SEPARATIM sep¹ara³tim² l. se¹- stundom ~¹⁰⁴⁰ (- -àtimm DALIN), adv. [jfr t. separatim; av lat. separatim, till separatus (se SEPARAT)]
[SEPARATIM 0]
(
numera bl. i vissa kretsar)
separat, särskilt; äv. liktydigt med: (var) för sig. (Biskoparna) höllo . . rådigt, ath hwar status (dvs. varje stånd) separatim gingo till adelen. HSH 22: 97 (
1650). Akademier och lärda samfund civilstater och krigsmagten förenade sig eller framstodo separatim att illustrera . .
(K. XIV J:s) 25-årsjubileum medelst skådepenningar.
LEIJONHUVUD Minnesant. 361 (
1843).
IllSvOrdb. (
1955).