–
skogsbergig ,
adj. (mera tillf.)
BotN 1903,
s. 146.
–
SKOGS-BESIKTNING.
besiktning av skog (för att undersöka om l. i vilken utsträckning den kan avverkas l. behöver vård o. d.). Bergv. 1: 674 (
1727). Skogsbesiktningar och gallringar.
GÅRDLUND IndSamh. 230 (
1942).
–
SKOGS-BESKATTNING.
beskattning av (inkomst från) skog. SkogsvT 1907, Fackupps.
s. 25.
–
SKOGS-BESPARING.
(skog- 1778. skogs- 1771 osv.) besparing (se d. o. 1, 2) av skog.
KulturbVg. 3: 189 (
1771).
–
SKOGS-BESTÅND.
(skog- 1918–1939. skogs- 1848 osv.) 1) bestånd (se d. o. 11) av skog; förekomst l. tillgång på skog. Tysklands .. skogsbestånd äro fullt tillräckliga för att med byggnadstimmer, virke och ved förse den inhemska konsumtionen. FORSSELL Stud. 2: 280 (
1880,
188); jfr
2. TT 1901, K.
s. 41.
[SKOGS-BESTÅND.ssg 2]
2) skogsv. i konkretare l. inskränktare anv.: samling av träd (o. buskar l. av trädplantor) som bilda ett till beskaffenheten mer l. mindre enhetligt l. från angränsande (l. närliggande) skog (t. ex. beträffande ålder) mer l. mindre klart avvikande l. avgränsat skogsparti l. skogsområde, bestånd (se d. o. 11 a); äv. allmännare, övergående i bet.: skogsområde o. d. JernkA 1848,
s. 322.
Söder om nyss nämnda (ryska) stad möter man spridda skogsbestånd, i synnerhet utefter vattendragen. TORRSON Eur. 2: 101 (
1896).
–
SKOGS-BETANDE,
n. skogsbetning. Kreaturens skogsbetande. NordT 1892,
s. 145.
–
SKOGS-BETE.
bete (se bete, sbst.¹ i skog(en) l. på skogen. [SKOGS-BETE.ssg 1]
1) motsv. bete, sbst.¹ ¹. Kreaturen blifwa (i visst slags beteshagar) . . icke små-wäxte, såsom af skogsbetet, utan store, fyllige, glänsande och släthårige. FISCHERSTRÖM 1: 519 (
1779); möjl. till
3. EconA 1807, nov.
s. 28.
[SKOGS-BETE.ssg 2]
2) motsv. bete, sbst.¹ ². Här i Upland, derest åker och ängs-marken äro ganska widtfarne, och Skogs-betet ringa, får man lof at . . tänka så wäl på hagar som ängar. BRAUNER Åker 130 (
1752); jfr 3.
NORDFORSS (
1805).
[SKOGS-BETE.ssg 3]
3) motsv. bete, sbst.I 3. VetWf 1740,
s. 464.
–
SKOGS-BETECKNING,
se A.
–
SKOGS-BETJÄNING. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
personal som anställts för att bevaka l. vårda skog; särsk. om skogsstaten (l. dess äldre motsvarigheter) tillhörande personal i lägre befattning; äv. i uttr. skogs- och jägeribetjäning (förr äv. jägarbetjäning); jfr jägeri-betjäning. BERCH Hush. 375 (
1747). Skogs-institutets föremål är att .. bilda en skicklig och kunnig skogs- och jägeri-betjening.
SFS 1828, s. (
1708).
Skogs- och jägare-betjeningens ynnest-bevisningar. BL 3: 164 (
1837).
–
SKOGS-BETJÄNT.
[jfr t. forstbedienter]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
ont person som anställts för att bevaka l. vårda skog; särsk. om lägre tjänsteman med bevakande (o. förvaltande) uppgifter inom skogsstaten (l. dess äldre motsvarigheter); skogsuppsyningsman; (krono)skogvaktare; jfr jägeri-betjänt, jägare 2 b. Dhen, som finner något diur rifwit, bör kundgiöra sådant skogzbetienten, iman han det optager. FörarbSvLag 7: 290 (
1692).
(De invid en kronopark boende få gratis där taga förtorkade träd, oduglig vindfälle osv.) dock at det må skie med Landshöfdingens tilstånd, samt Jägemästarens wettskap och ordres til wederbörande Jägeri- och kogs-betiänte, som hafwa at utsyna, hwarest det tiänligast får tagas.
PH 2: 1118 (
1734). Extra-Fiscaler, Jägerioch Skogsbetjente.
Därs. 5: 3217 (
1752). Grefveliga skogarne
(i Wernigerode vid Harz) intaga 2 Svenska qvadratmil, och vårdas af 12 skogsbetjenter.
EconA 1807, juni
s. 37. Skogsbetjänt blir man inte lättvindigt, och för resten heter det inte skogsbetjänt längre. Det var på
1800-talet.
Det blev skogvaktare av betjänterna, och på allra sistone håller det på att bli skogstekniker av vaktarna. SvD(A) 1960,
nr 184, s. 15.
–
SKOGS-BETNING.
kreaturs betande l. avbetande av gräset i skogen l. handlingen att hålla kreatur på bete i skogen, skogsbete (se d. o. 1). SEGERDAHL Hledn. 142 (
1843).
–
SKOGS-BEVAKARE. (
föga br.)
== bevakare 1 b. BtRiksdP 1904,
I. 4: nr 106, s. 49.
SFS 1915,
s. 821.
–
SKOGS-BEVAKNING.
[SKOGS-BEVAKNING.ssg 1]
1) i sht
skogsv. abstr.: uppsikt över l. tillsyn (o. vård) av skog; särsk. om uppsikten över osv. kronans skogar (äv. konkretare (jfr
2), om organisationen av l. sättet att utföra denna uppsikt osv.); jfr
bevakning 1 a \a.
AdP 1809, 3: 654.
BtRiksdP 1872, 1:
nr 1, Bil.
nr 6, s. 54.
[SKOGS-BEVAKNING.ssg 2]
2) (
ngt vard.)
skogsv. konkret, = bevakning 1 a \b \b'. JernkA 1896,
s. 84.
–
(1 g) SKOGS-BI.
[jfr t. waldbiene]
vilt bi (som lever i skog). IERICI Colerus 2: 84 (c. 1645).
–
SKOGS-BI-AVEL.
1) (
om ä. l. utländska förh.)
skogsbiskötsel; jfr bi-avel 2. Skogs-biafveln finnes numera endast i Ryssland och Polen. THOMSON Insect. 305 (
1862).
[SKOGS-BI-AVEL.ssg 2]
2) (
†)
om skogsbin som äro föremål för biskötsel; jfr bi-avel 3. FISCHERSTRÖM 1: 543 (
1779).
–
SKOGS-BILVÄG ~⁰² l. ~²⁰ bilväg som (mestadels) går genom skog; särsk. om sådan (primitiv) bilväg för uttransport av avverkat virke (o. annan transport i samband med avverkning), skogsväg. Ymer 1948,
s. 103.
–
(1 g) SKOGS-BINDA.
[jfr t. waldbinde]
(
numera föga br.)
bot. == -vinda; jfr binda sbst., 4 b. HOFFBERG VäxtR 86 (
1784).
SvTyHlex. (
1872).
–
(1 g) SKOGS-BINGEL.
bot. växten Mercurialis perennis Lin. LILJA SkånFl. 741 (
1870).
–
(1 g) SKOGS-BINGELGRÄS. (
†)
skogsbingel. RUDBECK HortBot. 76 (
1685).
LINNÉ Ungd. 1: 356 (
1731).
–
SKOGS-BIOLOG.
person (forskare) som sysslar med skogsbiologi. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-BIOLOGI.
om den (självständiga) gren av biologin l. ekologin som sysslar med (yttre faktorer bestämmande) skogens livsföreteelser. 2NF (
1917).
–
SKOGS-BIOLOGISK.
adj. till -biologi (o. -biolog). En skogsbiologisk försöksstation. LUNDSTRÖM Skog. 36 (
1895). Många utomordentligt intressanta skogsbiologiska rön.
TSvLärov. 1949,
s. 124.
–
SKOGS-BI-SKÖTSEL. (
om ä. l. utländska förh.)
(yrkesmässigt bedriven) skötsel av skogsbin, skogsbiavel. FISCHERSTRÖM 1: 543 (
1779;
om förh. i Tyskl.).
–
SKOGS-BITEN,
p. adj. (
ngt vard.)
som är dyrkare av l. mycket förtjust i skogsliv l. skogsvandringar o. d. IdrBl. 1935,
nr 51, s. 1.
–
SKOGS-BITRÄDE ~⁰²⁰. om skogstjänsteman med underordnad befattning (jfr biträde 5); särsk.
[SKOGS-BITRÄDE.ssg 2.a]
a) (
förr)
om person i lägre befattning vid skogsavdelningen av statens skogsförsöksanstalt. SFS 1912,
s. 588.
Personalen vid skogsavdelningen (vid statens skogsförsöks- anstalt) utgöres av en föreståndare, som benämnes professor, överassistent, assistent, första skogsbiträde, skogsmästare samt skogsbiträden. Därs. 1926,
s. 791.
[SKOGS-BITRÄDE.ssg 2.b]
b) om person anställd vid pastorat gör att under stiftsjägmästarens ledning vårda o. förvalta skog till löneboställe; jfr skog-vaktare, krono-jägare. SFS 1942,
s. 541.
–
(1 g) SKOGS-BJÖRN. (
numera bl. mera tillf.) särsk.
: landbjörn. RUDBECK Atl. 3: 231 (
1698).
–
(1 g) SKOGS-BLACKA,
r. l. f.; best. -an; pl. -or. [sv. dial. skogsblacka; senare leden etymologiskt identisk med blacka, sbst.⁴]
(
†)
skogsmus. BALCK Es. 78 (
1603).
TJäg. 1832,
s. 298.
–
SKOGS-BLAGGARNSVÄVS-TAPET. (
†)
skogstapet av blaggarnsväv. HdlÅgerupArk. 30/3 1744.
–
SKOGS-BLANDAD,
p. adj. (
mera tillf.) särsk.
om område l. växtsamhälle o. d.: som har inblandning l. inslag av skog. Den skogsblandade prärien. 2NF 12: 1257 (
1910).
–
SKOGS-BLOCK.
skogsv. block (se d. o. 8 a). JernkA 1851,
s. 339.
–
(1 g) SKOGS-BLOMMA.
[SKOGS-BLOMMA.ssg 1]
1) blomma som (företrädesvis) växer i skog; äv. bildl. NORDFORSS (
1805).
HOLM BevO 349 (
1948;
bildl., om skogsrå).
[SKOGS-BLOMMA.ssg 2]
2) (
†)
i inskränktare anv.: skogsstjärna. PARTEDI (1729) hos LÖNNBERG Artedi 47.
–
(1 g) SKOGS-BLÅBÄR. (
†)
blåbär (se d. o. b). BROMELIUS Chl. 70 (
1694.
–
(1 g) SKOGS-BLÅKLOCKA. (
†)
== -klocka 1 a. GOSSELMAN BlekFl- 43 (
1865).
–
(1 g) SKOGS-BLÄRA. (
†)
växten Melandrium rubrum (Weig.) Garcke, rödblära; jfr blära 2. NYMAN VäxtNatH 1: 392 (
1867).
POST Ogräsv. 45 (
1891).
–
(1 g) SKOGS-BLÄSA,
r. l. f. [senare leden av sv. dial. bläsa, f., blåsa, biform till blåsa sbst.,]
(
†)
– -blära. ANDERSSON AfbildnVäxt. 1: 42 (
1870).
–
SKOGS-BO,
sbst.² (skog- 1725 (: skogbojord) – 1926. skogs- 1739 osv.) [ fsv. skoghboe]
inbyggare i skogstrakt (ofta motsatti slättbo); äv. i utvidgad anv., om djur som håller till i skogen. PH 2: 1425 (
1739).
LAGERLÖF Holg. 1: 104 (
1906;
om mård).
Ssgr:
–
skogsbo-havre. (
i vissa trakter)
havrearten Avena strigosa Schreb. (purrhavre) l. (vanl.) blandning l. hybridform av denna havreart o. arten Avena sativa Lin. LAHT 1887,
s. 142.
–
skogsbo-jord. (
†)
om ett slags lätt l. mager jord (i skogstrakter); jfr skogs-jord 2. -kvinna.
Landsm. VIII. 2: 47 (
1891).
–
skogsbo-liv jfr liv I 3. ATTERBOM Minnest. 2: 158 (
1853).
–
(1 g) SKOGS-BOCK.
zool. [SKOGS-BOCK.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
skogsantilop. SPARRMAN Resa 1: 282 (
1783).
2Brehm 1: 477 (
1882).
4Brehm 1: 678 (
1920;
i pl. om underfamiljen).
[SKOGS-BOCK.ssg 2]
2) (
mindre br.)
om vissa arter av skalbaggar; jfr bock sbst.¹, I ¹ f. [SKOGS-BOCK.ssg 2.a]
a) skalbaggen Spondylis buprestoides Lin., bitbock. 4Brehm 13: 388 (
1930).
[SKOGS-BOCK.ssg 2.b]
b) skalbaggen Ergates faber Lin., jättevedbock. 3NF 13: 462 (
1930).
–
SKOGS-BOENDE,
p. adj. som bor i skog l. skogstrakt(er). HbSkogstekn. 599 (
1922;
om befolkning).
–
(1 g) SKOGS-BOK,
sbst.¹ (
föga br.)
trädet Fagus silvatica Lin. (som är skogbildande), (vanlig) bok, rödbok. LILJEBLAD Fl. 294 (
1798).
TORÉN Rebau o. Hochstetter 43 (
1851).
–
SKOGS-BOK,
sbst.² bok som rör skog, särsk. skogsbruk l. skogsvård o. d. THELAUS Skog. 209 (
1865).
–
SKOGS-BOKHÅLLARE ~⁰²⁰⁰. (i sht i fackspr.)
bokhållare på skogskontor o. d. DN(B) 1961,
nr 70, s. 24.
–
SKOGS-BOLAG ~⁰² l. ~²⁰. bolag (se bolag sbst.², ³), särsk. stort aktiebolag, som innehar skog (o. idkar skogsrörelse). Skogshemmansegare, som ingår i skogsbolag, afträder hemmanets skogsmark till skogsbolaget med full egande och besittande rätt. LAHT 1894,
s. 141.
Två pojkar fiskade i god tro på ett skogsbolags mark i Lundbosjön. DN(A) 1963,
nr 257, s. 4.
–
SKOGS-BONDE.
bonde som har sin gård i skogstrakt l. skogsområde (o. till en del l. huvudsakligen livnär sig på skogsbruk l. med skogsarbete). SCHRODERUS Dress. 277 (
1610).
–
SKOGS-BONING. (
numera i sht i vitter stil)
boning i skog. 3Saml. 5: 143 (c. 1825).
–
SKOGS-BOSTAD ~⁰² l. ~²⁰. särsk. om bostad för skogsarbetare i anslutning till avverkningsplats. HbSkogstekn. 208 (
1922).
–
SKOGS-BOTANIK. (
i fackspr.)
gren av botaniken som sysslar med skogsträds (o. andra skogsväxters) samt skogstypers livsbetingelser o. d. (i syfte att skapa förutsättningar för rationellt skogsbruk); jfr forst-botanik. SFS 1828,
s. 1709.
–
SKOGS-BOTANIKER. (
i fackspr.)
person som sysslar med l. ägnar sig åt skogsbotanik. SkogsvT 1912, Fackupps.
s. 43.
–
SKOGS-BOTANISK. (
i fackspr.)
adj. till -botanik (o. -botaniker). SkogsvT 1877,
s. 97.
Skogsbotaniska . . observationer. Därs. 1907, Fackupps. s. 193.
–
SKOGS-BOTANIST. (
i fackspr.)
skogsbotaniker. BetSkogUnd. 1908,
s. 57.
–
SKOGS-BOTTEN.
skogbeväxt mark l. grund; jfr botten II 2 b. SANTESSON Sv. 17 (
1887).
(Vildgässen trodde) att pojken hade slagit ihjäl sig i fallet
(från gåsryggen) och nu låg död nere på skogsbotten.
LAGERLÖF Holg. 2: 119 (
1907;
sannol. med anslutning till botten I 2). Ett vittnesbörd om det förgångna boreala skogsstadiet i mossarnas utveckling utgör den skogsbotten, som kan anträffas i deras djupaste delar.
SvSkog. 213 (
1928);
–
(1 g) SKOGS-BOÖRT.
( skog- 1792. skogs- 1888 osv.) (
†)
växten Senecio silvaticus Lin., bergkorsört, skogskorsört. LILJEBLAD Fl. 286 (
1792.
MosskT 1888,
s. 360.
–
SKOGS-BRAND.
brand (se brand sbst.¹, I ²) som far fram över ett större l. mindre skogsområde, brand i skog. LINNÉ Bref I. 1: 159 (
1756).
Ssgr:
–
skogsbrands-befäl, äv.
skogsbrandi-befäl,
se nedan.
–
skogsbrands-bevakning.
bevakning mot skogsbrand. Brandskydd 1938,
s. 122.
–
skogsbrands-försäkring,
–
skogsbrands-skydd,
se nedan.
–
skogsbrands-spaning. särsk.
om flygspaning efter skogsbränder. NFMånKr. 1939,
s. 636.
–
skogsbrands-torn, se nedan.
–
skogsbrands-varning. särsk.
: varning för risk för skogsbränder. NorrlSkogsvT 1937,
s. 240.
–
skogsbrands-väsen(de),
se nedan.
–
SKOGS-BRAND-BEFÄL l.
-BRANDS-BEFÄLi. (
förr)
brandbefäl inom skogsbrandförsvaret. SvBrandskyddFHb. 6: 25 (
1937).
–
SKOGS-BRAND-FOGDE l. -BRANDS-FOGDE. person som leder brandförsvaret inom skogsbrandrote. Skogsbrandfogde för 3 år
(i Vänge socken) blev E. E. Andersson.
ÖSTERGREN (cit. fr. 1926).
–
SKOGS-BRAND-FÖRSVAR l.
-BRANDS-FÖRSVAR. (organisation för) försvar mot skogsbrand, skogsbrandskydd; särsk. om en i Sv. förr förekommande särskild organisation för försvar mot skogsbrand.
GEETE o. GRINNDAL 247 (
1939).
–
SKOGS-BRAND-FÖRSÄKRING l.
-BRANDS- FÖRSÄKRING. försäkring mot skogsbrand, skogsförsäkring.
ST(A) 1915,
nr 345, s. 6.
–
SKOGS-BRAND-LAG l.
-BRANDS-LAG. lag rörande skogsbrandförsvar; särsk. om fÖrr gällande sådan svensk lag.
SvD(A) 1926,
nr 188, s. 6.
