).
leffde . . enlige och älende vti alsomstörsta sorg, siwckdom och gremmelse.
).
). Ögonens siukdomar.
).
).
).
).
. – jfr
m. fl. – särsk.
).
.
). Sjukdom är vishetens skola.
).
). jfr
.
).
Hofsl.
).
). jfr
m. fl.
).
).
). jfr
m. fl.
). I förhuset, och närmst det rysliga gapet af Orkus, / Hämnande samvetsagg och ångern äga sin boning, / Bleka sjukdomars hop
.
).
).
).
).
Dedik.
).
). Passionen . .
en sjukdom, som stundom ej kännes, men med täta anfall återkommer.
); jfr slutet.
).
).
). – särsk. (
.
).
).
).
).
).
.
.
).
).
).
). jfr
.
). "Jag genomskådar din sjukdom" – sa' skomakarn, tittade genom hålet på stöfveln.
).
.
.
– särsk.
A, s. 3
Glasens sjukdomar äro icke – såsom man redan ofta sett uttalas – af bakteriel natur.
.
.
).
Ssgr (till
1)
A
†:
B
–
SJUKDOMS-ALSTRANDE,
p. adj. som alstrar l. åstadkommer sjukdom; patogen; jfr -bringande. Sjukdomsalstrande inflytelser. ILMONI Sjukd. 1: 10 (
1846).
LfF 1910, s. 201
(om bakterier). –
SJUKDOMS-ALSTRARE.
jfr -alstrande. MosskT 1893,
s. 24.
–
SJUKDOMS-ANFALL ~⁰². l. ~²⁰. anfall av sjukdom; äv. oeg. l. bildl., särsk. om (häftigt) raserianfall (jfr
sjukdom 2).
Oldendorp 2: 81 (
1788).
HOLMSTRÖM Ström NatLb. 1: 120 (
1851;
om raserianfall hos ren).
–
SJUKDOMS-ANGREPP ~⁰² l. ~²⁰. angrepp av sjukdom, särsk. på växt(er). LAHT 1905,
s. 361.
–
SJUKDOMS-ANLAG ~⁰² l. ~²⁰. anlag för sjukdom. LING Regl. 2 (
1836).
–
SJUKDOMS-ANSTÖT. (
†)
sjukdomsanfall; krämpa; anträffat bl. i pl. RP 6: 134 (
1636).
(Patienten) klagade icke öfver några sjukdoms-anstöter, utom magsyra. VetAH 1806, s. 249.
CRUSENSTOLPE Mor. 6: 456 (
1844).
–
SJUKDOMS-ART.
art l. slag av sjukdom. UnderrSmittSjukd. 25/8
1813, s. A 4 b.
2NF 38: 282(
1926).
–
SJUKDOMS-ATTEST.
[jfr t. krankheitsattest]
(
numera bl. tillf.)
sjukintyg. THOLANDER Ordl. (
1872).
–
SJUKDOMS-BEGREPP.
jfr begrepp 5 b. HUSS Typhus
3 (
1855).
–
SJUKDOMS-BEHANDLING.
behandling av sjukdom(ar) ; jfr sjuk-behamdling. ILMONI Sjukd. 1: 16 (
1846).
–
SJUKDOMS-BENÄMNING.
jfr -namn. Hygiea 1857,
s. 274.
–
SJUKDOMS-BERÄTTELSE.
berättelse om sjukdom(ar); särsk. om (av läkare författad) redogörelse för förloppet av ett sjukdomsfall (behandling, resultat, utgång o. d.); äv. bildl.; jfr -historia 1 o. sjuk-historia 1. Hygiea 1839,
s. 99.
AB 1954,
nr 317, s. 2
(bildl., i fråga om kritisk granskning av seriemagasin). –
SJUKDOMS-BESKRIVNING.
beskrivning av sjukdom(ar); stundom liktydigt med: sjukdomsberättelse; äv. oeg. l. bildl. WIKFORSS 1: 972 (
1804).
Hygiea 1842, s. 570
(i fråga om extatisk religiös rörelse). Nosographi . .
(dvs.) sjukdomsbeskrifning.
COLLIN Ordl. 35 b (
1847).
HT 1952, s. 394
(om sjukdomsberättelse). –
SJUKDOMS-BESVÄR.
