SAMMAN (jfr anm. sp. 586 f.):

– SAMMAN-SLÄPA, v., -ning.

[SAMMAN-SLÄPA.ssg 1]

1) till 1 b y: sammanföra l. samla (ngt) gm att släpa det till en plats l. (allmännare) gm mödosamt arbete l. med slit o. släp; äv. (mera tillf.) med obj. betecknande ngt som utgör resultatet av ett sådant sammanförande l. samlande l. ngt som uppbygges av material som sammanföres osv. på ett sådant sätt. Hwar är din stora Afwel som du (dvs. Sverige) met Swet och Blod sammansläpat hafuer? KEMPE Krigzpersp. A 6 b (1664). En så kostsam stenbroo .., som hela häradet nu näplig sammansläpa kan. SCHÜCK VittA 2: 407 (i handl. fr. 1682). I trakten kring Thessalonik hade Asiaterne sammansläpat nära tusende Grekiska qvinnor och flickor, för att sälja dem. SC 2: 284 (1821). TurÄ 1955, s. 106.

[SAMMAN-SLÄPA.ssg 2]

2) (†) till 2 c, med avs. på två på varandra följande ord: binda (se binda, v. 21 a ε); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. Frey 1848, s. 133.

– (1 b) SAMMAN-SLÄPPA, v., -ning. (numera bl. tillf.) släppa (kreatur o. d.) så att de komma samman, låta (kreatur o. d.) komma samman. PH 1: 318 (1722). WESTE FörslSAOB (c. 1815).

– (2 a) SAMMAN-SMETA, -ning. (numera bl. tillf.) foga samman (olika föremål) med hjälp av något smetigt l. klibbigt bindemedel, komma (olika föremål) att klibba fast vid varandra, sammanklibba. WESTE FörslSAOB (c. 1815). (Björktrast-)Boet .. är .. hopflätadt af fina qvistar, sammansmetade med lera m. m. NILSSON Fauna II. 1: 362 (1858).

– SAMMAN-SMIDA, -ning. (samman- c. 1590 osv. tillsamman- 1674) 1) i eg. anv., i fråga om smidande o. i mer l. mindre klart utförd bild (jfr 2). a) till 2 a: förena l. hopfoga (föremål l. personer) gm att smida dem fast vid varandra (särsk. med hjälp av ringar l. kedjor l. bojor som smidas fast vid varandra); äv. i uttr. sammansmida (ngn l. ngt) vid l. med ngn l. ngt, smida fast (ngn l. ngt) vid ngn l. ngt. (500 besegrade valdenser) blefwo skänkte åth Fransoserna ..; them the på 15 Galeijer i Marsilien fördeelte, och widh åhrarna, som trälar, sammansmidde. ISOGÆUS Segersk. 305 (c. 1700). En med axeln c sammansmidd vef. TT 1880, s. 37. b) till 2 c: gm smidning bearbeta (metall l. metallstycken) till arbetsstycke(n) l. föremål av visst slag. BERZELIUS Kemi 2: 201 (1812). I smedjan, der allt smidesjerns affall m. m. åter sammansmides till för maskindetaljer användbara ämnen. TT 1871, s. 402.

[SAMMAN-SMIDA.ssg 2.c]

c) till 2 d: framställa l. tillverka (ngt, särsk. kedja l. bojor) av metall gm smidning; ofta i bild. ACHRELIUS Dan. B 4 b (c. 1890). Store Gud! .. Krossa de bojor, dem Vi uti vått otidiga och ovisa nit, sammansmidt åt oss sjelfve! FISCHERSTRÖM Tal 243 (1769). ANDERSSON SvH 211 (1943; i bild).

[SAMMAN-SMIDA.ssg 2]

2) bildl.

[SAMMAN-SMIDA.ssg 2.a]

a) till 2 a: förena l. binda samman l. sammansvetsa (olika personer l. persongrupper l. företeelser o. d.); äv. med saksubj. Hatet, hotet sammansmidt oss tvenne (dvs. Virginius o. Appius), / Som kärlek förr mig hade smidt vid henne (dvs. Virginius' dotter). BÖRJESSON Statshv. 69 (1866). LANGLET Ung. 204 (1934). b) till 2 d.

[SAMMAN-SMIDA.ssg 2.a]

a) skapa l. åstadkomma l. åvägabringa (ngt) gm en förening l. sammansvetsning av olika element o. d.; äv. med saksubj. SCHRODERUS Os.III. 1: 300 (1635). Ord, hwilka .. (äro) nygiorde och sammansmidde af brukeliga ord. HOF Skrifs. 244 (1753). Konungen i Pålen, som .. sammansmidde den Kordiska Ligan emot Sverige, emellan honom, Ryssland och Dannemark. SCHÖNBERG Bref 3: 345 (1778). Soldaten och hären, ej parlamentsflertal och beslut hafva sammansmidit det tyska riket. GHT 1896, nr 212 A, s. 2 β) (utom i a' o. β' numera knappast br.) allmännare: åstadkomma l. skapa (ngt); tänka l. fundera ut; hitta på; sätta l. "koka" ihop; uppdikta; särsk. med särskild tanke på att vad som åstadkommes är ngt ont l. oriktigt l. osant l. är till förfång för ngn (t. ex. med obj. betecknande lögn). SYLVIUS Mornay 451 (1674). Fåfengt och kånstigt sammansmidt sqwaller och munbruk. LUNDBERG PAULSON Erasmus 150 (1728). Sammansmidandet af något nytt system uti Geometrien. STRÖMER Eucl. Föret. A 3 b (1744). (Muhammed) började SAMMANSMÄLTA sammansmida en ny Religion. MÖLLER Kyrkoh. 172 (1774). Alla de försmädelser och lögner, som Jöns Bengtsson sammansmitt. LAGERBRING 1Hist. 5: 18 (1786). AFZELIUS Sag. VIII. 2: 175 (1857). särsk. a') med avs. på skrift l. skriftlig framställning l. tal o. d.: skriva, avfatta, författa, sätta ihop; numera nästan bl. (tillf.) med avs. på vers l. dikt. HT 1913, s. 114 (c. 1590). Johannes Faber och Eckius hade berörde Skrifft sammansmidt. SCHRODERUS Os.III. 1: 140 (1835). Evrylas hade en Student hos sig, som halp honom sammansmida följande Tal. Weise 1: 174 (1769). Älskarens monolog (i pjäsen), då han af sin fästmö nödgas förbinda sig att inom en kort stund, en timme, sammansmida de – erforderliga verserna, är rätt rolig. BEMALMSTRÖM 3: 187 (c. 1860). FREDLUND Dahlgren 121 (1903). β') (numera bl. mera tillf.) med avs. på plan, anslag, ränker, komplott o. d.: sätta l. "koka" ihop, smida o. d. BRASK Pufendorf Hist. 337 (1680). Någon .. sammansmidd plan. SVEDELIUS i 2SAH 46: 91 (1870). Man kan allt se .. (en orm i kaffesumpen) ändå. Det betyder, att någon sammansmider en nedrig komplott emot dig. GEIJERSTAM LycklMänn. 208 (1899). Sammansmida ränker. ÖSTERGREN (1937). jfr (†): Österrijke (har) besmordt Poletne medh allehanda promisser och afrådt them ifrån fredelig composition medh Swerige ... Men .. sedan K. Maij:tt för the tillförende oprepade orsaker, som ock Österrijke i Pohlen hafwa sammansmijdt, hafwer måst medh swerdet angrijpa Pohlen, tå (osv.). RARP 7: 152 (1660).