–
SKOGS-BRAND-ORDNING.
om brandordning rörande skogsbrandförsvaret inom skogsbrandrote. SFS 1937,
s. 433.
–
SKOGS-BRAND-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. l.
–
SKOGS-BRAND-REDSKAP ~⁰² l.~²⁰. redskap för bekämpande av skogsbrand. LD 1958,
nr 136, s. 7 –
SKOGS-BRAND-RISK l.
-BRANDS-RISK. risk för skogsbrand.
SOU 1946, 73: 119.
–
SKOGS-BRAND-ROTE l.
-BRANDS-ROTE.
område (i regel utgÖrande kommun l. del av kommun) inom vilket särskilt (från övrigt brandväsen skilt) skogsbrandförsvar ordnats. SFS 1944,
s. 1125.
–
SKOGS-BRANDSKYDD l.
-BRANDS-SKYDD. konkret o. abstr.: skydd mot skogsbrand; skogsbrandförsvar.
Brandskydd 1925, s. 58.
De lokala skogsbrandordningarna, vilka nu äro klara för hela landet och reglera hela skogsbrandskyddet. SvD(A) 1938,
nr 352, s. 3.
–
SKOGS-BRAND-TORN l.
-BRANDS-TORN. utkikstorn för skogsbrandbevakning.
SvD(A) 1938,
nr 352, s. 3.
–
SKOGS-BRAND-VÄSEN(DE) l.
-BRANDS-VÄSEN(DE). om den del av brandväsendet som avser skydd mot skogsbrand.
SFS 1937, s.431.-
-BRANT. skogbeväxt brant (se
brant sbst.,
1) l. brant i skogen.
PERDÉN Kitunen 15 (
1834). I bakgrunden syns Norsborgs vattenverk,
Sturehovs vita slott och Södertörns skogsbranter. TurÅ 1962,
s. 228.
–
SKOGS-BRIST.
(skog- 1835–1905. skogs- 1747 osv.) brist på skog. BERCH Hush. 158 (
1747).
–
SKOGS-BRUD.
(i vitter stil, numera mindre br.) skogsgudinna l. skogsfru (se d. o. 2) l. dyl.; äv. om personifikation av skog (l. skogsträd). STAGNELIUS (SVS) 3: 45 (
1814). Necken mot klippan guldharpan slår; / Skogsbruden fäller sitt grönskande hår.
CFDAHLGREN 3: 245 (
1826). Knappt har . .
(naturen) lyft kronan af skogsbrudens hufvud och splittrat den i tusen bitar, förr än hon åter samlar upp de senare och virkar deraf den vackraste matta med rutor af guld, mjuk och varm, att dermed svepa in den skönas fötter för den stundande vintern.
SANTESSON Nat. 13 (
1880).
–
SKOGS-BRUK.
[SKOGS-BRUK.ssg 1]
1) (
†)
bruk (se d. o. 1) l. förbrukning av skog. Swedjefällande och andre slike onyttige skogsbruk. Bergv. 1: 113 (
1639).
BERCH Hush. 213 (
1747).
[SKOGS-BRUK.ssg 2]
2) (
†)
jakt (på skogsdjur); jfr bruk 1, 4 b. VdAkt. 1715,
nr 75.
ArkNorrlHembgdsf. 1921, s. 69 (
1737). jfr: Den tid är blott föga aflägsen, då jakten intog en betydligt mer framskjuten ställning i folkets dagliga lif än nu är fallet. Naturligen deltogo icke alla lika ifrigt i detta "skogsbruk".
EKMAN NorrlJakt 458 (
1910).
[SKOGS-BRUK.ssg 3]
3) (näringsfång l. näringsgren bestående i) verksamheten att (vårda l. sköta o.) gm avverkning utnyttja skog ekonomiskt; äv. (särsk. i ssgn -bruks-sätt) mer l. mindre liktydigt med: skogsavverkning; jfr bruk 7 o. -drift, -hantering, -hushållning, -skötsel. PH 10: 131 (
1773). Lärokursen vid
(skogsinstitutet) . . omfattade . . egentliga skogsbruket och skogsteknologien samt färdighet i skogsmätning, kartritning, nivellering och skjutkonst.
BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit.
s. 50. Den hänsynslösa sköflingen af skogen, som i många fall blifvit en följd af bolagens skogsbruk. VerdS
72: 22 (
1898). Avtalsförhandlingarna för skogsbruket inleddes på tisdagen.
SvD(A) 1963,
nr 323, s. 10.
:
–
skogsbruks-del.
LD 1958,
nr 18, s. 3.
–
skogsbruks-fastighet.
fastighet där (huvudsakligen) skogsbruk idkas. SONESSON BöndB 21 (
1955).
LD 1959,
nr 134, s. 9.
–
skogsbruks-form.
form för bedrivande l. idkande av skogsbruk; jfr -bruks-sätt. SkogsvT 1911,
s. 160.
–
skogsbruks-inspektor. (av skogsägarförening anställd) person som leder verksamheten inom skogsbruksområde.
TNC- Publ. 43: 287 (
1969). -kurs. (särsk. av skogsvårdsstyrelse anordnad, statsunderstödd) kurs i skogsbruk o. skogsarbete.
Skogvakt. 1936,
s. 9.
–
skogsbruks-maskin.
maskin med användning inom skogsbruket, skogsmaskin. SvInköpsreg. 1937,
s. 255.
–
skogsbruks-metod.
jfr -bruksform, -bruks- sätt. ÖSTERGREN (
1939).
–
skogsbruks-område.
särsk.: område inom vilket ett flertal skogsägare bildat en sammanslutning (i skogsägarförenings regi) för samordnat, rationellt skogsbruk (under driftsledning av anställd personal). Linneryds skogsbruksområde. DN(B) 1958,
nr 131, Bil.
s. 6.
–
skogsbruks-plan.
skogshushållningsplan. SvD(A) 1959,
nr 236, s. 10.
–
skogsbruks-redskap.
redskap använt inom skobsbruket, skogsredskap. SFS 1860,
nr 20, s. 7.
–
skogsbruks-skola.
(under skogsvårdsstyrelse sorterande) skola med undervisning i skogsbruk o. skogsarbete. Skogsägaren 1957,
s. 343.
–
skogsbruks-sätt.
i sht skogsv. sätt att idka skogsbruk; särsk.: sätt att (vårda,) avverka (o. förnya) skog. CNATTINGIUS 20 (
1873,
1890;
om blädning).
SkogsvT 1912, s. 12
(om trakthuggning). –
skogsbruks-undervisning.
SFS 1918,
s. 2732.
–
skogsbruks-utbildning.
TSvLärov. 1955,
s. 141.
–
SKOGS-BRUKANDE,
p. adj. som bedriver l. idkar l. har skogsbruk. SvVäxtförädl. 2: 410 (
1951;
om länder).
Den i egentlig mening skogsbrukande befolkningen (i Sv.). CARLSSON LantmPol. 1 (
1953).
–
SKOGS-BRUKARE.
person som idkar skogsbruk (vid sidan om jordbruk). BtRiksdP 1887,
I. 2: nr 2, s. 61.
Blekinge läns hushållningssällskap har gjort experimentet och upprättat en skogsgård, som sköts av en skogsbrukare i stället för en lantbrukare. LD 1960,
nr 277, s. 4.
–
SKOGS-BRUKNING. (
†)
utnyttjande av skog för jakt l. djurfångst. NorrlS 1–6: 272 (i handl. fr. 1539).
THULIN Mant. 1: 91 (
i handl. fr. 1543;
om förh. i Västerb.).
–
SKOGS-BRUS ett slags förr av skogsbär tillverkad läskedryck. FORSS Skom. 88 (
1965;
i skildring av förh. i Örebro c. 1920). jfr:
Hembrännt brännvin kallas (i slangspr. bl. a.) . . skogsbrus. NysvSt. 1943,
s. 125.
–
SKOGS-BRYN.
utkant l. yttersta kant av skog, skogskant (jfr bryn 2 a); äv. övre kant av skog, skogsrand (jfr bryn 2 d). KKD 1: 142 (c. 1710). Månen, som just nu sticker opp öfver skogsbrynet.
WETTERBERGH Altart. 331 (
1848).
–
SKOGS-BRÄDD.
(skog- 1712. skogs- 1714 – c. 1715) (numera mindre br.) om utkant l. yttersta kontur av skog, skogsbryn; jfr brädd 1. HFinlÖ 280 (
1712).
HH XXXIV. 2: 186 (c. 1715).
–
(1 g) SKOGS-BRÄKEN.
[jfr d. skovbregne, t. waldfarn]
bot. om vissa ormbunkar. [SKOGS-BRÄKEN.ssg 3.a]
a) ormbunken Dryopteris pinulosa (O. F. Müll.) Watt; i sht förr äv. -allmännare, om (växt tillhörande ettdera av) ormbunkssläktena Dryopteris Adans. l. Lastrea Bory (förr vanl. betraktade ss. ett släkte): träjon. HARTMAN ExcFl. 152 (
1846;
om Drypopteris Adans. o. Lastrea Bory betraktade ss. ett släkte). LILJA SkånFl. 771 (
1870;
om släktet Lastrea).
NATHORST SvVäxtn. 96 (
1905; om
Dryoptetris spinulosa). särsk. (
numera föga br.)
i vissa uttr. \a) bredbladig skogsbräken, ormbunken Dryopteris dilatata (Hoffm.) A. Gray, lundbräken. Ark- Bot. II. 1: 92 (
1904). \b)
vanlig l.
allmän skogsbräken, ormbunken Dryopteris filix-mas (Lin.) Schott, träjon. Den vext som lemnar den största qvantitet både aska och pottaska är vårt allmänma skogsbräkne.
AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 302 (
1857). Vanliga Skogsbräken.
NYMAN Bot. 208 (
1864.
[SKOGS-BRÄKEN.ssg 3.b]
b) (
numera föga br.)
(växt tillhörande) ormbunkssläktet Polystichum Roth, taggbräkensläktet. BACKMAN (o. HOLM) ElFlVesterb. 256 (
1878).
[SKOGS-BRÄKEN.ssg 3.c]
c) (
†)
i uttr. stor skogsbräken, ormbunken Osmunda regalis Lin., kungsbräken, safsa. FRANCKENIUS Spec. C 1 b (
1638).
TILLANDZ D 2 b (
1683).
Ssg:
–
skogsbräken-släkte(t). (
numera föga br.)
till bräken b: ormbunkssläktet Polystichum Roth, taggbräkensläkte(t). ArkBot. II. 1: 92 (
1904).
SvUppslB (1935).
–
SKOGS-BRÄNNANDE.
(skog- c. 1609. skogs 1687 osv.) särsk. (numera bl. mera tillf.) svedjebränning. Lagförsl. 198 (c. 1609).
–
SKOGS-BRÄNNARE. särsk. (
numera bl. mera tillf.)
svedjebrännare. RARP 3: 330 (
1643).
–
SKOGS-BRÄNNING. särsk. (
numera bl. mera tillf.)
svedjebränning. VetAH 1750,
s. 142.
–
(1 g) SKOGS-BRÄSMA.
bot. växten Cardamine flexuosa With.; förr äv.: växten Cardamine impatiens Lin., lundbräsma. LILJEBLAD Fl. 245 (
1792;
om C. impatiens).
Därs. 360 (
1816;
om C. flexuosa).
–
SKOGS-BRÖLLOP. (
mera tillf.)
"bröllop" (se d. o. 1 f) i skogen. KRUSENSTJERNA Pahlen 6: 125 (
1935).
–
SKOGS-BUMLARE. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat) särsk.
bildl., om björn. HEMBERG JagtbDäggdj. 94 (
1897).
–
SKOGS-BUSK.
[SKOGS-BUSK.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
ohyfsad l. sluskig o. rå skogsarbetare o. d. MARTINSON OsynlÄlsk. 228 (
1943).
2) (numera fÖga br.) stubbrytare, stubbbrytningsmaskin.
(Sv.) Skogsbuse . .
(t.) Waldteufel.
AUERBACH Tillägg (
1918).
–
SKOGS-BUSKE.
( skog- 1779. skogs- 1834 osv.) buske i skog l. skogbildande buske. (Dålig dränering bidrager) mycket til markens beqwämhet at frambringa skogbuskar
(i Skogs socken, Ångermanl.). HÜLPHERS Norrl. 4: 95 (
1779). "Huru kunna vi vänta god frukt af vilda skogsbuskar, nyttig frukt af häckar och törnen?"
RYDBERG FilosFörel. 4: 141 (
1878).
–
SKOGS-BY.
by i skogstrakt. CASTRÉN Res. 2: 200 (
1846).
–
SKOGS-BYGD.
(skog- 1696–1818. skogs- 1538 osv.) [ fsv. skoghbygdh, skogsbygdh]
bygd (se d. o. I 2) vari skogen dominerar (i förhållande till den odlade marken), skogrik bygd; jfr -trakt. Bt- FinlH 6: 83 (
1538).
–
SKOGS-BYGGARE. (
numera nästan bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -bo, sbst.²; äv.: nybyggare som odlat (odlar) upp skog (särsk. motsv. ny-byggare 2). AllmogHemsl. 113 (
i handl. fr. 1741).
CVASTRANDBERG 5: 57 (
1862;
om nybyggare i Nordame- rika).
LINDSTRÖM Österhus 37 (
1952).
–
SKOGS-BYGGE. (
†)
(by utvecklad ur) nybygge i skog. SockenbeskrHäls. 262 (
1790).
–
SKOGS-BYRÅ.
[SKOGS-BYRÅ.ssg 1]
1) om var o. en av byråerna (se byrå 3) för handläggning av ärenden rörande skötseln o. förvaltningen av de allmänna skogarna inom domänstyrelsen (fr. o. m. 1969 ersatta av avdelningar i domänverkets centralförvaltning). SFS 1908,
nr 126, s. 5.
2) affärsbyrå som står till tjänst med att värdera skog, förmedla skogsköp, uppgöra avverkningsplaner, ombesörja skogsvård o. d.
SD(L) 1914,
nr 61, s. 1.
–
SKOGS-BYSKE. (
†)
buskskog; jfr byske sbst.¹,. ² RA 3:652 (
1734.
–
SKOGS-BÄCK.
(mindre) bäck (se bäck sbst.¹,) som huvudsakligen) rinner genom skog. ATTERBOM SDikt. 2: 284 (
1816,
1838).
–
SKOGS-BÄLTE skogbeväxt bälte (se d. o. 2) l. bälte av skog. JernkA 1851,
s. 315.
–
SKOGS-BÄNK. (
mera tillf.)
vilobänk i skogen. SAOL (
1950).
–
(1 g) SKOGS-BÄR.
bär som (huvudsakligen) växer (särsk. på ört l. buske) i skogen (t. ex. blåbär, lingon, hallon, odon, smultron); i sht i pl., oftast ss. sammanfattande beteckning för olika slag av sådana bär; äv. bildl. Skogzbähr och Gårdzfruchter. BARCKHUSEN Cotossichin 82 (
1669). Muntre Lemminkäinen mälte, karske Kaukomieli sade: / – Kyllikki, mitt ljuva hjärta, du mitt lilla söta skogsbär, / bry dig inte om att ängslas,
(osv.) .
COLLINDER Kalev. 90 (
1948).
–
SKOGS-BÖRD. (
i sht i fackspr.)
i fråga om mark o. d.: egenskapen l. förhållandet att bära (se bära v., 12 b) l. producera skog, skogsproduktion; i sht förr äv. allmännare: förhållandet att skog produceras, skogsproduktion. STRÖM Skogsh. 2 (
1822). Skogsbördens ökning är ett riksintresse.
SvD(B) 1928,
nr 295, s. 5
(rubrik). –
SKOGS-BÖRDIG - (i sht i fackspr.) skogsproducerande l. skogsproduktiv; äv. i utvidgad anv., om skick l. tillstånd hos mark. I fullt skogsbördigt skick. GHT 1898,
nr 245 B,
s. 3 EkonT 1900,
s. 78.
–
SKOGS-BÖSSA. (
†)
ett slags hagelbössa? En hagel byssa med messingz beslag en dito skogsbyssa med järn Moundering. ÅgerupArk. Bouppt.
1753.
–
SKOGS-CHAMPAGNE.
ett slags förr av skogsbär tillverkad läskedryck. Lingonbrus och skogschampagne. BERG BlåDrag. 188 (
1936).
–
(1 g) SKOGS-CHAMPINJON.
blodchampinjon. SMITT Svamp. 35 (
1863).
–
SKOGS-CHEF.
om avdelningschef vid skogsbolag l. sågverksaktiebolag o. d., som svarar för skogsförvaltningen (o. virkesinköpen). Skogschefen vid Uddeholm. PT 1900,
nr 282, s. 2Korsnäs sågverksaktiebolag har till skogschef . . utsett (osv.). SkogsvT 1903,
s. 48.
–
(1 g) SKOGS-CYMBEL. (
†)
skogsknipprot; jfr cymbal 10 b. NYMAN FanerogFl. 217 (
1873).
–
SKOGS-DAG. särsk. (
i sht i fackspr.)
om dag under vilken skogsvårdsstyrelse gm demonstrationer o. d. ger skogsägare upplysning rörande skogsvård (o. skogsbruk). Skogvakt. 1936,
s. 292.
–
SKOGS-DAMM.
jfr damm sbst.¹, särsk. dammn, sbst.¹ II. SANTESSON Nat. 6 (
1880).
–
SKOGS-DEFILÉ.
i sht mil. skogbeväxt defilé (se d. o. 1) l. defilé genom skog. MANKELL Fältsl. 866 (
1859).
–
SKOGS-DEL.
[ fsv. skoghdel, skogs del, skogha del]
särsk.
: del (se d. o. I 1 [SKOGS-DEL.ssg 1.c]
c) av skog; andel l. lott i (l. med) skog (jfr del V 1). (En viss gårds) skogar oc skogzdeler. G1R 6: 308 (
1529). Wid skogsfällningsförslagets uppgörande skall Forstmästaren besigtiga och specifikt taxera de skogsdelar, som äro i ordningen att afwerkas.
SPF 1859,
s. 538.
–
SKOGS-DELNING.
delning av skog, särsk. om förr verkställd delning (oftast mellan byamän l. byar) av skogsallmänning gm skifte; äv. konkretare, om resultatet. Bergv. 1: 260 1670). Alla Byar hafva sin särskilta skog och Utrnark, och är i 7 Byar skogen skiftad äfven grannarne emellan samt skogsdelning uti the öfriga under händer.
BtVLand 1: 61 (
1775).
SockenbeskrHäls. 226 (
1790;
konkretare).
–
SKOGS-DIKA (
mera tillf.)
utföra skogsdikning på (ett område); äv. abs. Skogvakt. 1893, s. 24
(abs.). –
SKOGS-DIKE.
jfr dike 1 a.
Skogvakt. 1891,
s. 97.
–
SKOGS-DIKNING.
upptagande av skogsdike(n); dränering av skogsmark gm dikning. Skogsdikningens stora nytta och nödvändighet. Skogvakt. 1891,
s. 96.
