– (8) SAMMAN-STÄMMA, r. l. f. (†) harmoni, samklang. Denna Harmonie och sammanstämma uthi Musiquen. LINDESTOLPE SuurbrFr. 47 (1718).

– (1 b β) SAMMAN-STÄMMA, v.¹ -else LIND (1749)), -stämning; förr äv. -STÄMNA, v.¹, -ing. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) sammankalla (ngra, ett möte o. d.). (Konungen har framhållit) huru högnödigt wore, att een Rijkzdagh denne sistledne månadt Januarij sammanstembdes till at berådslå the ährender, theruthinnan (osv.). RA II. 2: 259 (1617). At afbörda Kronans ansenliga skuld .. sammanstämde han (dvs. hertig Karl) .. alle dess giäldenärer. DALIN Hist.III. 2: 388 (1762). ÖSTERGREN (1937). särsk. a) (†) i uttr. sammanstämma ngra över ngt, kalla ngra till sammanträde för att diskutera l. behandla ngt. SCHRODERUS Os. 1: 511 (1635). b) (†) ss. vbalsbst. -stämning i konkretare anv.: sammankomst, möte. SCHRODERUS Urs. M 1 b (1626). Desse dagheliga Almogens .. Sammanstämningar. VDAkt. 1686, nr 131 (1685). c) sammankalla (parterna i en rättegång); sammankalla till (ting o. d.). VDAkt. 1664, nr 2. SCHMEDEMAN Just. 1184 (1687: Borg-Rätt sammanstämma). MÖLLER (1807). d) med avs. på krigsfolk L. här o'. d.: uppbåda, samla o. d. Ther effter befaltes Borgmästaren Publio Licinio .. at han Krijgzhären .. medh thet förste sammanstämna skulle. SCHRODERUS Liv. 812 (1626). KOLMODIN Liv. 1: 73 (1831). e) (†) uppbåda (hjälp). PH 12: 203 (1781).

– (2 a) SAMMAN-STÄMMA, v.² -stämning. tekn. gm bearbetning med stämjärn o. d. avpassa (arbetsstycken av trä) o. hopfoga dem. VetAX 1818, s. 52.

– (4) SAMMAN-STÄMMA, v³ (†) om olika församlingar: rösta tillsammans. Huru wid Prestewal förhållas skal, då Landt- och Stadsförsamlingar derwid sammanstämma. PX 6: 4545 (1757).

