) osv.) ((†) n.
) osv.) l. (i bet.
.
; i bet.
, s. 1 (i bet.
, s. 4 (i bet. 1
δ), osv.).
. sand (sz-,
).
.
n).
i avledn.
. sånd-
.
i avledn.
[ fsv. sander, m., sv. dial. sann, sånn; jfr fd. sand, m. (d. sand,
).
. Sand, hvars korn hafva den storleken, att de knappast gå genom ett såll hvars hål hafva 1/8 tums öppning, kallar man Grus.
).
).
). jfr
m. fl. särsk.
).
). jfr
.
.
i Göran Jeskes stora verkstäder i Stockholm många formar, helt eller delvis av mässing, samt en gjutbärk för mässingsformar, där sådana sannolikt götos i sand efter tennmodell,
. – jfr
.
.
).
).
.
.
).
).
).
, s. 195; jfr
β.
).
).
). Vise män af österland / Drogo genom öknens sand, / Att den kungen känna lära, / Att den
, 518: 4. – särsk.
).
).
.
).
.
).
).
.
).
, s. 376; jfr
, 369: l.
).
).
).
).
).
).
).
; Bib.
).
).
).
. Vi stävade fram längs randen av Ytterö sand, där
.
).
. – jfr
.
[jfr liknande anv. i mlt., mnl. o. t.; specialanv. av U, sannol. urspr. om öde sandhedar, motsatt: odlat land]
).
[specialanv. av S, sannol. med en urspr. bet.: sandstrand]
). – särsk.
[fsv. til sio ok sand]
stå all fara).
wågar sitt lijff til siö och sand, / Moot fienden, för sitt Fädernesland.
). lnbyggerne
. Therigenom äre the ock bewekte at wåga sigh til Siöö och sand, i förstone åt bekende orter, och nu sedan til okunnige och nyie Landh.
).
).
äffventyra).
. Därs,
).
[ fsv. ivir sio ok sand; jfr mlt. over se unde (over) sant, t, über see und sand]
).
).
).
.
måste uthj Cronanss tiänst öf(ve)r siöö och sandh, till watn och Landh blifwa uth Commenderat. VDAkt.
. – särsk.
förvåge). Skulle the och våge sitt godz öfver siö och sand och ther medh ingen fordeel skaffe, då voro thed fast bättre, att the hade theras seglatz fördragh. Därs, 156.
stå faran). Wågha sith liff öffwer siö och sandh.
).
wårda för).
hazardera).
, s. 383; jfr
, 398: 8.
).
).
).
). – särsk.
).
).
, 1: 7.
).
).
Ordspr. (
).
β).
).
). – särsk.
[jfr motsv. anv. i dan, o. t.]
).
).
).
.
.
).
6: 156.
förlupit). Tiden, den "eviga", har en sorglig vana att förrinna i sanden,
).
.
. jfr: Åtta år senare
) hade halvannan miljard guldfranc, tre gånger den ursprungliga anläggningssumman för Suezkanalen, runnit i sanden utan att vare sig tidpunkt eller kostnad för arbetets fullbordan kunde överskådas,
).
[jfr motsv. anv, i t.]
).
).
[sannol. med tanke på plats l. arena för strid; jfr anv. om valplats l. arena i t.]
).
).
). – jfr
. – särsk.
).
.
). Sand, grus och sten
skiljas från hvarandra endast genom storleken.
).
).
).
).
Ssgr (i allm. till
1; jfr sanda
ssgr A):
A
:
–
SAND-ACKUMULATION.
geol. == -anhopning. Fennia 36: 232 (
1915).
–
(1 d η) SAND-AKACIA bot. (den i transkaspiska sandöknar växande) busken Ammodendron Conollyi Bge. Ymer 1912,
s. 489.
–
SAND-ALLÉ.
[jfr t. sandallee]
(
numera bl. tillf.)
allé med väg l. gång belagd med sand. LINDFORS (
1824).
–
SAND-ALLUVION ~al¹viω²n l. -uv¹-, äv. -å²n, r.; best. -en; pl. -er, [senare ssgsleden är alluvion, avlagring av grus l. sand (jfr t, o. eng. alluvion), av fr. alluvion, av lat. alluvio (gen. ōnis), vbalsbst. till alluere, skölja, av ad, till (se åt), o. luere (se alluvium, diluera, lues) ]
geol. == -avlagring. SkogsvT 1910, Fackupps.
s. 84.
–
SAND-ALLUVIUM. (
†)
== -avlagring. JernkA 1828, Bih. s. 11.
–
SAND-ALV.
lant. av sand bestående alv (se alv, sbst.¹ ¹). HOLMSTRÖM Naturl. 2: 3 (
1889).
–
SAND-ANHOPNING ⁰²⁰, anhopning av sand (i naturen); särsk. konkret; jfr
-ackumulation.
FoFl. 1946,
s. 267.
–
(1,d) SAND-ARABIS.
r. l. f. [senare ssgsleden av nylat.
Arabis, namn på växtsläkte (till vilket sandtrav i äldre botanisk systematik hänfördes), till lat. arabs (gen. -bis), arabisk, arab (se arab)] (†)
== -trav. LILJEBLAD Fl. 277 (
1798).
–
SAND-ARTAD,
p. adj. som liknar l. påminner orm sand (i fråga om konsistens); som har sin prägel (o. till stor del utgöres) av sand; jfr -artig. HISINGER Ant,
1: 47 (
1819).
LAHT 1912, s. 450
(om jordarter). Bakverk, som faller sönder i munnen och ger en sandartad sensation.
ÖSTERGREN (
1937).
–
SAND-ARTIG.
[jfr t, sandartig]
(
†)
sandartad; särsk. i uttr. sandartigt gryte, bergart med smågrynig brottyta (jfr sand 3). WALLERIUS Min. 94 (
1747).
BBJÖRNLUND (
1787) hos
HJELT Medicinalv. 3: 634.
Sandartigt Gryte. RINMAN 1: 753 (
1788).
–
(1,d,eta) SAND-ARV. äv.
-ARVE,
r. l. m. bot. om vissa till familjen Alsinaceæ hörande växter. [SAND-ARV.ssg 1]
1) växten Cerastium glutinosum Fr.; jfr -ärve. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 131 (
1903).
URSING SvVäxtn.Faner. 121 (
1944).
[SAND-ARV.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
växten Holosteum umbellatum Lin., fågelarv; äv. om släktet Holosteum Lin.; jfr -narv 3. HARTMAN Fl. 147 (
1854).
NYMAN FanerogFl. 37 (
1873).
–
SAND-ASFALT ⁰², äv, ²⁰, (i fackspr.)
gjutasfalt l. asfaltbetong vari fyllnadsmaterialet (delvis) utgöres av sand. SvD(A) 1925,
nr 296, s. 3.
–
SAND-AVLAGRING ⁰²⁰. i sht geol. särsk. konkret; jfr
-alluvion, -alluvium, -avsättning.
Istidens sandavlagringar. Tertiära sandavlagringar. JernkA 1832,
Bih. s. 223.
–
SAND-AVSÄTTNING ⁰²⁰. i sht geol. = -avlagring; jfr avsättning ⁴ a.
TurÅ 1957, s. 33.
–
(1,d,eta) SAND-BACKBRÄNNA,
r. l. f. (†) [SAND-BACKBRÄNNA.ssg 1]
1) = -trav. THEDENIUS FlUplSöderm. 302 (
1871).
IVERUS VästmFanerog. 199 (
1877),
[SAND-BACKBRÄNNA.ssg 2]
2) om växten Cardaminopsis suecica (Lin.) Hayek, grustrav; anträffat bl. i uttr. vitblommig sandbackbränna. IVERUS VästmFanerog. 199 (
1877).
–
SAND-BACKE.
( sand- 1548 osv. sande- 1564–1706) [ fsv. sandbakke]
backe som (huvudsakligen) består av sand l. har ett ytlager av sand; företrädesvis i anv. motsv. backe, sbst.³ ¹, stundom äv. i anv. med mer l. mindre klar anslutning till backe, sbst.³ ² l. ⁴. BtVLand 5: 11 (
1564).
Klåckaregården (ligger) på en hård sandbacka hwaräst sällan kan något wäxa. VDAkt. 1691,
nr 303. (Kungliga slottet var) från början en inskränkt byggnad, anlaggd på en sandbacke, der lilla borggården nu är.
STRINNHOLM Vas. 2: 65 (
1820).
Till Degeberga fortsätter ett jemt sandfält, men strax vid denna gästgifvargård uppstiger vägen på torra sandbackar, som utgöra fortsättning af Linderödsåsen. HISINDER Ant. 4: 146 (
1828).
Utgifvaren har i år fått en försvarlig skörd af Luddtåtel, på en mager, ogödslad sandbacke, der intet annat disgligt gräs skulle hafva vuxit. QLm. 4: 48 (
1833).
Backswalan borrar djupa hålor i sandbackar till bo. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 2: 20 (
1852).
SvGeogrÅb. 1950,
s. 64. jfr (ss. ortnamn): Jnne för .. rettin
(stod) hust
(r)v Siigriid på Sandbacken på Szalabergh.
2SthmTb. 1: 301 (
1548).
–
SAND-BAD.
[jfr t. sandbad]
WIKFORSS 2: 451 (
1804).
[SAND-BAD.ssg 1]
1) (mera tillf.; se dock slutet) bad (se d. o. 1 b y) i sand. (Kalkonhönorna) förskaffa sig .. då och då ett välgörande sandbad. MÖLLER Fjäderf. 123 (
1885). särsk. (i sht om ä. förh., fullt br.)
med. mot reumatism, gikt, nervsmärtor o. d. använt torrt svettbad varvid patienter inbäddas i (på artificiell väg) uppvärmd sand. TLäk,
1835,
s. 357.
[SAND-BAD.ssg 2]
2) kem. o.
tekn. om handlingen l. metoden att uppvärma ngt gm att helt l. delvis omgiva det (kärl vari det förvaras) med varm sand; i sht konkret (are), om inrättning för sådan uppvärmning, särsk.: (metall) skål fylld med varm sand (vari man nedsänker glaskärl l. dyl. innehållande det ämne som skall uppvärmas); jfr -kapell. WALLERIUS ChemPhys. 1: 48 (
1759).
Sandbad kallas då ett kärl upphettas i varm sand i stället för att directe utsättas för eldens omedelbara åverkan. BERZELIUS Kemi 3: 333 (
1818).
Blanka (stål-)föremål .. anlöpas i sandbad, hvilkas temperatur hålles så jämn som möjligt. 2UB 6: 96 (
1904).
Som sandbad användes lämpligen en flat metallskål, fylld med fin kvartssand. LAHT 1912,
s. 283.
–
(1,d,eta) SAND-BAGGE.
[jfr t. sandkäfer, eng. sand-beetle]
(
numera föga br.)
sandjägare; äv, i uttr. grön sandbagge, grön sandjägare. SCHEUTZ NatH 166 (
1843).
SCHULTHESS (1885: grön). BJÖRKMAN (
1889).
–
SAND-BAJ,
r. l. m. (
†)
= -bukt; jfr baj, sbst.² BLADH (o. HORNSTEDT) 6 (
1799).
–
SAND-BALK. (
numera föga br.)
sandås l. sandrygg; jfr balk 6. HushBibl. 1755,
s. 46.
–
SAND-BANA,
r. l. f, [SAND-BANA.ssg 1]
1) (
i sht förr)
på idrottsplats: löparbana belagd med sand. IdrB 3: 27 (
1907).
[SAND-BANA.ssg 2]
2) (
†)
om sandplan (se d. o. 1) l. dyl. (iordningställd för visst ändamål). Då hästarne (som tränades på de antika kapplöpningsbanorna) tröttnat, fördes de gemenligen till någon sandbana, der de fingo vältra sig, till en slags förfriskning. THOMANDER 3: 328 (
1826).
–
SAND-BANK.
[SAND-BANK.ssg 1]
1) (av sand bestående) bank (se bank, sbst.¹ I ¹); jfr -bar, -bänk l. Fastna, stranda på en sandbank. Rörlig sandbank, som ändrar läge. SWEDENBORG RebNat. 1: 11 (
1719).
[SAND-BANK.ssg 2]
2) på land befintlig l. från land utskjutande upphöjd, långsträckt formation av sand, sandvall, sandås, sanddyn; jfr bank, sbst.¹ I ².
GADD Landtsk. 2: 376 (
1755).
KRUHS UndrV 14 (
1884).
[SAND-BANK.ssg 3]
3) (
numera bl. mera tillf.)
(upphöjd) strand l. älvbrink o. å. av sand; jfr bank, sbst.¹ I ³. När .. menniskan .. hunnit samla sig ett förråd på verldens sandbankar af dessa fagra snäckskal hvilka de vise på jorden kalla kunskaper. THOMANDER 1: 336 (
1824); möjl. till i. Om en flod med hastighet flyter mellan tvenne sandbankar, så är anledning att der förmoda vad.
HAZELIUS Bef. 248 (
1836).
GRIPENBERG Fleming BrasilÄv.
94 (
1935).
–
SAND-BAR.
r. l. m. [jfr eng. sand-bar]
(i skildring av utländska förh., mera tillf.) utanför hamn l. flodmynning belägen sandbank (se d. o. 1). NORDENSKIÖLD Vega 2: 410 (
1881).
STENFELT Skepp. 61 (
1903).
–
SAND-BARLAST ⁰², äv. ²⁰ l. -BALLAST⁰², äv ²⁰, barlast bestående av sand. [SAND-BARLAST.ssg 1]
1) molsv. barlast 1. POLHEM Test. 20 (
c. 1745).
[SAND-BARLAST.ssg 2]
2) (
förr)
motsv. barlast 2. 2NF 16: 1281 (
1912).
[SAND-BARLAST.ssg 3]
3) tekn. motsv. barlast 4. TT 1899, Allm.
s. 287.
–
SAND-BATTERI.
[jfr eng. sand battery]
(
förr)
batteri bestående av parallellt nedsatta zinko. kopparplattor åtskilda av sand som fuktats med svavelsyra; förr äv. i utvidgad anv., om batteri med plattorna åtskilda av sågspån. Frey 1850,
s. 402. Sandbatteriet, som fortfarande användes för de engelska nåltelegraferna, består af parallelt nedsatta zinkoch kopparplattor, åtskiljda genom sand eller sågspån.
NYSTRÖM Telegr. 119 (
1869).
–
SAND-BEHÅLLARE.
r. l. m. i sht
tekn. behållare för sand. SvlndKal. 1918,
2: 165 (om sandficka i gjuteri). –
(1,1,a,β) SAND-BEREDARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [SAND-BEREDARE.ssg 1]
1) (i fackspr.) person som sysslar med sandberedning; särsk. till 1 a β, om person anställd i ett gjuteri för beredning av formsand. FörtArbJärnv. 50 (
1946).
[SAND-BEREDARE.ssg 2]
2) tekn. maskinell anlägg SAND , ssgr ning för sandberedning, särsk. (till 1 a β) för beredning av formsand. Gjuteriet 1948,
s. 17.
–
(1,1,a,β) SAND-BEREDNING.
i sht tekn. om beredning l. preparering av sand för teknisk användning (t. ex. vid gjutning l. tegel- l. glasframställning). Gjuteriet 1931,
nr 5, OmsI.
s. 3.
Ssgr (i sht tekn.):
–
sandberednings-anIäggning.
jfr anläggning III 1 a a. Gjuteriet 1931,
nr 1, Omsl. s. 3.
–
sandberednings-anordning. jfr anordning 1
a δ.
SvIndustri 204 (
1935).
–
sandberednings-maskin HufvudkatalSonesson 1920, 1: 579,
–
SAND-BERG.
[ fsv. sandbiärgh]
[SAND-BERG.ssg 1]
1) större sandkulle l. sandhöjd; numera nästan bl. (mera tillf.) om obevuxen (l. sparsamt bevuxen), stor (bergliknande) anhopning (driva l. dyn o. d.) av flygsand l. ökensand, "berg" av sand; förr ofta om (hög) rullstensås l. rullstenskulle med ytlager av sand (jfr -ås). Ten 16
(sept.) besågh iagh mitt kriges fålck på tett höge sanberg såm wetter emott Kerckhålm
(dvs. Kirkholm i Lettland). CARL IX Cal. 136 (
1605).
SvBL 2: 311 (
1859;
om Brunkeberg).
MÖRNE ÄventV 36 (
1929;
om ökenberg täckt av sand).
HULTENBERG Holmboe Ökn. 37 (
1932;
om väldig driva av ökensand).
[SAND-BERG.ssg 2]
2) (
†) berg(sparti) bestående av sandsten; bergarten sandsten.
HC11H 12: 177 (
1697;
om berg av sandsten).
WALLERIUS Min. 148 (
1747;
om bergarten).
VetAH 1769, s. 189
(om berg av sandsten). –
SAND-BESTRÖ.
i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
PALMBLAD SophSorg. 396 (
1840; i
p. pf.). HEDIN Pol 1: 132
(1911: sandbeströs).
–
SAND-BETÄCKT.
p. adj. som har ett täckande lager av sand; särsk. om område. KRUHS Jordkl. 1: 373 (
1881).
–
(1,d,eta) SAND-BI,
n. [jfr t. sandbiene; jordbina ha sina bon i sandjord, hårda backar o. d.]
zool. jordbi. 2NF (
1916).
2SvUppslB 3: 1127 (
1947; i pl.,
om släktet Andrena Fabr.). –
SAND-BILDNING,
bildning av sand l. uppkomst av sandformation; äv. konkret: sandlager, sandanhopning o. d. Bland phenomen, som tillhöra de yngsta eller Diluvialbildningarne, förtjenar onekeligen den del af sandbildningen, som formerar Åsar ett utmärkt rum. HISINGER Ant. 4: 24 (
1828).
Utan tvifvel är likväl grunden öfver allt uråldrig, fastän betäckt af en djup sandbildning, på jemna och nakna hedar. Därs. 162. Någon lerbildning eger .. ej rum (i Japans berg) och den förändring, som bergen äro underkastade, består derför i en söndersprickning eller sandbildning. NORDENSKIÖLD Vega 2: 423 (
1861).
–
(1,d,eta) SAND-BILL.
[jfr d. sandbille]
(
†)
om vissa på sandmarker levande arter av skalbaggsfamiljen Tenebrionidæ, särsk. av släktet Opatrum Fabr.; jfr bill, sbst.² THOMSON Insect. 60 (
1862).
CANNELIN (
1921).
–
SAND-BINDANDE,
p. adj. särsk.
om växt: som binder (se binda, v. 8 a) flygsand. SkogsvT 1908,
s. 9.
–
SAND-BINDARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
sandbindande växt. Uppl. 1: 114 (
1901).
–
(1,d,eta) SAND-BJÖRN.
[jfr t. sandbär!]
(
†)
det nordamerikanska mårddjuret Taxidea taxus Schreb., amerikansk grävling. 1Brehm 1: 221 (
1874).
–
SAND-BLAD.
[jfr d. sandblad, t, sandblatt]
(
i fackspr.)
tobaksblad utgörande sandgods. ALMSTRÖM KemTekn. 2: 287 (
1845).
–
SAND-BLANDA,
blanda (ngt) med sand; särsk. i fråga om inblandning av sand i mossjord o. d. i syfte att förbättra jordmånen. MosskT 1889,
s. 13.
–
SAND-BLANDAD,
p. adj. (upp) blandad med sand, sand SAND , ssgr haltig; särsk. om jord (mån) o. d. Sandblandad lera, mylla. Månsson Trääg. 8 (1843).
–
(1,a,β) SAND-BLANDARE.
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [SAND-BLANDARE.ssg 1]
1) (i gjuteri anställd) person som tillblandar formsand. SvYrkeslex.nr 120, s. 2 (1955). [SAND-BLANDARE.ssg 2]
2) tekn. sandblandningsmaskin. KalSvVar. 2: 203 (
1916).
–
(1,1,a,β) SAND-BLANDNING.
om blandande av olika sandarter l. inblandande av sand i ngt (särsk. i mossjord l. lera o. d. i syfte att förbättra jordmånen) l. tillblan- dande av sand för teknisk l. industriell användning (särsk. tillblandande av formsand); äv. om förhållandet att sand är inblandad i ngt; ofta konkret, om blandning som uppkommit på sådant sätt; äv. i sådana uttr. som askoch sandblandning, blandning bestående av aska o. sand. SERENIUS EngÅkerm. 5 (1727: ask- och
sand-bländning). Vid sandblandning af lera bör användas sand af grof eller blandad kornstorlek.
LB 1:99 (
1899).
Betong 1916, s. 113
(i pl., konkret, om blandningar av olika sandarter). Nästa fråga som kommer att diskuteras är vilken sandblandning, som bäst lämpar sig för blåsning
(av formkärnor). Gjuteriet 1847,
s. 218.
särsk.
[SAND-BLANDNING.ssg a]
a) (
numera mindre br.)
i uttr. med l.
utan sandblandning, med resp. utan inblandning av sand.
WALLERIUS Min. 32 (
1747).
RINMAN 2: 21 (
1789).
[SAND-BLANDNING.ssg 2.b]
b) (
†)
i uttr. sandblandning med ngt, inblandning av sand i ngt. NORDENCRANTZ Arc. 261 (
1730).
–
sandblandnings-anläggning.
tekn. jfr -blandnings-maskin. SvIndKal. 1918, 2: 165.
-kultur. lant. om (moss) kultur varvid sand inblandas i (moss)jorden.
MosskT 1887,
s. 119.
–
sandblandnings-maskin.
tekn. maskin för tillblandning av formsand. SkandGjutT 1908, s. 144.
– (
1,
2)
SAND-BLÅSARE,
i bet. 1 m.| ll(ig.), i bet. 2 r. l. m. (i fackspr., numera bl. mera tillf.) [SAND-BLÅSARE.ssg 1]
1) sandblästrare. SvD(A) 1934,
nr 234, s. 20.
[SAND-BLÅSARE.ssg 2]
2) apparat för sandblästring, sandblästringsapparat. IllSvOrdb. (1955). – (
1,
2)
SAND-BLÅSNING. (
i fackspr.,
numera bl. mera tillf.)
sandblästring. SLorS 17: 23 (
1899).
Ssgr (i fackspr., numera bl. mera tillf.):
–
sandblåsnings-arbete.
arbete med sandblästring (t. ex. av husväggar). ÖSTERGREN (
cit. fr. 1934).
–
sandblåsnings-maskin jfr sand-bläster. UB 7: 759 (
1875).
– (
1,
2)
SAND-BLÅST,
p. adj. (
i fackspr.,
numera bl. mera tillf.)
sandblästrad. PT 1900,
nr 63 A, s. 3
(om delar i ett gevärs mekanism). –
SAND-BLÄSA.
r. l. f, (tillf.) litet parti av markyta, där (vit) sand träder i dagen. LO-JOHANSSON Gen. 15 (
1947).
– (
1,
2)
SAND-BLÄSTER.
[jfr eng. sand-blast]
(
i fackspr.)
apparat l. maskin för sandblästring (jfr bläster 2); äv. om stråle av luft (l. ånga) o. sand från sådan apparat (jfr bläster 1). TT 1873,
s. 245.
Etsning verkställes .. i nyare tid med "sandbläster", hvarvid sand af en kraftig ström luft eller ånga kastas mot glasytan. ROSENBERG OorgKemi 428 (
1888).
Dekorera .. träplattor genom att uppmjuka dem med syror och sedan låta sandbläster spela mot dem. 2NF 33: 515(
1922).
Ssgr (i fackspr.):
–
sandbläster-apparat.
KemT 1914,
s. 76.
–
sandbläster-munstycke.
munstycke genom vilket sanden utslungas vid sandblästring. SvIndKal. 1934, 2: 64. (
1,
[sandbläster-munstycke.ssg 2]
2) -BLÄSTRA ~bläs²tra, v.,
-ing.
[senare ssgsleden är blästra, behandla med l. i bläster, till bläster]
(
i fackspr.)
behandla (ngt, t. ex. gjutgods l. ytterväggar på hus för rensning l. rengöring l. glas för dekorering l. mattslipning l. stenarbeten för ornering) med en kraftig stråle av (skarpkantig) sand (i sht krossad flinta) l. stålsand l. smärgelpulver l. pulveriserat karborundum o. d. som framdrives av tryckluft (l. ånga); rengöra l. ytbehandla l. slipa l. dekorera l. ornera (ngt) gm sådan bestrålning med sand; äv. oeg. l. bildl.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. KrigVAT 1900, Bil. s. 37
(i fråga om ytbehandling av metalldelar på gevär). En 4–5 m. hög och inte
fullt 100 m. lång klippvägg, sandblästrad och måhända även av vatten och is slipad och avrundad.
SvNat. 1919,
s. 22. Den sedan längre tid tillbaka pågående sandblästringen av Stockholms stenfasader. SvD(B)
1927,
nr 184, s. 9, Mattglas med sandblästrad eller etsad yta.
HantvB I. 2: 86 (
1934).
Ssgr (i fackspr.):
–
sandblästtings-apparat.
jfr sand-bläster. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 560. -bord. i sandbläster: arbetsbord där de föremål placeras som skola behandlas. Hufvudkatal Sonesson 1920, 1: 601.
