© Svenska Akademien. SAOB spalt: R4567; tryckår: 1962
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
RÖST rös⁴t, sbst.³, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er ³² (Upp. ¹⁰: 3 (NT1526) osv.) ((†) -ar G1R 8: 85 (1532)). (förr äv. -öö-)
[ fsv. röster, m., röst, f.; jfr fd. o. dan. røst isl. raust, f.; besläktat med isl. raus, n., prat, rausn f., anseende; möjl. till en rot av ljudhärmande urspr. – Jfr RÖSTA, v.⁵]
[RÖST.sbst3 1]
1) om det (hos olika personer l. vid olika tillfällen till styrka, tonhöjd o. klangfärg varierande) ljud i form av tal l. sång, som frambringas av en människa medelst talorganen (ofta tänkt ss. ett individuellt kännetecken för en person), stämma; äv. om förmågan att frambringa tal l. sång; stundom övergående till en beteckning för person som frambringar tal l. sång. Tala med hög (förr äv. stor) i. låg l. gäll l. barsk l. viskande röst. Känna igen ngn på rösten. Han vill gärna höra sin egen röst, vill gärna yttra sig. Sänka rösten. Rösten svek honom. Han kunde icke göra sin röst hörd i larmet. Mark. 15: 34 (NT 1526). Allenast hennes leppar rörde sigh, men hennes röst hördes intet. 1Sam. 1: 13 (Bib. 1541). Förlusten af hela eller halfva rösten (inträder), alt eftersom.. (vissa) nerver (i halsen) underbindas på en eller bägge sidorna. VetAH 1810, s. 53. (Staren) förstår att åtskilja olika menniskors röster. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 2: 147 (1852). Klas hörde sanden knastra under steg uppe på terrassen, han hörde röster som kom närmare. GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 61 1957. – jfr BARN(A)-, BARNDOMS-, BASUN-, DISKANT-, DOMEDAGS-, DUNDER-, DUVO-, FADERS-, FALSETT-, FRUNTIMMERS-, GAMMALMANS-, GLÄDJE-, GOSS-, GRAV-, GUDA-, HALS-, HONUNGS-, KARL-, KASTRAT-, KLAGO-, KOMMANDO-, KOPPAR-, KVINNO-, MANS-, MEGAFON-, METALL-, MÅLBROTTS-, MÄNNISKO-, ORDA-, PROFET-, STENTORS-, TORDÖNS-RÖST m. fl. – särsk.
[RÖST.sbst3 1.a]
a) i uttr. en ropande(s) röst i öknen o. d., se ROPA 1 b.
[RÖST.sbst3 1.b]
b)
i uttr. rösten är Jakobs, men händerna äro Esaus o. d., se HAND 1 d slutet, JAKOB 1 a.
[RÖST.sbst3 1.c]
c)
i förb. med verbet höja l. verbet upphöja o. d.
[RÖST.sbst3 1.c.α]
α)
i uttr. höja, i sht förr äv. höja upp l. upp- höja sin röst (jfr ), börja tala l. sjunga o. d.; ta till orda; jfr d o. HÖJA 2 a , HÖJA UPP 2 b. (De spetälska) vphögdhe thera röst säyandes, Jesu Mestar, warkwnna tigh öffuer oss, Luk. 17: 13(NT1526; Bib. 1917: ropade). Höj opp din röst med helig fröjd, / Stäm opp din sång till himlars höjd. Ps. 1819, 52: 1. Då han nu plötsligt höjde sin röst, ljöd den kraftig af hann och smärta. RYDBERG Ath. 179 (1859).
[RÖST.sbst3 1.c.β]
β) i utvidgad anv. av , närmande sig 2, i uttr. höja sin röst (jfr ), låta sin mening (för l. mot ngn l. ngt) komma till uttryck (i tal l. skrift), ta till orda l. ingripa (för l. mot ngn l. ngt); äv. i sådana uttr. som röster höjas l. höja sig, för att beteckna att åsikter komma till uttryck l. att personer ta till orda l. ingripa (för l. mot ngn l. ngt); förr äv. i uttr. höja en allmän röst till ngns ära allmänt lovprisa ngn. (Var o. en av gudarna blev) så högt betagen / Utaf den vishet och den magt / Som detta stora verket (dvs. jordens skapelse) röjde, / At man en allmän röst til Jofurs ära höjde. KELL GREN (SVS) 2: 94 (1790). Orättvist har man påbördat det Schelling som en bakslughet, att han först efter Hegels död höjde sin röst emot denne. SNELLMAN Tyskl. 217 (1842). Ingen röst. .. höjde sig mot detta beslut. AHNFELT HofvLif 1: 100 (1880). För första gången höjas (i riksdagen 1903) röster för en uppskattning av vilodagarna som ett mänskligt behov. NILSSON FestdVard. 182 1925.
[RÖST.sbst3 1.c.γ]
γ) i uttr. höja rösten (äv. sin röst) l. (i sht i Finl.) höja på rösten, förr äv. upphöja sin röst l. rösten (jfr ), tala l. sjunga högre l. med större kraft; äv. bildl., om författare: använda emfas; jfr HÖJA 3 b. (Utrupstecken användes) när Rösten medh efftertryck skal uphögas. FICHTELIUS Wegw. 5 (1717). (Sv.) Uphöja sin röst, (lat.) Vocem extollere. SAHLSTEDT (1773). DN(A) 1962, nr 100, s. 7 (bildl.).
[RÖST.sbst3 1.d]
d) (i sht i vitter stil) i uttr. häva upp (l. upphäva, i sht förr äv. stämma upp l. häva) sin röst (äv. rösten), börja tala l. sjunga o. d.; ta till orda; förr äv. i uttr. häva upp sin röst och gråta, börja gråta o. jämra sig; jfr c , HÄVA UPP 1 e. Thå han thetta sadhe, hooff en qwinna sina röst vp ibland folket och sadhe til honom, Salugh (osv.). Luk. 11: 27 (NT 1526). Hon.. hoff.. vp sina röst och greet. 1Mos. 21: 16 (Bib. 1541; LUTHER: hub jr stim auff; Bib. 1917 brast.. ut i gråt). Stäm upp i helig fröjd din röst! Ps. 1819, 68: 1. Upphäfva sin röst. DALIN (1854). Jag rösten hof: "O kommen (osv.)". BÖTTIGER i 2SAH 50: 256 (1874). Så hov han sin röst. BERGEGREN Strejkl. 36 (1907).
[RÖST.sbst3 1.e]
e) () i uttr. levande(s) röst, om muntlig framställning; särsk. i uttr med levande(s) röost, muntligen (jfr LEVANDE 2 a . KyrkohÅ 1909 MoA. s. 83 (1540). Dogh kan .. (språkundervisning efter Ratkes system) än icke skee igenom skrifwelse.., aldenstund thenna Läreart består mäst in praxi och leffuandes röst. SCHRODERUS Ratich. D 7 a 1614. (Johannes döparen) skrifver ingen ting, utan han utropar alt med lefvande röst. BORG Luther 1: 107 (1753; t. orig.: mit der lebendige stym).
[RÖST.sbst3 1.f]
f) i fråga om sång (jfr c ); äv. liktydigt med: anlag för sång, sångröst; äv. pregnant, om god sångröst. Han har (god) röst. Sakna röst. (David) stictade sångare för altaret, at the mz sijn röst liufliga Psalmar siunga.. skulle. LPETRI Sir. 47: 9 (1561). Olycklig den, som utan öra och röst vil dömma om dessa Arbeten (dvs. "Fredmans epistlar"). KELLGREN (SVS) 5: 245 1790.. LANDGREN Minn. 8: 81 1929. – jfr ALT-, BARYTON-, BAS-, BRÖST-, DISKANT-, FALSETT-, FRUNTIMMERS-, GOSS-, HALS-, HUVUD-, KAMMAR-, KARL-, KASTRAT-, KVINNO-, MANS-, MEZZOSOPRAN-, MÄSS-, OPERA-, SOPRAN-, SÅNG-, TENOR-RÖST m. fl. – särsk. (i sht mus.)
[RÖST.sbst3 1.f.α]
α)
[jfr it. cantare a mezza voce]
i uttr. sjunga med halv röst, äv. med halva rösten, sjunga dämpat l. svagt l. med halvröst; jfr HALV 4 a . HELSINGIUS Dd 4 b 1587. En hel aria sjunges med halfva rösten. BEYER Sång. 13 (1887). jfr HALV-RÖST.
[RÖST.sbst3 1.f.β]
β) (numera föga br.) i uttr. vara vid röst, förr äv. i rösten, om sångare: vara disponerad. Är .. (musiken) svår, så sjunger jag som jag tycker; är jag inte i rösten, så jagar jag ert vackraste adagio. NORD FORSS Theaterdir. 73 (1799). (Jenny Lind) var i början ej rätt vid röst – men till slut gick det bra. GEIJER Brev 373 (1840). HARLOCK (1944) .
[RÖST.sbst3 1.f.γ]
γ) i uttr. ligga (bra l. väl) för ngns röst (jfr h ), om sångstycke: passa (bra) för ngn med hänsyn till hans (l. hennes) röstläge. Tycker ni inte at den arian ligger rätt bra för min röst? NORDFORSS Theaterdir. 17 (1799). Partiet låg absolut icke för hennes röst, som i det högre registret gärna blev skrikig. ÖSTERGREN 1937.
[RÖST.sbst3 1.f.δ]
δ) övergående till en beteckning för sångare l. sångerska l. sångstämma. Sång för fyra röster, fyrstämmig sång. TERSMEDEN Mem. 1: 204 (c. 1780). Fyrstämmig sång af mer än 100 röster. DILLNER MelodPs. 18 (1840). Jenny Lind har aldrig varit en röst af aldra första ordningen. STURZEN-BECKER 1: 200 (1861). Ett i Stockholm verksamt sällskap för körsång af blandade röster. 2NF 37: 643 1925.
[RÖST.sbst3 1.g]
g) (numera i sht i vitter stil, företrädesvis i ) övergående till att beteckna (innehållet i) en persons tal l. yttrande; särsk. om bön l. vädjan l. maning o. d.; jfr 2, 3 (h). Af diwpsens nödh ropar iach til tich, / o gud tu hör mijn claghe, / tijn milda öron wendt til mich,/ mijn röst lät tich behagha. Ps. 1536, s. 28; jfr Ps. 1937, 278: 1. Och quinnan gick in til Saul.. och sadhe til honom, Sij, tijn tienarinna haffuer lydt tinne röst. 1Sam. 28: 21 (Bib. 1541; LUTHER: deiner stimme, Vulg.: voci tuæ; Bib. 1917 lyssnade till din begäran). Bön är Valhallabarn, hör den bleknades röst: den är niding / som ger henne Nej. TEGNÉR (WB) 5: 112 (1825); jfr . Klarsynta forskare.. har .. framfört allvarliga varningar, men teknikens stormande landvinningar ha fått deras röster att drunkna. Ymer 1952, s. 110. (†) Thet är een sådane röst som en Keysare wäl wärd är, säya sigh wara Laghen vndergifwen. CHESNECOPHERUS Skäl Nn 3 a (1607); jfr 2. – jfr AVSKEDS-, BIFALLS-, FRIDS-, KLAGO-, LÖJERÖST m. fl. – särsk.
