SIK si⁴k, sbst.², m. l. r.; best. -en; pl. -ar (ARENIUS Fierdh. 72 (1717) osv.), efter ord som anger antal äv. (numera bl. tillf.) = (TOPELIUS Dagb. 2: 152 (1835: 8 laxar och 30 sik)) († -er G1R 28: 485 (1558), SUNDELIUS NorrköpMinne 673 (cit. fr. 1593)). (sich 1574–1581 (: Sicha Råm). sick 1544–1639. siik (-ij-) 1542–1701. sik (-ii-, -ij-, -j-) 1530 osv.) [ fsv.
siker; jfr fd.
sik (ä. d.
sig), fvn.
síkr (nor.
sik) samt lett.
sīga, ry.
sig, fin.
siika; av ovisst urspr. – Jfr
SIK sbst.¹,]
[SIK.sbst2 1]
1) fisk av släktet Coregonus Lin. (i pl. äv. om detta släkte); särsk. om Coregonus lavaretus Lin. (äv. i uttr. vanlig sik); äv. koll. Sijk . . ij tunnor. HH XI. 1: 16 (
1530).
Siken i Stockholms skärgård är olik (till species) Vetterns sik, och begge äro olika Ringsjöns. SNILSSON (
1832) hos
BERZLLIUS Brev 14: 77.
LILLJEBORG Fisk. 2: 708 (
1888;
anfört ss. skånskt namn på Coregonus albula Lin., siklöja).
STUXBERG Fisk. 147 (
1894;
i pl., om släktet).
Vanlig sik. SvUppslB 24: 764 (
1935). jfr
ASP-,
BLÅ-,
BRINK-,
DJUP-,
FET-,
GLI-,
GRÅ-,
GRÄS-,
GRÖN-,
INSJÖ-,
KAVEL-,
KNUBB-,
KRAM-,
LAPP-,
LÖV-,
NÄBB-,
RÖK-,
STEN-,
STOR-SIK m. fl. särsk. i bilder o. jämförelser; jfr
SIK sbst.¹ I een wijck / Jachten låg alt som een Sijk / för sit anckar månd han fäija. UrFinlH 264 (
1717).
Lägg ut förnuftets metkrok, hur ni vill: / De dumma sikarna, de nappa aldrig! ATTERBOM LÖ 2: 291 (
1827).
(Soldaten Munter) Svarte kort och talte föga, / Log med skalken i sitt öga: / Högst tre ord, se'n stum som siken, / Men på hufvu't slog han spiken.
RUNEBERG 5: 65 (
1857).
Dränghustrun som hjälper till i ladugården, är arg som en sik. FORSSMAN Aftonl. 12: 157 (
1904).
[SIK.sbst2 2]
2) om (stor)spigg; i ssgn PIGG-SIK. jfr art 8 a α. NILSSON Fauna 4: 458 (
1853).
–
SIK-DUN. (
†)
sikstim; jfr dun, sbst.² VetAH 1753,
s. 197.
–
SIK-FISK.
i sht zool. sik. HdIVLBibl. 1792,
fol. 136 (koll.). NILSSON Fauna 4: 464 (
1853).
–
SIK-FISKE.
( sik- 1732 osv. sike- 1563–1616) [SIK-FISKE.ssg 1]
1) jfr fiske 1. LReg. 17 (
1563). 2) (
†)
om resultatet av sikfiske (i bet. 1); jfr fiske 2. SUFinlH 5: 51 (
1615).
[SIK-FISKE.ssg 3]
3) jfr fiske 3. AOXENSTIERNA 1: 445 (
1616). 4)
jfr fiske 4. CEDERSTRÖM Fiskodl. 19 (
1857).
–
SIK-FORM.
zool. jfr form I 9 slutet. LAH 24: 42 (
1866).
–
SIK-FÅNGST.
jfr fångst 1 a. b.
SFS 1902,
Bih. nr 51, s. 3.
–
SIK-GRUND.
grund (i sjö l. vattendrag o. d.) där sikar (vid lektid) samlas i mängd. LEVANDER DalBondek. 1: 119 (
1943).