–
sandblästtings-metod PT 1900,
nr 63 A,
s. 3.
–
sandblästtings-trumma, r. l. f, i sandbläster avsedd för behandling av jämförelsevis små föremål: trumma vari arbetsstycken inläggas o. sandblästringen sker under rotation. HufvudkatalSonesson
1920, 1: 601.
–
(1,2) SAND-BLÄSTRARE,
m.||ll(ig.). [till -blästra]
(
i fackspr.)
person som yrkesmässigt utför sandblästring. YrkesförtArbFör medl. 23 (
1936;
om byggnadsarbetare som sandblästrar ytterväggar på hus). FörtArbJärn. 50 (
1945;
om arbetare som sandblästrar gjutgods).
–
(1,d,eta) SAND-BOA.
m. l. f, l. r, [jfr eng. sand boa]
zool. orm av släktet Eryx Daud. (jfr -orm 2); särsk. orm arterna E. jaculus Lin. (särsk. i uttr. europeisk l. västlig sandboa) o. E. miliaris Pall. (särsk. i uttr. östlig sandboa). SAOB R 2841 (1959). DjurVärld 7: 528, 529 (
1962).
–
SAND-BOD. (
förr)
bod (se bod, sbst.¹ 2) för förvaring av (golv- l. skur) sand. ÅgerupArk. Syneprot. 1744.
–
SAND-BOM,
[jfr t, sandbaum]
tekn. i maskinvävstol: bom (klädd med sand l. sandpapper l. annan beläggning som ökar friktionen) som framdrar det färdigvävda tyget, tygbom, dragbom. 2UB 8: 313 (
1900).
–
SAND-BORD.
[jfr d. sandbord (i bet. 1, 2); jfr äv. t. sandstrake, eng. sandstroak (båda i bet. 1); anledningen till anv. i bet. 1 är ifrågavarande plankgångs läge närmast kölen o. därmed närmast bottnen]
[SAND-BORD.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
sambord. SkeppsgR (
1541).
MÖLLER (
1807).
[SAND-BORD.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. i d.]
tekn. vid pappersbruk l. pappersmassefabrik: med lutande ribbor i bottnen försedd ränna l. låda, som passeras av pappersmassa, varvid sand l. andra tyngre partiklar sjunka o. kvarhållas av ribborna, sandränna, sandfång, sandfångare. AMBROSIANI DokumPprsbr. 380 (
1923).
SvSkog. 1131 (1928). [SAND-BORD.ssg 3]
3) (
förr)
bord till sandbänk (se d. o. 3). HAGSTEDT Vexelund. 9 (
1821).
Ssg (till 1; numera knappast br.):
–
SAND-BORRA.
r. l. f. [sv. dial. sandbåra]
(
†)
== borr, sbst.² ¹ c. LANGLET Husm. 334 (
1884,
1892).
–
(1,d,eta) SAND-BORST. (
numera mindre br.)
bot. växten Corynephorus canescens (Lin.) PB., borsttåtel; äv. om släktet Corynephorus PB.; jfr -tov, -tåtel 2. FRIES BotUtfl. 3: 216 (
1864).
2SvUppslB 4: 735 (
1947).
–
SAND-BOTTEN.
[SAND-BOTTEN.ssg 1]
1) (
i vissa trakter)
== -flake; jfr botten I 1. NorrkpgT 1918, nr 74, s. 5.
[SAND-BOTTEN.ssg 2]
2) (om ä. förh., mera tillf.) på ett slags förr tillverkade tändstickspaket: botten (se d. o. I
[SAND-BOTTEN.ssg 1]
1) bestående av sandpapper använt ss, plån. RAMSAY Barnaår 4: 120 (
1905).
[SAND-BOTTEN.ssg 3]
3) (
i fackspr.)
om underlag l. bädd l. härd av sand i (smält) ugn; jfr botten I 1 d. CLETSCHER RelStKopparb. 79 (
1696).
JernkA 1830, s. 150
(i puddelugn).
TNCPubl. 5: 27 (
1944;
i kupolugn).
[SAND-BOTTEN.ssg 4]
4) i hav, vattensamling l. vattendrag o. d.: botten (se d. o. I [SAND-BOTTEN.ssg 3]
3) bestående (huvudsakligen) av sand; jfr -bädd 2, -grund, sbst.¹ ¹. PETREIUS Beskr,
1: 96 (
1614).
[SAND-BOTTEN.ssg 5]
5) av sand bestående lager varpå ett ytskikt (av matjord l. torv o. d.) vilar, jordgrund av sand; äv. om mark med sådan struktur; jfr botten II 2 a, b. Svartmylla på sandbotten. MODIN GTåsjö 121 (i handl, fr.
1695).
VetAH 1755,
s. 190.
(Sandsoppen) uppträder ym nigt i barrskog, helst på sandbotten, men även på lavbeklädda berg.
CORTIN SvampHb. 169 (
1937).
[SAND-BOTTEN.ssg 6]
6) (
†)
== -grund sbst.¹, ² b; jfr sand ¹ d β O, botten II 2 c. Gudh (har) welat, at .. (kristna monarker) skulle byggia theres Lagh och Regementz Ordningar, icke vppå then lösa För- nufftzens Sandbotn, Vtan (på Guds ord). L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 611 (
1628).
[SAND-BOTTEN.ssg 7]
7) (
numera bl. tillf.)
till 1 g: tårtbotten av sandtårtsmassa, GRAFSTRÖM Kond. 247 (
1892).
Anm. I nedan anförda exempel, där ordet (möjl. beroende på missuppfattning av t.
pflaster, murbruk, vägbeläggning m. m.) anträffas ss, översättning av lat.
arenatum, murbruk av sand o, kalk, står det möjl. med bet.: beläggning (se d. o.
3 d slutet) av sand (på väg l. plan o. d.).
(Lat.) Arenatum ..
(sv.) Sandbotn eller grund, Sandgolff ..(t.) Pflaster.
Linc. F 6 a (
1640).
–
SAND-BOTTNAD,
p. adj. (
numera bl. mera tillf.)
som har sandbotten (se d. o. 4). Sjöns sandbottnade djup. LINDQVIST Dagsl. 2: 150 (
1900).
–
SAND-BOTTNIG. (
numera föga br.)
== -bottnad. Alm(Gbg) 1749,
S. 34
(om sjöar).
–
SAND-BOX.
[jfr eng. sand-box]
järnv. om en (l. var o. en av två l. flera) på lokomotiv anbringad(e) behållare för sand som kan nedsläppas på skenorna för att hindra slir- ning. ZIDBÄCK (
1890).
–
SAND-BROTT. (
numera bl. tillf.)
sandtag (se d. o. 2). Landsm, 1: 186 (1879). IdrBl. 1935,
nr 32, S. 7.
–
SAND-BRUK. (
numera bl. tillf.)
om kalkbruk (se d. o. 2) l. lerbruk (särsk. innehållande jämförelsevis ringa mängd kalk resp. lera). VetAH 1780, s. 205
(om kalkbruk i motsats till massa av sågspån o. kalk m. m.).
JernkA 1824, s. 313
(om lerbruk med ringa mängd lera).
ROTHSTEIN Byggn. 442 (
1859;
om bruk med jämförelsevis ringa mängd kalk).
Ssgr (numera bl. tillf.):
–
sandbruks-fyllning , konkret; jfr fyllning 1 a. RINMAN 2: 269 (
1789),
–
sandbruks-fyllning.
hus med väggar gjutna av bruk innehållande jämförelsevis ringa mängd kalk; jfr sand-hus 2. SFS 1870,
nr 27, s. 11.
–
SAND-BRUN.
brun av sand; som har en med brun sand (nära) överensstämmande l. om sådan sand påminnande färg; jfr -färgad. Pan 1828, s. 12
(om bergssidor).
DAHL Forbes Kvinn,
123 (
1935;
om kappa).
Spanien är ,, ett kargt, hårt och storslaget land; oändliga perspektiv, jorden sandbrun, klipporna skoglösa. RUIN SjunknH 88 (
1956).
–
SAND-BRÅKA,
r. l. f. (
†)
apparat för bearbetning av sand (till murbruk o. d.); jfr ler SAND , ssgr bråka. POLHEM Brev 168 (
1722).
–
SAND-BRÄDD. (
i sht i vitter stil) jfr brädd 5 o.
-strand. ADLERBETH Æn, 261 (1804).
–
(1 g) SAND-BRÖD. (
†)
liten rund kaka av mördeg; jfr -kaka 2. AHB 92:83 (
1876).
–
SAND-BRÖSTVÄRN ²⁰, äv, ²⁰, bröstvärn (uppbyggt) av sand. KrigVAT 1838, s. 371.
–
SAND-BUKT.
havsbukt med sandstrand; jfr -baj. IdrBl, 1935, nr 94, s. 6. –
SAND-BUNDEN,
p. adj. [SAND-BUNDEN.ssg 1]
1) (
†)
om malm: sandblandad. NoraskogArk. 4: 114 (
1686).
[SAND-BUNDEN.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
om mark: som (helt l. delvis) utgöres av l. är täckt med sand. HEDIN Indien 1: 388 (
1910),
DENS. ErövrTibet
147 (
1934).
–
SAND-BUNKER.
[jfr eng. sand bunker, sandgrop, sandbunker]
sport. på golfbana: (hinder bestående av) sandtäckt grop l. (naturlig) sandgrop. TurÅ 1947, s. 275 (:
sandbunkrar, pl.).
–
SAND-BY. (
numera bl. tillf.)
vindstöt l. väderil medförande yrsand. LIND AF HAGEBY Minn. 346 (
1860).
–
(1,d,α) SAND-BYGD.
bygd l. trakt med sandmark, sandig trakt; ngn gg äv. liktydigt med: ökentrakt o. d. Kamelen .. har en egenskap som wäl paszar i sandbygden, där han wistas, REGNÉR Begr. 178 (
1780).
DALIN (
1854).
–
(1,d,eta) SAND-BYNKE.
bot. växten Artemisia campestris Lin., fältmalört, fältbynke; jfr -bunke, -malört a o. binka 1. PhysSH 216 (1781).
2SvUppslB 19: 192 (
1951).
–
SAND-BÅT.
[SAND-BÅT.ssg 1]
1) (
i sht förr)
jfr -skuta. PH 6: 4290 (
1756).
[SAND-BÅT.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
om leksaksbåt avsedd att lasta sand i. KatalPUBergström 37: 150 (
1927).
–
SAND-BÄDD.
bädd av sand. [SAND-BÄDD.ssg 1]
1) motsv. bädd 1. MOBERG Nybygg. 327 (
1956).
[SAND-BÄDD.ssg 2]
2) motsv. bädd 4: bädd l. bottenlager av sand (i flod l. annan vattensamling). HISINGER Ant. 1: 29 (
1819).
[SAND-BÄDD.ssg 3]
3) (
i sht i fackspr.)
motsv. bädd 5. BRUNIUS Metr. 417 (
1854). särsk.
[SAND-BÄDD.ssg 3.a]
a) motsv. bädd 5 b. BERGMAN Jordkl. 99 (
1766).
[SAND-BÄDD.ssg 3.b]
b) till 1 a β, om öppen form (se d. o. II [SAND-BÄDD.ssg 1]
1) av formsand l. (i utvidgad anv.) av granulerad masugnsslagg l. om lager av formsand osv. med sådana öppna formar; jfr
-form 2 o. sand 2.
RINMAN JärnH 163 (
1782).
TT 1873,
s. 12.
[SAND-BÄDD.ssg 4]
4) motsv. bädd 6. NILSSON Ur.I. 3: 5 (
1838). särsk.
[SAND-BÄDD.ssg 4.a]
a) (
i sht i fackspr.)
motsv. bädd 6 a. RINMAN 1: 192 (
1788).
[SAND-BÄDD.ssg 4.b]
b) motsv. bädd 6 b. HbTrädg. 7: 159 (
1883).
–
SAND-BÄNK.
( sand- 1679 osv. sande- 1732) [SAND-BÄNK.ssg 1]
1) (
†)
motsv. bänk I 1, = -bank 1; äv. om upphöjning av sand som storm vräker (l. vräkt) upp i själva strandkanten. Där som wid en strand .. en stoor storm sig uphäfwer, och kastar en grand sandbänk up. RUDBECK Atl. 1: 126 (
1679). SvMerc.
V. 1: 310 (
1759).
[SAND-BÄNK.ssg 2]
2) motsv, bänk I 3 a: bänk av sand. TROZELIUS Rosensten 24 (
1752).
[SAND-BÄNK.ssg 3]
3) (
förr)
i skolsal: (långsträckt, för flera elever avsedd) pulpet vars överdel var utformad till en (grund) sandlåda (l. på vilken en sandlåda l. sandlådor anbringats), i vilken (vilka) nybörjarna med en pinne l. dyl. utförde sina skrivövningar; jfr bänk II. GERELIUS BrittUppf. 19 (
1820).
SvFolket 8: 145 (
1939; om ä. förh.).
–
SAND-BÖLJA,
r. l. f. (
numera bl. tillf.)
bölja (se bölja, sbst. 3 C [SAND-BÖLJA.ssg 3.a]
a) av (virvlande) sand; jfr -våg 1 (o. 2). ÖDMANN StrSaml,
1: 43 (
1785).
–
(1,a,α) SAND-BÖSSA.
[jfr t. sandbuchse]
(
†)
== -dosa 1 a; jfr bössa 1 o. -strödosa. OxBr, I1: 696 (
1837).
KunstHaandv. 45 SAND , ssgr (
cit. fr. 1813).
CANNELIN (
1921).
–
(2,b,β) SAND-CELL. (
numera mindre br.)
bot. parenkymcell med kristallsand. 2NF (
1916).
–
SAND-CEMENT. (
förr)
till beredning av murbruk använt ämne bestående av portlandscement o. sand; äv. om därav berett murbruk. TT 1894, Allm. s. 156.
–
SAND-DAL. (
numera bl. mera tillf.)
dal med mark som täckes l. består av sand. ÖDMANN StrSamI. 5:107 (
1792; om
förh. i Arabien).
–
SAND-DAMM,
sbst.¹,
r. l. m. [SAND-DAMM.ssg 1]
1) metall. på masugn: fördämning av sand (o. lera) som täpper till järngatans öppning; jfr -stopp. LfF 1911,
s. 61.
[SAND-DAMM.ssg 2]
2) (
tillf.)
damm (se damm, sbst.¹ II) med sandbotten (se d. o. 4). WIESELGREN Waln LandsflH 46 (
1934).
–
SAND-DAMM,
sbst.²,
n. (
numera bl. mera tillf.)
(kringvirvlande) sandstoft. BREMER NVerld. 3: 97 (
1854).
–
SAND-DEGEL. (
i fackspr.)
degel (se degel, sbst.¹ 1) av eldfast lera försatt med kvartssand. DA 1824,
nr 15,
Bih. s. 1.
–
SAND-DELTA.
jfr delta, sbst.² ². Fennia 36: 505 (
1915).
–
SAND-DILUVIUM. (
numera föga br.)
(glacial) sandavlagring. BotN 1844,
s. 114.
–
SAND-DJUP,
adj. (
numera mindre br.)
om väg l. mark o. d.: som har ett djupt ytlager av (lös) sand. SYLVIUS Curtius 306 (
1682; om mark).
TurÅ 1913, s. 88
(om väg).
–
SAND-DOCKA,
r. l. f. docka (se docka, sbst.¹ ² [SAND-DOCKA.ssg 1.a]
a) bestående av ett fodral som fylles med sand. SvD(A) 1924,
nr 181, s. 13.
–
SAND-DOLLAR.
[jfr eng. sand dollar (i bet. 1, 2), sand cast dollar (i bet. 1)]
[SAND-DOLLAR.ssg 1]
1) (
förr)
till 1 a β: mexikanskt mynt som präglades under den mexikanska revolutionen 1812–1821 o, som göts i sand. JUNGBERG (
1873).
[SAND-DOLLAR.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. av eng. sand dollar; sjöborren har platt (skivformig) kropp, som ger den viss likhet med ett dollarmynt]
zool. till
1 d n: (den vid Nordamerikas västkust förekommande) sjöborren Dendraster excentricus Eschsch.
4Brehm 15: 332 (
1931).
–
SAND-DOSA.
[SAND-DOSA.ssg 1]
1) dosa (se d. o. 1) för sand; särsk. [SAND-DOSA.ssg 1.a]
a) till 1 a a: (förr använd) dosa l. liten burk till förvaring av skrivsand (varur sanden i regel genom ett med hål försett lock ströddes på bläckskriften); jfr -bössa, -horn, -mått, sbst.² ², -ruska. DALIN Arg. 1: 211 (
1733,
1754).
[SAND-DOSA.ssg 1.b]
b) (
tillf.)
bildl. Jag är ännu .. som du ser, i den stora sanddosan Berlin. PGENBERG (1843) i KyrkohÅ 1904, s. 12. [SAND-DOSA.ssg 2]
2) [jfr t, sandtopf]
(
i sht förr)
tekn. ss. stöd för del av valvstomme använd anordning bestående av en behållare, till största delen fylld med sand på vilken ett efter behållarens innerkanter avpassat stöd vilar o. som vid avstomningen (genom därtill avsedda hål) tömmes ut (varigm avlastningen sker lugnt); jfr -låda 1 a. TT 1902, V.
s. 77.
–
sanddos-träd l.
sanddose-träd.
[jfr t. sandbüchsenbaum, eng. sand-box tree]
(det från tropiska Amerika härstammande) trädet Hura crepitans Lin., vars fruktkapslar använts till framställning av sanddosor. Oldendorp 1: 194 (
1786).
–
SAND-DRIFT.
förhållandet att flygsand följer l. driver med l. förflyttas (från en plats) av vinden, sandflykt; äv. konkretare, om fall av sådan flykt l. om vind med flygsand; jfr drift 3 C o. -flod. STRÖM Skogsh. 281 (
1830;
konkretare). SvGeogrÅb.
1936,
s. 24.
–
SAND-DRIVA,
r. l, f. driva (se driva, sbst.¹ 2) av flygsand. LINNÉ Öl. 138 (1745).
–
SAND-DRIVANDE,
p. adj. jfr -drift, TurÅ 1958, s. 201
(om vind).
–
SAND-DRÄN.
[jfr eng. sand drain]
(
i fackspr.)
för dränering avsett, vertikalt, med sand fyllt borrhål i mark. TT 1948,
s. 191.
–
SAND-DRÄNKT,
p. adj. (
mera tillf.)
översandad (gm storm). TurÅ 1961, s. 237
(om ålhommor).
–
SAND-DYN, förr äv.
-DYNA ,
sbst.¹, r. l. f. Anm. Hos
MÖLLER (
1790,
1807) o.
HEINRICH (
1814,
1828) upptas ordet i formen sanddyne (hos
MÖLLER angivet ss. m., med pl.
-er) 1) dyn (se d. o.
2). HIÄRNE 2Anl. 333 (
1706).
Vid stranden tornade sanddynerna upp sig i en lång ojämn linie. VFl. 1911,
s. 102.
[SAND-DYN.ssg 2]
2) (numera föga br.) i utvidgad anv., om långsmal, av ackumulerad sand bestående bildning som (uppbär dyn l. dyner o. som) avskiljer en strandsjö från havet; sandrevel (se d. o.
2). KrigVAH 1895,
s. 155.
2NF 31: 1131 (
1921).
–
SAND-DYNA.
sbst.²,
r, l. f. [SAND-DYNA.ssg 1]
1) dyna (se dyna, sbst.¹ 1) fylld med sand. AHLBERG FarmT 291 (
1899;
om nåldyna använd för uppsättning av insektsnålar).
[SAND-DYNA.ssg 2]
2) tekn. underlag av sand, använt vid formning av (skålformiga) föremål av metall medelst drivning (se driva, v.² ²¹ a); jfr dyna, sbst.¹ ⁴ b. TNCPubl. 16: 27 (
1949).
–
(1,d,eta) SAND-DÅDRA.
bot. växten Camelina microcarpa Andrz.; jfr dådra 1, vild-dådra. NYMAN HbBot. 304 (
1858).
–
SAND-DÄMPNING.
jfr dämpa, v.² 3 b, o. -bindning. RiksdRevStatsv. 1899,
s. 125.
–
(1,d,eta) SAND-ELM växten Elymus arenarius Lin., strandråg; jfr helm, sbst.¹, o. -havre ², -råg 2. RETZIUS FlOec. 224 (
1806).
NormFört. 35 (
1894).
2SvUppslB 25: 205 (
1953).
–
SAND-ERTS.
[jfr t. sanderz]
(
†)
om metallförande bergart (särsk. konglomerat) av sand(stens) artad beskaffenhet l. med inblandad sand; jfr -malm 2. LDNNÉ SystNat. 8 (
1740;
om kopparhaltig bergart).
Man kan icke skäligen skilja Sandertzer från Sandsten, emedan de hafwa en lika tilkomst, och när de äro fattige på Malmer, komma i samma anseende. CRONSTEDT Min. 236 (
1758).
Finare eller gröfre Sand, äfven större bitar af andra arter, med någon Metallisk Kalk, understundom äfven med någon Malm hoplimmade, kallar man Sandertz. RETZIUS Min. 273 (
1795).
SVTyHlex. (
1872).
jfr järn-sanderts.
–
(1,d,eta) SAND-ETERNELL.
(den från Australien härstammande) eternellen Ammobium Alatum R. Br.; jfr -blomster, -immortell. SvUppslB 1: 904 (
1929).
–
SAND-FALL.
[SAND-FALL.ssg 1]
1) om förhållandet att sand faller l. rasar ned; särsk. [SAND-FALL.ssg 1.a]
a) (
i fackspr.)
till 1 a β: förhållandet att sand lossnar i en sandforms (se -form 2) överdel. TNCPubl. 5: 27 (
1944).
[SAND-FALL.ssg 1.b]
b) (
mera tillf.)
till 1 a y, om sandens rinnande i timglas. HAGBERG Shaksp. 12: 286 (
1851).
[SAND-FALL.ssg 2]
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandigt åkerstycke (som iordningställts gm röjning o. enklare uppodling); jfr fall II 5 d. CAMFBELL SkånBygd. 84 (
1928).
–
sandfalls-rusa ,
r. l. f. metall. gm sandfall bildad sammansmältning av metall o. sand (i gjutgods); jfr rusa, sbst.¹ ¹. HbGjutgFel 57 (
1953).
–
SAND-FICKA.
tek. jfr ficka 2 e o. -behållare. TNCPubl. 5: 27 (
1944; i gjuteri).
–
SAND-FILTER l.
-FILTRUM.
tekn. .
[SAND-FILTER.ssg 1]
1) filter (se d. o. 1) bestående (huvudsakligen) av (ett l. flera lager av) sand; särsk. om (jämförelsevis stort) sådant filter använt för rening av dricksvatten l. avloppsl. avfallsvatten (från fabrik o. d.). JUHLIN-DANNFELT 50 (1886). IngHb. 4: 702 (
1948).
[SAND-FILTER.ssg 2]
2) i bottenventil till vattenledning l. rör i rörbrunn o. d.: anordning bestående av en filtrerduk l. ett finmaskigt stålnät o. d. som skall utestänga sand o. andra föroreningar, sandsil, sugsil. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 12.
Ssg:
–
sandfilters-stålspets. (
tillf.)
till -filter 1: med sandfilter försedd stålspets (till rör i rörbrunn). PriskatalSonesson 1895,
s. 130.
–
SAND-FILTRERA,
-ing. tekn. filtrera (ngt) med sandfilter (se d. o. 1). NF 17: 388 (1893; ss. vbalsbst.). Sthm 2: 349 (1897; i p. pf., om dricksvatten). IngHb. 5: 2171 (1948: sandfiltreras),
–
SAND-FINLEK ⁰², äv, ²⁰, jfr finlek ².
LAHT 1903,
s. 198.
–
SAND-FLAK,
n. [SAND-FLAK.ssg 1]
1) (
i sht i vissa trakter)
vidsträckt o. platt område l. yta täckt av sand. SD(L)
1896, nr 561, s. 3.
[SAND-FLAK.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
jämförelsevis tunt o. sammanpressat sandlager (av begränsad utsträckning); jfr flak, sbst.¹ ⁵.
FoFl. 1943,
s. 20.
–
SAND-FLAKE.
[ fsv. sandflaki]
flake (se d. o. 5) för sandtransport; jfr -botten 1, -rad, -råder, -säter. JernkA 1833,
s. 614.
–
SAND-FLO. (
numera föga br.)
== -lager. RINMAN 1: 151 (
1788).
–
SAND-FLOD, (
numera bl. tillf.)
om sanddrift. BERGMAN Jordkl. 2: 171 (
1766,
1774).
–
(1,d,eta) SAND-FLORA.
flora som är utmärkande för sandmark, särsk. för sandstränder. BotN 1893,
s. 76.
Sandfloran vid våra kus- ter. SELANDER LevLandsk. 143 (
1955).