Anbud å skogsdikning. UNT 1937,
nr 163, s. 2.
–
SKOGS-DIREKTÖR.
[SKOGS-DIREKTÖR.ssg 1]
1) om direktör i skogsbolag o. d. (som är överordnad två l. flera skogschefer); direktör för större företags skogsavdelning. Norrl- SkogsvT 1950,
s. 522.
TNCPubl. 43: 133 (
1969).
[SKOGS-DIREKTÖR.ssg 2]
2) (
förr)
om chef för vården o. förvaltningen av kronans skogar i Göteborgs o. Bohuslän samt i Hallands län. 2BorgP 3: 421 (
1727).
–
SKOGS-DISTRIKT.
[SKOGS-DISTRIKT.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
distrikt (se d. o. 1) inom skogsförvaltning o. d.; särsk. om vart o. ett av de (numera till antalet tio) distrikt (omfattande ett antal revir) inom statens skogsförvaltning, vilka förestås av överjägmästare (förr äv. av skogsinspektörer). CNATTINGIUS 25 (
1873,
1894).
[SKOGS-DISTRIKT.ssg 2]
2) allmännare: skogsområde; skogstrakt; jfr distrikt 2. Bergv. 1: 379 (
1689). Sättet att bereda sig ängs-stycken inom det skogsdistrikt man ämnar att plantera med ..
(rådjur), är
(osv.).
SWEDERUS Jagt 282 (
1831). I allmänhet är
(den norska) allmogens belägenhet i skogsdistricterna . . ganska dålig.
PALMBLAD Norige 132 (
1846).
–
SKOGS-DJUP.
[SKOGS-DJUP.ssg 1]
1) (
numera i sht i vitter stil)
skogbeväxt djup (se djup sbst., 1) l. djup i skog; äv. om skogsmark med tanke på avståndet till trädtopparna (o. i denna anv. utan fast avgränsning från 2. BÖTTIGER i
2SAH 50: 235 (
1874). Stundom vandrade han på bottnen av ett skogsdjup, där han knappast skymtade himlen ovanför.
MOBERG Invandr. 305 (
1952). 2) (
i vitter stil)
djupast l. djupt (se djup, adj. 2) in beläget parti av skog; i sht i sg. best.: skogens l. skogarnas djup (se djup sbst., 2). Om kvällen och fram mot midnatten ljödo lurarne genom skogsdjupen. RYDBERG Vap. 380 (1891). All den tjusning, som döljer sig innerst i skogsdjupet, där den lockande jaktstigen slingrar mellan fura och gran. OoB 1894,
s. 186.
–
SKOGS-DJÄVUL.
[jfr t. waldteufel, fr. diable de bois]
SCHULTZE Ordb. 4335 (c. 1755).
[SKOGS-DJÄVUL.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
demon l. ond ande som håller till i skog. SUFinlH 5: 243 (
1617).
HUMBLA Landcr. 461 (
1740).
[SKOGS-DJÄVUL.ssg 2]
2) (
vard.)
om vild l. demonisk person o. d. (jfr djävul 3); särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.): person som far fram som en djävul i skogen (t. ex. i fråga om sätt att avverka skog). Skogsdjefvul . . (dvs.) . . Öknamn på dem, som för en ögonblicklig vinst hugga ned sina skogar. DALIN (
1854).
[SKOGS-DJÄVUL.ssg 3]
3) (
numera föga br.)
om vissa slags apor, särsk. orangutang l. mandrill; jfr djävul 4 o. -människa 1 a. HARTMAN Naturk. 162 (
1836;
om man- drill). (Sv.) Skogsdjefwul, m.
(t.) Waldteufel . .
(fr.) pithique m. (espe_éce de singe).
ÖoL (
1852).
ÖSTERGREN (
1939;
om orangutang. –
SKOGS-DOFT.
[SKOGS-DOFT.ssg 1]
1) doft av skog (särsk. barrskog). BÖRJESSON C12 28 (
1858).
[SKOGS-DOFT.ssg 2]
2) om ngt som ger skogsdoft (i bet. 1); förr särsk. om rumsparfym l. röksprit vari tallbarrsolja ingår. EKENBERG (o. LANDIN) 365 (
1890).
LINDGREN Läkem. (
1902).
Ssg:
–
skogsdoft-tvål. (
†) till
-doft 1: tvål med tallbarrsolja.
POST Oljev. 31 (
1898).
–
SKOGS-DOFTANDE,
p. adj. som doftar skog; äv. oeg. l. bildl.
KEY Tankebild. 2: 4 (
1898;
om hem- bygdskänsla). Med en skogsdoftande . . murkelkorg över armen.
YDSYRÖM Tack 89 (
1934).
–
SKOGS-DOMSTOL ~⁰² l. ~²⁰. (om utländska förh.) domstol för mål rörande åverkan på l. äganderätt till skog o. d. LIND 1: 737
((1749).
STAVENOW EngRev. 50 (
1895).
–
SKOGS-DOMÄN.
jfr domän 1, 2. BtRiksdP 1839, 7Huvudtit. s. 66
(om statliga skogsområden). –
(1 g) SKOGS-DOSTA.
[jfr t. walddoste]
(
†)
växten Origanum vulgare Lin., kungsmynta. ÖoL (
1852).
–
SKOGS-DRIFT.
(bedrivande l. idkande av) skogsbruk; jfr drift 15 o. 17 b. Näst åkerbruket stå bergshandteringen och skogsdriften som folkets näringskällor (i Östergötl.). VLS 140 (
1887).
tDen sjuke skogsägaren) låg i sin kammare, gav råd om den framtida skogsdriften.
TurÅ 1959,
s. 30.
–
SKOGS-DRIVARE.
[jfr fsv. skogsdrivare, stigman]
i sht
skogsv. == drivare 5; äv. om timmerkörare. Dagen 1915,
nr 319, s. 8.
–
SKOGS-DRIVNING.
i sht skogsv. avverkning av skog o. virkets transport till flottled l. kommunikationsled, drivning; skogsavverkning. Vinterns skogsdrifningar hafva ej ännu tagit sin början. Ingen snö har heller tills dato fallit. VL 1892,
s. 290. För att möjliggöra uppförande af bostadsbyggnader .. har igångsatts en ganska omfattande skogsdrifning och anlagts ett mindre sågverk.
SFS 1911,
Bih. nr 6, s. 66.
DE GEER SvNatRiked. 1: 54 (
1946).
–
SKOGS-DROTT. (
numera föga br.)
skogskonung (se d. o. 2); jfr drott 2. HEMBERG ObanStig. 232 (
1896;
om björn).
–
SKOGS-DROTTNING. (
numera bl. mera tillf.)
övernaturligt kvinnligt väsen tänkt ss. härskarinna i skogen. ALMQVIST Törnr. 1: 3 (
1839).
–
(1 g) SKOGS-DUN. (
†)
om (växt av) släktet Eriophorum Lin., ängsull. HIÄRNE (SvNatL) 214 (
1665).
–
SKOGS-DUNKEL,
n. dunkel som råder inne i (tät) skog; äv. bildl. SANTESSON Sv. 28 (
1887). Vilse har jag gått. Jag har irrat som i cirkel i mina egna spår, finner mig icke till rätta, står endast stilla och ser mig omkring i lifvets skogsdunkel.
GEIJERSTAM Kamp- Kärlek
233 (
1896).
–
SKOGS-DUNKEL,
adj. (
i sht i vitter stil)
som präglas av skogsdunkel, där skogsdunkel råder; äv. bildl. Skogsdunkla ställen. ATTERBOM VittH 132 (
1845).
ÖSTERLING Fränd. 2: 67 (
1916;
om persons väsen). –
(1 g) SKOGS-DUVA.
(skog- c. 1700. skogs- 1538 osv.) [fsv. skogs duva; jfr t. holztaube, waldtaube]
duva som (mestadels) uppehåller sig i skog, vildduva; särsk. (o. numera företrädesvis, i zoologiskt fackspr. uteslutande): duvan Columba \önas Lin. (förr äv. i uttr. mindre l. blå skogsduva), blåduva; förr äv. ss. beteckning för ringduva l. ss. gemensam beteckning för ringduva o. blåduva. (Lat.) Palumbes vel palumbus (sv.) skogs duffua. VarRerV 55 (
1538).
SCHRODERUS Comenius 154 (
1639;
om blåduva).Linc. (
1640;
under livia).
(Lat.) Palumbes . .
(Sv.) Skogzdufwa
(t.) Eine Ringel-Taube oder grosse Holtztaube.
FLORINUS Voc. 162 (
1695).
ORUDBECK D. Y. (c. 1700) i
3ASScUps. VIII. 7: 12 (:
blå). Vilda Dufvor eller Skogsdufvor synas vara urstammen för alla Dufvor.
GRAVANDER Buffon 3: 177 (
1806).
KonvLex. 1: 546 (1858: mindre).
TurÅ 1954, s. 166
(om blåduva). särsk. bildl.; jfr
duva sbst.,
3. (S\Éören Kierke- gaard) friade till Regine den 8 september och två dagar senare ingicks förlovningen.
Skogsduvan hade kommit in i hans liv och byggde sitt bo där. FinT 1955,
s. 452.
–
(1 g) SKOGS-DYRAKE.
[jfr t. waldducker]
zool. antilop tillhörande undersläktet Cephalophus H. Sm. av släktet Cephalophus H. Sm. (tofsantiloper); jfr dy- kare 2. 4Brehm 1: 652 (
1920).
–
SKOGS-DÄLD.
jfr -dal. Ren- beteskomm. 1907, I.
2: 3 (
i handl. fr. 1744).
–
SKOGS-EFFEKT.
i sht skogsv. skogsprodukt; i sht i pl.: skogsprodukter, virke. Utskeppning . . af bräder, master, spiror, bjelkar eller balkar och sparr, med flere skogs effecter. PH 15: 515 (
1793). Tillgrepp av skogseffekter å annans mark medförde
(enl. Upplandslagen) olika straffpåföljd efter den olika beskaffenheten och kvantiteten av dessa.
Sv- Skog 491 (
1928).
–
SKOGS-EGENDOM ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [SKOGS-EGENDOM.ssg 1]
1) (†) koll., om den skog ngn äger: skogsegendomar (se 2). BetSkogshush. 1856, s. 2. Kronans jord- och skogsegendom. JUHLIN-DANNFELT 63 (
1886).
[SKOGS-EGENDOM.ssg 2]
2) egendom (se d. o. I 3 [SKOGS-EGENDOM.ssg 2.b]
b) som utgöres av skog l. (vanl.) där skogen l. skogsbruket (icke jorden l. jordbruket) är det väsentliga. LAHT 1884,
s. 28.
Välskött skogsegendom i norra Småland. Areal: c:a 600 tld, varav c:a 25 tld åker. . . Svensk Fastighetsförmedling. SvD(A) 1966,
nr 191, s. 14 –
(1 g) SKOGS-EK- bot. eken Quercus robur Lin. (som är skogbildande), (vanlig) ek. DAHLMAN Landth. 2: 42 (
1745).
–
SKOGS-EKONOMI.
[SKOGS-EKONOMI.ssg 1]
1) ekonomisk drift av skog o. d.; förr särsk. allmännare: skogsförvaltning l. skogsskötsel; jfr ekonomi 1. PALMBLAD Norige 139 (
1846;
allmännare).
[SKOGS-EKONOMI.ssg 2]
2) skogsbrukets ekonomi (se d. o. 4, 5); jfr -statistik. 2NF 18: 333 (
1912).
–
SKOGS-EKONOMISK.
adj. till -ekonomi; särsk. motsv. -eko- nomi 2. Skogsekonomiska kalkyler. SvSkog. 1481 (
1928). Skogsekonomiska värden.
TurÅ 1953,
s. 106.
–
SKOGS-ELD.
(skog- 1590–1805 skogs- 1577 osv.) [ fsv. skoghelder]
1) (numera icke ss. fackord inom brandväsendet) skogsbrand; äv. i jämförelser o. bildl.; jfr eld 2. SCHMEDEMAN Just. 67 (
1577). Poesien hade . . slagit rot i de nittonåriga, fattiga gossarnes hjertan: en skogseld brann i deras själar.
ALMQVIST Amor. Inl. XXIX (
1839).
Under veckans lopp spreds historien som en skogseld i socknen. GÖTH SStånd. 165 (
1936).
[SKOGS-ELD.ssg 2]
2) om eld (se d. o. 5, 6)) som gjorts (göres) upp i skog. AFZELIUS Sag. 2: 148 (
1840).
Ssgr (till
-eld 1 o. med motsvarande bruklighet):
–
skogselds-böter, äv.
skogseld-böter.
böter för vållande av skogsbrand. 2RARP 5: 207 (
1727).
–
skogselds-fara r. l. f. SkogsvNorrlÅ 1911,
2: 94 (rubrik). –
skogselds-försäkring. (mindre br.) skogsbrandförsäkring.
SAOL (
1950).
–
skogselds-härjad,
p. adj. Ymer 1942, 3–4: 170
(om skogar). –
skogselds-lag. (mindre br.) skogsbrandlag.
TSvFrivBrandk. 1914, s. 85
(rubrik). –
skogselds-skydd.
skogsbrandskydd. Upsala(B) 1916,
nr 294, s. 1.
–
skogselds-släckning.
GeflebHushSällskH 1889,
s. 320.
–
SKOGS-ELDSVÅDA ~⁰²⁰. (numera mindre br.)
skogsbrand. NoraskogArk. 4: 153 (
i handl. fr. 1688).
–
SKOGS-ELEFANT.
[SKOGS-ELEFANT.ssg 1]
1) zool. till 1 g den fossila elefanten Elephas antiquus Falc. & Caut., raktandad elefant, rakbetad elefant. TRÄGÅRDH Djurv. 72 (
1927.
[SKOGS-ELEFANT.ssg 2]
2) skogsv. till 1 (varumärke för) hydraulisk lastapparat för rundvirke med böjda griparmar. DN(A) 1963,
nr 323, s. 31.
–
SKOGS-ELEV.
elev vid skogshögskola l. skogsinstitut o.. d. SFS 1636,
nr 17, s. 1.
JOHNSON Nu 136 (
1934).
–
(1 g) SKOGS-EN. (
föga br.)
bot. växten Juniperus communis Lin., en. LYTTKENS Växtn. 1560 (
1913).
–
SKOGS-ENHET ~⁰² l. ~²⁰ i sht
kam. (sammanhängande) skogsegendom l. skogsområde tillhörande jordbruksegendom.
NELLBECK Skogsv. 28 (
1961).
–
SKOGS-ENSAMHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰ (i sht i vitter stil) [SKOGS-ENSAMHET.ssg 1]
1) (mera tillf.) förhållandet att vara ensam i skogen; utan klar avgränsning från 2. Det darrade blott i gömdaste / vrå och vret / af visan, som Pan nyss blåst / i sin skogsensamhet. HANSSON NVis. 14 (
1907.
[SKOGS-ENSAMHET.ssg 2]
2) om den ensamhet (se d. o. 2) som råder i skog l. djupt inne i skogen. ATTERBOM Minn. 3 (i senare bearbetat brev fr.
1817.
–
SKOGS-ENTOMOLOG. (
i fackspr.)
person (vetenskapsman) som sysslar med skogsentomologi. TRÄGÅRDH BiolSkiss. 4: 120 (
1927).
–
SKOGS-ENTOMOLOGI. (
i fackspr.)
gren av entomologin, som behandlar de för skogen betydelsefulla insekterna, särsk. skadeinsekterna o. deras bekämpning. BetSkogsund. 1908,
s. 75.
–
SKOGS-EXKUSSION.
exkursion till l. i skog, särsk. för att studera skogsbruk l. skogsvård o. d. SFS 1892,
nr 80, s. 12.
Biologiska skogsexkursioner. FoFl. 1951,
s. 80.
–
SKOGS-FAKTOR. särsk.
: hos skogsbolag anställd skogstjänsteman som leder arbete inom viss del av skogsförvaltning; jfr faktor I 2 b \b. AdrKalSundsv. 1894,
s. 28.
–
SKOGS-FALLL.
(Lat.) Nemorum strages. . . (sv.) Trääfall, Skogzfall. Linc. (
1640;
under strages); jfr
1, 2. 1) (numera bl. mera tillf.) förhållandet att skog faller; förr äv.: skogsfällning; jfr
fall II 1. Det stränga förbud, som .. är satt på skogsfall och swedjande.
LMil. 1: 423 (
1684).
LING As. 228 (
1833).
[SKOGS-FALLL.ssg 2]
2) (
numera i sht i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
kullfallen skog; jfr fall II 5 a. SCHOERBING Benekendorf 17 (
1822).
[SKOGS-FALLL.ssg 3]
3) fall (se d. o. II 5 b). SANDER (o. FLODMAN) 104 (
1871).
–
SKOGS-FAMN. (
förr)
famn (se d. o. II 4 [SKOGS-FAMN.ssg 3.a]
a) innehållande 2,83 kubikmeter (6x6 fot med vedlängd om 3 fot) l. 2,36 kubikmeter (6x6 fot med vedlängd om 2 1/2 fot), trealnarsfamn; äv. (o. urspr.) om (mått på) i skogen upplagd sådan famn med ett kvarters övermått på höjden o. bredden (o. längden) l. två kvarters övermått enbart på bredden. PH 1: 754 (
1728). Uti bergslagerne åter bör en famn
(ved) vara 3 1/4 aln i högd, bredd och längd, som i allmänhet Skogsfamn kallas.
RINMAN 1: 481 (
1788). Skogsfamn . .
(dvs.) Vedfamn, upplagd till
13 qvarters höjd och bredd, eller ock 12 qvarters höjd och 14 qvarters bredd.
DALIN (
1854). Skogsfamn, 5 kvarters, 6x6x2,5=90 kubikfot=2,36 meter3.
Rig 1932 s. 139.
–
(1 g) SKOGS-FAUNA.
Skogen 1927,
s. 291.
–
SKOGS-FE.
fe som håller till i skog. BÅÅTH WagnerS 4: 14 (
1908).
–
(1 g) SKOGS-FIBLA l.
-FIBBLA. bot. [SKOGS-FIBLA.ssg 1]
1) växten Hieracium silvaticum (Lin.) Gouan (utgörande en kollektivart med en mängd småarter); i pl. äv. ss. artnamn (med tanke på de ingående småarterna). KROK o. ALMQUIST 1: 44 (
1905).
WEIMARCK SkånFl. 676 (
1963;
i pl., ss. artnamn).
[SKOGS-FIBLA.ssg 2]
2) (
†)
(växt av) släktet Picris Lin., bitterfibla; särsk. i uttr. sträv skogsfibla, växten Picris hieracioides Lin., bitterfibla, bittermjölke. Skogsfibla .. Sträf Skogsfibla. LILJA SkånFl. 575 (
1870).