– SAMMAN-STÄMMA, v.⁴ förr äv. -STÄMNA , v.² (samman. 1611 osv. tilIsamman- 1844) 1) (†) till 4,7, betecknande att flera ljudkällor ljuda samtidigt l. Ett flera personer l. röster l. stämmor l. fåglar l. musikinstrument samfällt deltaga i en sång resp. i utförandet av ett musikstycke l. samfällt uppstämma ett rop o. dyl. l. (bildl.) sjunga ngns l. ngts lov o. d.; jfr 2. a) intr.; särsk. i uttr. sammanstämma i l. till ngt. Nachtergalen och lerickian sammanstämma medh the wäl siungande Trastar. FORSIUS Phys. 288 (1611). De – (dvs. folket som bevittnat ett av Jesu underverk) sammanstämde – til Guds lof. BÆLTER JesuH 2–3: 312 (1756). I blinken fältets spel i marcher sammanstämma. GYLLENBORG Bält 185 (1785). I dag .. må våra röster .. sammanstämma i den åkallande, andaktsfulla SAMMAMSTÄMMA , v.⁴ sången: N:o ²⁰⁴. WALLIN 1Pred. 1: 3 (c. 1830). GENBERG VSkr. 2: 39 (1854). b) tr., med obj. betecknande ljud av något slag, särsk. sång l. musikstycke o. d. Enhörningen, Elephanten och Camelen förundra sigh öfuer then liufligha sång, som the små foglar öfuer them sammanstämma på the gröne quistar. FORSIUS Phys. 288 (1611). Evigt sälla / VerIdars sammanstämda ljud. FRANZÉN Skald. 1: 72 (1824); jfr 2. 2) till 8, betecknande förefintlighet l. åstadkommande av samklang mellan ljud o. d.; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1. a) intr., om olika ljud l. toner l. ljudkällor: klinga l. ljuda resp. frambringa toner l. ljud som klinga l. ljuda tillsammans på ett harmoniskt välljudande sätt, harmoniera; numera bl. ngn gg, dels om enstaka toner i förh. till varandra, dels om olika musikinstrument: vara stämda efter varandra, vara samstämda; förr äv. allmännare, i fråga om olika ljudfenomen, särsk. sång l. musik utförd av olika personer. Wäl sammanstämmande strängeliud. FLORINUS Voc. 122 (1695). Liufligt sammanstämmande sång och spel. LUNDBERG PAULSON Erasmus 96 (1728). Hamrarnas, yxornas, slipverkens och väfstolarnas behagligt sammanstämmande dån. LBÄ 33–35: 197 (1800). SUNDÉN (1888; om ljud l. musikinstrument). HAMMAR (1936). b) (numera bl. tillf.) tr., med avs. på ljud l. toner l. musik l. sång l. körer o. d., med subj. betecknande personer l. djur l. instrument o. d.: bringa i samklang, göra samstämd(a); utföra (sång l. musik) l. frambringa (ljud) på ett sådant sätt att den klingar resp. de klinga harmoniskt; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: samstämd. Är ther miszliud emellan stemmorna och rösterna, at the inte stå sammanstemda; så lyder thet illa. SWEDBERG Schibb. 103 (1716). Sammanstämmandet af flete melodier till en harmonie. TEGNÉR FilosEstetSkr. 240 (1808). Himmelska föreningar af röster: / Än enkla, än i sammanstämda chorer. JGOXENSTIERNA 4: 138 (1815). (Vallhunden) Jeppes .. skall var nu och från hans släktes urtid noga sammanstämt med lurens enkla melodier. DAHLBÄCK Åb. 165 (1914); jfr C, 3 b. c) (numera bl. tillf.) tr.: stämma (olika musikinstrument l. ljudande kroppar o. d.) på ett sådant sätt att de frambringa toner som klinga tillsammans i en harmonisk, välljudande samklang; stämma (olika musikinstrument osv.) efter varandra; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: samstämd. En art af wälljudande Cymbal eller Hackbräde, inrättadt med sammanstämde Stålskifwor. RINMAN JärnX 1069 (1782). Väl sammanstämda instrumenter. WESTE FörslSAOB (c. 1815). MOBERG TonkHVäst. 1: 98 (1935). 3) till 8, i allmännare l. bildl. anv., betecknande förefintlighet l. åstadkommande av en viss harmoni l. överensstämmelse l. dyl. mellan personer, föremål l. företeelser.

[SAMMAN-STÄMMA.ssg 3.a]