(kroppsligt) obehag som åtföljer sjukdom l. som är av sjuklig natur; jfr besvär II 2 bβ. 2NF 19: 289 (
1913).
–
SJUKDOMS-BESVÄRJELSE. (
i sht förr)
besvärjelse (se d. o. 1) mot sjukdom. JmtFmT 6: 29 (
1914;
om ä. förh.).
–
SJUKDOMS-BILD.
oeg. l. bildl., om sammanfattningen av de symtom l. yttringar som äro utmärkande för en sjukdom l. en (ett) sjuk(t) individ l. om sammanfattningen av de drag som utmärka en tidsperiod o. d. med hänsyn till sjukdomar; stundom äv. metonymiskt, övergående i bet.: sjukdomsfall.
Hygiea 1839,
s. 7.
(Epizootierna) skulle, om de blifvit kända, otvifvelaktigt väsendtligen bidragit att complettera tidehvarfvets
(dvs. 1600-talets) allmänna sjukdomsbild.
ILMONI Sjukd. 1: 307 (
1846).
Behandling af vissa svårare "sjukdomsbilder". HJLING (
1882) hos
LGBRANTING 2: XI. Svampen
(Cenangium abietis) angriper . . tallen i mycket stor omfattning vissa år, och den sjukdomsbild, som därvid framkallas, är i hög grad ägnad att draga uppmärksanheten till sig.
SkogsvT 1912, Fackupps.
s. 313. Sjukdomsbilden vid en lätt koloxidförgiftning består uti huvudvärk, svindel, ångestkänsla, andnöd, hjärtklappning, kväljningar och kräkningar.
BAUER SvArmHäls. 156 (
1924). Det var hennes speciella sjukdomsbild, som återigen framträtt; vad nu läkarna hade för beteckning för den – neurasteni, melankoli eller hysteri.
MOBERG Rosell 163 (
1932).
–
SJUKDOMS-BRINGANDE,
p. adj. som bringar sjukdom; äv. om bakterier o. d.: sjukdomsalstrande; jfr -förande. Landsm. 2: LII (
i handl. fr. 1866;
om orsaker).
2NF 14: 462 (
1910;
om mikroorganismer).
–
SJUKDOMS-BÄDD. (
i sht i vitter stil)
sjukbädd. ROGBERG Pred. 1: 355 (
1828).
–
SJUKDOMS-DAG.
om dag då ngn är sjuk l. under vilken sjukdom varar; i sht förr äv. mer l. mindre metonymiskt, om tid då ngn är sjuk (förr särsk. i uttr. i sjukdomsdagen, under sjukdom); jfr sjuk-dag. LIND 1: 1422 (
1749).
Yngling! . . du bör . . wårda . . (dina föräldrar) med barnslig ömhet i sjukdomedagen. HAGBERG Pred. 2: 75 (1815).
(Doktor Wedenberg) dröjde . . ej tills sjukdomedagen gjorde hans närvaro oundgänglig. WALLIN Rel. 3: 259 (
1828, 1831). Hos häst yttrar sig bukhinneiflammationen ofta genom flera lindriga kolikanfall under de första sjukdomsdagarne.
LUNDBERG HusdjSj. 366 (
1868).
Dagsersättning (av sjukkassa) från och med 22:dra sjukdomedagen. FörhLäkS 1918,
s. 113.
–
SJUKDOMS-DEMON.
i sht rel.-vet. demon (se d. o. 2, 2 [SJUKDOMS-DEMON.ssg 1.a]
a) som bringar sjukdom (gm att intränga i människan); NILSSON PrimRel. 35 (
1911).
–
SJUKDOMS-DIAGNOS.
i sht med. o. veter. == diagnos 1. Hygiea 1842,
s. 583.
–
SJUKDOMS-DISPOSITION.
jfr disposition 4 a4b; äv. bildl. TLäk. 1833,
s. 269.
SvSlöjdFT 1905,
nr 1, s. 20
(i fråga om glassjuka); jfr
sjukdom 5 slutet.
–
SJUKDOMS-ELD.
(i vitter stil, numera bl. tillf.) oeg., om feber. KOLMODIN QvSp. 2: 188 (
1750).