–
(1 g) SKOGS-FINK. (
†)
fågel av släktet Fringilla Lin., äkta fink; äv.; fågel tillhörande underfamiljen Fringillinæ (egentliga finkar) av familjen finkartade fåglar. Bland de egentliga finkarne eller skogsfinkarne, Fringillæ nobiles . ., förtjenar främst att nämnas bofinken . . som (osv.). Rebau NatH 1: 414 (
1879) .
BJÖRKMAN (
1889).
Ssg (†)
–
skogsfink-släkte(t).
släktet Fringilla Lin. NF 4: 1286 (
1881).
CARLSON Fågl. 77 (
1894).
–
SKOGS-FINNE.
finne som lever (ss. nybyggare l. svedjebonde) i skogstrakt; särsk. om innevånare i de svenska finnbygderna. RARP 4: 62 (
1647). Lapland ock Biarmaland äro besatte af Finnar, ock måge rättast kallas Skogsfinnar eller wildfinnar.
BROMAN Glys. 1: 21 (
1726).
–
SKOGS-FJÄLL,
sbst.¹ (
numera mindre br.)
om skogbeväxt högt berg (i alp- l. fjällandskap). KrigVAT 1850, s. 209
(i Alperna).
–
SKOGS-FJÄLL,
sbst.² (
†)
skogsomrade (tillhörigt en by); jfr fjäll sbst.³. Then Skogzfiell och ängieskär, som Longelunda och Walby om kiffuatt hadhe. UpplDomb. 5: 126 (
1589). Nälsta, Tänsta och Lunda skogsfiellar.
PLENIUS (
1659) hos
TROLLE-BONDE Hesselby 310.
–
SKOGS-FLACKA. (
numera bl. i Finl.)
skogbeväxt "flacka" (se flacka sbst.¹, ¹) l. "flacka" i skog. ASScF 1: 166 (
1839,
1842).
–
SKOGS-FLICKA. (
numera bl. mera tillf.)
flicka som lever l. håller till i skogen; särsk.: vallflicka. 3Saml. 5: 131 (c. 1826;
om vallflicka). Den vilda skogsflickan
(i Zolas bok "La be_^te humaine") Flore, som slår männen fördärfvade. FRÖDING Eftersk. 2: 47 (
1890,
1910).
–
SKOGS-FLOD.
[SKOGS-FLOD.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
flod (se flod sbst.³, ¹) som härrör från smältvatten (o. regnvatten) i skog l. skogstrakter. VetAH 1782, s. 183
(motsatt: flod från (närliggande) slättland. TurÅ 1959, s. 127
(motsatt: fjällflod. [SKOGS-FLOD.ssg 2]
2) flod (se flod sbst.³, ⁴) som huvudsakligen) rinner genom skog l. skogstrakter. Flodström Naturförh. 176 (
1918).
–
(1 g) SKOGS-FLY.
entomol. (fjäril tillhörande) släktet Eurois HB.; särsk. i uttr. stora skogsflyet, fjärilen Eurois occulta Lin. NORDSTRÖM VFjär. 2: 28 (
1936).
–
SKOGS-FLÄCK.
skogbeväxt fläck (se fläck sbst.¹, ³). 2NF 38: 956 (
1926;
på fjälllsluttning).
–
SKOGS-FOGDE.
( skog- 1617. skoga- 1626, 1864 (om förh. på 1600-talet). skogs- 1675 osv.) (förr)
[SKOGS-FOGDE.ssg 1]
1) (statlig) skogsuppsyninngsman o. d. OxBr. 12: 18 (
1617). Kungl. Patriotiska Sällskapet har beslutit att utdela följande belöningar: . . åt . . f. d. skogsfogden Trued Persson.
PT 1900,
nr 263, s. 3.
[SKOGS-FOGDE.ssg 2]
2) om tjänsteman inom skogsstaten, som biträdde skogsingenjör o. utförde vissa mindre krävande arbeten som ålåg denne. BtRiksdP 1918,
3: nr 211, s. 22.
–
SKOGS-FOLK.
[SKOGS-FOLK.ssg 1]
1) folk (se d.o. 1–3) som (huvudsakligen) bor i skog l. skogstrakter; skogsbor. Wäst Indernes ytterste, vthaf Ost Indien inföhrde folck . . (äro) grofwa, wilde och ett otampt Skogzfolck. SYLVIUS Mornay 132 (
1674). Herr JÖns var "en rask och driftig man, som hade mycket att förbättra hos den tidens plumpa och ohyfsade skogsfolk"
(I Kvistbro socken). HAGSTRÖM Herdam. 4: 638 (cit. fr. c. 1805). Svenskarne måste vara ett skogsfolk, om de skola vara svenskar.
AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: Föret. 6 (1857); jfr
2.
[SKOGS-FOLK.ssg 2]
2) folk (se d. o. 3 h), särsk. med skoglig utbildning, som sysslar med skogliga ting l. har anknytning till skogsbruk; folk som arbetar i skogen. Jägmästare och annat "skogsfolk". FoFl. 1953,
s. 173. Jag är van att vara ihop med skogsfolk och hästkarlar.
WASSING GropSkog. 89 (
1965).
[SKOGS-FOLK.ssg 3]
3) (
mera tillf.) koll., om mytiska människolika skogsväsen (vättar, älvor o. d.); särsk. bildl. Sally .. står i sin ensamhet bland alla månskuggor och skogsfolkets vita toppluvor
(dvs. snöklädda granar l. grantoppar) och skådar ut över nejden.
MARTINSON Kvinn. 275 (
1933).
–
SKOGS-FOND.
[SKOGS-FOND.ssg 1]
1) av skog bestående fond (se fond sbst.¹, I ², 2 a). HAHNSSON (
1899;
på teaterscen). IdrBl. 1935,
nr 58, s. 8
(av skog som speglar sig i vattnet). [SKOGS-FOND.ssg 2]
2) (av skogsmedel upprättad) fond (se fond sbst.¹, II ²) för skogsvård o. d. (särsk. på kronoskog l. skogsallmänning o. d.); jfr be- sparings-skogs-fond. De ecklesiastika boställenas skogsfond. SFS 1894,
nr 17, s. 10.
SvRiksd. 12: 214 (
1934).
–
SKOGS-FORM. särsk. (
i sht i fackspr.)
: form (se d. o. I 9) av skog, skogstyp. -KatallndUtstSthm 1897, s. 10.
–
SKOGS-FORMATION. (
i fackspr.)
skogsform, skogstyp; jfr forma- tion 2 b. HALLER o. JULIUS 4 (
1908). jfr (bildl.): Skogsformationerna rycka småningom
(allt efter som landhöj- ningen fortgår) in i strandens kolonier.
SvRike I. 2: 74 (
1900); jfr
formation 3.
–
SKOGS-FORS.
fors i skog l. skogså o. d. OoB 1893,
s. 455.
–
SKOGS-FORSKARE.
person som ägnar sig åt skogsforskning. SvD(A) 1929,
nr 192, s. 5.
–
SKOGS-FORSKNING.
forskning rörande skog, särsk. i syfte att befrämja rationellt skogsbruk. 2NF 29: 692 (
1919).
Ssg:
–
skogsforsknings-institut. särsk. i uttr. statens
skogsforskningsinstitut (l. enbart
skogsforsknings- institutet), centralt organ för (den med statsmedel bedrivna) skogsforskningen i Sv. (som
1967 uppgick i statens råd för skogs- o. jordbruksforskning); jfr
-försöks-anstalt.
SFS 1945,
s. 829.
–
SKOGS-FORSTER. (
†)
== forster. SydsvD 1870,
nr 26, s. 2.
GHT 1896,
nr 282, s. 3
(i Skåne). –
SKOGS-FRED. (
†)
rättssäkerhet l. rättsskydd som gäller för egendom i form av skog; jfr fred 4. SFS 1860,
nr 20, s. 11.
–
SKOGS-FRU.
[SKOGS-FRU.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
fru (se d. o. 2, 3) som bor i skog. BREMER FamH 2: 57 (
1831).
2) kvinnligt skogsrå.
TEGNÉR (WB) 2: 96 (
1812). 3)
bot. i bildl. anv. av 2, om vissa växter. [SKOGS-FRU.ssg 1.a]
a) Epipogium aphyllum Sw. (förr äv. kallad bladlös skogsfru); äv. om det släkte som består av bl. denna växt. HARTMAN ExcFl. 124 (
1846;
om släktet). KonvLex. 1: 52 (
1856).
IVERUS VästmFanerog. 260 (1877: Bladlös).
[SKOGS-FRU.ssg 1.b]
b) (
†)
växten Moneses uniflora (Lin.) A Gray, ögonpyrola. IVERUS VästmFanerog. 126 (
1877).
–
skogsfru-blomma. (
numera mindre br. i botaniskt fackspr.)
= skogsfru 3 a; förr äv. kallad bladlös skogsfrublomma. FRIES BotUtfl. 3: 218 (
1864).
THEDENIUS FlUplSöderm. 397 (1871: Bladlös).
–
skogsfru-blomster. (mindre br.) =
skogs-fru 3 a.
ArkBot. II. 1: 70 (
1904).
TySvOrdb. 2734 (
1932 .
–
SKOGS-FRUKT.
[ fsv. skogs frukt]
(
numera bl. mera tillf.)
frukt (se frukt sbst.¹, ²) i l. från skogsträd; äv. allmännare, om l. med inbegrepp av ätliga växter l. växtdelar (svampar o.d.) från skog. LIND (
1738;
under wild.
THELAUS Skog. 64 (
1865;
allmännare).
–
SKOGS-FRÅGA.
fråga (se fråga sbst., 3) rörande skog l. skogsbruk. THELAUS Skog. 110 (1865).
–
(1 g) SKOGS-FRÄKEN.
bot. växten Equisetum silvaticum Lin. LILJEBLAD Fl. 302 (
1792 –
(1 g) SKOGS-FRÄNE. (
numera föga br.)
växten Rorippa silvestris (Lin.) Bess., strandfräne. LYTTKENS Växtn. 935 (
1911).
–
SKOGS-FRÖ.
( skog- 1900. skogs- 1752 osv.) frö från skogsträd; särsk. om (till skogssådd använda l. avsedda) frön från barrträd. TROZELIUS Rosensten 127 (
1752).
:
–
skogsfrö-analys.
SkogsvT 1911, Fackupps.
s. 438.
–
skogsfrö-handel.
SkogsvT 1911,
Fackupps. s. 433.
–
skogsfrö-kontroll.
SkogsvT 1911, Fackupps.
s. 439.
–
skogsfrö-plantage.
plantage för produktion av skogsfrö. SONESSON BÖndB 957 1955).
–
skogsfrö-sådd.
sådd av skogsfrö. NerAlleh. 1871,
nr 17, s. 4.
–
SKOGS-FURSTE. (
numera mindre br.)
skogskonung (se d. o. 2). TOPELIUS Fält. 2: 343 (
1856;
om björn).
–
SKOGS-FYSIOLOGI. (
i fackspr.)
växtfysiologisk gren av skogsbotanik. SvStatskal. 1923,
s. 664.
–
(1 g) SKOGS-FÅGEL.
[ fsv. skoghfughl]
fågel som (företrädesvis) lever i skog; oftast (i sht koll.) i inskränktare anv-.: jaktbar sådan fågel (särsk. ss. sammanfattande beteckning för tjäder, orre o. järpe, l. enbart tjäder o. orre: storfågel), ofta motsatt: sjöfågel. Allehonde skogzfogl, synnerligen Järper. G1R 16: 104 (
1544).
NILSSON Fauna 1: 161 (
1847;
motsatt: "fältfågel").
För jägarens bössa falla (i Norrb.) dessutom skaror af både skogs- och sjöfogel. HÖJER Sv. 3: 359 (
1883). Skogsfågel, såsom tjäder och orre med ett gemensamt namn bruka kallas, skjutes
(osv.). HÖGDAHL Jaktb. 254 (
1913).
(Steglitsen) är . . ingen egentlig skogsfågel.
ROSENIUS SvFågl. 2: 58 (
1921). särsk. (†) om vissa i äldre zoologisk systematik bestämt avgränsade kategorier.
[SKOGS-FÅGEL.ssg 1.a]
a) i pl., om gruppen "sittfåglar" l. om grupp omfattande samma fåglar med undantag för rovfåglar o. ugglor. NILSSON Fauna II. 1: 135 (
1858;
om grupp vari rovfåglar o. ugglor icke ingå).
THORELL Zool. 2: 184 (
1861;
om "sittfåglar"). [SKOGS-FÅGEL.ssg 1.b]
b) fågel tillhörande underfamiljen Tetraoninæ bland hönsfåglarna, orrfågel, skogshöns. NILSSON Fauna II. 2: 39 (
1858).
:
–
skogsfågel-år jfr fågel-år. GRIPENBERG Dian. 71 (
1925).
–
SKOGS-FÅGEL-HUND.
hund som är lämplig l. utmärkt att använda vid skogsfågeljakt. NFSportlex. 6: 317 (
1946).
–
(1 g) SKOGS-FÅLE (
†)
skogshäst (se d. o. 2). DALIN Arg. 2: nr 48, s.
6 (
1734).
–
SKOGS-FÅNG.
(skog- 1736–1748. skogs- 1727 osv.) (i fackspr., i sht jur.) skogsfångst; i sht förr äv. konkret: virke l. ved o. d. (som kan l. får hämtas ur skog). SERENIUS EngÅkerm. 21 (
1727;
konkret).
Allmänningarne begagnas . . till Skogsfång, hvarmed förstås upphemtande af . . naturalster .. såsom Timmer, Ved, Gärdsel, Näfver, Bast, . . Löf, och Torf. RABENIUS Kam. & 209 (1825). De i äldre bevillningsförordningar intagna bestämmelser ang. bevillningsafgifter af vissa förmåner och rättigheter – skogsfång, kolningsfrihet . . (osv.) – hafva sammanförts i en särskild förordning. NF 19: 175 (
1895). Rätt till skogsfång.
SFS 1948,
s. 412.
Ssgr (i fack. spr., i sht jur.):
–
skogsfångs-rätt.
skogsfångsrätt. 2NjA 1945,
s. 362.
–
skogsfångs-servitut.
servitut bestående i skogsfång. SFS 1917,
s. 657.
–
SKOGS-FÅNGST. särsk. (
i fackspr., i sht jur.)
: hämtande av ved l. virke o. d. ur skog; äv.: möjlighet l. (vanl.) rätt att hämta virke l. ved o. d. ur skog, tillgång till skog, skogsfång; äv. dels närmande sig bet.: skogsbruk, dels konkret. LBÄ 39 –
41: 69 (
i handl. fr. 1793). Mark, som är tjenlig dels till åker och äng, dels till skogsfångst.
LfF 1847,
s. 152. Då ..
(skogsområdena i de nordligaste länen av Norrl.) i regel voro mycket större än som motsvarade den årliga skogsfångsten
(för sågverken) och kronan ej fick uttaga öfverskottet, blef kronan hänvisad att sälja öfverloppsskogen till det pris privilegiehafvaren erbjöd.
2NF 19: 1491 (
1913).
SFS 1947,
s. 453.
Ssg:
–
skogsfångst-rätt. (
i fackspr., i sht jur.)
rätt till skogsfångst, skogsfångsrätt. Minnesskr1734- Lag 2: 402 (
1934).
Rig 1937,
s. 12.
–
SKOGS-FÄLLA. (
i vissa trakter,
bvgdemålsfärgat)
[SKOGS-FÄLLA.ssg 1]
1) == fälla, sbst.² ²; förr särsk. = förhuggning, sbst.² ² a. Fienden förskantzar sig med skogs-fäller. RICHARDSON Krigsv. 1: 106 (
1738). Wägar, på hwilcka Fienden giordt skogsfällor.
Därs. 2: 212 (
1741).
[SKOGS-FÄLLA.ssg 2]
2) fälla (se fälla sbst.², ² slutet, 3); skogsfall (se d. o. 3). Skogen . . (är) mörk, och heligt allvar den rufvar, / . . Men så ljusnar det opp, en skogsfälla släpper in ljuset. STRINDBERG Fagerv. 109 (
1902).
(Snapphane- prästen är) känd för att gärna arbeta ute med folket på prästgårdens svedjor och skogsfällor.
LUNDKVIST Snapph. 72 (
1968).
–
SKOGS-FÄLLANDE,
n. (skog- 1642–1684. skogs- 1698 osv.) (numera bl. mera tillf.) skogsfällning. RP 9: 58 (
1642).
–
SKOGS-FÄLLANDE,
p. adj. Skogsfällande skeppsbyggare. LUNDKVIST SPegel 89 (
1953).
–
SKOGS-FÄLLNING.
( skog- 1807–1872. skogs- 1708 osv.) fällning l. nedhuggning av skog; skogsaverkning. KKD 6: 80 (
1708;
om fällning av skog för förhuggning). I medio eller mot slutet af Mars börjar tjädern sitt spel vanligen på samma ställe, som förr, om detta ej genom skogsfällning blifvit mycket förändradt.
KÄLLSTRÖM Jagt 157 (
1850).
–
SKOGS-FÄNGE. (
numera föga br.)
fångst av skogsdjur l. skogsfågel; förr äv. konkret; jfr fänge 3. PH 3: 1995 (
1743;
konkret).
HÜLPHERS Norrl. V. 3: 161 (
1797).
VetAH 1803,
s. 268.
–
SKOGS-FÖRBRUKANDE,
p. adj. ( skog- 1855. skogs- 1833 osv.) som förbrukar skog. Skogsförbrukande näringar. QLm. 4: 33 (
1833).
–
SKOGS-FÖRBRUKNING.
Uppl. 2: 145 (
1903).
–
SKOGS-FÖRBUD - (numera föga br.) avverkningsförbud. LBÄ 14–
15: 102 (
1798).
SkogsvT 1908, Fackupps. s. 191.
–
SKOGS-FÖRBÄTTRING.
förbättring av skog (gm skogsvård). FinT 1955,
s. 390.
Ssg:
–
skogsförbättrings-anslag.
anslag till skogsförbättring; särsk. om statliga medel för anslag till skogförbättring. SFS 1948,
s. 424.
–
SKOGS-FÖRDÄRVANDE,
p. adj. HSH 29: 219 (
1641;
om svedje- brännande finnar).
–
SKOGS-FÖRDÄRVARE.
fördärvare av skog. [SKOGS-FÖRDÄRVARE.ssg 2.a]
a) om person. HSH 29: 219 (
1641).
[SKOGS-FÖRDÄRVARE.ssg 2.b]
b) om skadeinsekt. SkogsvT 1911,
s. 383.
[SKOGS-FÖRDÄRVARE.ssg 2.c]
c) om växt. SvRike I. 2: 18 (
1900;
om mossarter).
–
SKOGS-FÖRETAG ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. företag inom skogsindustrin. SvVäxtförädl. 2: 409 (
1951).
