SKOFFLA skof³la², äv. skωf³la², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. (i sht i vissa trakter) skovla l. skyffla (ngt); äv.: med skyffel avskära o. avlägsna ogräs från (gångar o. d.), skyffla. (Redskap) att skoffla (möjl. dock felaktigt för sköffla) Gånger med. RÅLAMB 14: 147 (1690). När jag .. ej bortskåfflar snön från min dörr, så är det jag sjelf, som tillåter mig bli insnögad: men jag vil icke, at en annan skal befalla mig skoffla den. KELLGREN (SVS) 4: 268 (1782); möjl. till SKOVLA. ÖSTERGREN (1939). Särsk. förb.: SKOFFLA IN¹⁰ ⁴. (i sht vissa trakter) skovla in (ngt); särsk. oeg.: skovla i sig (mat). ISBERG Jenkins Brent 65 (1919).