Ordet skrivs stundom i eufemistiskt syfte enbart med angivande av initial bokstav(sförbindelse) med åtföljande streck (o. final bokstav), t. ex. i sg. obest.
l.
l.
i sg. best.
).
).
).
).
).
.
.
).
).
).
).
).
).
). – särsk.
).
Därs.
).
).
).
).
).
).
DENS.
).
).
).
).
skit detsamma).
.
, s. 8 (:
).
).
).
. särsk.
).
).
).
).
).
).
).
Därs. 128.
).
).
).
).
).
).
).
Ssgr: (numera bl. vard. l. i folkligt l. mer l. mindre vulgärt spr.):(1)
– (
2)
SKIT-ARISTOKRAT.
nedsättande benämning på (l. tilltalsord till) struntförnäm l. misshaglig aristokrat. STRINDBERG Brev 5: 19 (1885).
– (
2)
SKIT-BARR.
[senare leden sannol. borre, sbst.²; jfr
G. WIDMARK i
NoB 1961, s. 159 ff.] (
†)
i uttr. skitbarr den större, storspigg; jfr -spigg 1 o. sket-bär. ARTEDI Icht. 3: 52 (
1735).
–
SKIT-BOK.
[SKIT-BOK.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
till 1: bok om exkrementer l. orenlighet l. smuts; jfr 2. Lubbes skitbok om "Lort-Sverige". ÖSTERGREN (
1939).
[SKIT-BOK.ssg 2]
2) till 2: dålig l. ointressant bok. STRINDBERG Brev 7: 112 (
1888).
–
SKIT-BYXA. särsk. (
†)
till 1: med exkrementer o. d. nedsmutsad byxa; anträffat bl. [jfr d. skide- buks, eng. shit-breech]
bildl., ss. nedsättande benämning på person (jfr -stövel o. skit 2 d α). SERENIUS Ddd 3 b (1734: skit-böxa).
SCHULTZE Ordb. 4292 (
c. 1755: Skit-böxa).
– (
1)
SKIT-DÄMMA.
(-demma) [senare leden är sv. dial. dämma, (uppdämd) vattensamling, pöl, till dämma, v.²] (
†)
smutsig vattensamling; anträffat bl. bildl. (motsv.
skit 2), ss. nedsättande benämning på (smutsig l. lortaktig) kvinna.
NVedboDomb. Höstt.
1740, § 73
(använt ss. skällsord). – (
1)
SKIT-FLICKA.
jfr -pojke. (Eng.) A shitten Girl .. (sv.) en skit-flicka. SERENIUS Ddd 3 b (
1734).
Skitflicka .. (dvs.) Ett oquädensord, som sägs om den der icke ännu lärdt hålla sig ren. SCHULTZE Ordb. 1173 (
c. 1755).
– (
1)
SKIT-FLUGA. (
numera bl. tillf.)
flugan Scatophaga stercoraria Lin. (som håller till på exkrementer), vanliga dyngflugan. BROMAN Glys. 3: 529 (
c. 1740).
– (
1)
SKIT-GUBBE.
[SKIT-GUBBE.ssg 1]
1) om (äldre) smutsig l. lortaktig man; i sht fÖrr äv. om (äldre) man (särsk. renhållningsarbetare) som handskas med exkrementer l. annan orenlighet. STRINDBERG Brev 2: 382 (
1882;
om renhållningsarbetare).
[SKIT-GUBBE.ssg 2]
2) oeg. l. bildl. (motsv.
skit 2). [SKIT-GUBBE.ssg 2.a]
a) nedsättande benämning på l. tilltalsord till (äldre) mansperson som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d.; jfr -karl, -pojke o. skit 2 d α. Det är allt en djäkla skitgubbe, det där. NORDSTRÖM Landsortsb. 299 (
1911).
[SKIT-GUBBE.ssg 2.b]
b) om förloraren i spel som går ut på att med en knäpp av fingrarna få en på en bordskant liggande tändsticksask att rotera i luften o. ställa sig på högkant; äv. om detta spel. Han satt .. och spelade skitgubbe för sej själv med en tändsticksask. WAHLÖÖ HimGet. 21 (
1959).
– (
1)
SKIT-GÖRA.
jfr -jobb. Han borde ha gjort ifrån sig det här skitgörat (dvs. gödsling av åker) för länge sedan. OoB 1963,
s. 370.