Avledn.:

– sammansmidare , m.||ig. särsk. (numera knappast br.) till -smida 2 b β: person som uttänker o. utformar l. författar ngt. Eländige sammansmidare af falska Bulletiner! JournLTh. 1813, nr 41, s. 3. sammansmide, n. (†) till -smida 2 b β β': smidande av plan(er) l. dyl. BROMAN Glys. 2: 270 (c. 1745).

– SAMMAN-SMÄLTA, v., -ning. (samman. 1691 osv. tillsamman- 1640-1815)

[ fsv. saman smälta]

I. intr. 1) till 2 c. a) om olika ämnen l. stycken l. partier av ett ämne o. d.: smälta o. därvid bilda en enhetlig massa l. förenas till ett sammanhängande stycke o. d.; om mängd av mindre partiklar o. d.: smälta o. därvid förenas till en klump; om ämne(n) med heterogen struktur: smälta o. därvid bilda ett ämne med (mera) homogen struktur l. ett nytt ämne (en ny kemisk förening); smälta ihop; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om en vid en sådan process uppkommen blandning l. massa l. bildning. LINNÉ PlutoSv. 26 (1734; om bildandet av ett nytt ämne). VetAH 1743, s. 191. Metallernas föreningar sig imellan äro af tvenne slag: föreningar efter bestämda förhållanden och blotta sammansmältningar eller så kallade legeringar. BERZELIUS Kemi 2: 36 (1822). Phoeniciska sjömän .. lade saltpeterstycken under sig. Dessa sammansmälte med sanden, och glaset var färdigt. EKELUND 1GH 19 (1826). AtlFinl. 3: 9 (1899).

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 2.b]

b) bildl.

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 2.a]

a) om förening av materiella föremål (särsk. celler l. kroppsdelar) gm en fysisk (fysiologisk) process. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 3:35 (1852). De s. k. papegojfiskarna .., på hvilka käktänderna sammansmälta till en hård, skarp benskifva: NF 2: 280 (18177). När de båda cellerna träffa varandra och sammansmälta, äro de (osv.). SJÖVALL AlkÄrftl. 11 (1908). jfr cell-sammansmältning. β) om olika element, i fråga om en förening som icke är av materiellt l. fysiskt slag: förenas (särsk. gm en successivt skeende process), uppgå i varandra, bilda en enhet; SAMMANSMÄLTARE ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om vad som bilda(t)s gm en sådan förening. (Prepositionen) Af .. med accent, och i ljudet sammansmältande med föregående Verbum. KELLGREN (SVS) 5: 97 (1787); jfr a'. Hos Greken sammansmälte det förflutna och det närvarande, Gud och natur. RYDQVIST i 2SAH 12: 393 (1827). För Ridderstad tedde sig Almqvist som en sammansmältning af tvenne grundskiljaktiga väsenden. LYSANDER Almqvist 50 (1878). När det kvällats och konturlöst allt / i stilla skymning mjukt har sammansmultit. BROGREN Yngl. 31 (1901). Den protestantiska rörelsen sammansmälte med de patriotiska strömningarna. GRIMBERG VärldH 9: 350 (1940). särsk. a') om det förhållandet att olika ljud blandas med varandra l. förenas så att de av örat uppfattas ss. ett ljud l. ett enhetligt ljudkomplex l. att olika språkljud förenas till ett språkljud l. till ett enhetligt ljudkomplex (t. ex. en diftong). ALMQVIST GrSpr. 136 (1837). Knappt hade hon börjat en sång, .. förrän grannens harmoniska röst åter sammansmälte med hennes. CARLÉN Repr. 59 (1839). (Det) händer att en vokal icke är stavelsebildande, när han nämligen sammansmälter med en annan, helst mera -sonot vokal till en diftong. DANELL SvLjudl. 37 (1911). β') om förenandet av olika folkelement l. bildandet av en politisk l. samhällelig l. social enhet av olika enheter o. d. (Svenskar, danskar o. norrmän) skulle .. (gm kalmarunionen) med tiden sammansmälta till ett folk. BOTIN Urk. 529 (1764). WRANGEL Minn. 187 (1925).

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 2]

2) till 3.

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 2.a]

a) om ämne l. massa: smälta så att dess volym l. kvantitet minskas, smälta ihop; företrädesvis bildl. (t. ex. om trupp styrka l. förmögenhet): minskas, decimeras o. d. WEXELL Rol. 100 (1755). Som den svenska hären sammansmälte allt mer genom brist, köld och sjukdomar, beslöt Karl XI att (osv.). ODHNER Lb. 225 (1869). SVANBERG RedLefn. 24 (1882; om förmögenhet). UGGLA Haslund Jab. 30 (1932; om reskassa). b) (†) till 3 b: smälta ned (o. därvid förstöras l. gå under). In til werldenes sammansmältning. TESSIN Bref Föret. 4 (1756). II. (†) refl., till 2 c, = I 1 b β. AGSILVERSTOLPE Bokst. 73 (1811). Dag och skugga .. / Med färgens glöd, med teckningens behag / Sig till ett helt i taflan sammansmälte. AAGRAFSTRÖM 2: 153 (1864). III. tr.