–
(1,1,d,eta) SAND-FLUGA.
entomol. [SAND-FLUGA.ssg 1]
1) [jfr d. sandflue, t. sandfliege, eng. sandfly; anledning till benämningen är sannol. myggornas ringa storlek o. i regel grå(brun)a färg]
mygga tillhörande underfamiljen Phlebotominæ (som omfattar mycket små blodsugande arter hemmahörande i vissa tempererade l. tropiska områden); särsk. om smittospridande mygga tillhörande släktet Phlebotomus Scop.; i sht i pl. Oldendorp 1:118 (
1786).
HANSTRÖM MännParasit. 40 (
1933).
[SAND-FLUGA.ssg 2]
2) till 1 d ŋ: fluga som håller till på sandmarker o. d. FoFl. 1952,
s. 239.
–
(1,d,eta) SAND-FLUNDRA.
zool. == -skädda; förr äv. om skrubba. VetAH 1806, s. 214
(om skrubba). SkandFisk.
116 (
1840).
–
(1,d,eta) SAND-FLYGHÖNA ⁰²⁰. [jfr t. sandflughuhn]
zool. (den i sydligaste Europa samt i Afrika o. Asien hemmahörande) fågeln Pterocles exustus Temm.; jfr -höna 2 b. 4Brehm 8: 76 (
1926).
–
SAND-FLYKT.
jfr flykt, sbst.² ⁶, o. -drift. NVexjöBl. 1851,
nr 9, s. 4, Själva lökfälten
(i Holland) äro skyddade mot vind och sandflykter av låga häckar av bok eller annat lämpligt.
HOLMSTRÖM ResHoll,
106 (
1915).
–
SAND-FLÄCK.
fläck (se fläck, sbst.¹ 3) av sand; fläck l. plätt på marken, där sanden träder i dagen. Se här, Lavinia, / Slät denna sandfläck är; gör, om du kan, / Som nu jag gör; jag skrifver här mitt namn. HAGBERG Shaksp. 8:63 (
1849).
Obetydliga (nedsvämmade) sandfläckar uppträda vid (land) ryggens fot på västra sidan. Fennia 36: 195 (
1915).
–
SAND-FLÖT.
[med avseende på senare leden jfr sv. dial. flöt, f., flytande massa o. d., i ssgrna sävflöt, vedflöt m. fl.; etymologiskt identisk med flöt, sbst.³]
(
†)
== -flöte. VDAkt. 1757, nr 451.
–
SAND-FLÖTE. (
†)
om förhållandet att sand följer med l. spolas med av strömmande vatten l. (konkretare) om sand som följer med strömmande vatten. Om et Os eller utlopp af sandflöte upgrundas, SAND , ssgr monne watnet derföre minskas? DALIN Hist. 2: Föret. 11 (
1750).
–
SAND-FORM. förr äv. (i bet.
2)
-FORMA, r, l. f.
[SAND-FORM.ssg 1]
1) form (av plåt o. d.) varmed barn tillverka "kakor" av sand. KatalNK 1904 – 05, s. 167 [SAND-FORM.ssg 2]
2) i fackspr. till 1 a β: gjutform av formsand; dels om öppen sådan form (äv. använd vid tappning av järn o. d. ur smältugn), dels om sådan form innesluten i formflaska o. d.; jfr -mot, -säng. POLHEM Test. 36 (
c. 1745).
RINMAN JärnH 77 (
1782).
2UB 6: 50 (
1904).
[SAND-FORM.ssg 3]
3) i sht kondit. till 1 g, om sandkaka (se d. o. 2) gräddad i form. NOHRBERG KondReceptb. 132 (
1933).
–
SAND-FORMARE.
i bet. 1 m.| (ig.), i bet. 2 r. l. m. [SAND-FORMARE.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 1 a β: (vid gjuteri anställd) person som förfärdigar sandformar (se -form 2). JernkA 1838,
s. 180.
[SAND-FORMARE.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
== -form 1. OGraknJulexpos. 1898,
s. 30.
–
SAND-FORMATION.
geol. jfr formation 2 a. NaturvForsknRådAb. 1946 – 47, s. 34. (†) Den serie uti Amerika, som motsvarar .. (kritans) formation, och som kallas der "den jernhaltiga sand- formationen". HAMMARGREN Jordkl. 79 (
1854)
[jfr eng. ferruginous sand formation]
.
–
SAND-FORMIG. (
numera bl. tillf.)
som utgöres av sandliknande korn, sandartad. BERZELIUS Blåsr. 159 (
1820;
om ämne).
–
(1,a,β) SAND-FORMNING, (
i fackspr.)
framställning av sandform (se d. o. 2) för användning vid gjutning; formning av gjutgods med användande av sandform. BROLING Res. 2: 183 (
1812).
JernkA 1838,
s. 179.
–
SAND-FRAKTION. (
i fackspr.)
om var o. en av de undergrupper av sand som kunna uppställas med hänsyn till kornens storlek; äv. Om den grupp av jordarter som utgöres av sand. LAHT 1903,
s. 199.
Jordartsnom. 1 (1953). –
SAND-FRI.
fri (se d. o. 27) från sand. RINMAN 2: 1027 (
1789;
om jordart).
–
SAND-FRÄTT,
p. adj. (
mera tillf.)
jfr fräta, v. 2 e. HEDIN GmAs. 2: 108 (
1898;
om stolpar).
–
SAND-FULL,
adj. (
numera mindre br.)
full (se full, adj. [SAND-FULL.ssg 2]
2) av sand, sandig, sandrik. GullbgDomb. I7/10 1648 (om jord). LINNERHIELM 1Br. 55 (
1787,
1797;
om gator).
–
SAND-FYLLD,
p. adj. fylld av l. med sand; i sht förr äv. närmande sig bet.: sandig. I saknad af verkliga stadsparker lustvandrade stockholmarne på det sandfylda torget. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 100 (
1880).
KrigVAH 1888, s. 232
(om kanonprojektil).
–
SAND-FYLLNING. särsk.
konkret; jfr fyllning 1, särsk. 1 a. RINMAN 2: 115 (
1789;
om fyllning av sand i masugn mellan masugnspipa o. bakmur).
–
SAND-FÅLLA.
r. l. f. (
numera bl. tillf.)
== -låda 2. SvD 14/s
1916, Söndagsbil.
s. 3.
–
SAND-FÅNG.
tekn. [SAND-FÅNG.ssg 1]
1) i reningsverk: anordning för bortrensning av sand o. sandartade partiklar ur avloppsvatten, bestående av en bassängliknande utvidgning av avloppsledning (där sanden osv. sjunker till botten). WIRGIN Häls. 2: 196 (
1931).
[SAND-FÅNG.ssg 2]
2) anordning för utrensning av sand o. sandartade partiklar ur en massa (t. ex. pappersmassa); särsk. = -bord 2. TT 1899, Allm.
s. 326. Sandfången bestå av långa öppna lådor, ofta kakelklädda, med tvärställda ribbor på bottnen.
SVTeknUppslB 2: 643 (
1939).
TNCPubl. 29: 29 (
1958).
–
SAND-FÅNGANDE,
p. adj. (mera tillf.) om växt: sandbindande. TurÅ 1958,
s. 201.
–
SAND-FÅNGARE,
i bet. 1 m.| (ig.), i bet. 2 r. l. m. [SAND-FÅNGARE.ssg 1]
1) arbetare vid pappersmassefabrik som sköter sandfång (se d. o. 2). YrkesförtArbförmedl. 51 (1936). [SAND-FÅNGARE.ssg 2]
2) tekn. anordning för bortrensning av sand ur ngt; jfr SAND , ssgr fångare 4; särsk. [SAND-FÅNGARE.ssg 2.a]
a) i ledning o. d. för uppsugning av den till fint stoft sönderslagna sanden i sandblästringsapparat: anordning (cyklon o. d.) varmed hela sandkorn särskiljas från sandstoft. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 601.
[SAND-FÅNGARE.ssg 2.b]
b) = -fång 2. UB 1: 465 (
1873;
på pappersmaskin).
3UB 8: 913 (
1939; i sulfitkokare).
–
SAND-FÄLLA,
r. l. f. [SAND-FÄLLA.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
plats som (lätt) upp samlar yrsand. SONESSON BöndB 215 (
1955).
[SAND-FÄLLA.ssg 2]
2) tekn. = -fång 2. Tulltaxa 1959,
s. 319.
–
SAND-FÄLT.
sandtäckt l. sandigt fält (se d. o. 1); flygsandsfält. LINNÉ Sk. X (
1751;
om sandigt åkerfält). SvGeogrÅb.
1931, s. 51 (om flygsandsfält).
Ymer 1942, 3–4: 125
(om område med sedimentärt ytlager av sand). särsk. (mera tillf.) om sandtäckt arena.
RYDBERG RomD 152 (
1874,
1877; i Colosseum).
–
(1,d,eta) SAND-FÄNTING. (
numera föga br.)
växten Gypsophila muralis Lin., grusnejlika; jfr -fänta, -kritört. LILJE- BLAD Fl. 178 (
1798).
LYTTKENS Växtn. 1068 (
1911).
–
SAND-FÄRG.
[SAND-FÄRG.ssg 1]
1) motsv. färg, sbst.¹ ¹: färg som överensstämmer med l. liknar färgen hos sand; särsk.: ljust grå l. grågul l. beige färg. NYSTRÖM NKina 1: 275 (
1913).
Helsingborgs smertingskodon med gummisulor ., i vitt, grått och sandfärg. SvD(A) 1926,
nr 98, s. 1.
[SAND-FÄRG.ssg 2]
2) motsv. färg, sbst.¹ ²: färgämne med sandfärg (i bet. ¹). NYBLOM Akvarellm. 27 (
1910).
–
SAND-FÄRGAD,
p. adj. som till färgen överensstämmer med l. liknar sand; särsk.: ljust grå l. grågul l. beige. Sandfärgad .. toilett. SthmModeJ 1856,
s. 71.
JERNSTRÖM Con- rad Taif. l⁹ (1918; om hår). Den ljusgrå, sandfärgade rovflugan Philonicus albiceps (fam. Asilidae) var allmän. FoFl. 1946, s. 63. –
(1,a,β) SAND-GJUTA,
v. (
i fackspr.)
jfr -gjutning. Form 1943,
s. 6.
–
(1,a,β) SAND-GJUTARE. (
i fackspr.)
person som yrkesmässigt utför sandgjutning; särsk. om arbetare vid gjuteri. JernkA 1824,
s. 18.
–
(1,a,β) SAND-GJUTEN,
p. adj. (
i fackspr.)
jfr -gjutning. TT 1898, M. s. 7 (om gjutjärn).
–
(1,a,β) SAND-GJUTERI 3⁰⁰², äv, I⁰⁰⁴, (i fackspr.) sandgjutning l. (vanl., konkret) gjuteri (se d. o. 3) för sandgjutning. FinBiogrHb. 261 (
1896;
konkret).
–
(1,a,β) SAND-GJUTGODS. (
i fackspr.)
sandgjutet gods. MNC 41 (
1959).
–
(1,a,β) SAND-GJUTNING. (
i fackspr.)
gjutning med användande av sandform (se d. o. 2). JernkA 1818, 2: 150.
–
(1,a,gamma) SAND-GLAS. (
numera bl. mera tillf.)
timglas, sandur. VetAH 1758, s. 170 (om logglas).
GROTENFELT Mejerih. 97 (
1881).
2NF 29: 81(
1919).
SvFlH 1: 391 (1942; i skildring av ä. förh.).
–
(1,d,eta) SAND-GLIM.
bot. växten Silene conica Lin. Krok o. Almquist Fl.
1: 211 (
1935).
–
SAND-GODS.
[jfr d. sandgods, t. sandgut]
(
i fackspr.)
om (tobak som utgöres av) de nedersta, mindre, vid skörden något gulnade (av sand och jord ofta förorenade) bladen på en tobaksplanta; motsatt: storgods; jfr -vrak, NORDSTRÖM SthmFirmH 231 (i handl, fr.
1831).
–
SAND-GOLV.
golv av sand; förr möjl. äv.: plan l. dyl. belagd med sand (jfr
-botten anm.).
Linc. (
1640; under arenatum),
RINMAN JärnH 1031 (
1782).
Min Kojas sandgolf. ÖDMANN MPark 143 (
1800;
i koja i öken).
–
SAND-GRANAT. (†) granat (se
granat, sbst.²) förekommande i sandsten.
HOLMBERG Bohusl. 3: 19 (
1845).
–
SAND-GRAV,
r. l. f. [SAND-GRAV.ssg 1]
1) (
i vissa trakter)
sandtag (se d. o. 2). VL 1895,
nr 200,
s. 2.
[SAND-GRAV.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
grav (se grav, sbst.¹ 3) grävd i sand; äv. oeg. l. bildl. THORÉN Herre 60 (
1942; oeg.).
–
SAND-GRAVA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
begrava (ngt) i sand. TurÅ 1961, s. 240 (:
sandgravat, sup.).
–
SAND-GRAVYR.
(1 fackspr., numera bl. tillf.) = -mezzotint. 2NF 3: 804(
1805;
med sandblästring).
–
SAND-GRONING. (
i fackspr.)
groning i sand. LAHT 1899,
s. 243.
–
SAND-GROP.
grop (grävd) i sand l. i mark där sand finnes; särsk. Om grop för sandtäkt, sandtag. SCHRODERUS Dict. 118 (c. 1635).
TÖRNEROS Bref 1: 336 (
1831).
–
(2 b α α')
SAND-GRUMMEL. (
†)
om sandartat grums i urinen. ROBERG Beynon 172 (
1697,
1727).
–
SAND-GRUND,
sbst.¹,
r. l. m. [ fsv. sandgrund (i bet, 2 b)]
[SAND-GRUND.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
== -botten 4; jfr grund, sbst.¹ I ¹ b. KIÖPING Resa 27 (
1667).
Klaraste vatten på finaste sandgrund. BREMER GVerId. 2: 338 (
1860).
[SAND-GRUND.ssg 2]
2) om lager l. skikt i jorden l. om jordmån l. mark som (huvudsakligen) består av sand. [SAND-GRUND.ssg 2.a]
a) (numera mindre br.) om sand(lager) som uppbär ett l. flera skikt av andra jordarter; sandbotten (se d. o. 5); jfr grund, sbst.¹ I ², II 1. RISINGH LandB 39 (
1671).
Det hålles altid för det besta sätt at så den tåg som är wäxter i sandgrund, uppå den besta lera, och så vice versa. SERENIUS EngÅkerm. 96 (
1727).
Skulle (i marken) efter swartmylla, följa blå lehra, och sedan klapper, och sandgrund, .. (bortgräves vid grundgrävning för byggnad) swartmyllan .., och äfwen lehran, KÖNIG Mec. 101 (
1752); jfr b. Äng ..
(bör ha) minst 4 tum mylla
å leroch
minst 18 tum mylla
å sandgrund.
SPF 1849,
s. 81.
Betingelserna för val af plats för ett lungsotssanatorium äro: en sund trakt, .. med god sandgrund. TT 1899, Byggn.
s. 127.
[SAND-GRUND.ssg 2.b]
b) om sand l. sandmark (tänkt) ss, grund (se grund, sbst.¹ II ², III 1) för byggnad o. d. HSH 6: 150 (
1658).
HallHist. 1: 204 (
1954).
[SAND-GRUND.ssg 3]
3) (
i fackspr.,
numera bl. tillf.)
på graverplåt: yta uppruggad gm inpressning av sand; jfr grund, sbst.¹ I 3 b, O. -metod, 2NF 3: 804(
1905).
Anm. Angående ordets förekomst iLinc. F 6 a (
1640) se
-botten anm.
–
SAND-GRUND,
sbst.²,
n. jfr grund, sbst.³ Schouten Siam 3 (
1675).
–
SAND-GRUS.
[SAND-GRUS.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
till 1: grov sand l. blandning av grus o. sand. HdlÅgerupArk. 1718. Ligisticum.. Växer på strander i sandgruset på Lögnholmen utan för Strömstad, på Ohlaskär. VetAH 1743,
s. 107. Det grofva gruset, som stadnar qvar på fällan
(vid guldsandsvaskning), bortföres och nytt sandgrus updrages, så fort det genomgångna fina blifvit afvaskadt.
RINMAN 1:
726 (
1788).
Cannelin (
1939).
[SAND-GRUS.ssg 2]
2) (
†)
till 2 b a a': (finkornigt) njurgrus. MÖLLER (
1745,
1755;
under charier).
–
SAND-GRUSIG. (
†)
om jord l. åker o. d.: som resp. vars ytlager utgöres av grov sand l. blandning av grus o. sand. LINNÉ Dal. 95 (
1734).
ANDERSSON Verldsoms. 3: 303 (
1854).
–
SAND-GRUVA,
r. l. f. [jfr t. sandgrube]
[SAND-GRUVA.ssg 1]
1) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
sandtag (se d. o. 2), sandgrop. Linc, (1640; under arenariæ). NDA 1913,
nr 66, s. 3.
[SAND-GRUVA.ssg 2]
2) (
†)
sandstensbrott. LINNÉ Öl. 249 (
1745).
–
SAND-GRY,
n. (†) koll., om små sandpartiklar i bergart; jfr gry, sbst.¹ ². RINMAN 2: 524 (1789).
–
SAND-GRYNIG. (
†)
om bergart: som innehåller små sandkorn l. i brottet uppvisar sandliknande kornighet; jfr grynig a. TILAS PVetA 1765, s, 34,
–
SAND-GRYT,
förr äv, -GRYTE. [SAND-GRYT.ssg 1]
1) gryt (se d. o. 2) i sandmark. SVKennelklT 1903,
s. 25.
[SAND-GRYT.ssg 2]
2) (
†)
om sandsten l. sandstensliknande bergart. Skimmer och sandgryte, som uti Ormbergs malmen är den mäst rådande bergart. RINMAN Jernförädl. 262 (
1772).
Därs, 307.
–
SAND-GRYTIG. (
†)
om bergart: som har kornigt gry (se gry, sbst.¹ 2) innehållande sandkorn l. sandliknande partiklar. RINMAN JärnH 1055 (
1782;
om kvarts).
GARNEY Masmäst. 130 (
1791;
om kvarts).
–
(1,d,eta) SAND-GRÄS.
sammanfattande beteckning för olika slag av gräs som förekomma på sandmark; särsk. om gräs förekommande på flygsandsfält o. d. (t. ex. strandråg, sandrör, strandvete). Sand-gräs som endast kan frodigt och lyckeligen wäxa i flygsanden, såsom i sin egen jordmon, är förnämligast af twänne slag (nämligen strandråg o. sandrör). LINNÉ Sk. 336 (
1751).
THOLANDER Ordl. (
c. 1875;
om strandråg).
Tropiska sandgräs. SIMMONS Jönsson 300 (
1935).
–
(1,d,eta) SAND-GRÄSFJÄRIL ⁰²⁰. entomol. gräsfjärilen Satyrus semele Lin ¹BrehmIII. 2: 86 (1876).
–
SAND-GRÄ-VARE,
i bet. 1 m.| (ig.), i bet. 2 m. 1. r, [SAND-GRÄ-VARE.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) person som gräver i l. gräver upp sand.Linc. F 6
a (1640: Sandgraffuare).
ÖoL (
1852).
[SAND-GRÄ-VARE.ssg 2]
2) (
†)
till 1 d ŋ = -jägare. ÖoL(1852). –
SAND-GRÄVNING. (
numera bl. tillf.)
grävning i l. uppgrävning av sand. G1R 18: 395 (1547: sandtgraffning).
–
(1,d,eta) SAND-GRÖE. (
†)
[SAND-GRÖE.ssg 1]
1) gräset Poa palustris Lin. em. Roth, höstgröe, sumpgröe. TISELIUS Foderväxtodl,
2: 34 (
1885).
[SAND-GRÖE.ssg 2]
2) gräset Puccinellia maritima (Huds.) Parl., strandgröe. LILJEBLAD Fl. 52 (
1792).
SCHULTHESS (
1885).
–
SAND-GUL.
jfr -färgad o. grus-gul. NICANDER Minn. 1: 116 (
1831).
Ett par yviga, sandgula mustascher. GRIPENBERG Spökjäg. 82 (
1933).
–
SAND-GULD. (
†)
[SAND-GULD.ssg 1]
1) vaskguld. KIÖPING Resa 120 (1667: Sangull .. Sandgull).
[SAND-GULD.ssg 2]
2) till 1 d ŋ: (växt av) släktet Alyssum Lin. (som omfattar bl. a. gulblommiga arter); jfr -grådådra, -vita 2. MÜLLER TrädgK 191 (
1858).
–
SAND-GÅNG; pl.
-ar. [SAND-GÅNG.ssg 1]
1) gång (se d. o. III [SAND-GÅNG.ssg 1.1]
1) belagd med sand, sandtäckt (trädgårds)gång. SERENIUS (
1734;
under gravel).
[SAND-GÅNG.ssg 2]
2) (
†)
långsträckt trädgårdssäng l. rabatt med sandbädd (se d. o, 4 b). SERENIUS EngÅkerm. 107 (
1727).
–
SAND-GÅRD.
gårdsplan belagd med sand. Swing 1923,
nr 27, s. 16.
-GÄRDE. [SAND-GÅRD.ssg 1]
1) (
i sht i vissa trakter)
stängsel l. gärdesgård avsett (avsedd) att hejda sanddrift. TurÅ 1933,
s. 113.
[SAND-GÅRD.ssg 2]
2) gärde (se d. o. 3) med sandjord. JOHANSSON Dagb. 1: 169 (
1876).
–
SAND-HALL. (
†)
== sandstens-hall 1. RUUTH PVetA 1813,
s. 37.
–
SAND-HALT,
r. l. m. om halt av sand i annat ämne, t. ex. i jord l. fodermedel. HÖJER Sv. 1: 199 (
1873;
i åkerjord).
TLandtm. 1897, s. 109 (i kli).
–
SAND-HALTIG.
som innehåller (rikligt med) sand, sandig. Sandhaltig lerjord. EKBLAD 22 (
1764).
Verd. 1892, s. 35
(om rågbröd).
–
SAND-HAR.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandbank (se d. o. 1), sandrevel (se d. o. 2); jfr har, sbst.¹ Civlnstr. 267 (
1643).
–
(1,d,eta) SAND-HARE. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -hoppare. LINNÉ Fauna nr 2041 (
1761; från Skåne).
–
SAND-HARKA,
r. l. f, (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr harka, sbst.¹ ¹. JernkA 1833,
s. 604.
–
SAND-HARPA,
r. l. f. (i sht i SAND , ssgr fackspr.) jfr harpa, sbst.² b. WIJNBLAD Tegelbr. 76 (
1761).
–
SAND-HARPARE. (
i sht i fackspr.)
jfr harpare, sbst.² PT 1899,
nr 87 A,
s. 3 –
(1,d,eta) SAND-HARR. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
(mindre) harr. SMITT SkandFisk. 887 (cit. fr.
1835; från VärmI.).
–
SAND-HAV.
hav (se d. o. 3) av sand, väldig(t) sandfält l. sandöken. HC12H
1: 76 (
c. 1734).
–
(1,d,eta) SAND-HAVRE.
[jfr d. sandhavre, purrhavre, strandråg, sandrör, t. sandhafer, purrhavre, strandråg]
(
numera i sht i vissa trakter)
[SAND-HAVRE.ssg 1]
1) havrearten Avena strigosa Schreb., purrhavre; i sht förr äv. om havrearten Avena nuda Lin., skallös havre. TORÉN Rebau o. Hochstetter 197 (
1851; om skallös havre).
LYTTKENS Ogräs 84 (
1885).
[SAND-HAVRE.ssg 2]
2) == -elm; jfr havre 4, 2RARP 9: 194 (
1738).
[SAND-HAVRE.ssg 3]
3) == -rör 3; jfr havre 4. VetAH 1: 9 (
1741).
–
SAND-HED.
hed (se d. o. 1) med sandjord; äv. om (mer l. mindre jämn) skogbevuxen mark med sandjord. Sunnan till (vid Halmstad) är wästra haffwet och en sand heed. BOLINUS Dagb. 71 (
1676).
En stor skogbevuxen sandhed. SvGeogrÅb. 1934,
s. 134.
–
(1,d,eta) SAND-HILLSKO. (
†)
växten Androsace septentrionalis Lin., flockarv, grusviva. LILJA SkånFl. 117 (187O).
–
SAND-HINK.
hink för l. med sand. KatalÅhlénHolm 1908,
s. 190 (om leksakshink).
EDLUND Chandler Syst. 57 (
1950;
om sandfylld hink för användning vid brandsläckning).
–
SAND-HJUL. (
i sht förr)
hjul i sandkvarn (se d. o, 2). NORMAN GossLek. 273 (
1878).
–
SAND-HOLME.
[SAND-HOLME.ssg 1]
1) (
i sht i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
motsv. holme 1; jfr -kulle. Fennia VII. 2: 77 (1892). [SAND-HOLME.ssg 2]
2) motsv. holme 2; jfr -ö 1. KIÖPING Resa 121 (
1667).
–
SAND-HOP. (
numera bl. tillf.)
sandanhopning, sandhög. LIND 1: 564 (
1749;
om sanddyn).
