[fsv.
skipare, sjöman, besättningsman, person som (äger o.) för fartyg; med avs. på (den i nysv. icke säkert belagda) bet. "sjöman, besättningsman" (se
anm. 1:o sp. 3830) jfr fd.
skipær(æ), fvn.
skipari (nor. dial.
skjipar, skjåpår) o. feng.
scipere (ä. eng.
ship- per); i nämnda bet. är ordet sannol. avledn. av
SKEPP sbst.¹, l. en ombildning (gm anslutning till ord på
-are) av (en ssg utgörande en motsvarighet till) fvn.
skipveri, besättningsman, av
skip, skepp (se
SKEPP, sbst.¹), o.
-veri, eg.: person som försvarar (till
VÄRJA, v.); i bet. "person som (äger o.) för fartyg" är ordet sannol. väsentligen (liksom dan. o. nor.
skipper, t.
schiffer, eng.
skipper) ett (gm anslutning till ord på
-are ombildat) lån från mlt.
schiphēr(e), schipper (lt.
schipper), av
schip, skepp (se
SKEPP, sbst.¹), o.
hēre, herre (av fsax.
hēro, se
HERRE), l. från (det på motsv. sätt bildade) mnl.
schiphere (holl.
schipper); se närmare
I. ff. (
SthmSkotteb.
).
).
).
).
, s. 1199
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
).
Därs.
).
). – särsk.
).
.
).
).
).
).
).
I vissa ordböcker anges en bet.: sjöfarare l. sjöman. Det är ovisst om denna bet. förelegat i nysv.
).
sjöman).
I slangartat spr. förekommer ordet i utvidgad anv. äv. i andra fall än de som nämnts under
ovan, särsk. dels om kapten (se d. o.
, dels om lokomotivförare.
).
, s. 101
.
, s. 68
); möjl. till
.
).
).
).
, s. 6
m. fl. – särsk. (
).
).
).
).
).
).
).
Ssgr: (i allm. till
1): A
:
–
SKEPPAR-ARBETE ~⁰²⁰. särsk. (förr)
till 2: av skeppare lett arbete med tackling, segel o. d. SjöreglÖrlFl. 1785,
§ 335.
–
SKEPPAR-ARVODE ~⁰²⁰. (numera bl. tillf.)
arvode till skeppare; förr äv.: betalning för befordran med fartyg; jfr -lön 1. (Sv.) Skeppare-arfwode . . (Fr.) Fret. Port. Naulage. Äfw. Passage. Äfw. Le salaire d'un maitre de vaisseau. NORDFORSS (
1805).
–
SKEPPAR-BERÄTTELSE.
[SKEPPAR-BERÄTTELSE.ssg 1]
1) till 1: berättelse av skeppare; förr särsk. om nyhet som berätta(t)s av skeppare vid ankomst från resa (jfr -novell, -nyhet). VetAH 1788,
s. 230 Källorne (för vissa nyheter från utlandet) sades vara privata och skeppare-berättelser. ADLERBETH Dagb. 4/7
1809.
[SKEPPAR-BERÄTTELSE.ssg 2]
2) till 1 e; jfr -historia. Köping är ansedd för en föga trovärdig Resande, och hans Dagbok räknas bland Skeppare-berättelser. ÖDMANN StrSaml. 4: Föret. 7 (
1789).
–
SKEPPAR-BORD. (
nu mera bl. tillf.) jfr
bord sbst.¹,
⁶. SkeppsgRSthm 1543, s. 20 b.
–
SKEPPAR-BREV.
behörighetsbevis för skeppare. Skepparbrev av första, äv. (
om ä. förh.)
andra klass; jfr skeppare 1 c. SFS
1912,
s. 114 Skepparbrev av 2:a klass. Därs. 1951,
s. 245 – (
2)
SKEPPAR-DETALJ(EN). (
förr)
om den detalj (se d. o. 5 [SKEPPAR-DETALJ(EN).ssg 2.a]
a) till vilken skepparnas tjänst hörde. ReglFl. 1834, 1: 48.
