, r. l. f.; pl.
(c. 1700), FERNOW Värmel. 194 (1773)); förr äv. SKIDE, sbst.², n.; pl. = ( TEMPEUS Messenius 115 (1612), MODIN GTåsjö 370 (i handl. fr. 1790)). ( schi 1701 (: Schir, pl.). schi- i ssg 1701 (: Schilöpare). schide- i ssg 1564 (:Schidekarler, pl.). ski 1739 osv. ski- i ssgr 1911 (: skikälke) osv. skia 1773 (: skior, pl.). skid 1697 osv. skida 1681 (: Skidor, pl.) osv. skide 1685–1790. skide- (-ii-) i ssg 1555 (: skidekarler, pl.)–1846 (: Skidelöpare), 1860 (: skide-karlar, pl.; efter handl. fr. 1564). skider, pl. 1555 osv. skie- i ssg 1721 (: skielöpare). skiede- i ssg 1645 (: skiedeföret, sg. best.). skij 1640. skij- i ssgr 1608 (: Skijkarler, pl.)–1746 (: skijlöpare). skija c. 1700 (: skijor, pl.). skijd c. 1600–1745. skijd- i ssgr 1671 (: Skijd-Finnar, pl.). skijda 1671 (: skijdor, pl.)–1745. skijde 1612. skijde- i ssg 1556 (: skijdekarrer, pl.)–1671 (: Skijdekarlar, pl.). skijder, pl. c. 1600–1671. skyda 1631 (: Skydor, pl.). skyder, pl. 1674) [sv. dial.
ski(d), n. l. f.,
skida, f.; jfr fvn.
skið, n., nor.
ski, (n. l.) f. (varav t., eng. o. fr.
ski), nor. dial.
ski, n. l. f.,
skida, f.; etymologiskt identiskt med
SKIDA, sbst.¹, resp.
SKID, sbst.¹,
SKIDE, sbst.¹; skidan bestod urspr. av ett kluvet trästycke.– Jfr
SKIDA, v.³,
SKIDRA,
SKIDRÄNNARE]
[SKIDA.sbst3 1]
1) om vartdera av två (numera lika långa) mer l. mindre långsmala o. tunna, framtill (förr äv. baktill) rundade l. spetsade o. uppåtböjda trästycken som fästas under var sin fot på en person o. med vars hjälp denne kan färdas på snö; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i inskränktare anv., om det längre av två olika långa trästycken, som fästes under den ena (vanl. vänstra) foten o. nyttjades till att glida med (medan fart gavs gm sparkningar med det under den andra foten fästa, kortare trästycket), löpskida (motsatt: andor); äv. i utvidgad anv., om liknande redskap av annat [file:S3901] material l. med (på ett l. annat sätt) likartad funktion. BUREUS Suml. 63 (c. 1600). Smärre skidor brukas stundom med mycken fördel i djupa kärr och mossar, för att icke sjunka, hvilket lätt kan hända i sådana trakter der bottnen består af djup röd-dy. SVEDERUS Jagt 353 (1831). Nu är det vinter, / Och skidan hon slinter / I bugter och finter; / Går bra! Går bra! TOPELIUS Läsn. 2: 81 (1865). Som bekant äro vermlandsfinnen och skogsbon . . endast vana att åka på långa skidan; den korta eller "andurn" stödes endast lätt vid snön, ibland föres den i luften. Detta sker på slättland och i lindriga sluttningar; i kuperad mark deremot blir förhållandet omvändt, der stödes på andurn, hvilken är dertill konstruerad. Den fjedrar sig icke som skidan, utan är styf, så att man kan lägga hela tyngden på den. SCHRÖDER MinnSkog. 49 (1888); jfr slutet. När bilarna skola framföras å snöbetäckt mark, placeras under framhjulen särskildt konstruerade skidor. 2NF 37: 617 (1925). Skidor att apteras vid sidan av motorcyklar tulltaxeras efter sin beskaffenhet. VaruhbTulltaxa 1: 533 (1931). Skidan kan tillverkas av olika träslag vanligast av björk eller hickory, mera sällan av ask eller bok. IdrIMar. 1935, s. 242– jfr ASP-, BACK-, FJÄLL-, HICKORY-, JAKT-, JÄMT-, KORT-, LANG-, LÄNGDLÖPNINGS-, LÖP-, LÖPAR-, MILITÄR-, MOTOR-, MYR-, RESERV-, RULL-, SKOGS-, SNÖ-, TERRÄNG-, VATTEN-SKIDA m. fl. särsk. i sådana uttr. som åka l. (numera bl. mera tillf.) löpa l. (numera i sht i vissa trakter) ränna skidor, äv. på skidor l. (bygdemålsfärgat) skid, äv. (numera i sht i vissa trakter) gå på skidor l. (bygdemålsfärgat) skid, förr äv. löpa l. draga med skidor l. på de skider, betecknande att ngn färdas (åkande osv.) på skidor; se vidare LÖPA, v.¹ I ², RÄNNA, v. 8 a δ. Vår vilie . . (är), att thu . . lather anamne udi tienesten the mäste dugläge unge karler, som .. äre färdige at löpe på the skider. G1R 25: 144 (1555). UrkFinlÖ I. 2: 46 (1597: dragin mz skider). Ener hon skulle gåå till höö Ladbunn, at tagha höö hafuer hon gåt på skij, och fullit der medh. ÅngermDomb. 16/11 1629, fol. 5. Invånarne . . (i Norge) kunna löpa på skidor. HSH 3: 182 (1713). Alle löpa här (dvs. i Hälsingl.) om wintern på Skjd. BROMAN Glys. 2: 83 ( c. 1730). Wi löpe ock med skidor nästan så fort på snön, som en båt seglar för god wind. GADD Landtsk. 1: 45 (1773). Att nödtorftigt lära sig gå på skidor . . i slät mark är icke synnerligen svårt. BERGSTRÖM Hbjagtv. 103 (1872). AUERBACH (1913: Åka [på] skidor). Jag åker aldrig skidor tillsanmans med unga män.
HEDBERG DockDans. 5 (1955). [ 2]
2) [sannol. efter motsv. anv. av fvn. skið i kenningar för fartyg] (
†) om (krigs)skepp. En mächtig Näskung, Lästrykare eller Wjking, som haft sina skidor, askar och dragar wid Enskären. BROMAN Glys. 1: 132 ( c. 1730). jfr: Skeid, Skid, war fordom et lätt fartyg. DALIN Hist. 1: 57 (17471.
Ssgr: (till 1. nm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skida, v.³): i
A
:
–
SKID-BACKE backe för utförsåkning på skidor l. med stup för skidhoppning (hoppbacke). Balck Idr. 3: 25 (
1888).
PåSkid. 1928, s. 169
(för skidhoppning. –
SKID-BAND. (
†)
skidbindning. Balek Idr. 3: 14, 20 (
1888).
–
SKID-BATALJON.
mil. skidlöparbataljon.
SvDÅb. 18: 324 (
1941).
–
SKID-BEHANDLING. särsk.
sport. i fråga om skidteknik, om be handlingen l. hanterandet av skidorna vid skidåkning l. skidhoppning. PåSkid. 1919,
s. 122 –
SKID-BEN -be²n, n.; best. -et; pl. =. [sv. dial. skidben; med avs. på senare leden jfr sv. dial. kavelben, redskap för mangling, vävben, vävstol, eldben, elddon; sannol. samhörigt med fvn. beini, hjälp (nor. dial. beine, hjälp, redkap, verktyg), till beina, räta, sätta i gång, främja (se bena, v.¹)] (
numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skida.
BROMAN Glys. 3: 241 (
c. 1730).
–
SKID-BINDNING.
konkret: bindning för fästande av skida vid fot; jfr -band, -bindsle. PriskurLangborgIdrottsmag. 1892,
s. 5 –
SKID-BINDSE skidbindning. Fyris 1894,
nr 22, s. 4 (:
Skidbindsel).
