SERAFIM se¹rafi⁴m l. ser¹-, äv. ~⁴⁰⁰ (rimmande med lim, rim m. fl. MANDERSTRÖM Rimlex. 140 (1779)), i bet. 1–3 m. | ig., i bet. 4 r. l. m. best. -en ~¹⁰⁴⁰, pl. -er ~¹⁰⁴⁰ (VDAkt. 1781, nr 442, SCHÜCK AllmLittH 3: 379 (1921)) ((†)
-s För hundra år sen 206 (
1810),
EDHOLM C15T 289 (
1872); = (i bet.
3),
För hundra år sen 208,
245 (
1810)); förr äv. (i bet.
1 o.
3) SERAFIN, m. | ig.; pl.
-er (
HSH 3: 142 (
1693),
HH XXXII. 2: 24 (
1783)). (förr äv.
seraph-. -im c. 1675 (:
Seraphim Orden),
1785–1928.
-imer- i ssgr
1751 (:
Seraphimer-teknet) osv.
-in 1693 (:
Seraphiner,
pl.) –
1837.
-ini- i ssg
c. 1675 (:
den Cherubini och Seraphini Ordern))
[jfr ä. t. o. eng. seraphim, seraphin, fr. séraphin; av hebr. s[comb_0300]ěrāfīm, pl. (se SERAF); formerna serafimer- o. serafiner- ss. förled i ssgr ha tidigast använts i ord som beteckna l. ha samband med SERAFIMER-ORDEN efter mönster av sådana ord som BENEDIKTINER-ORDEN, JOHANNITERORDEN o. MALTESER-RIDDARE (jfr amaranter- vid sidan av amarant-); formen serafini- ss. förled i ssg av nylat. seraphini, gen. sg. av seraphinus, till senlat. seraphin (se SERAF)]
[SERAFIM 1]
1) == SERAF 1; numera föga br. utom ss. förled i ssgr betecknande serafimerorden l. ngt som har samband med denna orden. HSH 3: 142 (
1693).
HusgKamRSthm 1751 B, s. 749
(i pl., om broderade bilder). Ljusa Seraphimer kröna / Dig
(dvs. den döde) på evighetens strand.
NICANDER 1: 471 (
1825).
M a j k e n. Visst är jag människa, han lille Potifar. Vore jag en serafim eller elohim (dvs. gud), då ginge jag inte här och sopa Rosensteins golv. BERGMAN Patr. 52 (
1928).
[SERAFIM 2]
2) (
†)
i uttr. kerubim och serafim, om älskligt änglaliknande barn; jfr KERUB 2, SERAF 2. Lille Gunnar – Gud välsigne dig, du lille kerubim och serafim – växer också, ser jag. RYDBERG Vap. 41 (
1891).
[SERAFIM 3]
3) (
†)
om riddare l. ledamot av serafimerorden; jfr SERAF 3. NORDENFLYCHT (SVS) 2: 39 (
1750).
(Efter riksdagens öppnande var) middag hos Kungen för Seraphims, Talmän m. fl. EDHOLM C15T 289 (
1872). jfr:
Jag ska intet nu mera kalla dina kor för kor utan för Seraphimer. .. Seraphimen X och Seraphimen Y och Z ska ha 2 L℔ hö. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 217 (
1791).
[SERAFIM 4]
4) (
†)
elliptiskt för SERAFIM-ORDEN. Seraphimens band. CGLEOPOLD (
1795) i
2Saml. 12: 130. Carl Johan .. fäste äfven Seraphimens tecken på . . (ärkebiskop Lindbloms) bröst.
HEDBORN 2: 191 (
1819).
Ssgr [(möjl. har förleden i vissa till
A
(o.
C – E, H) hörande ssgr urspr. uppfattats ss. pl., varvid dessa vore att hänföra till seraf]
(i allm. till: 1): A (numera föga br.):
B
–
SERAFIMER-BAND.
( -im- 1796. -imer- 1790 osv. -iner- 1751) brett, ljusblått, vattrat band (se band sbst.¹, [SERAFIMER-BAND.ssg 30]
30) vari serafimerstjärna bäres, då icke serafimerkedja (se d. o. 2) användes; äv. i utvidgad anv., om (den värdighet som åtföljer innehav av) serafimerorden (se d. o. 2); äv. mer l. mindre
bildl.
HusgKamRSthm 1751 B,
s. 681Östersjön med stolthet lindar / Sitt serafimerband omkring dess (dvs. Ölands) kust. NYBOM SDikt. 2: 153 (
1869,
1880).
HELLBERG Samtida 7: 212 (
1872;
om serafimerorden).
–
SERAFIMER-BEGRAVNING. (
numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
(förr under praktfulla former firad) begravning av rid dare l. ledamot av serafimerorden. JGOXENSTIERNA Dagb. 75 (
1769).
–
SERAFIMER-DRÄKT.