–
SKEPPAR-DRÄKT. (
numera bl. tillf.)
dräkt buren av l. avsedd för skeppare; förr äv. övergående till att beteckna dräkt bestående av stora o. illa passande klädesplagg. (Sv.) Skeppare-drägt . . (fr.) Habit de patron de vaisseau. Habits larges et un peu mal-assortis. NORDFORSS (
1805).
–
SKEPPAR-DRÄNG.
( ara- 1539) (
numera bl. tillf.)
om en i skeppares tjänst anställd manlig tjänare. Andirs skipara dræng. AntT XVI. 1: 4 (
1539).
–
SKEPPAR-ED.
[SKEPPAR-ED.ssg 1]
1) (
förr)
ed (se ed, sbst.¹ [SKEPPAR-ED.ssg 1]
1) varigm befälhavare på fartyg före resa förpliktade sig att iaktta gällande sjölag. Siöl. 1667, Skipm. 26.
[SKEPPAR-ED.ssg 2]
2) (kraftig) svordom (av det slag) som användes av skeppare; jfr ed, sbst.¹ ². ZEDRITZ TurkMus. 9 (
1835).
–
SKEPPAR-ENGELSKA.
(på praktisk väg inlärd, ofullkomlig) engelska sådan den talas av skeppare; jfr sjömams-engelska. PedT 1943,
s. 110 –
SKEPPAR-EXAMEN.
[SKEPPAR-EXAMEN.ssg 1]
1) till 1: examen för behörighet ss. skeppare. Skepparexamen av första, äv. (om ä. förh.) andra klass; jfr skeppare 1 c. NavSkolH 59 (i handl. fr. 1794). Skepparexamen av 2:a klass förrättas av rektor (vid sjöbe- fälsskola). SFS
1951,
s. 245 [SKEPPAR-EXAMEN.ssg 2]
2) (
förr)
till 2: examen för behörighet ss. skeppare. GYNTHER Förf. 7: 365 (i handl. fr. 1836).
–
SKEPPAR-FLAGG.
(-ar- 1805–1847. -are- 1824) (
†) handelsflagga.
NORDFORSS (
1805).
MEURMAN (
1847).
–
SKEPPAR-FÖRNING. (
förr)
förning (se d. o. 1 c) som skeppare hade rätt att införa tullfritt; jfr skeppars-föring. TullbSthm 1534, s. 5 b.
–
SKEPPAR-GILLE.
(från ä. tid härrörande) sammanslutning (i fråga om ä. förh. äv.: skrå) av fartygsbefälhavare; jfr -sällskap. SthmStadsord. 1: 189 (
1665).
Skepparegillet i Visby. GotlArk. 1933,
s. 83 –
SKEPPAR-GROGG.
(stark) grogg (av det slag) som drickes av skeppare. HÖGBERG Jim 5 (
1909).
–
SKEPPAR-GRÄDDE. (
skämts.)
om brännvin (l. annan spritdryck) som slås i kaffe (l. te). SöndN 1865,
nr 24, s. 4.
–
(1 e) SKEPPAR-HISTORIA.
av skeppare berättad fantastisk l. otrolig historia; ofta allmännare: fantastisk l. otrolig historia; jfr -saga. ConvLex. 3: 647 (
1825).
UrKorrCronholm 332 (
1847;
allmännare).
Två sjökaptensfruar . . sutto och stickade . ., under det deras män gingo fram och tillbaka på golvet, rökande långpipa och berättande skepparehistorier. FrSkånStäd. 164 (
1932).
– (
1,
2)
SKEPPAR-HUSTRU.
BoupptSthm 1684, s. 494 a.
– (
2)
SKEPPAR-INVENTARIER, pl.
(numera bl. i skildring av ä. förh.) på militärt fartyg: inventarier (se
inventarium 3 [SKEPPAR-INVENTARIER.ssg 2.a]
a) tillhörande skepparuppbörden (tackling, segel o. d.). SFS 1894,
Bih. nr 7, s. 16.