–
SKOGS-FÖRFATTNING.
i sht jur. författning (se d. o. 6) rörande skogsskydd (se d. o. 2) l. skogsvård o. d. BARCHÆUS LandthHall. 42 (
1773). Vid kursen . . meddelas undervisning
(i bl. a.) . . skogs- och jaktförfattningar.
SFS 1917,
s. 2019.
–
(1 g) SKOGS-FÖRGÄTMIGEJ.
bot. växten Myosotis silvatica Ehrh. TORÉN Rebau o. Hochstetter 72 (
1851).
–
SKOGS-FÖRHÅLLANDE.
förhållande beträffande (beskaffenheten hos) skog (i viss trakt o. d.). THELAUS Skog. 179 (
1865).
–
SKOGS-FÖRLÄGGNINGS-LAG.
lag som stadgar om tillfälliga bostäder vid skogs- o. flottningsarbete; jfr -härbärges-lag. TNCPubl. 43: 302 (
1969).
–
SKOGS-FÖRMAN ~⁰² l. ~²⁰. förman vid skogsvårdsarbete o. d. BetSkogsund. 1908,
s. 70.
–
SKOGS-FÖRNA. (
i fackspr.)
förna i skog. FoFl. 1919,
s. 83.
–
SKOGS-FÖRNÖDENHET ~⁰¹⁰² l. ~⁰²⁰⁰. (numera bl. mera tillf.) vanl. i pl.: förnödenheter (i form av ved l. virke o. d.) ur skog. BtRStP 1818, 8: 355.
–
SKOGS-FÖRORDNING. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
förordning (se d. o. 3) rörande skog. PH 2: 1115 (
1734).
HAMMAR (
1936).
–
SKOGS-FÖRRÄTTNING. (
i sht i fackspr.)
om förrättning i l. med avseende på skog (t. ex. stämpling l. skogstaxering); i sht förr äv. allmännare: skogsarbete. ReglStyrFl. 1836,
s. 90.
Skogsförrättningar åt enskilda är Skogsinspektören förbjudet att .. utföra. Bt- RiksdP 1869,
I. 1: nr 21, s. 35.
BUCHT NorrlSkogsl. 1: 21 (
1913;
allmännare).
–
SKOGS-FÖRSLA. (
†)
skogskörsla. HH XXXII. 2: 131 (
1784).
–
SKOGS-FÖRSTÖRANDE,
p. adj. som förstÖr l. fÖröder skog. Skogsförstörande tjäru- och pottaskebränning. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 395 (
1856).
–
SKOGS-FÖRSTÖRARE.
förstörare l. förödare av skog; särsk. [SKOGS-FÖRSTÖRARE.ssg 2.a]
a) om person. NORDFORSS (
1805).
[SKOGS-FÖRSTÖRARE.ssg 2.b]
b) om skadlig bakterie l. insekt l. svamp o. d. FRIES BotUtfl. 3: 365 (
1864;
om art av tallrost).
TLandtm. 1900, s. 39
(om skadeinsekt). –
SKOGS-FÖRSUMPNING.
äv. konkret, om resultatet. NORDWALL SvSkog. 33 (
1902;
konkret).
SvNat. 1920, s. 34.
–
SKOGS-FÖRSÄKRA. (
mera tillf.)
teckna skogsförsäkring för (skog); särsk. abs. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-FÖRSÄKRING.
försäkring av skog; särsk.: skogsbrandförsäkring. FörsäkrT 1880,
s. 43.
SkogsvT 1910,
s. 385.
Ssg:
–
skogsförsäkrings-bolag.
FörsäkrT 1880,
s. 43.
–
skogsförsäljnings-kontrakt.
SkogsvT 1907,
s. 424.
–
skogsförsäljnings-medel,
pl. (i sht i fackspr.) (statliga) medel (se medel sbst., [SKOGS-FÖRSÄLJNING.ssg 14]
14) härrörande från försäljning av skog-. SKL 3: 569 (
1850).
–
SKOGS-FÖRSÖK.
jfr försök 1 b. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-FÖRSÖKS-ANSTALT.
försöksanstalt för skogsforskning; särsk. i uttr. statens skogs- försöksanstalt (l. enbart skogsförsöksanstalten), äldre motsvarighet (tidigast kallad "forstliga försöksanstalten") till statens skogsforskningsinstitut. SkogsvT 1903,
s. 47.
Den württembergska skogsförsöksanstalten. 2NF 16: 1117 (
1912).
–
SKOGS-FÖRVALTARE.
person som förvaltar skog; numera särsk. om person (med högre skoglig utbildning) som svarar för skötseln av större skogsområde(n) tillhörande domänverket l. skogsbolag l. stiftsnämnd o. dyl. l. utgörande allmänning; jfr revir-förvaltare. JernkA 1846,
s. 76.
Privata skogsförvaltare. SFS 1894,
Bih. nr 7, s. 38.
SvYrkeslex. nr 61, s. 1 (1952). –
SKOGS-FÖRVALTNING.
förvaltning av skog (särsk. revir l. andra större skogsområden); ofta konkret(are), om organisation l. personal (l. myndighet) l. område för sådan förvaltning; särsk. (företrädesvis i uttr. statens skogsförvaltning) sammanfattande om de organ l. den personal som svara(r) för förvaltningen av domänverkets skogar (jfr -stat). SEGERDAHL Hledn. 11 ((1843).
Alla tyska stater hafva . . sedan länge en ordnad skogsförvaltning. THELAUS Skog. 100 (
1865). Yttranden . . från samtligs skogsförvaltningar inom riket.
SFS 1891,
nr 29, s. 2.
SvStatskal. 1936, s. 757 (:
Statens).
–
SKOGS-FÖRYNGRING.
skogsv. föryngring (se föryngra [SKOGS-FÖRYNGRING.ssg 14.a]
a) av skog. BtRiksdP 1891,
I. 2: nr 50, s. 18.
–
SKOGS-FÖRÄDLING.
förädling (se förädla b \a) av skog. SakregRiksdP 1911–20 3: 159 (1923). Ssg:
–
skogsförädlings-anstalt SAOL (
1950).
–
SKOGS-FÖRÖDANDE,
n. (numera i sht i vitter stil) handlingen l. verksamheten att föröda skog; skogsskövlande. Swedjande och annat Skogs förödande. Bergv. 1: 379 (1689).
–
SKOGS-FÖRÖDANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
som föröder skog, skogsförstörande; skogsskövlande. De skogsförödande trädtickorna. NatLiv 2: 317 (
1930;
i bild- underskrift).
–
SKOGS-FÖRÖDARE. (
numera i sht i vitter stil)
förödare av skog; skogsskövlare. Träden hafva längesedan fallit för skogsförödarnes yxor. LUNDSTRÖM Polcirk. 1 (
1881).
–
SKOGS-FÖRÖDELSE. (
numera i sht i vitter stil)
förödelse av skog; skogsskövling. LBÄ 14–
15: 178 (
1798;
om skogsskövling).
En . . karta belyste skogsförödelser genom nunnan och cyklonartade stormar. SkogsvT 1907,
s. 195.
–
SKOGS-GATA.
i sht skogsv. gata (se d. o. 3 b). VetAH 1773,
s. 84.
–
SKOGS-GENERATION.
skogsv. generation (se d. o. 2 a a) av skog. JernkA 1851,
s. 221.
–
SKOGS-GENETIK. (
i fackspr.)
gren av (tillämpad) genetik, som sysslar med skogsträd. SvVäxtförädl. 2: 466 (
1951). SkogshÖgskolan . . Professorer .. Gustafsson, . . Åke . . i skogsgenetik.
SvStatskal. 1963,
s. 1004.
–
SKOGS-GENETIKER.
[jfr -genetik]
(
i fackspr.)
person (vetenskapsman) som sysslar med skogsgenetik. SvVäxtförädl. 2: 406 (
1951).
–
SKOGS-GENETISK. (
i fackspr.)
adj. till -genetik (o. -genetiker). SvVäxtförädl. 2: 409 (
1951).
–
(1 g) SKOGS-GET. (
numera bl. mera tillf.)
vildget (som lever i skog) l. getliknande skogsdjur (rådjur o. d.); äv. bildl., om feg person (jfr get 1 e; i sht i pl. VERELIUS Gothr. 187 (
1664;
isl. orig.: skogar geitur).
Ett slags skogsgetter hoos osz kallade stengetter. RUDBECK Atl. 1: 435 (
1679). Då sade Konung Olof: Intet mon skogz gietterna osz öfwerwinna, ty de Danska hafwa geetemod.
REENHIELM OTryggw. 228 /con691;
isl. orig.: skogar geitornar).
(T.) Eine wilde Ziege, (sv.) en skogs-gjet. LIND (
1749;
under ziege).
MÖLLER 2: 1409 (
1802).
–
SKOGS-GLAD. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
"glad" (se glad sbst.,), skogsglänta. WoL (
1885;
under forestglade).
–
SKOGS-GLESA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
"glesa" i skog, skogsglänta. JOHANSSON RödaHuv. 1 :
24 (
1917).
–
SKOGS-GLÄNTA.
( skog- 1888 – 1901. skogs- 1882 osv.) glänta (se glänta sbst.¹, ² [SKOGS-GLÄNTA.ssg 14.a]
a) i skog. BERGSTRÖM Bild. 2: 13 (
1882).
–
(1 g) SKOGS-GRAN.
gran som växer i skog l. skogbildande gran; särsk. (bot.) i inskränktare anv.: granen Picea abies (Lin.) Karst., (vanlig) gran. Skogs-Gran warar bäst, när den hålles från watn. Til taklag är den tienlig för sin läthet skul. VetAH 1740,
s. 346.
HushBibl. 1757, s. 221
(motsatt:
kärrgran) .
LAHT 1897, s. 181
(om Picea abies). –
SKOGS-GREN. särsk. (
numera föga br.)
: trädgren. SYLVIUS Curtius 386 (
1682.
KKD 3: 192 (
1711).
–
SKOGS-GRIND - grind (se grind sbst.¹, (¹ o.) 2) – skog; grind (vid gård o. d.) varigenom man kommer ut i l. in från skogen. Då björnskytten kommit inom skogsgrinden till torpet. HÖGBERG Frib. 26 (
1910). Vid varje gård, varje skogsgrind och stig stod en militär med bajonetten på geväret.
FRIDEGÅRD KvinnTräd. 139 (
1950).
–
(1 g) SKOGS-GROÖRT. (
†)
växten Pulmonaria officinalis Lin. subsp. obscura (Dum.) Murb., lungört.
RUDBECK HortBot. 108 (
1685).
–
SKOGS-GRÄNS.
( skog- 1820–1593. skogs- 1814 osv.) [SKOGS-GRÄNS.ssg 1]
1) om gräns (se d. o. 1) Som åtskiljer skogar l. skogsområden med Olika ägare. HEINRICH (
1814).
[SKOGS-GRÄNS.ssg 2]
2) gräns (se d. o. 1 [SKOGS-GRÄNS.ssg 2.c]
c) till vilken skog når l. inom vilken skog finnes; oftast om sådan klimatisk gräns, särsk.: höjdgräns för skog i mer l. mindre slutet bestånd; jfr träd-gräns. Förrän man nedstigit till (byn) Vallarna (i Härjedalen) äro bergen nedsänkta under skoggränsen. HISINGER Ant. 2: 40 (
1820).
BJÖRKMAN Skogssk. 229 (
1868;
om gräns mellan skog o. område där skogen av- verkats).
Skogsgränsen inrymmer hela vårt land (frånsedt fjellregionen), och åkerbruksgränsen afskär endast sjelfva nordspetsen. KJELLÉN SvGeogr. 104 (
1900).
(Fjällväxterna) ha sin egentliga utbredning ovan skogsgränsen.
VetensklDag 502 (
1940).
–
(1 g) SKOGS-GRÄS.
gräs som (företrädesvis) växer i skog. [SKOGS-GRÄS.ssg 1]
1) motsv. gräs 1. LBÄ 32: 92 (
1799).
[SKOGS-GRÄS.ssg 2]
2) i sht bot. motsv. gräs 2. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 332 (
1857). särsk. (†) i vissa uttr.
[SKOGS-GRÄS.ssg 2.a]
a) spens- ligt skogsgräs, gräset Brachypodium silvaticum (Huds.) Beauv., lundskafting, lundlosta; jfr
c. LILJA SvFoderv 21 (
1867).
b) rakt skogsgräs, gräset Brachypodium pinnatum (Lin.) Beauv., backskafting, spärrlosta.
LILJA SvFoderv 22 (
1867).
c) bred- bladat skogsgräs, =
a? (Lat.) Gramen avenaceum dumetorum spica simplici, . .
(sv.) Bredbladat Skogzgräs, Låsta.
BROMELIUS Chl. 40 (
1694).
–
(1 g) SKOGS-GRÄSFJÄRIL ~⁰²⁰. entomol. fjärilen
Erebia ligea Lin. AURIVILLIUS Fjär. 32 (
1889).
–
SKOGS-GRÖDA. (
numera bl. mera tillf.)
om skog tänkt ss. avkastning av skogsmark; jfr -avkastning. SDS 1882,
nr 81, s. 3.
–
(1 g) SKOGS-GRÖE. (
†)
om vissa gräs av släktet Poa Lin. [SKOGS-GRÖE.ssg 2.a]
a) gräset Poa remota Forss, storgröe. GOSSELMAN BlekFl. 22 (
1865).
IVERUS VästmFanerog. 33 (
1877).
[SKOGS-GRÖE.ssg 2.b]
b) gräset Poa nemoralis Lin., lundgröe. BerExperFält 1828,
s. 99.
–
SKOGS-GRÖN.
( skog- 1959. skogs- 1898 osv.) som har l. präglas av den gröna färg som utmärker (barr)skog. SDS 1898,
nr 23, s. 3
(om färg på arme_'tält). I detta skoggröna, berglänta, vattenblänkande ymnighetshorn
(dvs. Värmland) .. frodas .. ätWingarna till
1600-talets invandringsfinnar.
TurÅ 1959,
s. 29.
–
(1 g) SKOGS-GRÖNA. (
†)
växten Ramischia secunda (Lin.) Garcke (som har höggrön stängel), björkpyrola, björkvintergröna. LILJA SkånFl. 272 (
1870).
–
SKOGS-GRÖNT,
n. (
numera bl. mera tillf.)
[SKOGS-GRÖNT.ssg 1]
1) skogens grönska l. den gröna skogen. Bortanför (staden) syntes ett av skogsgrönt finvävt täcke. HÖGBERG Fåg. 14 (
1912).
[SKOGS-GRÖNT.ssg 2]
2) gröna kvistar l. ris o. d. från skogen, grönt från skogen. (Herrgårdsdöttrarna) voro i dag klädda som vid deras egna julgästabud med
tunna klädningar, skärp som fladdrade och skogsgrönt på håret.
AB 1865,
nr 31, s. 1.
Bryt skogsgrönt, fru Bergman, och sälj på något av torgen uppe i stan, där rikt folk bor. HOLMSTRÖM Kråksl. 23 (
1926).
–
SKOGS-GUD.
( skog- 1916. skogs- 1621 osv.) [ fsv. skogs gudh]
gud (se d. o. I) som anse(tt)s uppehålla sig i l. råda över skogen (l. visst skogsområde); faun; satyr. Man läser om en Skogs Gudh, Skogstroll eller Gast, som kallas Satyrus, hwilken (osv.). FORSIUS Fosz 524 (
1621).
Linc. (
1640;
under fauni). Det enda offer af värdeföremål eller vapen, som med säkerhet kan tillskrifvas lapparna, äro gåfvor af småslantar till nyare tiders "offerkyrkor" samt piloffer till skog- och jaktguden leib olmai.
Ymer 1916,
s. 34. särsk.
[SKOGS-GUD.ssg 2.a]
a) i sg. best., om Pan.
DALIN Vitt. 3: 313 (c. 1750).
HAMMAR (
1936).
[SKOGS-GUD.ssg 2.b]
b) mer l. mindre oeg. KELLGREN (SVS) 5: 289 (
1790; om
aktörer föreställande skogs
gudar). Helsa Sylvanen
(dvs. person med namnet Sylvan), den skogsGuden från din Vän.
AnderssonBrevväxl. 1: 66 (
1840). När vi badade voro vi sjögudar, som brottades tångbekransade, eller skogsgudar, som rusade fram i lustig yra genom den magra men seniga skärgårdsskogen.
ENGSTRÖM Hemsp. 43 (
1921).
–
SKOGS-GUDINNA.
[fsv. skogs gudhinna?]
gudinna som anse(tt)s uppehålla sig i l. råda över skogen (l. visst skogsområde); skogsnymf, dryad. Linc. (
1640;
under feronia). När . .
(de badande) Nympherne, (ty så kallades Skogs-Gudinnorna,) blefwo Actæonem warse, hafwa de
(osv.).
BLIBERG Acerra 165 (
1737). Det må icke lämnas onämndt, att björnen framstår såsom en skogsgudinnans gunstling hos såväl finnar som forngreker
Fatab 1915 s. 234
–
(1 g) SKOGS-GULARVE. (
†)
växten Lysimachia nemorum Lin., skogslysing. LILJA SkånFl. 119 (
1870).
–
(1 g) SKOGS-GUL-VEDEL. (
†)
växten Astragalus penduliflorus Lam., smällvedel. KINDBERG SvNamn 20 (
1905).
–
SKOGS-GÅNG.
( skog- 1539 osv. skogs- c. 1825 osv.) [ fsv. skogha ganger]
[SKOGS-GÅNG.ssg 1]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: gående i skog; förr särsk. pregnantare: jakt (i skog). NorrlS 355 i handl. fr. 1539;
om jakt).
[SKOGS-GÅNG.ssg 2]
2) till 1 c: handlingen l. förhållandet att gå på skogen; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om fredlös l. brottsling l. rövare o. d.; äv.: fredlöshet innebärande att man måste uppehålla sig i skogen. (De av Dackefejden berörda) bönderna woro utledsnade wid skogsgång, osäkerhet, mord och plundringar. AFZELIUS Sag. 6: 262 (
1851).
(Med "vilda hästar") menas
(i Skånelagen) sådana, som genom skogsgång blifvit mer eller mindre förvildade.
HOLMBERG Nordb. 101 (
1852).
(Gisle Sursson) dömdes . . till skogsgång.
HILDEBRAND Isl. 44 (
1867). Som halfvuxen kom jag med på en knifskärning och måste som dråpare gå skoggång i tre år.
HEIDENSTAM Skog. 71 (
1904).
Ssgr (till -gång 2; förr):
–
skogsgångs-brott.
brott medförande skogsgång. ALVING IslSag. 1: 259 (
1935).
–
skogsgångs-mål jfr mål, sbst.² ¹, o. -gångs-brott. BÅÅTH EgilS W (
1883).
–
SKOGS-GÅNGARE.