–
SKID-BJÖRK.
björk för tillverkning av skida l. skidor. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-BRATT,
r. l. m. ; pl. -ar (SD). [senare ssgsleden etymologiskt identisk med brant, sbst.] (
†) skidbrätte. SD 1902,
nr 114, s. 3.
–
SKID-BRODD. (
förr)
om skidbroms vars verksamma del utgjordes av en brodd (se d. o. I) l. broddar. SD 1902,
nr 135, s. 5.
–
SKID-BROMS. (
förr)
bromsanordning på skida för hindrande av skidans bakåtglidande (i sht i motlut); jfr -brodd, -spärr. Patent nr 21633, s.
1 (
1906).
–
SKID-BROTT. jfr
brott I 1.
SkidlöpnIArmén 1917,
s. 45 –
SKID-BRUK.
i uttr. för l. till skidbruk, till användning vid skidåkning. SkidlöpnIArmén 1917, s. 27 (:
för).
–
SKID-BRÄTTE. =
brätte 2. LD 1906,
nr 173, s. 2.
–
SKID-BYXA.
byxa för skidåkning; i sht i pl. KatalÅhlénHolm 100: 484 (
1930).
–
SKID-BÅR.
sjukbår att aptera på skidor l. tillfälligt konstruerad av hoplagda skidor; jfr -kälke. SvRödK 1926, s. 95
(att aptera på skidor). IllSvOrdb. (
1955).
–
SKID-DAG.
dag lämpad för skidåkning l. skidsport l. dominerad av begivenhet på skidåkningens l. skidsportens område. NordIdrL 1900,
s. 407 –
SKID-DAM. särsk.
(i sht sport.): tävlingsåkerska på skidor; jfr -tös. IdrBl. 1935,
nr 14, s. 4.
–
SKID-DAMASK.
damask som knäppes utanpå skidbyxa (för att vid skidåkning hindra snö från att tränga in i skorna); i sht i pl. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-DELEGATION. särsk. i uttr.
Svenska skiddelegationen (äv. förkortat till enbart
skiddelegationen), om organ som åren
1913–
1937 förvaltade de statsbidrag som ställdes till förfogande för understödjande av skolungdomens skididrott.
SvLärT 1913, s. 1161 (:
Skiddelegationen).
PåSkid. 1928,
s. 407 –
SKID-DON. (
mera tillf.)
don (se don, sbst.¹ ³) för skidåkning. SCHRÖDER Skid. 23 (
1900;
om skidstavar).
–
SKID-DROTTNING.
i sht sport. jfr drottning 2 a β o. -kung. SvD(A) 1968,
nr 73, s. 23.
–
SKID-DRÄKT.
dräkt (se d. o. II 2 [SKID-DRÄKT.ssg 2.a]
a) avsedd för l. använd vid skidsport; särsk. om tävlingsdräkt; jfr -löpardräkt. TIdr. 1895,
s. 7 –
SKID-EKIPERAD,
p. adj. ekiperad för skidsport. SvSkidkal. 1939,
s. 90 –
SKID-ELIT sport. elit inom skidsporten; jfr -löpar-elit. IdrBl. 1935,
nr 5, s. 4.
–
SKID-ENTUSIAST.
entusiast för skidåkning l. skidsport. ÖstersundP 1925,
nr 47, s. 3.
–
SKID-EXPERT. särsk.
sport. expert på skidåkning l. skidsport (särsk.: skidteknisk expert). IdrBl. 1935,
nr 16, s. 4.
–
SKID-FABRIK.
fabrik för tillverkning av skidor. IdrFinl. 3: 136 (
1906).
–
SKID-FINNE.
[SKID-FINNE.ssg 1]
1) [sannol. efter mlat. scricfinni, scritefinni, pl. l. gr. σκριϑίψινοι, pl. (se skridfinne); förleden ombildad i anslutning till skida, sbst.³] (
numera bl. tillf.)
i pl.: skridfinnar. MESSENIUS Christm. 241 (
c. 1630).
FERNOW Värmel. 173 (
1773).
[SKID-FINNE.ssg 2]
2) [möjl. med anslutning till 1]
(
†)
skidsoldat från Norrbotten; anträffat bl. i pl. WIDEKINDI KrifgH 136 (
1671).
–
SKID-FLYGNING.
[jfr t. ski- flug]
sport. om skidhoppning i stora backar, resulterande i mycket långa hopp (över 100 m). PåSkid. 1951,
s. 187 –
SKID-FOLK.
sammanfattande om personer som åka skidor l. äro intresserade av skidsport. IHOLMQUIST hos
RIMFORS o. BERGMAN SkidAlp. 6 (
1934).
–
SKID-FORM.
form l. typ av skida l. form karakteristisk för skida. TIdr. 1882,
s. 150 –
SKID-FORSKARE.
om forskare i skidans historia. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-FOT-PLATTA. (
mera tillf.)
skidplatta. KatalNK 1916–17, s. 128.
–
SKID-FRÄMJANDE.
i sg. best., ngn gg äv. obest., i uttr.
Skid- och friluftsfrämjandet resp.
friluftsfrämjande, äv. förkortat till
Skidfrämjandet, om riksorganisation stiftad år
1892 (under namnet Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige, år
1938 ändrat till Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige, numera officiellt förkortat Friluftsfrämjandet) med uppgift att främja skidlöpning o. friluftsliv-; äv. i utvidgad anv., om lokalavdelning av l. lokal l. turiststation o. d. tillhörande denna organisation.
IdrBl. 1925,
nr 15, s. 10
(i sg. obest.). Vi ha Skidfrämjandet och Cykelfrämjandet och i dagarna ha vi fått Simfrämjandet. ZETTERSTRÖM LyckL 123 (
1935).
Bodde du på Skidfrämjandet (i Storlien)? ÖSTERGREN (
1939).
Skidoch friluftsfrämjandet är en riksorganisation med säte i Sthm. PsykPedUppslB 2156 (
1946).
–
SKID-FRÄMJARE särsk. (
vard.)
om medlem av Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige; jfr -främjande. SvSkidkal. 1B39, s. 61.
–
SKID-FRÄS.
tekn. fräs (se fräs sbst.², [SKID-FRÄS.ssg 1]
1) för bearbetning av skidämnen. TNCPubl. 23: 67 (
1954).
–
SKID-FYND.
[SKID-FYND.ssg 1]
1) fynd utgörande skida l. skidor; särsk. (motsv. fynd 1 b) om fornfynd. PåSkid. 1928, s. 270
(om fornfynd). [SKID-FYND.ssg 2]
2) sport. om nyupptäckt storlöpare på skidor. IdrBl. 1935,
nr 17, s. 4.
–
SKID-FÄLTSKJUTNING ~⁰²⁰. sport o. mil. fältskjutning på skidor. SvD(A) 1927,
nr 18, s. 13.
–
SKID-FÄLTSKYTT ~⁰² l. ~²⁰. sport. o.
mil. person som ägnar sig åt skidfältskjutning. SvD(A) 1928,
nr 37, s. 12.
–
SKID-FÄLTTJÄNST ~⁰² l. ~²⁰. (i skildring av ä. förh.) om vintertid försiggående övning(ar) av militärförband under krigsliknande förhållanden med användande av skidor. BERG BlåDrag. 312 (
1936).
–
SKID-FÄRD.
( skid- 1834 osv. skido- 1906–1912) färd på skidor. PERDÉN Kitunen 9 (
1834).
–
SKID-FÄRDIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. färdighet l. kunnighet på skidor. FinMilT 1898,
s. 683 –
SKID-FÖRBUND.
i sht sport. jfr förbund 6 b o. -löpar-förbund, -löpningsförbund. (Det) har uttalats såsom önskningsmål att (i Finl.) få till stånd ett allmänt skidförbund. NordIdrL 1900,
s. 110 PåSkid. 1928, s. 207 (:
Italienska skidförbundet).