–
(1,d,eta) SAND-HOPPARE,
m. l. r. [jfr t, sandhüpfer]
zool. märlkräfta tillhörande familjen Talitridæ, strandhoppare; särsk. om märlkräftan Talitrus saltator Mont.; i pl. äv. om familjen; jfr -hare. 4Brehm 14: 623 (
1931;
i pl., om familjen). Därs. (om Talitrus saltator Mont.).
–
SAND-HORN. (
i sht förr)
horn (se d. o. 3) för l. med sand; särsk. dels om horn för sand (av pulveriserad sandsten) använd att strö på liestickor, dels (förr) till
1 a a, Om horn för, skrivsand.
WIKFORSS (
1804;
under sandhorn).
MÖRNE SolÅterk. 6 (
1920;
för skrivsand).
Fornv. 1937, s. 164 (för sand till liestickor).
–
(1,d,eta) SAND-HUGGORM ⁰², äv. ²⁰, zool. (den i södra Europa, Mindre Asien o, norra Afrika förekommande) huggormen
Vipera ammodytes Lin.; jfr
-orm 1.
Rebau NatH 1: 528 (
1879).
–
SAND-HUS.
[SAND-HUS.ssg 1]
1) (
förr)
förvaringsrum för sand att skura l. beströ golv med. SVKulturb. 2: 228 (
1929).
[SAND-HUS.ssg 2]
2) (
†)
= -bruks-hus. LfF 1862,
s. 144.
SFS 1892,
Bih. nr 35, s. 3.
–
SAND-HYGEL.
[jfr t. sandhügel]
(
†)
== -kulle. RP 11: 416 (
1646).
HIÄRNE 2Anl. 163 (
i handl. fr. 1702).
–
SAND-HÅLA,
r. l, f. särsk.: håla l. grop i sand. BALCK Idr. 1:201 (1886).
–
SAND-HÄRD.
[SAND-HÄRD.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
== -botten 3. ÅKERMAN KemTechn. 1: 269 (
1832).
[SAND-HÄRD.ssg 2]
2) (
†)
till 1 a β, = -bädd 3 b. HIÄRNE Berghl. 457 (
1687).
–
SAND-HÖG.
r. l. m. hög av .sand; numera i sht om sådan hög åstadkommen gm mänsklig verksamhet; stundom äv. om sanddyn o. d.; förr äv. allmännare: kulle med sandmark (jfr hög, sbst.¹ ¹). Wädhret ., kastar vp sådana stoore Sandhöghar, lijke såsom Bergh. LÆLIUS Bünting Res. 2: 6 (
1588).
Ther man upkastar en Iord eller Sandhögh, gör han sigh åfuanpå SAND , ssgr rund, och nedhan till wthbredher han sigh. FORSIUS Phys. 171 (
1611).
(Jag) begaf mig uppå en sandhög som var med stora trän bevuxen (för att kunna se mig omkring). DAHLBERG Lefn. 104 (
c. 1755).
HOLMSTRÖM LändStränd. 1: 27 (
1913;
om sanddyn). särsk. om hög av sand använd ss. lekplats för (små) barn; särsk. om sand i sandlåda (se d. o.
2). Framför det rödmålade huset låg en stor sandhög, och i den lågo fyra barn, som med träslefvar gräfde och gjorde gångar och rabatter. NYDLOM i 3SAH 16:
ll⁶ (1901).
(Småttingarna) lekte i den brädinramade sandhögen. SIWERTZ Pagoden 81 (
1954).
–
SAND-HÖJD.
jfr -kulle, GADD Landtsk,
1: 225 (
1773).
–
(1,d,eta) SAND-HÖNA.
[jfr t. sandhuhn]
(
numera föga br.)
[SAND-HÖNA.ssg 1]
1) fågeln Glareola pratincola Lin., vadarsvala. 1Brehm 2: 432 (
1875).
SAOB H
109 (
1930).
[SAND-HÖNA.ssg 2]
2) orm vissa till familjen stäpphöns hörande fåglar. [SAND-HÖNA.ssg 2.a]
a) fågeln Syrrhaptes paradoxus Pall., stäpphöna. HOLMGREN Fogl. 753 (
1870).
CANNELIN (
1921).
[SAND-HÖNA.ssg 2.b]
b) om fågel tillhörande släktet Pterocles Temm.; särsk. = -flyghöna. 1Brehm 2: 366 (
1875).
–
(1,d,eta) SAND-HÖNS. (
numera föga br.)
i pl., om (fåglar tillhörande) familjen stäpphöns; särsk. dels om (fåglar tillhörande) släktet Syrrhaptes Ill., stäpphöns, dels om fåglar tillhörande släktet Pterocles Temm., flyghöns. HOLMGREN Fogl. 753 (
1870; om släktet Syrrhaptes).
1Brehm 2: 365 (
1875;
om familjen stäpphöns betraktad ss. bildande en särskild klass inom ordningen hönsfåglar).
STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 514 (
1900; om släktet Pterocles).
På (de asiatiska) bergen nära snögränsen leva de stora berghönsen .., på stäpperna sandhöns och stäpphöns, i dalar och omkring vattendrag fasaner, 3NF 2: 269(
1924).
Ssg (numera föga br.):
–
sandhöns-släkte(t).
[sandhöns-släkte(t).ssg 2.a]
a) om släktet Syrrhaptes Ill., stäpphönssläkte(t). HOLMGREN Fogl. 175 (
1870).
CARLSON Fågl. 195 (
1894).
[sandhöns-släkte(t).ssg 2.b]
b) om släktet Pterocles Temm., flyghönssläkte(t). NF 15: 509(
1891).
2NF 27: 595 (
1918).
–
(1,d,eta) SAND-HÖNSARVE. (
†)
växten Cerastium pumilum Curt., kalkarv, alvararv. LILJA SkånFl. 303 (
1870).
–
(1,d,eta) SAND-IMMORTELL.
[jfr t. sandimmortelle]
bot. = -eternell. SvensonFrökatal. 1894,
s. 12.
–
(1,d,eta) SAND-INSEKT ⁰², äv. ²⁰, entomol. insekt som lever i sand l. sandmark. ArkZool. II. 17: 55 (
1805).
–
SAND-JORD.
[ fsv. sandiordh]
jord (se d. o. 7) som till övervägande del består av sand (o. grus); sandig jord l. jordmån; i fackspr. stundom motsatt dels: mojord (med finare korn), dels: grusjord (med grövre korn); äv. i pl., övergående i bet.: (åker) fält l. landområden med sådan jord. G1R 23: 410 (1552). JUHLIN-DANNFELT 347 (
1886;
motsatt: mojord o. grusjord). Västjyllands sandjordar.
SvGeogrÅb.
1948,
s. 230.
:
–
sandjords-bädd. (
mera tillf.)
jfr bädd 5, 6. WIRSÉN Sång. 183 (
1884).
–
sandjords-kultur jfr kultur 1. LAHT 1898,
s. 49.
–
sandjords-område.
Globen 1929,
s. 16.
–
sandjords-potatis.
potatis som växer l. vuxit på sandjord. MosskT 1887,
s. 267.
–
sandjords-skifte åkerskifte med sandjord. LAHT 1886,
s. 294.
–
sandjords-stybb äv.
-stybbe. skogsv. = sandstybb.
JernkA 1899,
s. 353.
–
sandjords-säck, (-jord-
1794) (numera bl. mera tillf.) säck fylld med sandjord; jfr sand säck 1.
TÖRNGREN Artill. I: 108 (
1794; använd ss. skydd i löpgrav o. d.).
–
sandjords-vegetation.
NaturvForsknRådÅb.
1946 – 47, s. 46 –
sandjords-växt,
r. l. m. växt som företrädesvis växer på sandjord. ARRHENIUS Jordbr. 2: 256 (
1860).
–
sandjords-åker.
MosskT 1889,
s. 429.
–
SAND-JORDART 0² äv. ²⁰, i fackspr. jordart (se d. o. 1 a, [sandjords-stybb.ssg 7.b]
b) som till övervägande del består av sand. BERGSTRAND Geol. 392 (
1868).
LB 1: 76 (
1899).
–
SAND-JORDBRUK ⁰², äv, ²⁰, (mera tillf.)
[SAND-JORDBRUK.ssg 1]
1) jordbruk (se d. o. 2) på sandjord. SkånD(B)
1958,
nr 6, s. 5.
[SAND-JORDBRUK.ssg 2]
2) jordbruk (se d. o. 3) med (övervägande) sandjord. SkånD(B) 1958,
nr 6, s. 5.
–
(1,d,eta) SAND-JÄGARE.
m. l. r. entomol. skalbagge tillhörande släktet Cicindela Lin.; särsk. (i uttr. grön sandjägare) om arten Cicindela campestris Lin.; i pl. äv. dels om släktet Cicindela Lin., dels om underfamiljen Cicindelinæ; jfr -bagge, -grävare 2, -löpare 2. Gröna Sandjägaren. DAHLBOM Insekt. 31 (
1837).
1Brehm 111. 2: 7 (
1876;
i pl., om underfamiljen Cicindelincæ). SvUppslB (
1935;
i pl., om släktet Cicindela Lin.). TurÅ 1952,
s. 176. jfr
fält-sandjägare.
Ssgr (entomol.):
–
sandjägar-art, äv.
sandjägare-art.
art av släktet Cicindela Lin. FRIES LinnéSkr. 2: 171 (
1906).
–
sandjägar-familj(en).
( nu- mera bl. tillf.) om underfamiljen Cicindelinæ. 2NF (1916).
–
sandjägar-larv m. l. r. VerdS 175:44 (
1911).
–
sandjägar-släkte(t).
om släktet Cicindela Lin. DAHLBOM lnsekt. 31 (1837).
–
SAND-JÄMNARE,
r, l. m. (
förr)
träredskap varmed sanden på sandbord (se d. o. 3) tilljämnades. HAGSTEDT Vexelund. 9 (
1821).
–
SAND-JÄRN.
sport. golfklubba med (jämförelsevis brett) huvud av järn, som användes till att slå ut boll ur sand (l. från liknande svåra lägen) - BALCK Idr. 1: 199 (
1886).
–
SAND-KAKA.
[SAND-KAKA.ssg 1]
1) om "kaka" som barn formar (format) av (fuktig) sand. LO-JOHANSSON Stat. 1: 13 (
1936).
[SAND-KAKA.ssg 2]
2) [jfr t. sandkuchen]
i sht kondit. till 1 g, om mör kaka (sockerkaka l. småkaka) l. bakelse som lätt smular sig (till en konsistens som påminner om sand). Singstock Bakw. 37 (
1815).
FALKENBERG Bakv. 19 (
1926; i pl., om bakelser).
SvHusmLex. 4: 376 (
1950; i pl., om småkakor)
–
SAND-KALK.
[SAND-KALK.ssg 1]
1) = -bruk; anträffat bl. i ssgn -kalk-mur. [SAND-KALK.ssg 2]
2) geol. grönsandskalk; jfr sandstens-kalk. SNILSSON (1825) hos BERZELIUS Brev 14: 37.
–
(1,d,eta) SAND-KAMPE.
bot. det till timotejsläktet hörande gräset Phleum arenarium Lin., sandtimotej; jfr -flen. LILJEBLAD Fl. 45 (
1792).
–
SAND-KAPELL.
[jfr t. sandkapelle]
(
numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
jfr kapell, sbst.⁴ ², o. -bad ². VetAH 1743,
s. 93.
ROSENBERG OorgKemi 34 (
1887).
–
(1,a,β) SAND-KAST.
r. l. m. (ENEBERG osv.), äv. n. (Fatab.). (i sht förr) i gjuteri o. d.: (väggfast) trälåda l. trälår till förvaring av formsand; jfr kast, sbst.²
ENEBERG Karmarsch 2: 151 (
1861).
Fatab. 1955, s. 181 (om ä. förh.).
–
(1,d,eta) SAND-KAVELHIRS. (
†)
växten Setaria viridis (Lin.) PB., grönhirs. KINDBERG SVNamn 33 (
1905).
–
(1,d,eta) SAND-KAVLE. (
†)
växten Alopecurus myosuroides Huds., renkavle. HÖGBERG Fl. 2: 17 (
1843).
–
SAND-KIL ~ji²l, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [sannol. förkortning av -kilare (möjl. delvis uppkommen gm utlösning ur pl.
best.
-kilarna)] (
i vissa trakter,
i sht om ä. förh.)
(roslagsskuta använd ss.) sandskuta. Strix 1900,
nr 27, s. 4.
Sandskutorna, de s. k. sandkilarna, voro goda och snabba seglare, som svarade för större delen [file:S1001] av den sand, som fördes till Stockholm från Roslagen. ERIXON SthmHamnarb. 84 (
1949).
–
SAND-KILARE,
r. l. m. [senare ssgsleden till kila, v.²]
(
†)
== -kil. TIdr. 1884,
s. 58.
–
SAND-KIS,
r. l. m. (
†)
kis som är finkornig l. har finkornig brottyta. VetAH 1745,
s. 128.
RINMAN 1: 718 (
1788).
–
SAND-KISTA.
[SAND-KISTA.ssg 1]
1) större låda l. lår till förvaring av sand; äv. (i sht förr) till 1 a β, om sandkast; jfr kista 3, BoupptSthm 1686, s. 515 b.
Fatab. 1955, s. 181 (om sandkast). särsk. (
förr)
om sandlår l. dyl. i vil- ken eldstad på fiskebåt var placerad. SvFiskelex. 501 (
1955).
[SAND-KISTA.ssg 2]
2) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
överrede på vagn, avsett för användning vid transport av sand; jfr -flake. SD 1915,
nr 66, s. 2.
–
SAND-KLAPPER. (
numera mindre br.)
(jordmån bestående av en) blandning av sand o. klapperstenar. GADD Landtsk. 3: 46 (
1777).
–
SAND-KLASS. (
förr)
skolklass vari eleverna (sutto vid o.) skrevo på sandbänk (se d. o. 3) l. sandbänkar. HAGSTEDT Vexelund, 50 (
1821).
–
(1 d η) SAND-KLINT.
bot. växten Centaurea rhenana Bor. Krok o.
Almquist Fl.
1: 36 (
1935).
–
SAND-KLITT. (
i sht om danska förh.)
dyn (se d. o. 2), klitt. RÖNNBERG Bredbolstad 126 (
1907; på Jylland).
–
(1 d η) SAND-KLOÄRT ⁰², äv. ²⁰, bot. växten Astragalus arenarius Lin., sandvedel; jfr -backsöta. LILJEBLAD Fl. 1: 259 (
1792).
–
(1 d η) SAND-KLÖVER. (
†)
[SAND-KLÖVER.ssg 1]
1) växten Trifolium arvense Lin., harklöver. LILJA SvFoderV 135 (
1867).
DENS. SkånFl. 524 (
1870).
[SAND-KLÖVER.ssg 2]
2) växten Anthyllis vulneraria Lin., harväppling. JUHLINDANNFELT 108 (
1886).
LAHT 1893,
s. 264.
–
(1 d η) SAND-KNAVEL, (
†)
växten Scleranthus perennis Lin., vit- knavel. LILJA SkånFl. 284 (
1870).
–
SAND-KNOTTER. (
†)
koll. l. i pl.: sandkornsstora knottror utgörande fel på glas.
FISCHERSTRÖM 1: 392 (
1779).
Anm. Hos
MÖLLER (
1790) o.
HEINRICH (
1814,
1828) uppföres ett ord sandknott (hos
MÖLLER ss. m. med pl.
-ar, hos
HEINRICH ss. n. med pl.
-er) med bet.: sandkorns- stor knottra (på glas) ; ordet beror möjl. på fel- aktig utlösning ur
-knotter. –
SAND-KOBOLT.
[jfr t. sand- kobalt]
(
†)
i sandstenslager förekommande svart- (aktig) vittringsprodukt av koboltmalm. RINMAN 1: 1001 (
1788).
–
SAND-KOL.
[jfr t. sandkohle, eng. sand-coal]
(
i fackspr.)
stenkol som vid förbränning sönder- faller till ett (sandartat) pulver; jfr antracit. ÅKERMAN KemTechn. 1: 148 (
1832).
–
SAND-KOLONN. (
numera mindre br.)
pelare (se d. o. 2 h) av sand; särsk. dels om sand i provrör l. dyl., dels om sandmassa uppburen av tromb l. luftvirvel l. dyl. Sand-colonner i Afrikas öcknar. KrigVAH 1841,
s. 123.
LAHT 1912, s. 450 (
i provrör).
–
SAND-KORALL.
[jfr t. sandkoralle]
(i fack- spr.) i varma farvatten förekommande korallrevs- liknande bildning uppkommen gm sammankittning av en mängd rör för ringmasken Sabellaria alveo- lata Lin. (jfr -rör 2); äv. om ringmasken. SvUppslB 23: 881 (1933; om ringmasken). 2SvUppslB (
1953).
–
SAND-KORN.
( sand- 1536 osv. sande- 1611. sands- c. 1580) [ fsv. sandkorn]
[SAND-KORN.ssg 1]
1) om vart o. ett av de korn (se d. o. [SAND-KORN.ssg 6]
6) varav sand består. FORSIUS Phys. 171 (
1611). särsk.
[SAND-KORN.ssg 6.a]
a) i pl., i jämförelser, med tanke på den oräkne- liga mängd korn varav sand består; jfr sand 1 f a. Så ladhe Joseph til hopa sädhena offuer motto mykit som sandkornen j Haffuet. 1Mos. 41: 49 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 såsom sanden i havet). Förlåt osz wåre misgerninger swår, / Huilke åre så stoor och monge lunn / Som sandz- kornen åre på haffsens grund.
Holof. 7 (c. 1580).
Svenska hem, där kakrecepten äro lika talrika som sandkornen i Sahara. SPARRE KokbFinsmak. 393 (
1935). b) om sand- korn i timglas; ofta mer l. mindre bildl., särsk. ss. beteckning för en ytterst liten tidsenhet; jfr sand 1
a y.
(J. Gyllenstiernas) starka själ stadnade icke med sina beräkningar inom sandkornen af hans eget tim- glas, hvars snara utrinnande han utan bäfvan motsåg.
CRUSENSTOLPE Tess. 1: 115 (
1847).
Allt är så tyst, att du tycker dig höra / sekunderna droppa som sandkorn / i tidernas timglas. RUNDT Ön 22 (
1931). c) i uttr. som syfta på förhållandet att sand l. ett enda korn av sand som kommer in i ett maskineri kan åstad- komma stopp l. dålig gång i maskineriet l. komma maskineriet att gnissla; ofta bildl., särsk. beteck- nande att det kommer ngt som utgör ett irrita- tionsmoment i mänskligt samarbete l. umgänge l. ett störande l. hindrande moment i en verksamhet o. d.; jfr sand 1
h y.
JOHNSON Timans 109 (
1925).
Så kom det några sandkorn i det väl oljade maskineriet. Mi- nistern, som hade den celebre svensken vid sitt bord, gene- rades av, att (osv.). ANDERSSON KinPingv. 414 (
1933).
Å vad det gärna vill komma gnisslande sandkorn i precis all- ting! ARONSON Medalj. 207 (
1935).
Det sandkorn, som kom- mer hela maskineriet att strejka. ÖSTERGREN (
1937).
d) i jämförelser l. bildl. (jfr a – c) , för att beteckna ngt ss. litet l. obetydligt l. värdelöst (i jämförelse med ngt annat) ; jfr sand 1 f β. Såsom itt sandkorn emoot hafsens sand, så ringa äre hennes (dvs. människans) år emoot ewighetena. Syr. 18: 8 (
öv. 1536).
Hvad äro små fel? Blotta sandkorn mot Alltet. LEOPOLD 6: 373 (
1828).
I denna människomassa, där man är som ett sandkorn i öknen. RAMSAY Barnaår 5: 14 (
1905).
Jorden störtades senare gång på gång från sin förment förnämliga ställ- ning och blev till sist ett obetydligt sandkorn i en ändlös rymd. (ÅNGSTRÖM o.) LUNDMARK Världsr. 2: 282 (
1927). särsk. alpha) (
numera bl. mera tillf.)
i förb. med be- stämning (styrd av prep. av l. anknuten utan prep.) betecknande det varav ngt är en ytterst obetydlig del l. mängd: grand l. gnutta l. (minsta) tillstymmelse o. d. Om han hade haft ett sandkorn för- stånd, så (osv.). KEXÉL 1: 446 (
1795).
För dessa sandkorn af en verld, som förgås (dvs. för materiella håvor), skulle förnuftiga varelser uppoffra en så stor del af sitt sinnes- lugn! LEHNBERG Pred. 3: 260 (
c. 1800).
beta) i uttr. göra, äv. skapa l. blåsa upp (ett) berg av (ett) sand- korn, äv. göra l. förvandla (ett) sandkorn till (ett) berg, låta ngt obetydligt l. bagatellartat anta l. ge ngt obetydligt osv. orimliga l. fantastiska proportioner, blåsa upp en bagatell till en sak av stor vikt, "göra en elefant av en mygga". Den pra- tande Skatan .. gjorde bärg af hwart sandkom. TESSIN Bref 1: 139 (
1752).
De gjöra med sin list et sandkorn till et berg. JGHALLMAN Vitt. 95 (
c. 1756).
Är det då mit fel at hennes löjliga dygd skapade berg af sandkorn. EURÉN Kotzebue Orth. 1: 59 (
1798).
BESKOW i
2SAH 44: 229 (1868: förvandlar). Hon kunde se saker och ting sådana de voro utan att blåsa upp ett helt berg av ett sandkorn,
LAGERLÖF AnnaSv,
324 (
1928).
[SAND-KORN.ssg 2]
2) (
†)
till 1 d ŋ: väx- ten Hordeum secalinum Schreb., ängskorn. LAA 1816, s. 259, Tab.
ARRHENIUS Jordbr. 2: 115 (
1860).
–
sandkorns-sten, äv.
sandkorn-sten (
numera bl. tillf.) om ytterst liten sten; anträffat bl. bildl., ss, beteckning för ngt obetydligt l. bagatellartat; jfr sandsten 2.
(Jag) Af mit werk giör stora bång, / af min fel små
sandkorn-stenar. KOLMODIN Rök. 81 (
1742).
–
sandkorns-stor.
som är av ett sandkorns storlek. ÖSTERGREN (
1937).
–
sandkorns-storlek jfr -korns-stor. ÖSTERGREN (
1937).
–
(1 d η) SAND-KRASSE.
[jfr t, sandkresse]
[SAND-KRASSE.ssg 1]
1) (
†)
== -trav. WIKFORSS 2: 453 (
1804).
HEINRICH (
1828).
[SAND-KRASSE.ssg 2]
2) bot. väx- ten Teesdalia nudicaulis (Lin.) R. Br., sandkras- sing; stundom äv. om släktet Teesdalia R. Br. KROK o. ALMQVIST Fl. 1: 105 (
1903).
2NF 28: 619(
1918;
om släktet).
–
(1 d η) SAND-KRASSING.
r. l. m. [senare ssgs- leden avledn. av krasse]
bot. växten Teesdalia nudi- caulis (Lin.) R. Br., sandkrasse. Krok o. Almquist Fl. 1: 141 (1956).
–
SAND-KROSS.
tekn. kross för framställning av sand (av makadam). SvD(A) 1921,
nr 38, s. 2.
–
(1 d η) SAND-KRYPA ~kry²pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare ssgsleden till krypa, v.]
bot. (prydnads)- växten Abronia umbellata Lam.; jfr -verbena, HY- LANDER PrydnV 28 (
1948).
–
(1 d η) SAND-KRYPADE,
m. l. r. [ifrågavarande fiskar föredra klart vatten med sand- l. sten- botten o. uppehålla sig i regel nära bottnen]
[SAND-KRYPADE.ssg 1]
1) i sht
zool. fisken Gobio gobio Lin.; äv. (i sht i pl.) all- männare, om (fisk(ar) tillhörande) släktet Gobio Cuv. SkandFisk. 58 (
1837).
4Brehm 12: 457 (
1929;
i pl., om släktet Gobio Cuv.).
[SAND-KRYPADE.ssg 2]
2) (
i vissa trakter)
fisken Nemachilus barbatulus Lin., grönling. LILLJEBORG Fisk. 3: 334 (
1889; från Skåne).
Ssg (till -krypare 1; zool.):
–
sandkrypar-släkte(t), äv.
sandkrypare-släkte(t).
om fisksläktet Gobio Cuv. NILSSON Fauna 4: 282 (
1853).
–
(1 d η) SAND-KRÄFTA.
[jfr t. sandkrebs]
zool. kräftdjur av den till ordningen Decapoda (tiofotade kräft- djur) hörande familjen Hippidæ; i pl. äv. om denna familj. SvUppslB (
1935).
–
SAND-KRÄPP.
(i fack- spr.) kräpp(artad vävnad) med sträv (sand- artad) yta. KJELLSTRAND TextVaruk. 147 (
1940).
–
SAND-KRÄTS. (
†)
(mässings)kräts av sandartad konsi- stens. BoupptSthm 1680, s. 380 a,
Bil. (
1670).
Därs. s. 365 a, Bil. (
1679).