( skog- 1902 osv. skogs- c. 1540 osv.) 1) (
numera bl. mera tillf.)
till 1: person som går (mycket) i skogen; i sht förr särsk. pregnantare: jägare. TOPELIUS Lb. 2: 148 (
1875;
om jägare).
[SKOGS-GÅNGARE.ssg 2]
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till
1 c: person, särsk. fredlös l. brottsling l. rövare o. d., som uppehåller sig i l. går på skogen; stigman.
OPETRI Kr. 263 (c. 1540).
–
SKOGS-GÅRD.
gård (se gård sbst.¹, ⁶ a, b) i skog l. skogstrakt; skogsfastighet. CASTRÉN Res. 1: 37 (
1838). Vi har en liten skogsgård, som jag måste ta vid om
(min far) . . inte kommer upp mer.
MARTINSON OsynlÄlsk. 286 (
1943).
–
(1 g) SKOGS-GÅS. (
numera nästan bl. i vissa trakter)
gåsfågel av arten Anser fabalis Latham, särsk. rasen Anser fabalis fabalis Latham, sädgås. HOLMGREN Fogl. 1061 (
1871;
från Lappl.). ROSENIUS SvFågl. 4: 397 (
1935).
–
(1, 1 c) SKOGS-GÄNGARE. (
mindre br.)
skogsgångare (se d. o. 1, 2). Dessutom var han tjuvskytt och skogsgängare för sitt nöjes skull, gillrade skogsfågel, högg på lediga stunder ved åt oss. HågkLivsintr. 10: 239 (
1929).
ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-GÖDSLA. (
i sht i fackspr.)
utföra skogsgödsling på (skog l. skogsområde). ÖgCorr. 1967,
nr 85, s. 8.
–
SKOGS-GÖDSLING.
gödsling av skog (för att öka virkesproduktionen). ÖgCorr. 1965,
nr 94, s. 8.
Ssg:
–
skogsgödslings-försök.
LAHT 1910,
s. 696.
–
(1 g) SKOGS-GÖKÄRT. (
†)
om vissa växter av släktet Lathyrus Lin. [SKOGS-GÖKÄRT.ssg 2.a]
a) i uttr. svart skogsgökärt, växten Lathyrus niger (Lin.) Bernh., vippärt. TORÉN Rebau o. Hochstetter 125 (
1851).
[SKOGS-GÖKÄRT.ssg 2.b]
b) växten Lathyrus montanus Bernh., gökärt, gökmat. TORÉN Rebau o. Hcchstetter 125 (
1851).
–
SKOGS-GÖL. särsk.
motsv. göl 2. BotN 1843,
s. 57.
–
SKOGS-GÖMMA - skogsgömsle. LejonkDr. 163 (
1688).
–
SKOGS-GÖMSLE.
gömsle i skog, skogsgömma. ZILLIACUS Aho Panu 175 (
1898).
–
SKOGS-HACKA,
r.l. f. (
numera mindre br.)
hacka för uppluckring av marken l. avlägsnande av grässvål vid skogssådd o. d. STRÖM Skogsh. 255 (
1846).
SkogsvT 1911, Fackupps.
s. 85.
–
SKOGS-HAG. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
skogshage. CRÆLIUS TunaL 353 (
1774).
–
SKOGS-HAGE. särsk.
: (trädbevuxen) hage (se d. o. 2 [SKOGS-HAGE.ssg 2.a]
a) i (l. i anslutning till) skog. VERENIUS 5 (
1681).
–
(1 g) SKOGS-HALLON.
(bär av) växten Rubus idæus Lin. (ss. vild), (vild)hallon. EK Gräns. 24 (
1918;
om bären). (Lat.) Rubus idaeus
(sv.) skogshallon, trädgårdshallon.
HYLANDER PrydnV 65 (
1948).
–
SKOGS-HALS. (
i sht i fackspr.)
smal skogsremsa som förenar två skogsområden l. skjuter ut från en skog o. d.; jfr hals 6, 6 k. WETTERHOFF Skog 1: 73 (
1883).
–
SKOGS-HAMMEL. (
i vissa trakter,
starkt bygdemålsfärgat)
== hammel sbst.² ³. BoupptVäxjö 1896.
–
SKOGS-HANDEL.
PH 5: 3229 (
1752).
–
SKOGS-HANDSKE. (
numera bl. mera tillf.)
handske använd vid skogsarbete o. d. JUSLENIUS 315 (
1745).
–
SKOGS-HANTERING.
(bedrivande l. idkande av) skogsbruk; jfr hantering II. 2RARP 16: 75 (
1747). Yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering.
Motion i 2 kam. 1949,
nr 334, s. 3.
–
(1 g) SKOGS-HARE.
i sht zool. o. jakt. [SKOGS-HARE.ssg 1]
1) haren Lepus timidus Lin., nordisk hare, nordhare. ORRELIUS Djurkänn. 300 (
1776). 2) i uttr.
nord- amerikansk. i sht förr äv.
liten skogshare, haren Lepus americanus Erxl., snöskohare. Den lilla skogsharen.
(STUXBERG o.) FLODERUS 3: 276 (
1903).
DjurVärld 12: 92 (1960: nordamerikanska).
–
(1 g) SKOGS-HARSYRA. (
†)
växten Oxalis acetosella Lin., harsyra. LILJA SkånFl. 489 (
1870).
–
SKOGS-HAV.
bildl.: hav (se d. o. 3) av skog. Verd. 1892,
s. 267.
–
SKOGS-HED.
HSH 1: 248 (c. 1750).
–
SKOGS-HEMMAN.
( skog- 1865. skogs- 1714 osv.) hemman som är beläget i skog l. (numera företrädesvis) som är välförsett med skog l. där skogen l. skogsbruket är det väsentliga; äv. med tanke på såväl belägenheten i som innehavet av skog. Adeln har gods äfven på slätlandet och dertil offta tillförende kunnat fåt kiöpa ved och timber af de näst intil gräntzande skogshemman. RARP 17: 297 (
1714). På det Kronan icke må, igenom Skogs-hemmans förbytande emot Skogs-löse Wederlags-hemman, komma at lida; Så
(osv.). PH
1: 760 (
1728). Resans mål var det enstaka skogshemmanet Funneshult .. på sjelfva vattenskilnadslinien mellan hafvet och Göta Elf.
RYDBERG Brev 1: 36 (
1866).
–
SKOGS-HIE ~hi²e,
n. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
svårgenomtränglig l. snårig skog; jfr ide sbst.¹ ³. MOBERG Tnvandr. 315 (
1952).
–
(1 g) SKOGS-HINGST. (
numera föga br.)
hingst som är skogshäst (se d. o. 2) l. som är avsedd för aveln av skogshästar. PH 2: 1224 (
1735).
–
(1 g) SKOGS-HIRSGRÄS. (
†)
växten Milium effusum Lin., hässlebrodd. LILJA SkånFl. 73 (
1870).
–
SKOGS-HISTORIA.
historia (se d. o. II 1, 4) som gäller för skogen (inom visst område), skogens historia; äv. (i sht i fackspr.) ss. läroämne l. vetenskapsgren (jfr historia II 2). Man . . (har indelat) skogsvetenskapen uti trenne lärogrupper . .. (Avd.) III. Forstliga biämnen. Skogshistoria och Statistik (osv.). THELAUS Skog. 196 (
1865). Beträffande Sveriges skogshistoria har
(osv.). 2NF 37: 1112 (
1925).
–
SKOGS-HISTORISK. (
i sht i fackspr.)
adj. till -historia. GeolFF 1924,
s. 106.
–
SKOGS-HOLME.
[ fsv. skogs holme (i bet. 1)]
skogbeväxt holme. [SKOGS-HOLME.ssg 1]
1) motsv. holme 1; särsk. (o. utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera företrädesvis) om fast o. i regel mer l. mindre upphöjt markområde i myrl. sumpmark (jfr 2). (Han) undfick . . häradsrättens intyg, att "en skogsholma, Stormosse ö benämd", var belägen på kronans allmänning. NoraskogArk. 4: 123 (i handl. fr. 1657). Ofta förekomma löfträden i större eller mindre grupper, medan en frodig ängsmatta intager marken mellan de små skogsholmarne.
SkogsvT 1905,
s. 1.
MUNSTERHJELM Vildm. 167 (
1936;
om myrholme).
[SKOGS-HOLME.ssg 2]
2) motsv. holme 2. BtVLand 5: 32 (
1648).
–
SKOGS-HONUNG.
[ fsv. skogs hunagh]
(
numera bl. mera tillf.)
honung av skogsbin, vildhonung. Linc. (
1640;
under nemorensis).
–
SKOGS-HORISONT.
skenbar gränslinje mellan skog o. himmel, skogsrand. SDS 1903,
nr 346, s. 4.
–
SKOGS-HORN.
[liksom d. skovhorn efter t. waldhorn]
(
numera mindre br.)
valthorn. FRYXELL Ber. 15: 74 (
1848).
NORLIND MusLex. 983 (
1916).
–
SKOGS-HUGG.
( skog- 1539–1664. skoge- 1539–1584. skogs- 1663) [ fsv. skoghar hug]
(
†)
(rätt till) skogshuggning; äv. konkretare, liktydigt med: skog som hugges l. kan huggas; jfr hugg sbst.¹, ⁵. Niwte och bruke skogehug. G1R 12: 156 (
1539).
VgFmT II. 2–3: 98 (cit. fr. 1584;
konkretare).
RARP 9: 391 (
1664).
–
SKOGS-HUGGANDE. (
numera bl. mera tillf.)
skogshuggning. KOF II. 2: 128 (c. 1655).
–
SKOGS-HUGGARE.
person som hugger (se hugga v.¹, ³ [SKOGS-HUGGARE.ssg 2.a]
a) skog; särsk. om person som är sysselsatt med l. har till (yrkesmässig) sysselsättning att fälla, kvista o. kapa upp träd till timmer, massaved o. d. (som sedan hämtas av skogskörare), huggare; jfr -arbetare. SERENIUS (
1734;
under feller). En stor del af
(Norrlands-)befolkningen har sin utkomst som skogshuggare, timmerkörare, flottkarlar och sågverksarbetare.
ArbB 126 (
1887).
Ssgr:
–
skogshuggar-barack.
LD 1959,
nr 282, s. 12.
–
skogshuggar-koja.
koja för skogshuggare, skogskoja. Ymer 1948,
s. 225.
–
skogshuggar-kurs.
SAOL (
1950).
–
skogshuggar-läger.
läger för skogshuggare; särsk. om läger för interner o. d. som (under uppsikt) utföra skogshuggning. MACFIE Lägereld. 100 (
1936; om
förh. i Canada). ÖgCorr. 1965,
nr 82, s. 20
(för interner o. d.). –
SKOGS-HUGGEN,
p. adj. ( skog- 1838. skogs- 1858) (
numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
om virke: delvis l. grovt kanthuggen i skogen. Skoghugget, torrt Furu-timmer. VexjöBl. 1838,
nr 8,
Bih. s. 2.
ENEBERG Karmarsch 1: 48 (
1858).
–
SKOGS-HUGGNING.
(skog- 1771. skoge- 1584. skogs- 1536 osv.) verksamheten l. sysselsättningen att hugga skog l. arbeta som skogshuggare; huggning (se
hugga v.¹,
³ a); äv. allmännare: skogsavverkning.
Psalt. 74: 5 (öv. 1536). Som Skoghugning och Swediande är ibland de nödigaste Sysslor och Medel til Brödfödans erhållande, så böra Cusamo bönder ej hindras der ifrån.
HFinLappm. 3: 219 (
1771). Den isynnerhet af allmogen vid deras skogshuggningar qvarlemnade "ungskogen" är
(osv.).
THELAUS Skog. 30 (
1865).
Ssg:
–
skogshuggnings-plan. (
numera mindre br.) avverkningsplan.
SFS 1828,
s. 1710.
–
SKOGS-HULDRA.
[SKOGS-HULDRA.ssg 1]
1) (
i sht i vitter stil o. folklor.)
huldra, skogsrå; äv. oeg., om ngt som för tanken till en huldra. Rig 1933, s.
159 (
1917).
DN(A) 1965,
nr 92, s. 13
(oeg.). [SKOGS-HULDRA.ssg 2]
2) (
föga br.)
bot. == -fru 3 a. LYTTKENS Växtn. 1270 (
1912).
–
SKOGS-HULT. (
numera bl. i vissa trakter o. i vitter stil)
== hult, sbst.² DALIN Arg. 2: 211 (
1734,
1754).
–
(1 g) SKOGS-HUMLE bot. [SKOGS-HUMLE.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
humle (se humle sbst.², ¹) som växer vild l. förvildad (i skog), vildhumle (i skog). (Lat.) Lupulus sylvaticus (sv.) Skogz Humble. FRANCKENIUS SPec. D 1 b (1638).
[SKOGS-HUMLE.ssg 2]
2) om vissa växter som likna l. ha samma användning som humle. [SKOGS-HUMLE.ssg 2.a]
a) (
numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Prunella vtilgaris Lin. (vars blomställningar påminna om humlekoppor), brunört.
LINNÉ Vg. 235 (
1747;
angivet ss. dalsländskt namn).
IVERUS VästmFanerog. 179 (
1877).
2Sv. UppslB (
1953).
[SKOGS-HUMLE.ssg 2.b]
b) (
numera nästan bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
växten Myrica gale Lin. (som förr användes i stället för humle vid framställning av öl), pors; förr äv. om släktet Myrica Lin. (med M. gale Lin. som enda svenska art). DYBECK Runa 1847,
s. 29.
KINDBERG SvFl. 359 (
1877;
om släktet). 2NF 19: 89 (
1913).
[SKOGS-HUMLE.ssg 2.c]
c) (
numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Trifolium aureum oll. (vars blomställningar påminna om humlekoppor), gullklöver.
LINNÉ Fl. nr 671 (
1755;
angivet ss. dalskt namn). SvUppslB (
1953).
[SKOGS-HUMLE.ssg 2.d]
d) (
numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (den förr ss. ölkrydda använda) växten
Achillea millefolium Lin., röllika; äv.: röllikeblomma (ss. drog).
FRIES Ordb. (c. 1870; angivet ss. dalskt namn). KROOK Handköpsben. 133 (
1951;
om röllikeblomma).
–
SKOGS-HUMP. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
"hump" (se hump sbst.¹ ³) som utgöres av skog; äv. allmännare: mindre, skogbeväxt område. Een lijten skogzhump. RÄÄF Ydre 3: 183 (
i handl. fr. 1642).
(En egendom, som skall säljas,
har) godt mullbete, en Skogshump
(m. m.).
PT 1791,
nr 16, s. 4. Hela fördelningen . . slingrade sig fram mellan dessa skogshumpar, i sanden.
LUNDQUIST Zola Grus.
74 (
1892).
–
(1, 1 g) SKOGS-HUND.
[SKOGS-HUND.ssg 1]
1) om hund l. hunddjur som (huvudsakligen) uppehåller sig i skog; särsk. [SKOGS-HUND.ssg 1.a]
a) (
†)
oeg., om räv. Räfuar (som äre skogshund(ar)) (äro) hwart efter sitt slagh Rödha, swarta och hwita. JBUREUS (c. 1640) i 3SAH 23: 331 (rättat efter hskr.). Det är i följd häraf
(dvs. för att man ansåg det egent- liga namnet skadebringande) man kallat: .. Räf: Skogshund, Gullfot, Mickel.
RÄÄF Ydre 1: 36 (
1856).
[SKOGS-HUND.ssg 1.b]
b) [jfr t. waldhund]
(
mindre br.)
zool. (det sydamerikanska) hunddjuret Speothos venaticus Lund, buskhund; äv. allmännare: (hund tillhörande) släktet Speothos Lund. 2NF 11: 1307 (
1909;
om släktet). 2SvUppslB (
1953).
[SKOGS-HUND.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
(hund med de egenskaper som fordras hos) jakthund. VarRerV G 3 a (1579; om stövare). Han hade de rätta märkena för en skogshund, tre valkar på hvar sida af gommen, en ärt i bogljumsken och skarklöfvar på fötterna. HALLSTRÖM DödFall. 47 (
1902). 3) (
mera tillf.)
om rå o. ohyfsad skogsmänniska (se d. o. 1); jfr 2 o. hund, sbst.¹ ² b. Vad särskilt skogsfinnarna ankommer, hava de ej alltid varit sådana föraktade skogshundar, som den senare svenska traditionen ända till Ejdestam gör dem till. Rig 1948,
s. 79.
–
(1 g) SKOGS-HUNDKÄX. (
†)
växten Chærophyllum temulum Lin., hårkörvel. LILJA SkånFl. 171 (
1870).
–
SKOGS-HUS.
[SKOGS-HUS.ssg 1]
1) hus i skog; förr särsk.: offerhus i skog. ALMQVIST Herm. 176 (
1833;
om paviljong).
FRYXELL Ber. 8: 163 (
1838;
om offerhus).
[SKOGS-HUS.ssg 2]
2) ss. l. i namn på en (ss. vapenhus o. audienssal använd o.) av pelare av ceder uppburen byggnad som ingick i Salomos palats i Jerusalem; särsk. dels i sg. best., dels i uttr. Libanons skogs- hus, dels (se nedan) i ssgn libanon-skogshus(et). Tå (dvs. när vissa i en profetia förutsagda händelser tima) skal Juda förlot öpnat warda, at man skal kunna see på then tijdhen tyghen vthi skogshuset. Jes. 22: 8 (
Bib. 1541;
LUTHER: im hause des waldes,
Vulg.: domus saltus;
äv. i Bib. 1917). Främst
(i Salomos palats i Jerusalem) låg det s. k. Libanons skogshus.
NYSTRÖM BiblOrdb. 367 (
1915). jfr: "Libanonskogshuset" (tyghus och större audienssal).
2NF 12: 1367 (
1910).
–
SKOGS-HUSHÅLLARE ~⁰²⁰⁰. person (skogsägare l. skogsförvaltare l. skogstjänsteman o. d.) som ägnar sig åt l. svarar för skogshushållning (i sht förr äv. allmännare: skogsbrukare); äv.: person som sparar på skog(en); jfr
hushållare 3, 4.
STRÖM Skogsh. V (
1822). I samma ström fanns äfven en såg; men alldenstund Calle Tutt var en stor skogshushållare gick sågen mera för syn skull än för att skära några bräder.
BÄCKMAN Sjöj. 2: 39 (
1851). Den finske jordbrukaren är . . mer eller mindre äfven skogshushållare.
GROTENFELT LandtbrFinl. 181 (
1896). Jägmästarkursen . . har till ändamål att utbilda för självständig, större skogsförvaltning väl skickade skogshushållare.
SFS 1917,
s. 2017.
