– (4 a) SAMMAN-TAL. (†) samspråk, samtal. VERELIUS 291 (1681).

– (2 a) SAMMAN-TAPPA, -ning. (i fackspr.) samman- foga l. förena (olika föremål l. delar av ngt) gm tappning l. med hjälp av tappar, hoptappa. BRAUNER Åker 215 (1752).

– (2 a, c) SAMMAN-TECKNA. (†) i uttr. sammantecknade runor, binderunor. LILJEGREN Runl. SAMMANTIGGA 34 (1832).

– SAMMAN-TIGGA. insamla l. få ihop (ngt) gm tiggande, tigga ihop. WIKFORSS 2: 1074 (1804). Frey 1850, s. 492. Att supa upp sina sammantiggda slantar. LAGERLÖF Körk. 24 (1912). (2 a,

[SAMMAN-TIGGA.ssg .d]

d)

– SAMMAN-TIMRA, -ing. ( samman- 1667 osv. tillsamman- 1865. tillsammans- 1846) sammanfoga l. förena (stockar o. d.) gm timring; hopfoga timmer till (ngt), bygga l. till- verka (ngt) av timmer, timra ihop; äv. bildl.: bygga (ngt). Finnes ett kumbel eller een wåhl aff trä sammantimbrat på Bispbärgs klack. RannsaknAntikv. l. 1: 161 (1667). De Fartyg, som .. i skiärgårdar, eller wid Ström- mar å landet, sammantimbras. PH 2: 1200 (1734). Jag ser / Ett halft tjog karlar sysselsatte med / Att sammantimra nagra grofva stockar (till en stupsrock). RIDDERSTAD SDikt. 3: 102 (1862). "Blod och järn" kommo till användning vid det nya tyska imperiets sammantimrande. STEFFEN Krig 2: 82 (1915).

– (2 c,9) SAMMAN-TJOCK. (†) som blandats till en tjock, homogen massa. Tag .. öhlättika ett half- stop, och osaltadt smör, så stort som ett höns-ägg, koka thet på elden en god stund, til thes thet blifwer samman- tiokt. BROOCMAN Hush. 3: 37 (1736).

– (2 c) SAMMAN-TJOCKNA. (†) om moln: dra sig samman till ett tjockt moln- täcke. JGOXENSTIERNA 5: 228 (c. 1817).

– (2 c) SAMMAN-TJÄLAD, p. adj. (numera bl. tillf.) om jord: frusen till tjäle. FORSIUS Phys. 117 (1611).

– SAMMAN-TJÄNA. 1) (numera bl. tillf.) till 1 b y: hopsamla (ngt) gm tjä- nande, tjäna ihop. WETTERBERGH Penning. 608 (1847). 2) (†) till 4: samarbeta, samverka, gå samman. (Det vore illa) om twå så när (dvs. i äktenskap) förente / Twå halfwor til et helt så illa sammantiänte / At när den öfre del sig kände swåra sting / Den nedre ging i dantz bå' här och där omkring. BRENNER Dikt. 1:77 (1707, 1713).

– (3) SAMMAN-TORKA, v., -ning. sammandragas l. förminskas l. skrumpna ihop gm torkning l. vissnande, torka ihop. KIÖPING Resa 39 (1667). HEIDENSTAM End. 83 (1889; om olivkrans). Vid (korn-)kärnans sammantorkning. Lm- UppslB 648 (1923).

– (2 d) SAMMAN-TOTA, -ning. (mera tillf., vard.) tota till l. tota ihop (ngt). SD(L) 1905, nr 73, s. 4.

– (2 c) SAMMAN-TOVA, v., -ning. bringa (hår, gräs o. d.) att filtra ihop sig l. bilda tova (tovor); tova ihop; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: hoptovad, hopfiltrad, tovig o. d. Håret sam- mantofwat lika som af blod. VDAkt. 1737, nr 254. Det äldsta och enklaste sätt att tillverka en art väfnad är att sammantofva ull eller annat djurhår till ett fast helt, som kallas filt. AHLQVIST Kult. 76 (1871). Kort, sammantofvadt gräs. KNÖPPEL SvRidd. 160 (1912).

– (2 c,3) SAMMAN-TRAMPA, v., -ning. (numera bl. tillf.) packa ihop (ngt) gm att trampa l. gå l. stampa på det; tilltrampa (väg, mark o. d.). En hård sammantrampat wägh. Linc. K 5 b (1640). (Gödseln) får ligga inne i fårhuset 1/4 år eller mera, hvarunder den starkt sammantrampas. JUHLIN-DANNFELT 99 (1886).

– (2 c) SAMMAN-TRASSLA, -ing. tr. o. refl.: för- ena 1. sno samman (ngt) till resp. (ss. refl., om föremål) förena sig l. sno sig samman till l. bilda en trasslig härva l. anhopning, trassla in (olika föremål) resp. trassla in sig i varandra; äv. ( nu- mera bl. tillf.) bildl.: trassla till resp. trassla till sig; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tilltrasslad, trasslig, oredig. En miszlyckad Commodus sammantraszlar, under en Tretton åra Regering, hwad fyra nog ståtelige Kejsare, under et 82 åra lopp, utredt. TESSIN Bref 1:315 (1753). Den där saken är .. för bålt samman- trasslad. PILGREN FigBröll. 155 (1785). Det är Mab / Som sammantraszlar hästars man om natten. HAGBERG Shaksp. 10: 159 (1850). BEMALMSTRÖM 5: 190 (c. 1860; refl., bildl.). Slingrande, sammantrassladt grenverk. KNÖPPEL SvRidd. 26 (1912). MOBERG Invandr. 195 (1952).

– (1 a) SAMMAN-TREVNAD. (†) förhållandet att personer trivas till- sammans. SVT 1852, nr 201, s. 2.

– (2 d) SAMMAN-TRILLA, v. (†) gm rullning forma l. åstadkomma (klot). SPEGEL GW 28 (1685).

– (1 a) SAMMAN-TRIVAS. (†) trivas tillsam- mans; anträffat bl. i bildl. anv. Skall Dygde-Blomster tre ey längre sammantrifwas? BROBERGEN 229 (1708; om trillingflickor som dogo). SvMerc. 1764, s. 168.

– SAMMAN-TRUGA. -ning. (numera bl. tillf.) gm trugan- de få (personer) att samlas l. förena sig l. dyl.; förr äv.: tvinga samman (personer l. föremål) l. förena l. föra resp. sätta samman (personer l. före- mål) utan hänsyn till att de icke höra l. passa samman; äv. med obj. betecknande den samling o. d. som åstadkommes. Linc. (1640;under compingo). Trieste .. har ett rymligt torg med en springbrunn, .. be- lastad med figurer och sammantrugade sirater, som miss- haga ögat. GJADLERBETH (1784) i MOB 5: 230. (Det) är.. en orimlighet att sammantruga twenne i sin grund och vä- sende så skiljaktiga Litteraturer som den Orientaliska och Grekiska (i en adjunktur). TEGNÉR Brev 2: 118 (1820). Hon (gick) med sin mer eller mindre sammantrugade svit bort till granngården. HÖGBERG Utböl. 2:127 (1912).

– (1 b β) SAMMAN-TRUMMA, v., -trumning. gm trummande sam- mankalla (personer, folkmassa), trumma ihop; vanl. oeg. l. allmännare: samla ihop. Sammantrum- madt folk. IllSvH 4: 168 (1880). IllSvOrdb. (1955).