–
SAND-KULLE.
kulle som (huvudsak- ligen) består av sand l. har ett ytlager av sand- (jord). TILAS PVetA 1742, s. 23.
HOLMSTRÖM Naturl. 1: 159 (
1888; om kulle av flygsand).
–
SAND-KULTUR.
[jfr dan. o. t. sandkultur]
(
i fackspr.)
abstr. o. konkret: växt- kultur i sand; särsk. om kultur i steril sand upp- blandad med växtnäringsämnen (för näringsfysio- logiska undersökningar). LUNDSTRÖM Warming 96 (
1882).
SkogsvT 1904, s. 174 (
om odling av sandbindande växter i flygsand).
VäxtLiv 2: 222 (
1934).
Ssgr (i fack- spr.):
–
sandkultur-försök.
MosskT 1887,
s. 196.
–
sandkultur-försök.
MosskT 1889,
s. 206.
–
SAND-KUST.
jfr -strand. DAHLBERG Hartwig HafvLifv. 141 (
1863).
–
SAND-KVARN.
[SAND-KVARN.ssg 1]
1) tekn. ap- parat (kulkvarn o. d.) för framställning av sand av grövre material. Verkstäd. 1908,
nr 1, s.
III. 2) (
i sht förr)
leksakskvarn med skovelhjul som drives av sand, vilken från en behållare faller ned på hjulets skovlar. KORMAN GossLek. 273 (
1878).
–
SAND-KVAST. (
numera bl. tillf.)
kvast för uppsopning av (golv)sand. HovförtärSthm 1683,
s. 1996.
–
SAND-KÄLLA. (
numera bl. mera tillf.)
[SAND-KÄLLA.ssg 1]
1) källa med sandbotten (se d. o. 4) l. i sandjord. AKEN Reseap. 149 (
1746).
[SAND-KÄLLA.ssg 2]
2) om sandigt markparti som (lätt) ger upp- hov till sanddrift på grund av att det har ett för vinden särskilt utsatt läge l. saknar sandbin- dande vegetation (av tillräcklig täthet) - STRÖM Skogsh. 278 (
1830).
CNATTINGIUS 116 (
1877,
1894).
–
SAND-KÄRNA,
r. l, f. om den av sand bestående inre de- len av ngt; särsk. [SAND-KÄRNA.ssg 2.a]
a) om inre parti av jordkulle o. d. Fornv. 1921, s. 92 (
i Ottarshögen i Vendel).
[SAND-KÄRNA.ssg 2.b]
b) (i fackspr.) borrkärna av sand. Ymer 1933,
s. 182.
[SAND-KÄRNA.ssg 2.c]
c) tekn. till 1 a β: formkärna av sand; i fråga om förh. i antiken äv. om sådan formkärna använd vid framställning av glaskärl. TT 1871,
s. 14.
Kulturen 1953, s. 18 (i fråga om glastillverkning under antiken).
–
SAND-KÄRRA,
r. l. f. [ fsv. sandkärra]
kärra (se d. o. 1) för sandtransport; kärra lastad med sand. BRAHE Oec. 93 (
c. 1585;
uppl. 1920). Skotta af en
sand-kjärro. LIND 1: 67 (
1749).
KatalNK 1915, Vår. s. 66 (
ss. leksak).
–
SAND-KÖRA. (
i sht i fackspr.)
köra sand o, utbreda den på (mark, särsk. mossmark o. d.); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. ARRHENIUS Jordbr. 1: 164 (
1859).
För hård mark (på travlöpningsbana) sand- köres. Balck Idr. 1: 344 (1886). LAHT 1807, s. 19 (
i p. pf.).
–
SAND-KÖRANDE,
n. (
numera bl. mera tillf.)
körning av sand; i sht förr äv. i uttr. sandkörande på ngt, körning av sand till o. utbredning av densamma på ngt. Som han uti pestetiden haft inseende öfver sand- körande på kyrkogården (osv.). UrFinlH 727 (
1714).
–
SAND-KÖRNING.
körning av sand; särsk. om verksamhe- ten att sandköra mossmark o. d. NAUCLERUS Cupr. B 1 a (
1703).
EconA 1807, dec.
s. 88.
–
SAND-KÖRSLA. särsk.
i pl., om (på)körning(ar) av sand (i vägförbätt- rande syfte) ; jfr körsla 2. PrivFrihetsbrJönk. 203 (
1732).
–
SAND-KÖRTEL. (
i fackspr.)
om klumpformig anhop- ning (stundom äv. större formation) av sand i la- ger av annan jordart o. d. SLorS 7:7 (
1892;
om större formation).
SvGeolUCa 6: 423 (
1915;
i gruva).
–
SAND-LAG,
n. jfr lag, sbst.³ ⁴ c (a). WIKFORSS 2: 452 (
1804). Sv- GeolU C
57: 55 (
1883).
–
SAND-LAGER,
n, jfr Iager, sbst.³ ¹ a. RINMAN 2: 352 (
1789).
FoFl, 1952, s. 168 (i akvarium).
–
SAND-LERA.
jordart bestående av en blandning av sand o. lera (med proportionsvis mer sand än lera). HASSELQUIST Resa 138 (
1751).
Alm- (Gbg) 1787, s. 43,
–
SAND-LIK,
adj. (
numera bl. tillf.)
sandartad; som liknar l, påminner om sand- korn. SERENIUS EngÅkerm. 112 (
1727;
om jord).
Stjernan (på koraller) är .. til skapnaden .. Sandlik, Arenosa, lik- nar sandkorn. RETZIUS Djurr. 226 (
1772).
SvTyHlex. (1872).
–
SAND-LIKNANDE,
p. adj. TySvOrdb. 1995 (
1932).
–
(1 d η) SAND-LIKSVAMP ⁰², äv. ²⁰, bot. svampen Phallus hadriani (Vent.) Pers. URSING SvVäxt.Krypt. 223 (1949).
–
(1 d η) SAND-LILJA.
[jfr d. sandlilje, t. sandlilie]
bot. (växt tillhörande) släktet Anthericum Lin.; särsk. om vardera av de båda i Sv. förekommande arterna Anthericum Liliago Lin. (ofta kallad stor, äv. enkel l. ogrenad sandlilja) , gräslilja, o. Antheri- cum ramosum Lin. (ofta kallad grenig, äv. liten sandlilja). FISCHERSTRÖM 1: 128 (
1779;
om Anthericum Liliago Lin.).
MÜLLER TrädgK 191 (1858: Grenig).
NYMAN FanerogFl. 79 (1873: Enkel).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1:204 (1903: Ogrenad).
HYLANDER NordKärlv. 1: 126 (1953: Liten). Därs. (:
Stor).
Ssg (bot.):
–
sandlilje-släkte(t).
om växtsläktet Anthericum Lin. ArkBot.
II. 1: 73 (
1904).
–
SAND-LINS.
geol. jfr lins II 1. LAHT 1932,
s. 786.
–
(1,a,β) SAND-LIST,
[jfr d. sandliste, t. sandleiste]
tekn. list som täcker fogen mellan över- o. underflaska i en sandform (se d. o. 2). ZIDBÄCK (
1890).
–
(1 d η) SAND-LONKE. (
numera knappast br.)
växten Montia verna Neck., smålonke. ArkBot. II. 1: 62 (1904). AUERBACH (
1913).
–
(1 d η) SAND-LOPPA.
[jfr d. sandloppe, t. sandfloh, eng. sand flea]
zool. loppa tillhörande fa- miljen Tungidæ (i pl. äv. ss. namn på denna fa- milj) ; särsk. om loppan Tunga penetrans Lin., som härstammar från de varma delarna av Amerika. MÖLLER (
1807;
om Tunga penetrans Lin.).
4Brehm 13: 458 (
1930;
i pl., om familjen).
–
(1 d η) SAND-LOSTA.
bot. om vissa gräs tillhörande släktet Bromus Lin. [SAND-LOSTA.ssg 1.a]
a) (†) ss. beteckning för ett i äldre systematik förekommande släkte Bromopsis Lilja omfattande gräsen Bromus steriIis Lin. (jfr b) o. Bromus tec- torum Lin. (taklosta) ; äv. dels i uttr. korthårig sandlosta, Bromus sterilis Lin. (jfr b), dels i uttr. mjukhårig sandlosta, Bromus tectorum Lin. LILJA SkånFl. 66 (
1870).
[SAND-LOSTA.ssg 1.b]
b) gräset Bromus sterilis Lin.; jfr a. NormFört. 36 (1894). –
(1 d η) SAND-LUDD.
bot. växten Filago minima (Sm.) Pers., spenslig ullört. NormFört. 12 (
1894).
–
(1 d η) SAND-LUSERN l.
-LUCERN. bot.
[SAND-LUSERN.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
växten Medicago media Pers., mellansmäre. TISELIUS FodervOdl. 2: 46 (
1884).
SIMMONS Jönsson 273 (
1935).
[SAND-LUSERN.ssg 2]
2) växten Medicago minima Lin., taggsnäckväppling; jfr -smäre. URSING SvVäxt,
Faner. 106 (
1944).
–
SAND-LÅDA,
r, I. f. [SAND-LÅDA.ssg 1]
1) låda med l. för sand; särsk. om låda l. lådliknande behållare för sand med viss teknisk användning. WIKFORSS 2: 452 (
1804).
Sand- eller spott-lådot böra dagligen ställas vid kabyssen. PLATEN Glascock 1: 95 (
1836).
TT 1878, s. 137 (
för sand för sand- blästring). Valpen hade sin egen lilla sandlåda på bal- kongen där han fick "uträtta".
ÖSTERGREN (
1937). särsk.
[SAND-LÅDA.ssg 1.a]
a) (
i sht förr)
tekn. == -dosa 2. TT 1901, V.
s. 12.
[SAND-LÅDA.ssg 1.b]
b) (
numera bl. tillf.)
== -box. ReglSJMachinEld. 1857, s. 25. [SAND-LÅDA.ssg 1.c]
c) (förr) om sandfylld låda (med låga kanter) använd vid skrivövningar o. d. Järnbruks- minn. 181 (1952). [SAND-LÅDA.ssg 1.d]
d) (om äldre l. utländska förh.) om (jämförelsevis stor) sandfylld låda använd för krigsspel (se d. o. 3) l. för demonstration (med tennsoldater) av moment i den militära tjänsten. KrigVAH 1883,
s. 85.
BROBERG o. AHLBERG 128 (
1957;
om utländska förh.).
[SAND-LÅDA.ssg 3.e]
e) om låda för förvaring av den sand som präst vid begravning öser över den av- lidnes kista. ESTLANDER Schauman 162 (
1924).
[SAND-LÅDA.ssg 2]
2) [spe- cialanv. av 1]
ss. lekplats för småbarn avsedd låd- liknande anordning innehållande sand; jfr -fålla. BerGatukontSthm 1933,
s. 55.
–
SAND-LÅS.
[jfr t. sandschluss]
tekn. i ugn: tillslutningsanordning med sand ss. tätningsmedel (avsedd att hindra ugns- gasernas passage); i sht om sådan anordning mel- lan en ugns rörliga o. fasta delar, särsk. bestående av en sandfylld ränna i ugnens fasta del o. en däri inskjutande fläns på den rörliga delen. ALMQUIST Häls. 299 (
1895;
i rullkamin).
JernkA 1805,
s. 565.
–
(1 d η) SAND-LÄRKA.
zool. [SAND-LÄRKA.ssg 1]
1) [jfr not. dial. sandlerka]
(
numera mindre br.)
fågeln Eremophila alpestris Lin., berglärka; jfr strand-lärka. NILSSON Fauna II. 1: 442 (
1853).
3NF (
1932).
[SAND-LÄRKA.ssg 2]
2) [jfr t. sandlerche, eng. sand lark]
fågel tillhörande något av (de i norra Afrika, mel- lersta Asien o. Indien förekommande) släktena Ammomanes Cab. o. Alæmon Keyserl. & BLas.; särsk. i pl., ss. beteckning för vartdera av l. båda dessa släkten.
Sandlärkornas släkte, Ammomanes Cab., omfattar 17 arter. 4Brehm 6: 387 (
1824).
Därs. 399 (
i pl., om släktet Alæmon).
SvUppslB (
1935;
i pl., om båda släk- rena).
[SAND-LÄRKA.ssg 3]
3) [jfr eng. sand lark]
(
†)
== -rulling. LANDELL Bligh 82 (
1795).
–
SAND-LÖFFEL,
r. l. m. [ av t. sandlöffel, till löffel (se läffeland)]
(
†)
== -sked. STÅL Byggn. 1: 151 (
1834).
ZIDBÄCK (
1890).
–
(1 d η) SAND-LÖK.
bot. växten Allium vineale Lin. FISCHERSTRÖM 1: 51 (
1779).
–
(1 d η) SAND-LÖPARE,
m. l. r. [jfr d. sandllöber, t. sandläufer]
zool. [SAND-LÖPARE.ssg 1]
1) fågeln Crocethia alba Pall. (förr äv. kal- lad föränderlig sandlöpare). NILSSON Fauna II. 2. 2: 99 (1834: Föränderliga Sandlöparen).
4Brehm 8: 214 (
1926).
[SAND-LÖPARE.ssg 2]
2) (
numera bl. mera tillf.)
== -jägare. WoH (
1904).
FoFl. 1942, s. 41 (
i pl., om underfamiljen Cicinde- linæ).
[SAND-LÖPARE.ssg 3]
3) ödla tillhörande släktet Psammodromus Fitz. (vars arter leva i södra Europa o. norra Af- rika) ; särsk. i pl., om detta släkte.
4Brehm 10: 511 (
1927).
Ssgr (zool.):
–
sandlöpar-släkte(t), äv.
sandlöpare-släkte(t).
[sandlöpar-släkte(t).ssg 1]
1) till -löpare 1, om fågelsläktet Crocethia Billberg. NILSSON Fauna II. 2. 2:99 (
1834).
[sandlöpar-släkte(t).ssg 2]
2) till -löpare 3, om ödlesläktet Psammodromus Fitz. Brehm DjurV 6:229 (
1937).
–
sandlöpar-ödla == -löpare 3. 5Brehm 5: 26 (
1946).
–
(1 d η) SAND-LÖPAR-RÅTTA,
[jfr t. sandrennmaus]
zool. (den i Afrika levande) ökenråttan Psammomys obesus Cretzschm, 4Brehm 4: 469 (
1923).
–
SAND-MALARE, (
i sht i fackspr.)
person som på gjuteri sköter sand- kvarn (se d. o. 1). YrkesförtArbFörmedl. 50 (
1936,
1952).
–
(1 d η) SAND-MALÖRT ⁰², äv. ²⁰, bot. om vissa arter av släktet Artemisia Lin. [SAND-MALÖRT.ssg 2.a]
a) (
†)
= -bynke. LILJA SkånFl. 591 (
1870),
[SAND-MALÖRT.ssg 2.b]
b) (prydnads)växten Arte- misia stelleriana Bess., silvermalört. HYLANDER PrydnV 33 (
1948).
–
SAND-MANER. (
i fackspr.,
numera bl. tillf.)
= -metod. DALIN (
1854).
–
SAND-MANTEL.
geol. jfr mantel 2 i. FenniaXII. 5: 15 (1896).
–
(1 d η) SAND-MARE ~ma²re, r. l. m.; best. -en. [senare leden är mare, ss. be- nämning på släktet Ammophila Host, (NormFört.
37 (
1894)), bildat till förleden i
mar-gräs o.
mar-halm] (
numera mindre br.)
bot. =
-rör 3.
NormFört. 37 (
1894).
2SvUppslB 25: 226 (
1953).
–
SAND-MARK.
jfr mark, sbst.¹ 3 c, o. -jord. CivInstr. 275 (
1688).
–
(1 d η) SAND-MASK;
pl. -ar, [jfr d. sandorm, t. sandwurm, eng. sand-worm]
[SAND-MASK.ssg 1]
1) zool. (den vid Euro- pas väst- o. sydkuster levande) borstmasken Are- nicola marina Lin. (äv. kallad vanlig sandmask), som tillgodogör sig näringsämnen i bottensanden, vilken sedan den passerat tarmkanalen lägges i högar av maskformiga slingor på havsbottnen; äv. allmännare: mask tillhörande släktet Arenicola Lin., särsk. i pl., om släktet; jfr -orm 3. THORELL Zool. 2: 427 (
1865).
(STUXBERG o.) FLODERUS 3:414
(1904: den vanliga sandmasken).
2SvUppslB 25: 222 (
1953;
i pl.,
om släktet).
[SAND-MASK.ssg 2]
2) (
†)
(larv av) insekten Vermileo ver- mileo De Geer, masklejon. VetAH 1752,
s. 261.
–
(1 d η) SAND-MASKROS ⁰², äv. ²⁰. bot. om växt tillhörande gruppen Erythrosperma Dahlst. av släktet Taraxa- cum Lin ArkBot.II. ¹: 11 (1904).
–
SAND-MASSA.
[SAND-MASSA.ssg 1]
1) massa (se massa, sbst.² 3) av sand. ÖDMANN MPark 140 (
1800).
[SAND-MASSA.ssg 2]
2) [jfr t. sandmasse]
(
†)
till 1 g: sandtårtsmassa; jfr massa, sbst.² ¹ a U. GRAFSTRÖM Kond. 192 (
1892).
–
SAND-METOD. särsk. (
i fackspr.)
om grafisk metod var- vid sand inpressas i tryckplåt som därav erhåller en kornig struktur; jfr -mezzotint. TALLBERG Etsn. 32 (
1917).
–
SAND-MEZZOTINT. (
i fackspr.,
numera bl. tillf.)
grafisk metod l. teknik enligt mezzotintmaner, varvid plåtytan uppruggas gm blästring med sand l. inpressning av sand; jfr -gravyr. 2NF 3: 804(
1905).
TALLBERG Etsn. 22 (
1912).
–
SAND-MJUNA. (
numera bl. i vissa trakter)
(jordart huvudsakligen bestående av) finkornig l. mjölfin sand; jfr -mjäla, -mo 1. Sandmiuna med Sandbotn. MODIN GTåsjö 121 (
i handl. fr.
1695).
Jorden består hufvudsakligast af sand och sand- mjuna och kan för den skull icke några kreatur vinterfödas å lägenheten. PT 1892,
nr 67 A,
s. 1 LAHT 1932,
s. 490.
–
SAND-MJÄLA,
r. l. f., l.
-MJÄLE ,
r. l. m., förr äv.
-MJÄL ,
r. l. m. ( -mjäl 1710. -mjäla 1921 osv. -mjälen, sg. best. c. 1740 osv.) (numera bl. tillf.)
(jordart bestående av) finkornig (mjölfin) sand; jfr mjäla, sbst.¹ BRO- MAN Glys. 1: 341 (
1710)
FenniaXLIII. 2: 65 (
1921).
–
(1,2) SAND-MJÖL. (
†)
mjölfin sand. LINNÉ Sk. 391 (
1751;
på liesticka).
–
SAND-MO.
[SAND-MO.ssg 1]
1) (
i sht i vissa trakter samt i fackspr.)
(jordart huvudsakligen bestående av) finkornig l. mjölfin sand (ofta motsatt: lermo); äv.: mark (se mark, sbst.¹ ⁵, ⁵ [SAND-MO.ssg 1.a]
a) bestående av så- dan sand (o. i denna anv. ofta svårt att skilja från 2); jfr mo, sbst.¹, o. -mjuna, -mjäla. När .. (in- vånarna) honom (dvs. den mytiska person som omskapat deras land till fruktbar mark) förtörnade, förwandlade han theras bährande Jordh vthi een torr Sandmoo. SYLVIUS Mornay 156 (
1674).
Där någon slätt finnes (på Ascension) så är hon emellan stenarna täckt med en grof jord, som liknar sot; men in under med en rödadktig Sandmo. OS- BECK Resa 288 (
1752,
1757).
Skogstrakten .. består af sand- mo, bevuxen med omkring tio år gammal ungskog, hufvud- sakligen tall. PT 1902,
nr 15 A, s. 4 [SAND-MO.ssg 2]
2) (i sht i vissa trakter) (i regel tallbevuxet) landområde med mark huvudsakligen bestående av finkornig l. mjölfin sand; äv.: ofruktbar sandhed; äv. bildl.; jfr 1 o. mo, sbst. 2. VetAH 1744,
s. 172.
Hela vägen (från byn Vä till Maltesholm) är skoglöst land ..; jordmån är dålig af bara sand. .. Utur denna sandmo kommer man in uti en liten vacker ekskog. CHANCKARSVÄRD (
1817) i
HT- Skån. 4: 78.
LAURÉN Minn. 221 (
1877;
bildl.). Först då vi har lvöverken och Bromöllas fruktträdgådar bakom oss blir insjöstranden flack och barrmörka sandmoar rycker fram.
TurÅ 1954,
s. 233.
Anm. HOS LO-JOHANSSON Gen. 20 (
1947) användes i bet.
1 den bygdemålsfärgade for- men sandmog ss. n. (med best.
-et) [jfr sv. dial. sann- mog, m.]
.
Ssgr (numera bl. mera tillf.):
–
sandmo-landskap.
till -mo 1, 2: landskap karakteriserat av sandmo(ar). Fennia 36: 499 (
1915).
–
sandmo-mark till -mo 1. VetAH 1815,
s. 223.
–
sandmo-plan r. l. m. till -mo 1. JADAHL- GREN (
1775) hos
HJELT Medicinalv. 2: 116 (
om kyrkplan).
–
SAND-MOG,
se -mo anm. -MO-JORD. särsk. (i fackspr.) grövre mojord. LAHT 1912,
s. 459.
–
(1 d η) SAND-MOLLA.
bot. växten Atriplex sabulosa Rouy.
Krok o. Almquist Fl. 1: 236 (1956).
–
SAND-MOLN.
moln (se d. o. 3) av yr- sand. Lyceum 2: 214 (
1811).
–
SAND-MORÄN. (
i fackspr.)
morän huvudsakligen bestående av sand, sandig morän. LAHT 1903,
s. 238.
– (1
d ŋ)
SAND-MOSSA,
r. l. f. (numera knappast br.) levermossan Blasia pusilla Lin., stjärnbålmossa. Liljeblad Fl. 578 (1816). SAOB B
3104 (
1913).
–
(1,a,β) SAND-MOT,
n., l. -MÅTT. sbst.¹ (nu- mera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -form ²; jfr mot, sbst.¹ ¹. RINMAN 1: 1992 (1788). JernkA 1882,
s. 387.
LINDROTH Gruvbr. 2: 30 (
1955).
–
SAND-MULLIG. (
†)
som består av sandmylla. JRUDHELIUS (
1662) i
2Saml. 35: 215 (
om jord varmed tjur är nedsölad).
–
(1 d η) SAND-MULLVAD ⁰², äv. ²⁰ förr äv. -MULLVADA .
[jfr holl. zand- mol]
zool. gnagare av släktet Bathyergus Ill. (vars arter leva i Afrika); särsk. om arten Bathyergus suillus Schreb., strandgrävare; förr äv. om den afrikanska gnagaren Georhychus capensis Pall., Kaplandets bläsmullvad; jfr -råtta slutet. THUNBERG Resa 2: 5 (
1789).
4Brehm 4: 298 (
1923).
–
SAND-MURSTEN. (
†)
mursten av sandsten. KÖNIG Mec. 150 (
1752).
–
SAND-MUSSLA,
r. l. f. [SAND-MUSSLA.ssg 1]
1) [jfr t. sandmuschel]
zool. till 1 d ŋ, om vissa musselarter. [SAND-MUSSLA.ssg 1.a]
a) (den till familjen Myidæ hörande, i tempererade hav på norra halvklotet förekommande) musslan Mya arenaria Lin., som lever nergrävd i sandig havsbotten; jfr -snäcka. WIKFORSS 2: 452 (
1804).
TurÅ 1953,
s. 66.
[SAND-MUSSLA.ssg 1.b]
b) mussla tillhörande familjen Tellinidæ; särsk. i pl., om denna familj. 4Brehm 15: 121 (
1931;
i pl., om familjen).
[SAND-MUSSLA.ssg 1.c]
c) (den till familjen Solenidæ hörande) musslan Solecurtus antiquatus Blainv. FoFl. 1946,
s. 240.
[SAND-MUSSLA.ssg 2]
2) i sht kondit. till 1 g, = -bakelse 2. HAGDAHL Kok. 928 (
1879).
NOHRBERG KondReceptb. 133 (
1933).
–
SAND-MYLLA,
r. l. f. med sand (från den underliggande alven) uppblandad mulljord, mullrik sandjord. CivInstr. 262 (1643). :
–
sandmylls-jord.
sandmylla. PT 1907,
nr 238 A,
s. 3 -träda, r, l. f., l.
-träde. trädesland med sandmylla.
EconA 1807, apr.
s. 93.
–
(1 d η) SAND-MYRTEN.
[jfr eng. sand myrtle]
bot. (den från Nordame- rika härstammande, i Sv. ss. stenpartiväxt odla- de) busken Leiophyllum buxifolium Ell. LAURENTTÄCKHOLM o. STENLID BlomstLex. 248 (
1947).
