RÖTMÅNAD rø³t~må²nad, r. l. m.; best. -en; pl. (tillf.) -er; äv. (numera bl. vard.) RÖTMÅNA ~må²na, r. l. m. l. f.; best. -an; äv. (numera nästan bl. i folkligt spr.) RÖTMÅNE ~må²ne, r. l. m.; best. -en (Herlicius Alm. 1642, s. 16, GYLLENBORG Insjöfisket 17 (1770)) l. -mån ~må²n (OKOLMODIN 1722 i 3SAH 15: 346, STRINDBERG Kronbr. 56 (1902)); pl. (tillf.) -ar. (rödt- 1661. röt- (-öö-, -th-) 1587 osv. röte- (-öö-, -th-) 1549 – c. 1740. rött- 1631–1648. rötta- 1644. rötte- 1648. röödt- 1707. – Se för övr. MÅNAD)

[ fsv. rötamanadher; sannol. av RÖTA sbst.¹, l. RÖTA,

v.³, o. MÅNAD; anledningen till benämningen är att matvaror o. d. vid denna tid på året lätt ruttna till följd av värmen]

[RÖTMÅNAD 0]

om period omfattande ungefär en månad under årets varmaste tid (i juli o. augusti); urspr. om period som började den dag då stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora hunden första gången kunde iakttas i gryningen; sedermera om den period då solen står i Lejonets tecken (enligt den julianska kalendern från 11, 12 l. 13 juli till 11, 12 l. 13 augusti, enligt den gregorianska kalendern från 22, 23 l. 24 juli till 22, 23 l. 24 augusti); jfr HUND-DAGAR 1. 6 juli) .. Hundadaganar eller Rötemånadt begynnas här. Ps. 1549, Kal. s. 7 b. I röötmånadhen blif(ve)r altijdh öölet .. suurt. KamKollP 1: 33 (1635). Bleeff ochså discurrerat om ferijs som holles om röttemånan. ConsAcAboP 1: 375 (1648). Rötmånaden begynnes, när Solen går i Lejonets-tekn, den 12. Julli .. och ändas, då Solen går i Jungfruns-tekn, den 12. augusti. Hofcal. 1741, s. 2. Värmen var verkligen för pressande och filosofien för djupsinnig i rötmånan. ROOTZÉN Vård. 43 (1930). jfr (†): (Sv.) Röt-månad, (lat.) Julius. SCHULTZE Ordb. 3035 (c. 1755). – särsk.

[RÖTMÅNAD .a]

a) med tanke på att enligt folkliga föreställningar vissa sällsamma l. ovanliga företeelser l. sällsamt l. ovanligt uppträdande o. d. ha(r) samband med rötmånaden. FORSIUS Phys. 337 (1611). Rötmånaden går fram med sina historier som det är för varmt att skratta åt. JOHNSON Kommentar 62 (1929).

[RÖTMÅNAD .b]

[jfr a]

(†) i uttr. ha (l. ha fått) rötmånaden i huvudet l. skallen l. sin skalle, var (resp. ha blivit) underlig l. omtöcknad l. tokig, rötmånaden har kommit i hu- vudet på ngn, ngn har blivit underlig l. omtöcknad l. tokig. Jag tror at han har fått röt-månan i sin skalla. KNÖPPEL Mannsschol. 21 (1741). Rötmånaden har kommet i hufvudet på honom. LIND (1749). SPARRE Sjökad. 420 (1850: i skallen). Han har rötmånaden i hufvudet. DALIN 1854. jfr: Fullständig Rötmån, skallarne unnantagna som ännu befinna sig vid lagom svalt menniskoförstånd. TOPELIUS Dagb. 4: 175 (1839).

Ssgr:

– RÖTMÅNADS-DAG. ( -månads- 1840 osv. -måns- 1749) dag under rötmånaden. LIND 1: 1431 1749.

– (a) RÖTMÅNADS-DJUR. sällsamt l. ovanligt djur (som uppges ha fötts l. visat sig under rötmånaden). FoFl. 1949, s. 35.

– RÖTMÅNADS-FEBER. (†) av feber åtföljd mag- l. tarmkatarr (som i sht uppträder under rötmånaden). WISTRAND Husmed. 55 (1840).

– RÖTMÅNADS-FERIER, pl. (†) ferier som helt l. delvis infalla under rötmånaden; sommarferier; jfr -lov. Rötmånads-ferierne (för finska kadettkåren) räknas ifrån den 8 Junii till den 20 Julii g(amla) st(ilen). SPF 1831, s. 146.

– RÖTMÅNADS-FLOR. (enst.) i uttr. uppstiga i sitt rötmånadsflor, om månen: gå upp ovanligt stor o. röd under rötmånaden; jfr flor, sbst.² ¹ b. ALMQVIST Herm. 172 1833.

– (a) RÖTMÅNADS-FOSTER. missfoster (som fötts under rötmånaden). SAOL 1950.

– RÖTMÅNADS-FÖDD, p. adj. (tillf.) särsk. till a: som är född i rötmånaden o. därför är sällsam l. ovanlig; äv. i utvidgad anv., om bestämmelse o. d.: (som tillkommit i rötmånaden o. därför är) sällsam l. ovanlig. IdrBl. 1955, nr 118, s. 5 (i utvidgad anv.).

– RÖTMÅNADS-GALENSKAP. (†) galenskap av det slag som förr ansågs uppträda i rötmånaden; jfr rötmånad b. Nå, det var en riktig rötmånads-galenskap. HAGBERG Shaksp. 7: 310 (1849; eng. orig.: midsummer madness).