(År) 1908 . . (bildades) Svenska skidlöpningsförbundet (efter 1911 benämnt Svenska skidförbundet). 2SvUppslB 26: 229 (
1953).
–
SKID-FÖRE.
( skid- 1737 osv. skide- 1556–1645) före för l. vid skidåkning; särsk. pregnant: för skidåkning lämpat l. idealiskt före. HFinlH 4: 150 (
1556).
(Flickan från skogsgården) kom .. ned .. (till byn) på första skidföre. Landsm. 1: 255 (
1879).
Barnskidskola anordnas . . vid skidföre dagligen . . i Stadsparken. LD 1958,
nr 35, s. 3.
–
SKID-FÖRENING.
i sht sport. == -klubb; jfr -löpar-förening, -löpnings-förening. PåSkid. 1901,
s. 203 –
SKID-FÖRING.
sport. om skidåkares l. skidhoppares sätt att hålla o. föra skidorna under åkning resp. hoppning. PåSkid. 1901,
s. 108 –
SKID-FÖRMÅGA. särsk.
: förmåga l. kunnighet att åka skidor. PåSkid. 1928,
s. 412 –
SKID-GREN.
sport. tävlingsgren inom skididrotten. IdrBl. 1985,
nr 12, s. 6.
–
SKID-GUD.
[efter fvn. šnduráss]
i sht rel.-hist. om gud som råder över skidåkningen; särsk. (i sht i sg. best.) om guden Ull i den fornnordiska mytologien. Ull . . kallas . . skidguden. RYDBERG Gudas. 32 (
1887).
En annan skidgud (än Skade) var Ull. Hans dyrkan ligger i tiden långt före både Tors och Odins. NÄSSTRÖM FornDSv. 1: 74 (
1941).
–
SKID-GUDINNA [efter fvn. šndurdis]
i sht rel.-hist. om gudinnan Skade i den fornnordiska mytologien, uppfattad ss. skidåkningens gudinna; i sht i sg. best. NF 14: 1205 (
1890).
–
SKID-GYMNASTIK.
sport. för (viss) skididrott avpassad specialgymnastik (med l. vanl. utan påtagna skidor). VadGörSkididrSkol. 20 (
1926).
–
(1 slutet) SKID-GÅNG.
sport. (i motlut utförd) gång på skidor (särsk. i form av saxning (se saxa 3 a ζ) l. trampning i sidled); förr äv. liktydigt med: skidåkning. DÜBEN Lappl. 91 (
1873).
Vid skidgången används som alltid stavar, och varje träning som man kör skidgång bör man göra 7–10 ryck om 300-400 m. LängdlöpnSkid. 66 (
1954).
–
(1 slutet) SKID-GÅNGARE. (
†)
skidåkare. Tldr. 1883,
s. 91 –
SKID-HANDBOK ~⁰² l. ~²⁰. jfr handbok 1. Skidhandboken. (1944; boktitel). --HANDSKE. handske avsedd för l. använd vid skidåkning. ÖstersundP 1925,
nr 44,
s. 5 –
SKID-HETS.
(i skildring av ä. förh.) hetsjakt (se d. o. 1) på skidor; jfr -rännande sbst., SvTidskr. 1930,
s. 335 –
SKID-HICKORY.
bot. trädet Carya oVata (Mill.) C. Koch (av vars ved skidor tillverkas). Lustgården 1944-45, s. 291. --HOPP.
hopp med skidor på fötterna; särsk. sport. dels om tävlings- l. träningshopp utfört av skidhoppare, dels övergående i abstrakt bet.: skidhoppning. Innan man gör ett skidhopp, skall man se till, att snön på stupet och i underbacken är hårt tilltrampad. VadGörSkididrSkol. 21 (
1926).
Öva sig i skidhopp(ning). ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-HOPPARR.
sport. person som ägnar sig åt skidhoppning. IdrBl. 1924,
nr 4, s. 3.
–
SKID-HOPPNING.
hoppning med skidor på fötterna; särsk. sport. om hoppning utförd efter bestämda regler i specialkonstruerade skidbackar, backhoppning. NordldrL 1900,
s. 60 –
SKID-HÅLLARE.
hållare (se d. o. 3) för skidor (vid transport o. d.). SvD(A) 1924,
nr 8, s. 8
(på spårvagn). –
SKID-IDROTT ~⁰² l. ~²⁰. i sht sport. på skidor utövad idrott; jfr -sport 1. TIdr. 1889,
s. 60 –
SKID-IDROTTSLIG ~⁰²⁰. i sht sport. som tillhör l. har avseende på skididrott. IdrFinl. 3: 131 (
1806;
om syfte).
–
SKID-IDROTTSMAN ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. person som ägnar sig åt skididrott. IdrBl. 1935,
nr 71, s. 11.
–
SKID-INSTRUKTION.
instruktion i skidåkning l. skididrott; jfr -löpnings-instruktion, -un- dervisning. Skidinstruktion för armén. (
1934;
boktitel). --INSTRUKTÖR. jfr
-instruktion o.
-lärare. PåSkid. 1928,
s. 443.
–
SKID-INTRESSE.
intresse för skidåkning o. skid sport. Påskid. 1928,
s. 308 –
SKID-INTRESSERAD,
p. adj. intresserad av skidåkning o. skidsport. ÖstersundP 1925,
nr 46, s. 5
(i pl., substantiverat, om personer). --JACKA.
jacka avsedd för l. använd vid skidåkning. HbSkidlöpn. 1: 171 (
1931).
–
SKID-JAKT.
på skidor företagen jakt; jfr -löpar-jakt. EKMAN NorrlJakt 23 (
1910).
–
SKID-KALENDER.
jfr kalender sbst.², ³. Svensk skidkalender. (1932; boktitel).
–
SKID-KAPPLÖPNING ~⁰²⁰. KLINT (1906).
–
SKID-KARL.
( skid- 1608 osv. skide- 1555– c. 1700, 1860 (efter handl. fr. 1564). skido- 1906) (numera bltillf.)
skidlöpare; förr äv. pregnant, om soldat på skidor. G1R 25: 143 (
1555).
ISOGÆUS Segersk. 540 (
c. 1700; i pl., om soldater på skidor). RöstRadio 1933, s. 114
(i pl., om längdlöpare på skidor). –
SKID-KARTA.
till tjänst för skidåkare upprättad karta med angivande av skidspår o. för skidåkning lämpliga vägar o. d., spårkarta. ÖSTERGREN (cit. fr. 1917).
–
SKID-KLACK. (
i sht i fackspr.)
på skidpjäxa: klack baktill försedd med spår för hållande av skidbindning. IdrBl. 1935, julnr
s. 16.
–
SKID-KLUBB.
i sht sport. klubb för idkande av skididrott; jfr -löpar-klubb, -löpnings-klubb. SkidklVidar 1893–1953 7 (cit. fr. 1893). –
SKID-KLÄMMARE.
i sht förr använt redskap för hopklämning i ändarna av två mot varandra vända sammanhörande skidor. Skidklämmare, kombinerad med brättspännare. JulkatalPUBergström 1930,
s. 4 –
SKID-KNIV.
för skidfärder avsedd l. vid skidfärder använd kniv (utrustad med detaljer fÖr avskrapande av is l. gammal valla från skida); jfr -skrapa. IdrBl. 1935,
nr 18, s. 5.
–
SKID-KONGRESS.
i sht sport. kongress för behandling av frågor rörande skididrotten. NTIdr. 1910,
s. 168 –
SKID-KONSULENT.
i sht sport. konsulent inom skididrotten (med huvuduppgift att företa resor till olika distrikt o. d. för propaganda, knytande av nya kontakter o. rådgivning i olika frågor). IdrBl. 1924,
nr 160, s. 6
(om förh. i Finl.). –
SKID-KOSTYM. (
numera nästan bl. i Finl.)
skiddräkt. FRÖDING ESkr. 2: 243 (
1897).
Cannelin (
1939).