–
SAND-MÅLARINNA ³⁰⁰²⁰, äv. ¹⁰⁰³²,, (i sht förr)
konst. kvinna som utför sandmålning. DN 1893,
nr 8798 A, s. 3.
–
SAND-MÅLERI ³⁰⁰², äv. ¹⁰⁰⁴, [jfr t. sandmalerei]
(
i sht förr)
konst. == -målning. DALIN (
1854).
–
SAND-MÅLNING. (
i sht förr)
konst. framställande av tavlor gm att strö olikfärgad sand på tavelduk o. d. (preparerad med gummilösning); äv. konkret(are), dels om den an- vända metoden l. tekniken, dels om tavla fram- ställd på sådant sätt. 2SvUppslB (
1953).
–
SAND-MÅTT,
sbst.¹,
se -mot.
–
SAND-MÅTT,
sbst.² [SAND-MÅTT.ssg 1]
1) tekn. kärl för upp- mätning av sand. TeknOrdb. 846 (
1940).
[SAND-MÅTT.ssg 2]
2) (
†)
till 1 a β, = -dosa 1 a. BoupptVäxjö 1852.
–
SAND-MÄL. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -nipa. VetAH 1764,
s. 146.
Anm. Det i nedanstående källor anförda sand- mäle beror sannol. på missuppfattning, möjl. för- växling av mäl, sbst.², med mäle, sbst.³
(Sv.) Sandmäle, s. n. ..
(t.) eine Sandbank von feinem Sand, ein Sand- strich.
MÖLLER (
1790).
(Sv.) Sandmäle .. (t.) Sandstrich. HEINRICH (
1828).
–
SAND-MÄLJA.
(i vissa trakter, bygde- målsfärgat) om lös, finkornig sandjord. VetAH 1764, s. 145.
–
SAND-MÄRGEL.
[jfr t. sandmergel]
(i sht i fackspr.) märgel vars i syra olösliga bestånds- delar till betydande del utgöras av sand, sand- blandad kalkjord. GADD Landtsk. 1: 111 (
1773).
–
SAND-MÖLJA,
r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, bygde- målsfärgat) lös (slammig) sandjord l. sandartad jord. RINMAN 1: 413 (1788).
–
(1 d η) SAND-NARV.
bot. [SAND-NARV.ssg 1]
1) växten Arenaria serpyllifolia Lin. (i sht förr äv. kallad
vanlig l.
småblommig l.
timjanbladig sandnarv); förr äv. allmännare, om (annan växt tillhörande) släktet Arenaria Lin.; jfr
-ört 2,
2 a, sandling 2.
FRIES BotUtfl. 3: 208 (
1864;
om släktet).
GOSSELMAN BlekFl. 77 (1865: Småblommig).
IVERUS Västm- Fanerog. 132 (1877: Timjambladig). KINDBERG SvNamn 27 (
1905;
vanlig).
SELANDER Lappl. 95 (
1948). särsk. (†) i uttr. storblommig sandnarv, växten Arenaria nor- vegica Gunn., fjällnarv.
KINDBERG SvNamn 27 (
1905).
[SAND-NARV.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
i uttr. trenervig (äv. tre- ådrig) sandnarv, växten Mochringia trinervia (Lin.) Clairv., skogsnarv; jfr -ört 2 c. GOSSILMAN BlekFl. 77 (
1865).
IVERUS VästmFanerog. 132 (1877: Tre- ådrig).
Uppl. 1: 104 (
1901).
[SAND-NARV.ssg 3]
3) (
numera föga br.)
(växt tillhörande) släktet Holosteum Lin.; särsk. i uttr. tidig sandnarv, om arten Holosteum umbel- latum Lin., fågelnarv; jfr -arv 2. LILJA SkånFl. 84 (
1870).
–
sandnarvs-släkte(t), äv.
sandnarv-släkte(t).
om växtsläktet Arenaria Lin. ArkBot. II. 1: 61 (
1904).
–
(1 d η) SAND-NEJLIKA.
bot. växten Dianthus arenarius Lin. LINNÉ Sk. 104 (
1751).
–
(1 d η) SAND-NÖREL.
bot. väx- ten Minuartia viscosa (Schreb.) Sch. & Th. ArkBot. II. 1: 61 (1904). 2SvUppslB 21: 781 (
1952).
–
SAND-OMRÅDE ⁰²⁰. landområde där jorden l. ytlagret (huvudsakligen) består av sand, område med sand(mark). TurÅ 1987, s. 66.
–
(1 d η) SAND-ORM.
[SAND-ORM.ssg 1]
1) [jfr t. sandnatter, sandotter]
(
numera mindre br.)
== -huggorm. SCHEUTZ NatH 137 (
1843).
2SvUppslB 13: 887 (
1949).
[SAND-ORM.ssg 2]
2) [jfr t. sandschlange, eng. sand-snake]
zool. den till boaormarna hörande ormen Eryx jaculus Lin., europeisk sandboa (jfr rull-orm) ; i pl. äv. om släktet Eryx Datid. STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 520 (
1900).
2SvUppslB 4: 315 (
1947;
i pl., om släktet).
[SAND-ORM.ssg 3]
3) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -mask 1. LINNÉ SystNat. 71 (
1748).
–
sandorms-släkte(t), äv.
sandorm-släkte(t).
om ormsläktet Eryx Daud. 2NF 7: 851 (
1907).
–
SAND-OST.
(i vissa trakter, bygdemåls- färgat) mesost (med grynig l. sandig konsistens). LINNÉ Diet. 2: 160 (
c. 1750).
HAGBERG DödGäst,
427 (
1937).
–
(1 d η) SAND-OSTRON.
[jfr t. sandauster]
(
numera föga br.)
ostron 50m förekommer l. tagits på sandbotten.
VetAH 1744,
s. 130. (
EDMAN Bahusl. 34 (
1746).
–
(1 d η) SAND-OXE. (
†)
myrlejon. Doctor (Celsius berättade) om the små kulorna, som et slags insecter, Sand- oxar kallade, gjöra sig i sand, ther the ligga fördolde och fånga Myror och andra insecter. BokvGP 137 (
1726).
–
SAND-PELARE,
jfr pelare 2 h. (BLADH o.) HORNSTEDT 89 (
1783).
–
SAND-PIGG,
r. l. m. [sv. dial. sandpigg; jfr sv. dial. sandpik, sandskuta; till det -pigg (med biformen -pik) som ingår i rospigg (se d. o. 2)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) = -skuta. Fatab. 1929,
s. 136. (1
d ŋ)
-PIL. (†) sil- vervide; jfr
-vide.
MÖLLER (
1790).
HEINRICH (
1828).
–
(1 d η) SAND-PILL,
m.l.r. (jfr anm. nedan) ; best. -en; pl. -ar (MÖLLER (1790), DALIN) l. -er (delvis möjl. att hänföra till sg. -pilla, LINNÉ, WESTE FörslSAOB (c. 1815)); l. -PILLA, f. l. r.; best. -an; pl. -er (se ovan). Anm. Möjl. representera formerna i LINNÉ Öl. 149, 150 (1745) (-pill, best. -pillan, pl. -piller) ett (i nutiden icke anträffat) öländskt dialektord sandpiill (med apokope), f., best. -pilla(n), pl. -piller, motsv. ett riksspråkligt sandpilla. (-pill 1745–1854. -pilla 1745 (: sandpillan, sg. best.)) [senare ssgsleden sannol. till pilla, v., med tanke på myrlejonets rörelser]
(
†)
larv av myrlejonslända, myrlejon; äv. om l. med inbe- grepp av myrlejonslända. LINNÉ Öl. 149, 150 (
1745;
om larven). Myrlejonet, eller Sandpillen, är en tum lång och swartaktig, med klubblika spröt och mörkådriga wingar.
HARTMAN Naturk,
251 (
1836).
DALIN (
1854).
Anm. Hos DAHLBOM Insekt. 231 (
1837) anföres ordet sandpillare ss. öländsk benämning på myrlejon; uppgiften grundar sig sannol. på missuppfattning av pl.-for- men sandpiller i
LINNÉ Fauna nr 733 (
1746).
Ssgr (†):
–
sandpill-släkte(t).
[till -pill-slända]
det till famil- jen myrlejonsländor hörande släktet Myrmeleon Lin. DAHLBOM Insekt, 229 (
1837).
–
(1 d η) SAND-PIPARE,
m. l. r. (
numera föga br.)
zool. strandpi- pare; jfr -rulling. MEURMAN (
1847).
HAMMAR (
1936).
–
SAND-PISKAD,
p. adj. piskad av sandstorm. RöstRadio 1957,
nr 24, s. 8 (
om ökenstad).
–
SAND-PISKNING.
jfr -piskad. Sv- Skog.
310 (
1928),
–
SAND-PLAGE.
LUNDBERG-NYBLOM Kärlek- Ansikt. 221 (1913).
–
SAND-PLAN,
i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 n. [SAND-PLAGE.ssg 1]
1) plan (se plan, sbst.¹ I [SAND-PLAGE.ssg 1]
1) belagd med sand (l. be- stående av sandmark). EHRENADLER Tel. (
1723;
om plan iordningställd för kämpalekar).
HEIDENSTAM Dag. 244 (
1902,
1909;
om gårdsplan).
[SAND-PLAGE.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
geol. plan (se plan, sbst.¹ I ³ e) bestående av sand. Över Vånga- dalens sandplan, som till största delen döljer berggrunden, höjer sig en rad små urbergsknallar. SvGeogrÅb. 1932,
s. 20.
–
SAND-PLANTERING, förr äv.
-PLANTERNING , plantering (av sandbindande växter) på omraden med flygsand; vanl. konkret.
LINNÉ Sk. 337 (
1751;
konkret).
–
SAND-PLATÅ.
Fennia XIV. 1: 9 (
1899).
–
SAND-PLOG. (
förr)
hästdraget redskap med samma konstruktion som en snöplog, använt för undanförande av flygsand från väg- bana l. gårdsplan o. d. VetAH 1759,
s. 134.
–
(1 d η) SAND-POTATIS. (
mera tillf.)
== -jordspotatis. FORSSLUND Storg. 92 (
1900).
–
SAND-PROV. (
i fackspr.)
[SAND-PROV.ssg 1]
1) prov(ande) av eldvapen som till- går så att man låter det ligga i sand o. därefter provskjuter med det. TSjöv. 1904,
s. 176.
[SAND-PROV.ssg 2]
2) prov (se d. o. 5) av sand (t. ex. för analys l, odlings- försök). LAHT 1903,
s. 242.
–
(1,a,β) SAND-PROVARE. (
i fackspr.)
jfr -provning. FörtArbJärn. 51 (
1946).
–
(1,a,β) SAND-PROVNING. (
i fackspr.)
provning av formsand (för användning vid metallgjutning). JernkA 1945,
s. 463.
–
SAND-PULVER-PAPPER, (
numera mindre br.)
flintpapper. 2UB 8: 28 (
1900).
–
SAND-PUMP.
[jfr t, sandpumpe, eng. sand-pump]
tekn. pump för upp- pumpning av sand (ur borrhål l. från botten av hamn l. vattendrag o. d.); jfr -sugare. NF 2: 927 (
1878).
TNCPubl. 9: 22 (
1947).
Ssg (tekn.):
–
(1,a,β) SAND-PUND. (
förr)
beteckning för det lispund tackjärn vilket vid utvägning av tackjärn lämnades ss. övervikt på ett skeppund av järnet o. avsågs motsvara den formsand som satt kvar på tackjärnsstyckena; jfr -vikt. RINMAN (
1789).
–
SAND-PUTSAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om faner o. d.: putsad med sandpapper (i puts- maskin). HantvBI. 2: 57 (
1934).
–
SAND-PÅSE,
r. l. m., förr äv. -POSSE . påse med l. för sand; jfr -säck 1. VadstÄTb. 136 (1588: sand posse; använd ss. amulett). AKEN Reseap. 27 (1746; om påse fylld med varm sand använd ss. smärt- stillande medel). SkandFisk. Bih. 19 (1837; använd ss. sänke på nät). LINDER Tid. 146 (1824; använd ss. barlast i luft- ballong). SCHULZE BöndSvFinl. 211 (1935).
–
SAND-PÄRLA,
r. l. f. [benämningen syftar på pärlornas ringa storlek; jfr stoft-pärla]
om liten (o. föga värdefull) pärla; dels om äkta pärla som är mycket liten l. tillhör den minsta storleksgraden (äv. i uttr. äkta sandpärla), dels om små (i sht förr till pärlbroderi använda) glaspärlor. BoupprSthm 1668,
s. 858.
Därs. 1872, s. 284
b (:
Ächta).
BERG Handarb. 12 (
1873;
i pl., om glaspärlor).
–
SAND-RAD,
n. (†) sandflake; jfr rad, sbst.³ LfF 1854, s. 314.
–
(1,1,a,β) SAND-RAMM.
tekn. o.
metall. verktyg l. maskin (stamp o. d.) för sammanpackning av sand (jfr ramm, sbst.⁵ ¹, ³); i sht om ramm (se ramm, sbst.⁵
[SAND-RAMM.ssg 3]
3) varmed formsand pressas samman i en gjutform. TeknOrdb. 847 (
1940;
använd vid terräng- arbetetn).
TNCPubl. 5: 27 (
1944;
använd vid metallgjut- ning).
–
(1 d η) SAND-RANUNKEL. (
†)
växten Ranun- culus illyricus Lin., ullsmörblomma. LILJEBLAD Fl. 187 (
1792).
Därs. 302 (
1816),
-RAS, n. jfr ras, sbst.³ I.
BLOMBERG Uvd. 83 (
1917). särsk.
metall. till
1 a β, –
-fall 1
a. TNCPubl.
5: 27 (
1944).
–
(1 d η) SAND-RASSELORM ⁰⁰², äv. ²⁰⁰, [jfr t. sandrasselotter]
zool. ormen Echis cariuatus Schn., rasselorm, efa. 4Brehm 10: 190 (
1927).
–
SAND-REDNING. (
numera föga br.)
metall. inklädning av smältrum i ugn med sand; auträffat bl. konkret. JernkA 1884,
s. 306.
–
(1, 1 b) SAND-REGN.
regn (se d. o. 2) av sand; särsk. i fråga om nedfall av sandkoru som i öknar sugits upp av virvelvindar o. dyl. l. av vulkansand. (BLADH o.) HORNSTEDT 89 (
1783;
i sandöknar).
HARTMAN NaturK 75 (
1836;
i fråga om vulkansand).
–
SAND-REM.
(i vissa trakter, bygdemåls- färgat) sandås o. d.; jfr rem, sbst.² ¹. ENGLUND Ged. 19 (
1853).
–
SAND-REMSA, r. l. f. jfr remsa, sbst. 1 e.
Antarc- tic 1: 364 (
1904).
–
SAND-REV,
n., förr äv.
-REVA ,
r. l. f. ( sand- 1613 osv. sande- 1865) jfr rev, sbst.⁵, o. -bank 1. AOXENSTIERNA 2: 138 (
1813).
–
SAND-REVEL, förr äv.
-RÄVEL l.
-REVLA l.
-RÄVLA.
[SAND-REV.ssg 1]
1) motsv. revel II 1: långsträckt upphöjning i terrängen, som består av sand l. som har ett ytlager av sand; sandås; numera nästan bl. (mera tillf.) om strandvall l. åsliknande, vid kust (nära vattenlinjen) förekommande sanddyn (jfr 2). GYLLENIUS Diar. 41 (
c. 1660).
Nordan Byyn ähr een Sandräfwel eller Sandbacke, uth medh hwilken .. löper een wägh. VDAkt. 1667,
nr 276. 1 Pontorson bestego vs omns- husen, som förde oss över strandens sandrevlar och den ny- anlagda körvägen till
Mont-S:t
-Michel. LAGERGREN Minn. 9: 316 (
1930).
[SAND-REV.ssg 2]
2) motsv. revel II 2; äv. bildl. Apg. 27: 17 (
NT 1526).
Tu måste fram emellan rikedoms sand-räflar och wällustens fahrliga klippor. SCHERPING Cober 1: 349 (
1734).
–
SAND-RIK.
rik på sand; särsk. om jord(mån) o. d AntTXVII. 3:93 (
1904;
om lergods).
LAHT 1910, s. 469 (
om jordar).
–
SAND-RIKEDOM ⁰⁰², äv. ²⁰⁰ r. l. m. [jfr -rik]
jfr rikedom 2. ÖSTERGREN (
1937).
–
SAND-RING. (
numera bl. tillf.)
[SAND-RING.ssg 1]
1) om ring (av metall) avsedd att hindra inträngande av sand i ngt. KrigVAH 1828, s. 150 (
i nav till lavetthjul på ka- non).
[SAND-RING.ssg 2]
2) tätningsring av sand; jfr -lås. JernkA 1852, s. 294 (
för lock till cylinder för glödgning av järntråd).
–
(1 d η) SAND-RIS. (
†)
jfr ris, sbst.¹ ² b. [SAND-RIS.ssg 1]
1) växt tillhö- rande släktet Draba Lin.; äv. om släktet. LILJEBLAD Fl. 236 (
1792; om släktet).
VetAH 1800,
s. 57.
AHLMAN (
1872).
[SAND-RIS.ssg 2]
2) == -starr 1. LINDFORS (
1824).
–
SAND-RISSEL. (
i sht i fackspr.)
jfr rissel, sbst.² 1 b, o. -såll. AMBRO- SIANI DokumPprsbr. 206 (
i handl. fr. 1788).
–
(1 d η) SAND-ROCKA.
f. l. r. zool. rockan Raja circularis Couch, cirkelrocka. FoFl. 2: 294 (
1907).
–
(1 d η) SAND-RULLING.
zool. fågel tillhörande släktet Charadrius Lin., strandpipare (jfr -lärka 3, -pipare) ; särsk. i uttr. svartbent sandrulling, Charadrius alexandrinus Lin., svartbent strandpipare. ZETTERSTEDT SvLappm. 2: 105 (
1822; från Skåne; om arten Charadrius hiaticula Lin.).
1Brehm 2: 435 (1875: Svartbenta Sandrullingen).
TurÅ 1958,
s. 234.
–
(1,a,β) SAND-RUSKA -rus²ka, r. l. f.; best. -an; pl. -or, [till ruska, v.³ (jfr ruska, sbst.²); jfr socker-ruska]
i sht kulturhist. sandströ- dosa.
BÆCKSTRÖM Rörstr. 106 (
1930).
–
SAND-RYGG.
jfr rygg 3 l o. -ås. WIKFORSS (
1804;
under sandrücken).
–
SAND-RYMNING,
r. l. f. (-rijmn- 1551 (rättat efter hskr.). -rimn- 1551 (: sandri(m)ningen, sg. best.; rättat efter hskr.)) (nu- mera bl. tillf.) undanskaffande av sand (i syfte att komma åt malm) ; anträffat bl. konkret, om plats där man grävt undan sand för att komma åt malmfyndighet (jfr rymning, sbst.² ¹ a slutet). G1R 22: 255 (1551).
–
SAND-RYTTARE.
[jfr t. sandreuter, sand- reiter]
(
†)
(skämtsam beteckning för) ryttare som fallit l. blivit avkastad av hästen; jfr gräs-, jord-ryttare. LIND (
1749; under
sand-reuter).
BJÖRKMAN (
1889).
–
SAND-RÅDER.
(i vissa trakter, bygde- målsfärgat) sandflake. BoupptRasbo 1768,
–
(1 d η) SAND-RÅG.
[SAND-RÅG.ssg 1]
1) råg (se d. o. 1, [SAND-RÅG.ssg 3]
3) som växer l. vuxit på l. lämpar sig för sandjord. PH 6:3673 (
1755).
ARRHENIUS Jordbr. 2: 88 (
1860).
[SAND-RÅG.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
== -elm. WAHLBERG Foderv. 153 (
1835).
LUNDELL (
1893).
– (1
d ŋ)
SAND-RÅTTA. (
numera bl. tillf.)
i (öken)sand le- vande råtta; särsk. om (den i Asien levande) ökenmusen Gerbillus hurrianæ Jerdon. STUXBERG (o. FLODERUS) 2: 96 (
1901).
Karlarna kilade som sand- råttor upp till sina platser (vid ett kanonbatteri i dynerna). HEDIN Front. 570 (
1915). särsk. (†) =
-mullvad; äv. i uttr.
kapsk sandråtta.
HARTMAN Naturk. 172 (1836: Capska Sandrottan).
BJÖRKMAN (
1889).
–
(1 d η) SAND-RÄKA.
[jfr t. sandgarnele]
zool. räkan Crangon vulgaris Fabr., råkhäst. SvRike I. 1: 163 (1899).
–
SAND-RÄNNA, r. l. f.
[SAND-RÄNNA.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
om uttorkad bäckfåra som har sandbotten l. går fram i sandjord. GOSSELMAN SAmer. 1: 249 (
1842).
[SAND-RÄNNA.ssg 2]
2) tekn. ränna som utgör sandfång (se d. o. 2). TNCPubl. 29:
46 (
1958).
[SAND-RÄNNA.ssg 3]
3) (
numera föga br.) i anrikningsverk: lutande låda l. ränna vari finkrossat gods transporteras med hjälp av en vattenström.
JernkA 1911,
s. 702.
[SAND-RÄNNA.ssg 4]
4) tekn. sandfylld ränna ingående i sandlås. JernkA 1908, s. 409
(i ugn).
–
SAND-RÄVEL, -RÄVLA, se
-revel.
–
SAND-RÖR.
[SAND-RÖR.ssg 1]
1) rör genom vilket sand passerar; sandfyllt rör. TT 1871, s. 254 (
i äldre typ av sanåbläster).
LUNDBERG Lok. 106 (
1902;
från sandbox).
[SAND-RÖR.ssg 2]
2) grävd gång i sand, ledande till l. från ett djurs lya l. utgörande uppehållsplats för ett djur (jfr rör, sbst.³ 6 b); äv.: av djur (marin mask o. d.) förfärdigat rör (se rör, sbst.³ 3 l) i vars väggar sand är inlagrad. Sv- KennelklT 1903, s. 23. 4Brehm 15: 429 (
1931).
[SAND-RÖR.ssg 3]
3) i sht
bot. till 1 d ŋ: växten Ammophila arenaria (Lin.) Link., margräs; äv. allmännare, dels sammanfat- tande, om margräs o. dess hybrider (förr uppfat- tade ss. utgörande ett släkte) , dels (numera bl. tillf.) i uttr. vanligt l. gulaktigt sandrör, margräs, dels (numera bl. tillf.) i uttr. rödaktigt l. mörkt sandrör, hybrid mellan margräs o. bergrör. LINNÉ Fl. nr 102 (
1745).
LILJA SvFoderv. 26 (
1867;
sammanfat- tande).
DENS. SkånFl. 58
(1870: Wanligt). Därs. (:Mörkt).
KINDBERG SvNamn 34 (1905: gulaktigt). Därs. (:
rödak- tigt).
Ssgr (till
-rör 3; i fackspr., i sht
bot.):
–
sandrörs-kultur särsk. konkret.
SkogsvT 1908,
s. 44.
–
sandrörs-släkte (t). om växtsläktet Ammophila Host. ArkBot. II. 1: 84 (
1904).
–
sandrörs-tuva.
SkogsvT 1908,
s. 6.
–
(1 a γ) SAND-SEJARE l.
-SÄJARE .
[jfr t. sand- seiger]
(
†)
== -ur sbst 2 VIGÆUS Horol. C 2 a (
1632).
FLORINUS Voc. 5 (
1754).
–
(1 d η) SAND-SENAP.
bot. [SAND-SENAP.ssg 1]
1) (växt av) släktet Diplotaxis DC.; numera i sht om växten Diplotaxis tenuifolia (Lin.) DC.; äv. (nu- mera bl. tillf.) i uttr. rosettbladig sandsenap, väx- ten Diplotaxis muralis (Lin.) DC., mursenap. HARTMAN Fl. 100 (
1849;
om släktet).
NYMAN FanerogFl. 157 (
1873;
om D. tenuifolia).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1:99 (1903: Rosettbladig).
[SAND-SENAP.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
växten Erucast- rum gallicum (Willd.) Schulz, kålsenap; äv. om släktet Erucastrum Presl. NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 440, 441 (
1901).
–
sandsenaps-släkte(t), äv.
sandsenap-släkte(t).
om växtsläktet Diplotaxis DC ArkBor.II.
1: 51 (
1904).
–
SAND-SIKT,
jfr -såll. G1R 25: 589 (
1555).
–
SAND-SIKT-MASKIN. (
i fackspr.)
maskin för siktning av sand. SkandGjutT 1908,
s. 149.
–
SAND-SIL,
r. l. m. [SAND-SIL.ssg 1]
1) (
†)
== -harpa. HushBibl. 1755,
s. 182.
[SAND-SIL.ssg 2]
2) tekn. sil som hindrar sand o. annan orenlighet att inkomma i vattenledning. TT 1890,
s. 25.
–
SAND-SKED. (
i sht förr)
om järnskopa för påösning av sand, särsk. väll- sand; jfr -löffel, -slev. ArkliR 1565,
avd. 23.
ENEBERG Karmarsch 2: 250 (
1861).