–
SJUKDOMS-FALL.
fall (se d. o. XII 4) av sjukdom; stundom övergående i bet.: insjuknande; jfr fall XII 4 f o. -händelse. Landtmarskalken (befallde), att dhe (dvs. adeln) i Morgon alle samman vthan Siukdoms fall skolle sigh instella (på riddarhuset). RARP 2: 6 (1633); möjl. icke ssg.
Hygiea 1841, s. 45. Sjuksköterska . . vilken till följd av sjukdomsfall i influensa . . blivit tillsvidare oförmögen till tjänstgöring.
SFS 1919,
s. 54.
De långvariga sjukdomsfallen. BtRiksdP 1953,
IX. 2: nr 35, s. 76. särsk. (
numera föga br.)
i uttr. ngns hastiga l. svåra sjukdomsfall, ngns hastiga l. svåra insjuknande. Det har mycket smärtat mig, att af tidningarna erfara Tegnérs nya svåra sjukdomsfall. RYDQVIST (1846) i 3SAH LIX. 3: 347. Efter konung Karl Johans hastiga sjukdomsfall var hans död . . väntad nästan hvarje dag. DE GEER Minn. 1: 74 (
1892).
–
SJUKDOMS-FARLIGHET. (
†)
om fara (som ngn löper) vid sjukdom. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 71 (
1631).
–
SJUKDOMS-FENOMEN.
fenomen (se d. o. I I 1) som hör samman med sjukdom; äv. oeg. l. bildl.; jfr -företeelse. Hygiea 1839, s. 245.
STRINDBERG TjqvS 3: 97 (
1887;
om klassmotsättning i samhälle); jfr
sjukdom 4.
–
SJUKDOMS-FORM.
form (se d. o. I 3, 9) av sjukdom; äv. oeg. l. bildl. KrigVAH 1817, s. 25. Poesiens sjukdomsformer.
DE GEER Minn. 2: 285 (
1892; jfr
sjukdom 2, 5.
–
SJUKDOMS-FREKVENS. (
i sht i fackspr.)
frekvens av sjukdom(sfall), morbiditet, sjuklighet; jfr sjuk-frekvens. Tiden 1848,
nr 255, s. 4.
–
SJUKDOMS-FRÖ. (
numera i sht i vitter stil)
frö (se frö, sbst.¹ 2 b, 3) till sjukdom; äv. oeg. l. bildl.; jfr -grodd. BÄCK PVetA 1765,
s. 30.
Lungsot uppkommer oftast genom arf, så att sjukdomsfrö till densamma från fader- eller moderdjur på afkomman öfwerföres. LUNDBERG HusdjSj. 130 (
1868).
JENSEN Mickiewicz Tad. 17 (
1898;
bildl., om början till förvekligat levnadssätt); jfr sjukdom
2, 4. Nekas kan . . icke att åtskilliga sjukdomsfrön kunna följa med på skalen av frukten, och man bör därför alltid först noga tvätta den, innan man förtär den. BOLIN VFöda 128 (
1933).
(Anita Nathorsts) fasta och slutna energi . . lät till att börja med ingen ana, att hon bar på ett sjukdomsfrö som snart skulle gro och växa och till slut kväva hennes styrka och liv. SvD(A) 1941,
nr 225, s. 7. särsk. (
numera föga br.)
i pl. i oeg. anv., motsv.
sjukdom 3, om mikroorganismer som göra öl l. vin grumligt o. illasmakande.
Reichard Brygg. 13 (
1899).
–
SJUKDOMS-FÖRANDE.
( sjukdom- 1839. sjukdoms- 1884 osv.) (
numera bl. mera tillf.)
jfr -bringande. AFZELIUS Sag. 1: 2 (
1839;
om vindar). PedT 1898 s. 419
(om mikroorganismer –
SJUKDOMS-FÖRFALL. (
i sht i fackspr.)
förfall (se förfall, sbst.³ 2) på grund av sjukdom. WESTE FörslSAOB (
c. 1815).
Jag har ej .. ens ett sjukdomsförfall att åberopa för min försumlighet (att skriva brev). TEGNÉR Brev 8: 303 (
1838).