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 1]

1) till 2 c, d. a) bringa (ngt) att sammansmälta (i bet. I 1 a; gm en sådan procedur framställa (ngt). Linc. (1640; under colliquefacio). Buteljglas som sammansmältes af .. 130 delar färgad eller ofärgad sand, 100 delar rå aska och 19 delar koksalt. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 656 (1844). Om .. koppar och silfver .. sammansmältas, blifva de hårdare och klangfullare. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 17 (1854). SMITH OrgKemi 185 (1938).

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 1.b]

b) bildl.: bringa (olika element) att sammansmälta (i bet. I 1 bβ) l. förenas l. gå upp i varandra; äv. med saksubj. (se särsk. y). Det hade warit et outöseligt haf, at på en gång sammansmälta alla de fordna Sedwänjo-Lagar, som uti alla Rikets Landskap woro i bruk. LAGERBRING 1Hist. 2: 657 (1773); jfr β. Kågra utlänningar föreslogo (G. II A.) en sammansmältning af Lutters och Kalvins läror. FRYXELL Ber. 6: 165 (1833). Skymningen bredde sig – öfver haf och land och sammansmälte dem begge. WETTERBERGH Selln. 177 (1853). (Alexanders) strävan att sammansmälta det persiska och det grekiska. WIFSTRAND GrKultHFas. 24 (1950). sårsk.

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 1.a]

a) förena (olika folkelement l. politiska l. samhälleliga l. sociala enheter) till en enhet. SCHÜCK VittA 5: 195 (i handl. fr. 1760). Svenska regeringen gjorde (under Kristinas tid) ej heller något kraftfullare försök att sammansmälta ifrågavarande länder (dvs. Estland o. Livland) med den egentliga rikskroppen. FRYXELL Ber. 10:114 (1842). HELLSTRÖM i 3SAHLVIII. 2: 105 (1947). β) med avs. på olika framställningar: förena till en framställning, sammanarbeta; slå samman; numera bl. med särskild tanke på åstadkommandet av en enhetlig framställning av de olika framställningarna. Således äro nu flere Lexica sammansmälte i en och samma bok. BJÖRNDTÅHL Resa 3: 112 (1778). De twå sista akterna (i dramat "Hildegard") har jag sammansmält, emedan den förra af dem eljest blifvit altför kort. BESKow (1836) i 3 SAH LIX. 3: 53. ÖSTERGREN (1937). jfr (†): Det wore .. nödigt, at Tabellerne öfwer alla Städer inskickades til Kongl. Maj :st. särskildt, och utan at sammansmältas, såsom härtills skedt, med näst omliggande Landsbygd. Fennia XVI. 3: 13 (1755).

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 1.y]

y) (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) med saksubj., övergående i bet.: utgöra en sammansmältning l. förening av (olika element). RYDQVIST i 2SAH 12:523 (1827). Atterboms personliga romantik sammansmälte. - ett element af svensk idyll och lutetsk kristendom med den exotism, hvilken (osv.). VETTERLUND StDikt. 49 (1901).

[SAMMAN-SMÄLTA.ssg 2]

2) (†) till 3 b: smälta ned (o. förstöra). Han .. vpbrände Belåten af träd, och sammansmälte de gutne bilder. DRYSELIUS Monarchsp. 287 (1691).

– sammansmältnings-process. till -smälta I; särsk.

[sammansmältnings-process.ssg 2.a]

a) till -smälta I 1 b a. En vätebombsexplosion är en sammansmältningsprocess. VärldspolitDagsfr. 1954, 5: 8. b) till -smälta I 1 b β. VANNÉRUS WundrPsyk. 70 (1896).

– sammansmältnings-produkt till -smälta I, III; särsk. till -smälta I 1 b a. En könlig varelse, som ju är en sammansmältningsprodukt av två könsceller. VäxtLiv 2: 374 (1934).

– (2 c) SAMMAN-SMÄLTARE, m.

[avledn. av -smälta

III 1 b a]

[SAMMAN-SMÄLTARE.ssg 1]

1) hist. (i sht nedsättande) om de till lantmannapartiet hörande medlemmar som särskilt verkat för den år 1895 inträffade återföreningen av de båda vid partiets sprängning 1888 bildade fraktionerna; äv. allmännare, om medlem av det återförenade partiet. SD(L) 1896, nr 387, s. l. CARLSSON LantmPol. 142 (1953).

[SAMMAN-SMÄLTARE.ssg 2]

2) (tillf.) om de politiker som under unionstiden verkade för en mera intim politisk förening (en sammansmältning) av Sverige o. Norge. DN 1895, nr 9234 A, s. 2

– (2 c) SAMMAN-SMÄLTELIG, adj.

[avledn. av -smälta]

(†) som kan bringas att sammansmålta; anträffat bl. i bildl. anv. RYDBERG Brev 2: 310 (1881).

– (2 d) SAMMAN-SMÖRJA, v., -ning.

[jfr d. sammensmøre, t. zusammenschmieren]

(vard., numera knappast br.) med avs. på skrift o. d.: sätta l. skriva l. "smälla' l. "sno" ihop l. dyl.; jfr hop-smörja. DÜBEN Boileau Sat. 2 (1722). Alkman .. skal wara den förste, som sammansmordt kärleks wisor. LAGERBRING HistLit. 359 (1748). Han .. sammansmorde, med stora bokstäfver 0ch en sann Torrstadisk anda, följande (friar-)bref. CEDERBORGH OT I: 17 (1810). FRö DING ESkr. 2:24 (1891).

– (4 a) SAMMAN-SNACK. (†) samtal, samspråk. KOF II. 2: 54, 117 (c. 1655).

– (2 d) SAMMAN-SNICKRA. (numera bl. tillf.) gm snickrande förfärdiga (ngt), snickra ihop. TurÅ 1904, s. 154.

– SAMMAN-SNO, v., -ende (WESTE Försl- SAOB (c. 1815) osv.), -ning (ENEBERG Karmarsch 2: 494 (1861) osv.).

[ fsv. saman snoa]

[SAMMAN-SNO.ssg 1]

1) tr., till 2 c, d: förena (trådar, parter, strån, remsor o. d.) gm att sno dem om varandra; förfärdiga (ngt) gm att på så sätt förena olika trådar osv.; hopsno; jfr -fläta. SWEDBERG Dödst. 229 (1711). Vid tvinning sammansnos två, tre, fyra och högst åtta trådar i taget, innan garnet omtvinnas i motsatt riktning på en rulle. FRÖBERG Skrädd. 29 (1941). jfr: Ordningen på Remarna war så konstigt sammansnodd, at man (osv.). SYLVIUS Curtius 216 (1682).

