SEKUND- sekun³d~ l. SEKOND- sekon³d~ l.sekoŋ³d. ( seconde- 1705 (: Seconde-Corporal-platsers, gen. pl.) – 1941 (: seconde-loge). sekond- (sec-) 1691 (: Secondflanquen, sg. best.) osv. sekund- (sec-) 1691 (: Secund flanquen, sg. best.) osv.)

[jfr t. sekond(e)-, eng. second, fr. second (f. seconde); ytterst av lat. secundus (f. secunda), följande, gunstig, hjälpande, nästa, andre, till sequi, följa (se SEKVENT). – Jfr SEKOND, SEKUND, sbst 1-2 SEKUNDA, sbst. o. adj., SEKUNDARIE, SEKUNDERA, SEKUNDO-]

[SEKUND- 0]

ss. förled i ssgr: som är den andre (andra) i en ordningsföljd l. i rang l. värde, andre; av andra klassen l. ordningen l. graden l. rangen o. d.; särsk. (om ä. förh.) angivande att innehavare av en viss militär befattning l. tjänstegrad innehade tjänst som tillkommit gm dubblering av befattning vid ett regemente o. dyl. o. som urspr. icke avlönades gm indelning utan gm kontantlön; ofta motsatt: premiär-. Det rent lat. uttr. pro secundo (äv. skrivet pro secundo) användes med bet.: för det andra. Förr användes äv. med samma bet. enbart ordet secundo. Primo en Skorpa, Secundo en kanna / Hoglands vin. BELLMAN (BellmS) 1: 241 (c. 1785, 1790). SvUppslB 24: 367 (1935).

Ssgr:

– SEKOND-ADJUTANT,

– SEKOND-BEFÄL,

– SEKOND-CHEF, se B.

– SEKOND-DAM. ( -ond- 1782 osv. -und- 1783) (företrädesvis om ä. förh.) dans. dam i sekondpar. WALCKE MbDansk. 34, Tillägg 2 (1782).

– SEKOND-DANSÖR. ( -ond- 1909osv. -und- 1835–1866) vid balett anställd dansör av andra rangklassen (under premiärdansör). TORSSLOW HdlKTheat. 1: 83 (1835).

– SEKOND-DANSÖS. ( -ond- 1926 osv. -und- 1835–1945) jfr -dansör. TORSSLOW HdlKTheat. 1: 83 (1835). Balletten (vid operan under spelåret 1895–1896) utgjordes av en ballettmästare, tre première- och fyra se kunddansöser (m. fl.). Sthm 3: 296 (1897). BÆCKSTRÖM EtikettGr. 220 (1946).

– SEKOND-FLANK, se B.

– SEKOND-FRUNTIMMER. ( -ond- 1782. -und- 1783) (†) == -dam. WALCKE MbDansk. 1 (1782). DENS. Dansk. 1: A 6 b (1783).

– SEKOND-FÄLTSKÄR,

– SEKOND-FÄNRIK, se B.

– SEKOND-HERRE. (företrädesvis om ä. förh.) dans. = -kavaljer. WALCKE MbDansk. 61 (1782).

– SEKOND-KAPTEN, se B.

– SEKOND-KAVALJER. ( -ond- 1782 osv. -und- 1783) (företrädesvis om ä. förh.) dans. kavaljjer i sekondpar. WALCKE MbDansk. 34, Tillägg 2 (1782). NyFrancaise 3 (1861).

– SEKOND-KORNETT,

– SEKOND-KORPRAL, se B.

– SEKOND-LOGE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) loge på andra raden (i en teater o. d.). Second-Loge no 10 på Kongl. Fransyska Spectaclet. ActSchröderh. 59 a (1788); jfr SCHÜCK i 3SAH LII. 2: 688 (1941).

– SEKOND-LOTS,

– SEKOND-LÖJTNANT,

– SEKOND-MAJOR, se B.

– SEKOND-MOATJÉ. (företrädesvis om ä. förh.) dans. moatjé i sekondpar. WALCKE MbDansk. 3 (1782).

– SEKOND-OFFICER, se B.