Att vid sjukdomsförfall för öfverläraren . . biträdande läraren skall vara skyldig att . . bestrida (dennes tjänst). SFS 1910, Bih. nr 47, s. 3 –
SJUKDOMS-FÖRHÅLLANDE.
jfr förhållande 4 o. sjuklighets-förhållande. 1SvLäkSH 12: 162 (
1833;
i sg.). FörhLäkS 1875, s. 189
(i pl.). –
SJUKDOMS-FÖRMEDLARE. (
mera tillf.)
jfr -spridare. SvD(A) 1922,
nr 178, s. 3
(om ohyra). –
SJUKDOMS-GENIUS. (
numera föga br.)
== -demon; förr äv. abstraktare, = -princip. (De koleraliknande fallen voro) kanske mera en följd af jullifvets extravaganser, än af någon qvarvarande Cholerisk sjukdomsgenius. TLäk. 1835, s. 154.
THOLANDER Ordl. (
1872).
–
SJUKDOMS-GIFT. (
numera i sht i vitter stil l. i skildring av ä. uppfattning)
om (tänkt) ämne som åstadkommer l. vidmakthåller sjukdom i en organism; jfr gift, sbst.² 1 e. KOLMODIN Liv. 2: 75 (
1832).
Någon tanke på att . . (lunginflammation) skulle kunna orsakas af något utifrån kommande sjukdomsgift eller smittämne har icke uppstått. KrigVAH 1884, s.5.
(B. Olavi) visar sig ganska väl hafva reda på de tre olika veneriska sjukdomarne, fastän han uppfattar dem såsom symptom af ett och samma sjukdomsgift.
WELANDER VenerSj. 7 (
1898).
(Senapsdegen) skulle dra ut sjukdomsgiftet ur tarmarna, där det hade sin hemvist. MOBERG Invandr. 170 (
1952.
–
SJUKDOMS-GRODD. (
numera bl. tillf.)
jfr grodd 2 slutet o. -frö. AHB 83: 48 (
1873;
i fråga om träd).
–
SJUKDOMS-GRUPP. (
i sht i fackspr., särsk. med.)
grupp av sjukdomar. ILMONI Sjukd. 3: 146 (
1853).
–
SJUKDOMS-GUD.
i sht rel.-vet. gud (av högre ordning) som råder över sjukdomarna; jfr -demon. NILSSON PrimRel. 121 (
1911).
–
SJUKDOMS-HISTORIA.
[jfr t. krankheitsgeschichte]
[SJUKDOMS-HISTORIA.ssg 1]
1) i sht
med. sjukhistoria (se d. o. 1); sjukdomsberättelse. Hygiea 1840,
s. 344.
Boas meddelar 10 intressanta sjukdomshistorier, som . . dock i hufvudsak likna den af Leyden först uppstälda bilden af periodisk magneuros. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891,
s. 30.
Det är i relationen till . . (dottern) som de olika faserna i fru Gunhilds sjukdoms-historia utspelas. 3Saml. 30: 93 (
1950).
[SJUKDOMS-HISTORIA.ssg 2]
2) (
i sht i fackspr.)
om (vetenskapsgren som behandlar) sjukdomarnas historia l. sjuklighetens gestaltning (under en viss tid l. i ett visst land l. vid en viss institution o. d.); jfr sjuk-historia 2. Materialier till en Garnisonens sjukdomshistoria. Hygiea 1839,
s. 58.
Bidrag till Nordens sjukdoms-historia. ILMONI (
1846;
boktitel).
–
SJUKDOMS-HUS. (
†)
i sg. best., om det sjätte av himmelns hus (se d. o.
11 b, motsvarande jungfruns tecken i djurkretsen o. tänkt ss. utövande inflytande i fråga om sjukdom.
Fuhrman Alm. 1654,
s. 36.
–
SJUKDOMS-HÄRD.
härd (se härd, sbst.¹ 4) för sjukdom; särsk. dels om geografisk lokalitet o. d., dels om ställe i organism (jfr härd, sbst.¹ ⁴ b; äv. bildl., särsk. motsv. sjukdom 4. Vattensamlingar i pleura och hjertsäcken . . (äro vid lungtuberkulos) sannolika följder af det retningstillstånd, som af den närbelägna sjukdoms-härden vållas. Hygiea 1839,
s. 136.
Derest anledning finnes antaga, att . . (epidemisk) sjukdomshärd utbildats i en skola, så blir det nödvändigt att stänga skolan. Verd. 1890,
s. 8.
