[ av mlt. sīden, motsv. fht. sīdin (t. seiden), avledn. av sīde resp. sīda (se SIDEN sbst.,); med avs. på bildningen jfr GYLLENE]
[SIDENE 0]
(numera bl. tillf., i vitter stil) som är av siden; som kännetecknas av (användning av) siden.Dee bestelte sidhnne vahrur haffuer jagh E. N. käre fru öffuerlefuereret. OxBr.11: 419 (1627). Tidevarvet1927, nr 20, s. 1 (om tidevarv).