SAMMAN (jfr anm. sp. 586 f.):

– (1 bβ) SAMMAN-FORDRA, -an (RARP 8: 159 (1660)). (†) befalla (ngra) att komma samman l. samla sig, sammankalla. RARP 1: 59 (1627). Den fölgande dagen skulle samtlige närvarande aff Regeringen och Rådet sammanfordras. RP 6:759 (1636). MÖLLER (1755;under appel).

– SAMMAN-FRYSA, -ning. ( samman- 1629 osv. tillsamman- 1712)

[ fsv. saman frysa]

SCHRODERUS Dict. 208 (c. 1635).

[SAMMAN-FRYSA.ssg 1]

1) (numera bl. tillf.) till 2 a, c, om olika föremål: frysa fast vid varandra; äv. om snö- l. ispartiklar o. d.: frysa fast vid varandra o. därigm bilda en sammanhängande klump l. sammanhängande klumpar l. dyl. Rockarna voro sammanftusna i hvarandra. WACKLIN Minn. 3: 32 (1845). Hyddor, uppförda af sammanfrusna snöblock. NF 4: 719(1881). Trindsnö .. kallas små bollar af is, bildade af sammanfrusna iskorn. Därs. 16: 720 (1892).

[SAMMAN-FRYSA.ssg 2]

2) (numera föga br.) till 2 c, om massa o. d., särsk. jord: förvandlas till en hård l. stel massa därigm att däri innesluten vätska fryser till is, frysa (se d. o. 3). Linc. (1640;under congelo). När marken .. om Hösten nyligen sammanfruset. ROSENSTEN Skog. 12 (1737). RINMAN 1: 975 (1788).

[SAMMAN-FRYSA.ssg 3]

3) (numera bl. tillf.) till 2 e, om vätska l. (smält) snö: frysa till is; äv. om is, i uttr. sammanfrysa av ngt, bildas därigm att ngt fryser till is. Hagel är sammanfruset Watn. BAAZIUS Upp. K 4 a (1629). Isarna som hänga / Uppå Dianas tempel, sammanfrusna / Af idel rena snön. HAGBERG Shaksp. 1: 250 (1847). 2NF 25: 910(1917).

[SAMMAN-FRYSA.ssg 4]

4) (numera mindre br.) till 2 c, om vattensamling: beläggas med ett istäcke, tillfrysa; äv. om is på vattensamling: gm tillfrysning bilda ett sammanhängande istäcke. TISELIUS Vätter 1: 77 (1723). Merendels sammanfryser, under desza första dagar af året, sundet emellan Öland och Calmar. AHLQUIST Öl. 1: 360 (1822). Ända ifrån "en aflägsen forntid" har isen emellan Gottland och fastlandet aldrig varit sammanfrusen. AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 2: 204 (1853).

– (1 a,2 c,7) SAMMAN-FRÄSA, -ning. kok. fräsa (olika ingredienser) tillsammans (o. därigm blanda dem med varandra); jfr fräsa, v.¹ 2 a. NORDSTRÖM Matlagn. 1 (1822). Smör och mjöl sammanfräsas. HAGDAHL Kok. 313 (1879).

– SAMMAN-FUND, se samfund.

– (2 d) SAMMAN-FUSKA. (numera knappast br.) sätta ihop (ngt) på ett klåparaktigt l. slarvigt l. oordentligt sätt, fuska ihop. Orgelwärk som af the så kallade klåpare sammanfuskade äro. VDAkt. 1755, nr 520. OLEVERTIN (1881) hos SÖDERHJELM Levertin 1: 60.

– SAMMAN-FÅ, v.

[fsv. saman fa, föra samman, förena]

(†)

[SAMMAN-FÅ.ssg 1]

1) till 1 b y: lyckas samla, få ihop. Thx ringe folch af bönder som iag hafuer nu i hastighz kunnedt samman fhå. UrkFinlÖ I. 2: 84 (1597). CAEHRENSVÄRD Brev 2: 400 (1800).

[SAMMAN-FÅ.ssg 2]

2) till 4, om man o. kvinna: tillsammans få (ett barn). NORDENFLYCHT QT 1846 – 47, s. 133

– (2 c) SAMMAN-FÅLLA, v., -ning. ( samman- 1640 osv. tillsamman- 1640)

[ fsv. saman falda]

(†) vika samman, hopveckia; jfr fålla, v.l 1. Linc. (1640;under displico). HOORN Jordg. 2:32 (1723).

– SAMMAN-FÄLLA, v., -ing (†, VetAN 1742, s. 161), -ning.

[fsv. saman fälla]

[SAMMAN-FÄLLA.ssg 1]

1) (†) till i b y, 2 e: fälla (skog) o. samla ihop de fällda träden i en hög. STRIDSBERG Åkerbr. 37 (1727).