Ssg (numera bl. tillf.) :
–
skidkostym-tyg.
tyg i l. till skiddräkt. PriskurLangborgIdrottsmag. 1892,
s. 6 –
SKID-KUNG.
i sht sport. jfr konung, sbst.¹ I ⁴ c, o. -löpar-kung. IdrBl. 1935,
nr 23, s. 6.
–
SKID-KUNNIG.
kunnig i skidåkning. FSkidlöpnÅ 1897–98, s. 13.
–
SKID-KURS.
jfr kurs 7. PåSkid. 1908,
s. 223 –
SKID-KÄLKE.
i sht förr använd lätt kälke på breda skidmedar, vanl. dragen av skidåkare (särsk. vid jaktfärder i obygd); stundom äv. om anordning av sammankopplade skidor, använd till provisorisk transport (jfr -bår). Skidkälken är ungefär 3 alnar lång med breda och tunna medar, som helst äro gjorda af tjur. Balck Idr. 3: 10 (1888).
För transport af sjuka eller skadade och af lättare materiel kunna flera par skidor med en enkel remanordning sammanfogas till en skidkälke. 2NF 25: 988 (
1917).
–
SKID-KÄNGA.
== -pjäxa. SD 1902,
nr 135, s. 5.
–
SKID-KÄPP.
(skid- 1888–1923. skide- 1681) (numera knappast br.) skidstav. VERELIUS 89 (
1681).
SAOL (
1923).
–
SKID-KÖRARE. (
numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.)
person idkande sporten skidkörning efter häst. PåSkid. 1901,
s. 56 –
SKID-KÖRNING. (
numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.)
om skidtolkning efter häst l. annat dragdjur som köres av skidåkaren; särsk. i uttr. skidkörning efter häst; jfr -löpning b, -åkning slutet. HEMBERG ObanStig. 163 (
1896;
efter ren).
Vid skidkörning efter häst upplever man . . fartens tjusning. Denna sport förekommer i tävlingsform numera huvudsakligen i Schweiz. NFSportlex. 6: 288, Pl. (
1946).
–
SKID-LADDA.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) = ränn-ludda. LEVANDER DalBondek. 2: 289 (
1944).
–
SKID-LAG.
i sht sport. jfr lag, sbst.³ 14 c γ. IdrBl. 1924,
nr 4, s. 5.
–
SKID-LEDARE.
i sht sport. särsk.: ledare för skidförbund l. -klubb l. -sektion l. -lag o. d. IdrBl. 1924,
nr 138, s. 7.
–
SKID-LEDES. (
i sht i skriftspr.)
på skidor. FoFl. 1909,
s. 152 --LEKTION.
jfr lektion 4. SvSkidkal. 1939,
s. 58 –
SKID-LIFT.
-lif²t, r.; best. -en; pl. -ar (PåSkid. 1956, s. 262, osv.) l. -er (TurÅ 1965, s. 49, osv.). [efter eng. skilift; senare leden av eng. lift, lyftning, hiss (se lifta, v.¹)]
(i sht på vintersportort belägen) linbana som transporterar skidåkare upp till högre belägen plats. SvD(A) 1949,
nr 163,
s. 4 –
SKID-LIKNANDE,
p. adj. HEMBERG JagtbDäggdf. 223 (
1897;
om snöskor).
–
SKID-LITTEATUR.
litteratur som handlar om skidor o. skidåkning. NordIdrL 1909, s. 1OO.
–
SKID-LOPP.
i sht sport. (tävlings)lopp på skidor. RUNEBERG 1: 68 (
1832).
Flickans broder har i det nattliga skidloppet fört de godtrogna fienderna med sig uti en gemensam undergång. NordT 1888,
s. 584 Vid världens första skidlopp, i Tromsö 1843, använde segraren två stavar, men hans exempel vann ingen efterföljd. NFSportlex. 6: 307 (
1946).
–
SKID-LOTS vägvisare för skidturister i fjällen, fjällförare, fjälledare; jfr lots 2. ÖSTERGREN (cit. fr. 1916).
–
SKID-LOV.
om vintersportlov. TSvLärov. 1947,
s. 8 –
SKID-LÄGER.
i sht sport. om lager (se d. o. 7 b) där deltagarna ägna sig åt (o. få instruktion i) skidåkning. Motorför. 1955,
nr 2, s. 23.
–
SKID-LÄNGD.
längd på skida l. motsvarande längden av en skida. Fyra (löpare) äro redan i en klunga på bron och den femte några skidlängder efter. FSkidlöpnÅ 1897– 98, s. 20.
Tillverkningen av löpskidor (har) omattat skidlängder om 7–8 fot. PåSkid. 1928,
s. 398 –
SKID-LÖPA,
r. l. f. uppgånget l. uppåkt l. trafikerat skidspår; särsk.: utförslöpa för skidåkning. SPARRE MorElg 36 (
1918;
om uppgånget skidspår).
Goda skidlöpor i fjällen. SvD(A) 1922,
nr 53, s. 7.
–
(1 slutet) SKID-LÖPA,
v. (
†)
åka skidor. PERDÉN Kitunen 8 (
1834).
Sedan man en hel dag förgäfwes skidlupit .., kom man om aftonen till Kapu hemman, hwarest nattquarter togs. Därs. 12.
–
(1 slutet) SKID-LÖPANDE,
n. skidlöpning. JUSLENIUS 103 (
1745).
–
(1 slutet) SKID-LÖPANDE, p. adj.
om person: som (ofta l. gärna) åker skidor; äv. om trakt l. ort o. d.: vars invånare (ofta l. gärna) åka skidor; ngn gg äv. om idrottsförening: som idkar skidlöpning. Skidlöpande karlar. FJELLSTRÖM Björnaf. 8 (
1755).
Representanter från alla vårt lands skidlöpande trakter . . skola träffas i fredlig täflan. SD(L) 1897,
nr 71, s. 3.
De skidlöpande idrottsföreningarna inom landet. PåSkid. 1918, s. I 14.
–
(1 slutet) SKID-LÖPARE.
( skid- 1701 osv. skide- 1721–1846) person som åker skidor; numera i sht om tävlingsåkare; förr äv. pregnant, dels: skidlöparsoldat, dels: lapp; jfr -åkare. RUDBECK Samolad 12 (
1701).
Thet bekanta folkslaget som kallas Lapar eller Skidlöpare. BROMAN Glys. 3: 232 (c. 1730).
Skidlöpare äro lätt Infanteri, som på djup snö kunna med största färdighet manövrera. KrigVAH 1806,
s. 26 DN(A 1935,
nr 48, s. 13
(om tävlingsåkare).
Ssgr:
–
skidlöpar-bataljon, äv.
skidlöpare-bataljon.
mil. jfr -löpar-förband. SvNorStatscal. 1816, s. 359
(om norska förh.). (Norrbottens regemente) fick enl. 1925 års försvarsordning en särskild skidlöparbataljon med värnpliktiga från hela landet, som enl. 1942 års för svarsbeslut förlades till Kiruna. 1945 beslöts dennas avskil jande från Norrbottens regemente för att bilda Arméns jä garskola. 2SvUppslB 21: 438 (
1951).
–
skidlöpar-elit.
elit inom längdlöpningen på skidor. IdrBl. 1925,
nr 19, s. 3.
–
skidlöpar-förband.
i sht mil. för operation på skidor (särskilt utbildat o.) utrustat förband (se d. o. 3 a); särsk. (numera bl. om ä. l. utländsks förh.) om sådant förband tillhörande ett lands speciellt organiserade skidlöpartrupper. PåSkid. 1940, s. 27
(om förh. 1808).
–
skidlöpar-förbund.
i sht sport. jfr -löparförening o. skid-förbund. NordIdrL 1901, s. 1 12.
–
skidlöpar-kapten.
(numera bl. om ä. 1. utländska förh.) kapten vid ett lands speciellt organiserade skidlöpartrupper.
GT 1788,
nr 125, s. 3.
