(till I, i allm.
–
BELÄGRINGS-TILLSTÅND ~²⁰ l. ~⁰². [jfr d. belejringstilstand, t. belagerungs(zu)stand samt holl. staat van beleg, fr. état de siège]
om det förhållandet, att den beslutande o. verkställande makten i en ort, ett distrikt osv., i enlighet med hvad som måste ske i en belägrad ort, lägges i händerna på en militärbefälhafvare, hvilken icke blott de militära utan också de civila o. kommunala myndigheterna underordnas, o. att den civila rättsskipningen i vissa fall ersättes af den militära.
Staden, provinsen, hela landet har förklarats i belägringstillstånd. I hufvudstaden har belägringstillståndet proklamerats. Fursten svarade .. att ett belägringstillstånd vore ett undantagsförhållande som icke kunde äga rum längre än det oundgängligen erfordrades.
Snällposten 1848,
nr 68, s. 2.
Belägringstillståndet såsom en legaliserad statspraxis förskrifver sig från den första franska revolutionens tid. NF 2: 193 (
1877).
Tj.-regl. 1889,
s. 18. särsk. i förb.
lilla belägringstillståndet om det förhållandet, att bl. vissa af belägringstillståndets inskränkningar i den medborgerliga friheten träda i kraft. "Det lilla belägringstillståndet" .. hade
(under tiden 1878 till
1886) införts i ett halft dussin af Tysklands största städer.
H. BRANTING i
NF 14: 1529 (
1890).