[RÖST.sbst3 1.g.α]
α) i uttr. som beteckna att flera personer samtidigt uttala ett o. detsamma; vanl. oeg., för att beteckna att uttalanden av olika personer äro samstämmiga (jfr 2 a; särsk. i uttr. med en röst, förr äv. med sam- nad l. en samdräktig röst (jfr 3 f, dels: under samtidigt uttalande av samma ord, samfällt, dels (o. vanl., oeg.): med samma utsago, samstämmigt. Tå swaradhe alt folckit medh eenne röst. 2Mos. 24: 3 (Bib. 1541; LUTHER: mit einer stim, Vulg.: una voce; Bib. 1917 med en mun). Thetta taal giorde Hannibals Folck och Häär så modigh, at the.. medh en samdrächtigh röst begäradhe at strijdha. SCHRODERUS Liv. 257 (1626). BRENNER Dikt. 1: 31 (1700, 1713: med samnad röst). En Fader oss förenar, / En Herde och en fårahjord,/ Ett dop, som alla renar, / Ett frälsningens och lifvets ord, / En röst från tusen munnar, / En själ i allas röst. EVERS FörslPs. 106 (1902); jfr Ps. 1937, 167: 1.
[RÖST.sbst3 1.g.β]
β) om tal l. yttrande som uppfattas ss. kännetecknande för ngn; stundom övergående i 2. Har Du hördt aggets skrän från några legda bröst, / Tro icke min Monarch, at det var Svenskens röst. EKEBERG TalFred. 14 (1790). Hålt up, Velasqvez! Jag misskänner ej en väns röst; – Jag tackar dig (för vad du sagt). EURÉN Kotzebue Cora 15 (1794). Lyd.. en moders röst! SUNDÉN 1888.
[RÖST.sbst3 1.g.γ]
γ) () 1 utvidgad anv., i uttr. begära röst, begära ordet (vid rådslag). Jag.. hade .. ämnat begära röst och få tala, hvartill jag reste mig på bänken, men af en beskedlig Nämdeman blef varnad. JPERSSON (c. 1750) i HSH 1: 231.
[RÖST.sbst3 1.h]
h) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr c , 2. PPGOTHUS Und. O 2 a (1590). Wåre gerningar hafwa ock en röst, och Tobie almosor ropa så högt, som Sodoms synder. SPEGEL Pass. 373 (c. 1680). (Tidningen Manchester Guardians) röst avlyssnades långt utanför det brittiska väldets gränser. HELLSTRÖM RedKav. 316 1933. – jfr NÅDE-, PRESS-, TIDS-RÖST m. fl. – särsk.
[RÖST.sbst3 1.h.α]
α) om tal l. sång som tänkes härröra från övernaturligt l. okänt väsen l. om ngt som uppfattas ss. en maning l. ett påbud l. ett budskap från sådant väsen (särsk. Gud) l. från naturen l. från inänniskans hjärta l. samvete o. dyl. l. från avliden l. frånvarande person; äv. (i sht i pl.) om uppenbarelse l. hallucination i form av ord;jfr , 9 e. Förnuftets röst. Samvetets röst. Den inre rösten, samvetet o. d. Apg. 7: 31 (NT 1526). Thetta äro the ord som Herren taladhe.. vthu eeldenom och molnena och töknenne medh stora röst. 5Mos. 5: 22 (Bib. 1541; LUTHER: mit grosser stim, Vulg.: voce magna; Bib. 1917 med hög röst). Röster klinga mig (dvs. den fortrollade) jemt emot: / "För dig, Herr Olof, är ingen bot!" WIRSÉN Dikt. 126 (1876). De väckte påstodo sig hava uppenbarelser, höra röster och se syner. GADELIUS Besatth. 16 (1907). Guds röst sade honom tydligt, att han skulle nå en ålder av 100 år. BööK Res- Sv. 205 (1924). Är alltihop Mammas röst i mitt hjärta... Mammas önskan att gottgöra allt gentemot Yngve? SJÖGREN TaStjärn. 108 1957. – jfr ALLMAKTS-, ANDE-, DUNDER-, FADERS-, GUDA-, HIMLA-, SAMVETS-, ÄNGLA-RÖST m. fl. – särsk. i uttr. naturens röst, se NATUR 5 slutet.
[RÖST.sbst3 1.h.β]
β) (i sht i vitter stil) i uttr. giva röst åt ngt, äv. giva ngt röst, låta ngt komma till uttryck, kläda ngt i ord. JOLIN Kom. 89 (1845). (C. P. Ploug) gaf röst åt idéer, som dittills tyckts mållösa. PAULSON Minnestal 35 (1895). Giv då glädjen röst! ELIEDGREN i VLösen 1919, s. 256; jfr Ps. 1937, 414: 3.
[RÖST.sbst3 1.h.γ]
γ) om person ss. talesman l. agitator för viss grupp l. viss person l. viss uppfattning o. d. När vi togo afsked (av påven), sade jag, at vi alle skole blifva så månge röster, at utropa hans rykte och hans så stora dygder öfver alt. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 328 (1772). Röster, som högt förkunna en krass och tröstlös materialism. WISÉN i 2SAH 60: 8 (1883). Den unga konstnärinnan Angelika.. är röst för.. (Fredrika Bremers) egna konstnärsdrömmar. HBORELIUS i BremerBild 39 1913. – jfr GUDS-, PRESS-RÖST.
[RÖST.sbst3 1.h.δ]
δ)
[jfr f ) i uttr.
ligga (bra l. väl) för ngns röst, (väl) kunna uttryckas av ngn; passa (bra) för ngn, överensstämma (bra) med ngns väsen l. anlag l. intressen o. d.; i sht i satser med nekande innebörd. Trädplantering har just icke legat för norrlänningens röst. SAXON Härjed. 10 (1894). Den lilla prologen.. ligger väl för förf:ns röst. GHT 1896, nr 284 A, s. 3. För .. (väl- ljudet och strofbyggnaden i versen) hade Hallenberg ett säkert öra; däremot låg djupare poetisk känsla aldrig för hans röst. AHNLUND i 3SAH LXV. 2: 59 1955.
[RÖST.sbst3 1.h.ε]
ε) (utom i γ' o. ε' numera bl. mera tillf.) om ljud l. buller l. larm l. läte o. d. Iach hörde .. såsom een röst vthaff mykit watn. Upp. 19: 6 (NT 1526; LUTHER: stym, ERASMUS: uocem ; Bib. 1917: bruset av stora vatten). Åskans röst. TEGNÉR (WB) 5: 132 (1820). Vinden har strävare röst. SILFVERSTOLPE Vard, 61 1926. – särsk. α') numera bl. tillf.) med bestämning i gen. l. inledd av prep. av, betecknande yttrande l. sång l. annat ljud som frambringas l. åstadkommes av en människa l. (motsv. ) av övernaturligt väsen o. dyl. l. betecknande en skara av människor; jfr . Iach hörde ena röst aff en stoor skara. Upp. 19: 6 (NT 1526; LUTHER: eyn stym einer grossen schar, ERASMUS: uocem turbæ multæ, gr.: φωνὴν ὄχλου πολλοῦ; Bib. 1917 röster). Man skal få höra een rwmoors röst j stadhenom. Jes. 66: 6 (bib. 1541; LUTHER: eine stim des getümels, Vulg.: Vox populi; Bib. 1917 hur det larmar). Blott stundom ljudade suckens röst. STAGNELIUS (SVS) 1: 341 (c. 1815). Och liljan försmälter i silfvergråt / Vid sångens melodiska röst. Därs. 4: 379 (c. 1815; i fråga om älvors sång). (177 β') () om ljudetav gråt; äv. (motsv, ) med bestämning inledd av prep. av, betecknande gråt. Herren haffuer hördt röstena aff min grååt. OPETRI 2: 419 (1531; Vulg.: vocem fletus mèi). Och haffuer mijn första röst warit gråått såsom andres. SalWijsh. 7: 3 (öv. 1536. LUTHER: mein erste stim, Vulg.: primam vocem .. emisi plorans- Apokr. 1921: mitt första ljud). Gråta var min första röst, / Då jag låg till modrens bröst. FRESE AndelD 55 (1726). jfr GRÅT-RÖST. γ') . ) (fullt br.) om djurs (särsk. fågels) läte; i sht förr äv. (motsv. ) med bestämning i gen., betecknande djurs läte: ljud o. d. Landet och hwad ther vthi war, gruffuadhe sigh för thes (dvs. lejonets) rytandes röst. Hes. 19: 7 (Bib. 1541; LUTHER: fur der stim seines brüllens, Vulg.: a voce rugitus illius; Bib. 1917 vid dånet av hans rytande). Emedan foglarne hafva ganska fin hörsel, så äga ock de flesta synnerligen ljuflig och böjlig röst. BERGMAN Jordkl. 2: 458 (1774). Alla löfgrodor hafva en mer eller mindre stark röst. 2NF 1: 836 1903. ROSENIUS SVFågl. 2: 345 (1924). – jfr DUVO-, KAMMAR-, UV-RÖST m. fl. δ') om ljud från musikinstrument l. kyrkklocka o. d.; förr äv. dels om klang l. stämma inom musiken, dels om signal som ges med musikinstrument. Om en baswn giffuer vth en owissa röst, hoo gör sigh thå redho till stridhen? 1Kor. 14: 8 (NT 1526; LUTHER: hall, ERASMUS: uocem, gr.: φωνὴν; Bib. 1917: signal). Ty lijka som i itt kånstigt Orgelwärk eller Strängespell then ena Pijpan eller strängen öfuerensstämmer i skylde röster medh then andre, och gör en liufligh melodij och Concent af tertier, quinter, octaver, et: Altså (osv.). FORSIUS Phys. 88 (1611). (Man har) anledning til at sluta, det (våra äldsta orglar).. icke haft någre olika röster eller stämmor. HÜLPHERS Mus. 174 (1773). Gigors röst. BÖTTIGER 1: 287 1856. LAGERLÖF Holg. 2: 41 (1907; i fråga om kyrkklockor). – jfr BASUN-, EFTER-RÖST. ε') om ljud som frambringas av vapen l. av maskin l. av radiosändare o. d.; särsk. (fullt br.) i uttr. artificiell röst, om ljud som frambringas av apparat som konstruerats för att efterhärma den mänskllga rösten. Querns röst. Jer. 25: 10 (Bib. 1541; Bib, 1917: buller av kvarn). Ljudet (av sexton skott) klang genom luften såsom om det varit den sextondubbla rösten ur blott en enda pipas mynning. ALMQVIST DrJ 491 (1834). Daventry var denna dag den enda (radio-)station som kunde göra sin röst hörd överallt. SvD(L) 1926, nr 112, s. 8. Artificiell röst. VocTélInt. 239 1938. – )fr KVARNA-RÖST,
[RÖST.sbst3 2]
2)
[jfr 1 g, h]
(i sht i vitter stil) om mening l. åsikt som ngn ger uttryck åt l. hyser; opinion; omdöme; jfr 1 c , 3. GUSTAF III 2: 83 (1783). Och dock den vise sjelf slöt icke till sitt bröst/ För ärans retelse och efterverldens röst. STENHAMMAR 22 1792. (Landstingen o. kommunerna) kunna dock .. göra sin röst hörd. Samtiden 1871, s. 501. jfr (numera knappast br.) : När rösten (för ökat husbondevälde) i alla papper var så allmän, fruktade jag, att man redan för menskligheten ibland oss smidde på nya bojor. CHYDENIUS 344 (1778); jfr c. – särsk.