–
SKOGS-HUSHÅLLNING ~⁰²⁰. särsk.: skogsbruk (se d. o. ³); särsk. (o. numera företrädesvis): verksamheten att mer l. mindre planmässigt (o. rationellt) vårda l. sköta o. gm avverkning ekonomiskt utnyttja skog; äv. ss. läroämne. Warder en . . Ståndsperson (som nyttjar egendomen) . . öfwertygad om miszbruk . . i anseende til tackjern handel, skogs-hushållning och olofliga kol-försälgningar, skal han . . plikta efter Lag. PH 10: 77 (1772). Staden (Hjo) .. lefver likasom orten, hufvudsakligen af landtbruk, ladugårdsskötsel, bränvinstillverkning och skogshushållning. THOMÉE IllSv. 248 (
1866).
Sthm 1: 398 (
1897;
ss. läroämne).
Skogshushållning är praktisk naturvetenskap, tillämpad efter nationalekonomiska regler. SkogsvT 1908, Fackupps.
s. 53.
Ssgr:
–
skogshushållnings-lära.
om skogshushållning ss. teori l. läroämne; jfr lära sbst., 2. THELAUS Skog. 192 (
1865).
–
skogshushållnings-metod.
metod för skogshushållning, skogsbruksmetod. STRÖM Skogsh. 15 (
1822).
–
skogshushållnings-plan.
i sht skogsv. plan för skogshushållning, skogsbruksplan; skogsindelningsplan. JernkA 1851,
s. 231.
SVUppslB 24: 1248 (
1935;
om skogsindelningsplan).
Skogshushållningsplan till ledning för avverkning och skogsvårdande åtgärder. SONESSON BöndB 832 (
1955).
–
skogshushållnings-vetenskap. (numera föga br.) skogshushållningslära.
BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit.
s. 34.
–
SKOGS-HYGGE.
( skog- 1668–1807. skoga- 1662. skoge- 1557–1641. skogs- 1602 osv.) [ fsv. skogha hygge]
SCHULTZE Ordb. 4335 (c. 1755).
[SKOGS-HYGGE.ssg 1]
1) skogshuggning; i sht förr äv.: rätt till skogshuggning; jfr hygge sbst.², ¹. G1R 27: 141 (
1557). När något skougzhygge olofligen föröfvades och ingen baneman dertill erhållas kan, sakfälles . . hela häradets inbyggare.
2RARP 6: 612 (
1731).
TROLLE-BONDE Hesselby 148 (
i handl. fr. 1740;
om rätt till skogshuggning). De skulle ända upp till Ångermanland på skogshygge.
MARTINSON BakSvenskv. 23 (
1944). 2) hygge (se
hygge sbst.²,
³). Schefferus .. förmäler at en bonde i Nerike vid et skogshygge funnit en myckenhet Arabiske penningar.
2VittAH 1: 105 (
1786,
1789); jfr
1. MÖLLER (
1790). Man har av gammalt sammanställt föreskrifterna
(vid Stora Kop- parberget) om den fria odlingsrätten på skogshyggena med täktkarlsinstitutet.
HT 1938,
s. 389.
–
(1 g) SKOGS-HYLL. (
†)
växten Sambucus racemosa Lin., druvfläder. FRANCKENIUS Spec. E 4 a (
1659).
–
SKOGS-HYMPEL. (
i sht i Finl.)
skogbeväxt höjd l. bergknalle. LINDHOLM Sibbo 1: 166 (
1890).
–
SKOGS-HÅLL. särsk.
[SKOGS-HÅLL.ssg 1]
1) (
om ä. förh.)
(huvudsakligen) genom skog gående skjutshåll; jfr håll sbst.¹, V ⁵. RAMSAY VägvFinl. 35 (
1895).
VASENIUS Top. 1: 398 (
1912). 2) håll (se
håll, sbst.¹
VII ¹) där skog finnes l. skogen ligger.
Ingenting syntes från skogshållet. FRIDEGÅRD Fäd. 66 (
1947).
–
(1 g) SKOGS-HÄGG. (
numera föga br.)
trädet Prunus padus Lin., (vanlig) hägg. PriskurBerg- Trädg. 1891–92,
s. 5.
LYTTKENS Växtn. 761 (
1910).
–
SKOGS-HÄGN. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
skogshage. TurÅ 1905,
s. 92.
–
SKOGS-HÄGNAD. (
numera mindre br.)
skogshage. LAA 1813,
s. 279.
–
SKOGS-HÄRBÄRGE -¹²I. särsk. (i fackspr.)
: mer l. mindre tillfällig bostad för arbetare sysselsatta med arbete i skog l. skogstrakt, särsk. med avverkning; jfr -koja.
Ssgr (förr):
–
skogshärbärges-inspektör, äv.
skogshärbärgs-inspektör.
tjänsteman (vid socialstyrelsen) som svarade för inspektionen av skogshärbärgeslagens efterlevnad (o. bedrev upplysningsverksamhet om hur hygieniska o. ändamålsenliga skogshärbärgen skulle byggas). YrkesinspVerks. 1919,
s. 101.
–
skogshärbärges-lag.
om en 1920–1963 gällande lag som utgjorde äldre motsvarighet till skogsförläggningslagen. Skogen 1920,
s. 168.
–
SKOGS-HÄSSJA. (
i sht förr)
hässja med l. för skogshö. Fatab. 1911,
s. 105.
–
SKOGS-HÄST.
( skog- 1866. skogs- 1831 osv.) [SKOGS-HÄST.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
till 1: häst använd l. lämplig att användas vid skogskörslor; timmerhäst. Hästen 50 (
1938).
[SKOGS-HÄST.ssg 2]
2) (
i sht i fackspr.)
till 1 g: (vild l. förvildad) häst som (huvudsakligen) uppehåller sig i skog; utegångshäst i skog: särsk. om russ (se russ sbst.³, ²). LdvBl. 1831,
nr 14, s. 4.
Skelett av den tretåiga skogshästen Hypohippus från Nordamerikas mellersta tertiär. SEFVE UtdDj. 162 (
1924;
bildunderskrift). Den lilla skogshästen Gotlandsrusset, även kallad "skogsbaggen".
SONESSON BöndB 638 (
1955).
–
SKOGS-HÄVD. särsk. (
numera föga br.)
: skog varpå ngn har hävd l. som är i ngns besittning; jfr hävd 3/1 VetAH 1758,
s. 110.
NoraskogArk. 4: 142 (
1901;
om ä. förh.).
–
SKOGS-HÖ. (
i sht förr)
(hö av) skogsgräs (se d. o. 1). MosskT 1893,
s. 90.
–
SKOGS-HÖGMOSSE ~⁰²⁰. (i fackspr.)
högmosse med (glest) täcke av (föga växande) skog (särsk. tallskog), skogsmosse (se d. o. 1). SvGeogrÅb. 1930,
s. 128.
–
SKOGS-HÖGSKOLA -~⁰²⁰. högskola för skoglig utbildning (o. skogsforskning); särsk. om sådan 1916 inrättad svensk högskola (vid vilken jägmästare o. forstmästare utbildas). BetSkogsund. 1908, s. 136
(om planerad sv. högskola. SFS 1917,
s. 2017.
Ssg:
–
skogshögskole-elev.
SvD(A) 1923,
nr 144, s. 6.
–
SKOGS-HÖJD.
( skog- 1910. skogs- 1812 osv.) jfr höjd 5 a.
Phosph. 1812,
s. 133.
–
SKOGS-HÖKBLOMSTER ~⁰²⁰. (†) skogsfibla (se d. o. ¹). Liljeblad Fl. 444 (1816).
–
(1 g) SKOGS-HÖNA. (
†)
[SKOGS-HÖNA.ssg 1]
1) ripa. JUSLENIUS 213 (
1745).
[SKOGS-HÖNA.ssg 2]
2) om sydamerikansk fågel, sannol. tillhörande släktet Rallus Lin. l. Porzana Lin. Bland buskarna på stranden
(av en flod i Sydamerika) sprang skogshönan, "gallineta".
Ymer 1899,
s. 63.
–
(1 g) SKOGS-HÖNS.
[jfr t. waldhuhn]
i sht
zool. i pl.I (fåglar tillhörande) underfamiljen Tetraonæ: bland hönsfåglarna, orrfåglar; oftast enbart med tanke på de svenska fåglarna av denna underfamilj: skogsfågel; i äldre systematik äv. dels om ett av fåglarna (järpe,) tjäder o. orre bildat släkte (Tetrao Lin.), dels om underordning bland hönsfåglarna, som omfattade såväl orrfåglar som fälthöns. VetAH 1758,
s. 159.
(Hönsfåglarna) kunna indelas i twå grupper: Skogshöns och Egentliga Hönsfoglar.
HOLMSTRÖM Ström NatLb. 2: 8 (
1852).
NILSSON Fauna II. 2: 39 (
1858;
om släktet).
Tillgången till skogsfågel, hur ter den sig för framtiden? Jägmästare Georg Sparre uppger att skogshöns under den senaste 10-årsperioden undergått en klar försämring. LD 1959,
nr 189, s. 8.
Ssg:
–
(1 g) SKOGS-HÖNSGRÄS. (
†)
växten Stellaria nemorum Lin. (äv. i uttr. stort
skogshönsgräs), lundstjärnblomma.
BROMELIUS Chl. 5 (1694: Stort).
PARTEDI (
1729) hos
LÖNNBERG Artedi 48.
–
SKOGS-HÖVITSMAN. (
†)
uppsyningsman över skog. Assaph Konungens Skooghshöffuitzman. Neh. 2: 8 (Bib. 1541;
LUTHER: holtzfürsten,
Vulg.: custodem saltus,
gr.: φύλακα παραδεισοῦ).
SCHULTZE Ordb. 4335 (c. 1755).
–
SKOGS-IDYLL jfr idyll 2. BERGMAN (o. SÖDERBERG) KHjalleBo 150 (
1892).
–
SKOGS-INDELNING ~⁰²⁰. [jfr t. waldeinteilung]
skogsv. indelning (l., konkretare, resultat av indelning) av skog i block l. skiften o. d., särsk. ss. led i planläglming av skogsbruk l. avverkning l. för att underlätta skogsuppskattning; äv. (o. numera företrädesvis) i utvidgad anv.: planläggning (med l. utan sådan arealindelning) av skogsbruk, vilken omfattar beskrivning av skogsbeståndet, planering av avverkningen o. d. (o. vanl. utmynnar i en skogshushållningsplan) i äv. ss. gren av skogshushållningsläran. STRÖM Skogsh. 132 (
1830;
om indelning i skiften).
Professorer .. i skogsuppskattning o. skogsindelning (vid skogshögskolan). SvStatskal. 1939,
s. 801.
Skogsindelning . . (dvs.) kartläggning, beskrivning o. taxering av skogsbestånd. IllSvOrdb. (
1964).
Ssgr (skogsv.):
–
skogsindelnings-arbete.
AtlFinl. 12–
13: 24 (
1899).
–
skogsindelnings-begränsning. (
numera föga br.)
gränslinje(r) (mellan block o. skiften o. d.) som utmärkes (utmärkas) o. upphugges (upphuggas) vid skogsindelning; jfr begräns- ning 1 a \a. FFS 1895,
nr 10, s. 6.
–
skogsindelnings-förrättning.
BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit.
s. 113.
–
skogsindelnings-förslag.
förslag till skogsindelning. FFS 1895, mr 10,
s. 5 –
skogsindelnings-karta.
karta uppgjord över l. vid skogsindeln – ng. FFS 1919,
nr 159, s. 3.
–
skogsindelnings-lära.
om den gren av skogshushållningsläran som skogsindelning utgör. SvSkog. 739 (
1928).
–
skogsindelnings-metod.
TELLAUS Skog. 172 (
1865).
–
skogsindelnings-plan skogsbruksplan (ss. resultat av skogsindelning).
SFS 1889,
nr 67, s. 2.
–
SKOGS-INDIAN. (
i sht i fackspr.)
indian som (företrädesvis) lever i skog l. skogstrakt; i sht i pl. EKBOHRN Bade Skalpjäg. 91 (
1859).
–
SKOGS-INDUSTRI.
industri som använder sig av l. förädlar skogsprodukter; särsk. om sågverks- o. pappersmasseindustri; förr äv.: skogsnäring, skogsbruk. Han har . . införskrifvit en mängd Nord-Amerikanska och Canadiska trädslag, dem han här planterat, och fortfar ännu årligen dermed, hvarigenom han borde kunna gifva skogsindustrien i Wästergöthland ett nytt lif. STIERNSTOLPE Arndt 1: 160 (
1807).
SVH IX. 2: 133 (
1909).
Ssgr:
–
skogsindustri-arbetare.
Turf 1959,
s. 94.
–
skogsindelnings-företag. jfr
företag 4.
Ymer 1942, 3–4: 556.
–
skogsindelnings-produkt.
SvGeogrÅb. 1939,
s. 182.
–
SKOGS-INGENJÖR. (
förr)
(för ett år i sänder av domänstyrelsen tillsatt) skogstjänsteman med högre skoglig utbildning, som (på anfordran) gav råd o. biträde åt enskilda skogsägare l. hushållningssällskap l. skogsvårdsstyrelse o. d. i fråga om skogshushållning l. skogsvård l. (i fråga om förh. 1916–1924 företrädesvis) som ledde den skogsvårdande verksamheten inom ett skogsvårdsområde i Västerb. l. Norrb. RiksdP 1874, 2 K
nr 4, s. 309.
Skogsingenjör förestår skogssvårdsområde SFS 1916 s. 541.
–
SKOGS-INKOMST ~⁰² l. ~²⁰. inkomst från skog l. skogsarbete. MÖLLER (1790)
–
SKOGS-INNEHAV ~⁰⁰² äv. ~²⁰! . SvIndustri 274 (
1935;
konkret). 2TurÅ
1963, s. 253
(abstr.). –
SKOGS-INNEHAVARE ~⁰⁰²⁰⁰. AdP 1834, 17: 84.
–
SKOGS-INRÄTTNING ~⁰²⁰. [jfr t. forsteinrichtung]
(
†)
planläggning av skogshushållning, skogsindelning. BetSkogshush. 1865,
s. 235.
THELAUS Skog. 145 (
1865).
Ssg (†):
–
skogsinrättningsskogsinrättnings-metod.
skogsindelningsmetod. THELAUS Skog. 160 (
1865).
–
(1 g) SKOGS-INSEKT ~⁰² l. ~²⁰. insekt i skog; särsk.: (skadlig) insekt som lever på träd. STRÖM Skogsh. 154 (
1822).
–
SKOGS-INSPEKTION. särsk. (
förr)
[SKOGS-INSPEKTION.ssg 1]
1) om skogsinspektörs (se -inspektör 1) inspektion. Under skogsinpektörens resor föres protokoll, hwaruti allt anmärkningswärdt, som wid skogsinspektionerna förekommit, antecknas. SFS 1869.
nr 66, s. 11.
2) i uttr.
skogs- och flottledsinspektion, om äldre motsvarighet till skogsyrkesinspektionen.
3NF 23: 817 (
1937).
Ssg:
–
skogsinspektions-distrikt. (
förr)
till -inspektion 1; skogsinspektörsdistrikt. BtRiksdP 1876, l. 1:
nr 1, Bil.
nr 6 b,
s. 44 –
SKOGS-INSPEKTÖR ~⁰⁰². [jfr t. waldinspektor]
(av skogsföretag l. skogsägare l. skogsägarförening o. d. anställd) person som har överinseende l. tillsyn över skogsavverkning (o. skogsvård); särsk. om en av skogsägarförening anställd tjänsteman som har överinseende över verksamheten inom ett skogsbruksområdejfr inspektor sbst.¹, a \g. AdrKalSundsv. 1900,
s. 57.
Skogsinspektor(.) Biträder skogsförvaltare med några av dennes arbetsuppgifter. Har underställda arbetsledare. Yrkes- nomenkl. 8 (
1955).
BonnierLex. (
1966;
för skogsbruksom- råde).
–
SKOGS-INSPEKTÖR.
1) (
förr)
om de tjänstemän som (inom var sitt distrikt) övervakade ett antal revirs skogsförvaltning; förr äv. allmännare: överjägmästare. Norrbottens skogsinspektör. AB 1865,
nr 99, i s. l.
SFS 1869,
nr 66, s. 10.
2NF 34: 32 (
1922;
om ä. förh.).
2)
bankv. banktjänsteman med uppgift att bedöma skogsegendomars belåningsvärde o. d.
(Lands- hövdingen var tidigare) skogsinspektör hos . . bankaktiebolaget Stockholm-övre Norrland.
SvD(A) 1918,
nr 253 A,
s. 7.
3) i uttr.
skogs- och flottledsinspektör l.
flottningsinspektör, om äldre motsvarighet till skogsyrkesinspektör.
SvStatskal. 1926, s. 417 (:
flottledsinspektör).
2SvUppslB 26: 307 (1953: flottningsinspektör).
Sgr:
–
skogsinspektörs-assistent. särsk. (
förr)
till -inspektör 3: i uttr. skogs- flottledsinspektörsassistent, biträdande skogs- o. flottledsinspektör. SvStatskal. 1931,
s. 455.
–
skogsinspektörs-befattning. särsk. (
förr)
till -inspektör l. TSkogshush. 878, s. 30.
–
skogsinspektörs-distrikt. (
förr)
till -inspektör 1 SFS 1869,
nr 66, s. 10.
–
SKOGS-INSTITUT.
institut (se d. o. 1) för skoglig utbildning (o. skogsforskning); särsk. dels i sht i sg. best.) om en för utbildning av förvaltande skogspersonal 1828 inrättad offentlig svensk läroanstalt som 1916 uppgick i skogshögskolan, dels om statlig läroanstalt för utbildning av lägre skogstjänstemän (jfr -skola). SFS 1828, s. (
1708).
Brukssocietetens numera upphörda Skogsinstitut i Nora. THELAUS Skog. 88 (
1865).
SvStatskal. 1972,
s. 747.
–
SKOGS-INSTRUKTÖR. (
i Finl.)
inom ett skogsvårdsdistrikt verkande (icke akademiskt utbildad) skogstjänsteman. Skogsinstruktörerne . . stå under Forststyrelsens närmaste inseende. FFS 1878,
nr 8, s. 1.
–
SKOGS-INTERIÖR.
(utseende hos) det inre l. parti av det inre av skog; äv. (o. numera företrädesvis, i sht konst.): bild av l. tavla o. d. föreställande parti av det inre av skog. EICHHORN Stud. 2: 57 (
1872;
om tavlor). En nutida skogsturist
(i Norrb.) måste känna sig lockad af dylika skogsinteriörer
(från en romantiskt vild skog). QUENNERSTEDT Torneå 2: 260 (
1903).
–
SKOGS-INTRESSE. särsk. (
i sht i fackspr.)
: intresse (se d. o. 3) i fråga om l. med avseende på skog. Statens skogsintressen. Bt- RiksdP 1899, I. 3: nr 85, s. 7. –
SKOGS-INTRESSENT.
intressent som har intressen att bevaka i fråga om l. med avseende på skog. VDAkt. 1779,
nr 89 (i fråga om rå- gångs- o. ägotvist). Bakom denna organisation
(dvs. För- eningen för växtförädling av skogsträd) stå praktiskt alla landets skogsintressenter, skogsägare.
