b`älldå'nn).
[jfr d., t. o. eng.
belladonna, fr.
belladone (äfv.
belle-dame), af it.
belladonna af
bella donna, skön dam, af lat.
bellus, skön, o.
domina, se
DONNA; namnet säges hafva uppkommit däraf, att italienska damer användt saften l. ett extrakt af denna växt (se
1) ss. skönhetsmedel; jfr dock
E. H. TRGNÉR
Hemmets ord 42 (
).
) .
).
En bukett belladonnor.
).
).
).
).