– SEKOND-PAR. ( -ond- 1782 osv. -und- 1783) (företrädesvis om ä. förh.) dans. om vart o. ett av de motställda par (bestående av dam o. kavaljer) som i turerna i vissa (serier av) kontradanser med uppställning i fyrkant figurera efter premiären (se premiär, sbst. 3). WALCKE MbDansk. 34, Tillägg 2 (1782). Polkette-Qvadrill. . . Premierparen gör aproche, cavaliererna tager hvarandras damer och går igenom Second-paren, samt till egen plats. Nyfrancaise 4 (1851).

– SEKOND-PLATS. (fÖreträdesvis om ä. förh.) dans. om plats som vid uppställning till kontradans intages av sekondpar. WALCKE MbDansk. 34, Tillägg 4 (1782).

– SEKOND-RYTTMÄSTARE,

– SEKOND-TEATER,

– SEKOND-TRUMPETARE, se B.

(jfr sekund, sbst.¹ ssgr):

– SEKUND-ADJUTANT. ( -ond- 1757–1917. -und- 1799 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) andre adjutant; jfr premiär-adjutant. PH 6: 4647 (1757. (J. F. Aminoff) blef sekundadjutant vid enkedrottningens lifregemente 1772, fänrik vid lifgardet 1773. FinBiogrHb. 77 (1895).

– SEKUND-AKTÖR. (om ä. förh.) titel för skådespelare av den andra rangklassen vid de kungliga teatrarna (under premiäraktör). STRINDBERG Brev 7: 172 (1888). LUNDSTRÖM Jörgenb. 181 (1902).

– SEKUND-BEFÄL. ( -ond- 1790–1914) (förr) befäl med tjänst som tillkommit gm dubblering av befattning vid ett regemente o. dyl. o. som urspr. icke avlönades gm indelning utan gm kontantlön, fördubblingsbefäl; jfr sekund, sbst.¹ , o. -officer. BtVLand 3: 60 (1790). BRAUNERHJELM LifregHäst 3: 108 (1914; om förh. 1701).

– SEKUND-CHEF. ( -ond- 1771–1923. -und- c. 1815 osv.)

[SEKUND-CHEF.ssg 1]

1) mil. officiell benämning på officer (överste) som är chef för militärt förband (vanl. regemente) över vilket konungen (förr äv. annan, högre officer) innehar (innehade) det nominella chefskapet. SecondCheferne af Kongl. Lif-Corpsen, Lif-Gardet, Lif-Regementet, och Lif-Dragonerne. PH 9: 746 (1771). SvStatskal. 1939, s. 270.

[SEKUND-CHEF.ssg 2]

2) (numera bl. ngn gg tillf.) på örlogsfartyg: sekond (se d. o. 3). TOPELIUS Fält. 1: 152 (1853).

– SEKUND-DAM,

– SEKUND-DANSÖR,

– SEKUND-DANSÖS, se?A.

– SEKUND-FLANK. ( -ond- 1691–1783. -und- 1691 osv.) (förr) flank (se flank, sbst.¹ 1

[SEKUND-FLANK.ssg 2.b]

b) som utgjordes av en (från kurtinvinkeln utgående) förlängning av kurtinen o. som bildade vinkel med en snett från kurtinen utgående flank. RÅLAMB 8: 53 (1691). För att ytterligare öka försvaret af facerna, finnas långa sekund-flanker på kurtinen. 2VittAH 17: 307 (1839, 1846; om förh. på 1600-talet).

– SEKUND-FRUNTIMMER se A.

– SEKUND-FÄLTSKÄR ~⁰² l. ~²⁰. (-ond- 1759) (förr) jfr -ryttmtästare. HJELT Medicinalv. 3: 199 (i handl. fr. 1759).

– SEKUND-FÄLTVÄBEL ~⁰²⁰. (förr) jfr -ryttmästare. VRP 7/3 1723.

– SEKUND-FÄNRIK. ( -ond- 1758. -und- 1834 osv.) (förr) jfr -ryttmästare. PT 1758, nr 40, s. 4. KrigVAT 1834, s. 38.

– SEKUND-FÖRARE. (förr) jfr förare 3 f o. -ryttmästare. KKD 1: 5 ( c. 1710). VDAkt. 1729, nr 50.

– SEKUND-KAPTEN. ( -ond- 1880. -und- c. 1710 osv.) (förr) jfr kapten 5 a (slutet) o. -ryttmästare. KKD 1: 274 ( c. 1710).

– SEKUND-KAVALJER, se A.

– SEKUND-KOMMENDÖR. (förr) kanonkommendörs närmaste man. TjReglFl. 1790, s. 115. VFl. 1929, s. 40 (om förh. 1877).

