© Svenska Akademien. SAOB spalt: S2786; tryckår: 1968
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SIVSKAP r. l. m. l. f. (sif(f)-)
[(fsv. sifskaper, m., svågerskap; jfr fvn. sifskapr, svågerskap; avledn. av det ord som föreligger i förleden i fsv. sifkona, besläktad l. besvågrad kvinna, o. i fvn. sif (vanl. i pl. sifiar), got. sibja, fsax. sibbia (mlt. sibbe), fht. sibba, sippa (t. sippe), ffris. sibbe, feng. sibb, alla med bet.: släktskap; jfr sanskr. sabhā, sammankomst; till roten i SIG, pron. – Jfr GUD-SIVA-LAG, GUD-SIVJO-SPJÄLL, GUD-SÖV o. SIVSSPJÄLL]
[SIVSKAP 0]
() släktskap. LIND 2: 164 (1738). MÖLLER 2: 244 (1755). jfr: Sifia, cognatio, alias sifskap. IHRE 2: 533 (1769); sannol. att fatta ss. citat av fsv.
Ssgr:
SIVSKAPS-SPJÄLL. ( -spiäld, -spjäld)
[(fsv. sifskaps spiäl]
() lägersmål med släkting i förbjudet led; jfr sivsspjäll. LIND 2: 164 (1738). MÖLLER 2: 244 (1755). jfr: Sifskapz spiall, concubitus cum cognatis, vel violatio cognatonis. IHRE 2: 533 (1769); sannol. att fatta ss. citat av fsv.