[SAMMAN-SNO.ssg 2]

2) refl. o. i pass. med intr. bet., till 2 c, om djur (t. ex. ormar) l. trådar l. parter l. linjer o. d.: sno sig om varandra, trassla ihop sig, bilda en härva l. dyl.; äv. oeg. l. bildl. (Vanliga träfjärilen har) vingar hvitgråa, bruntöckniga med svarta nätlikt sammansnodda tvärstreck. THOMSON Insect. 158 (1862). WIRSÉN NDikt. 290 (1880; refl., om ormar). I dessa sammansnodda labyrinter. BööK ResTyskl. 65 (1916).

[SAMMAN-SNO.ssg 3]

3) (†) till 2 d, med avs. på skrift: sätta l. skriva ihop l. dyl., "sno ihop". SCHRODERUS Os. 1: 471 (1635).

– (2 c) SAMMAN-SNÄRJD, äv. -SNÄRD, p. adj. om (kollektiv av) föremål, t. ex. växter: som resp. vars olika enheter l. delar snärjt sig in i l. om varandra, hoptrasslad o. d. Rottorf är den, som består af sammansnärde rötter. RINMAN 1: 334 (1788). De sammansnärjda busk- och trädgrupperna (på ön Ascension). ANDERSSON Verldsoms. 3: 78 (1854). En oredigt sammansnärjd massa Potamogeton. MosskT 1891, s. 3.

– SAMMAN-SNÖRA, -ing, -ning.

[SAMMAN-SNÖRA.ssg 1]

1) till 2 a, c: gm snörning hopfästa (olika föremål) l. sammandraga de olika delarna av (ngt) l. tillsluta (ngt) o. d., hopsnöra. KIELLBERG KonstnHandtv. Sktädd. 9 (1753). I medlet af förra veckan sammansnörde vi våra renslar och lemnade Rom .. bakom oss. NYBLOM Bild. 169 (1864). (Samernas sommarbyxor) räcka upp till höfterna ock sammansnöras där medelst ett band. Landsm. VII. 5: 19 (1888). Ha de (dvs. rövarna) ej släpat ut ur grottan mina lamm / Och sammansnörat deras ben med vidjeband? ANDERSSON GrDram. 202 (1890,1910).

[SAMMAN-SNÖRA.ssg 2]

2) till 2 c, 3: pressa l. trycka l. klämma l. draga samman (ngt, särsk. kroppsdel) gm snörning l. med plagg som dragas åt gm snörning, åtsnöra, hopsnöra; ofta oeg. l. bildl.: pressa l. trycka l. klämma l. draga samman (ngt) o. d. (se särsk. slutet); äv. med saksubj. Hygiea 1842, s. 572. Bisatsens egendomligt sammansnörda form .., i det man låter antingen subj. eller pred. eller båda två uteslutas i bisatsen. PedT 1903, s. 142. I fråga om fötterna torde böra anmärkas, att även en strumpa kan sammansnöra fotspetsen. HAGLUND HållnRörOrg. 2: 149 (1924). särsk. oeg. l. bildl., med saksubj., med avs. på ngns hjärta l. bröst l. strupe: pressa l. draga samman o. d.; ofta ss. beteckning för starkt psykiskt tryck l. beklämning l. ångest o. d.; äv. refl., om ngns hjärta l. bröst osv. CVASTRANDBERG 3: 294 (1854). En kvalfull ängslan sammansnör / beklämmande mitt bröst. FREDIN Dan. 161 (1885). Hennes hjärta sammansnör sig hvarje gång hon ser bott till marmorbordet, där han förr satt och arbetade. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 4. Han viskade något ohörbart. Hans strupe var sammansnård. KRUSENSTJERNA Pahlen 7: 319 (1935).

Avledn. (till -snöra 2): sammansnörate, r. l. m. (numera bl. tillf.) anat. tvärgående muskel i svalgväggen med uppgift att draga samman svalget. HARTELIUS Anar. 138 (1867).

– SAMMAN-SNÖRPA, v., -ning.

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 1]

1) (†) till 2 c: (hårt) linda l. vira l. sno (tygstycken) om varandra. (Hon) stoodh .. framme j choret j frugestolen, medh så mongha samman snyrpta lindkläder om huffvudet, att hon nepligen kunne komma SAMMANSPARA jgönom kyrkiodören. VDAkt. 1670, nr 29.

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 2]

2) (†) till 2 d, bildl.: sätta l. "sno" ihop (skrift). SCHRODERUS Os. 1: 109, 238 (1635).

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 3]

3) till 2 C, 3: draga ihop l. krympa (ngt) på ett sådant sätt att det bildar rynkor, hopsnörpa; företrädesvis med avs. på hud l. hinna o. d.; äv. allmännare: draga samman, hopsnöra o. d.; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. c, d, e); äv. med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om den bildning som uppkommer, då ngt drages samman på ett sådant sätt, l. det ställe där detta sker. CollMedBerBoskSj. 1751, s. 7. Den sammansnörpning, som, i form af en vulstigt uppsvälld modermun, utgör ingången till det inre rum, hvari moderkakan är insnärd. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2: 290 (1837). Rynkmuskler .., som ligga kring och sammansnörpa hudöppningar. 2NF 11: 1205 (1909). särsk.

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 3.a]

a) (mera tillf.) sluta (mun, läppar) på ett sådant sätt att det bildas rynkor på läpparna; särsk. i p. pf. Hennes läppar voro sammansnörpta. HELLSTRÖM ManHum. 2: 82 (18:13). COLLINDER Kalev. 39 (1948).

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 3.b]

b) (†) klämma l. pressa samman (kroppen) gm åtsnörning, hopsnöra. SthmModeJ 1854, s. 2.

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 3.c]

c) (numera bl. tillf.) mer l. mindre oeg., med avs. på ngns hals l. hjärta: pressa l. draga samman, sammansnöra (se d. o. 2 slutet); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om fall av sådan sammansnörning. (Spastikern) hade .. ständigt känt sammansnörpningar i halsen hvilka .. uphörde med spasmerna. VetAH 1812, s. 145. Hon kände sitt hjerta sammansnörpas. HEIDENSTAM End. 257 (1889).

