© Svenska Akademien. SAOB spalt: S1977; tryckår: 1967
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SERICIT se¹risi⁴t l. ser¹-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika stycken l. slag) -er.
[jfr eng. sericite, fr. séricite; av t. serizit, bildat till lat. sericum, siden (se SILKE), med den i namn på mineral vanliga ändelsen -it; termen tidigast använd
1850 av den tyske mineralogen K. LIST ]
[SERICIT 0]
miner. sidenglänsande, finfjällig variant av kaliglimmer, i sht förekommande i fylliter. ERDMANN Min. 384 +(1860). 2SvUppslB 11: 827 (1949).
Avledn.:
– SERICITISERA , v. -ing. miner. omvandla (mineral) till sericit; nästan bl. dels i pass. med intr. bet., dels ss. vbalsbst. -ing. RAMSAY GeolGr. 1:93(1912; ss. vbalsbst.).