BEHÖRIGHET behö⁴rig~he¹t l. -æ⁴r-, äfv. (i sht i Sveal.) ⁰³⁰~² (behö'righet WESTE; beh`örighét ALMQVIST), r. l. f.; best. -en; pl. (†) -or. eg.: förhållande(t) l. egenskap(en) att höra till ngt l. vara behörig.
[BEHÖRIGHET 1]
1) (
†)
till BEHÖRIG 1. jfr
TILLBEHÖRIGHET. – särsk.
[BEHÖRIGHET 1.a]
a) konkretare, i pl.: hvad som hör till (ngt). Een godh Prästman, som kunde förrätta Gudstiensten och des behörigheeter. Växiö domk. akt. 1688, nr 849. [BEHÖRIGHET 1.b]
b) konkret: tillbehör; jfr BEHÖR 1 a, BEHÖRING, BEHÖRLIGHET 1. Låås medh dhess behörigheet. Växiö domk. arkiv 1653, nr 207. Saal (dvs. sadel) med dess prydelige behörigheeter. VERELIUS Ind. 217 (
1681). Ett starckt Artillerie: hwar till flere stycken
(dvs. kanoner) med andra behörigheter utur Saxen .. kommo.
Ber. om det Pohlen öfwerst. fälttoget 1704, s. D
3 a.
[BEHÖRIGHET 2]
2) (
i sht i skriftspr.)
till BEHÖRIG 4: befogenhet. – jfr OBEHÖRIGHET [BEHÖRIGHET 2.a]
a) till BEHÖRIG 4 a, c: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara behörig l. berättigad. Den föreställning Herr vice Landtmarskalken gjort emot behörigheten af Baron Bielkes tilläggning. Ad. prot. 1789,
s. 564.
Riksdagsordn. 1810,
§ 21. Styrka sin behörighet / Till detta namn.
STRANDBERG 5: 162 (
1862). – särsk.
== BEFOGENHET 1 a. Så blefve icke ens grundlagsfrågor undantagna från dess (dvs. statsutskottets) behörighet. Tiden 1848,
nr 220, s. 1.
Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, .. hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och myndighet. Riksdagsordn. 1866,
§ 1.
Behörigheten såsom riksdagsmän. ALDÉN Medb. 1: 60 (
1884,
1896)
Bestämmelser om behörigheten att inför domstolar (osv.) .. företräda aktiebolag. PT 1902,
nr 98 A, s. 3.
[BEHÖRIGHET 2.b]
b) motsv. BEHÖRIG 4 b, om domare l. domstol: (laglig) befogenhet att döma, kompetens. Göra invändning om Domstolens behörighet. CEDERBORGH UvT 3: 25 (
1810).
Dem (dvs. hugenotterna) tilläts att underkänna behörigheten af sex domare i parlamenterna i Rouen (osv.). CRONHOLM Lig. 154 (
1839).
(Lagmannens) behörighet att lag skilja. WISÉN i 3 SAH 4: 210 (
1889). – i utvidgad anv.: omdömesgillhet.
(Ehrensvärd) har bevisat denna behörighet
(som konstdomare) i afhandlingen om "De fria konsters filosofi".
CRUSENSTOLPE Mor. 2: 367 (
1840).
Ssgr (till
2):
–
BEHÖRIGHETS-BEVIS ⁰³⁰⁰~⁰². Lagstiftarens fordran, att boktryckaren skall vara försedd med utgifvarens behörighetsbevis. H. L. RYDIN i Ny sv. tidskr. 1887,
s. 240.
Befälet å svenska handelsfartyg och utfärdandet af härför erforderliga behörighetsbevis (befälhafvare- och styrmansbref). SFS 1891,
nr 60, s. 4.
–
BEHÖRIGHETS-OMRÅDE ~⁰²⁰, äfv. ~²⁰⁰. Den egentliga civila rättskipningen .. faller .. icke inom hann (dvs. den eng. fredsdomarens) behörighetsområde. I. AFZELIUS i NF 5: 333 (
1882).
–
BEHÖRIGHETS-PROF ~². R. TÖRNEBLADH i
NF 10: 588 (
1888).
För de öfriga stipendierna fordras att sökande .. företer sjelfständigt konstarbete, hvilket godkännes som behörighetsprof. AB 1894,
nr 75, s. 1.
–
BEHÖRIGHETS-VILLKOR ~²⁰ l. ~⁰². För ofrälse Embetsmän .. kunde samma behörighets-vilkor fastställas, som för frälse. RYDQVIST Tid. 2: 168 (1540). Se vi slutligen på bestämmelserna om boktryckeri och bokhandel, så finnas .. inga behörighetsvilkor föreskrifna för yrkets utöfning. H. L. RYDIN i Ny sv. tidskr. 1887,
s. 243.