[SAMMAN-FÄLLA.ssg 2]

2) (numera bl. tillf.) till 2 a: foga samman l. förena (ollka trästycken l. timmerstockar o. d.) gm att fälla dem in i varandra. FORSIUS Phys. 37 (1611). Timmerstockarna .. sammanfälldes i hörnen. NORLIND AllmogL 182 (1912). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: sammanfogning, fog, skarv. (Lat.) Commissura .. (sv.) skarff eller sammanfelning. VarRerV 39 (1538).

[SAMMAN-FÄLLA.ssg 3]

3) (numera bl. tillf.) till 2 b, e: fälla (se fälla, v. 22) ihop. Stora på gångjern sammanfälda dörrar. SP 1792, nr 150, s. 2. En af garfvat kalfskinn gjord mössa, som kunde sammanfällas. Landsm. VIII. 2: 25 (1891). KLINT (1906; med avs. på kniv).

Avledn. (till -fälla 3):

– sammanfällbar , adj. (numera bl. tillf.) hopfällbar, hopvikbar. En sammanfällbar bår. SvD(A) (1801, nr 213, s. 7. TeknOrdb. 1223 (1940).

– SAMMAN-FÄLT, se -fält. -

– (2 c, d) SAMMAN-FÄRSKA, v., -ning. (i sht i fråga om ä. förh.) metall. tr. o. intr.: gm färskning få (järnmassa o. d.) att bilda resp. (om järnmassa) bilda en sammanhängande klump l. sammanhängande klumpar; äv. med obj. betecknande klump(ar) av järnmassa. RINMAN JärnH 412 (1782). JernkA 1848, s. 253.

– SAMMAN-FÄSTA, v., -ning. ( samman- 1541 osv. tillsamman- 1765)

[fsv. saman fästa]

[SAMMAN-FÄSTA.ssg 1]

1) till 2 a: fästa (olika föremål l. olika delar av ngt) vid varandra; gm att fästa ihop olika delar av (ngt) komma det att hänga samman l. sluta tätt samman o. d., hopfästa; äv. med saksubj.; i sht förr äv. oeg. l. bildl.: sammanfoga, förena, förbinda. Job 41: 6 (Bib. 1541). Stenarna (till huset) lät han sammanfästa med gyllene hakar. SCHERPING Cober 2: 416 (1737). Smycket som på bröstet sammanfäster korkåpan är utaf stora ädelstenar. TERSMEDEN Mem. 1: 205 (c. 1780). De band, som förena menniskor sins emellan, som sammanfästa den befallande och den lydande. LBÄ 29-31: 103 (1799). DE GEER Minn. 1: 185 (1892).

[SAMMAN-FÄSTA.ssg 1.slutet]

särsk.

[SAMMAN-FÄSTA.ssg 1.a]

a) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om det sätt varpå l. det ställe där ngt är hopfäst l. om det som håller samman de olika föremålen o. d. SPARRE Frisegl. 3: 43 (1832). Takkonstruktionen öfver stora huset är af trä med – där så erfordrats – kolonnstöd, bärbjälkar, förankringar och sammanfästningar af järn. SVFRIEESEN Jnbj. 1891, s. 19. b) (numera knappast br.) förena (personer) i äktenskap l. trolovning l. med kärleks- l. vänskapsband o. d.; förena (hjärtan, sinnen) med kärleks- l. vänskapsband o. d. LUCIDOR (SVS) 221 (1672). Det förbund, som Ehr skal sammanfästa / Med Eder Ädla Wän och Dygdfulkomna Brud. BRENNER Dikt. 1: 62 (1700, 1713). Tvänne hjertan, som Gud sammanfästade. LavsN Schiller Cab. 138 (1800).

[SAMMAN-FÄSTA.ssg 2]

2) (†) till 2 c, i pass. med intr. bet.: övergå till ett ämne l. en kropp med fast konsistens l. dyl.; jfr fästa, v. 1. Katuren uträttar .. vatnets förvandling tiI jord .. (bl. a.) då vatten combineras med andra ämnen, under det de äro i begrep at sammanfästas, på hvilket sätt.. de klare crystalliske stenar genereras. WALLERIUS Tank. 51 (1776).

– SAMMAN-FÖDA, v. (†)

[SAMMAN-FÖDA.ssg 1]

1) till 1 a: (låta djur) gå tillsammans o. beta. (Lat.) Compasco .. (sv.) Medhbeeta, sammanföda. Linc. Q 1 b (1640; ovisst om tr. l. intr. bet. avses).

[SAMMAN-FÖDA.ssg 2]

2) till 4, i uttr. sammanföda ett barn med ngn, om kvinna: få ett barn med ngn. 2SvKulturb. 9–10: 233 (i handl. fr. c. 1760).

– SAMMAN-FÖGA.

– SAMMAN-FÖJA, se sammanfoga.