© Svenska Akademien. SAOB spalt: S1765; tryckår: 1966
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SEKTARIE
, m. | ig.; anträffat bl. i pl.
-er
.
[ av mlat.
sectarius
, till lat.
secta
(se
SEKT sbst.²
,); jfr äv. eng.
sectary, fr
.
sectaire
(se
SEKTÄR
). – Jfr
SEKTERARE
,
SEKTERISK
,
SEKTERISM
,
SEKTERIST
]
[SEKTARIE 0]
(
†
)
anhängare av en religiös sekt, sekterist.
EBERHARDT
AllmH
2: 247
(
1768
).
VDAkt.
1785
, nr 106.