–
SAND-SKEPPARE. (
i sht förr)
skeppare på sandskuta. HELLANDER Teat. 86 (
1898).
–
SAND-SKIFFER.
[jfr t. sandschiefer]
(
†)
== sandstens-skiffer. Dædalus
1950, s. 59 (
i handl. fr. 1746).
BJÖRKMAN (
1889).
Ssgr (†):
–
sandskiffer-berg.
berg av sandstensskiffer. RINMAN 1: 114 (
1788).
–
sandskiffer-gång gång (se d. o. III [sandskiffer-gång.ssg 2.2]
2) av sandstensskiffer. VetAH 1780,
s. 299.
–
SAND-SKIFTE. (
i sht i vissa trakter)
[SAND-SKIFTE.ssg 1]
1) åkerskifte med sandig jord; särsk. om åkerskifte i sandig utjord. NJA 1874, s. 127 (
om skifte i en utjord kallad "Sandarna" i Simris' socken i Skåne).
[SAND-SKIFTE.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
skiftad sandig utjord. PT 1892, nr 58, s. 1 (
från Köpinge socken i Skåne). Till
(den salubjudna) egendomen
(i Smedstorps socken i Skåne) hör en ägorymd af
omkring 567,7 hektar, däraf under hufvud- gården brukad
åker 349 hektar, fördelade på storskiftet med
omkring 276 hektar och på sandskiftet
med 73 hektar.
Därs. 1907,
nr 106 A,
s. 1 –
SAND-SKIKT.
skikt av sand, sandlager. Fennia I. 7: 21 (1889). –
SAND-SKIMMEL.
[jfr t. sandschimmel; benämningen syftar på hästens färgteckning]
(
†)
skimmel hos vilken det mörkare inslaget upp- träder i form av otaliga, mycket små fläckar på ryggen o. nedåt sidorna. GeDMRulla 1687, s. 105, 206.
–
SAND-SKORPA.
(yt)lager l. beläggning av sand, som har en jämförelsevis hård (kompakt) konsistens, skorpa av sand. CADD Landrsk. 2: 143 (
1775).
LINDROTH Gruvbrytn. 2: 222 (
1955). särsk. (
förr)
i smält- ugn: (av stybb täckt bottenlager av) instampad massa bestående av sand o. lera; jfr -stöt, -stötning. RINMAN 1: 1020 (
1788),
–
SAND-SKOVEL.
[SAND-SKOVEL.ssg 1]
1) skovel l. skyf- fel för skyffling av sand. WIKFORSS (
1804; under sand- schaufel).
[SAND-SKOVEL.ssg 2]
2) skovel varmed prästen vid jordfäst- ning kastar sand på kistan; äv. om sanden; jfr mull-skovel 2. NORDMANN BorgåBarn 153 (
1906).
–
SAND-SKRIVNING. (
förr)
skrivning l. skrivövning i sand- bänk (se d. o. 3) l. sandlåda (se d. o. 1 c). SVENSSON BellLanc. 14 (
1819).
–
SAND-SKRUBBA,
v., -ning. (ngt vard. l. med prägel av fackspr.) skura (fartygs- däck o. d.) med sand. PALMQVIST Oceaner 117 (
1942).
–
(1 d η) SAND-SKRÄPPA,
r. l. f. (
†)
växten Rumex con- glomeratus Murr., dikesskräppa. LILJA SkånFl. 237 (
1870),
–
SAND-SKURA,
v., -ning. skura med sand; särsk. (i sht om ä. förh.)
med avs. på golv o. d.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adj. anv.
STRINDBERG Hafsb. 22 (
1890;
i p. pf.; oeg.).
CELANDER NordJul 1: 56 (
1928).
–
SAND-SKUTA. (
i sht förr)
skuta avsedd för l. använd till sandtransport; jfr -båt 1, -kil, -kilare, -pigg, -pråm, -sköjt. ERIXON SthmHamnarb. 84 (
1949).
–
(1 d η) SAND-SKÄDDA,
zool. flundran Pletlronectes li- manda Lin.; förr äv. om vänsterögd skrubba; jfr -flundra. VetAH 1806, s. 218 (
om vänsterögd skrubba).
SkandFisk. 152 (184:2;
från Bohusl.).
–
SAND-SKÖJT.
(i skildring av ä. förh.) = -skuta, VFl. 1930, s. 138 (från Karlskrona).
–
SAND-SKÖL. (
numera bl. tillf.)
sköl (sprickfyllnad i berg) bestående av sand l. sandartat ämne. VetAH 1743,
s. 146.
–
SAND-SLAGNING. (
i Finl.)
om handlingen att på- köra sand ss, förbättringsmedel på mark. GROTENFELT JordbrMet. 227 (
1899).
-SLAM, n. slam vars fasta beståndsdelar bestå av finkornig sand.
TT 1898, K.
s. 74.
–
SAND-SLEV. (
†)
== -sked. ArkliR 1566,
avd. 13. Därs.
1567,
avd. 13.
–
SAND-SLIPAD,
p. adj. slipad med l. av sand; särsk. (i sht om sten) : utsatt för (erode- rande) påverkan l. slipad l. nött av sand som med- följer vind (yrsand o. d.) l. vatten. NATHORST JordH 463 (
1890).
Sandig "torv" med rullade och sandslipade flint- stenar. HallHist. 180 (
1954).
–
SAND-SLIPNING.
slipning med l. av sand; särsk. [SAND-SLIPNING.ssg 3.a]
a) om glasslipning med sand. SEITZ Glas. 18 (
1933).
[SAND-SLIPNING.ssg 3.b]
b) om den (eroderande) ver- kan som yrsand har på naturföremål i dess väg (i sht på stenar o. d.); jfr -slipad. FoFl. 1905,
s. 152.
–
sandslipnings-process.
SD(L)
1897,
nr 57, s. 2.
–
SAND-SLUTNING. (
numera bl. tillf.)
tillslut- ning l. tätning av ngt medelst sand; jfr -tätning. TT 1874,
s. 218.
–
SAND-SLÄTT,
r. l. m. slätt med sandjord l. med ett ytlager av sand; sandhed. LINNÉ Sk. V (
1751).
Den .. flyktiga episoden.. hade försvunnit som en rännil i hvardagslifvets sandslätt. HEDENSTIERNA Svenssons 159 (
1903).
–
(1 d η) SAND-SMÖRBULT ⁰², äv. ²⁰, zool. =
–
(1 d η) SAND-SNÄCKA, (
numera föga br.)
== -mussla 1 a. 2NF (
1916).
–
SAND-SOCKER.
[jfr t. sandzucker]
(
†)
råsocker (som har sandartad konsistens). SPF 1812,
s. 304.
–
(1 d η) SAND-SOPP.
[jfr t. sand- pilz]
bot. svampen Boletus variegatus Schwartz. ROMELL Lindblad 75 (
1901).
–
SAND-SORT,
art l. slag av sand, särsk. med avs. på kornstorlek.
MÖLLER PrincBot. 48 (
1755).
Af hvarje sandsort, med undantag för de finaste, under 0,01 mm., frampreparerades i ren form 1 à 2 kilogram. LAHT 1903,
s. 197.
Dædalus 1952, Annons. s. 29 (
i pl., om olika slag al, gjutsand).
–
SAND-SORTERING. (
i fackspr.)
sortering av sand, särsk. med avs. på kornstorlek; äv. konkret: gm sortering erhållen sand (av viss kornstorlek) -
LAHT 1803, s. 197 (kon- kret).
Ssg (tekn.):
–
sandsorterings-verk.
ÖSTERGREN (
cit. fr. 1932).
–
SAND-SPACKEL. (
i fackspr.; utom ss,
förled i ssgr bl. mera tillf.)
sandspackelfärg. Målarmäst. 1955,
nr 5, s. 5.
Ssgr (i fackspr.):
–
sandspackel-färgning.
sandspackling. SvD(A) 1959,
nr 284, s. 5,
–
SAND-SPACKEL-FÄRG ⁰⁰², äv. ²⁰⁰, (i fackspr.)
(på betongytor o. d. använd) spackelfärg vari sand ingår. TidnByggn. 1955, s. 553.
–
SAND-SPACKLING. (
i fackspr.)
(sprut)mål- ning med sandspackelfärg. GbgP 1967,
nr 72, s. 15.
–
SAND-SPADE. särsk.
om leksaksspade. KatalÅhlénHolm 1908, s. 190. –
SAND-SPRIDARE,
r. l. m. apparat l. anord- ning för spridning av sand (vid sandning). PT 1906, nr 202 A, s. 1 (
på lokomotiv).
IllSvOrdb. (1955).
–
(1 d η) SAND-SPRINGARE,
m. l. r. [jfr t. sandspringer]
(
numera föga br.)
zool. (den i Asien o. sydöstra Eu- ropa förekommande) springråttan Alactaga jacu- lus Pall., hästspringråtta; i pl. äv. allmännare, om släktet Alactaga F. Cuv., hästspringråttor.
SMITT Ryggradsdj. 70 (
1882).
STUXBERG (o. FLODERUS) 1: 505 (
1900;
i pl., om släktet).
QUENNERSTEDT C12 2:17 (1916).
–
SAND-SPRUTA,
r. l. f. tekn. maskin varmed sand sprutas till en plats l. över en yta. Ymer 1955,
s. 213.
–
SAND-STARK. (
numera bl. med prägel av fackspr.)
sandrik; särsk. om åkerjord. JernkA 1828, 1:319 (
om murbruk).
SONESSON BöndB 437 (
1955;
om åkerjord).
–
(1 d η) SAND-STARR.
[SAND-STARR.ssg 1]
1) bot. växten Carex arenaria Lin. (vars jordstam förr hade medicinell anv.); i sht förr äv. allmännare: i sand (särsk. på sand- strand) växande starr.
LINNÉ Öl. 139 (
1745).
BotN 1894, s. 138 (allmännare). [SAND-STARR.ssg 2]
2) (
förr)
farm. drog av jordstammen från växten Carex arenaria Lin. LINDGREN Läkem. (
1902).
–
(1 d η) SAND-STEKEL.
entomol. [SAND-STEKEL.ssg 1]
1) (
†)
stekel av släktet Mellinus Latr.; särsk. i uttr. vanlig sandstekel, stekeln Mellinus arvensis Lin., glattstekel. DAHLBOM Insekt. 250 (
1837).
[SAND-STEKEL.ssg 2]
2) ste- kel tillhörande ettdera av släktena Ammophila K. l. Psammophila Dahlb.; särsk. dels om stekeln Ammophila sabulosa Lin. (ofta kallad vanlig sand- stekel) , dels om stekeln Psammophila hirsuta Scop. (ofta kallad ragghårig sandstekel) ; jfr -vespa 2. Vanliga sandstekeln, 1Brehm III. 2: 67 (1876). Ragghåriga sandstekeln. 4Brehm 13: 192 (
1930).
Allmänt förekommer, där gräsväxten är gles, sandsteklar av olika arter. BokNat. Liv. 325 (
1951).
[SAND-STEKEL.ssg 3]
3) (
†)
i pl., ss. be- teckning för stekelfamiljen Sphecidæ, rovsteklar. 1Brehm III. 2:67 (
1876).
Ssg (entomol.):
–
sandstekel-släkte(t). särsk. (
†)
till -stekel 1, om stekelsläktet Mellinus Latr. DAHLBOM Insekt. 249 (
1837).
–
SAND-STOPP.
r. l. m. metall. = -damm, sbst.¹ ¹. RINMAN 2: 781 (
1789).
–
SAND-STOPPARE,
r. l. m. (
numera bl. tillf.)
vall l. pir som hindrar att sand vid sjögång föres in i hamn. SD(L)
1897,
nr 498, s. 2.
–
SAND-STORM.
storm (särsk. ökenstorm) som för med sig yrsand; jfr -ur sbst.¹, -yr, -yra. BESKOW Res. 67 (
1861).
–
SAND-STRAMP (
†)
anordning (ränna l. rör) varigenom sand le- des till sågspår vid stensågning? Stenhuggaren (be- höver) .. Borstar, Slipstenar, Ämbaren, Sandstrampar, Po- lerbräden, Stöpslef, Schampluner .. m. m. STÅL Byggn. 1: 150 (
1834).
Anm. Möjl. är Sandstrampar i ovan an- förda språkprov tryckfel för Sandstrumpar (med samma bet.); jfr strump.
–
SAND-STRAND.
med sand be- täckt strand; i sht om sådan strand med en jäm- förelsevis slät, (nästan) vegetationsfri sandyta, an- vänd ss. badstrand. TISELIUS Vätter 1: 28 (
1723).
:
–
sandstrands-bad. särsk.
konkret, om badplats. Sv- NaturskyddSmåskr. 2: 15 (1926). –
sandstrands-växt r. l. m. jfr sand- växt,
BotN 1894,
s. 222.
–
(1 d η) SAND-STRANDRÅG. (
†)
== -elm. GOSSILMAN BlekFl. 23 (
1865).
–
SAND-STRYKARE,
r. l. m. (
förr)
tunn bräda l. ribba använd för att utplåna skrift i sandbänk (se d. o. 3). OLDBERG Pedag. 65 (
1843).
– (
1,
2)
SAND-STRÅLE.
stråle av sand, särsk. från sand- bläster. TT 1871,
s. 254.
–
SAND-STRÄCKA,
r. l. f. av sand- mark bestående landsträcka. MÖLLER (
1790).
–
SAND-STRÖ,
v. strö sand på (ngt) , beströ (ngt) med sand; särsk.: i tekniskt syfte anbringa ett tunt sandlager (på ngt, t. ex. tegelform o. d., i syfte att underlätta teglets frigöring från formen) ; äv. med saksubj. betecknande vind o. d.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: beströdd med sand. Storm, som sandströr ängens källor. CYGNÆUS 8:200 (
1846).
JUHLIN-DANNFELT 400 (
1886; i p. pf., om tegel- form). Den översta
(trädgårds-)terrassen är sandströdd.
SvTrädgK 1: 33 (
1830).
–
(1,1,a,α) SAND-STRÖDOSA ⁰²⁰. strö- dosa för sand; särsk. (om ä. förh.)
om strödosa för skrivsand; jfr -ruska. KunstHaandv. 29 (
i handl. fr. c. 1855;
för skrivsand).
TeknOrdb. 847 (
1940;
för teknisk användning).
–
(1 d η) SAND-STUBB.
zool. fisken Gobius minutus Gmel.; jfr -smörbult o, sabbik. MALM Fauna 433 (
1877;
från Bohusl.).
–
SAND-STUCK, förr äv.
-STOCK . (nu- mera bl. tillf.) gipsbruk (stuck) av gips, kalk o. sand.
VetAH 1780, s. 228.
–
SAND-STYBB, äv.
-STYBBE. i sht
skogsv. (vid kolmila l. tjärdal använt) kolavfall från kolbotten l. söndersmulat kol som är upp- blandat med sandjord, sandblandad kolstybb; äv. om sandjord använd ss. täckningsmaterial på kol- mila.
JernkA 1876, s. 375 (
om sandjord).
CNATTINGIUS 172 (
1894;
om sandblandad kolstybb).
–
SAND-STYGN l.
-STYNG.
[jfr fr. point de sable; sannol. syftande på stygnens ringa storlek]
(
†)
om kort efterstygn l. fristående stick- stygn ingående i broderi; i sht i pl. DamBok 167 (
1879;
om fristående stickstygn).
LANGLET Husm. 899 (
1884;
om efterstygn).
HALLSTÉN o. LILIUS (
1896).
–
SAND-STÄPP,
jfr -fält. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1835,
s. 126.
–
SAND-STÖTNING. (
förr)
om instampning i smältugn av en till bottenlager använd massa av (grov) sand o. lera; äv. konkret, = -skorpa slutet. RINMAN (
1789;
konkret).
LINDROTH Gruvbrytn. 2: 28 (
1955).
–
SAND-SUG,
r. l. m. tekn. = -sugare. SAOL (
1950).
–
SAND-SUGARE,
r. l. m. tekn. fartyg (mudderverk) med pumpanordning varmed sand (o. andra lösare jordarter) uppsuges (uppsugas), sugmudderverk; jfr -pumpångare. RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
Ssg (tekn.):
–
sandsugar-verk.
sandsugare. TNCPubl. 9: 22 (
1947).
–
SAND-SUGNING.
tekn. uppsugning av sand (med sandsugare). SvD 1912,
nr 117, s. 6.
Ssg (i fackspr.):
–
sandsugnings-fartyg. (
mera tillf.)
sandsugare. Upsala(A) 1925,
nr 276, s. 6.
–
(1 d η) SAND-SVALA,
r. l. f. (
numera föga br.)
zool. svalan Riparia riparia Lin., backsvala, strandsvala. LINNÉ Sk. 146 (
1751).
FoFl, 1912, s. 218. –
SAND-SVAMP.
[SAND-SVAMP.ssg 1]
1) [jfr t. sandschwämme, pl.]
zool. om svampdjur tillhörande familjen Spongeliidae, vars arter ha skeletten inkrusterade med sand; särsk. i pl., om denna familj. 4Brehm 15:654 (
1931;
i pl., om familjen).
[SAND-SVAMP.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
bot. till 1 d ŋ: svampen Bo- letus bovinus Fr., örsopp. GENETZ FinlMatsv,
16 (
1893).
–
(1 d η) SAND-SVINGEL bot. [SAND-SVINGEL.ssg 1]
1) (
†)
(växt av) släktet Vulpia Gmel.; särsk. i uttr. glatt sand- svingel, växten Vulpia bromoides (Lin.) S, F. Gray, ekorrsvingel. LILJA SkånFl,
64 (
1870;
om släk- tet). Glatt Sandswingel. Därs.
[SAND-SVINGEL.ssg 2]
2) växten Festuca polesica Zapat. Krok o. Almquist Fl. 1: 312 (
1935).
–
(2,b,αβ') SAND-SVULST [jfr t. sandgeschwulst]
(
numera mindre br.)
med. svulst i hjärnan, särsk. i centrala nerv- systemets mjuka hinnor, uppbyggd av en med in- lagring av hjärnsand försedd anhopning av så- dana celler som förekomma på hjärnhinnornas in- sida, endoteliom med inlagring av hjärnsand. Ups- LäkF 1869-70, s. 212 WERNSTEDT (
1951).
–
SAND-SVÄLTA.
r. l. f, (i sht i vissa trakter, mera tillf.) (mager) sandhed. STRINDBERG TrOtr. 4: 140 (1897).
–
SAND-SÅLL.
redskap l. maskindel för sållning av sand; jfr -harpa, -rissel, -sikt, -sälla. SCHULTZE Ordb. 4012 (
c. 1755).
HufvudkatalSonesson 1920, 2: 151 (i stenkross).
–
SAND-SÄCK.
[SAND-SÄCK.ssg 1]
1) säck med l. för sand; särsk. om sand- fylld säck använd dels till betäckning (i bröst- värn, barrikad o. d.) l. skydd (för byggnad, ar- tilleripjäs o. d.), dels ss, barlast l. stadgegivande belastning. RA I. 2: 329 (
1569).
BUSCH Fästn. 104 (
1880;
i bröstvärn).
OLZON Nevinson Vittne 238 (
1936;
i skydds- beklädnad i byggnad). Sandsäckar användas på troppche- fens order för förankring och skydd
(av artilleripjäs). Inf- Regl. 1945, 1: 111.
EDSTRÖM Mossgrönt 1: 126 (
1950; an- vänd ss. barlast i pulka).
[SAND-SÄCK.ssg 2]
2) sport. (i läderremmar l. kedjor l. dyl. fäst, fritt hängande) med sand l. (numera i sht) , i utvidgad anv., med en blandning av majs (l. bruna bönor) o. sågspån l. dyl. fylld säck av läder l. smärting l. dyl., som boxare un- der träning slår på. Swing 1921,
nr 12, s. 12.
–
sandsäcks-bonnett (
i sht förr)
bef. jfr bonnett, sbst.¹ ². ZETHELIUS Fältarb. 41 (
1892).
–
sandsäcks-lynett (
numera föga br.)
bef. halvmånformigt skydd uppbyggt av sand- säckar. HOLMBERG Artill. 4: 166 (
1886;
om skydd för ka- nonservis).
–
sandsäcks-lynett. (
numera bl. tillf.)
skottglugg i bröstvärn o. d. av sandsäckar. BUSCH Fästn. 131 (
1880).
–
sandsäcks-träning idrott. till -säck 2. Swing 1921,
nr 12, s. 12.
–
SAND-SÄTER. (
†)
sandflake. BoupptVäxjö 1898. -SÄTTMASKIN⁰⁰², äv. ²⁰⁰, (
numera föga br.)
bergv. sättmaskin för anrikning av finkornig malm, JernkA 1884,
s. 82.
Därs. 1903,
s. 328.
– (1
d ŋ)
SAND-SÄV. (
†) växten Scirpus acicularis Lin., nålsäv.
HÖGBERG Fl. 2: 14 (
1843).
–
SAND-TAG,
[SAND-TAG.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
handlingen att ta l. hämta sand, sandtäkt. l köpet ingick rättighet till sand- tag. LfF 1902,
s. 189.
[SAND-TAG.ssg 2]
2) ställe där sand tages (ta- gits) , sandgrop; äv. om sådant ställe (med inbe- grepp av särskilda anordningar för sandtäkten) uppfattat ss. en industriell anläggning l. ett före- tag l. med särskild tanke på tillgången på sand. WINGÅRD Minn,
5: 115 (
1847).
Den (till vartenfiltrering) använda sanden .. fås från sandtag å Enskede egor. SD 1892, nr 330, s. 5Sandtag med 17 arb(etare). Uppl. 1:331 (1903). (Ägarna) klagade att deras gamla sandtag höll på att taga slut. LINDROTH Gruvbrytn. 2: 219 (
1955).
–
SAND-TAGANDE,
n. (
numera bl. tillf.)
sandtäkt, sandtag- ning. FörarbSvLag 1: 465 (
1693).
–
SAND-TAGNING.
sand- täkt. ÖSTERGREN (
1937).
–
SAND-TEG.
jfr -åker. MosskT 1888,
s. 181.
–
SAND-TEGEL.
tegel framställt av sandblandad lera; särsk. motsatt: kalksandtegel l. slaggtege'l o. d. JernkA 1865,
s. 304.
– (
2)
SAND-TENN. (
†)
(engelskt) tenn i form av små (sandliknande) korn, korn- tenn. BoupptSthm 1670, s.
1099. Därs,
1673, s. 189 b.
–
SAND-TERRASS.
terrass av sand l. täckt av sand; särsk. (i sht geol.) om sådan terrass vid flod l. i floddal. HISINGER Ant. 3: 5 (
1823).
–
SAND-TIMGLAS ⁰², äv. ²⁰, (mera tillf.)
timglas, sandur. EKELÖF Ordl,
74 (
1898).
–
(1 d η) SAND-TIMOTEJ.
bot. =
-kampe. LAURILL Växtn. 80 (
1904).
–
(1 d η) SAND-TOBIS. (
†)
fisken Ammodytes tobianus Lin., blåtobis; jfr -ål 1. LINNÉ MusReg. 75 (
1754).
–
SAND-TON ~tω²n. färgton som påminner om sandens färg; äv. [jfr t. sandton]
(i fackspr.) om (ton l. färgton hos gravyr l. etsning framställd enligt) sandmetoden. GrafUppslB (
1951).
–
SAND-TORKNING. (
i fackspr.)
[SAND-TORKNING.ssg 1]
1) torkning av sand (i sht form- sand l. sand använd vid glasframställning). [SAND-TORKNING.ssg 2]
2) om (metod för) konservering av växter (i sht blom- mor) gm torkning i sand som försiktigt uppvär- mes, 2NF (
1916).
–
SAND-TORKUGN ⁰¹, äv. ²⁰, (i fackspr.)
ugn för torkning av sand. SDS 1900,
nr 461, s. 4 (
vid glashytta).
TNCPubl. 5: 27 (
1944;
vid gjuteri).
–
SAND-TORR.
[SAND-TORR.ssg 1]
1) täckt av torr sand; vars markyta (till stor del) består l. är täckt av torr sand. Sandtorra stigar. TurÅ 1911,
s. 49.
LO-JOHANSSON Stat. 2: 254 (
1937;
om skog).
[SAND-TORR.ssg 2]
2) torr som torr sand; som känns som torr sand; äv. oeg. l. bildl. Sandtorr materialism.
Frey 1849,
s. 440.
Sandtorra gommar. TÖRNBLOM Svartb. 215 (
1914).
–
SAND-TORV. (
numera föga br.)
sandblandad torv. IERICI Colerus 1:87 (
c. 1645).
MosskT 1891, s. 72. –
SAND-TRAKT. (
numera bl. mera tillf.)
trakt med sandjord l. sandfält. EGLIDBECK (1759) i SvMerc. V. 3:57.
–
SAND-TRANSPORT.
transport av sand. SvD(A) 1928,
nr 333, s. 13.
–
(1 a β) SAND-TRASIGHET ⁰⁰², äv. ²⁰⁰, (i fackspr.)
felaktighet i gjutgods, bero- ende på sandfall (se d. o. 1 a). HbVerkstTekn. 1:241 (
1944).