a) (utom i ε α' o. β' samt ζ β' numera knappast br.) intr., om personer l. föremål l. företeelser: befinna sig i harmoni l. samklang med varandra, harmoniera; svara mot l. passa till varandra på ett harmoniskt sätt, passa samman; icke svära mot varandra; stämma med varandra, överensstämma; äv. övergående i bet.: vara lika l. identiska. Linc. (1640;under quadro). Det är icke möjligt, att det enskilta interesset vid alla tillfällen skall sammanstämma med det allmänna. ROSENSTEIN 2: 328 (1789). Det fint romantiska förhållandet emellan dessa, ehuru olika, ändå sammanstämmande själar (dvs. skalden Gyllenborg o. fru Nordenflycht). FRANZÉN Minnest. 1: 23 (1811). Med fattigdomen, lättjan och ohyran sammanstämma ock förträffligt de vanvårdade och förfallna husen (i Italien). ATTERBOM Minn. 493 (1818). Omständigheter, som sammanstämma med berättelserna uti Judiths bok. AGARDH ThSkr. 1: 56 (1843, 1855). Egendomligt är, att fönstrens antal ej alltid sammanstämmer med arkadbågarnes (i de romanska basilikorna), utan vanligtvis blir mindre. SYDOW Lübke 258 (1868). V-ljudet får (i Blekinge), i synnerhet efter k (q), ett uttal, som i det närmaste sammanstämmer med det engelska w. NF 2: 673(1877). särsk. α) om olika färger: vara väl avstämda i förhållande till varandra. HAHR ArkitX 165 (1902). β) (†) i uttr. sammanstämma till ngt (jfr y), om olika föremål l. företeelser: i harmonisk samverkan l. gm harmonisk förening bilda ngt o. d. När .. (Octavianus) intågade i Staden, syntes öfwer honom .. tre Soler som småningom samman stämbde tiI en hällskinande Sol. DRYSELIUS Monarchsp. 145 (1691). NordT 1879, s. 312. γ) (†) om olika omständigheter l. faktorer o. d.: samverka o. d.; särsk. i uttr. sammanstämma till l. i ngt l. att göra ngt (jfr β, U), samverka till ngt resp. att göra ngt. PX 6: 4159 (1756). Alle denna tidens omständigheter sammanstämde, at göra både riket i gemen, och hvar medborgare enskilt lika olyckelig. SCHÖNBERG Bref 1: 190 (1772). O! huru många skäl til misstro sammanstämma! GFGYLLENBORG Vitt. 3: 192 (1791, 1797). Allt sammanstämmer -. i erkännandet af, att qvinnan till hela sin natur är ett annat .. väsende än mannen. RUNEBERG ESkr. 1: 200 (c. 1835). Allt sammanstämde att uppskaka sinnena. BESKOW i 2SAH 42: 223 (1867). δ) (†) om personer: samarbeta; gemensamt deltaga i ngt; särsk. i uttr. sammanstämma att göra ngt l. i ngt, förena sig l. vara överens l. med om att göra ngt resp. samfällt inrikta sina ansträngningar på l. tillsammans deltaga i ngt. Vi blefvo .. angrepne af våra grannar, som sammanstämde att på en gång ödelägga oss. 2RARP 16:584 (1747). Uti desza wåldsamheter (mot de kristna) sammanstämde både Judar och Hedningar. BÆLTER JesuH 5:956 (1759). Alla sammanstämde i en öfverljudd begäran .. till den älskade höfdingen, att han – måtte bevilja dem sin välsignelse. ATTERBOM Minn. 324 (1818); jfr 1 a. Alla sammanstämde i hans beröm. SUNDÉN (1888); jfr 1 a. ε) († utom i a' o. β') om personer: vara överens l. eniga med avs. på åsikter l. beslut o. d.; överensstämma l. vara samstämmiga med avs. på yttrande; särsk. (äv. med singulart subj. o. utan beteckning för den andra parten) i uttr. sammanstämma i l. om ngt, instämma i l. vara ense om ngt. SCHRODERUS Os. 2: 323 (1635). Alla lärde män sammanstämma enhälleligen där om, att alla Europeiske fålken äro af Japhet härkåmpne. CÖRNHIELM (c. 1695) hos SCHÜCK VittA 3: 317. Jemväl liflösa föremål, som vållat en menniskas död, måste enligt Drakons lagar, hvaruti äfven Platon sammanstämmer, bottskaffas ur landet. PALMBLAD Fornk. 