HT 1953, s. 116
(bildl.). –
SJUKDOMS-INSIKT ~⁰² l. ~²⁰. (i sht i fackspr.)
insikt l. medvetande om att man är sjuk. UpsLäkF 1904–05,
s. 45 –
SJUKDOMS-KARAKTÄR.
egenskap l. kännetecken som karakteriserar sjukdom l. sjukdomsfall (jfr karaktär 2 b; numera oftast: karaktär (se d. o. 3 c) l. prägel av sjukdom; stundom äv. = -konstitution. Anatomiska sjukdomskarakteren af de tvenne, dödligt ändade cholerafallen utgjordes af en öfver större delen af tarmkanalen utbredd börjande inflammation. Hygiea 1839,
s. 133.
Den gamla leprösa Degenerationen utgjorde ett grundelement äfven uti Medeltidens sjukdoms-charakter. ILMONI Sjukd. 2: 8 (
1849).
Svårare fall av otvivelaktig sjukdomskaraktär. DAHLBERG SjSamh. 2: 138 (
1937).
–
SJUKDOMS-KONSTITUTION. (
i fackspr., särsk. med.)
= konstitution 4 c; jfr -lynne. TLäk. 1835,
s. 153.
–
SJUKDOMS-KRIS.
kris (se kris, sbst.¹ 1 b) i en sjukdom; äv.: kris (se kris, sbst.¹ 1) som har samband med sjukdom; äv. oeg. l. bildl. ATTERBOM Minn. 576 (
1819;
bildl., i fråga om upplysningsidéernas utveckling i Österrike). (E. A. Karlfeldts) utveckling efter sjukdomskrisen
1913 (har) i Fries' bok fått klarare kontur än tidigare.
TSvLärov. 1943,
s. 257.
–
SJUKDOMS-KVIST. (
†)
bildl., om sjukdom ss. Guds ris (se ris, sbst.¹ ⁸ a ; jfr kvist, sbst.¹ 1 f. Det plägar äfwenwäl wår Himla-Fader taga / En siukdoms-qwist i hand, och barnen stundom aga. KOLMODIN QvSp. 2: 331 (
1750).
–
SJUKDOMS-KÄLLA. (
i sht i vitter stil o. i fackspr.)
jfr källa 2 a, b o. -orsak. MELIN JesuL 3: 65 ((
1849).
Vore rostiga gräs i omgifningen den förnämsta sjukdomskällan, då borde äfven råg och korn allmänt hemsökas af svartrost. LAHT 1897,
s. 101.
–
SJUKDOMS-KÄNSLA.
känsla av sjukdom; särsk. i uttr. allmän sjukdomskänsla; jfr sjuklighets-känsla. 2NF 7: 1479(
1907).
(Fallen) visade ett typiskt insjuknande med hög feber, svår allmän sjukdomskänsla. SvLäkT 1935, s. 236.
–
SJUKDOMS-LIDANDE. (
i sht i vitter stil)
om (lidande på grund av) sjukdom. SVEDELIUS Lif 552 (
1887).
PedT 1898,
s. 9.
–
SJUKDOMS-LIKNANDE,
p. adj. SFS 1910,
nr 77, s. 5
(om tillstånd. –
SJUKDOMS-LÄGER.
(i vitter stil, numera bl. tillf.) = sjuk-läger 1; äv. oeg. l. bildl. MinnBroman 15 (
1835).
JENSEN BöhmDiktn. 124 (
1894;
oeg., om jorden under sjukdomstid).
–
SJUKDOMS-LÄRA. (
i fackspr., särsk. med.)
lära om sjukdomar, patologi; jfr nosologi. Hygiea 1842,
s. 382.
–
SJUKDOMS-MATERIA, äv.
-MATERIE. (i skildring av ä. medicinsk uppfattning) om ämne i en människas l. ett djurs kropp, som tänktes alstra sjukdom. ODENIUS 2Celsus 312 (
1906).
–
SJUKDOMS-MÄRKT,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
märkt l. präglad av (ngns) sjukdom. 3Saml. 9: 5 (
1928;
om dikt). WÄGNER Lagerlöf 2: 181 (
1943;
om år).
–
SJUKDOMS-NAMN.
namn på sjukdom, sjukdomsbenämning. Hygiea 1839, s.58.
–
SJUKDOMS-NOMENKLATUR. (
i fackspr.)
jfr nomenklatur 1, 2. Hygiea 1861,
s. 694.