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 3.d]

d) (numera föga br.) allmännare l. oeg., med avs. på ett icke elastiskt föremål l. ett ord o. d.: draga ihop (ngt) till mindre omfång, sammandraga, krympa. Stenkyrkan (i Stöde) .. war liten och mörk... Choret ännu mera sammansnörpt och mörkt. NorrlS 1-6: 59 (c. 1770). Öningat öningiar, detta kanske blott sammansnörpning af ölaendingiar. RYDQVIST SSL 5: 33 (1874).

[SAMMAN-SNÖRPA.ssg 3.e]

e) (†) i p. pf., bildl., om person l. ngns sinne: insnörd (se insnöra 1 slutet), instängd, tillknäppt, beklämd l. dyl. CVASTRANDBERG 4: 289 (1857; om sinne). Jag är nu så utpinad och så till den grad sammansnörpt af småstadsatmosfären, att .. (fortast möjligt) ger jag mig af till Köpenhamn. VBENEDICTSSON (1885) hos LUNDEGÄRD Benedictsson 233.

– (1 b γ) SAMMAN-SOPA, v., -ning. gm sopning samla (ngt) i en hög l. dyl.; äv. oeg. l. bildl., särsk. dels om vinden: blåsa l. driva samman, dels allmännare: samla (på ett nyckfullt l. oordentligt sätt) o. d. Linc. (1640;under converro). Den från alla håll sammansopade mörjan af illa förstådda ämnen. LEOPOLD 6: 271 (1797). När man stod länge och såg, kände man det, som om hela staden blivit sammansopad av vinden. ASPLUND Stud. 122 (1912).

– (1 a) SAMMAN-SOVA. (†) eg. om personer: ligga o. sova tillsammans, sova ihop; anträffat bl. i bild. (Ett lyckligt äktenskap må) kallas .. / En Säng, där Fruchtsamhet och Sämia sammansofwa. BROBERGEN 44 (1696, 1708).

– (1 b γ) SAMMAN-SPARA, -ing, -ning. samla (ngt) gm sparande, spara ihop; med obj. betecknande dels vad som samlas, dels vad som utgör resultatet av samlandet. BrÅboH l. 10: 76 (1638). Innan han .. kunnat sammanspara en hel million. STRINDBERG NRik. 107 (1882). särsk. (i vitter stil) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv.: samla (ngt) gm att under en viss tid spara l. lägga undan l. hålla SAMMANSPEL inne det, successivt samla (ngt) o. d. (Sokrates) tål och tar emot alt surt hon (dvs. Xantippa) sammanspar. RUNIUS (SVS) 1: 257 (1713). Förstår han de sammansparda mödornas stilla väntan? KOCH GudVV 2: 7 (1916).

– (4,7,8) SAMMAN-SPEL.

[SAMMAN-SPEL.ssg 1]

1) (†) ackompanjemang l. dyl. JOSEPHSON SvRos. 43 (1888).

[SAMMAN-SPEL.ssg 2]

2) (mera tillf.) bildl.: samverkan, samspel. BÖÖK ResTyskl. 53 (1816). Det invecklade sammanspelet av personer, händelser och faktorer. DENS. i BonnierLittH 5: 108 (1931).

– SAMMAN-SPELA, -ning.

[SAMMAN-SPELA.ssg 1]

1) (tillf.) till 1 b y: gm spel samla ihop l. förvärva (ngt). HÖGBERG JesuBr. 1: 39 (1915).

[SAMMAN-SPELA.ssg 2]

2) till 4, 7, 8, om olika personer: spela tillsammans (i en musikensemble l. en teaterpjäs o. d.); numera nästan bl. (mera tillf.) med särskild tanke på samspelet, företrädesvis dels i p. pf. i adjektivisk anv.: samspelt, dels ss. vbalsbst. -ning, samspel. ALMQVIST DrJ 298 (1834; i fråga om fiolspelning). Att .. (de tyska skådespelarna) gifva .. (en roll) med mera fart, anda och sammanspelning än i allmänhet hos oss. RYDQVIST (1836) i 3SAH LIX. 3: 100. En orkester som i sammanspelning och konstnärligt förstånd söker sin like. KORMAN MusUpps. 82 (1883). När den stora klangkroppen (dvs. orkestern) blifvit mera sammanspelad. PT 1914, nr 12, s. 3.

– SAMMAN-SPETSA. (†)

[SAMMAN-SPETSA.ssg 1]

1) till 2 a: hopfoga (olika föremål) gm att förbinda de snett spetsade ändarna av dem; jfr hop-spetsa. HÜLPHERS Norrl. 1: 93 (1771).

[SAMMAN-SPETSA.ssg 2]

2) till 2 c, 3, i p. pf.: som slutar i l. är hopdragen till ett avsmalnande parti l. dyl. KORRMANN Eschenbg 1: 111 (1817).

– (2 a,d) SAMMAN-SPIKA, -ning. gm spikning l. med spik hopfoga (olika föremål l. delar av ngt); gm att hopfoga olika föremål l. delar gm spikning tillverka l. åstadkomma (ngt), spika ihop. Snickaren som sammanspikat kistorne. HovförtärSthm 1729, s. 2308. MOBERG Utvandr. 292 (1949).

– SAMMAN-SPINNA, -ing.

[SAMMAN-SPINNA.ssg 1]

1) till 2 a, c, om insekt l. insektslarv l. spindel o. d.: förena (olika föremål) l. rulla l. veckla ihop (ett blad l. dyl.) gm att spinna (ett nät av) trådar omkring dem resp. det o. d. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 4: 81 (1852). Ett larvbo af fast sammanspunna blad. 2NF 36: 117 (19:13).

[SAMMAN-SPINNA.ssg 2]

2) till 2 e: gm spinning hopfoga l. vid spinning av en tråd l. dyl. använda (olika textilmaterial); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are), om ngt som är hopspunnet av olika material. Särskildt torde .. (torvfibern) vara lämplig att sammanspinna med ull. TT, 1895, M. s. 88. Tysklands spinnerier ha nått en rikhaltig produktion av olika material och sammanspinningar, såsom ylle sammanspunnet med en silketråd. Form 1932, s. 22.