–
SKEPPAR-JACKA. (
numera bl. tillf.)
jacka buren l. avsedd att bäras av skeppare. BoupptSthm 1673, s. 37 b.
–
SKEPPAR-KAJUTA.
(-ar- 1543 (: skepp(er)Caijutan) osv. -ars- 1543 (: skeppers Caijuthan)) (numera bl. tillf.)
kajuta avsedd fÖr skeppare. SkeppsgR 1543.
–
SKEPPAR-KALL.
(-are- 1640) (numera föga br.)
tjänst l. befattning ss. skeppare; jfr kall sbst.², ⁴ c. RP
8: 55 (
1640).
–
SKEPPAR-KARTA. (
förr)
enkelt handritat sjökort upprättat av sjöfarande på grundval av bäringar o. distanser o. avsett till hjälpmedel vid navigering, kompasskarta; jfr -kort. NORDENSKIÖLD Periplus 14 (
1897).
–
SKEPPAR-KAVAJ.
kavaj av det slag som bäres av skeppare; särsk. om ett slags rymlig kavaj av mörkt tyg med blanka knappar. FÖr närvarande utgör den s. k. skepparkavajen det dominerande tonårsmodet. ÖgCorr. 1965,
nr 77, s. 8.
– (
1,
2)
SKEPPAR-KLASS (
förr)
vid navigationsskola l. underofficersskola: klass avsedd för blivande skeppare; jfr -kurs. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 131 (
1879;
vid underofficersskola).
SFS 1912, s. 122
(vid navi- gationsskola). –
SKEPPAR-KLÄDNING.
(-are-) (
†)
av skeppare buren l. för skeppare avsedd utrustning av kläder till samtidigt bruk. BoupptSthm 1668,
s. 776 Därs. 1670,
s. 605.
–
SKEPPAR-KONOSSEMENT.
(-are-) (
†)
konossement (utfärdat av fartygs befälhavare). VDAkt. 1796,
nr 366.
–
SKEPPAR-KONST.
-ar- 1805–1847.
-are- c. 1756–1794)
[jfr t. schifferkunst]
(
†)
om konsten att färdas till sjöss, sjömanskonst; äv. i inskränktare anv., om konsten att manövrera fartyg (motsatt: navigationskonst). SCHULTZE Ordb. 2491 (c. 1755).
Sjöwäsendet i Allmänhet består af 3:ne hufwuddelar, neml. [SKEPPAR-KONST.ssg 1]
1) Skepsbyggeriet . . 2) Pilotagen (Skeppare-konsten) . . 3) Navigation (Styrmanskonsten). BERGKLINT MSam. 1: 198 (
1781).
MEURMAN (
1847).
–
SKEPPAR-KRANS.
[skägg av detta slag bars förr ofta av skeppare]
krans (se d. o. 4 b α) av skägg på hakan (o. kinderna) i ett för övrigt rakat ansikte; jfr -skägg 1. JANSON Ön 188 (
1908).
–
SKEPPAR-KRETS.
[SKEPPAR-KRETS.ssg 1]
1) (
†)
om område för skeppares verksamhet l. sfär inom vilken skeppares intresse rör sig; jfr krets sbst.¹ ⁷. Man är (på skeppet Finland) hemma hos Hårleman, man känner Newton, man skäms icke heller för at ha bekantskap med Curtius och Virgilius. Huru långt ifrå den allmänna Skeppare-kretsen! WALLENBERG (SVS) 1: 233 (
1771).
[SKEPPAR-KRETS.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
krets (se krets sbst.¹, ⁹ [SKEPPAR-KRETS.ssg 2.a]
a) av skeppare.
