SATYR sat⁴yr (i vers [metrisk_makron]⏑ KOLMODIN QvSp. 1:409 (1732)), sbst.², m.; best. -en; pl. -er. (sartyrer, pl. 1756. satir 1792 (: Satir-ört), 1798–1857 (: satirhufvuden). satyr 1553 (: Satyr menner), 1732 osv. satyre 1735. satyrer, pl. 1649 osv.)

[jfr t. o. eng. satyr, fr. satyre; av lat. satyrus, av gr. σάτυρος; av omtvistat urspr. – Jfr SATERMANSHUVUD ]

[SATYR 1]

1) i den grekiska mytologien: benämning på manlig människoliknande (skogs)gudomlighet (vanl. uppträdande i guden Dionysos' följe o.) med mer l. mindre djuriska, vanl. bockliknande drag (i sht långa spetsiga öron, små horn. platt näsa, bockfötter, kort svans o. kraftig hår- o. skäggväxt) samt med mer l. mindre djuriska egenskaper o. instinkter, särsk. uppfattad ss. en symbol för det sinnliga l. animaliska i människonaturen l. för den animala livskänslan o. d.; äv. om l. med inbegrepp av silen l. faun; äv. i mer l. mindre oeg. l. utvidgad anv., om liknande gudomlighet i andra folks mytologi; jfr PAN sbst.¹ STIERNHIELM Cup. 11 (1649, 1668). Målare, tå the med konsten vilja pråla, / Bland skiönhetz bilder ock en otäck Satyr måla. KOLMODIN QvSp. 1: 409 (1732). LittT 1796, s. 231 (om mytiska varelser i det indiska eposet Ramayana). Fauner och satyrer voro egentligen desamma. WESTE FörslSAOB (c. 1815). NILSSON Ol. 183 (1918).

[SATYR 2]

2) mer l. mindre bildl., om man som i ett l. annat avseende liknar l. påminner om en satyr (i bet. 1); särsk. om sinnligt lysten o. cynisk (äldre) man. SYLWAN (o. Bing) 1: 425 (1910). Mannen, den gamle glade satyren, . . hade .. alltid en eller annan ung, fetlagd flicka, som skulle hjälpa honom med affärerna. LAGERGREN Minn. 2:68 (1923). Hans ansikte lyste, de spetsiga tänderna voro beredda till bett. Skägget på hakan vippade. En skogens fula satyr som spionerar på ett älskande par. KRUSENSTJERNA Fatt. 2: 191 (1936). I ÖfnSälskVitterlek 3: 111, 114, 120 (1763) användes ordet SATYR i bet.: satiriker

[jfr formen satyr i bet.: satir (se SATIR sbst.¹,)]

Ssgr (till 1):

– SATYR-ANSIKTE ~⁰²⁰. satyrs ansikte l. ansikte som påminner om en satyrs. MELIN 2:790 (1853). RYDBERG DSkön. 230 (1889).

– SATYR-DANS. särsk. (om antika grekiska förh.): dans (vid kult l. fest o. d.) utförd av män utklädda till satyrer. MELIN 2: 790 (1853; t. orig.: Satyrreigen).

– SATYR-DRAMA.

[jfr t. satyrdrama]

litt.-hist. = -spel. LÉNSTRÖM PoesH 1: 106 (1840).

– SATYR-FASAN, m. l. r.

[hannarna ha vid bakre kanten av öronringarna en hornliknande utväxt som vid spelet kan resas upp]

zool. (den i Himalaja hemmahörande) fågeln Tragopan satyra Lin.; äv. allmännare, om fågel tillhörande släktet Tragopan Cuv. (i sht i pl., om detta släkte); jfr -höna, -höns. 4Brehm 8: 494 (1926; äv. om släktet).

– SATYR-FIGUR. jfr -gestalt. HEDLUND Schweiz 39 (1866).

– SATYR-GESTALT.

[jfr t. satyrgestalt]

gestalt som en satyr har l. utgör l. som liknar en satyr(s). NF 14: 564(1890).

– SATYR-GRIN. särsk. om grin (se d. o. 4, 4 slutet) som påminner om en satyrs (t. ex. gm att vara sinnligt l. lystet o. d.). (SCHÜCK o.) WARBURG LittH 2: 269 (1896; bildl.). KRUSENSTJERNA Pahlen 2: 176 (1930).

– SATYR-HERM. konst. herm med satyrhuvud. NYBLOM Sergel 39 (1877).

– SATYR-HORN. jfr horn 1 c; särsk. mer l. mindre bildl., ss. symbolisk beteckning för sinnlighet l. liderlighet o. d. Allt såg så bra ut (med den nya danssalongen), men de skeptiska smålogo och sade: vänta bara till satyrhornen hunnit växa ut. CARLSSON HelaSthm 224 (1912).

– SATYR-HUVUD. jfr -ansikte. 2VittAH 21: 196 (1853, 1857).

– SATYR-HÖNA.

[jfr t. satyrhuhn]

(numera föga br.) zool. == -fasan. 1Brehm 2: 391 (1875). RENDAHL Brehm 12: 421 (1930).

– SATYR-HÖNS. (numera föga br.) zool. == -fasan. STUXBERG (o. FLODERUS) 2: 193 (1901). BonnierKL (1927).

– SATYR-KNÖL. (mera tillf.) jfr -horn. GYLLENSTEN SokrDöd 86 (1960).

– SATYR-KOR, r. l. m.

[jfr t. satyrchor]

(om antika grekiska förh., numera mindre br.) = -kör. LINDER GrTheat.80 (1865). ANDERSSON GrDram. 201 (1890, 1910).