[SAMMAN-SPINNA.ssg 3]

3) till 2 C, d: gm spinning sammanfoga (ngt) till en tråd l. kardel o. d.; gm spinning framställa (tråd osv.), spinna; äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. slutet). SthmStadsord. 2: 108 (1695). Dagarna .. de där på lyckans hjul sammanspinna våra timar. LANTINGSHAUSEN Young 2: 72 (1790). En ankartross utaf sammanspunna enrötter. HOLMBERG Nordb. 173 (1852). Garn, sammanspunnet af shoddy eller mungo och ren ull. TT 1896, Allm. s. 295. särsk. i allmännare, bildl. anv.: sätta ihop, hitta på; fundera ut; (hop)smida; uppdikta; åvägabringa; företrädesvis (o. numera nästan bl., föga br.) nedsättande, med avs. på ngt osant, intrig, ränkfull plan, ränker o. d.: spinna. RARP 7: 170 (1860). Een ogrundat .. Scrifft, hwilken stödier sig på Scopis dissolutis (dvs. oduglingar), och synes icke wara sammanspunnen af en så höglärd man (osv.). VDAkt. 1661, nr 339. De, som uppdiktat och sammanspunnit desze nedriga, lögnaktiga och smädefulla – ryckten. AdP 1789, s. 48. (Sigrid Storråda) sammanspan .. det berycktade förbundet emellan sin son Olof Sköt-Konung i Sverige, sin Gemål Sven Tjuguskägg i Dannemark, och Korska Jarlatna Erik och Sven Håkansöner. BOTIN Hist. 1: 209 (1789). Hör mig till slut, fortfor jesuiten, lifvad af den vidtutseende plan hans ränkfulla hufvud sammanspunnit. TOPELIUS Fält. 1: 304 (1853). BESKOW i 2SAH 34:214 (1861).

[SAMMAN-SPINNA.ssg 4]

4) (†) till 2 d, 4, bildl., i uttr. sammanspunnet verk, (verk som utgör resultatet av) hemlig överenskommelse l. sammansvärjning mellan ngra l. plan uppgjord av ngra l. dyl. Effter Hans brodher ähr een skomackare och lössdrifware så wähl som dhenne, hwarföre trodde han dhet (dvs. stölden) wara samman spunnit wärk medh brodren. ConsAcAboP 4: 7 (1671). MÖLLER (1807).

– (1 a) SAMMAN-SPISA, -ning. (numera bl. tillf.) äta tillsammans. SCHULTZE Ordb. 4794 (c. 1755). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: kommunitet (se d. o. 3). LÖVENHIELM PVetA 1767, s. 34. FISCHERSTRÖM PVetA 1794, s. 22.

– (2 a) SAMMAN-SPLITSA, -ning. förena (olika tåg l. kablar o. dyl. l. ändar av ett tåg osv.) gm splitsning, hopsplitsa. NYSTRÖM Telegr. 313 (1869).

– (2 a) SAMMAN-SPONTA, -ning. förena (bräder o. d.) gm spontning. SPARRE Sjökad. 342 (1850).

– SAMMAN-SPRINGA, v.

[ fsv. saman springa]

SCHULTZE Ordb. 4824 (c. 1755).

[SAMMAN-SPONTA.ssg 1]

1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till 1 b y, = -löpa 1 JGOXENSTIERNA 4: 249 (1815).

[SAMMAN-SPONTA.ssg 2]

2) (numera bl. tillf.) till 2 a, b, c, = -löpa 2 b. Snedt sammanspringande ögonbryn. HEIDENSTAM Tank. 177 (1899).

[SAMMAN-SPONTA.ssg 3]

3) i fackspr. till 2 C, i p. pr., i uttr. sammanspringande elasticitet, elasticitet hos krusig ull, som gör att vid avslitning de krusiga ändarna lägga sig intill varandra o. med varandra bilda knutar l. lockar. LAHT 1899, s. 363.

– (4 a) SAMMAN-SPRÅK. (†) samtal, samspråk. RUDBECK Atl. 2:608 (1689). ATTERBOM FB 59 (1839; i bild).

– (4 a) SAMMAN-SPRÅKA. (†) samtala, samspråka. NYBERG 1:315 (1828, 1831). STURZEN-BECKER (1855) i Sturzen

– SAMMAN-Becker 1: 202.

– SAMMAN-SPÄNNA, -ing.

[SAMMAN-SPÄNNA.ssg 1]

1) till 2 a: förena (olika föremål l. delar av ett föremål l. levande varelser) gm att spänna dem fast vid varandra. Linc. (1640;under conjugatio). TurÅ 1949, s. 53. särsk.

[SAMMAN-SPÄNNA.ssg 1.a]

a) med avs. på djur: koppla samman, sammanoka l. dyl. LING Styrbj. 44 (1824).

[SAMMAN-SPÄNNA.ssg 1.b]

b) bildl.: hopkoppla, förena, förbinda o. d. BRENNER Dikt. 1: 68 (1702, 1713; med avs. på makar). Högmod och elände / Gå här sammanspände. DALIN Vitt. 3: 89 (c. 1740).

[SAMMAN-SPÄNNA.ssg 2]

2) (†) till 2 a l. 4, i p. pf., i uttr. ngra äro sammanspända l. ngn är sammanspänd med ngn, det råder ett spänt förhållande mellan ngra, ngra stå i harnesk mot l. ligga i hård fejd med varandra l. dyl. RA II. 1: 341 (1614). Tå nu (de båda prästmännen) Heszhusius och Clewitz wore hårt sammanspänte, och jemwäl offentligen hwar annan angrepo, .. tå (osv.). SCHRODERUS Os. III. 2: 88 (1835). Medan Sverige var med månge och mechtige fiender sammanspänt. RARP 9: 305 (1664).

– (2 c,3) SAMMAN-SPÄRRA.

[jfr d. sammenspærre]

(†) pressa samman l. ihop l. komprimera (ngt) l. dyl.; anträffat bl. bildl. KELLGREN (SVS) 5: 405 (1791).

– (1 a,2 c,3,7) SAMMAN-STAMPA, -ning. gm stampning bearbeta (olika ämnen) tillsammans l. bearbeta (en massa o. d.) för att krossa ämnenas l. massans beståndsdelar o. därigm bringa dem att blandas o. förena sig med varandra till en homogen massa l. packa ihop (en massa), stampa ihop. Af .. (svarta fågelkörsbär) med stenarne sammanstampade brännes (osv.). ROSENSTEN Skog. 27 (1737). Beton, ett af cement (m. m.) tillredt murbruk, som .. gjutes i för ändamålet utförda träformar och i dessa sammanstampas, hvarefter det får stelna. TT 1902, K. s. 27.