–
SKEPPAR-KURS.
kurs för utbildning av skeppare; äv. i uttr. skepparkurs av första klass (jfr skeppare 1 c). Vid sjöbefälsskola må anordnas skepparkurs av 1:a klass om 16 veckor. SFS 1960,
s. 1217 –
SKEPPAR-LAG. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
sammanslutning av fartygsbefälhavare; äv. ss. benämning på sammankomst inom sådan sammanslutning; jfr -sällskap. Skepparelagetz ordinarie sammankompster skole skee om Åhret twenne gånge. ROSMAN SkeppGillVisby 26 (
i handl. fr. 1682.
Ännu kringbjudas vid skepparlagets början kringlor och brännvin (inom Visby skeppargille). VFl.
1932,
s. 47 –
SKEPPAR-LÅDA. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
om (låda för förvaring av) kassa tillhörande sammanslutning av fartygsbefälhavare. SjökaptFSundsv. 1831–1921 4 (
i handl. fr. 1831).
–
SKEPPAR-LÄGE. (
mera tillf.)
litet kustsamhälle av vars invånare många äro skeppare; jfr -samhälle 2 o. läge 15. TurÅ 1939,
s. 267 –
SKEPPAR-LÄGENHET.
(-are-) (
†) =
skepps-lägenhet. MoB 2: 235 (
1807).
–
SKEPPAR-LÖN.
[fsv. skipara lön (i bet. 1)]
1) till 1, om skeppares lön; förr äv.: betalning för befordran med fartyg; jfr -arvode o. skepps-lön. (Lat.) Naulum . . (Sv.) Skepparelön, frakt. EKBLAD 236 (
1764).
[SKEPPAR-LÖN.ssg 2]
2) (
förr)
till 2, om skeppares lön. ReglStyrFl. 1836,
s. 24.
–
SKEPPAR-NOVELL.
(-are-) (
†)
nyhet som berätta(t)s av fartygsbefälhavare vid ankomst från resa; anträffat bl. med anslutning till skeppare 1 e, om mindre trovärdig sådan nyhet; jfr -nyhet. Sista gongen jag skref var jag Vis af Skeppare nouveller. Nu har jag utforskat sanningen att i Sundet (dvs. Öresund) ligger inga andra Ryssar än de som saluterat vår flotta. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 140 (
1788).
ROSENSTEIN 3: 279 (
1788).
–
SKEPPAR-NYHET.
(-ar- 1860. -are- 1846) (†) nyhet som berätta(t)s av fartygs befälhavare vid ankomst från resa; äv. med anslutning till skeppare 1 e, om fantastisk l. mindre trovärdig sådan nyhet; jfr -berättelse 1, -novell, -tidender, -tidning 1. Postkaptenen (dvs. kaptenen på en postjakt som ankommit från Sv. till det svenska lägret på Rügen 1807) . . skickades genast personligen in till Konungen, för att berätta sina skepparenyheter sjelf. WINGÅRD Minn. 3: 127 (
1846).
CYGNÆUS 5: 460 (
1860).
–
SKEPPAR-NÄRING.
(-ar-) (
†)
sjöfartsnäring. AB 1865,
nr 31, s. 1.
–
SKEPPAR-NÄSA. (
numera bl. tillf.)
om skeppares näsa l. om (röd, väderbiten) näsa av det slag som skeppare bruka ha. CIHALLMAN 1: 292 (
1778).
ULLMAN FlickÄra 155 (
1909;
nedsättande, om äldre dams näsa).
–
SKEPPAR-NÖD. (
numera bl. tillf.)
nöd som drabbar skeppare; förr äv.: sjönöd. HAGBERG Shaksp. 4: 280 (1848).
– (
2)
SKEPPAR-PIPA.
om signalpipa som förr användes av underofficerare (i sht skeppare) på örlogsfartyg i många sammanhang (bl. a. för att påkalla uppmärksamhet före utropande av order l. för att uppnå samtidighet i arbete, t. ex. vid halning av tåg) men som numera (utom på övningsfartyg) företrädesvis användes i samband med fallrepshonnör. UGGLA Skeppsb. SvfrLex. (
1856).
Skepparpipa användes ombord (bl. a.) för angivande av lystring. UFlottUnderbef. 1940,
s. 318 SohlmanSjölex. (
1955).