2:75 (1844). särsk. α') om beslutande myndigheter o. d.: vara eniga i sitt beslut', fatta ett enhälligt beslut; numera bl. (polit., fullt br.) i uttr. sammanstämmande besluta, i fråga om samstämmigt beslut av riksdagens båda kamrar; jfr ζ β'. SCHRODERUS Os. 2: 676 (1635). Hwad Kamrarne sammanstämmande besluta, det ware Riksdagens beslut. SFS 1866, nr 27, s. 26 β') (numera bl. i lagspr. o. kurialstil) om personer som vittna vid rättegång: avge sam- stämmiga vittnesmål l. dyl. RB 17: 25 (Lag 1734). Vittnena Hultgren och hans hustru (hade) sammanstäm- mande berättat, att (osv.). INJA 1874, s. 24. ) om olika åsikter, framställningar, beslut o. d.: över- ensstämma, vara samstämmiga; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: överensstämmande, samstämmig. Sammanstämmande berättelser intyga, att (osv.). GEIJER SvFolkH 3: 207 (1836). Alla underrättelser sammanstämma deri, att det var (osv.). MALMSTRÖM Hist. 2: 66 (1863). Man skulle .. väntat sig, att envåldsmonarken sammansatt sin rådkammare af personer, hvilkas åsigter fullkomligt sammanstämde med hans. SVEDELIUS i 2SAH 54: 247 (1878). FORSSELL i 3SAH 3: 294 (1888). ÖSTERGREN (1937). särsk. α') (†) i uttr. sammanstämma uppå lika mening, om olika skrifter: till innehål- let överensstämma l. dyl. SCHRODERUS Os. 2: 344 (1635). β') i p. pr., om beslut: samstämmig; nu- mera bl. (polit., fullt br.) i fråga om samstäm- migt beslut av riksdagens båda kamrar (resp., i fråga om ä. förh., av de olika stånden); jfr ε a'. RF 1809, § 80. Til Grundlags stiftande .. fordras alla Riks- Ståndens sammanstämmande Beslut. RO 1810, § 75. (Bank- ruttörens änka) bekom genom alla borgenärers samman- stämmande beslut ett undantag, svarande emot fördelen så- som af bo oskifto. ALMQVIST AmH 1: 161 (1840). Kam- rarnas sammanstämmande beslut. SFS 1953, s. 231. /n) (†) i p. pr., om aktning: som hyses av alla, allmän l. dyl. (På riddarhuset) der .. (f. d. lantmarskalken Axel v. Fersen) så ofta erfarit motsägelse, ovänners anfall, äfven smädelser, rönte han nu en sammanstämmande aktning och vördnad. ROSENSTEIN 1: 232 (1794). c) (†) i p. pr., om ordning o. d.: som utmärkes av (de olika delarnas l. detaljernas) harmoni, harmonisk, god, riktig o. d. Det är af alla dessa behagligheter (dvs. en rosenhy, ett vackert öga, en leende mun osv.) en samman- stämmande ordning, som gifwer åt skönheten det där ädla och behagliga tycket. SAHLSTEDT CritSamI. 1: 61 (1759). FRANZÉN Minnest. 2: 54 (1822). b) tr.: bringa (olika företeelser) i samklang l. harmoni l. överensstäm- melse med varandra, göra samstämmig, samstäm- ma o. d.; äv. med saksubj.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Tro, tro på kärleken; att af hans allmakt ../ .. själar sammanstämmas. REMMER Högf. 131 (1818); jfr β. En liten väl sammanstämd vänkrets. Sv Tidskr. 1932, s. 204. Skulptur och arkitektur äro i denna konstens stora helgedom (dvs. Sagresria nuova i Florens) av Michelangelo sammanstämda på ett sätt, som har få mot- stycken. GRIMBERG VärldH 7: 537 (1936). särsk. a) med avs. på färger. Att sammanstämma färgerna till en behag- full skala. NordT 1886, s. 536. 2NF 37: 473(1925). β) (†) åstadkomma en harmonisk förening av (ngt); på ett harmoniskt sätt förena (olika egenskaper). Thet är i qwinne-folck Ehr ögons liufligheet / (som fångar mannen) När hon år sammanstämd med seders höfligheet. SCo- LUMBUS (1671) i 2Saml. 40: 212. Olikhet och åtskillighet är werIdennes band, styrckia, trefnad och prydnat. Vtan hwil- ken bemengd och sammanstemd åtskillighet alt skulle wan- trifwas, gå i ser, förödas, och blifwa til intet. SWEDBERG Cat. c 2 a (1709). y) (†) bringa (olika framställ- ningar) i överensstämmelse med varandra. Fädernes Skriffter .. kunna (icke) wara Rättesnöret . ., hwar effter SAMMANSTÄMMIG the stridige Religions Articklar dömas skole, ty the vthi monge Stycker åre emot hwar andre, och kunne igenom ingen Konst sammanstemmas. SCHRODERUS Os. 1:568 (1635). SAHLSTEDT Hoffart. Föret. 1 (1720). δ)