[RÖST.sbst3 2.a]
a) (numera knappast br.) i uttr. som beteckna att flera personer äro av samma mening (jfr 1 g ); särsk. i uttr. det är l. finnes blott en röst om (förr äv. över) ngt o. d., det finnes blott en mening om ngt; jfr 3. Professorer, om hvilkas lärdom hela Europa har blott en röst. Polyfem IV. 37: 4 (1811). Hon var bländande skön och förtjusande, det var blott en röst deröfver. BREMER Pres. 250 (1834). Må det.. kunna omnämnas, att bland de nuvarande lärarne vid nya elementarskolan blott en röst finnes derom, att föredraga denna skolas system framför det gamla. BerASvLärM 1849, s. 103. SvBL 10: 199 1890.
[RÖST.sbst3 2.b]
b) i uttr. folkets röst o. d., folkets mening (särsk. sådan den kommer till uttryck vid val l. omröstning; jfr 3. Folkets röst, Guds röst, se under FOLK 1 b. MÖLLER (1790). Derjemte skulle enligt den länge gällande liberla valteorien profvalet gälla såsom folkets gudomliga röst. VL 1897, nr 204, s. 3.
[RÖST.sbst3 2.c]
c) (numera knappast br.) i uttr. (den) allmänna (äv. offentliga) rösten l. allmänhetens röst o. d., allmänna opinionen; jfr d. Allmänna rösten är alldeles emot honom. CHYDENIUS 145 (1765). Jag tror mig hafva allmänhetens röst för mig, at yppigheten kan vara oskyldig och äfven nyttig för et land. HÖIJER 4: 98 (c. 1800). Af den offentliga rösten var Shelley till en början stämplad såsom ett slags omänniska. (CAVALLIN o.) LYSANDER 382 1878. SUNDÉN 1888.
[RÖST.sbst3 2.d]
d) () i uttr. få rösten för sig, få den allmänna opinionens stöd; jfr c. På detta sätt kan Aftonbladet få rösten för sig. JÄRTA 1842 i 3SAH XLIII. 2: 74.
[RÖST.sbst3 2.e]
e) () i uttr. giva ngn den rösten (att osv.), uttala den meningen om ngn l. giva ngn det vitsordet (att osv.). PHRYGIUS Föret. 14 (1620).
[RÖST.sbst3 3]
3)
[delvis specialanv. av 1 g o. 2) om en gm muntligt uttalande l. gm avlämnande av en skriven l. tryckt handling (särsk. röstsedel l. valsedel) l. gm ballotering l. gm utförande av tecken l. åtbörd l. rörelse o. d. med överenskommen innebörd (handuppräckning, uppresning o. d.) framförd meningsyttring varigm ngn inom en krets av personer som ha till uppgift att fatta ett beslut l. företa ett val tar ställning (för l. mot ngn l. ngra l. ngt), votum;
[RÖST.sbst3 0]
äv. om rätt att delta i omröstning l. val, rösträtt (särsk. i uttr. röst och stämma); äv. (i sht föregånget av kvantitativ bestämning, särsk. grundtal l. bråk) om enhet som anger det värde som tillmätes ett votum (särsk. inom röstskala);
[RÖST.sbst3 0]
äv. konkret, dels om röstsedel o. d., dels (mera tillf.) om röstberättigad person;
[RÖST.sbst3 0]
förr äv. (delvis möjl. att hänföra till 2) i förb. råd och röst l. röst och råd, i uttr. som beteckna att ngn yrkar på l. föreslår l. råder till o. röstar för ngt l. dyl. (jfr RÅD, sbst.³ ²⁰ d). Blank röst, se BLANK, adj. 2 b. Nedlägga sin röst, se NEDLÄGGA 22 f.
Thå huar .. (Gustav Vasa) foor kring om richeett, war huars mandz rådh och röst att hann skulle låthe komma (krigs-)folk inn ij Landith. G1R 1: 125 (1523; enligt senare avskrift); jfr 2 a. Effter så alle röster endrechtelige falla på eder. Därs. 7: 15 (1530). En skriftelig röst inkom. VDAkt. 1771, nr 376. Konungen äger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande Han för godt finner, at i Högsta Domstolen öfvervara. RF 1809, & 21. Röst och stämma tillkommer (i riddarhuset) ej heller hvarje person, utan hvarje ätt inom sin klass äger en röst, ehvad ätten "aff mantal är stark eller svag". NORDSTRÖM Samh. 1: 385 (1839). HAGBERG Shaksp. 1: 164 (1847; i pl., om röstberättigade personer). "En lag – ett folk; en man – en röst", / så lyder vår paroll. KJELLBERG StVersProsa 8 (1895). Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra och såsom tredjedels röst för det tredje å densamma upptagna namnet. SFS 1920, s. 1505 (vid borgmästarval). LD 1957 nr 246, s. 16. – jfr FYRK-, JA-, KVINNO-, NEJ-, POST-, STRÖ-, STÄNK-, TILLÄGGS-, UTSLAGS-, VAL-, ÄMBETS-RÖST m. fl. – särsk.
[RÖST.sbst3 3.a]
a) i uttr. avgiva l. avlämna sin röst, förr äv. giva sin röst ifrån sig l. giva rösten ut l. giva sin röst före o. d., tillkännage sin mening l. framlämna sin röstsedel l. valsedel vid omröstning l. val, rösta. J jtt rådh.. ther monge giffua sina röster och meningar före. OPETRI 1: 170 (1527); jfr 2. Trettyio godhe Män (blevo) skickade ther til.. som koret haffua skulle, och hwar thera giffua hemligha sina röst i frå sich. DENS. Kr. 186 (c. 1540; vid val av hövitsman). Äre Bijsittiarne (Assessorne) tilstädes, så bör Præsidenten at samka stämmorne, men them at gifwa rösterna fritt vth. SCHRODERUS Comenius 662 (1639). De väljande aflämnade sina röster munteligen. VDAkt. 1790, nr 437. Avgiva sin röst. SFS 1920, s. 2346.
[RÖST.sbst3 3.b]
b) i uttr. giva ngn sin röst l. giva sin röst åt ngn, förr äv. giva sin röst och stämma på ngn l. fälla sin röst uppå ngn o. d., rösta på ngn. Alle haffue giffuit eder sijna röst. G1R 7: 15 1530. När som the blevwo framkallade, til at gifua sin röst och stemma, på then som skulle blifwa Storfurste: Tå skulle the alla.. bewilia til Boris och ingen annan. PETREIUS Beskr. 2: 112 (1614). Ständerna vthi Franckrijke fällde samptelige sine Röster vppå Philippum. BRASK Pufendorf Hist. 193 (1680; t. orig.: erklärten sich für Philippum). Qvinnan (skall) lika godt som mannen kunna döma om åt hvilken person.. hon ger sin röst. STRINDBERG Giftas 1: 29 (1884).
[RÖST.sbst3 3.c]
c) () i uttr. hava l. äga röst och säte l. röst och stämma i (viss församling l. viss sammankomst), vara röstberättigad ledamot av l. ha säte o. stämma i (viss församling) resp. vara röstberättigad vid (viss sammankomst). Den Svänske bonden.. har ifrån långlig tid tilbaka ägt röst och säte uti de almänne Riksmöten. CELSIUS G 1 1: 158 1746. I.. (det råd som förestår församlingens spannmålsmagasin) hafwa jemte Pastor, alla församlingens Herrskaper.. röst och stämma. PH 8: 46 1764. BL 17: 196 (i handl. fr. 1792).
[RÖST.sbst3 3.d]
d) () i uttr. hava fri (l. sin fria) röst med ngn l. ngra, ha rätt att jämte ngn l. ngra (yttra sig o.) delta i omröstning l. val. War hans naadz wilie at sec[re]tari[us] skal haffwa syne frij røst m[edh] the andre j raadh[et]. OPETR Tb. 5 1524. G1R 6: 239 1529.
[RÖST.sbst3 3.e]
e) () i uttr. rösta om med hörlig röst, företa öppen omröstning på sådant sätt att de röstande avge sina vota muntligen. Der uppå röstas om, doch icke medh hörligh röst, uthan hwar för sigh skrifwer sin wahlröst på en zedel. KOF II 2: 227 (c. 1655).
[RÖST.sbst3 3.f]
f)
[jfr 1 g ]
(numera föga br.) i uttr. med en röst, förr äv. med enhällig röst l. med enhällig(t) röst och råd l. med enhälliga röster, enhälligt; förr äv. allmännare, i uttr. med samhållig l. samlad röst, i enig samvärkan, med förenade krafter. The sagde honom frii samfelt med en röst. JönkTb. 135 1539. RA I. 1: 549 (1547: medh enhälligh röst). (Katolikerna i Sv.) som.. medh samhollig röst Antichristi Rike bygge. AAANGERMANNUS FörsprKyrkiost. B 3 b (1587). Hvad då med enheligit röst och rådh samptyckt blifver hans k. M:t thet och framdelis uti sin konunglige cröning med segell och bref stadfester. RA I. 3: 25 1593. CHESNECOPHERUS Skäl M 4 a (1607: medh eenhälligh röst och rådh). OSBECK Resa 208 (1751, 1757: med samlad röst). (H. Spegel) blef.. med enhälliga röster kallad till biskop i Skara Stift. AFZELIUS Sag. X. 2: 321 (1866).
[RÖST.sbst3 3.g]
g) () i uttr. hava o. d. högsta röst(en) o. d., för att beteckna att ngn har osv. det största inflytandet vid omröstning l. val; äv. i utvidgad anv., dels för att beteckna att ngn har osv. det största inflytandet i en viss krets l. en viss trakt, dels för att beteckna att ngt är starkast l. tar överhand o. d.; äv. i uttr. hava (högsta) rösten på ngns vägnar, ha beslutanderätten ss. ombud för ngn; jfr h. Wij (ha) latit kalla hiit til oss the godhamen aff kopperbergit them wij wiste haffua högxta röstana j idher landzenda. G1R 8: 85 1532. RA I. 4: 794 (1598: högste röst). Uthi sammanbländingen, kunna icke alle Elementer behålla lijka krafter.. wthan itt behåller högsta rösten, medh the andras för suaghning. FORSIUS Phys. 67 (1611). (Somliga domare visa hat o. avund mot ena parten) och skiämes icke sedan att willia hafwa then högste rösten när Sententien skall om röstas. RUDBECKIUS KonReg. 177 (1615). Lekväll kan honom sådant (dvs. en viss löneförmån) icke tilstädias af them, som rösten hafva här på höga öfverhetennes vägnar. OxBr. 12: 215 (1622). Samuel Laskij,. hade .. högsta rösten på kongens vägna. HH 20: 272 (c. 1640). LAGERBRING 1Hist. 1: 310 (1769). – särsk. i ordspr. Faar och Moor ha högsta rösten.. (dvs.) Dhe haa mäst at säya i Hwset. GRUBB 198 1665. Dhen rijke förer altijdh ordet, och haar högsta rösten. DENS. 668.
