l.
l.
l.
.
[fsv.
skedhis-,
skedhe- (i ssgn
skedhis man, skedheman, skiljedomare); av mlt.
schēde(s)-, till
schēde, skiljande, begränsning, gräns, skiljedom o. d., motsv. mht. o. t.
scheide (fht.
sceida i ssgn
wegisceida, vägskäl); till
SKEDA v.², (jfr
SKED, sbst.¹); formen
skeides-, skeidis-, skeidz- möjl. av t.
scheid(e)s- (t. ex. i
scheid(e)smann, skiljedomare), till
scheide (se ovan); formen
skids- snarast av t.
schieds- (t. ex. i
schiedsmann, skiljedomare), ssgsform av
schied, skiljande, skiljedom o. d. (samhörigt med
schieden, fälla dom, av fht.
scidŏn, skilja, fälla dom o. d., motsv. fsax.
scidon, skära i stycken, klyva, i avljudsförh. till
SKIDA, klyva, o.
SKEDA, v.²); för formen
skedens- jfr ä. t.
schidens- (i ssgn
schidensrichter, skiljedomare), sannol. bildat efter mönster av
friede(n)s- (t. ex. i
friede(n)släufe, pl., fredstider)] (
).
).
).
schidensrichter).
skeydheszherrar).
).
).
, s.
).