[jfr a y]

(†) få (olika krafter o. d.) att samverka o. d. LBÄ 9--lO: 79 (1798). JÄRTA 2: 29 (1826). /3) (†) i p. pf., om bön: samfälld (o. samstämmig). Ej tviflas bör, att ju / Er sammanstämda bön, till hämd för eder ära, / Förmår den ringa sak jag ärnar att begära. LEOPOLD 2: 336 (1795, 1815); jfr 1 a, b. 4) (†) tr.: åstadkomma (en enhetlig framställning) gm att sammanställa delar av andra framställningar. (Vissa präster) pläga .. ofta ur tre och fyra postillor sam- manstämma predikningar. KEXÉL 2: 191 (c. 1780).

– (8) SAMMAN-STÄMMELIGHET, r. l. f. (†) förhål- landet att olika föremål passa samman l. bilda ett harmoniskt helt l. dyl. KIELLBERG KonstHandtv. Skrädd. 11 (1753).

– SAMMAN-STÄMMELSE, sbst.¹, se -stämma, v.¹

– (8) SAMMAN-STÄMMELSE, sbst.² (†) vbalsbst. till -stämma v.⁴, ³, = -stämning, sbst.⁴ ². WALLENBERG (SvS) 1: 265 (1771). Den kraft, som från hufwudet utgår, att styra hela kroppen till sammanstäm- melse af hwarje lems förrättning. ÖDMANN StrFörs. 4: 279 (1822). Själen .. söker (enligt Rydelius) sin enda sanna sällhet i sin viljas sammanstämmelse med Guds vilja. FRANZÉN Minnest. 2: 32 (1822). Hvarför år den torftige landt- mannen oftast förnöjd och glad? Är det ej af samman- stämmelsen emellan hans inre och yttre lif? BESKOW i 2SAH 30: 215 (1857). särsk. a) = -stämning, sbst.⁴ ² a. JournLTh. 1810, s. 222. ATTERBOM PhilH 352 (1835). b) == -stämning sbst.⁴, ² c. SCHRODERUS Os. 11I. 1: 64 (1635). Olika ReligionsFötwanters sammanstämmelse i wälgörande. SP 1792, nr 153, s. 2. Ett i tjugo åt pröfvadt och misshand- ladt folk .. uppsäger med en stilla enhällig sammanstäm- melse tro och lydnad till den regent, som hvarje dag cent- nertungt ökade sina undersåtats lidande. TROLLE-WACHT- MEISTER Ant. 1: 213 (1809). Det kom derhän (inom den bysantinska kyrkan), att sammanstämmelse i lära och tro med den Romerska kyrkan .. ansågs för ett ofelbart tecken af rättrogenhet. STRINNHOLM Hist. 3: 381 (1848). c) == -stämning sbst.⁴, ² d. SCHRODERUS Os.III. 1: 286 (1835). De sammanstämmelser, man finner emellan det gamla och nya Testamentet. FRANZÉN Pred. 3: 282 (1843).

– (8) SAMMAN-STÄMMIG, adj. (†) 1) motsv. -stämma, v.², om ljud l. ljudkälla: som klingar resp. frambringar ljud l. toner som klinga i samklang l. harmoni (med andra ljud resp. ljud osv. från annan ljudkälla); samstämd; äv. i överförd anv., om ljud- verkan o. d. SCHULTZE Ordb. 4873 (c. 1755). Fyra sammanstämmige Klockor har Kyrkan. EBERGENSKIÖLD (1785) hos JOHANSSON Noraskog 1: 22. (Hammarsmedjornas) bul- ler och Fallets häftiga dån göra en sammanstämmig och stark verkan. LINNERHIELM 1Br. 110 (1797). En pingstdags- morgon öfver Hagas blomsterfält, när alla klockorna sam- manstämmigt klinga i staden. CFDAHLGREN 3:, 113 (1819). 2) motsv. -stämma, v.⁴ ³, om föremål l. person l. fö- reteelse: som är i harmoni l. samklang l. överens- stämmelse (med ngt), överensstämmande; sam- stämmig; enig; (harmoniskt) samverkande. Ingen Doctor har ännu skådat i magen och wet huru läkemedlen sammanstämmigt agera. NORDENSKJÖLD Oneir. 1: 130 (1783). SAMMANSTÄMNA , sbst. Bland delade begrepp, men sammanstämmig vilja, / Skall tankans olikhet ej känslans enhet skilja (vid dyrkandet av Gud hos olika folk). JGOXENSTIERNA 2: 160 (1796, 1806). Det midnatt är – och i dess dystra ståt / Min luta helst på sina minnen kallar. / Du ofta lyssnat, sammanstämmigt rörd, / Till den bekanta sångmöns unga qväden. ATTERBOM SDikt. 1: 191 (1809, 1837). Twå sammanstämmiga wittnen. MELIN JesuL 3: 118 (1860).