– (1 b γ) SAMMAN-STAPLA, förr äv. -STAPPLA ; -ing. (numera bl. mera tillf.) samla o. stapla upp (ngt) i en hög l. högar; äv. bildl.: hopa, samla o. d.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are), om ngt uppstaplat resp. hopat. KELLGREN (SVS) 4: 37 (1779; bildl.). Dessa äfventyrliga sammanstapplingar af tonföljder (i de nyare musikverken) behaga henne icke. PoetK 1812, 2: 49. Pyramidaliskt sammanstaplade möbler. KULLBERG Bref 1: 23 (1844). ANNERSTEDT UUX II. 2: 293 (1909; bildl.).

– SAMMAN-STAVA, -ning. (samman. 1807 osv. tillsamman- 1700)

[SAMMAN-STAVA.ssg 1]

1) (†) till 2 b, c: skriva (bokstäver) i sammanhängande följd, sammanskriva. ÖSTERLING Prononc. (1700).

[SAMMAN-STAVA.ssg 2]

2) (numera bl. tillf.) till 2 d: stavande bokstav för bokstav l.bokstaverande skriva (ngt), skriva ned l. pränta (ngt) med en viss möda. BROOCMAN TyUnd. 1: 17 (1807). Der lågo Louises och Minas och Linas nyårs- och julönskningar, som de hade sammanstafvat på papperet med penna och bläck. BACKMAN Reuter Lifv. 2:21 (1870).

[SAMMAN-STAVA.ssg 3]

3) (numera bl. tillf.) till 2 d: stavande bokstav för bokstav l. bokstaverande l. långsamt o. med besvär läsa (ngt), stava ihop; äv. bildl., särsk.: med viss möda bilda sig (ett visst begrepp om ngt). AJourn. 1814, nr 291, s. 4. Att natur- eller verklighetsbegreppet på intet vis är sammanstafvat af enskilda iakttagelser. NORSTRÖM RelKunsk. 18 (1902).

– (2 c) SAMMAN-STELNA l. -STIRDNA. (†) stelna till en klump l. klumpar l. en massa med fast(are) konsistens, stelna. FORSIUS Phys. 132 (1611). JBERZELIUS i FKM 4:128 (1815).

– SAMMAN-STICKA, v.¹ -ning.

[SAMMAN-STICKA.ssg 1]

1) i sht sjöt. till 2 a: knyta ihop (olika föremål, särsk. tåg), sticka ihop. Gjölingarne sammanstickes. PIHLSTRÖM SkeppAflöpn. 1: 80 (1796). Tvenne sammanstuckna nät. SPARRE Björkhag. 27 (1914).

[SAMMAN-STICKA.ssg 2]

2) orgelb. till 2 c, ss. vbalsbst. -ning, om (numera mera sällan förekommande) felaktighet hos orgel, bestående däri att tonen från en orgelpipa (tillhörande någon av de finare stämmorna) fortsätter att ljuda längre än avsett o. blandas med tonen från andra orgelpipor; jfr genom-stick 1, mellan-stick 1 a. HÜLPHERS Mus. 304 (1773). VDAkt. 1779, nr 329.

[SAMMAN-STICKA.ssg 3]

3) (†) till 2 c: slå samman (rotar). GUSTAF II ADOLF 32 (c. 1620).

– (2 a,d) SAMMAN-STICKA, v.² -ning. gm stickning (med stickor) förena (maskor, delar av en stickning); gm stickning (med nål) l. sömnad förena (olika tygstycken); gm sådan stickning (med stickor l. nål) förfärdiga (ngt); äv. bildl. (i denna anv. äv., tillf., refl.). SCHULTZE Ordb. 5048 (c. 1755). Sammanstickning af två maskor till en. Schallenfeld Met. 13 (1886). Som guld och dunkel purpursöm / i duken på en bröllopsbricka, / mitt svårmod och din ljusa dröm / sig skulle trånsjukt sammansticka. LEVERTIN Leg. 68 (1891).

– SAMMAN-STIRDNA, se -stelna.

– (1 b γ) SAMMAN-STJÄLA. (numera bl. tillf.) samla (ngt) gm stöld, hopstjäla; äv. bildl. SvTyHlex. (1851, 1872). Förvirrade tankar .., sammanstulna som skatterna i ett skatbo. DELBLANC Prästk. 19 (1963).

– (2 c) SAMMAN-STOCKA, -ning. (numera bl. tillf.) ss. refl. o. i pass. med intr. bet.: samla sig resp. samlas i en tät anhopning, stocka l. skocka sig. VetAH 1747, s. 87. Han fant det en myckenhet dunster .. (på ön Sankt Helena) sammanståckades i luften. Därs. 1748, s. 3. (Måttlig värme) befordrar en nödig utdunstning och underholler vätskornas jemna lopp kring hela kroppen, samt förhindrar alla sammanstockningar. WESTERDAHL Häls. 51 (1764).

– (4 a) SAMMAN-STRIDA. ( samman- 1640. tillsamman- 1635)

[ fsv. saman stridha]

(†) strida med varandra. SCHRODERUS Os.III. 2: 306 (1635; i två ord). Linc. (1640; under compugno).

– SAMMAN-STRYKA, -ning.

[SAMMAN-STRYKA.ssg 1]

1) (numera bl. tillf.) till 1 b y: samla (ngt) på en plats l. i en hög gm att stryka med handen l. något redskap. SCHULTZE Ordb. 5154 (c. 1755). DALIN (1854).

[SAMMAN-STRYKA.ssg 2]

2) (†) till 2 a, b: limma l. klistra ihop; sammanfoga, sammansätta o. d. (Sv.) Samman-stryka, .. smörja ihop .. (lat.) conglutinare, compingere, coagmentare. SCHULTZE Ordb. 5154 (c. 1755). Sammansättningen (av biaskar) blir denna: Lät såga af 4 stycken bräder 6 a 7 qwarter långa, samt 2 dito breda. .. Desze sammansttykas så jämt möjeligit är. LINDSTRÖM Bi 5 (1780).

[SAMMAN-STRYKA.ssg 3]

3) (†) till 2 a, c: förbinda (nottecken) med streck. Sammanstrykning af sex noter med et eller två strek. ENVALLSSON 189 (1802). SvLitTidn. 1818, sp. 532. 4) (†) till 4, 7: spela (stråkinstrument) tillsammans. SCHULTZE Ordb. 5154 (c. 1755).