–
(1 e) SKEPPAR-PRAT. (
numera bl. tillf.)
fantastiskt l. otroligt prat (av skeppare). ROMAN Holbg 194 (
1746).
–
SKEPPAR-ROCK.
(numera bl. (illf.) jfr -jacka. BoupptSthm 1676, s. 1462 b
(efter skepps- kapten. –
(1 e) SKEPPAR-SAGA.
jfr saga 2 o. -historia. BERGMAN Jordkl. 1: 12 (
1773).
–
SKEPPAR-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. [SKEPPAR-SAMHÄLLE.ssg 1]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -sällskap. SkeppSocGefle 100 (
i handl. fr. 1776).
[SKEPPAR-SAMHÄLLE.ssg 2]
2) samhälle (se d. o. 4) av vars invånare många äro skeppare; jfr -läge. SANTESSON Nat. 191 (
1880).
–
SKEPPAR-SKOLA.
[SKEPPAR-SKOLA.ssg 1]
1) (
i Finl.)
till 1: skola för utbildning av skeppare på passageraro. lastfartyg på inre farvatten. FFS 1929,
s. 482 [SKEPPAR-SKOLA.ssg 2]
2) (
förr)
till 2: skola för utbildning av skeppare på örlogsfartyg. BrBefälhAmir. 15/11
1826.
–
SKEPPAR-SKRUV. (
föga br.)
förslagen l. listig skeppare. HÖGBERG Jim 9 (
1909).
–
SKEPPAR-SKRÅ-ORDNING. (
förr)
skråpordning för skepparskrå. LOHMAN Arboga 51 (
1737).
–
SKEPPAR-SKÄGG.
[SKEPPAR-SKÄGG.ssg 1]
1) skepparkrans; ngn gg äv. om långt (i mitten benat) hakskägg. STRINDBERG TjqvS 1: 229 (
1886).
Det långa skepparskägget under hakan. REUTER 2: 85 (
1922).
[SKEPPAR-SKÄGG.ssg 2]
2) (
numera fÖga br.)
sjöt. sammanfattande, om de utstående garnändarna i ändan av en tross som slagit upp sig. TIdr. 1882,
s. 80 ÖHRWALL Knut. 11 (
1908).
–
SKEPPAR-SNÄCKA.
[SKEPPAR-SNÄCKA.ssg 1]
1) (
†)
bläckfisk av släktet Nautilus Lin. (vars skal bildar en flytapparat), pärlbåt; jfr skeppare 3 a, skepps-båt 2. ISER Funke o. Lippold Mask. 1
(c. 1808; om arten Nautilius pompilius Lin.).
BJÖRKMAN (
1889).
[SKEPPAR-SNÄCKA.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
musslan Teredo navalis Lin., skeppsmask. HAHNSSON (
1899).
FinSv- Storordb. 322 (
1968).
–
SKEPPAR-SOCITET. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
= -sällskap; jfr sjökaptens-societet. ROSMAN SkeppGVisby 57 (cit. fr. 1783).
jfr: Kongl. Maj:ts Nådiga Stadfästelse-Resolution, Uppå wisza Reglor för Coopvaerdie Skeppare-Societeten uti K:gl Residence-Staden Stockholm. (
1773;
titel).
– (
2)
SKEPPAR-STAT. (
förr)
om den avdelning av flottans underofficerskår som utgjordes av skepparna. FörvaltReglFl. 1825,
s. 143 –
SKEPPAR-SÄLLSKAP ~⁰² l. ~²⁰. [jfr mlt. schipperselschop]
(
numera i sht i skildring av ä. förh.)
sammanslutning av fartygsbefälhavare; jfr -gesällskap, -gille, -lag, -samhälle 1, -skrå, -societet, -ämbete. ROSMAN SkeppGVisby 26 (i handl. fr. 1682).
