© Svenska Akademien. SAOB spalt: S421; tryckår: 1964
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SAM , adj.; numera bl. i best. form (se SAMME) o. ss. adv. -T (se SAMT, adv.¹). (sam c. 1755. samm c. 1755. samt, n. sg. 1737)
[ fsv. samber, lika, oförändrad, samme (ss. självständigt ord anträffat bl. i best. form o. i n. sg. samt ss. adv.); jfr fsv. iämsamber, likadan, fvn. samr, samme, sams, enig, gr. ὁμός, samme, förenad, kyrkslav. samǔ, själv, ensam, ry. sam, själv, sanskr. samáh[comb_0323], jämn, samme; i avljudsförh. till lat. sem- (i semel, en gång), gr. εἷς, en, ἅμα, samtidigt, tillsammans med, ἁ- (t. ex. i ἁπλοῦς, enkel), sanskr. sa- (i sakr[comb_0323]t, en gång), SOM o. SOMT. – Jfr HAMADRYAD, HAPLO-, HEKTO-, HENOTESISM, HOMO-, SAKTA, adj., SAM-, -SAM, SAMKA, SAMMAN, SAMS, SAMT, adv.², SIMPEL, SÄMJA m. fl.]
()
[SAM.adj 1]
1) samme. SCHULTZE Ordb. 3983 (c. 1755; betecknat ss. nästan föråldrat).
[SAM.adj 2]
2) i n. sg., i uttr. vara samt och helt, råda (enighet o.) ett gott förhållande (mellan ngra); jfr HEL-, adj. 1 d β γ'. Grymer kastade då ögonen på Kongen, men det war ej så altings samt eller helt dem emellan. BJÖRNER Grym 17 (1737; fvn. orig.: greint og beint mun eckert sam).