–
skidlöpar-klubb.
i sht sport. jfr -löpar-förening. Stockholms Skidlöpareklubb. Tldr. 1881,
s. 56 –
skidlöpar-kommando.
(numera bl. tillf.) jfr -löpar-förband o. kommando 3 a. FinlÖde 150 (1927; om finska förh.). –
skidlöpar-kommendering.
(numera bl. tillf.) jfr -löpar-förband o. kommendering 1 b. TIdr.
1887, s. 174 (om
finska förh.).
–
skidlöpar-kompani.
mil. jfr löpar-förband. Balck Idr. 3: 9 (
1888;
om norska förh.).
Norrbottens regemente består av .. (bl. a.) en skidlöparbataljon om bataljonsstab och fyra skidlöparkompanier. SFS 1939,
s. 1817.
–
skidlöpar-kung.
i sht sport. jfr konung sbst.¹, I ⁴ c, o. skid-kung. IdrBl. 1925,
nr 36, s. 8.
–
skidlöpar-kår.
jfr -löpar-förband o. kår, sbst.³ ² b. EKSTRAND Karlbg 75 (cit. fr. 1796).
–
skidlöpar-märke.
i sht sport. märke utgörande belöning för ådagalagd färdighet i skidåkning. PåSkid. 1916,
s. 179 –
skidlöpar-pluton.
mil. jfr
-löpar-förband.
PåSkid. 1901,
s. 222 –
skidlöpar-regemente.
[skidlöpar-regemente.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
om regemente som kännetecknas av duktiga skidlöpare. PåSkid. 1918,
s. 160 [skidlöpar-regemente.ssg 2]
2) mil. jfr
-löpar-förband.
ÖSTERGREN (
1939;
om ä. norska förh.).
–
skidlöpar-soldat.
för operation på skidor (särskilt utbildad1o.) utrustad soldat; särsk. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om sådan soldat tillhörande ett lands speciellt organiserade skidlöpartrupper. FinMilT 1898, s. 684
(om finska o. norska förh.). –
skidlöpar-tjänst. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
om militär tjänstgöring med utbildning i skidåkning. SFS 1910,
nr 9, s. 2.
–
skidlöpar-trupp.
[skidlöpar-tjänst.ssg 1]
1) i sht mil. trupp av soldater utrustade (o. särskilt utbildade) för operation på skidor; i pl. särsk. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om speciellt organiserat truppslag inom armén med huvuduppgift att operera på skidor. Det enda land, hvilket haft fast organiserade skidlöparetrupper, är . . Norge samt möjligen äfven Sverge. FinMilT 1898,
s. 35 [skidlöpar-tjänst.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
grupp l. trupp av skidåkare; särsk. (i sht sport.): trupp av tävlingsåkare, skidtrupp (se d. o. 2). PåSkid. 1901, s. 49
(om ett antal skidåkande jägare). En skidlöparetrupp reser till Italien (för att tävla). Därs. 1928,
s. 197 -utbildning. utbildning i skidlöp ning. SkidlöpnIArmén 1917, s. l.
–
skidlöpar-ämne.
i sht sport. ämne till en god skidlöpare. NordldrL 1900,
s. 93 –
(1 slutet) SKID-LÖPERSKA i sht sport. kvinnlig skidlöpare. NordIdrL 1900,
s. 92 –
(1 slutet) SKID-LÖPNING.
om verksamheten att (tävlings)åka på skidor; äv. dels ss. beteckning för (tävlings)idrott omfattande längdlöpning på skidor, dels konkretare, om tillfälle (tävling) då sådan idrott utövas; jfr -åkning. NORDFORSS (
1805).
Under skidlöpning jagas och fälles Elg vintertiden i Scandinaviens norra landskap. Tjäg. 1834,
s. 937 Skidlöpningen är för . . (norrlänningen) den naturliga idrotten, och deri är han mästare. TIdr. 1882,
s. 57 Hvad skolungdomens skidlöpningar beträffar, så äro dessa på annat ställe utförligt skildrade. PåSkid. 1901, s. XXIV. särsk.
[SKID-LÖPNING.ssg 2.a]
a) mil. i sg. obest., övergående i interjektionell anv., ss. kommandoord, beordrande trupp att göra sig redo att åka skidor gm att spänna fast skidorna på fötterna o. fatta stavarna i händerna.
TrängRegl. 1940,
s. 37.
[SKID-LÖPNING.ssg 2.b]
b) (
numera bl. tillf.)
i uttr. skidlöpning efter häst, skidtolkning (särsk.: skidkörning) efter häst; jfr -åkning slutet. NordIdrL 1900, s. 37
(om skidkörning).
Ssgr:
–
skidlöpnings-förbund. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
skidförbund. NTIdr. 1909,
s. 530 -förening. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
skid(löpar)förening. TIdr. 1892,
s. 109 PåSkid. 1907,
s. 12 –
skidlöpnings-instruktion.
instruktion i skidlöpning; jfr skid-instruktion. Skidlöpningsinstruktion för armén. (
1917;
boktitel).
–
skidlöpnings-klubb. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
skid(löpar)klubb. FSkidlöpnÅ 1897–98, s. 259 (1892). –
skidlöpnings-tävlan. (
numera bl. tillf.)
skidtävling. NIllT 1879, s. 76.
–
SKID-MAKARE. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
person som (yrkesmässigt) tillverkar skidor. Balek Idr. 3: 25 (
1888).
–
SKID-MAN. (
numera bl. mera tillf.)
om skidåkare (särsk. tävlingsåkare) l. skidledare o. d. FSkidlöpnÅ 1897–98, s. 101.
Nio skidman . . uttagna till Hohe Tatra. SvD(A) 1935,
nr 28, s. 13.
–
SKID-MARSCH.
(ss. prov på prestationsförmåga o. d. verkställd) marsch (se marsch, sbst.¹ ¹ a, b) på skidor. LINDHOLM Sibbo 1: 136 (
1890). jfr
riks-skidmarsch.
–
SKID-MATERIAL.
material för skidtillverkning; ngn gg äv.: skidmateriel. PåSkid. 1901, s. 288
(om skidmateriel). –
SKID-MATERIEL. (
i sht i fackspr.) materieL (se d. o.
1) för skidåkning.
PåSkid. 1991,
s. 274.
–
SKID-MED l.
-MEDE (i sht förr på transportkälke använd) skidliknande, bred o. tunn med. SCHRÖDER Skid. 83 (
1900).
–
SKID-MODELL.
modell av skida; äv. abstraktare: form l. utseende hos skida. En ny skidmodell är uppfunnen af hr CarI Tirén. NordIdrL 1900,
s. 110 Svårigheten . . att till ordinära prisser erhålla skidmodeller. SvSkidkal. 1939,
s. 54 –
SKID-MUSEUM.
museum för skidmateriel. ÖSTERGREN (cit. fr.
1922).
–
SKID-MÄSTERSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. i sht sport. jfr mästerskap 3 slutet. NordIdrL 1900,
s. 60 –
SKID-MÖSSA.
mössa avsedd för l. använd vid skidåkning; jfr -löpar-mössa. KatalNK 1903–04, s. 154.
–
SKID-NATION.
i sht sport. nation med framstående skidlöpare. IdrBl. 1935,
nr 28, s. 2.
–
SKID-NOS.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -spets. SD(L) 1901 nr 77 s. 5.
–
SKID-NÄSA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
–
SKID-OLYMPIER.
i sht sport. jfr olym- pier, sbst.² IårBl. 1935,
nr 42, s. 6.
–
SKID-ORGANISATION.
i sht sport. organisation (se d. o. 3) för främjande l. utövande av skidsport. PåSkid. 1918, s. XVII. --ORIENTERARE i sht
sport. person som utövar skidorientering. PåSkid. 1941,
s. 181 –
SKID-ORIENTERING.
i sht sport. orientering(stävling) på skidor. IdrBl. 1935,
nr 15, s. 4 (om tävling). LängdlöpSkid. 104 (
1954).