– (
1)
SKIT-JOBB.
jobb (se d. o. 1) som innebär att man handskas med exkrementer l. annan orenlighet; äv. oeg. (motsv. skit 2), om jobb som man tycker illa om l. föraktar o. d.; jfr -arbete, -göra. Det var ett riktigt skitjobb att koka tran, så en tog på sej det sämsta en hade. HASSLÖF SvVästkustf. 384 (
1949).
Tro inte att det är något skitjobb som (de nutida sopåkarna ha). SDS
1969,
nr 119, s. 25.
Ett . . fåtal vill, temporärt eller permanent, inte alls ha arbete. .. För dem erbjuder inte arbetsförmedlingen rätten till arbete, utan övervakar skyldigheten att arbeta i skitjobb. DN 1970,
nr 122, s. 4.
–
SKIT-KARL.
[jfr t. scheisskerl]
smutsig l. lortaktig karl; företrädesvis oeg. (motsv. skit 2), ss. nedsättande benämning på (l. tilltalsord till) karl som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d.; jfr -gubbe 1, 2 a o. skit 2 d α. Hwem kallar du för Skitkarl din Hundswots. VRP 31/10 1774.
(Sv.) Skitkarl . . (dvs.) Lågt skällsord. (fr.) Jocrisse. Chipotier. . . Jean foutre. . . Vétillard. . . Barguigneur. . . Pouilleux. . . Ladre. NORDFORSS (
1805).
Det är . . en skitkarl som kan lemna Dig (dvs. kollegan) i sticket när som helst. STRINDBERG Brev 1: 180 (
1875).
–
SKIT-KÄRING.
smutsig l. lortaktig kvinna; företrädesvis oeg. (motsv.
skit 2), om (äldre) kvinna som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d. (äv. ss. tilltalsord); jfr
-gubbe 1, 2
a. Gå in med dej skitkäring, sade hon (till en gumma som hon trodde hade skvallrat). MARTINSON DrottnGråg. 152 (
1937).
– (
2)
SKIT-LAND.
om land (se d. o. 3) som man tycker illa om l. föraktar l. betraktar som otillräckligt l. mindervärdigt o. d. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 21 (
1795;
om Sverige).
– (
1)
SKIT-LUKT.
DN(A) 1965,
nr 99, s. 4.
–
(2 b) SKIT-ORD.
gliring, speord, skällsord. VVBRAUN (
1837) hos
Sturzen-Becker 1: 28.
– (
2)
SKIT-PACK.
uselt pack, slödder. VRP 16/6
1770.
– (
1)
SKIT-POJKE.
smutsig l. lortaktig pojke; företrädesvis oeg. (motsv.
skit 2), dels ss. nedsättande benämning på pojke som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d., dels allmännare (utan direkt nedsättande innebörd) ss. skämtsam l. raljerande benämning på pojke: pojkvasker, spoling; äv. ss. tilltalsord; jfr
-gubbe 1, 2
a o.
skit 2 d α, β.
(Eng.) A shitten Boy . . (sv.) en skit-poyke. SERENIUS Ddd 3 b (
1734).
Ser du, pojken min, så här ska man hålla i ett par tömmar. Inte rycka! Inte slita! Man skall hålla in långsamt och säkert. .. Men det kan du inte ännu, din lilla skitpojke. HELLSTRÖM Kusk. 47 (
1910).
Ä, håll käften, du din skitpojke, skriker Gustav till. BERG Grieg Skepp. 80 (
1925).
–
(2 b) SKIT-PRAT.
struntprat, dravel (äv. i interjektionell anv. med avvisande l. bagatelliserande innebörd); äv.: prat på ryggen, förtal o. d. THOLANDER Ordl. (
1872).
Strunt, strunt, skitprat, skrek den andre och slog omkring sig. OSSIANNILSSON Hav. 129 (
1910).
Det var för att slippa släkt och skitprat som vi flyttade. WASSING Dödgr. 300 (
1958).
– (
2)
SKIT-PRICK.
[SKIT-PRICK.ssg 1]
1) om ngt ytterst litet l. obetydligt; jfr prick sbst.¹, I ⁵, 7. Vi 1949,
nr 31–32,
s. 23 [SKIT-PRICK.ssg 2]
2) om person som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d.; jfr prick, sbst.¹ I ⁶, o. skit 2 d α. RÄÄF Vries Bartje 119 (
1937).
