© Svenska Akademien. SAOB spalt: S1396; tryckår: 1965
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SCHERBENKOBOLT ʃær³ben~kω²bolt l. ~ʃär-, stundom ~kå²-, äv. SCHERBENKOBALT -balt, r. l. m. (WALLERIUS ChemPhys. II. 3–4: 99 (1768), HEINRICH (1828)), ngn gg n. (LENHARDTSON Tandl. 227 (1897)); best. -en, ss. n. -et. (-kobalt 1931. -kobolt (-c-) 1747–1925)
[(av t. scherbenkobalt, av scherbe, skärva (se SKÄRVA), o. kobalt (se KOBOLT sbst.²,); mineralet påminner (i en färsk brottyta) om finkornig kobolt o. utgöres av utanpå varandra lagrade skivor l. flagor]
[SCHERBENKOBOLT 0]
(numera mindre br.) gedigen, metallisk arsenik (se d. o. 1) förekommande i skiv- l. bladform. WALLERIUS Min. 227 (1747). Herbst förordar användningen af scherbenkobolt(vid pulpasjukdomar), enär det skall verka mildare än vanlig arsenik. LENHARDTSON Tandl. 227 (1897). VaruhbTulltaxa 1: 120 (1931).