–
SKID-PATRULL.
(militär) patrull på skidor. IllMilRevy 1901,
s. 96 –
SKID-PJÄXA.
pjäxa avsedd för l. använd vid skidåkning (särsk. om kraftig pjäxa med speciell utrustning på sula o. klack för fästande av bindning). HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906,
s. 17 --PLATTA.
platta (av plast l. gummi o. d.) anbringad ovanpå en skidas fotsteg för att förhindra isbildning o. förslitning av fotsteget; jfr -fot-platta. DÜBEN Lappl. 90 (
1873).
–
SKID-PLUTON.
mil. skidlöparpluton. PåSkid. 1901,
s. 219 –
SKID-POLITYR. (
förr)
polityr (se d. o. [SKID-POLITYR.ssg 2]
2) varmed skidor beströkos på översidan till skydd mot inträngande väta; äv. om visst slag av polityr varmed skidor beströkos på undersidan för att förbättra glidet. FSkidlöpnÅ 1897–+98, s. 107.
SkidlöpnIArmén 1917, s. 25
(till skydd mot väta). DYHLÉN SkidlöpnGr. 30 (
1919;
till förbättring av glid).
–
SKID-PREMIÄR.
i sht sport. säsongpremiär för skidåkning (i sht i tävlingsform). IdrBl. 1985,
nr 5, s. 4.
–
SKID-PROGRAM.
i sht sport. program (se d. o. 2 o. 3) som har avseende på skidsport; särsk. dels om program i överensstämmelse med vilket skidtävlingar arrangeras, dels om träningsprogram för skidåkare. Att vårt skidprogram redan är fulltecknat av våra förutvarande skidtävlingar. HbSkidlöpn. 3: 78 (
1935).
PåSkid. 1940, s. 307
(om träningsprogram). –
SKID-PROPAGANDA särsk.
(i sht sport.): propaganda för skidåkning. IdrBl. 1924,
nr 162, s. 4.
–
SKID-PROV.
i sht sport. prov i skidåkning (för vinnande av skidmärke o. d.). SvSkidkal. 1939,
s. 187 –
SKID-PUBLIK.
i sht sport. publik vid skidtävling. DN(A) 1935,
nr 48, s. 12.
–
SKID-PULKA.
pulka avsedd att dragas av skidlöpare. Skidhandb. 257 (
1944).
–
SKID-RAND. (
numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skidspår l. skidväg.
SCHRÖDER MinnSkog. 52 (
1888).
–
SKID-REM.
till skidbindning hörande rem. MEURMAN (
1847).
–
SKID-RESA.
om (sällskaps)resa för utövande av skidåkning; i sht förr äv. liktydigt med: skidtur l. skidfärd. Det (var) ofta snöyra på den skiresan. HÖGBERG Baggböl. 1: 81 (
1911).
Skidresor ha (från Danmark) ordnats till Norge, Sverige och Tyrolen. SvSkidkal. 1939,
s. 103 –
SKID-RYGG.
om den längs översidan på en skida (av äldre typ) löpande upphöjning som på skidans mitt bildar l. övergår i fotsteget. DYHLÉN SkidlöpnGr. 36 (
1919).
–
SKID-RÄNNA.
om rännformig urtagning (hålrand) på skidas undersida, styrränna, styrrand. TOPELIUS Lb. 2: 149 (
1875).
–
(1 slutet) SKID-RÄNNANDE,
n. (
numera i sht i vissa trakter)
skidåkning; äv. (om ä. förh.) i pregnant anv., om på skidor bedriven (hets)jakt (särsk. i uttr. skidrännande efter älg); jfr -ränning. Hädanefter, som förr, blilwer tils widare i gemen tillåtit . . at med grafwar och giller fälla Elgar, men at deremot alt skidränmande ocb jagande med hundar och bösza efter Elg bör wara strängeligen förbudit. PH 8: 7659 (
1767).
SAMZELIUS SkogFjällstig. 153 (
1894).
–
(1 slutet) SKID-RÄNNANDE,
p. adj. (
i sht i vissa trakter)
som åker skidor, skidåkande. ÖSTERGREN (
1939;
om jägare).
–
(1 slutet) SKID-RÄNNERSKA. (
i sht i vissa trakter,
tillf.)
== -löperska. ÖSTERGRBN (
1939).
–
(1 slutet) SKID-RÄNNING. (
i sht i vissa trakter)
skidåkning (äv. konkretare: skidfärd); äv. (om ä. förh.) i pregnant anv., om på skidor bedriven (hets)jakt (äv. konkretare, om enskild sådan jakt), särsk. i uttr.
skidränning efter älg; jfr
-rännande sbst.,
De båda karlarne . . (hade) blifvit inbjudna . . att . . företaga en skidränning efter elg. PåSkid. 1901,
s. 46 Under vidriga förhållanden vore en skidränning över den villsamma Mälaren . . en ganska allvarlig sak. PåSkid. 1918,
s. 147 Fångstmänmen (i Jämtl. o. Härjed.) bekämpade (under medel- tiden o. senare) . . ivrigt . . skidränningen efter älg. HT 1948,
s. 386 –
SKID-SEGEL.
i sht sport. segel använt vid skidsegling (se d. o. 1); ngn gg abstrakt, om skidsegling. En ny amerikansk vintersport – skidsegel. VeckoJ 1925,
nr 4, s. 9.
IllSvOrdb. (
1955).
–
SKID-SEGLA.
(
tillf.) särsk.
: bedriva skidsegling (se d. o. 2). SvD(A) 1965,
nr 65, s. 7.
–
SKID-SEGLING.
[SKID-SEGLING.ssg 1]
1) om förhållandet att låta sig framdrivas på skidor enbart med vindens hjälp; numera företrädesvis (i sht sport.) om verksamheten att segla (se d. o. 1 o) på skidor (på underlag av skare l. tunt snölager) med tillhjälp av segel; äv. ss. benämning på sport bedriven på detta sätt. I Norsk I.B. läses . . att kapt. Roll . . dragit till fjells "för att bedrifva skidsegling". NordIdrL 1901,
s. 162 PåSkid. 1928, s. 141
(utan tillhjälp av segel).
Skidsegling – ny sport. SvD(A) 1930,
nr 52, s. 10.
[SKID-SEGLING.ssg 2]
2) i sht sport. om verksamheten att tolka på skidor efter bil med utvecklad fallskärm på ryggen o. med tillhjälp av denna höja sig upp i luften o. utföra luftsegling; äv. ss. benämning på sport bedriven på detta sätt. Landningen i den nya sporten "skidsegling" utgör alltid ett riskmoment. SvD(A) 1955,
nr 65, s. 7 (text till bild). –
SKID-SEKTION.
i sht sport. inom idrottsförening o. d.: sektion (se d. o. 5 d) för skididrott.
PåSkid. 1918,
s. 252 –
SKID-SELE. (
mera tillf.)
speciell hästsele använd vid skidtolkning efter häst. KatalNK 1916–17, s. 129.
–
SKID-SKADA.
skada på skida. ÖSTERGREN (cit. fr. 1922).
–
SKID-SKO.
sko avsedd för l. använd vid skidåkning (särsk.: skidpjäxa). KatalIndUtstSthm 1897, s. 262.
Anm. Ordet har tidigast anträffats hos
MÖLLER (
1807) med den t. översättningen
schneeschuh (dvs. snöskor? l. andor? l. skida?).
–
SKID-SKODON ~⁰² l. ~²⁰. (tillf.)
jfr -sko. KatalNK 1903–04, s. 154.
–
SKID-SKOLA. särsk.
: skola (kurs o. d.) för utbildning i skidåkning. SvSkidkal. 1935,
s. 41 –
SKID-SKRAPA.
skrapa för avlägsnande av is l. fastklibbad snö l. gammal valla o. d. från skida; jfr -kniv. SvD(A) 1931,
nr 51, s. 7.