[RÖST.sbst3 3.h]
h) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv. (jfr ), om yttranderätt l. inflytande l. medbestämmanderätt (i viss krets o. d.); förr äv.
[jfr 1 g) om inlägg (i dabatt o. d.).
LEOPOLD 5: 268 (1799). De hafva icke gjort sig något namn; ingen känner deras utgifna arbeten, och följakteligen hafva de ingen röst i den vittra verlden. Polyfem II. 22: 4 (1810). Tilläts det oss från den stilla dal, der vi verka för ett Rike, hvilket icke såsom jordens bäfvar, att våga en röst i dagens högmål, vi skulle saga, att (osv.). CFWINGÅRD i 2SAH 19: 110 (1837). ÖSTERGREN (1937: Äga avgörande röst vid). – särsk. () i uttr. hava stor l. en viktig röst, ha stort inflytande l. ha mycket att säga till om l. kunna göra uttalanden av vikt; hava största rösten, om sak: åtnjuta största anseendet. Helst medan Bispen.. haffver redho tappat sin autoritatem hoos Clerum och intet lärer här effter haffva så stoor röst hoos dem som här till. RP 6: 452 (1636). The Disciplinæ som man kallade curiosas, sampt artes magicæ hade största rösten, SYLVIUS Mornay 635 1674. I besittning af urtidens minnen hafva.. (jättarna) en vigtig röst vid lösningen af framtidens gåtor. WISÉN Oden 34 (1873).
[RÖST.sbst3 4]
4)
[jfr 1]
() om (uttalet av) enskilt språkljud; jfr 5 o. RÖSTA-LÄTE 1. När o hafwer sin egen bilåtare (dvs. konsonant) med sig, lyder thet meredels.. såsom å, och skrifwes doch icke å... Men när thenna rösten eller vttalet hafwer ingen bilåtare med sig, som hörer til samma stafwelse, tå skrifwes å. SWEDBERG Schibb. 31 (1716).
[RÖST.sbst3 5]
5)
[jfr 4 o. motsv. anv. av nylat. vox, eg.: röst (i bet. 1)]
() vokal; jfr RÖST-STAV, RÖSTALÄTE 2, RÖSTING. Nijo äro Rösterne (voces). JBUREUS (c. 1640) hos LINDROTH Bureus 113.
[RÖST.sbst3 6]
6)
[jfr 1 a, h ) kyrkohist. om hoppare (se d. o. 1 a); äv. om ropare (se d. o. 3); äv. i uttr.
ropande röst, om ropare; i sht i pl. SmndrRopRöst. 4 (1843] de ropande rösterna). De rätta rösterna ligga en half, stundom en hel timma i dvala, innan ropningsdriften öppnar munnen. Därs. 36. Personer, tillhörande de s. k. Rösterna eller Hopparesekten. HPrestm Wexiö 1881, s. 115. KyrkohÅ 1915, s. 174.
[RÖST.sbst3 7]
7)
[eg. specialanv. av 3]
(i Finl.) betygsenhet i akademisk examen l. studentexamen, betyg (se d. o. I 2 b ); förr äv. om betygsenhet i (l. vid flyttning till) gymnasium (se RÖST-ANTAL 2, RÖSTE-TAL 3). JPWINTER 1815 hos HEINRICIUS ÅboAk. 24. (A. G. Simelius) Undergick 1819 Philo sophiae Candidat-examen, hvarvid han erhöll 20 röster af det då högsta möjliga antal 33. JJNERVANDER 1: 71 (1832). Daniel erhöll (i studentexamen) trettiofyra röster. SÖDERHJELM Brytn. 23 (1901). BERGROTH FinlSv. 190 (1917). jfr BIFALLS-RÖST.
Ssgr:
[RÖST.sbst3 0]
(i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr till 3 kunna äv. hänföras till rösta, v.⁵ Av praktiska skäl upptagas här äv. ssgr med förleden röst- l. röste- som sannol. äro bildade enbart till rösta, v.⁵)
A
RÖST-ANSATS. ~⁰² äv ~²⁰
[jfr t. stimmansatz]
(i fackspr.) ansats (se d. o. 9.
PEGELOW RöstSpr. 107 (1932).
RÖST-ANSTRÄNGNING ~⁰²⁰. ansträngning av rösten.
SETTERBLAD Mackenzie 120 (1887).
RÖST-ANTAL ~⁰², äv. ~²⁰. ( röst- 1840 osv. röste-1840–1867)
[RÖST-ANTAL.ssg 1]
1) till 3: antal röster; särsk. om det antal röster som vid omröstning l. val tillfallit (l. kan komma att tillfalla) visst förslag l. viss kandidat l. visst parti o. d., röstetal (se d. o. 2. BL 6: 88 1840.
[RÖST-ANTAL.ssg 2]
2) (i Finl.) till 7: antal betygsenheter (numera bl. i akademisk examen l. studentexamen); jfr röste-tal 3. ÅbSvUndH 34: 104 (1858; vid flyttning till gymnasium).
RÖST-APPARAT.
[jfr t. stimmapparat]
(i fackspr.) sammanfattande, om de organ varmed tal o. sång frambringas; jfr apparat 3 b. THORELL Zool. 1: 250 (1860).
(3 a) RÖST-AVGIVNING ~⁰²⁰. röstavlämning. SvRiksd. II. 14: 18 1934.
(3 a) RÖST-AVLÄMNING ~⁰²⁰. avlämning av röst(er). SAOB A 364 1895.
RÖST-BAND, n.
[jfr t. stimmband) (i fackspr., numera mindre br.) stämband; äv. (särsk. i uttr.
de övre l. falska röstbanden) om de falska stämbanden. Suomi 1845, s. 296. De tvenne öfre röstbanden. HALLIN Hels. 1: 248 (1885). De falska röstbanden. SVAHN LbMuntlFöredr. 15 (1903). IllSvOrdb. (1958).
Ssgr (i fackspr., numera mindre br.):
röstbands-artikulation, artikulation vari stämbanden delta. SAOB A 2416 1902.
röstbands-ljud, språkljud vid vars frambringande stämbanden artikulera mot varandra, laryngal. NOREEN VS 1: 378 (1905). 2SvUppslB 17: 894 1950.
röstbands-ton, r. l. m. ton som bildas mellan stämbanden, stämbandston. LUNDELL Rättstafn 21 (1888). LoW Inl. 11 1911.
röstbands-vibration. stämbandsvibration. BJÖRLING Klangf. 92 (1880). VISING Språkskönh. 29 1897.
– (3) RÖST-BEGRÄNSNING. begränsning av antalet röster per röstberättigad. BtRiksdP 1898, I. 1: nr 40 s. 9 (vid kommunalval).
RÖST-BEGÅVAD, p. adj. begåvad med röst; särsk. till 1 f, i fråga om god sångröst. NPress. 1894, nr 3, s. 1 (i fråga om sångröst). MorgT 1947 nr 17 s. 13.
RÖST-BEGÅVNING. jfr -begåvad. ANCKER Haslund Zaj. 27 (1934).
RÖST-BEHANDLING, om det sätt varpå en talare l. sångare o. d. använder sin röst; äv.: (läran om) rätt l. riktigt användande av rösten (äv. ss. benämning på undervisningsämne); stundom äv. om undervisning i detta ämne. JOLIN Jolin 79 (1913; om sngpedagogs undervisning). Lärare.. i röstbehandling (vid Kungl. Gymnastiska centralinstitutet). SvStatskal. 1939, s. 711. WIFSTRAND AndlTal. 69 (1943; i fråga om talare).
(3) RÖST-BERÄKNING, ( röst- 1789 osv. röste- 1789) (i fackspr.)
[RÖST-BERÄKNING.ssg 1]
1) beräkning av det antal röstenheter som röstande förfoga(r) över vid omröstning l. val där de röstandes inflytande är graderat. WALLQUIST EcclBefordr. 342 (1797). De regler, som genom 1907–1909 års rösträttsreform fastställdes för den kommunala röstbe räkningen (äro otillfredsställande). BtRiksdP 1918, 5: nr 18, s. 13.
[RÖST-BERÄKNING.ssg 2]
2) beräkning l. bedömning av avgivna rösters värde; uträkning av resultatet av en omröstning, rösträkning. AdP 1789, s. 565. Ledamot, som.. är hindrad att vara närvarande vid fakultetens eller sektionens sammanträde, äge insända skriftligt yttrande; och varde detta i röstberäkningen upptaget. SFS 1908, nr 135 s. 16. särsk. (†) i utvidgad anv., om omröstning; äv. övergående i bet.: lista över mål som skola avgöras gm omröstning. De mål vilka.. lära höra till KM:ts H(ögsta) D(omstol)s avgörande och rösteberäkning. WEDBERG 1HD 104 (i handl. fr. 1789). Värfningstvister äro uptagne å rösteberäkningen (för Högsta domstolen). HT 1924 s. 389 1789.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-BERÄTTIGAD, p, adj. berättigad att avge röst vid val l. omröstning; äv. i substantivisk anv. SC 1: 22 1820. Röstberättigad, som önskar utöva rösträtt,. skall (osv.). SFS 1920, s. 2346.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-BESTÄMNING. () röstningsbestämmelse. Tiden 1848, nr 28, s. 2.
RÖST-BILDANDE p. adj. om organ o. d.: som åstadkommer röst. ÖSTERGREN 1937.
RÖST-BILDNING.
[jfr t. stimmbildung (i bet. 1)]
[RÖST-BILDNING.ssg 1]
1) om röstens bildning (i röstapparaten). HALLIN Hels. 1: 248 (1885).
[RÖST-BILDNING.ssg 2]
2) (tillf.) utbildning i frågor som röra rösten, röstutbildning. SvD(A) 1911, nr 342 s. 3.
RÖST-BULLER, (i fackspr., numera föga br.) ljud som uppkommer mellan stämbanden (i form av aspiration l. viskning) då röstspringan är förträngd men stämbanden icke försättas i dallring av den passerande luftströmmen. NOREEN VS 1: 371 (1905).
RÖST-BÖJNING. () förändring l. modifikation av rösten l. av artikulationen. De ljud bokstäfverne egenteligen äga eller kunna få, genom vissa röstböjningar, fördelas i hårdare och lindrigare. ROSENSTEIN i 2SAH 1: Föret. 10 (1801). MOBERG Gr. 22 (1815).