– SEKUND-KORNETT. ( -ond- 1758–1914. -und- 1834 osv.) (förr) jfr kornett, sbst.² III , o. -ryttmästare. PT 1758, nr 40, s. 4.

– SEKUND-KORPRAL. ( -ond- 1705–1808. -und- 1705 osv.) (förr) jfr korpral 2 o. -ryttmästare. KKD 7: 94 (1705).

Ssg:

– sekundkorpral-plats. (förr) jfr plats, sbst.¹ b. LMil. 4: 1343 (1705).

– SEKUND-KVARTERMÄSTARE ~⁰⁰²⁰⁰, äv. ~⁰²⁰⁰⁰. (förr) jfr kvartermästare 2 a o. -ryttmästare. VDAkt. 1716, nr 339. KKD 3: XVI (1907; om förh. 1709).

– SEKUND-LOTS. ( -ond- 1799. -und- 1824 osv.) äldre titel för icke ordinarie kronolots l. för kronolots med tjänsteställning närmast under mästerlots. ReglLotsw. 1799, s. C 4 a. GYNTHER Förf.: 267 (1858).

– SEKUND-LÖJTNANT. ( -ond- 1716 osv. -und- c. 1710osv.)

[jfr d. sekondløjtnant, nor. sekondløitnant, t. sekondleutnant]

(om äldre l. utländska förh.) löjtnant av andra klassen; underlöjtnant; i fråga om ä. sv. förh. äv. om löjtnant tillhörande ett regementes o. d. sekundofficerare; jfr premiär-löjtnant. HC12H 2: 30 ( c. 1710). BRAUNERHIELM LifregHäst 3: 108 1914; om förh. 1701). I augusti 1845 gick . . (Carl Lidman) som ungsekondlöjtnant till segels med korvetten Carlskrona. LIDMAN Blodsarv 104 (1937). 2SvUppslB (1953; om förh. i Danmark o. Norge).

– SEKUND-MAJOR. ( -ond- 1758–1927. -und- 1714 osv.) (förr) major av andra klassen, andre major; jfr premiär-major. HH 24: 213 (1714). Först år 1807 ändrades (vid Skaraborgs regemente) benämningen premiermajor, premieradjutant, sekundmajor etc. till förste major, förste adjutant, andre major etc. BENSOW SkarabRegH 3: 258 (1955).

– SEKUND-OFFICER. ( -ond- 1705 – c.1755. -und- 1712 osv.) (förr) officer med tjänst som tillkommit gm dubblering av officersbefattning vid ett regemente o. dyl. o. som urspr. icke avlönades gm indelning utan gm kontantlön, fördubblingsofficer; jfr -befäl. LMil. 4: 1341 (1705). Förslaget öfver de i Stockholms län i febr. . . (1719) inqvarterade trupper, bestående . . af . . (bl. a.) Lif-reg:tets fördubblings-manskap, Uplands Sekundofficerare, Öfversten Grefve Oxenstjernas reg:te, Adelsfanan. KrigVAT 1849, s. 330.

– SEKUND-PAR, se Q.

– SEKUND-PLANET. (†) himlakropp (måne) som kretsar kring en annan planet, drabant (se d.o. 3), satellit. MELANDERHJELM PVetA 1790, s. 28. AURÉN Tidr. 17 (1800).

– SEKUND-RYTTMÄSTARE ~⁰²⁰⁰. (-ond- 1914. -und- 1707 osv.) (förr) ryttmästare av andra klassen (tillhörande ett regementes o. d. sekundofficerare); jfr premiär-ryttmästare. HH 24: 93 (1707). BRAUNERHJELM LifregHäst 3: 108 (1914; om förh. 1701).

– SEKUND-TEATER. ( -ond- 1916. -und- 1885 osv.)

[jfr dan. o. nor. sekondteater]

(numera föga br.) andra klassens teater; särsk. om privat teater (motsatt: kunglig teater o. d.). SCHÖLDSTRÖM Skämt. 43 (1885). (Plautus') original voro . . – för att begagna vår tids språk – sådana stycken, som spelades på sekundteatrarna. SCHÜCK AllmLittH 1: 216 (1919).

– SEKUND-TRUMPETARE. ( -ond- 1789) (förr) jfr -ryttmästare. VDAkt. 1789, nr 213.