–
(1 d η) SAND-TRAV. bot. växten Cardaminopsis arenosa (Lin.) Hayek; jfr
-arabis,
-backbränna 1,
-krasse 1,
-vårel. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 101 (
1903).
Ssg (bot.):
–
sandtravs-släkte(t), äv.
sandtrav-släkte(t).
om växt- släktet Cardaminopsis Hayek. 2SvUppslB (
1953).
–
(1 d η) SAND-TROLLA,
r. l. f.; best. -an. [senare ssgsleden sannol. till troll (möjl. utgående från en dialektal pl.-form trolla(n) av d. o.), syftande på växternas förmåga att leva i o. binda flygsand]
(
†)
== -havre 2, 3. GbgMag. 1759, s. 287 (
från Hall.).
–
SAND-TROMB.
tromb (över öken) som suger upp o. för med sig sand (i en pelarlik for- mation). KRUHS Jordkl. 1: 538 (
1881).
–
SAND-TUNGA.
[SAND-TUNGA.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
landtunga av sand. AGRELL Maroco 2: 309 (
1800,
1807).
[SAND-TUNGA.ssg 2]
2) (i vissa trak- ter) till 1 d ŋ: (grönaktig färgvarietet av) fisken Solea solea Lin., tunga. 2GbgVSH 5: 58 (
1822;
från Bohusl.).
LILLJEBERG Fisk. 2: 417 (
1838;
från Skåne).
–
SAND-TVAGA,
f. (†) = -kvast, HovförtärSthm 1691 A, s. 1030 (: Sandh twågor, pl.).
–
SAND-TVÅL.
[jfr t. sandseife]
(
i sht förr)
tvål vari fin sand inblandats. AXB 55:8 (
1871).
–
SAND-TVÄTT.
tekn. särsk.
konkret: anläggning för sandtvättning. TT 1904, Allm.
s. 411.
–
SAND-TVÄTTNING.
tekn. om tvättning av sand avsedd för tek- nisk användning (t. ex. sand för filter för vatten- rening). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 154.
Ssgr (tekn.):
–
sandtvättnings-anstalt. (
numera mindre br.)
anlägg- ning för sandtvättning. BerSthmKommunalförv. 1875, s. 102. TT 1899, Allm.
s. 205.
–
sandtvättnings-maskin.
TT 1890,
s. 231.
–
(1 g) SAND-TÅRTA.
[jfr t. sandtorte]
i sht kondit. (fylld l. ofylld) tårta med botten l. bottnar sol lätt smula(r) sig (till en konsistens som påminner om sand). Singstock Bakw. 26 (1815; om fylld tårta). MELLERSTEDT Kond. 560 (
1924;
om ofylld tårta).
Ssgr:
–
sandtårts-anslag, äv.
sandtårt-anslag.
i sht kondit. jfr anslag 4. GRAFSTRÖM Kond. 203 (
1892).
–
sandtårts-massa jfr massa, sbst.² 1 a U, o. sand-massa 2. GRAFSTRÖM Kond. 189 (
1892).
–
SAND-TÄCKA.
täcka (ngt) med sand; särsk. i friga om påförande av ett lager av sand ss. jordförbättringsmedel på mossjord; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. De sandtäckta (trädgårds-)gångarna. LUNDQUIST Gontscharow Obl. 259 (
1887).
MosskT 1889,
s. 13.
Ssgr (numera bl. tillf.):
–
sandtäck-kultur l.
sandtäcks-kultur.
[jfr t. sanddeckkultur]
(moss)kultur varvid man begagnar sig av sandtäckning. MosskT 1887,
s. 119.
–
sandtäck-metod.
sandtäckningslnetod. MosskT 1887,
s. 9.
–
SAND-TÄCKE.
täckande (yt)lager av sand. LAHT 1885, s. 291 (
på mossjord).
–
SAND-TÄCKNING.
täckning med sand, särsk. i fråga om påförande av sand ss. jordförbättrings- medel på mossjord; äv. konkret, om täckande sandlager. (Vid Karlsborgs fästning har) sandtäckningen å slutvärnshvalfven pålagts. SFS 1889,
Bih. nr 4, s. 11.
LAHT 1894, s. 100 (
i fråga om mosskultur).
Ssg:
–
sandtäcknings-metod.
lant. metod att förbättra (moss)jord gm sandtäckning. MosskT 1892,
s. 347.
–
SAND-TÄKT.
tagande l. hämtande av sand; äv. konkret, om ställe där sand tages (tagits) , sandtag; i sht förr äv. om rättighet att ta sand på en plats. BB 19: 2 (
Lag 1734;
om rättigher).
TT 1897, Allm. s. 182 (
konkret). En numera genom sandtäkt utnlånad kulle.
KÄSSTRÖM FornDSv. 2: 185 (
1843).
–
SAND-TÄTNING. (
i fackspr.)
abstr. o. kon- kret: tätning som utföres med resp. består av sand. TT 1872, s. 112, 137.
–
(1 d η) SAND-TÖRNE. (
numera knappast br.)
växten Hippophaë rhamnoides Lin., havtorn. BJÖRKMAN Skogssk. 265 (
1868).
GbgTrädgFPris- uppg. 1910, s. 5.
–
SAND-UNDERLAG ⁰⁰², äv. ²⁰⁰, underlag av sand; särsk. = -botten ⁵. MosskT 1887,
s. 86.
–
SAND-UR,
sbst.¹,
r. l. m. (
†)
= -yra. JTORNÆUS (
1672) i Landsm.
XVII. 3: 21. ÖDMANN StrSaml. 5: 98 (
1792).
–
(1,a,γ) SAND-UR,
sbst.²,
n. [jfr t. sanduhr]
tidmätare som mäter tiden medelst rinnande sand, i regel konstruerad för mätning av en viss kortare tid (t. ex. en tim- me, en kvart l. fem minuter) ; timglas; äv. bildl.; jfr -sejare. Hvad är vår tid? Et sand-ur, som sig i sig sielf förrinner. LOHMAN Vitt. 412 (
c. 1725).
VetAH 1755, s. 170 (
om logglas).
TeknOrdb. 200 (
1940;
för användning vid äggkokning). Med sanduret i ena handen och boken i den andra steg ..
(professorn) upp på katedern.
SDS 1955,
nr 137, s. 4 (om förh. på 1600-talet).
–
SAND-URVÄDER. (
†)
sandstorm. ENEMAN Resa 2: 3 (
1712).
–
SAND-VAGN. jfr
-kärra,
EconA 1807, okt.
s. 66. särsk. om leksaksvagn.
KararNK 1915, Vår.
s. 66.
–
SAND-VALL,
sbst.¹ långsträckt (skyddande) upphöjning av sand, vall av sand; särsk. om långsträckt sanddyn. LINNÉ Gorhl. 204 (
1745;
i pl., om sanddyner). Falsterbohus har kring sin innersta, kvadratiska, stenmursomgärdade kärna omgivits av ett stort system av dubbla sandvallar.
Fornv. 1938,
s. 33.
–
SAND-VALL,
sbst.² (
numera mindre br.)
gräsbärande, (mager o.) sandig (ängs)mark. CivInstr. 274 (
1688); jfr
SvLantmät. 2: 441 (
1928).
HIÄRNE 2Anl. 296 (
1706).
–
(1 d η) SAND-VARV,
sbst.¹,
m. l. r. (i vissa trakter, bygde- målsfärgat) fisken Scophthalmus rhombus Lin., slätvar. LINNÉ Bref I. 8: 121 (
1749;
från Bohusl.).
MALM Fauna 514 (
1877; från Bohusl.).
–
SAND-VARV,
sbst.²,
n. ( nu- mera föga br.) sandlager. TILAS PVetA 1742, s. 23. HEINRICH (
1828).
–
SAND-VASKNING. (
numera bl. tillf.)
vaskning av sand (t. ex. från bäck vid hytta) för utvinning av metall l. malm. JOHANSSON Noraskog 1: 125 (
i handl. fr. 1771).
–
(1 d η) SAND-VEN. (
†)
växten Calamagros- tis epigejos (Lin.) Roth, bergrör. LILJA SvFoderV 73 (
1867).
–
(1 d η) SAND-VERBENA.
[jfr eng. sand-verbena]
[file:S1021]
bot. =
-krypa. HantvB I. 3.
1: 226 (
1935).
–
SAND-VERK (
†)
om blandning av sand, lera o. kolstybb. LINNÉ Dal. 388 (
1734).
–
(1 d η) SAND-VESPA. (
†)
[SAND-VESPA.ssg 1]
1) om (den i tropiska Sydamerika levande) getingen Polistes carnifex Fabr. REUTER LägrDjSjälsl. 2: 44 (
1888).
[SAND-VESPA.ssg 2]
2) [jfr t. sandwespe]
om (rovstekel av) släktet Sphex Lin. (i vilket förr inräknades äv. släktena Ammophila K. o. Psammophila Dahlb.); särsk. om stekeln Ammophila sabulosa Lin., sandstekel (se d. o. 2). THOMSON Insect. 294 (
1862).
1Brehm III. 2: 67 (
1876).
LUNDELL (
1893).
–
(1 d η) SAND-VETE. (
numera bl. mera tillf.)
vete som växer l. vuxit på l. lämpar sig för sandjord. LAHT 1885,
s. 41.
–
(1 d η) SAND-VICKER.
[jfr t. sandwicke]
(
numera mindre br.)
foderväxten Vicia villosa Roth, luddvicker. MosskT 1891,
s. 27.
TLandtm. 1900,
s. 569.
–
SAND-VIDD jfr -fält. HEDIN GmKhor. 191 (
1892;
om parti av sandöken).
–
(1 d η) SAND-VIDE.
[jfr t. sandweide, silvervide, eng. sand-willow, myrvide]
i sht bot. om vissa varieteter av växtarten Salix repens Lin. (krypvide); dels om varieteten Salix repens Lin. var. fusca W., myrvide, dels (o. numera bl.) om varieteten Salix repens Lin. var. arenaria Hartm., silvervide (jfr -pil). RETZIUS FlOec. 637 (
1806;
om myrvide).
SELANDER LevLandsk. 146 (
1955;
om silver- vide).
–
SAND-VIK jfr -bukt. VetAH 1761,
s. 62.
–
(1 a β) SAND-VIKT. (
förr)
övervikt som lämnades vid utvägning av tackjärn o. avsågs motsvara den formsand som satt kvar på tackjärnsstyckena; särsk. = -pund. GARNEY Masmäst. 422 (
1791).
CEDERBORGH OT 1: 2 (
1810).
NoraskogArk. 5: 84 (
1904;
om sandpund).
–
(1 d η) SAND-VIPPA,
r. l. f. (
†)
växten Anemone pratensis Lin., fältsippa. LILJA SkånFl. 395 (
1870).
–
SAND-VIRVEL virvel av (yrande) sand. ÖDMANN StrSaml. 1: 43 (
1785).
–
SAND-VIT vit av sand. ENEMAN Resa 2: 28 (
1712;
om flacka partier av öken).
–
(1 d η) SAND-VITA.
bot. [SAND-VITA.ssg 1]
1) växten Berteroa incana DC., äv. kallad täck l. vanlig sandvita; äv. ss. beteckning för släktet Berteroa DC. RETZIUS FlOec. 43 (
1806).
LILJA SkånFl. 462 (
1870;
om släktet).
Därs. 463 (: täck).
THEDENIUS FlUplSöderm. 294 (
1871: Vanlig).
[SAND-VITA.ssg 2]
2) (
†)
växten Alyssum calycinum Lin., grådådra; äv. ss. beteckning för släktet Alyssum Lin. med inbegrepp av släktet Berteroa DC. (jfr 1); jfr -guld 2. Alyssum jemte Berteroa, Sandhvita. FRIES BotUtfl. 3: 205 (
1864).
NF (
1890).
Ssg (till -vita 1):
–
sandvit-släkte (t). bot. om växtsläktet Berteroa DC. ArkBot. II. 1: 54 (1904).
–
SAND-VRAK (
numera knappast br.)
= -gods. VexiöBl. 1820,
nr 13, s. 4.
–
SAND-VÅG; pl.
-or. [SAND-VÅG.ssg 1]
1) (tillf.) om massa av sand som kastas fram liksom en våg genom luften (vid bombs krevad). Jorden verkade
(vid bombardemanget) hav i storm med väldiga brottsjöar – och rätt som det var begravdes de bretagniska bondpojkarna
(i skyttegraven) av en sandvåg.
ENGSTRÖM Hemsp. 172 (
1921).
[SAND-VÅG.ssg 2]
2) om var o. en av de vågformiga upphöjningar som bildas på en sandbotten i sjö l. hav l. vattendrag av vattnets vågrörelser l. på land av flygsand. Ur dynernas hvita sandvågor reser sig ett berg. ANHOLM Norm. 244 (
1898).
TurÅ 1938, s. 257
(i botten av älv).
–
SAND-VÄG (
numera bl. mera tillf.) väg vars övre lager utgöres av l. som är belagd med sand l. som går genom lös sand.
KKD 10: 42 (
1707).
–
SAND-VÄGG (i sandschakt förekommande l. gm jordras o. d. bildad) vägg av sand; äv. om uppbyggd vall av sand, som har lodräta sidor. "Mjellgar" kallas (i Dalarna) sandväggar, som uppkomma af jordras. BREMER Dal. 156 (
1845).
TT 1873, s. 278
(om uppbyggd vall av sand i filtreringsbassäng).
–
(1 d η) SAND-VÄPPLING.
bot. [SAND-VÄPPLING.ssg 1]
1) växten Anthyllis vulneraria Lin., harväppling; jfr -klöver 2. LAHT 1887,
s. 187.
[SAND-VÄPPLING.ssg 2]
2) (på Åland, bygdemålsfärgat) växten Trifolium arvense Lin., harklöver; jfr -klöver 1. ASFFlF. 4: 31 (
1915).
–
(1 d η) SAND-VÄXT, r. l. m. växt som växer i sand l. på sandjord l. är karakteristisk för områden med sådan jord (sandfält, sandhedar o. d.); särsk. (i sht
bot.) om sådan växt som visar anpassning till sin växtmiljö gm långa krypande underjordiska organ, kort
vegetations- period, skydd mot för stark transpiration o. d.), psammofyt, psammofil växt; äv.: sandbindande växt.
GADD Landtsk. 2: 413 (
1775).
Sandväxter kallas i skogsspråket vanligen sådana, som begagnas till att binda och dämpa flygsand. CNATTINGIUS (
1877,
1894).
2NF (
1916;
om psammofyt).
–
SAND-YR n. (
numera föga br.)
== -yra. SvSaml. 2: 20 (
1764).
LING As. 131 (
1833).
–
SAND-YRA r.l.f. (numera bl. tillf.) sands yrande; sanddrift; med vinden yrande sand. När man nu .. wet .. att från en liten Sandkulle af 8 à 10 alnars fyrkant, sandyran uppkommit, som sedermera widgat sig till den storlek fältet nu eger. NVexjöBl. 1847, nr 11, s. 3. När våra hufvud råkade i jämnhöjd med denna sandyra från dynkammen. HEDIN GmAs. 1: 456 (
1898).
–
SAND-YTA (övre) yta av (lager l. anhopning o. d. av) sand; yta (särsk. markyta) betäckt med sand; stundom äv.: yta avsedd att beströs med sand. HAGSTEDT Vexelund. 9 (
1821;
på sandbord i skolsal). På nätterna kunde man iakttaga ..
(fältpiplärkans) förkärlek för att välja sovplatser på nakna sandytor.
FoFl. 1945,
s. 137.
Genom sina underjordiska, snabbväxande skottsystem hållet .. (sandrör o. strandråg) sig alltid över sandytan, hur dynen än bygges i höjden. TurÅ 1958,
s. 201.
–
SAND-ÅDER l.
-ÅDRA, r. l. f.
[jfr t. sand- ader]
(
numera bl. tillf.)
åderliknande formation l. sträng o. d. av sand, omgiven av annan jordart l. av sand av annat slag. WIKFORSS 2: 451 (
1804).
Stoftfina sandådror mellanlagra den annars oskiktade sandbildningen. Fennia III. 8: 7 (
1890).
MosskT 1891,
s. 260.
–
SAND-ÅKARE. (
förr)
person som (i stad) med hästfordon körde o. försålde sand; jfr -körare. LIND (
1749;
under sand-fuhrmann).
SvT 1852,
nr 18, s. 3. jfr: Med bönåsar eller, som de "officielt" kallas, sandåkarne mena stockholmarne dem hvilka ha rättighet att utföra
verk-körningar, men ej hemta varor från hamnarna.
SD(L) 1896,
nr 460, s.
8; jfr
bönhas 1 slutet.
–
SAND-ÅKER åker med sandjord. VetAH 1741,
s. 139.
BotN 1933,
s. 117.
–
(1 d η) SAND-ÅL.
[jfr t. sandaal, eng. sand eel]
[SAND-ÅL.ssg 1]
1) (
numera bl. i vissa trakter)
om fisk tillhörande endera av arterna Ammodytes lanceolatus Lesauv. (tobiskung) o. A. tobianus Lin. (blåtobis). WIKFORSS 2: 451 (
1804).
NILSSON Fauna 4: 654, 656 (
1855).
STUXBERG Fisk. 410 (
1896).
[SAND-ÅL.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
zool. i pl., om den till ordningen äkta benfiskar hörande familjen Ammodytidæ, tobisfiskar. FoFl. 1910,
s. 160.
4Brehm 12: 380 (
1929).
–
SAND-ÅS.
ås l. höjdsträckning som (till största delen) består av sand l. har ett ytlager av sand; särsk. dels om rullstensås, dels om strandvall av sand l. sanddyn o. d.; jfr -balks -rygg. G1R 19: 100 (
1548).
Denna Sandås, hvilken uti en oval ring löper omkring (Öland). VetAH 1802, s. 185
(om strand- vall). Sandåsarna äro .. ännu ett af de många bevisen för att våra nejder fordom varit täckta af en väldig landismassa.
DE GEER SkGeogrUtv. 16 (
1896).
SELANDER LevLandsk. 145 (
1955;
i pl., om sanddyner).
–
SAND-ÄLSKANDE p. adj. bot. om växt: som trivs i l. föredrar sand.
MosskT 1891,
s. 49.
–
SAND-ÄMNE (
numera bl. tillf.)
av sandkorn bestående ingrediens i sandsten. RINMAN 2: 525 (
1789).
–
(1 d η) SAND-ÄNGSRUTA ~⁰²⁰. (numera föga br.) bot. växten Thalictrum minus Lin., kustruta, strandängsruta. KINDBERG SvNamn 25 (
1905).
–
(1 d η') SAND-ÄRT, äv.
-ÄRTA . (
i fackspr.)
pelusk; i sht i pl.; äv. i uttr. tyska sandärter. LAHT 1892, s. 240
(i pl.). Pelusker eller tyska sandärter.
VaruhbTulltaxa 1: 49 (
1931).
–
SAND-Ö,
r. l. f. [SAND-Ö.ssg 1]
1) ö som (till stor del) är uppbyggd (l. täckes) av sand. Fréville Söderh. 2: 266 (
1776).
TurÅ 1958,
s. 28.
[SAND-Ö.ssg 2]
2) (
tillf.)
oeg., om anhopning av flygsand på ett fält. SkogsvT 1907,
s. 123.
–
(1 d η) SAND-ÖDLA.
zool. [SAND-ÖDLA.ssg 1]
1) [jfr eng. sand-lizard]
ödlan Lacerta agilis Lin.; äv. (särsk. i uttr. kaukasisk sandödla) om (den bl. a. i södra Ryssland levande) ödlan Lacerta agilis Lin. var. exigua Eichw. SCHEUTZ NatH 130 (
1843).
Kaukasiska sandödlan. FoFl. 1912,
s. 65.
[SAND-ÖDLA.ssg 2]
2) (
i vissa trakter)
== lin-ål. CEDERSTRÖM Fiskodl. 255 (
1857).
CEDERSTRÖM RådInsjöfisk. 32 (
1900;
från Värml.).
–
SAND-ÖKEN öken vars markskikt (huvudsakligen) består av sand; motsatt: berg-, steno. grusöken; äv. oeg. l. bildl., särsk. ss. beteckning för ngt ödsligt l. sterilt. LINNÉ Sk. 336 (
1751).
(Pelikanen) bor merendels uti stora
sand-öknar i Africa, där intet watn finnes.
OSBECK Resa 292 (
1752,
1757).
Ju närmare man kommer till Berlin, desto kalare och ödsligare blir den Markiska sandöcknen. ATTERBOM Minn. 37 (
i se- nare bearbetar brev fr. 1817).
Den latiniserande språklärans sandöken. WISÉN i 2SAH 54: 106 (
1878).
Så förvandlas hjärtat småningom i en sandöken, där intet gott mera kan gro. TYCHSEN o. BUSCH EgyptSag. 26 (
1912).
–
SAND-ÖR [SAND-ÖR.ssg 1]
1) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
jordmån l. jordart bestående av en blandning av (morän)grus o. (morän)sand; grov (morän)sand. B OLAVI 1 b (
1578).
(I hällekistgraven) lågo delarne af ett människoskelett kringströdda utan ordning i den här rätt fina sandören. AntT XV. 3: 62 (
1906).
[SAND-ÖR.ssg 2]
2) (
†)
område täckt av en blandning av morängrus o. moränsand l. grov moränsand. Omöjeligheten tyckes .. ligga i wägen, at .. (Jämtland) kan blifwa så upodlat .., som de södre Provincer, i anseende til .. widlöftige skogstrakter, hwilka til en del bestå af stenröszjor och sandör. HÜLPHERS Norrl. 2: 234 (
1775); möjl. till
1. SamlRön- Landtbr. 3: 8 (
1779).
[SAND-ÖR.ssg 3]
3) (
†)
bank (se bank, sbst.¹ I [SAND-ÖR.ssg 1]
1) av sand (0. grus). SCHRODERUS Comenius 464 (
1639).
S COLUMBUS Vitt. 115 (
1670).
[SAND-ÖR.ssg 4]
4) (
†)
ett slags lös sandsten. Wettjesten el. sandör, är den aldralösaste sand sten; är något lösare än slipsten. Linné Stenr. 21 (1747).
–
(1 d η) SAND-ÖRT.
[SAND-ÖRT.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.) ört som växer i sand l. på sandjord o. d.; jfr
2 o.
-växt. WALLENGREN Mann. 6 (
1895).
[SAND-ÖRT.ssg 2]
2) [jfr t. sandkraut]
(
†)
(växt tillhörande) släktet Arenaria Lin. (i vilket förr inräknades bl. a. släktena Moehringia Lin. o. Spergularia Presl; jfr c, d). LILJEBLAD Fl. 151 (
1792;
om släktet).
SVENSSON Kulturv. 166 (
1893;
om släktet). särsk.
a) om växten Arenaria serpyllifolia Lin., sandnarv; äv. i uttr.
timjanbla- dig sandört. Den timjanbladiga Sandörten.
TORÉN Rebau o. Hochstetter 96 (
1851).
POST Ogräsv. 47 (
1891).
jfr: Uddig-Sandört. LILJEBLAD Fl. 181 (
1798); möjl. ssg.
b) i uttr.
hårbräddad sandört, växten Arenaria norvegica Gunn., fjällnarv; jfr
-narv 1 slutet.
Liljeblad Fl. 245 (
1816).
[SAND-ÖRT.ssg 2.c]
c) (
†)
i uttr. trenervig l. tresenig sand- ört, = -narv 2. Liljeblad Fl. 244 (
1816: 3senig Sandört). Den trenerviga Sandörten.
TORÉN Rebau o. Hochstetter 96 (
1851).
jfr: 3.ådrig-Sandört. LILJEBLAD Fl. 152 (
1792); möjl. ssg.
d) (
†)
om (växt tillhörande) släktet Spergularia Presl; särsk. om växten Spergularia rubra (Lin.) Presl (äv. kallad röd l. rödblomstrig sandört), rödnarv. NJournHush. 1800,
s. 102.
Liljeblad Fl. 245 (
1816: Rödblomstrig). Den röda Sandörten.
TORÉN Rebau o. Hochstätter 96 (
1851).
SAHLÉN VenersbFl. 80 (
1859;
om släktet). jfr: RödSandört.
LILJEBLAD Fl. 152 (
1792); möjl. ssg.
–
SAND-ÖSA v., -ning. (vard.)
vid jordfästning ösa sand på (likkista); äv. med obj. betecknande person. Unnar inte pastorn mej å titta ett slag på min egen köttsliga mor, innan han sandöser henne, då ger ja inte mycke för pastorns relion. ENGSTRÖM Adel 50 (
1923).
–
SAND-ÖVERSVÄMNING ~⁰²⁰⁰. om sands översvämmande av ett område; äv. konkret, om sandlager som uppkommit gm sådan översvämning. FRIES BotUtfl. 3: 167 (
1864;
konkret).
FoFl. 1906,
s. 145.
B
(
†):
–
SANDE-BLÄNDE om zinkblände som i brottet visar mycket små glänsande (om sandkorn påminnande) partiklar. Linné Stenr. 64 (1747).
C
(
†):