–
SKID-SKYTT.
i sht sport. person som utövar skidskytte. SvD(A) 1964,
nr 32, s. 18.
–
SKID-SKYTTE i sht sport. om (idrottsgren bestående i) skjutning till måls vid olika stationer längs en bana som av de tävlande åkes på skidor. SvD(A) 1943,
nr 63, s. 13
(om idrottsgren). –
SKID-SLÄDE.
[SKID-SLÄDE.ssg 1]
1) om släde med skidmedar; jfr -kälke. VERELIUS 226 (
1681).
[SKID-SLÄDE.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
slädliknande skida att montera l. monterad under ponton på flygplan (för start på snö). SvD(A) 1931,
nr 132, s. 3.
–
SKID-SLÖJD. (
i sht förr)
slöjd vid vilken skidor förfärdigas. SD(L) 1902,
nr 522, s. 2.
–
SKID-SMÖRJA. (
numera mindre br.)
om skidvalla. SD(L) 1904,
nr 8, s. 2.
ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-SOCKA.
socka att använda i skidpjäxa. KatalÅhlénHolm 114: 418 (
1937).
–
SKID-SOLDAT.
soldat rå skidor, skidlöparsoldat. ISOGÆUS Segersk. 541 (
c. 1700).
–
SKID-SPEL.
i sht sport. i pl., ss. sammanfattande benämning på större, två l. flera dagar omspännande skidtävlingar avhållna i ett sammanhang; särsk. i uttr. Svenska skidspelen, om sådana årligen återkommande skidtävlingar i Sv. med internationellt deltagande. SvD(A) 1933,
nr 270, s. 24.
De sextonde svenska skidspelen. DN(A) 1964,
nr 86, s. 18.
–
SKID-SPETS spets på (l. i reserv till) skida; jfr -nos, -näbb, -näsa. FSkidlöpnÅ 1897–98, s. 218
(på skida
). jfr reserv-skid- spets.
–
SKID-SPORT.
1) i sht
sport. sport utövad på skidor; jfr -idrott. WOJ (
1891).
[SKID-SPORT.ssg 2]
2) (
föga br.)
i utvidgad anv., om mjukt (vanl. av bomullsvarp med streicligarnsväft framställt) tyg brukat i kläder för skidsport (i bet. 1). Varulex. Beklädn.
125 (
1945).
–
SKID-SPORTANDE,
p. adj. i sht sport. som utövar skidsport. TurTidn. 1937,
s. 228 –
SKID-SPORTARE.
i sht sport. person som utövar skidsport. IdrBl. 1935,
nr 141, s. 4.
–
SKID-SPRINTER.
sport. sprinterlöpare på skidor. IdrBl. 1935,
nr 5, s. 4.
–
SKID-SPRÅNG. (
numera bl. tillf.)
skidhopp. IdrFinl. 3: 118 (
1906).
–
SKID-SPÅR.
av skidåkare uppåkt spår; särsk. om sådant (ofta med speciella markeringar utmärkt) spår för tävling l. träning; jfr -bana, -rand. AHLMAN (
1865).
Elbelysta skidspår i anslutning till varje samhälle och by bör .. vara det främsta målet för skididrottens ansvariga. LängdlöpnSkid. 107 (
1954).
–
SKID-SPÄRR. (
förr)
spärranordning på skida för hindrande av skidans bakåtglidande (i motlut); jfr -broms. PriskurScoutmag. 7: 7 (
1918).
–
SKID-STADION.
[jfr t. skistadion]
i sht
sport. stadion för avhållande av tävlingar i skidhoppning. IdrBl. 1935,
nr 4, s. 5 (i
Garmisch-Partenkirchen). –
SKID-STAFETT.
sport. stafett på skidor. UNT 1933,
nr 32, s. 1.
–
SKID-STAKNING.
stakning på skidor, utförd med hjälp av stav(ar). ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-STATISTIK.
statistik som har avseende på skidor l. skidåkning. PåSkid. 1928,
s. 397 –
SKID-STAV.
stav som skidåkare håller i handen (l. händerna) o. med vars hjälp han stakar sig fram l. håller balansen o. d.; särsk. om vardera av de två (av bambu l. stål o. d. tillverkade) nedtill broddade o. med trissa försedda stavar som nutidens skidåkare äro utrustade med; jfr -käpp, -stake, -stång 1. Skidstafven . . förfärdigas af . . (hårt, masurliknande björkträ), rund af 1 dec(imal) tums diameter, och vardigen 3 alnar lång. KrigVAH 1806,
s. 34 Af fleta antydningar (i Kalevalasångerna) synes det framgå, att skidstafven tillika utgjorde jagtspjut. RETZIUS FinKran. 59 (
1878).
Till skidutrustningen hör äfven ett par skidstafvar, oftast förfärdigade af bamburör och försedda med trugor. 2NF 25: 987 (19171.
Ssgr:
–
skidstavs-brodd, äv.
skidstav-brodd.
jfr brodd 1. TurTidn. 1946,
nr 1, s. 5.
–
skidstavs-klinga.
(-stav-) (
†)
== -stavs-trissa; jfr klinga sbst.², ROTHOF 703 (
1762).
–
skidstavs-kringla.
[sv. dial. skidstavskringla]
= stavs-trissa. ÖSTERGREN (
1939).
–
skidstavs-trissa.
nedtill på skidstav fäst trissa som hindrar staven att sjunka för djupt ned i snön. ÖSTERGREN (
1939).
truga. (i sht i vissa trakter) = -stavs-trissa. NORDLUND Jägarl. 189 (
1914).
–
SKID-STJÄRNA.
i sht sport. stjärna i skididrott. IdrBl. 1935,
nr 3, s. 1.
–
SKID-STROPP. (
†)
om (tå)rem för fästande av skida vid fot; jfr -ögla. Tldr. 1881,
s. 55 NordIdrL 1900, s. 110
(om tårem). –
SKID-STRUMPA.
grövre strumra avsedd för l. använd vid skidåkning. VL 1901,
nr 39, s. 3.
–
SKID-STUGA.
raststuga för skidåkare. ÖSTERGREN (cit. fr. 1921).
–
SKID-STÅNG.
[SKID-STÅNG.ssg 1]
1) (numera bl. tillf., om ä. förh.) om stångliknande (av lapp nyttjad) skidstav som äv. kunde brukas ss. jaktspjut; jfr ränn-stav. RETZIUS FinKran. 103 (
1878;
använd av lapp). 2) (
mera tillf.)
om skredstång (använd vid säljakt); jfr ränn-stång. Budk(Brage) 1923,
s. 98 --STÄLL. 1)
anordning för uppställning av skidor (för förvaring l. transport o. d.). DYHLÉN SkidlöpnGr. 29 (
1919;
för förvaring).
[SKID-STÅNG.ssg 2]
2) flygv. med skidor försett landningsställ för flygplan. SoldILuftv. 1946,
s. 368 –
SKID-STÖVEL. (
förr)
jfr -sko. Skogvakt. 1892,
s. 164 --SÄSONG. i sht
sport. säsong för skidåkning; särsk.: tävlingssäsong för skidlöpare. NordIdrL 1900, s. 54
(om tävlingssäsong).
SvD(A) 1962,
nr 291, s. 13.
–
SKID-SÖNDAG ~²⁰, äv. ~⁰². i sht sport. söndag som ägnas åt skidåkning l. skidtävlingar o. d. NordIdrL 1900, s.93.
–
SKID-TAG. (
mera tillf.)
om tag l. glid med skida som göres vid skidåkning. TÖRNQVIST Stjärnlj. 186 (
1915).
–
SKID-TEKNIKER. särsk.
: tekniker som sysslar med (tillverkning av) skidor. BOLINDER FolkEur. 197 (
1928).
–
SKID-TEKNISK. särsk.
(sport.): som har avseende på l. samband med teknik vid skidåkning. DYHLÉN SkidlöpnFjäll. 43 (
1919;
om kunnande).