RÖST-DALLRING, särsk. (i fackspr.) : dallring hos bröstkorgen vid tal l. sång. PETERSSON FysUnders. 315 (1908).
RÖST-DISPONERAD, p. adj. om sångare l. talare l. skådespelare: disponerad (se disponera 4 b slutet) för att sjunga resp. tala. SD(L) 1901, nr 104 s. 8.
RÖST-DISPOSITION, om förhållandet att sångare l. talare l. skådespelare är röstdisponerad. Vara vid utmärkt röstdisposition. BJÖRLING Klangf. 84 (1880).
– (3) RÖST-ENHET ~⁰², äv. ~²⁰. (i fackspr.) enhet som anger det värde som tillmätes ett votum (särsk. inom röstskala). NYSTRÖM Svedelius 1: 11 (1887).
RÖST-FEL, n. fel på rösten. SvD(A) 1911, nr 342 s. 2.
– (3) RÖST-FISKE. (vard.) om förhållandet att (företrädare för) meningsriktning l. politiskt parti o. d. (med mer l. mindre skrupelfria metoder) söker värva röster vid omröstning l. val. ÖSTERGREN (cit. fr. 1917).
– (3) RÖST-FLERTAL ~⁰², äv. ~²⁰. om flertalet av de i en omröstning l. vid ett val avgivna rösterna, majoritet, pluralitet. OSCAR II Mem. 1: 36 1874.
– (3) RÖST-FRIERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². (vard.) jfr -fiske; särsk. i uttr. röstfrieri till ngra, försök att (med mer l. mindre inställsamma metoder) värva röster bland ngra. KOCH EmigrLand 71 1910). Socialdemokraternas röstfrieri till de religiösa. SVD(A) 1932, nr 235, s. 4.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-FULLMAKT ~⁰², äv. ~²⁰. fullmakt att rösta för annans räkning. REUTERSKIÖLD Grundlag. 879 1926).
RÖST-FYSIOLOGI.
[jfr t. stimmphysiologie]
(i fackspr. ) om den gren av fysiologien som sysslar med röstorganens funktioner. EURÉN Flatau SvaghRöst. 82 1912.
RÖST-FYSIOLOGISK. (i fackspr.) jfr -fysiologi, PEGELOW RöstSpr. 156 (1932).
– (3) RÖST-FÅNGARE. (mera tillf.) företrädare för meningsriktning l. politiskt parti o. d. som (med mer l. mindre skrupelfria metoder) söker värva röster vid omröstning l. val. SAOL 1950.
– (3) RÖST-FÅNGERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². (mera tillf.) jfr -fångare. SAOL 1950.
(1 f) RÖST-FÄGRING. (mera tillf.) skönhet hos sångröst; egenskapen att ha vacker sångröst. Fyris 1894, nr 121, s. 3.
RÖST-FÄRG. om rösts klangfärg, timbre. BEYER Sång. 30 (1887).
– (3) RÖST-FÖRDELNING.
[RÖST-FÖRDELNING.ssg 1]
1) om rösternas fördelning på olika förslag i en omröstning l. på olika kandidater i ett val. MALMSTRÖM Hist. 2: 177 (1863).
[RÖST-FÖRDELNING.ssg 2]
2) om rösternas fördelning på olika röstberättigade (särsk. vid sådan omröstning l. sådant val där de röstandes inflytande är graderat). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 78, s. 9.
RÖST-FÖRSTÄRKARE, r. l. m. apparat för röstförstärkning (se d. o. 1. KLINCKOWSTRÖM Minn. 1: 211 1933.
RÖST-FÖRSTÄRKNING.
[RÖST-FÖRSTÄRKNING.ssg 1]
1) till 1: förstärkning av den mänskliga rösten (så att den kan höras på större avstånd). ÖSTERGREN 1937.
[RÖST-FÖRSTÄRKNING.ssg 2]
2) till 3: förstärkning av det antal röster som en person l. ett parti o. d. förfogar över vid omröstning l. val. BtRiksdP 1918, 5: nr 18, s. 14.
– (3) RÖST-FÖRSÄLJNING. jfr -köp. SILVERSTOLPE i 1SAH 5: 335 (1795). WIESELGREN SvSkL 4: 5 (1847).
– (3) RÖST-FÖRVÄRVNING, (numera föga br.) röstvärvning. SVANBERG RedLefn. 158 (1882).
– (1, 5) RÖST-GILL. () om språkljud: som är en vokal, vokalisk. JBUREUs (c. 1640) i 3SAH 23: 328,
– (2) RÖST-GIVANDE, p. adj. () om person; opinionsbildande, tongivande. SthmFig. 1847, s. 255.
– (3) RÖST-GIVARE, (numera bl, tillf.) jfr -givning o. röstare. WALLQUIST EcclBefordr. 351 (1797).
– (3) RÖST-GIVNING, (i sht i fackspr.) röstavlämning. ANNERSTEDT UUH II. 2: 35 (1909).
– (3) RÖST-GRADERING, gradering av det inflytande som utövas av de i en omröstning l. ett val deltagande gm att de tillerkännas olika många röster. REINHOLD Reformsällsk. 193 (1917).
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-GRUND, r. l. m. (i fackspr.) grund varpå rätt att delta i en omröstning l. ett val (med så l. så många röster) vilar. BtRiksdP 1879 I. 1: nr 2, s. 8.
RÖST-GYMNASTIK. (numera bl. mera tillf.) jfr -övning. SETTERBLAD Mackenzie 87 1887.
RÖST-GÅNG; pl. -ar. (numera bl. tillf.) om tongång i ngns röst (vid tilltal o. d.). SUNDBLAD GBruk 336 (1888).
(1 h α) RÖST-HALLUCINATION. hallucination varvid ngn tycker sig höra en röst l. röster; hallucinatorisk röst. LUNDEGÅRD Tit. 243 (1892).
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-HEMLIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. om förhållandet att röstande har rätt att hemlighålla hur han (l. hon) röstar. SFS 1922, s. 418.
RÖST-HYGIEN,
[jfr t. stimmhygiene) röstvård,
SvD 1911 nr 342, s. 3.
RÖST-HYGIENISK. som tillhör l. har avseende på röstvård. SoS 1918, s. 39.
RÖST-HÖJD, r. l. f. (mera tillf.) röstläge. AURÉN Akc. 12 (1880).
RÖST-HÖJNING, höjning (se d. o. 3
[RÖST-HÖJNING.ssg 2.b]
b) av rösten.
MÖLLER 1807.
RÖST-INDISPOSITION, jfr -disposition. WIDE MedGymn. 197 (1896).
– (3) RÖST-INNEHAVARE ~⁰⁰²⁰⁰. röstberättigad person, IdrBl. 1935, nr 32, s. 1.
RÖST-INSTRUMENT, röstapparat; numera företrädesvis med tanke på sångröst (jfr instrument 3 a. SETTERBLAD Mackenzie 7 (1887). NYGREN Skyddsängl. 1: 107 (1953; i fråga om sångröst).
– (3) RÖST-KANDIDATUR. () om valkandidats röstvärvning. SvT 1852, nr 21, s. 4 (om engelska förh.).
– (3) RÖST-KASSERING. kassering (se kassera, v.¹
[RÖST-KASSERING.ssg 2.c]
c) av röst(er).
AB(L) 1895, nr 273 s. 2.
RÖST-KLANG, r. l. m. jfr klang, sbst. 3. BEYER Sång. 12 (1887).
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-KONTROLL. särsk. : (av politisk organisation o. d. utförd) kontroll av hur röstberättigade rösta. LD 1959, nr 5, s. 4.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-KONTROLLANT, person som har till uppgift att kontrollera (o. biträda vid) räkning av avgivna röster vid omröstning l. val. ÅSTRÖM FörenKunsk. 84 1940.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-KORT, n. särsk.
[jfr eng. polling card]
om kort som före omröstning l. val tillställes röstberättigad o. som innehåller upplysningar om tid o. plats för röstningen o. om den röstberättigades nummer i röstlängd o. d. VALLENTIN London 277 (1912; om engelska förh.). SFS 1950, s. 103.
RÖST-KULTUR. om förhållandet att använda sin röst på ett riktigt sätt l. ha en skolad röst. SvD(A) 1911, nr 342, s. 2.
– (3) RÖST-KUMULATION. (i fackspr.) == -kumulering. 2NF 24: 224 1916.
– (3) RÖST-KUMULERING. (i fackspr.) jfr kumulera d. SvRiksd. I. 8: 369 1934.
– (3) RÖST-KUVERT. kuvert avsett för röstsedel l. röstsedelsförsändelse. SFS 1955, s. 496.
– (3) RÖST-KÖP. ( röst- 1847 osv. röste- 1861) om handlingen att ge röstberättigad ersättning för att han (l. hon) skall rösta på visst sätt; äv. oeg., om handlingen att utlova sociala förmåner o. d. för viss grupp av röstberättigade i syfte att vinna deras röster. WIESELGREN SvSkL 4: 5 (1847). LD 1958, nr 60, s. 4 (oeg.).
– (3) RÖST-KÖPARE, jfr -köp. STAVENOW Frihetst. 143 (1898).
– (3) RÖST-KÖPSLAGANDE ~⁰²⁰⁰, n. (numera bl. tillf.) jfr -köp. ATTERBOM Siare 3: 566 (1844).
– (3) RÖST-LISTA, r. l. f. (numera bl. tillf.)
[RÖST-LISTA.ssg 1]
1) lista varpå vid rösträkning efter val de olika kandidaternas namn o. röstetal antecknas. ALDÉN Medb. 1: 49 (1888).
[RÖST-LISTA.ssg 2]
2)
[jfr anm. sp. 4576) förteckning över röstberättigade; förr äv. om en av flera röstberättigade utfärdad fullmakt för ngn att utöva deras rösträtt.
ÖoL 1852. AnderssonBrevväxl. 2: 394 (1860; om fullmakt).
[RÖST-LISTA.ssg 3]
3)
[jfr anm. sp. 4576]
lista varpå kandidater till befattningar vilkas innehavare utses gm röstning äro uppförda. TT 1896, Allm. s. 41.
RÖST-LJUD. (jfr t. stimmlaut (i bet. 2)] ()
[RÖST-LJUD.ssg 1]
1) språkljud.
KRÆMER Metr. 2: 1 (1893).
[RÖST-LJUD.ssg 2]
2) språkljud vid vilket stämbandens artikulation är det mest framträdande momentet, vokal; jfr röst, sbst.³ ⁵. KEYSER SvSpr. 7 (1875). NOREEN VS 1: 386 (1905).
RÖST-LÄGE.