– (2 b) SAMMAN-STRÅLA, v., -ning.

[SAMMAN-STRÅLA.ssg 1]

1) om ljus från olika ljuskällor: mötas i en punkt. Hvad vi kalla solen år blott en brännpunkt, hvari alla stjärnors ljus sammanstrålar. SDS 1905, nr 59, s. 4.

[SAMMAN-STRÅLA.ssg 2]

2) bildl. a) om föremål med avseende på deras utsträckning, särsk. linjer l. vägar o. d.: sträcka sig l. löpa i riktning mot varandra l. mot en o. samma punkt l. träffas i en punkt. Drusig Glimmer. Mica Drusica. Talk-drus (är en) .. Sammanstrålande och på borst stående Glimmer (vars glimmerblad bilda en rosliknande formation). CRONSTEDT Min. 90 (1758); jfr 1. Från de skilda bygderna sammanstrålade mot Visby de sju huvudvägarna på ön. Ymer 1939, s. 306. b) om företeelser: samlas från skilda håll l. mötas på en plats l. vid ett tillfälle; äv. i uttr. sammanstråla i ngt, sammanträffa i ngt; äv. närmande sig bet.: tillsammans bilda l. ge upphov till l. skapa ngt. Det (är) uppenbart att ord och sinnevärld aldrig mera oförmedlat sammanstralat än just inom teatern. ABEIJER i OOB 1932, s. 8. Den harmoni i vilken Geijers olika egenskaper sammanstrålade. BERGMAN i 3SAX 51: 224 (1940). (Djurboken Physiologus anses) skriven i Alexandria. Här sammanstrålade den gamla världens visdom från greker, judar, egypter och asiatiska folk. Kulturen 1949, s. 55.

[SAMMAN-STRÅLA.ssg 2.c]

c) (vard.) om personer: samlas från skilda håll, mötas, träffas. SIWERTZ Sel. 2: 188 (1920). Kaféet där de stora andarna brukade sammanstråla. FRIDEGÅRD VägSmal 9 (1953).

– (1 b γ,2 c) SAMMAN-STRÖ, v.

[ jfr fsv. samanströilse, ss. övers. av lat. 'conspersio']

(numera bl. tillf.) strö ut (olika föremål) så att de komma att ligga tillsammans l. (blandade) om varandra o. d. Så hände sig, när hvar sin doning tog, / At deras pilar voro sammanströdde, / At skilja dem de fåfängt sig bemödde. JGHALLMAN Vitt. 229 (c. 1730).

– SAMMAN-STRÖMMA, -strömning.

[SAMMAN-STRÖ.ssg 1]

1) till 1 b y, om personer l. föremål: i en ström l. i stor(a) mängd(er) o. d. bege sig resp. komma till l. samlas på en plats, strömma till. COOK 3Resa 33 (1787).

[SAMMAN-STRÖ.ssg 2]

2) till 2 C, om (samlingar av) vätska l. flytande massa: flyta l. rinna samman; äv. bildl. SCHULTZE Ordb. 5134 48 SAMMANSTUKA (c. 1755). EMANUELSSON 1PredHögm. 1: 37 (1865; bildl., om onda lustar).

– (3) SAMMAN-STUKA, v., -ning. gm stukning pressa l. trycka samman (ngt). KrigVAH 1880, s. 65.

– (2 c) SAMMAN-STUVA, v., -ning. packa l. stuva ihop (föremål, varor o. d.); äv. oeg. l. bildl., med avs. på levande varelser. Sammanstufningen af menniskor (i de engelska kasernerna). (AGARDH o.) LJUNG- BERG III. 3: 115 (1859). Att varor sammanstuva. OLEVERTIN (1881) hos SÖDERHJELM Levertin 1: 101. Familjen levde sammanstuvad i två rum och kök. VeckoJ 1959, nr 17, s. 34.

– (2 a,c,d) SAMMAN-STYCKA.

[jfr d. sammenstykke, t. zusammenstücken]

(†) == samman-lappa; äv. bildl.: sätta ihop (skrivelse o. d.). Thenne Epistel som vtaff en olärd thet Påfweske Rijksens Förfächtare sammanstyckiat är. SCHRODERUS Os. 1:246 (1635). SPEGEL GW 136 (1685; i bild).

– (2 e) SAMMAN-STYRKA, r. l. f. (†) om styrka som håller samman medlemmarna av ett kollektiv l. om stark sammanhållning l. dyl. Then gode Guden .. befremje och fullborde – (sitt verk) til – församlingarnas sammanstytckio och kraffter emot alla willoandar. EBIÖRCK (1714) hos SWEDBERG Lefw. 303.

– SAMMAN-STÅ, v., -ende. ( samman- 1872 osv. tillsammans- c. 1823)

[jfr t. zusammenstehen]

[SAMMAN-STÅ.ssg 1]

1) (†) till 1 a y, om trupp: stå l. vara samlad. HC11H 10:125 (1672).

[SAMMAN-STÅ.ssg 2]

2) till 1 a y, 2 b, c, om olika föremål: stå l. vara samlade på e n plats l. (vanl.) i en (tät) klunga l. anhopning l. (tätt) intill varandra; numera nästan bl. i p. pr., särsk. i uttr. tätt sammanstående. J et Palais, wid gröna lunder, / J skönsta ordning, sammanstå / De wishets rön och kloka funder (dvs. böcker o. skrifter), / Som stora snillen alstra må. NORDENFLYCHT QT 1746 – 47, s. 45De fem store tätt sammanstående ståndareknapparna (hos kvesveden) bilda en gul pelare. NF 2: 594(1877).

[SAMMAN-STÅ.ssg 3]

3) (†) till 1 a, 2 e β, bildl., i uttr. sammanstå i vänskap med ngn, om person: vara förenad i vänskap med ngn. NORDBERG C12 1: 82 (1740).

[SAMMAN-STÅ.ssg 4]

4) (numera knappast br.) till 8, i uttr. ngt sammanstår med ngt, ngt är förenligt l. passar l. hör samman l. harmonierar med ngt. (Personer som) för sig sjelfwa hafwa upptänckt ett falskt religionssätt, som med deras tygelfria och sjelfswåldiga lefwerne kan sammanstå. SynodA 1: 449 (1764). ESTLANDER 11Årt. 1: 141 (1919).