FoF 1924,
s. 145.
–
SJUKDOMS-NÖD.
(i vitter l. högre stil) jfr nöd 1, 3. Personer, som äro stadda i sjukdomsnöd. Hb. 1894,
s. 20.
Trygghet för ålderdom och sjukdomsnöd. SPÅNGBERG StMän 2: 107 (
1921).
–
SJUKDOMS-OFALL. (
†)
olycka bestående i iråkad sjukdom. JÄRTA (
1845) i
3SAH XLIII. 2: 181. –
SJUKDOMS-OFFER.
offer (se d. o. 3 dγ) för sjukdom. VDAkt. 1781,
nr 288.
–
SJUKDOMS-OLÄGENHET. (
†)
sjukdomstillstånd; jfr olägenhet 2 a. THOMANDER 2: 128 (
1831).
–
SJUKDOMS-OMRÅDE ~⁰²⁰. (i sht i fackspr.)
av sjukdom(ar) hemsökt område; jfr sjuk-fält, -område. LAHT 1931, s. 211
(i fråga om djursjukdom). –
SJUKDOMS-ORSAK ~⁰² l. ~²⁰. [jfr t. krankheitsursache]
orsak till sjukdom. Yttre, inre sjukdomsorsak, som befinner sig utom organismen resp. (ss. disposition) inom densamma. TLäk. 1833,
s. 304.
–
SJUKDOMS-PANORAMA.
i fackspr.) om den sammanfattande bilden av sjukdomarna inom ett land o. d. Ymer 1942, 3–4,
s. 283 –
SJUKDOMS-PAROXYSM. (
numera bl. tillf.)
1) = paroxysm 1. SPF 1831,
s. 188.
[SJUKDOMS-PAROXYSM.ssg 2]
2) våldsamt känsloutbrott vittnande om mentalt sjukdomstillstånd; jfr paroxysm 2. RUNDGREN Pred. 1850,
s. 5.
–
SJUKDOMS-PERIOD.
jfr -tid o. sjuk-period. RYDQVIST (
1846) i
3SAH LIX 3: 350. Året 1510 (medförde) ånyo
(i delar av Europa) en allmännare sjukdoms-period, betecknad förnämligast af Influenza.
ILMONI Sjukd. 2: 38 (
1849).
–
SJUKDOMS-PIL. (
numera bl. tillf.)
bildl.. om sjukdom tänkt ss. en pil som vållar lidande (o. död) ; jfr pil, sbst.¹ ³. KOLMODIN QvSp. 2: 296 (
1750).
–
SJUKDOMS-PROCESS. (
i sht i fackspr.)
jfr process, sbst.¹ 5, o. -förlopp; äv. oeg. l. bildl. TLäk. 1834,
s. 421.
Nemesis eller det ondas sjelfförstöring, som är mensklighetens stora sjukdomsprocess. HWASSER VSkr. 1: 51 (
1852); jfr
sjukdom 2.
Den nedsättning av arbetsförmågan, som en sjukdomsprocess medför. BtRiksdP 1953,
IX. 2: nr 35, s. 59.
–
SJUKDOMS-PRODUKT. (
numera bl. tillf.)
om vätska l. ansvällning l. svulst o. d. bildad vid en sjukdomsprocess (o. uppfattad ss. produkt av denna). BERZELIUS Kemi 6: 722 (
1830).
–
SJUKDOMS-RAPPORT.
rapport om sjukdom(ar); jfr sjuk-rapport. AUERBACH 955 (
1913).
–
SJUKDOMS-RESISTENS. (
i fackspr.)
resistens mot sjukdom(ar). DE GEER SvNatRiked. 2: 73 (
1950;
i fråga om växter).
–
SJUKDOMS-RESISTENT. (i fackspr.) resistent mot sjukdom(ar).
SvVäxtförädl. 2: 148 (
1951;
om växt).
–
SJUKDOMS-RISK.
risk för sjukdom. SFS 1910,
nr 77, s. 8.
–
SJUKDOMS-SMITTA.
smitta som ger upphov till sjukdom(ar). ADLERBETH Ant. 1: 196 (
c. 1792).
–
SJUKDOMS-SPIS. (
†)
sjukkost; jfr sjuk-spis. DA 1808,
nr 20, s. 1.