[RÖST-LÄGE.ssg 1]
1) till 1, om det (hos olika personer l. vid olika tillfällen skiftande) läge på tonskalan där tal l. sång produceras; äv. bildl., om känsloläge l. stämningsläge som kännetecknar (ett visst framträdande av) en person l. en grupp av personer (särsk. i fråga om författare l. talare o. d.). (Sångaren) uppträdde i trenne till röstläget så olika partier som Christierns, Achilles och Ædips. HEDBERG SvOperasång. 25 (1885). BJÖRCK HeidenstSek. 171 (1946; bildl.).
[RÖST-LÄGE.ssg 2]
2) (mera tillf.) till 3, om det läge som råder med hänsyn till fördelningen av röster på olika meningsriktningar inom en valkorporation o. d. KansliH 1: 228 1935.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-LÄNGD. förteckning över röstberättigade (med uppgift om vars o. ens röstetal i sådana fall där rösträtten är olika); särsk. om sådan förteckning som uppgjorts för politiskt l. kommunalt val inom visst område. Röstlängden för stadsförsamlingen (i Örebro). NerAlleh. 1871, nr 96, s. 1. SFS 1951, s. 634 (i ekonomisk förening).
Ssgr:
röstlängds-fel, n. ÖSTERGREN 1937.
röstlängds-formulär. SFS 1919, s. 279. -upprättare- person som har till uppgift att upprätta röstlängd. SFS 1909, nr 133, s. 5.
röstlängds-utdrag. utdrag ur röstlängd. särsk om dylikt utdrag med stöd varav röstberättigad som icke har tillfälle att rösta i sin hemort kan fullgöra röstningen på annan ort. BtRiksdP 1944, V. 2: nr 2, s. 12.
RÖST-LÄPP.
[jfr t. stimmlippe]
i fackspr.) stämband. SETTERBLAD Mackenzie 16 (1887).
– (1, 3) RÖST-LÖS.
[ fsv. röstlös]
särsk. (numera bl. tillf.) till 1: som saknar röst, stum. NORDENCRANTZ Arc. 223 (1730; bildl.).
– (3) RÖST-MAJORITET. majoritet av röster. BOLIN Statsl. 2: 200 1871.
– (3) RÖST-MASSA, r. l. f. mängd av röster; särsk. dels om den mängd av röster som de röstberättigade vid en omröstning sammanlagt förfoga över, dels om den nängd av röster som en röstberättigad vid graderad rösträtt förfogar över. Tiden 1848, nr 286, s. 2. En enda stor bergverksegare skulle kunna med sin röstmassa bestämma hela valet. SVEDELIUS Repr. 514 (1889). Högst 1/20 av stadens hela röstmassa. BonnierKL 9: 1678 1926.
RÖST-MATERIAL, n. om röst ss. förutsättning för prestationer i form av tal l. sång; särsk. till 1 f, om de förutsättningar för sång som en sångare har i sin röst l. som en sångkör o. d. har i de däri ingående medlemmarnas röster. Fröken Sparrmans röstmaterial är ganska vackert. NordRevy 1895, s. 138. Kören förfogar över ett gott röstmaterial. ÖSTERGREN 1937.
RÖST-MATERIEL, (numera föga br.) == -material. Sol- nedg. 3: 372 (1918; möjl. efter handl. fr. c. 1850). Radiolyssn. 1927, nr 16, s. 8.
– (3) RÖST-MAXIMUM. (i fackspr.) av särskilda bestämmelser reglerat maximum av röster som röstberättigad kan förfoga över. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 2, UtdrProt. s. 13.
RÖST-MEDEL, pl.
[jfr t. stimmittel]
om de tillgångar i form av röst som ngn (särsk. talare l. sångare) förfogar över: röstresurser; äv. bildl., om författares uttrycksmedel. NH 3: 1024 (1879; i fråga om sångare). BENEDICTSSON Peng. 59 (1885; ifråga om talare). LAMM i 3SAH LIII. 2: 59 (1942; bildl.).
RÖST-MEKANISM, (mera tillf.) röstapparat. SVENSSON Sånbmet. 13 (1889).
RÖST-MELODI. egenart i melodiakt (o. rytmiskt) hänseende, som framträder i en persons röst; jfr melodi 3. LO-JOHANSSON Förf. 9 (1957).
– (3) RÖST-MINSKNING. minskning i det antal röster som tillfalla ett förslag vid en omröstning l. en kandidat l. ett parti o. d. vid ett val (i jämfö – relse med tidigare tillfälle). SvD(A) 1948, nr 256, s. 12.
– (3) RÖST-MOTTAGARE ~⁰²⁰⁰. person som är förordnad att ta emot röster vid omröstning l. val. SFS 1940, s. 473.
– (3) RÖST-MOTTAGNING ~⁰²⁰. mottagning av röster vid omröstning l. val. SFS 1940, s. 473.
RÖST-MUSIK. () vokalmusik, sång. SERENIUS Nnn 3 a 1734.
RÖST-NYANS. nyans i rösten vid tal l. sång; äv. bildl., om nyans i ngns (särsk. författares) framställningssätt. SvSlöjdFT 1917, s. 16 (bildl.).
RÖST-OMBYTE. () målbrott. MANKELL Lb. 11 (1835).
RÖST-OMFÅNG ~⁰², äv. ~²⁰.
[jfr t. stimmumfang]
område på tonskalan inom vilket ngns röst rör sig; företrädesvis till 1 f, om det område inom vilket ngn utan större svårighet kan frambringa sång. EURÉN Flatau SvaghRöst. 43 (1912). PsykPed- UppslB 2147 1946.
– (3) RÖST-OMSLAG ~⁰², äv. ~²⁰. omslag kring grupp av röstsedlar (som sammanräknats). SFS 1966, s. 496.
RÖST-ORGAN.
[jfr t. stimmorgan) röstapparat; äv.: organ som ingår i röstapparat (i sht i pl., om röstapparaten). Suomi 1845 s. 293.
NORLIND AMusH 364 (1921; i pl.). Röstorgan, (dvs.) den apparatur i den mänskliga organismen, som alstrar tal- och sångtoner samt språkljuden. SohlmanMusiklex. 1932.
RÖST-OVANA ~⁰²⁰. (mera tillf.) dålig vana som kännetecknar en persons sätt att tala l. sjunga, röstfel. TFörelVerks. 1933, s. 144.
RÖST-PEDAGOG.
[jfr t. stimnspädagoge) person som undervisar i röstbehandling; jfr pedagog 3.
EURÉN Flatau SvaghRöst. 86 1912.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-PLIKT. (i vissa länder föreskriven) plikt att delta i politiska omröstningar l. val. NSv. 1911, s. 219.
– (3) RÖST-PLURALITET. röstmajoritet. FERSEN HistSkr. 1: 110 (c. 1790).
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-POLLETT. (förr) pollett (se pollett, sbst.² 2) som utgjorde bevis på rösträtt vid bolagsstämma. SD 1893, nr 44, s. 2.
– (3) RÖST-POST. (i fackspr.)
[RÖST-POST.ssg 1]
1) sammanfattande, om värdet av de röstenheter som en röstberättigad förfogar över, röstetal (se d. o. 1; särsk. (förr) i fråga om kommunala val med graderad rösträtt. CARLSSON LantmPol. 62 1953.
[RÖST-POST.ssg 2]
2) (utom om ä. förh. numera bl. tillf.) vid val där i valet deltagande grupp går fram med viss kandidats namn på flera listor: summa av de röster som avgivits för viss kandidat på en av listorna. SFS 1910, nr 7, s. 11.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-PROTOKOLL. protokoll fört vid omröstning l. val. SVTTeolKv. 1939, s. 248.
RÖST-REGISTER. (i fackspr.) jfr register 3; särsk. till 1 f. LUNDELL 1893. PsykPedUppslB 2147 1946.
RÖST-RESURSER, pl. om kapaciteten hos röst som ngn (särsk. talare l. sångare l. skådespelare) förfogar över; röstmedel; röststyrka. HEDBERG SvOperasång. 108 (1885). särsk.
[RÖST-RESURSER.ssg 2.a]
a) övergående till att beteckna sångare med god kapacitet i fråga om röst; jfr röst, sbst.1 f . Den tiden hade sångföreningen att bjuda.. på sådana röstresurser som W. Flygare, J. Fagerström och L. Ljungman. LundagKron. 2: 102 1921.
[RÖST-RESURSER.ssg 2.b]
b) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. ) om uttrycksmedel som författare o. d. förfogar över. BERGMAN i 3SAH LXI. 2: 14 1950. ) motsv. röst, sbst.³ 1 h ; särsk. (motsv. röst, sbst.³ 1 k ) i fråga om djurs läte. TurForskn. 4: 65 (1919). BÖÖK ResSv. 30 (1924; i fråga om fåglar).
RÖST-RIKEDOM ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. variationsrikedom hos röst. SthmFig. 1845, s. 378.
– (3) RÖST-RÄKNARE. person som har till uppgift att förrätta l. biträda vid räkning av avgivna röster; jfr -kontrollant. FrBrytnTid. 1: 215 1913.
– (3) RÖST-RÄKNEMASKIN. () omröstningsapparat. BtRStP 1853–54, IV. 1: nr 109, s. 9. SFS 1854, nr 93, s. 13.
– (3) RÖST-RÄKNING. räkning av röster som avgivits vid omröstning l. val. AdP 1800, s. 215.
Ssg:
rösträknings-apparat. (numera bl. tillf.) omröstningsapparat. 2UB 3: 491 1897.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-RÄTT, r. l. m. rätt att delta i omröstning l. val; jfr röstnings-rätt. Allmän rösträtt, om förhållandet att alla myndiga medborgare (efter att ha uppnått en viss ålder) ha rätt att delta i politiska l. kommunala omröstningar l. val (oberoende av (kön o.) inkomst l. förmögenhet. Kom- munal rösträtt. Politisk rösträtt, rätt att delta i omröstning l. val som ha avseende på ett lands styrelse. AdP 1800, s. 1133. jfr kommunal-, kvinno-rösträtt. särsk.
[RÖST-RÄTT.ssg 2.a]
a) till innehav av aktie knuten rätt att rösta vid bolagsstämma; särsk. (i fackspr.) med kvantitativ bestämning (särsk. grundtal l. bråk), betecknande det antal röstenheter som är knutet till innehav av en aktie. SFS 1895, nr 65, s. 10. B-aktierna i.. Kullagerfabriken och Elektrolux äger således endast 1/1000-dels rösträtt, medan A-aktieina har en rösträtt var. POKORNY Aktier 20 (1957).
[RÖST-RÄTT.ssg 2.b]
b) bildl.: rätt att yttra sig l. utöva medinflytande o. d. RYDQVIST i 2SAH 25: 34 (1849).