– SATYR-KÖR. (om antika grekiska förh.) kör (se kör, sbst.¹ ¹) utförd l. bestående av män utklädda till satyrer; jfr -dans, -kor, -spel. BOMAN Birch DramLittH 12 (1850).

– SATYR-LEENDE. jfr -grin. KÜNTZEL ModTyLitt. 56 (1927).

– SATYR-LYNNE. satyrs lynne l. lynne som påminner om en satyrs. NF 14: 564(1890). AHRENBERG Männ. 4: 40 (1909).

– SATYR-MAN, m. (†) satyr; jfr satemanshuvud. RäntekamB 21/3 1553

– SATYR-MASK r. l. m. teatermask föreställande en satyrs ansikte; äv. oeg. l. bildl. (motsv. mask, sbst.² ³). ConvLex. 2: 562 (1823). KÜNTZEL ModTyLitt. 101 (1927; bildl.).

– SATYR-NÄSA, r. l. f. jfr -ansikte. RYDBERG Ath. 117 (1859).

– SATYR-SKÅDESPEL ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. (numera bl. tillf.) satyrspel. NF (1890).

– SATYR-SKÄGG. jfr -ansikte o. bockskägg 1 a. SP 1809, nr 53, s. 1.

– SATYR-SKÄMT. satyriskt (se satyrisk, adj.²

[SATYR-SKÄMT.ssg 1]

1) skämt. HJÄRNE BlSpörsm. 315 (1899, 1903).

– SATYR-SPEL.

[jfr d. satyrspil, t. satyrspiel]

forngrekiskt komiskt skådespel av mytologiskt innehåll o. med kör av män utklädda till satyrer (vilket vid dionysierna i Aten uppfördes ss. avslutande (o. parodierande) del i en tetralogi); jfr -drama; äv. i utvidgad l. bildl. anv., om ngt som i ett l. annat avseende liknar l. påminner om sådant skådespel, särsk. dels om drama (l. dikt i dramatisk form) med komiskt l. satiriskt innehåll, dels allmännare, om gyckelspel l. burleskt l. an stötligt upptåg o. d. (Aischylos) åtskilde trag

[edien]

genom bestämda gränser från satyrspelet. TEGNÉR FilosEstetSkr. 388 (c. 1808). "Bacchanaliska ordenskapitlets hand-lingar", dessa underbara, fantastiska satyrspel, hvilka ensamma skulle vara tillräckliga att göra .. (Bellman) odödlig. EICHHORN Stud. 2: 209 (1872). Almquist VärldH 7: 472 (1928; om studentupptåg med autodafé på reaktionära böcker m. m.). Alvaret (inom den litterära o. konstnärliga utvecklingen under 1900-talets första årtionden) avslutades med ett satyrspel, dadaismen. HALLSTRÖM i 3SAH L. 1: 16 (1940). (G.) Wied skrev många satyrspel, somliga fullt spelbara, andra otänkbara på scenen. SvD(A) 1958, nr 352, s. 4.

– SATYR-SPETS.

[jfr t. satyrspitze, tidigast använt

1889 av den tyske anatomen G. SCHWALBE ] (mera tillf.) anat. hos vissa människor: spetsig utbuktning upptill på ytterörat. HANSTRÖM VSinn. 59 (1926).

– SATYR-UTSEENDE ~⁰²⁰⁰, n. jfr -ansikte. SAOL (1900).

– SATYR-ÖRT.

[växter av detta släkte användes förr för att stegra fortplantningsförmågan]

(†) om (växt tillhörande) det i äldre systematik förekommande släktet Satyrium Lin. av familjen Orchidaceæ (innefattande bl. a. brunkulla, grönkulla, klubbsporre o. knärot). LILJEBLAD Fl. 213 (1792; om släktet). DALIN (1854; om släktet). jfr FRIES Ordb. (c. 1870). jfr äv.: Brun-Satirört. LILJEBLAD Fl. 213 (1792; om brunkulla).

Avledn. (till 1):

– SATYRESK ~⁰⁰⁴, adj.

[jfr eng. o. fr. satyresque; av ital. satiresco]

konst. om bildframställning o. d.: som (föreställer en figur som) liknar en satyr; jfr satyrisk, adj.² ¹. NationalmusÅb. 1936, s. 70.

– SATYRISK ~⁰⁰⁴, m.

[jfr t. satyriskus, eng. satyrisk; av gr. σατυρίσκος]

(numera bl. tillf.) ung l. liten satyr. DAHL Petiscus 116 (1872). GÖTHE Sergel 44 (1921).

– SATYRISK , adj. ²

[jfr t. satyrisch, eng. satyric, fr. satyrique; av lat. satyricus, av gr. σατυρικός]

[SATYRISK.avl 1]

1) som tillhör l. har avseende på satyr(er); som liknar en satyr(s) l. satyrer(s); särsk. övergående i bet.: sinnlig, lysten o. d. Man skal ey . . tagha vppå sigh någen . . Satyrisk eller Tragisk Hamn, medh förklädande eller förmummande. SCHRODERUS Os. 2: 375 (1635). (Voltaire) har et Satyriskt utseende; men när han ler, snörper han ihop sin breda mun, och ser då godt ut. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 127 (1770). En sarkastisk, nästan satyrisk min. LAURIN Minn. 4: 305 (1932) . 2) (numera föga br.) om skådespel l. dans: som utgör satyrspel resp. satyrdans. Linc. Zzz 3 b (1640; om dans). SP 1809, nr 53, s. 1 (om skådespel).