–
SKID-TERRÄNG.
i sht sport. terräng (lämpad) för skidåkning. TurÅ 1910,
s. 422 –
SKID-TILLVERKARE ~⁰²⁰⁰. TIdr. 1887,
s. 55 –
SKID-TILLVERKNING ~⁰²⁰. TIdr. 1883, s. 9
–
SKID-TOLKNING.
tolkning på skidor (efter häst l. motorfordon o. d.); jfr -körning, -löpning b, -åkning slutet. ÖSTERGREN (cit. fr. 1920; efter motor- cyken. –
SKID-TORN. (
mera tillf.)
i skidbacke: torn från vilket hoppare tar ansats, hopptorn. PåSkid. 1928, s. 446.
–
SKID-TRUPP.
[SKID-TRUPP.ssg 1]
1) i sht
mil. skidlöpartrupp (se d. o. 1); i sht i pl. TrängRegl. 1940,
s. 36 2)
i sht sport. tävlingstrupp av skididrottsmän. PåSkid. 1930,
s. 219 –
SKID-TRÄFF.
i sht sport. träff för skidåkning l. arrangerad för skidåkare l. skidfolk. SvD(A) 1933,
nr 353, s. 14.
–
SKID-TRÄNARE.
i sht sport. tränare i skididrott. IdrBl. 1924,
nr 162, s. 2.
–
SKID-TRÄNING.
i sht sport. träning på skidor. IdrBl. 1925,
nr 26, s. 3.
–
SKID-TRÖJA.
jfr -jacka. VL 1901,
nr 39, s. 3.
–
SKID-TUR.
(kortare) skidfärd. NPress. 1893,
nr 70, s. 2.
–
SKID-TURIST.
IdrBl. 1925,
nr 23, s. 6.
–
SKID-TURIST-FÄRD. (
mera tillf.)
NordIdrL 1900,
s. 29 –
SKID-TYP.
typ av skida. TIdr. 1882,
s. 16 –
SKID-TÄVLA.
[jfr -tävlan, -tävlande, -täv- lare, -tävling]
(
tillf.)
tävla på skidor. CARLSSON Hel 26 (
1953).
–
SKID-TÄVLAN. (
numera bl. mera tillf.)
i sht sport. skidtävling; jfr -löpnings-tävlan. NPress. 1894,
nr 77, s. 3.
–
SKID-TÄVLANDE,
n. (
mera tillf.)
tävlande på skidor. IdrBl. 1935,
nr 22, s. 4.
–
SKID-TÄVLING.
i sht sport. tävling på skidor. SvFolktidn. 1884,
nr 18, s. 3.
–
SKID-TÖS. särsk.
(i sht sport.): tävlingsåkerska på skidor; jfr -dam. SvD(A) 1928,
nr 35, s. 11.
–
SKID-UNDERBENKLÄDER ~⁰⁰⁰²⁰. (mera tillf.)
jfr -jacka. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKID-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. undervisning i skidåkning. SvD(A) 1917,
nr 19, s. 8.
–
SKID-UNGDOM ~⁰² l. ~²⁰. i sht sport. ungdom som sysslar med skidsport. LängdlöpnSkid. 107 (
1954.
–
SKID-UTREDNING ~⁰²⁰. (ålderdomligt)
skidutrustning. TIdr. 1895,
s. 7 –
SKID-UTRUSTAD ~⁰²⁰, p. adj. jfr -utrstning. SkidlöpnIArmén 1917, s. 24
(om trupp). –
SKID-UTRUSTNING ~⁰²⁰. konkret: utrustning för skidåkning. SD(L) 1892,
nr 183, s. 11.
–
SKID-UTSTÄLLNING ~⁰²⁰. utställning där skidor visas. TIdr. 1887,
s. 55 –
SKID-VALLA.
medel varmed skidor bestrykas dels för att skydda deras undersidor, dels för att åstadkomma gott glid på snön. KrigVAT 1902,
s. 371 –
SKID-VALLARE. (
mera tillf.)
person som vallar skidor. PåSkid. 1928,
s. 189 –
SKID-VALLNING,
äv. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
–
SKID-VALLING.
om verksamheten att anbringa skidvalla på skidor; i sht förr äv. konkret: (på skida l. skidor anbringad) skidvalla. TIdr. 1895, s. 471 (:
Skidvalling,
konkret).
TurTidn. 1946,
nr 1, s. 5.
Ssg:
–
skidvallnings-lampa.
blåslampa använd till l. konstruerad för skidvallning. ÖstersundP 1925,
nr 47, s. 5.
–
SKID-VAN.
van vid (att åka) skidor. NTIdr. 1901, julnr s. 54
(om vägvisare). –
SKID-VANA.
vana vid (att åka) skidor. FinMilT 1896,
s. 31 –
SKID-VANTE.
jfr -handske. SvD 1899,
nr 72 B, s. 1 –
SKID-VECKA.
i sht sport. jfr -söndag. SvD(A) 1927,
nr 36, s. 14.
–
SKID-VETERAN.
sport. skididrottsman l. skidledare o. d. som är veteran inom sitt område; jfr -löpar-veteran o. skidar-veteran. PåSkid. 1928,
s. 303.
–
SKID-VIRKE.
virke i l. avsett att användas till skida l. skidor. Balek Jdr. 3: 17 (
1888).
–
SKID-VÅRD.
SkidlöpnIArmén 1917,
s. 1 –
SKID-VÄDER.
väder att åka skidor i; särsk. pregnant: för skidåkning lämpligt l. idealiskt väder. När skidvädret någon gång inställer sig. ÖSTERGREN (cit. fr. 1920).
Dåligt skidväder. IllSvOrdb. (
1955).
–
SKID-VÄG. särsk.
dels om (väl) uppgånget skidspår, dels om väg(längd) som tillryggalägges l. tillryggalagts på skidor. SCHRÖDER MinnSkog. 44 (
1888.
Huru många hundratusentals kilometer skidväg representera ej alla dessa spår (efter skidlöpare)! IdrFinl.
3: 127 (
1906).
–
(1 slutet) SKID-ÅKA.
[jfr -åkande, -åkare, -åkerska, -åkning]
(
tillf.)
åka skidor, skida. SvD 1970,
nr 49, s. 12.
–
(1 slutet) SKID-ÅKANDE,
p. adj. som åker skidor. SD(L) 1895,
nr 49, s. 8
(substantiverat, om personer). –
(1 slutet) SKID-ÅKARE.
person som åker skidor; jfr -löpare.3
TurÅ 1896,
s. 164 –
(1 slutet) SKID-ÅKNING om verksamheten att åka skidor; äv. ss. beteckning för sport som innebär ett utövande av denna verksamhet; jfr -löpning. RETZIUS FinKran. 125 (
1878).
(Det) har . . i Stockholm bildats en förening för befrämjande af skidåkning. PT 1892,
nr 49, s. 3. särsk.
(numera bl. tillf.) i uttr. skidåkning efter häst, skidtolkning (särsk.: skidkörning) efter häst; jfr -löpning b. Nord- IdrL 1900,
s. 66 HARLOCK (
1944).
–
SKID-ÅKS-TÄVLING. [sannol. ombildning av en motsv. ssg med
skidåknings- som förled] (
†)
i uttr. skidåkstävling efter häst, tävling i skidkörning efter häst; jfr -åkning slutet. UNT 1901,
nr 1679,
s. 2 –
SKID-ÄMNE.
om trästycke som användes l. är avsett att användas till framställning av skida l. skidor. Balck Idr. 3: 17 (
1888).
–
SKID-ÖGLA. (
i sht förr)
på skida: remögla vari tåspetsen på skon trädes vid skidåkning, tårem. WESTERLUND NybyggLappl. 272 (
1937).
–
SKID-ÖVNING.
abstr. o. konkretare: övning i skidåkning. SvD(A) 1917,
nr 19, s. 8.
B
(†) :
C
(†) :