–
SJUKDOMS-SPRIDARE.
om ngn l. ngt som sprider sjukdom(ar); jfr -förmedlare. NordT 1892, s. 140
(om träd, i fråga om växtsjukdom). –
SJUKDOMS-STADIUM.
jfr -skede. BERNDTSON (
1880).
–
SJUKDOMS-SYMTOM l.
-SYMPTOM.
symtom på sjukdom; jfr -tecken. FKM 3: 19 (
1810). särsk. oeg. l. bildl. (särsk. motsv.
sjukdom 2, 4). Ingen lär väl kunna förneka, att prostitutionen . . är ett fruktansvärt sjukdomssymtom hos samhället. HÖGLUND Branting 1: 160 (
1928).
Maskindyrkan är ett sjukdomssymtom, som måste övervinnas genom andlig läkekonst. NoK 111: 28 (
1931).
–
SJUKDOMS-TAVLA. (
†)
tabell över sjuklighet; jfr sjuk-rapport. SPF 1845,
s. 77.
–
SJUKDOMS-TECKEN.
[ fsv. siukdoms tekn]
tecken på sjukdom; särsk. om sådant tecken ingående i en viss sjukdomsbild, sjukdomssymtom; äv. oeg. l. bildl.; jfr
-yttring När flere personer sjukna på samma tid och ort, samt med likartade Sjukdomstecken, är redan . . at befara en begynnande Epidemie eller Farsot. UnderrSmittSjukd. 25/8 1813, s. A 2 a.
(Cervantes) häfde denna smitta
(dvs. den onatur o. förkonstling som präglade diktningen) på ett sådant sätt, att den aldrig, åtminstone med samma sjukdomstecken, framgent kan återkomma.
RYDQVIST i
2SAH 12: 356 (
1827); jfr
sjukdom 2.
Kristina utydde allt illabefinnande hos sig själv och barnen som ett sjukdomstecken. MOBERG Invandr. 176 (
1952).
–
SJUKDOMS-TID.
tid karakteriserad av sjukdom; dels om tid då ngn är l. varit sjuk, dels om tid som utmärkes av (stor) sjuklighet; jfr sjuk-tid. Under Herr Probstens . . swåra och långwariga sjukdomstid. VDAkt. 1782,
nr 28.
En förnyad och swår sjukdoms-tid begynte åter wisa sig ibland Bröderne på St. Thomas som warade intil slutet af detta år (1745). OLDENDORF 2: 213 (
1788).
Frödings sista sjukdomstid. OLSSON Fröding 36 (
1950).
–
SJUKDOMS-TILLFÄLLE ~⁰²⁰ [jfr d. sygdomstilfælde]
[SJUKDOMS-TILLFÄLLE.ssg 1]
1) (
†)
sjukdomsanfall l. sjukdomstillstånd; sjukdomsfall; äv. övergående i bet.: sjukdomstecken; jfr -tillfällighet. (Svinet) hade ej yttrat några sjukdomstillfällen förr än . . för åtta dagar sedan. VetAH 1815,
s. 132.
Rheumatisme och Binnike-mask, säger . . (regementsläkaren) Hallström, äro här (i Västerbotten) de wanligaste sjukdomstillfällen. ZETTERSTEDT SvLappm. 1: 81 (
1822).
"Mitt lif har varit", sade . . (A. G. Tamm) "en kedja af sjukdomstillfällen, det ena svårare än det andra." RUNDGREN Minn. 1: 21 (
1851,
1870).
(Hans hälsa hade) försvagats genom flera tillstötande sjukdomstillfällen. OPSTURZEN-BECKER i Skåne 1: nr 3, s.
3 (
1853).
THOLANDER Ordl. (
1872;
utan angiven bet.); möjl. till
2. [SJUKDOMS-TILLFÄLLE.ssg 2]
2) om tillfälle l. tidpunkt då person (l. djur) är sjuk(t). FörhLäkS 1880,
s. 267.
Det (var) allmän sed att "hämta prästen" vid allvarsamma sjukdomstillfällen. MinnGPrästh. 4: 87 (
1927).
–
SJUKDOMS-TILLFÄLLIGHET. (
†)
== -tillfälle 1. De sjukdomstillfälligheter, som härleda sig ifrån ett rikeligare och långvarigt bruk af merkurialmedel. Phosph. 1810, s. 251. Under Transporten falla de
(från Ryssland återvändande franska soldaterna) ned döda, utan synbara wigtiga sjukdoms-tillfälligheter.