–
SIK-HAGE.
( -haga 1563 osv.) (
i Finl.)
vid sikfiske (kring sikgrund) använt långt (men föga djupt) nät. SMEDS Malaxb. 92 (cit. fr. 1563).
–
SIK-KAR.
( sike- 1560–1587) fisk. jfr kar, sbst.¹ ³ b. RäkenskNorrkGård 1560, s. 11 a. –
SIK-LÖJA.
( sik- 1555 osv. sika- 1561. sike- 1555–1723) [ fsv. sika lögha]
om vissa mindre fiskar av släktet Coregonus Lin., särsk. dels (numera vanl. o. i zoologiskt fackspr. bl.) om C. albula Lin., dels om små former l. unga individer av C. lavaretus Lin.; i pl. äv. om en inom nämnda släkte uppställd (stundom ss. ett särskilt undersläkte uppfattad) grupp till vilken C. albula Lin. hör; äv. koll.; jfr mujka. GripshR 1555, s. 9 b.
1Brehm III. 1: 297 (
1876;
om C. albula). (Vi) börja . . vår framställning af slägtet Coregonus med siklöjornas grupp.
SMITT RiksmSalmon. 212 (
1886).
Beteckningen "siklöja", som man hör på många ställen i Norrland, gäller .. oftare sikyngel än verklig siklöja. EKMAN NorrlJakt 308 (
1910).
LAMPÉN TLandsfinl. 95 (
1918;
koll.). särsk. (
numera föga br.)
ss. i sht nedsättande beteckning för flicka l. kvinna; jfr sik, sbst.¹, o. sik, sbst.² 1 slutet. (En sup) ska pigga opp den lilla siklöjan (dvs. en liten flicka). BLANCHE FlStadsg. 76 (
1847).
"Hvad . . (den dödsdömde) såg bra ut!" hviskade ett fruntimmer . . till ett annat. ". . stor skada på en så vacker karl!" "Om han varitful", inföll en bredvid stående koppärrig arbetskarl, "så hade det varit så lagom skada, era siklöjor!" DENS. Band. 52 (
1848).
Ssgr:
–
siklöj-rom om (den för beredning av kaviar använda) rommen av siklöja, löjrom. LAHT 1903,
s. 293.
–
SIK-MASK.
[möjl. ombildning av fin. siikamas, adj., påminnande om sik (med anslutning till mask sbst.¹,)]
(
†)
laxöring. Börting, Sikmatk, Taimen eller lödjor: liknar tämmeligen blank-lax .. men är mindre til växten, kårtare ock bredare, har ock tätare svarta fläckar med brun färg omgifne. VetAH 1751, s. 97.
–
SIK-NOT.
( sik- 1811 osv. sike- 1686) jfr not sbst.¹ ¹. BoupptSthm 3/7
1686.
–
SIK-NÄT.
( sik- 1660 osv. sika- 1529. sike- 1547–1778) nät för fångst av sik. HSH 37: 3 (
1529).
–
SIK-ODLING.
jfr odling 3. LAHT 1903,
s. 293.
–
SIK-ROM.
( sik- 1554 osv. sika- 1574–1581. sike- 1544–1568) [ fsv. sika roghn]
ALMQUIST CivLokalförv. 3: 176 (
i handl. fr. 1544).
–
SIK-SILL. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om (ung) sik. MODIN GTåsjö 25 (
1916).
–
SIK-SLÄKTE(T).
zool. släktet Coregonus Lin. LINNÉ Vg. 231 (
1747).
–
SIK-STIM.
stim av sikar. IdrFinl. 2: 144 (
1905).
–
SIK-TID.
tid då siken (leker o.) fångas. ENGSTRÖM 2Bok 139 (
1909).
–
SIK-VIMMA. (
numera bl. i vissa trakter. bygdemålsfärgat)
om (storvuxen, förr ss. en särskild art uppfattad form av) fisken Coregonus albula Lin., siklöja. NILSSON Fauna 4: 462 (
1855).
B
†:
C
†: