SKAPLYNNE ska³p~lyn²e, förr äv. SKAPLYNDE, n.; best. -et; pl. -en. ( -lynde 1718– c. 1755. -lynne 1733 osv.) 1) (†) om dgts yttro skapnad l. form l. be- stalt; äv. om ngts konsistens l. fasthet o. d. TRIEWALD Konst. 8 (1734). Den andra och tredie arten (av stenkol) finnes ibland wara til sit Skaplynde hårdare och lämpeligare at bränna i kök och spisar. VetAH 1739, s. 103 Min kropps skaplynne eller utwärtes daning, är wäl icke mycket wärdt att omtala. NYRÉN Charakt. 13 (c. 1765). En gammal Laf som dock bibehållit det rätta skaplynne som charaeteriserar Klubb-Lafven med uppåt tjockare eller liksom klubblike grenar. VetAH 1797, s. 292 Denna metall finnes i el. under olika skaplynnen, än i kalkform, än förglasad &c. WESTE FörsSAOB (c. 1815). Någon gemensam familjelikhet finnes vanligen i tummarnes liksom andra kroppsdelars skaplynne bos medlemmar af samma familj. KRUHS UndrV 633 (1884). särsk. a) i utvidgad anv., om form vari tanke l. tal l. språk uppträder; särsk. om stilart. Wår själs åtskilda egenskaper, wåra begrep och wåra känningar hafwa, genom röstens tilhjelp, tilskapat de dem emot swarande tekn; och . . tankans skaplynnen hafwa gjort talets. SvMerc. 6: 707 (1761). (J. F. Schlegel) har den hos Tyska Författare sälsynta lyckan, at kunna liksom befalla sit modersmål, at böja sig, under des hand, i alla möjeliga skaplynnen. Därs. 1764, s. 372 b) bildl. De skönheter som han icke nog tyckte sig kunna älska .. togo nu af sig sine masqver .. (och) dårskapen, hämden, den magra fattigdomen . . wisade sig för honom i sine naturliga och wederstyggeliga skaplynnen. Posten 1769, s. 884 2) om psykisk egenart hos person l. djur l. grupp av personer l. djur: kynne, lynne, sinnelag, karaktär, själsläggning. Till sitt skaplynne reserverad. Han är av annat skaplynne än jag. Olika kroppsbyggnad åtföljes stundom av olik- heter i skaplynne. Svenskt, nordiskt skaplynne. Konstnärligt, kritiskt skaplynne. I naturen . . lärer (icke) finnas annat medel til at gifwa en vng menniskios hierta et gott lag eller skap-lynde, än genom goda .. grundmeningar om Gud. RYDELIUS Förn. Föret. 15 (1718, 1737). Af sitt ursprungliga skaplynne, liksom af sin ursprungliga yttre form, har . . (geten) bibehållit långt mer än Fåret. NILSSON Fauna 1: 268 (1820). De särskilda folkens olika skaplynne (har) äfven på hemmets lif tryckt en skiljaktig prägel. WISÉN Tal 13 (1881). Ellen Key .. rådde Victoria (Benedictsson) att odla humorn, som låg för hennes skaplynne. BÖÖK i 3SAH LX. 2: 287 (1949). särsk. övergående till att beteckna person med särskild tanke på vederbörnndes karaktär l. psykiska läggning: natur (se d. o. 4). Då i .. (Joh. 7: 10) tillägges, att Jesus .. (trots sin tidigare vägran) infann sig i Jerusalem till (lövhyddo-)festen, ville Porfyrius deraf sluta, att han icke alltid ådagalade ett moget skaplynnes styrka i föresatser. RYDBERG i SvTidskr. 1873, s. 367 Med sin vidtomfattande verksamhet . . var . . (Hadrianus) dock i grunden ett svärmiskt skaplynne. DENS. RomD 118 (1877). Detta (dvs. att hon visat medkänsla) är .. den första bandling jag sett av Eva .., den första omedelbara uppenbarelsen av ett skaplynne. WÄGNER Namnlös. 174 (1922). 3) om art l. beskaffenhet l. karaktär l. kynne hos ngt sakligt; stundom: prägel (se PRÄGEL sbst.², 3); särsk. om art osv. hos natur l. naturföremål l. produkt av (i sht litterär l. konstnärlig) mänsklig verksamhet l. tid(speriod). Den bohuslänska naturens kärva skaplynne. Den moderna tidens skaplynne. BERGKLINT MSam. 1: 183 (1781). Donau har ett helt annat skaplynne än Rhein. SNELLMAN Tyskl. 268 (1842). Frankrikes och dess ambassadörs uppförande fick snart utseendet och skaplynnet af personlig fejd mot konung Fredrik och Horn. MALMSTRÖM HiSt. 2: 119 (1863). Den ryska arkitekturens skaplynne är äfventyrligt fantastiskt. UPMARK Lübke 311 (1871). Sitt egendomliga skaplynne erhöll obstetriken genom det principiella avståendet från för tidiga ingrepp. TIGERSTEDT MedUtv. 2: 51 (1923). (Berggrunden) avgör fjällens skulptur och allmänna skaplynne både i stort och i detalj. SELANDER LevLandsk. 83 (1955). särsk. (†) a) i uttr. efter detta sakens skaplynne. under sådana omständigheter l. dyl.; ikläda sig så l. så beskaffade skaplynnen, om angelägenheter: anta så l. så beskaffad natur l. karaktär. Grefve Brahe blef utsedd, att . . föra sakerna, hvilka iklädde sig besvärande skaplynnen efter tidernes läge. NORDIN i 2SAH 5: 246 (1809). Efter detta sakens skaplynne. MEURMAN (1847). b) ursprungligt skaplynne, ursprunglig l. primitiv karaktär. (I historien) ser . . (filosofien) nationen i sit första ämne, språket i sit skaplynne; genom hvilka förändringar det blifvit hvad det är. KELLGREN (SVS) 5: 47 (1786). 4) (†) om (art av) material varav ngt tillverkas. Ämnet eller skaplynnet, hwarutaf uti de gamble förste och enfaldige tider hattar eller hufwudbonader blifwit tilwärckade, har ey altid warit enahanda. KIELLBERG KonstnHandtv. Hattm. 4 (1753).