– RÖTMÅNADS-HET, adj. om väder l. dag l. lokal o. d.: het till följd av att det är rötmånad; äv.: het ss. under rötmånaden. HANSSON NVis. 41 (1907). Ena dagen är det rötmånadshett, den andra höstregnkallt. ÖBERG GråvNyck. 47 (1915).

– RÖTMÅNADS-HETTA, r. l. f. ( -månads- 1817 osv. -måns- 1881) hetta (av det slag) som kännetecknar rötmånaden. ATTERBOM Minn. 56 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan midten af maj. SÖDERBERG Glas 1 (1905).

– (a) RÖTMÅNADS-HISTORIA. (föga trovärdig) historia om ngt sällsamt l. ovanligt (som inträffat under rötmånaden). SvD(A) 1912, nr 237, s. 9.

– RÖTMÅNADS-HÄNDELSE. händelse som inträffat under rötmånaden; särsk. till a, om sällsam l. ovanlig händelse. LEIJONHUFVUD Minnesfint. 184 (1838).

– (a) RÖTMÅNADS-KALV. vanskapt l. sällsam kalv (som fötts under rötmånaden); stundom äv. i utvidgad anv., om ngt sällsamt l. ovanligt som kommit i dagen under rötmånaden. ÖSTERGREN 1937. SDS 1958, nr 209, s. 9 (i utvidgad anv.).

– RÖTMÅNADS-KVALM. kvalmig rötmånadshetta; äv. bildl., om stark lidelsefullhet o. d. VETTERLUND Skissbl. 247 (1914; bildl.).

– RÖTMÅNADS-KVAV, adj. jfr -het. ÖBERG Son. 111 (1905).

– RÖTMÅNADS-KVÄLL. jfr -dag. SIWERTZ Mälarp. 156 (1911).

– RÖTMÅNADS-LOV, n. ( -månads- 1734. -måne- 1703) (†) == -ferier. Borgmestare och Rådh hafwa nu sitt Röötmåhne lof. ÅgerupArk. Brev 11/7 1703. Kongl. Maj:t vil ock nådigst hafva förunt des Cammar-Collegio 6. veckors Rötmånads lof. PH 2: 1056 1734.

– RÖTMÅNADS-NATT. jfr -dag. LEVERTIN II. 2: 9 1886.

– (a) RÖTMÅNADS-NOTIS. jfr -historia. Motorför. 1927, nr 1, s. 9.

– RÖTMÅNADS-RÄGN. ( -månads- 1757 osv. -måns- 1734)

[RÖTMÅNADS-RÄGN.ssg 1]

1) (tillf.) rägn under rötmånaden.

[RÖTMÅNADS-RÄGN.ssg 2]

2) (†) till a, om sällsamt l. kortvarigt rägn. (Eng.) Mockrain, (sv.) rötmåns-regn. SERENIUS Mm 3 b 1734. DENS. Oo 2 a 1757.

– RÖTMÅNADS-RÄGNVÄDER ~⁰²⁰. ( -måns- 1848) (numera bl. tillf.) rägnväder under rötmånaden. CASTRÉN Res. 2: 421 (1848).

– (a) RÖTMÅNADS-SENSATION. sällsam l. ovanlig händelse av det slag som inträffar under rötmånaden. IdrBl. 1935, nr 81, s. 9.

– (a) RÖTMÅNADS-SKROCK. SDS 1932, nr 197, s. 3.

– (a) RÖTMÅNADS-SKÄMT, n. jfr -historia. SDS 1932, nr 197, s. 3.

– RÖTMÅNADS-SOL. jfr -solsken. TOPELIUS Hyll 65 (1918).

– RÖTMÅNADS-SOLSKEN ~⁰², äv. ~²⁰. ( -måns- 1890) (strålande) solsken (av det slag) som kännetecknar rötmånaden. TA VASTSTJERNA DiktVänt. 12 1890.

– RÖTMÅNADS-TID. ( -månads- 1688 osv. -måns- 1774) om (tid som väsentligen utgöres av) rötmånaden. FörarbSvLAg 4: 453 1688.

– RÖTMÅNADS-TORKA, r. l. f. torka (av det slag) som kännetecknar rötmånaden; äv. bildl. Jag lefver i en andlig rötmånadstorka. STRINDBERG Brev 7: 347 (1889).

– RÖTMÅNADS-TORR. jfr -het. HAMMENHÖG Torken 336 (1951).

– RÖTMÅNADS-VÄDER. väder (av det slag) som kännetecknar rötmånaden. PISCATOR AlmAnt. 31/7 1729.

– RÖTMÅNADS-VÄRME. ( -månads- 1853 osv. -måns- 1834) jfr -hetta. BESKOW 1834 i 3SAH LVII. 3: 170.

– RÖTMÅNADS-ÅSKA, r. l. f. åska (av det slag) som kännetecknar rötmånaden. MOBERG Sedebetyg 317 (1935).

((†)):

– RÖTMÅNE-LOV, se A.

(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):

– RÖTMÅNS-DAG,

– RÖTMÅNS-HETTA,

– RÖTMÅNS-RÄGN,

– RÖTMÅNS-RÄGNVÄDER,

– RÖTMÅNS-SOLSKEN,

– RÖTMÅNS-TID,

– RÖTMÅNS-VÄRME, se A.

– RÖTMÅNS-ÄRJA, v. (i skildring av ä. förh.) bearbeta åker med årder under rötmånaden (ss. förberedelse till sådd). 2SvKul- turb. 11– 12: 297 (1938; från Öland).