BEGYNNELSE bejyn⁴else, i Sveal. äfv. ⁰³⁰² (begy'nnelse WESTE; bej`ynnälse ALMQVIST), r. l. f. (m. SAHLSTEDT, WESTE, ALMQVIST); best. -en; pl. -er. (begennelse O. PETRI Klost. A 2 a (1528), Psalt. 111: 10 (Bib. 1541) osv. begyndelse(n) A. OXENSTIERNA Skr. 1: 71 (1612), Visb. 1: 123 (c. 1620). – -ils(z)e(n) G. I:s reg. 1: 138 (1523), Mat. 13: 35 (NT 1526), Ps. 1536, s. 3. m. fl. – se för öfr. BEGYNNA) eg. vbalsbst. till BEGYNNA: början. – jfr NY-, ÅTER-BEGYNNELSE. Ordet, sem i ä. nysv. skrift var vida vanligare än BÖRJAN. har i det nuv. spr. blifvit alltmer undanträngdt af detta, liksom BEGYNNA fått vika för BÖRJA. Till det som i anm. i början af BEGYNNA nämnes om förh. mellan BÖRJAN o. begynnelse må här tilläggas, att F. F. CARLSON ännu i de två första delarna af sin Sveriges Historia (utgifna 1855, 1856) regelbundet använder ordet begynnelse, men i de följ. delarna föredrager BÖRJAN. Då emellertid BÖRJAN dels ej bildar pl., dels ej kan utgöra första leden af en ssg., kan begynnelse i dessa fall ej undvaras, o. äfv. annars förekommer ordet icke sällan, ehuru ofta med en viss ålderdomlig prägel. I sammanställningar med sbst. ÄNDA l. ÄNDE är begynnelse fortfarande nästan ensamt br., under det BÖRJAN plägar motsättas SLUT. Jfr för öfr. DALIN Synon. samt: Somlige (liktydiga ord) .. äre så svåre at åtskilja, at det kommer an på godtycke. Till exempel .. början och begynnelse. SAHLSTEDT Crit. saml. 145 (1759). 1) om handlingen att börja en verksamhet l. låta ngt börja l. inträda l. om förhållandet att börja sin tillvaro l. inträda i verksamhet. Alle Saker (måste) hafwa een begynnelse, så frampt the skole winna någon fortgång. SCHRODERUS Uss. B 4 a (1626). Det som haar sin begynnelse, måste ock så hafwa sin ända. HIÄRNE 2 Anl. 397 (1706). (Den) Danske Adelen .. (kan) från denne Konung (dvs. Valdemar den store) .. räkna sin begynnelse. DALIN Hist. 2: 147 (1750). (Gud) är utan begynnelse och ända. LINDBLOM Kat. 1811, nr 116. Fördömelsen och lifvet äro dessa mål. När menniskan har gjort sitt val, är riktningen gifven; der är en begynnelse företagen och en fortsättning möjlig. THOMANDER Pred. 1: 144 (1849). – särsk. a) i ordspråk o. ordspråkslika talesätt (jfr 4a). All Begynnelse är swår. GRUBB 18 (1665) ; jfr BÖRJAN samt: Alle nye värk ähre svåre i begynnellsen. RP 7: 267 (1638). Begynnelsen är offta swår, / Thest bättre blifwer änden, / Om man här korszet genomgår. Ps. 1695, 201: 8. Börja muntert bara. / Begynnelsen i allt är värst. LEOPOLD 1: 323 (1808, 1814). – Ond begynnelse taar sällan godh ända. GRUBB 617 (1665); jfr: Orätt begynnelse haar giärna en orätt ända. TÖRNING 27 (1677). b) i förb. med vissa verb i st. f. ngn form af BEGYNNA.