– -TIDENDER, pl. (-are-) (†) nyheter som berätta(t)s av fartygs befälhavare vid ankomst från resa; jfr -nyhet. BARK Bref 1:54 (1703: skepparetiender).
Därs. 2: 102 (
1705).
–
SKEPPAR-TIDNING.
(-ar- 1788–1812. -are- 1768–1888) (
†)
[SKEPPAR-TIDNING.ssg 1]
1) == -nyhet. SvFatburen 3: 75 (
1768).
Skeppar-tidningar berätta att Ryska flottan varit sedd den 22. Maj vid Hangö-udd. Gustaf III 6: 125 (
1812;
fr. orig.: Des nouvelles de bateliers).
[SKEPPAR-TIDNING.ssg 2]
2) sjöfartstidning (avsedd för bl. a. befälhavare på fartyg). LUNDIN NSthm 412 (
1888).
–
SKEPPAR-TIMME.
(om förh. på segelfartygens tid, numera bl. ngn gg kulturhist.) [SKEPPAR-TIMME.ssg 1]
1) om den (ofta obestämda) tidpunkt då ett passagerarfartyg (äv. oeg., annat kollektivt transportmedel) var färdigt att avgå. WALLIN Bref 208 (
1849;
oeg., i fråga om diligens).
[SKEPPAR-TIMME.ssg 2]
2) om timme varunder passagerare väntade på att ett passagerarfartyg skulle bli färdigt att avgå. Skeppartimmarna äro långa. LÆSTADIUS 2Journ. 118 (
1833).
LUNDIN o. STRINDBERG GSthm 525 (
1882).
– (
2)
SKEPPAR-UPPBÖRD ~⁰² l. ~²⁰. (förr)
om (materiel tillhörande) skeppares uppbörd l. om materiel av det slag (tackling, segel o. d.) som tillhörde skeppares uppbörd. CHAPMAN Liniesk. 72 (
1796).
–
SKEPPAR-UPPGIFT ~⁰² l. ~²⁰. uppgift lämnad av skeppare; äv. med anslutning till skeppare 1 e, om mindre trovärdig sådan uppgift. Tennet i Phœnicien var väl hemtadt från Vestern; och uppgiften att tenn fanns i landskapet Drange i Indien . . var sannolikt en phœnicisk skeppareuppgift. NILSSON Ur. 2: 103 (
1864).
NORDENSKIÖLD Periplus 154 (
1897).
– (
2)
SKEPPAR-UTREDNING.
(-are-) (
†)
på örlogsfartyg: utrustning (verktyg o. d.) för skeppararbeten; jfr -verktyg. Skeppare och Timmermans Utredning. CHAPMAN Liniesk. 24 (
1796).
– (
2)
SKEPPAR-VERKTYG.
(-are-) (
†)
verktyg använt vid arbeten över vilka skeppare hade tillsyn. RÅLAMB 10: 50 (
1691).
–
SKEPPAR-VIS.
i uttr. på skepparvis, på det sätt som är kännetecknande för skeppare. NORDFORSS (
1805).
–
SKEPPAR-VRESE. (
föga br.)
vresig skeppare. AHLIN Kvinna 42 (
1955).
–
SKEPPAR-ÅLDERMAN ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. (förr)
ålderman inom skepparskrå. BoupptSthm 1676, s. 960 a.
–
SKEPPAR-ÄMBETE ~⁰²⁰. (förr)
== -skrå. HembFArbogaMinneÅb. 1956, s.
14 (
1664).
Ssg:
–
skepparämbets-låda. (
förr)
om låda för förvaring av handlingar, pengar o. d. tillhörande skepparämbete. HdlArbogaSkepparämb. Räkn.
1654.
–
SKEPPAR-ÄNKA.
skeppares änka. BoupptSthm 1668,
s. 1781 (:
Skieppare Enkia).
–
SKEPPAR-ÖL.
(-ar- 1749. -are- 1763) (
†)
skeppsöl. Alm(Sthm) 1749, s. 35; jfr
VetAH 1763,
s. 58 B
C
(†):