( -imer- 1779 osv. -iner- 1764) (fÖrr) om praktfull dräkt som vid högtidliga tillfällen bars av serafimerriddare. Stora, lilla sera-fimerdräkten, om serafimerdräkt som utmärktes av stÖrre resp. mindre ståt. SvMerc. 1764, s. 933.
–
SERAFIMER-GILLE. (
förr)
serafimerordensgille. CivInstr. 218 (
1799).
–
SERAFIMER-HUVUD.
( -imer- 1826. -ims- 1748–1845. -ins- 1748) (
†)
serafhuvud (se d. o. 1). PH 4: 2623 (
1748).
ALMQVIST Smar. 381 (
1845).
–
SERAFIMER-KAPITEL.
( -imer- 1756 osv. -iner- 1751) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
serafimerordenskapitel. (A. J. v. Höpken o. G. v. Seth) woro i Seraphiner Capitlet till Directeurer öfwer Lazarettet utnämnde. (AREEN o.) LEWENHAUPT 1 –
2: 364 (cit. fr. 1751).
–
SERAFIMER-KEDJA.
( -im- 1749. -imer- 1773 osv. -ims- 1837. -in- 1773) [SERAFIMER-KEDJA.ssg 1]
1) om en av äldre historiska författare antagen kedja som tänktes utgöra insigniet för en medeltida serafimerorden (se d. o. [SERAFIMER-KEDJA.ssg 1]
1) o. som utgjort förebilden för den nuvarande serafimerkedjan (se 2). LAGERBRING Skr. 110 (
1749).
[SERAFIMER-KEDJA.ssg 2]
2) kedja som utgör ett av serafimerordens insignier o. vari bl. a. elva serafhuvuden ingå; äv. dels i utvidgad anv., om (den värdighet som åtföljer innehav av) serafimerorden (se d. o. 2), dels mer l. mindre bildl. 1VittAH 2: 129 (
1773,
1776;
om serafimerorden).
WALLIN Rel. 4: 502 (
1837;
bildl.).
–
SERAFIMER-KLOCKA.
om klockan i Riddarholmskyrkan, vari ringes, då riddare l. ledamot av serafimerorden begraves; vanl. i sg. best. WIESELGREN Samt. 40 (
1870,
1880).
–
SERAFIMER-KORS.
( -imer- 1798 osv. -iner- 1751) == kors 3. PH 5: 3110 (
1751).
–
SERAFIMER-KRASCHAN.
kraschan (se d. o. 1) som utgör ett av serafimerordens insignier o. bl. a. bär en bild av fyra serafhuvuden, vartdera omramat av sex vingar; äv. i utvidgad anv., om (den värdighet som åtföljer innehav av) serafimerorden (se d. o. 2); särsk. bildl. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 343 (
1840).
REUTERDAHL Mem. 345 (
1860;
om serafimerorden).
HEDENSTIERNA Bondeh. 87 (
1885;
om kraschanliknande fläck i kos panna).
–
SERAFIMER-LASARETT.
i sg.best.,
om lasarett på Kungsholmen i Stockholm som öppnades 1752 o. till 1888 hade två serafimerriddare ss. styresmän. CivInstr. 218 (
1799).
–
SERAFIMER-MEDALJ.
av Fredrik I 1748 instiftad medalj (se d. o. 2 b) som på frånsidan bär bilden av serafimerordens kedja o. utdelas till personer som gjort stora insatser i fråga om sjuk- o. fattigvård. SKL 3: 501 (
1850).
–
SERAFIMER-ORDEN.
( -im- c. 1675–1886. -imer- 1776 osv. -ims- 1842–1945 (om förh. 1790). -in- 1693–1773. -ine1747. -iner- 1748–1871. -ini- c. 1675) [jfr nylat. ordo equitum seraphicorum]
[SERAFIMER-ORDEN.ssg 1]
1) om en av äldre historiska författare antagen medeltida orden (se d. o. 4) vars i källor från 1600-talet återgivna ordenskedja o. övriga insignier utgjort förebilderna för den nuvarande serafimerordens (se 2); förr äv. i uttr. kerubim- och serafimorden. HSH 3: 157 (c. 1675: Cherubin och Seraphim Orden).
LÖFSTROM SvRiddO 104 (
1942).
[SERAFIMER-ORDEN.ssg 2]
2) av Fredrik I 1748 instiftad orden (se d. o. 4) i vars ordenskedja bl. a. elva serafhuvuden ingå (o. som ansågs vara ett återupplivande av den under 1 omnämnda orden); äv. (motsv. orden 5) om dekoration l. värdighet som tillkommer riddare l. ledamot av denna orden. PH 4: 2620 (
1748).
TjReglArm. 1889, s. 32
(om dekoration l. värdighet). (AREEN o.) LEWENHAUPT 1–
2: 41 (
1942).
[SERAFIMER-ORDEN.ssg 3]
3) (
numera knappast br.)
om franciskanerordenjfr serafisk 3. DALIN (
1871;
under serafisk).
–
serafimerordens-gille. (
förr)
av Gustav III år 1787 instiftat gille l. kollegium inom serafimerorden, vilket intill 1876 utövade överinseendet över rikets barna- o. sjukvård; jfr serafimer-gille. SthmStCal. 1789, s. 64.