[BEGYNNELSE 1.b.α]

α) (föga br.) göra (en) begynnelse. (Gran planteras nu i de förnämas trädgårdar) sedan iag begynnelse giort i Hans Kongl Maytz Trägård här i Vpsala. RUDBECK Atl. 3: 572 (6898). At uti Herrans Namn giöra en begynnelse med Riksdagen. 2 RARP 4: 1 (1726). Uti then nedersta .. classen (i trivialskolan) komma de barn at giöra begynnelse, hvilka till studier sig ämna. Förordn. f. schol. 1778, s. XXI. – i numera obr. förb. Dereffter giorde LandtMarschalken en begynnelse på sjelfwe Rikzdagen. RARP 1: 52 (1627). (Förf.) giör begynnelse aff Vegetabilierne (då afhandlar luftens nödvändighet för växter o. djur). Rel. cur. 329 (1682); jfr BEGYNNA 2. (När) wi giöre en begynnelse igen at förklara the evangelier, som åhret igenom .. förklaras pläga. SWEDBERG Sabb.-ro 5 (1700, 1710) β) hafva l. taga sin begynnelse, fordom äfv. hafva l. taga (en) begynnelse; jfr BEGYNNA 4. Vestergötland tog sin begynnelse stiaxt vid Bodarne, där en liten bäck skilde det ifrån Nerike. LINNÉ Västg. 16 (1747). Vid hvilken tid, thenna sedvänja (att aflägga ed) först tagit sin begynnelse. NEHRMAN Pr. civ. 289 (1751). Alla knoppar taga sin begynnelse ifrån märgcylindern. AGARDH Bot. 1: 260 (1830). Oktober-festen (i München) .. tar sin begynnelse med första söndagen i Oktober. RYDQVIST Resa 135 (1838). jfr: (†) Thetta Guds Lamb (skulle nu) föras i öknena, ther at taga begynnelse til sitt lidande. SWEDBERG Sabb.-ro 923 (1690, 1712) c) (†) en begynnelse sker. Då må en begynnelsse af Rickzdagen skjee. RP 1: XXXVIII (1629). d) till BEGYNNA 4 a β, c β. Wårt hela ABCDs begynnelse aff (runan) ᚠ. RUDBECK Atl. 2: 177 (1689). e) (numera föga br.) i uttr. i begynnelsen (jfr 2, till en begynnelse, fordom äfv. till begynnelse, till en början, till att börja med. G. OXENSTIERNA i Oxenst. brefv. 3: 151 (1628). Först i Begynnelsen här, kunde någor spöria om thet Swenska Språket är .. beqwemligit til Poeterij. ARVIDI 1 (1651). Till begynnelse gingo vi till kl. 10 på f. m., och efter en timas ro fullföljde vi resan. ENEMAN Resa 2: 3 (1712). Det är .. sannt, att den nya skolans förkämpar icke till en begynnelse så rätt noga visste hvar de heldst skulle söka detta sköna. STURZENBECKER S. arb. 1: 10 (1861). 2) (den) tidpunkt då ngt börjar l. inträder; i sht i uttr. i begynnelsen, i början, ursprungligen, (i) från l. (numera nästan bl. i biblisk stil) af begynnelsen (jfr 4 b, från början, i ngts begynnelse, i ngts början, stundom: under den första tiden af ngt. At vj mogom vithe hurv sik ther om förlopit ær aff första begynnilsen. G. I:s reg. 1: 186 (1524). J frå werldennes begynnilse och till thenne tidhen. Mat. 24: 21 (NT 1526). J andennes (dvs. skördens) begynnelse. 2 Sam. 21: 10 (Bib. 1541). M(in) B(roder) haffver iffrånn begynnelsenn dragett et troget brodherligitt hierta till migh. Oxenst. brefv. 5: 40 (1613). (Börringe o. Lindholmen hafva) af begynnelsen varit klöstergods. 