Ssgr:
rösträtts-agitation. (i sht om ä. l. utländska förh.) agitation för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. SVSocDemArbPKonstitKongr. 22 1890.
rösträtts-agitator. (i sht om ä. l. utländska förh.) jfr -rätts-agitation. GHT 1896, nr 226 A, s. 3.
rösträtts-arbete. (i sht om ä. l. utländska förh.) arbete för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. Östgöten 1888, nr 63, s. 4.
rösträtts-bestämmelse. bestämmelse om rösträtt. BtRiksdP 1880, 3: nr 11, s. 1.
rösträtts-census. (i fackspr., om ä. l. utländska förh.) jfr census 2 b. CARLSSON LantmPol. 115 (1953).
rösträtts-debatt. debatt (se d. o. 1, 2) i rösträttsfråga. RiksdP 1890, 2 K nr 28, s. 29.
rösträtts-demonstrant. (i sht om ä. l. utländska förh.) jfr -rätts-demonstration. BJÖRCK HeidenstSek. 229 (1946).
rösträtts-demonstration. (i sht om ä. l. utländska förh.) demonstration för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. Arbetet 1896, nr 144, s. 3.
rösträtts-diskussion, jfr -rätts-debatt. HÖGLUND Branting 1: 346 1928.
rösträtts-fråga, r. l. f. fråga angående rösträtt; särsk. (i sht om ä. l. utländska förh.): fråga angående utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. Östgöten 1887, nr 36, s. 1.
rösträtts-förbund. (förr) förbund av rösträttsföreningar. Sveriges allmänna rösträttsförbund. AB 1890, nr 17, s. 2.
rösträtts-förening. (förr) förening med syfte att värka för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. AB 1886, nr 18, s. 2.
rösträtts-förslag. förslag i rösträttsfråga. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 2.
rösträtts-grund, r. l. m. grund för rösträtt. HÖGLUND Branting 1: 507 (1928).
rösträtts-grundval. jfr -rätts-grund. 2NF 19: 101 1913.
rösträtts-hinder. hinder för (erhållande av) rösträtt. DN(A) 1946, nr 251, s. 9.
rösträtts-kampanj, (i sht om ä. l. utländska förh.) kampanj för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. SvRiksd. II. 17: 169 1935.
rösträtts-korståg. (i sht om ä. l. utländska förh.) jfr -rätts-kampanj. WÄGNER Pennsk. 251 1910.
rösträtts-krav. (i sht om ä. l. utländska förh.) krav på utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. DN 1893, nr 8580 A, s. 2.
rösträtts-kvinna. (om ä. l. utländska förh.) kvinna som strävar efter att erhålla politisk l. kommunal rösträtt. WÄGNER Norrt. 121 (1908).
rösträtts-kämpe. (i sht om ä. l. utländska förh.) förkämpe för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. THYSELIUS Röstr. 1: 35 (1902).
rösträtts-lös. som saknar rösträtt. SD 1892) nr 356, s. 5.
rösträtts-löshet.
[till -rätts-lös]
GHT 1896, nr 83 A, s. 2.
rösträtts-majoritet. särsk. (i fackspr.) till -rätt a, om majoritet av röstenheter knutna till aktier i ett aktiebolag. POKORNY Aktier 20 (1957).
rösträtts-myndig. om person: som uppnått den för politisk l. kommunal rösträtt stadgade åldern; om ålder: som utgör den för politisk l. kommunal rösträtt stadgade. ÖSTERGREN (cit. fr. 1919; om ålder).
rösträtts-möte. (i sht om ä. l. utländska förh.) möte för diskussion av rösträttsfrågor l. för propaganda för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. SmålP 1890, nr 5, s. 4.
rösträtts-petition. (i sht om ä. l. utländska förh.) petition för utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. ST 1899, nr 2762, s. 1.
rösträtts-politik. politik i rösträttsfrågor. SVD 1898, nr 340 A, s. 1.
rösträtts-reform. AB 1890, nr 133, s. 2.
rösträtts-rörelse. (i sht om ä. l. utländska förh.) rörelse som strävar efter utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. AB 1890, nr 17, s. 2.
rösträtts-sak. jfr -rätts-fråga. AB 1890, nr 16, s. 2.
rösträtts-skala, r. l. f. röstskala (se d. o. 2. FEILITZEN Mariakult 211 (1874).
rösträtts-streck. (i sht om ä. l. utländska förh.) gränslinje som skiljer röstberättigad från icke röstberättigad; (bestämmelse om) kvalikkation för rösträtt; särsk. om det krav på viss inkomst som förr var en av rösträttsgrunderna i Sv. WoJ 1891. HELLSTRÖM i 3SAH LVIII. 2: 250 1947.
rösträtts-strid, r. l. f. (i sht om ä. l. utländska förh.) strid om pontisk l. kommunal rösträtt. Arbetet 1896, nr 118, s. 2.
rösträtts-tribad, (om ä. l. utländska förh., numera knappast br.) nedsättande benämning på rösträttskvinna. ENGSTRÖM Äfv. 77 1908.
rösträtts-utsträckning. == -rättsutvidgning. ST 1899, nr 2762, s. 1.
rösträtts-utvidgning. utvidgning av rösträtt. BILLING AntRiksd. 216 (1902).
rösträtts-villkor. villkor som skall vara uppfyllt för att ngn skall få utöva rösträtt. NF 14: 279 1890.
rösträtts-vän, m.||ig. (i sht om ä. l. utländska förh.) anhängare av utvidgad politisk l. kommunal rösträtt. AB 1890, 342 nr 183, s. 2.
rösträtts-ålder. ålder som man måste ha uppnått för att få utöva (politisk l. kommunal) rösträtt. REUTERSKIÖLD Grundlag. 435 (1923).
rösträtts-ägande, p. adj. röstberättigad. RiksdP 1870, 2 K 3: 214.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-RÄTTIGHET. () rösträtt; jfr röstninss-rättighet. Bergv, 3: 333 1767. NordT 1892, s. 302. särsk. bildl.
[RÖST-RÄTTIGHET.ssg 2.a]
a) ==- -rätt b. Rösträttighet i Vitterhetens Domstol. HAGBERG i 2SAH 10: 16 (1829). SvLittFT 1835, s. 161.
[RÖST-RÄTTIGHET.ssg 2.b]
b)
[jfr rösta, v.⁵ 2 g slutet) i uttr. ge ökad rösträttighet åt ngt, om sakförhållande: ge ökad betydelse åt ngt, göra att man bör tillmäta ngt ökat vitsord. De vid hvar punct (i skånska triangelnätet) verkställda syftningarnes större antal ger ökad rösträttighet åt vinklarne kring denna punct.
VetAH 1819, s. 52.
– (3) RÖST-RÄTTSLIG.
[till -rätt]
som har avseende på rösträtt. VALLENTIN London 60 (1912).
– (3) RÖST-SAMMANRÄKNANDE ~⁰⁰²⁰⁰, n. röstsammanräkning. SFS 1910, nr 6, s. 9.
– (3) RÖST-SAMMANRÄKNING ~⁰⁰²⁰. sammanräkning av röster som avgivits vid omröstning l. val. SD(A) 1893, nr 259, s. 5.
Ssg:
röstsammanräknings-protokoll. SFS 1938, s. 829.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-SEDEL. papper som är avsett att (hopvikt l. inlagt i ett kuvert) avlämnas vid omröstning o. som i skrift l. tryck (l. gm att sakna påskrift l. påtryck) anger den röstandes ställningstagande; äv. om valsedel; jfr röstnings-sedel. RiksdP 1890, 2 K nr 28, s. 34. BtRiksdP 1911, 3: nr 25, s. 31 (vid val av landstingsmän).
Ssgr:
röstsedel-försändelse l. (numera vanl.) röstsedels-försändelse. försändelse innehållande röstsedel från röstberättigad som icke personligen avlämnar sin röst. SFS 1922, s. 419. -utdelare, person som delar ut röstsedlar. LUNDIN NSthm 182 (1888; vid riks- dagsmannaval).
– (3) RÖST-SIFFRA. siffra som anger det antal röster som viss meningsriktning l. viss kandidat erhållit (l. kan komma att erhålla) vid omröstning l. val; äv. om siffra som anger det totala antalet avgivna röster vid omröstning l. val. SD(A) 1890, nr 264, s. 4. När jag kom hem, gjorde jag min räkning och kom till röstsiffran 89 för min mening. BILLl NG AntRiksd. 200 (1900). Först efter 1909 märktes en mera påtaglig ökning i röstsiffrorna (vid stads- fullmäktigevalen i Vänersborg). HT 1945, s. 277.
RÖST-SKALA, r. l. f.
[RÖST-SKALA.ssg 1]
1) () till 1, om den tonskala som den mänskliga rösten behärskar. BEYER Sång. 25 (1387).
[RÖST-SKALA.ssg 2]
2) till 3: skala varefter rösträtten är graderad vid omröstning l. val där de röstberättigades inflytande är olika; särsk. om den (på de röstberättigades ekonomiska ställning grundade) skala varefter den kommunala rösträtten i Sv. före 1918 var graderd. Tiden 1848, nr 240, s. 1. Den skändliga fyrtiogradiga röstskalan. SIWERTZ JoDr. 158 1928.
RÖST-SKOLA, r. l. f. institution för röstvård o. talteknik. NYGREN Röst. 38 (1932).
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-SKOLKANDE, n. == -skolkning. ÖSTERGREN 1937.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-SKOLKARE. person som underlåter att delta i omröstning l. val. SVD(A) 1924, nr 253, s. 5.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-SKOLKNING. underlåtenhet att delta i omröstning l. val. SvD(B) 1943, nr 220, s. 4.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-SKÄRVA. (tillf.) ostrakon. PAULSON Aristoph. 1: 115 (1901).
RÖST-SPECIALIST. specialist på röstvård. SVD 1911, nr 342, s. 3.
– (3) RÖST-SPLITTRING. om förhållandet att rösterna vid omröstning l. val äro splittrade på olika meningsriktningar l. olika kandidater. GLJUNGGREN 1874 hos SCHÜCK SAHist. 7: 95.
RÖST-SPRINGA, r. l. f.
[jfr t. stimmritze]
(i fackspr.) mellan stämbanden befintlig springa (varigenom luften passerar vld ljudblidning mellan stämbanden); jfr andnings-springa, ljud-spricka, ljud-springa, luftrörs-spricka, luftrörs-springa, strup-springa. Suomi 1845, s. 293.
RÖST-STARK.
[RÖST-STARK.ssg 1]
1) till 1, om person: som har stark röst; äv. om utrop o. d.: som frambringas med stark röst; äv. oeg. l. bildl. Röststarka tidningar. HOLMBERG Tidsstr. 321 (1918). Röststarka vrål. IdrBl. 1935, nr 8, s. 8.
[RÖST-STARK.ssg 2]
2) till 3, om person l. parti o. d.: som förfogar över många röster. HÖGLUND NilsI 24 (1912).
– (1, 5) RÖST-STAV. () vokal; jfr röst, sbst.³ ⁵. JBUREUS (c. 1640) hos LINDROTH Bureus 118.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-STEN. (numera föga br.) ostrakon. PALMBLAD Aisch. 219 (1842). NILS SON GrRelH 69 1921.
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-STREJK. jfr -skolkning. SvD(B) 1944, nr 307, s. 4.
RÖST-STRÄNG, r. l. m. () stämband. AURÉN Ljudl. 94 (1869).