–
serafimerordens-kapitel. (
numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
om serafimerordens (numera med övriga kungliga riddarordnar gemensamma) kapitel (se kapitel, sbst.¹ ³ a, b); jfr ordens-kapitel 2 o. serafimerkapitel. Ceremonial wid Kongl. Seraphiner-Ordens Capitlens hållande uti Riddare-Salen. (1765; titel på broschyr). TIBELL SeraphH Förord
2 (
1826).
–
serafimerordens-medaljong.
om oval guldmedaljong (på vilken serafimerkorset är fästat) som bäres av rikshärolden. (AREEN o.) LEWENHAUPT 1–
2: 107 (
1942).
–
serafimerordens-sal.
sal på Stockholms slott, där serafimerordens kapitel hållas. (AREEN o.) LEWENHAUPT 1–
2: 56 (
1942).
–
serafimerordens-stjärna. (
numera bl. mera tillf.)
serafimerstjärna. GJEHRENSVÄRD Dagb. 2: 186 (
1780).
–
SERAFIMER-PERUK.
( -imer- 1771 osv. -ims- 1769) på 1700talet brukad peruk (se d. o. 1) som utmärktes av i nacken löst nedhängande lockar av olika längd o. bars av serafimerriddare o. rådsherrar. DA 1771, mr 229, s. 4 jfr (†, om ängels hår): Nu är i bränvinsångst hans (dvs. den avlidnes) anda mer eij siuk: / Nu står han med basun och seraphims-peruque. BELLMAN (BellmS) 4: 25 (1769).
–
SERAFIMER-POMPA. (
†)
pompa vid serafimerbegravning. CALONIUS Bref 39 (1794: Seraphimer pomp).
–
SERAFIMER-RIDDARE.
( -imer- 1773 osv. -ims- 1771. -in- 1751. -iner- 1748–1783. -ins- 1751) om man av världsligt stånd, som erhållit serafimerorden (se d. o. 2); jfr riddare 3. PH 4: 2632 (
1748).
–
SERAFIMER-RIDDERLIG.
[avledn. av -riddare]
(
numera bl. tillf.)
som anstår en serafimerriddare. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 512 (
1844;
om ståt).
–
SERAFIMER-RINGNING.
ringning med serafimerklockan i Riddarholmskyrkan på riddares l. ledamots av serafimerorden begravningsdag. Fornv. 1946, s. 353
(1818: Seraphimer-ringningen;
rättat efter hskr.). –
SERAFIMER-SKÖLD.
(vapen)sköld med riddares l. ledamots av serafimerorden heraldiska vapen, vilken efter vederbörandes död upphänges i Riddarholmskyrkan. WIRSÉN LifvVår 10 (
1888).
–
SERAFIMER-STJÄRNA.
serafimer-ordens kors- l. stjärnformiga insignum, som bl. a. är prytt med fyra serafhuvuden, vartdera omramat av sex vingar; äv. om serafimerkraschan; jfr -ordens-stjärna. PORTHAN BrCalonius 330 (
1796).
CRUSENSTOLPE Mor. 6: 53 (
1844).
–
SERAFIMER-TECKEN.
( -imer- 1751 osv. -iner- 1748) (numera bl. mera tillf.)
om serafimerstjärna ss. tecken på ngns värdighet ss. riddare l. ledamot av serafimerorden. PH 4: 2624 (
1748).
–
SERAFIMER-VAPEN.
(personligt) heraldiskt vapen l. vapensköld l. sköldemärke som utgör riddares l. ledamots av serafimerorden heraldiska igenkänningstecken. SvUppslB 20: 836 (
1934).
–
SERAFIMER-VIS. (
†)
i uttr. på serafimervis, på ett vis som tillämpas i fråga om l. anstår en riddare l. ledamot av serafimerorden. CRUSENSTOLPE CJ 1: 341 (
1845).
–
SERAFIMER-VÄRJA. (
förr)
värja hörande till serafimerdräkt. DA 1825,
nr 153, s. 3.
C
(
numera bl. tillf.):
–
SERAFIMS-RIDDARE,
se B.
– (
3)
SERAFIMS-VEDERLIKE. (
†)
om (ledamot av serafimerorden ss.) serafimer riddares vederlike. BRINKMAN (o. ADLERSPARRE) Brevväxl. 27 (
1829).
D
(
†):
E
(
†):
F
(
†):
–
SERAFINER-TECKEN,
se B.
–
SERAFINER-ÄNGELSHUVUD.
serafhuvud (se d. o. 1). HusgKamRSthm 1751 B,
s. 749 G
(
†):
H
(
†):
–
SERAFINS-RIDDARE,
se B.
–
SERAFINS-ÄNGEL.
seraf (se d. o. 1). FörordnRiddO 1748, s. C 1 a.
Avledn.:
–
SERAFIMISK ,
SERAFINSK, adj., se serafisk.