AJourn. 1813,
nr 170, s. 2.
TLäk. 1835,
s. 103.
THOLANDER Ordl. (
1872).
–
SJUKDOMS-TILLSTÅND ~⁰² l. ~²⁰. av sjukdom framkallat l. karakteriserat tillstånd (hos organism l. organ l.. person o. d.); äv.: tillstånd vad sjukligheten beträffar (inom ett land l. en stad o. d.); förr äv. = -konstitution; jfr sjuklighets-tillstånd. WÅHLIN TankJönkLaz. 4 (
1776).
Sångorganet . . är (under målbrottstiden) att anse såsom i sjukdoms-tillstånd. MANKELL Lb. 11 (
1835).
2SvLäkSH 1: 311 (
1837;
om sjukdomskonstitution).
Summarisk uppgift . . angående sjukdomstillståndet i hufvudstaden under sist förflutna veckan. SvT 1852,
nr 34, s. 3.
Med avseende å kostnaderna för (polismans sjuktransport) .. skall ersättningen beräknas efter det billigaste färdsätt, som med hänsyn till polismannens sjukdomstillstånd lämpligen kunnat användas. SFS 1955,
s. 1466. särsk. oeg. l. bildl. (särsk. motsv.
sjukdom 2, 4).
Menniskosjälen försattes, genom syndafallet, i ett sjukdoms-tillstånd. HAGBERG Pred. 3: 160 (
1817).
SUNDBERG i
2SAH 62: 6 (
1885;
hos samhällskroppen).
–
SJUKDOMS-TRÄD. (
i fackspr.)
träd använt i syfte att bota sjukdom enligt metoder inom ä. folktro (t. ex. gm dragning av den sjuke genom hål i trädet l. gm inslagning i stammen av spik l. dyl. som varit i beröring med den sjuke). FoF 1920,
s. 78.
SvKulturb. 11–12: 246 (
1932).
–
SJUKDOMS-TYP.
Hygiea 1883,
s. 517.
–
SJUKDOMS-UPPFATTNING ~⁰²⁰. uppfattning beträffande sjukdom (dess väsen, orsaker o. d.). SJÖVALL Sjukd. 8 (
1924).
–
SJUKDOMS-VIRUS. (
i fackspr.)
virus som framkallar sjukdom. 2NF 37: 772(
1925).
–
SJUKDOMS-VÄSEN(DE).
[SJUKDOMS-VÄSEN(DE).ssg 1]
1) i sht rel.-vet. jfr -demon. AntT XX. 4: 60 (
1919). 2)
(mera tillf.) sjukvårdsväsen. TurÅ 1947,
s. 111.
–
SJUKDOMS-VÄTSKA. (
†)
om vätska (var l. slem o. d.) som produceras i kroppen vid sjukdom. MARTIN Bensj. 343 (
1782).
–
SJUKDOMS-YTTRING. (
i sht i fackspr.)
yttring av sjukdom; jfr -symtom. Sjukdomsyttringarna efter förgiftning . . (äro) mångfalldiga. LOVÉN Anv. 93 (
1838).
–
SJUKDOMS-ÅR.
jfr -tid. 2NF 15: 1209(
1911;
i fråga om sjuklighet bland renar).
Hos honom . . hade det inre livet vuxit sig rikare och starkare just under sjukdomsåren. HEERBERGER Dag 372 (
1939).
–
SJUKDOMS-ÄMNE. (
numera nästan bl. i skildring av ä. medicinsk uppfattning)
(smitt)ämne som ger upphov till sjukdom (särsk. om miasma); äv.: ämne som uppkommer l. samlas i kroppen under sjukdom; äv. bildl. Polyfem II. 45: 1 (
1810;
om miasma). Ingen vår egen vishet förmår utplåna dessa
(syndens) fläckar, som . . slå ut af det andliga sjukdomsämne, som gömmer sig djupt inne i själen.
WIKNER Pred. 286 (
1875).
Det difteritiska sjukdomsämnet. Hygiea 1883,
s. 633.
Efter en längre tids förlopp . . uppstodo hos de sjuke aflagringar af sjukdomsämnen. LÖWEGREN Hippokr. 1: 103 (
1909).