2 RARP 3: 406 (1723). I tidens begynnelse fanns hvarken jord, haf eller himmel. FRYXELL Ber. 1: 1 (1823; efter isl. ár alda); jfr 4. Danmark (hade) från begynnelsen med bekymmer förnummit Carl X:s segrar i Polen. CARLSON Hist. 1: 270 (1855). Per Brahe (kallades) .. i begynnelsen .. grefve till Öregrund. FORSSELL Hist. 1: 95 (1869). jfr: I evangelii begynnelse. Filipp. 4: 15 (öfv. 1883). – särsk. pregnant om alltings begynnelse. J begynnelsen war oordhet. Joh. 1: 1 (NT 1526). J Begynnelsenn skapadhe Gudh himmel och iord. 1 Mos. 1: 1 (Bib. 1541). I thesz (dvs. matematikens) krafft, then Allfödande Faderen .. för begynnelsen all ting fattat, ärnat och ämnat; och i begynnelsen, all ting .. werkat, och fulbordat hafuer. STIERNHIELM Arch. A 2 a (1644). jfr: Dieffwulen .. haffuer warit en mandråpare aff begynnelsen. Joh. 8: 44 (NT 1526; öfv. 1883: från begynnelsen). 3) (†) upphof, ursprung, källa, orsak, grund. G. I:s reg. 2: 85 (1525). (Läran om prästernas celibat) moste aff inghom androm haffua sin begÿnnelse æn aff sielua Dieffuulen. L. PETRI Oec. 15 (1559); jfr 1 b β. Wij .. (hafva) förmerckt, aff hwad begynnelse, och till hwadh ända the Påweske sådant krijgh fördt hafwa. STIERNMAN Riksd. 823 (1631). Thet ena tingsens vndergång är thet andras begynnelse. MURÆUS 2: Föret. (1648). The Pindariske Oder, hafwa sijn begynnelse, vthaff then widtberömde Poeten Pindaro. ARVIDI 206 (1651); jfr 1 b β. – särsk. a) om person; närmande sig bet.: upphofsman. Gudh sielff är thenna propheties author och begynnelse. BAAZIUS Upp. 2 b (1629). Hvilken är begynnelse och ursprung til alt godt? Sv(ar). Then Treenige och Majestätiske Guden. LALLERSTEDT Dygdel. 1 (1739, 1746) jfr: Iach är A och O, then förste och then ytterste, begynnilsen och enden. Upp. 22: 13 (NT 1526; LUTHER: der Anfang; Vulgata: principium; gr. ἡ ἀϱχή). b) princip. (Albigenserna lärde bl. a.) At twänne Begynnelser eller Vphoff äre, nemligen en godh Gudh och en ond Gudh. SCHRODERUS Osiander 2: 695 (1635); jfr a. 4) om det hvarmed ngt börjar (jfr 5. Jordbäwing skal warda monga stadz, och hunger och bedröfwilse skola warda, thetta är begynnilsen til widhermödhon. Mark. 13: 8 (NT 1526). (Boken) haffuer then offuersehrifft och begynnelse som hon skulle wara scriffwen om the Esseer. O. PETRI Klost. A 2 a (1528). Wijshetennes begynnelse är, när man gerna hörer henne. Ordspr. 4: 7 (Bib. 1541). Efter de ingen (fullmakt hade, vijste de oss begynnelsen på sin instruction. A. OXENSTIERNA Skr. 1: 88 (1614). Gudztiensten ifrån begynnelsen til ändan bijwista. Kyrkol. 1: 5 (1686). Omkring begynnelsen af detta århundrade. LEOPOLD 5: 428 (1799). Hvad han läste var begynnelsen af den andra sången i hans Odyssé. WIKNER Vitt. 21 (1863). FAHLBECK Sv. nat.förm. 109 (1890). jfr: Symamsell .. det var fruns begynnelse. WETTERBERGH Nord 18 (1862); jfr 5. – särsk. a) i ordspråk o. ordspråkslika talesätt (jfr 1 a). Gudsfruktan är vishetens begynnelse

[efter

Psalt. 111: 10]. – Änden bliffuer wäl betre än begynnelsen. Lex.Linc. (1640, under coronis). Änden är eij begynnelsen lijk. Ps. 1695, 260: 11; jfr GRUBB 790, 897 (1665), RHODIN Ordspr. 6 (1807) .