– (
1)
SKIT-PRÅM. (
förr)
pråm (se d. o. 1) där innehållet i latrinkärl tömdes för bortforsling. SoS 1914,
s. 113 WIDDING 1812 123 (
1970;
om förh. i Sthm 1811).
–
SKIT-SAMMA,
se skit 2 a ε.
– (
1)
SKIT-SKOPA. (
†)
om smutsig l. lortaktig person; anträffat bl. oeg. (motsv. skit 2), ss. nedsättande benämning på man. NVedboDomb. Höstt.
1711, § 17
–
(2 b) SKIT-SNACK.
== -prat. FRIDEGÅRD LHårdVid. 226 (
1951).
Jag skulle gärna bli journalist. Då kommer man verkligheten närmare. – Skitsnack, sa Sorunda. Dom där jävla murvlarna har inga egna åsikter. Och får inte ha några heller! ASKLUND BrödKlar. 183 (
1962).
– (2)
SKIT-SPÄNST.
om överdriven spänst l. inställsamt nit som ngn ådagalägger för att komma i gunst hos ngn (i sht militärt befäl); äv. om person som kännetecknas av sådan spänst l. sådant nit. LIDMAN TGSilfverst. 120 (
1910;
inom mili- tärlivet). IllSvOrdb. (
1955;
äv. om person).
– (
2)
SKIT-SPÄNSTA.
visa överdriven spänst l. inställsamt nit för att komma i gunst hos ngn (i sht militärt befäl). TAMM TjänstNegus 105 (
1936).
– (
2)
SKIT-SPÄNSTIG.
som visar l. kännetecknas av skitspänst. ÖSTERGREN (
1939).
– (
2)
SKIT-STROPP.
nedsättande benämning på (l. tilltalsord till) strunthögfärdig person. STRINDBERG Brev 3: 242 (
1883).
– (
1)
SKIT-STÅNDA. (
†)
om latrintunna; anträffat bl. oeg. (motsv. skit 2), ss. nedsättande benämning på kvinna. NVedboDomb. Sommart.
1798, § 173 (:
Skitstånna).
– (
2)
SKIT-STÖVEL.
nedsättande benämning på l. tilltalsord till (manlig) person som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d.; äv. allmännare (utan direkt nedsättande innebörd) ss. skämtsam l. raljerande benämning på l. skämtsamt l. raljerande tilltalsord till (manlig) person: gynnare, rackare, filur; jfr -byxa, -oxe o. skit 2 d α, β. STRINDBERG Brev 4: 85 (
1884).
Du skulle just idas nattarbete du, skitstövel. MARTINSON Nässl. 202 (
1935).
Där är ni ju, era skitstövlar, sade hon varmt. REUTER PrinsKarnev. 20 (
1961).
–
SKIT-TRÄNGD,
p. adj. se skita v.² ssgr.
– (
1)
SKIT-TUNNA.
tunna för uppsamlande av exkrementer o. urin (i torrklosett o. d.), latrintunna. STRINDBERG Brev 3: 249 (
1883;
i bild.
Ssg:
–
skittunnei-bärerska. (
förr)
om kvinnlig renhållningsarbetare som hade till uppgift att transportera bort och tömma latrintunnor. WIDDING 1812 123 (
1970;
om förh. i Sthm 1811).
– (
2)
SKIT-UNGE.
nedsättande (o. i sht använt ss. skällsord), om ung person som är omogen l. oerfaren l. som man är förargad på l. tycker illa om l. föraktar o. d., gröngöling, snorvalp, snorunge; jfr -flicka, -pojke. "Du din skitunge, vem sku ge dej hyra (dvs. på båt)?" sade Einar hånfullt. SALMINEN Katr. 151 (
1936).
(Pojken är) en skitunge, snusunge, pratmakare och mallstsopp som man borde skicka till barnhemmet. WASSING GropSkog. 74 (
1965).
– (
2)
SKIT-VARA.
dålig l. usel vara. DALIN (
1854).
– (
2)
SKIT-VIKTIG.
struntviktig. SCHILDT Eros 134 (
1913;
om person).