RÖST-STUDIER, pl. särsk. : övningar i röstbehandling. LdVBl. 1887 nr 7, s. 1.
RÖST-STYRKA, r. l. f. LUNDELL 1893.
[RÖST-STYRKA.ssg 1]
1) till 1: styrka hos rösten; egenskapen att ha stark röst. AURÉN Akc. 16 (1880).
[RÖST-STYRKA.ssg 2]
2) till 3, om det antal röster som person l. parti o. d. förfogar över; stundom äv. om det sammanlagda antal röster som avgivits vid om röstning l. val; jfr röste-tal 1, 2. SVH IX. 1: 72 (1908; om det sammanlagda antalet röster vid vissa om röstningar). Regeringspartiets slagfärdighet och röststyrka. Därs. 267 1910.
– (3) RÖST-STÖD. polit. stöd av röster (från annat parti). LD 1958, nr 103, s. 4.
RÖST-SVAGHET ~⁰² äv. ²⁰.
[jfr t. stimmschwäche]
svaghet hos rösten; egenskapen att ha svag röst; särsk. (i fackspr.) om sådan svaghet hos rösten som icke beror på någon mekanisk skada, funktionell fonasteni. EURÉN Flatau SvaghRöst. 3 (1912). 3NF 7: 762 1927.
RÖST-SVÅRIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. särsk. i pl.: svårigheter som ngn har i fråga om användande av rösten. TSvLärov. 1944, s. 285.
RÖST-SÄNKNING. sänkning av rösten; jfr -höjning. SVAHN Språklj. 12 (1882).
(3; jfr anm sp 4576) RÖST-SÄTT. röstningssätt. Almquist VärldH 7: 20 1928.
RÖST-TAL, se C.
RÖST-TIMBRE. röstklang. SD 1892, nr 344, s. 8.
RÖST-TON ~to²n.
[jfr t, stimmton]
[RÖST-TON.ssg 1]
1) (i fackspr., numera föga br.) av stämbandens dallringar alstrad ton, stämbandston.
Suomi 1845, s. 298. 2NF 1916.
[RÖST-TON.ssg 2]
2) (mera tillf.) om det (efter olika sinnesstämning o. d. skiftande) sätt varpå rösten ljuder; jfr -läge 1. "Jag går till staden!" uttaladt i glädjens röstton. SVAHN LbMuntlFöredr. 81 (1903).
RÖST-TUB. () ss. megafon l. hörlur använd tub av metall; jfr tal-tub. POLHEM Brev 188 (1732).
RÖST-TUPP. i sht mus. ljud som uppkommer då en sångare icke har fullständig kontroll över sin röst o. därför icke kan träffa l. hålla den avsedda tonen. ELKAN Österl. 182 (1901).
– (3) RÖST-URNA. urna där röstsedlar nedläggas vid omröstning l. val. HELLBERG Samtida 12: 132 (1874).
RÖST-UTBILDNING ~⁰²⁰. utbildning av rösten så att den blir lämpligare för tal l. sång; utbildning i frågor som röra rösten. BEYER Sång. 15 (1887).
RÖST-VILA, r. l. f.
[RÖST-VILA.ssg 1]
1) (†) vid talande: paus. BJURSTEN SvSpr. 2: 11 (1865).
[RÖST-VILA.ssg 2]
2) vila för (överansträngd) röst. LbKir. 2: 325 1922.
– (3) RÖST-VINST. vinst av röster (från annat parti o. d.); röstökning. LD 1958, nr 126, s. 12.
RÖST-VÅRD. vård av rösten som syftar till ett rätt användande av denna. ÖSTERGREN (cit. fr. 1933).
Ssgr (i fackspr.):
röstvårds-metodik. TSvLärov. 1945, s. 93.
röstvårds-pedagog. TSvLärov. 1948, s. 59.
röstvårds-problem. TSvLärov. 1941, s. 78.
– (3) RÖST-VÄRDE. (talmässigt) värde som röst har (i sht vid omröstning l. val där de röstberättigades inflytande är graderat l. vid val där flera kandidater äro uppförda i viss rangordning på en o. samma lista); äv. om sammanlagt värde av ett antal (avgivna) röster (t. ex. av de för en meningsriktning l. en kandidat o. d. avgivna rösterna). Tiden 1848, nr 141, s. 4. Valsedlar, hvilkas sammanlagda röstvärde utgjorde 1,508. STS 1910, nr 6, s. 19.
– (3) RÖST-VÄRVA.
[jfr -värvare, -värvning]
(mera tillf.) söka förmå röstberättigad(e) att rösta på visst sätt, värva röster. DN(A) 1959, nr 270, s. 1 (i rubrik).
– (3) RÖST-VÄRVANDE, p. adj. som värvar röster. SVD(A) 1960, nr 23, s. 13.
– (3) RÖST-VÄRVARE. jfr -värvning. CALLERHOLM Stowe 90 (1852).
– (3) RÖST-VÄRVERSKA. jfr -värvning. ÖSTERGREN 1937.
– (3) RÖST-VÄRVNING. handlingen att (gm övertalning l. propaganda, stundom äv. gm mutor) söka förmå röstberättigad(e) att rösta på visst sätt. HALLMAN SvLatHLex. 1806.
RÖST-VÄXLING. växling i röstläge l. röstklang; äv. om målbrott. MANKELL Lb. 11 (1835; om målbrott). Arv 1957, s. 43 (c. 1870).
– (3) RÖST-ÄGANDE, p. adj-. o. sbst. m.||ig. I. p. adj.: röstberättigad; ofta substantiverat (jfr II). En oväldug röstägande. ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 184 (i handl. fr. 1724); jfr II. De röst-ägande. WALLQUIST EcclSaml. 14: 237 (1772). Röstägande Ledamöter. SvNorStatskal. 1816, s. 218. II. (†) sbst.: röstberättigad peron; jfr -ägare. Röstäganden sielf eller.. dess Fullmäcktig. 2RARP I. 2: 288 (1720).
Ssg (till -ägande I):
röstägande-rätt, r. l. m. () rösträtt. VDAkt. 1781, nr 588 (: röstägande rätt); möjl. icke ssg.
– (3) RÖST-ÄGARE. röstberättigad person; jfr -ägande II. VDakt. 1781, nr 163. särsk. (†) bildl.: person som uttalar l. är i stånd att uttala en mening om ngt, bedömare. Ganska få Naturforskare hos oss (ha) antagit.. (den na- turfilosofiska riktningens) lärosattser, tvertom hafva de mest kompetente röstägare bestämdt yttrat sig deremot. AJourn. 1815, nr 137, s. 1.
Ssg: –röstägar-, äv. röstägare-klass. (i fackspr.) klass av röstägare. BtRiksdP 1898, I. 1: nr 40, s. 12.
– (3) RÖST-ÄGARINNA, (mera tillf.) jfr -ägare. ÖSTERGREN 1937.
RÖST-ÄNDRING. ändring av rösten (till annat röstläge o. d.). SVAHN LbMuntlFöredr. 227 (1903).
– (3) RÖST-ÖKNING. jfr -minskning. SVD(A) 1948, nr 255, s. 3.
– (3) RÖST-ÖVERSKOTT ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.särsk. om överskott av röster som vid val tillfallit parti utöver vad som erfordras för nnandat. 2NF 22: 387 1915.
– (3) RÖST-ÖVERVIKT ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.övervikt i röster som förslag l. kandidat l. parti o. d. erhåller över motförslag resp. konkurrerande kandidat(er) osv., majoritet, pluralitet. SvT 1852, nr 14, s. 1.
RÖST-ÖVNING. övning i att använda rösten på rätt sätt. BREMER GVerld. 5: 29 (1862).
B
():
RÖSTA-LÄTE.
[RÖSTA-LÄTE.ssg 1]
1) till 1 o. 4: språkljud; jfr röst, sbst.³ ⁴. Skriften är.. lämpad efter röstaläten och tungans rörelse vid gom och tänder. BUREUS Runaräfst 188 (1602). DENS. 1602 hos LINDROTH Burens 83.
[RÖSTA-LÄTE.ssg 2]
2) till 1 o. 5: vokal; jfr röst, sbst.³ ⁵. JBUREUS (c. 1840) hos LINDROTH Bureus 113.
C
(numera bl. i röste-tal):
RÖSTE-ANTAL,
RÖSTE-BERÄKNING,
RÖSTE-KÖP, se A.
(3; jfr anm sp 4576) RÖSTE-MAN, m. person som röstat på ngn, valman. VDAkt. 1760, nr 156.
RÖSTE-TAL. ( röst- 1888 osv. röste- 1772 osv.)
[jfr t. stimmenzahl]
[RÖSTE-TAL.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 3: antal röstenheter som röstberättigad förfogar över vid omröstning l. val där de röstandes inflytande är graderat. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: 235 1772.
[RÖSTE-TAL.ssg 2]
2) (i fackspr.) till 3: antal röster (med lika värde) 1. summan av röstvärdet av de röster (med olika värde) som tillfallit (l. kan komma att tillfalla) visst förslag l. viss kandidat l. visst parti o. d.; antal röster som visst parti o. d. förfogar över; äv. om summan av (röstvärdet av) samtliga i en omröstning l. ett val röstberättigades (l. deltagandes) röster. WALLQUIST EcclBefordr. 377 (1797). Mellan lika röstetal skiljer lotten. SFS 1862, nr 13, s. 8. Kerenskijs inflytande sträckte sig vida över det röstetal i duman, som han företrädde. SPÅNGBERG SthMän 1: 172 (1917). En tjugondel av röstetalet för samtliga aktier (i ett aktiebolag). SFS 1948 s. 864.
[RÖSTE-TAL.ssg 3]
3) (i Finl.) till 7, om summan av de betygsenheter som ngn erhåller (numera bl. i akademisk examen l. studentexamen); jfr röst-antal 2. ÅbSvUndH 68–69: 443 (1795; i gymnasium). STRÖMBORG Runebg 2: 76 (1881; i kandidatexamen 1827). NERVANDER FinlKultH 451 (1900; i studentexamen 1857).
Ssg:
röstetals-tak. (i fackspr.) till -tal 1: högsta gräns för det röstetal som tillkommer en röstberättigad. TSvLärov. 1950, s. 453.
Avledn.:
-RÖSTAD , p. adj. ¹ till ¹: som har så l. så beskaffad röst; som framföres med l. åstadkommes av så l. så beskaffad röst; i ssgrna hög-, klar-, låg-, mång-röstad m. fl.
RÖSTING , r. l. m. (-ing c. 1640. -ung c. 1640. -unger c. 1640) () till 1 o. 5: vokalljud l. vokaltecken, vokal; jfr röst-stav, rösta-läte 2. JBUREUS (c. 1640) hos LINDROTH Bureus 113. Tvänna lika Röstingar göra tvenne stavelser. Därs. 120.
RÖSTLIG , adj. till 1: som har avseende på l. härrör från rösten. BROLIN 256 1948. AB 1954, nr 124, s. 2 (: röstligt, adv.).