[BEGYNNELSE 4.b]

b) (†) i uttr. af begynnelsen, från början (jfr 2. Gl. Ter. 64 (c. 1550). Den 8. Junij upplästes åter af begynnelsen samme Kongl. M:tz Förklaringh. RARP V. 2: 168 (1655). c) (numera mindre br.) om det ställe l. den punkt där ngt vidtager. Punct betyder en linies begynelse eller ända och är vtan någon storlek. MÖRT 42 (1727). Under tiden gick fotfolket .. öfver bron till den förr omtalta ön och till begynnelsen af den på andra sidan om denna under arbete varande bron. CARLSON Hist. 1: 156 (1855). Begynnelsen af Eleusis' slätt. BREMER G. verld. 6: 174 (1862). Afståndet mellan banans begynnelse och dess slutpunkt. GHT 1901, nr 245 A, s. 2. d) i numera föga br. förb. Och hans rikes beginnelse war Babel. 1 Mos. 10: 10 (Bib. 1541). 5) om det första, ännu outvecklade o. oansenliga skedet l. stadiet af ngt som sedan utvecklas till större omfång l. betydelse: (första) början l. antydning (till ngt), ansats, uppslag. så kan en ganska stoor feygd vnderstundom vpkomma aff en liten begynnelse. O. PETRI Kr. 29 (c. 1540); jfr 3. (Segren vid Vädla) war nu en lijten begynnelse, medh hwilka Gwdh wille see låta, hwadh hopp här war förhandenne. SVART Är. 52 (1560). Vthaff en ringa begynnelse är blifwin en stor saak. SCHRODERUS. Uss. C 1 b (1626). Begynnelsen skal tu moot ståå, / At then sin tilwäxt ey må nåå. GIRS G. I 14 (c. 1630; anf. ss. ett vanl. talesätt) . L(-ljudet) är lika som en begynnelse til r(-ljudet). SALBERG Gr. 81 (1696). Rudimenta, första begynnelse. SWEDBERG Schibb. 296 (1716). Tillvaratagna reliefskifvor ådagalägga begynnelsen till en bildande konst (i Eufrat-länderna). EICHHORN Konst. hist. 68 (1881). – särsk. a) i uttr. vara i sin begynnelse, vara i sitt första stadium, icke ännu hafva trampat ut barnskorna, ligga i sin linda. Vi tro .., att nylutherdomen ännu i Sverige blott är i sin begynnelse. CLAËSON 2: 20 (1857). b) i pl. Det Europeiska samhällets begynnelser. GEIJER I. 7: 311 1844; titel). Diakoniss-anstalterna i Europa äro deras (dvs. dessa klosters) begynnelser. BREMER N. verld. 2: 386 1853; med afs. på möjligheten att inrätta protestantiska kloster). En stats l. ett folks Begynnelser, dess första tider, urtid, (ur)-historia. CAVALLIN (1873, under origo). Allt var ännu obestämdt. Det var .. de osäkra begynnelsernas .. tid. CARLSON Hist. 3: 269 (1874). Utan tvifvel .. (har själslifvet) utvecklat sig .. ur jemförelsevis ringa begynnelser till sin nuvarande höjd. REIN Psyk. II. 1: 89 (1891). jfr LÄRDOMS-BEGYNNELSE(R). 6) (†) till BEGYNNA 1 b α γ': företag. Wi willia både till Nykiöping stå (dvs. förfoga oss), / Och se om wi det kunde bekomma / Wår begynnelse till mehra nytta och fromma. CARL IX Rimkr. 7 (c. 1600).