SEMAFOR ~sem1Afå4r l. ~se1mA-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr äv. -phor(e))

[jfr t. semaphor, eng. semaphore, fr. sémaphore; av gr. σῆμα, tecken, signal, av omstritt urspr., o. φορός, bärande, i avljudsförh. till φέρω, bär (se BÄRA v.,). – Jfr SEMAFORERA, SEMAFORIST, SEMANTISK, SEMEJOGRAFI, SEMEM]

[SEMAFOR 0]

fast anordning för signalering, bestående av en mast l. stolpe l. dyl., upptill försedd med en l. flera rörliga armar l. vingar (målade med väl synlig färg l. försedda med ljus) gm vilkas placering i olika lägen signaler (med bestämd betydelse, t. ex. motsvarande alfabetets bokstäver) ges till person(er) inom synhåll; särsk. om sådan anordning använd för signalering till l. från fartyg; stundom äv. i allmännare anv.., om ngt som användes vid semaforering (t. ex. par av semaforflaggor). KrigVAH 1836, s. 72. Konteramiral Markham . . gaf order om att genom semafor till högste befälhafvaren begära nämare förklaring rörande den signalerade evolutionen. Därs. 1894, s. 35. Innan (timmer-)stockarna släppas ner (i trärännan vid Glimån), blåser man med valthorn där uppe och hissar en semafor. Dettaär varningssignaler, ty det skulle vara farligt för människor att sitta i en båt alldeles nedanför. SANDSTRÖM NatArb. 2: 48 (1910). (Jag) klättrade .. upp i en av våra livbåtar och med en vit näsduk i vardera handen anropade jag "Freja" med semafor. ADELBORG BlåHav 37 (1934). I Hans Majestät Karl den femtondes år / gick telegraferingen per semafor. TAUBE BalladBlå 36 (1948). – särsk.

[SEMAFOR .a]

a) om sådan anordning använd vid järnväg; numera nästan bl. om sådan anordning med arm(ar) rörlig(a) i ett mot järnvägen vinkelrätt plan, i sht förr äv. om skivsignal (som kan inställas vinkelrätt mot l. längsefter järnvägen). Optisk signalering användes dessutom vid jernvägstrafiken, hvilken signalering der sker . . medelst s. k. semaforer (höga stolpar med tvenne vid toppen befintliga rörliga armar). NYSTRÖM Telegr. 13 (1869). 2UB 3: 465 (1897; äv. om skivsignal). Far bara såg efter att semaforen stod rätt. LAGERKVIST OndSag. 10 (1924).

[SEMAFOR .b]

b) (mera tillf.) oeg. l. bildl. Samma fart (som om dagen har jorden), när natten faller på / och rymdens tusen semaforer tändas. PROCOPÉ Vers 61 (1909).

Ssgr (i sht i fackspr.):

– SEMAFOR-ALFABET.

[jfr eng. semaphore alphabet]

samling tecken som vid semaforering motsvara alfabetets bokstäver. NORDBORG ModSign. 84 (1912).

– SEMAFOR-APPARAT. semafor. SvUppslB 24: 736 (1935).

– SEMAFOR-ARM. jfr arm, sbst. III. ReglTjSJ 1858, s. 31.

– SEMAFOR-FLAGGA, r. l. f.

[jfr eng. semaphore flags, pl.]

på käpp fäst flagga avsedd för l. använd vid signalering (semaforering) för hand, handflagga. SignlAm. 1911, s. 20.

– SEMAFOR-LYKTA. (för signalering nattetid avsedd) lykta (se lykta, sbst.²

[SEMAFOR-LYKTA.ssg 1]

1) anbragt på semafor; stundom äv. om lykta använd vid semaforering för hand. SFS 1893, nr 42, s. 7. IllSvOrdb. (1955; om lykta för semaforering).

– SEMAFOR-SIGNAL. signal som ges med semafor (jfr -tecken); äv. konkret, om semafor. ReglTjSJ 1858, s. 29. SDS 1894, nr 411, s. 2 (konkret).

– SEMAFOR-SIGNALERING. NF 14: 1027 (1890).

– SEMAFOR-STATION.

[jfr t. semaphorstation, eng. semaphore station]

(förr) signalstation utrustad med semafor. SFS 1868, nr 75, s. 7.

– SEMAFOR-STOLPE. stolpe i semafor. 2UB 9: 252 (1905).

– SEMAFOR-STÄLL. om semafor(stolpe). SvD(A) 1949, nr 190, s. 2.

– SEMAFOR-SYSTEM. om systemet att signalera med semafor l. om system (av tecken) för semaforering. NF 14: 853(1890). SvUppslB 24: 736 (1935).

– SEMAFOR-TECKEN. om tecken l. signal som ges med semafor (jfr -signal); äv. konkret, om semaforarm. TSjöv. 1891, s. 409 (konkret). SvUppslB 24: 736 (1935).

– SEMAFOR-TELEGRAFERING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -telegram. TSjöv. 1891, s. 417.

– SEMAFOR-TELEGRAM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) meddelande sänt l. avsett att sändas med semafor. SFS 1868, nr 72, s. 24.

– SEMAFOR-VINGE. jfr -arm. 2UB 9: 254 (1905).