SvVäxtförädl. 2: 409 (
1951).
–
SKOGS-JAKT.
jakt på skogsdjur l. skogsfågel. LD 1910,
nr 169, s.4
(i annons).
–
SKOGS-JOBBARE.
[SKOGS-JOBBARE.ssg 1]
1) (
vard.)
skogsarbetare. TurA
1952,
s. 33.
[SKOGS-JOBBARE.ssg 2]
2) person som jobbar (se jobba 3) med skog. SkogsvT 1907,
s. 321.
–
SKOGS-JORD.
[SKOGS-JORD.ssg 1]
1) skogsmark jfr jord 6. Odonbusken .. frodar sig i sidländ skogsjord. FISCHERSTRÖM Mäl. 277 (
1785); jfr
2. Skogsjord kunna . .
(nybyggare i Nya Zeeland) komma i besittning af för en ringa penning.
LFf 1903,
s. 139.
[SKOGS-JORD.ssg 2]
2) jord (se d. o. 7 (a o.) [SKOGS-JORD.ssg 2.b]
b) i vilken skog växer; jord (av den typ som finnes) i skog; förr särsk. i inskränktare anv., om jord av viss beskaffenhet: mjäla l. sandblandad lera l. dyl.; jfr
-lera, -mo 1.
CivInstr. 263 (
1643).
WALLERIUS Åkerbr. 147 778; om sandblandad lera). Uti tredje graden
(av åkerjord) kommer Sandmylla, eller så kallad ahlgrund; såsom stenig Skogsjord, Örjord och Hasseljord.
RINMAN 2:
1227 (
1789). Gnejsmoränen är en god skogsjord.
SvGeogrÅb. 1945, s. 45.
[SKOGS-JORD.ssg 3]
3) i pl., om åkrar med skogsjord (i bet. 2). KyrkohÅ 1958,
s. 227.
–
SKOGS-JORDBRUK ~⁰² l. ~²⁰. särsk. (i sht i fackspr.) : arrendejordbruk på kronol. bolagsskog o. d., vars innehavare är skyldig utföra visst skogsarbete. SFS 1934, s. 621, 629.
–
SKOGS-JUNGFRU.
[sv. dial. (t. ex. Östergötl., Gästr., Nyland) skogsjungfru]
(
i sht i vissa trakter)
kvinnligt skogsrå. BORGSTRÖM ResVerml. 87 (
1845).
–
SKOGS-JÄNTA.
(skog- 1879–1592. skogs- 1959 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fäbodjänta. Landsm. 1: 233 (
1879;
i sägen från Hälsingl.).
–
SKOGS-JÄRNVÄG ~⁰² l. ~²⁰. särsk. (i sht förr) om järnväg för virkestransport från avverkningsområde. EKMAN SkogstHb. 80 (
1908).
SvSkog. 797 (
1928).
–
SKOGS-JÄTTE.
jätte som håller till i skog; särsk. oeg. l. bildl. (jfr jätte 2), i sht: skogens jätte (se d. o. 2 a). FoFl. 1906, s. 196
(om gorilla).
SkogsvT 1906, s. 580
(om träd). –
(1 g) SKOGS-KACKERLACKA.
entomol. kackerlackan Ectobius lapponicus Lin. SVDjurv. 356 (
1903).
–
SKOGS-KALENDER.
[SKOGS-KALENDER.ssg 1]
1) kalender (se d. o. 1) för skogsfolk (se d. o. 2). Skogskalendern. (1913; boktitel). [SKOGS-KALENDER.ssg 2]
2) kalender (se d. o. 3) med uppgifter rörande skogsväsendet (i visst land). Skogs-Kalender för år 1811, eller Tafla af Skogs-Väsendets organisation och förvaltning i franska staterne. HAGELIN Baudrillart (
1822;
titel på bro- schyr).
–
(1 g) SKOGS-KÄLLA. (
numera mindre br.)
växten Calla palustris Lin., vild kalla, missne. FrSkog. 192 (
1892).
–
SKOGS-KAM.
skogbeväxt kam (se kam, sbst.² ⁴ b) l. kam i skog; äv.: (sådan kam utgörande) skogshorisont. Då han mot aftonsidan skymtade hafsviken, gled .. månen upp öfver skogskammen. HÖGBERG Vred. 1: 109 (
1906). På andra sidan djupet höjde sig skogskammarna den ena bakom den andra.
BÖÖK ResSv. 153 (
1924).
–
SKOGS-KAMRAT. särsk. (
†)
pregnantare: jaktkamrat. SVEDERUS Jagt 350 (
1831).
–
SKOGS-KANT.
kant (se kant sbst., 4 [SKOGS-KANT.ssg 3.b]
b) av skog; skogsbryn. KKD 3: 191 (
1711). Då luckorna
(i sko- gen vid gruppvis avverkning) äro små och omgifna af skyddande skogskanter, förmå ej sol och vind uttorka marken så fort, som å större hyggen.
HALLER o. JULIUS 152 (
1908).
–
SKOGS-KANTON - skogrik kanton; särsk. i pl. best., om de schweiziska kantonerna Schwyz, Uri o. Untervralden (samt Luzern); jfr
-ort.
STRINDBERG Brev 4: 397 (
1884).
2NF 24: 1279 (
1916).
–
SKOGS-KAPITAL.
kapital (se kapital sbst.¹, [SKOGS-KAPITAL.ssg 2]
2) som placerats i l. representeras av skog; äv. (i sht i fackspr.) konkretare, om skog med tanke på att den representerar ett kapital (jfr kapital sbst.¹, ³ \a). AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 54 (
1857;
konkretare).
EkonT 1900,
s. 87.
–
SKOGS-KAPPA.
i sht skogsv. smalt skogsbälte, skogsremsa; jfr kappa sbst.¹, ². b. BetSkogshush. 1856, s. 57.
–
(1 g) SKOGS-KAPRIFOL.
bot. växten Lonicera peryclymenum Lin., vildkaprifol. NormFört. 14 (
1894).
–
(1 g)
SKOGS-KARDA. (
föga br.)
växten Dipsacus fullonum Lin. subsp. silvestris (Huds.) Claph.
LYTTKENS Växtn. 140 (
1904).
–
SKOGS-KARL.
( skog- 1910. skogs- 1548 osv.) [ fsv. skogha karl]
karl som (gm sitt arbete l. för jakt, sport o. d.) i stor utsträckning vistas i skog (o. är skicklig i att klara sig i skog l. kunnig i det som rör skog l. skogsdjur o. d.); äv. i pregnantare anv., med bestämd(are) syftning på viss verksamhet i skog (se särsk. a-c). Helt säkert skall ni (som åker skidor) instämma, i hvad alla skogskarlar säga: "Härligt är lifvet i skogen". SCHRÖDER Skid. 48 (
1900). Sergeanten var skogskarl, och han förstod markernas tecken och språk.
KNÖPPEL Barb. 175 (
1916). särsk.
[SKOGS-KARL.ssg 2.a]
a) (
numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) övergående i (i sht förr äv. med fullt utbildad) bet.:jägare (l. fångstman).
G1R 19: 175 (
1548). Järfvar wancka här jnthet så, utan ther skogzkarlar kuna, undertijden ex casu fortuito, öfuer honom komma, ther uti spelar lyckan.
HFinLappm. 2: 404 (
1671). Naimak var skogskarl och det skulle varit honom omöjligt att gå förbi
(när hunden skällde) utan att se efter hvad som var på färde.
BERG Sjöf. 19 (
1910).
[SKOGS-KARL.ssg 2.b]
b) karl som/ är van vid l. fÖrfaren i skogsarbete l. annan skoglig sysselsättning; skogsman (se d. o. 3 b). En hvar skogskarl känner och vet, att en stor mängd skadliga insekter finnas i skogen. Skogvakt. 1891.
s. 44. Min erfarenhet är . ., att vana dikare och i allmänhet praktiska skogskarlar lätt blifva ense om, till hvilken "grad" marken i fråga skall hänföras.
SkogsvT 1908,
s. 266.
[SKOGS-KARL.ssg 2.c]
c) sport. Övergående i bet.: orienterare; särsk. i uttr.
skogskarlarnas klubb, namn på (lokalklubb av) en sammanslutning (av ordenskaraktär) av orienterare o. orienteringsledare.
DN(A) 1931,
nr 238, s. 12. Skogskarlarnas klubb i Upland bildades i går.
UNT 1933,
nr 86, s. 9.
Mängder av skogskarlar var kvar ute på banan. DN(A) 1964,
nr 271, s. 25.
–
SKOGS-KARTA.
karta över skog l. karta visande förekomsten av (o. beskaffenheten hos) skog inom visst område l. i världen); särsk. (skogsv.) om (en vid skogsindelning upprättad) dylik karta som ger upplysning rörande beståndstyper, bonitetsgrader o. d. STRÖM Skogsh. 74 (
1822).
CNATTINGIUS 64 (
1875,
1894;
om skogsindelningskarta).
HallHist. 1: 570 (
1954;
om äldre karta visande förekomsten av skog i Hall.). –
SKOGS-KATT.
[ fsv. skogs katter]
[SKOGS-KATT.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
till 1: huskatt som ofta strövar (o. är van att klara sig) i skog. FRIDEGÅRD KvinnTräd. 178 (
1950).
[SKOGS-KATT.ssg 2]
2) (
numera bl. mera tillf.)
till 1 g: kattdjur som – huvudsakligen) lever i skog; förr särsk. i inskränktare anv.: (individ av) arten Felis silvestris Schreb., vildkatt, särsk. formen Felis silvestris silvestris Schreb. (äv. kallad euro- peisk skogskatt), europeisk vildkatt. Älgar, hjortar, renar, rår, lor (som äro skogskattor) och mårdar . . leta sig (själva) födan. JBUREUS (c. 1640) i 3SAH 23: 331. NILSSON Fauna 1: 122 (1847: europeiska). Någon gång sågo vi . . färska tigerspår . . men lyckades aldrig att överraska d n brandgula skogskatten.
HEDIN Pol 1: 201 (
1911).
[SKOGS-KATT.ssg 3]
3) (
†)
mård. Mårdar, här (dvs. i Bohusl.) Skogskattor benämnda . . äro mycket sällsynta. HOLMBERG Bohusl. 2: 28 (
1843).
–
(1 g) SKOGS-KATTFOT ~²⁰, äv. ~⁰². bot. växten Gnaphalium silvaticum Lin., skogsnoppa?; jfr katt-fot 2 a. ÖoL (
1852).
–
(1 g) SKOGS-KATTOST. (
†)
[SKOGS-KATTOST.ssg 1]
1) växten Malva silvestris Lin., röd malva IVERUS VästmFanerog. 210 (
1877).
[SKOGS-KATTOST.ssg 2]
2) i uttr. stor skogskattost, växten Malva alcea Lin., rosenmalva, rosenkattost. FRANCKENIUS Spec. A 2 b (
1638).
–
SKOGS-KJUSA.
(nästan bl. i vitter stil) jfr -dal. FinT 1930, 108: 60.
–
SKOGS-KLAPP ~klap², n.; best. -et; pl. =. [snarast elliptisk ombildning av -klappjakt]
jäg. skogsklappjakt. Jakten 167 (
1951).
–
SKOGS-KLAPPJAKT -12 l. -21. jäg. klappjakt i skob. Jakten 167 (
1951).
–
(1 g) SKOGS-KLEMATIS.
[jfr t. waldwolle]
bot. växten Clematis vitalba Lin. Lustgården 1944–45,
s. 306.
–
SKOGS-KLIMAT - (i sht i fackspr.) i skogstrakter rådande l. för skogstrakter utmärkande klimat (kännetecknat bl. a. av ringa blåsighet, lägre medeltemperatur o. högre fuktighet än i skoglösa områden med samma läge); stundom närmande sig bet.: låglandsklimat. Sveriges klimat är i det stora hela ett skogsklimat. NORDWALL SvSkog. 6 (
1902). Man kan ur medicinsk synpunkt skilja på i huvudsak fyra slag av klimat: höjdklimat, skogsklimat, havsklimat och ökenklimat.
HOLMGREN InlInvSj. 67 (
1933).
–
(1 g) SKOGS-KLOCKA.
[jfr t. waldglocke]
[SKOGS-KLOCKA.ssg 1]
1) om vissa växter av släktet Campanula Lin. (jfr klocka sbst., 2 c). [SKOGS-KLOCKA.ssg 1.a]
a) bot.. växten Campanula cervicaria Lin.
LILJEBLAD Fl 89 (
1792).
[SKOGS-KLOCKA.ssg 1.b]
b) (
†)
växten Campanula persicifolia Lin., stor blåklocka. NYMAN HbBot. 274 (
1858).
SVENSSON Kulturv. 515 (
1583).
[SKOGS-KLOCKA.ssg 1.c]
c) (
†)
växten Campanula Trachelium Lin., nässelklocka. LILJA SkånFl. 144 (
1870).
HbTrädg. 6: 55 (
1884).
[SKOGS-KLOCKA.ssg 1.d]
d) (
†)
växten Campanula latifolia Lin., hässlekloeka. HÖGBERG Fl. 2: 60 (
1843). 2) (†) i uttr.
stor skogs- klocka, växten Digitalis grandiflora Mill., gul fingerborgsblomma; sannol. äv.: växten Digitalis purpurea Lin. (vanlig) fingerborgsblomma.
FRANCKENIUS Spec. B 4 b (
1638;
om D. grandiflora (Eng.) FoxGlove
(sv.) klocke-blomma fingerhatts-gräs, stor skogsklocka
(lat.) Digitalis.
SERENIUS Iiii 4 a (
1757).
–
(1 g) SKOGS-KLÖVER.
bot. växten Trifolium medium Lin. RETZIUS FlOec. 727 (
1806). =
1 [SKOGS-KLÖVER.ssg 1.g]
g) –
SKOGS-KNARR-
[jfr ä. d. skovknarr]
(
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
fågeln Dendrocopos major (Lin)., större hackspett. WijsaFoglArt 57 (
1623).
ERICSON Fågelkås. 1: 121 (
1906; ss.
provinsiellt namn). –
SKOGS-KNETT,
-KNETTER se skogsknätter (1 [SKOGS-KNETT.ssg 1.g]
g) –
SKOGS-KNIPPROT ~⁰² l. ~²⁰. bot. växten Epipactis helleborine (Lin.) Cr. ArkBot. II. 1: 70 (
1904).
–
SKOGS-KNIV.
(om utländska förh.) om större kniv l. knivliknande huggverktyg varmed man röjer sig väg genom tät skog o. d. BotN 1845, s. 93
(om verktyg (o. vapen) använda i
Sydamerika). MELIN AmazUrskog. 53 (
1929).
–
(1 g) SKOGS-KNYLER, pl. (
†)
väx ten Stachys silvatica Lin., stinksyska; jfr knyla 2. LILJEBLAD Fl. 225 (
1792).
ROSELLI SvÖrtb. 28 (
1884). =
-KNÄTT, -KNÄTTER, se
skogsknätter.
–
SKOGS-KOL.
1) (†) träkol.
TESSIN Bref 2: 291 (
1755). 2) (
i sht i fackspr.)
m skogskolning l. milkolning framställt träkol; milkol; särsk. motsatt: sågverkskol. Så mycket tillgången det medgifvit, har man sökt blanda sågverkskolen med lika mycket skogskol. JernkA 1876,
s. 331.
SvSkog. 1340 (
1928;
motsatt: kolugnskol).
–
SKOGS-KOLARE. (
i sht i fackspr.)
kolare som sysslar med skogskolning, milkolare. PT 1906,
nr 180, s. 3.
–
SKOGS-KOLNING. (
i sht i fackspr.)
milkolning (ngn gg äv. ugnskolning) i skog (särsk. motsatt: platskolningl. JernkA 1876,
s. 341.
–
SKOGS-KOMMISARIE.
hist. person som under 1680- l. 1690-talet hade säte i skogskommission. SvLantmät. 1: 574 (
1928).
–
SKOGS-KOMMISION.
kommission som sysslar med frågor rörande skogsväsen l. skogslagar (jfr -kommitte_'); särsk. (hist.) om var o. en av de på 1680- o. 1690-talet i vissa landskap fÖrekommande kommissionerna med uppgift att gängslägga skogsallmänningar o. kronoparker samt därvid till dessa återdöma skogsmark som ansågs en gång ha tillhört kronan; förr äv. om sådan kommissions (sammankomst för) undersökning l. [file:S4401] dom o. d. (jfr kommission 6). Hvad som vedh den håldne Skogzcommissionen är passerat. RARP 15: 329 (
1689).
2RA 3: 873 (
1734).
Den i Norrige år 1849 tillsatta Skogskommissionen. THELAUS Skog. 102 (
1865).
–
SKOGS-KOMMITTÉ.
kommitté med uppgift att granska l. utreda skogslagstiftning l. utarbeta förslag till nya skogslagar o. d. THELAUS Skog. 110 (
1865).
–
SKOGS-KOMMUN.
kommun där skogen l. skogsbruket dominerar l. kommun i skogstrakt. HÖGBOM NorrlNär. 23 (
1898).
–
SKOGS-KOMPLEX.
jfr komplex, sbst. 2. NDA 1875,
nr 282, s. 2.
–
SKOGS-KONCESSION.
(om utländska förh.) koncession (se d. o. 2) innebärande tillstånd att bruka visst skogsområde l. vissa skogsområden; särsk. konkret: skogsområde(n) för vilket (vilka) sådan koncession beviljats. Jag (beslöt) mig för att för någon tid förflytta mitt kvarter till en skogskoncession Fandrarazana.
KAUDERN Mad. 149 (
1913).
Japan har .. (i Neder- ländska Nya Guinea) förvärvat skogskoncessioner och anlagt bomullsplantager. SvGeogrÅb. 1939,
s. 229.
–
SKOGS-KON-GRESS.
kongress för behandling av skogsfrågor. MosskT 1890,
s. 387.
Den nionde nordiska skogskongressen. LD 1958,
nr 87, s. 3.
–
SKOGS-KONTO. särsk.
[SKOGS-KONTO.ssg 1]
1) konto för inkomster från o. utgifter för skog, konto för redovisning av skogsförvaltning. BetNorrlSkogsvårdskom. 1912, 1 : 243.
[SKOGS-KONTO.ssg 2]
2) bankkonto för insättning av skogsinkomster, vilket möjliggör utjämning mellan skilda beskattningsår. SFS 1954,
s. 1008.
–
SKOGS-KONTORIST.
[jfr -kontor]
(
i sht i fackspr.)
kontorist på skogskontor. SvD(A) 1964,
nr 60, s. 24.
–
SKOGS-KONUNG l.
-KUNG. 1) (
om ä. l. utländska förh.)
konung över primitiv statsbildning o. d. i skog; småkonung i skog. (Anund) tilldelte ofta hela skogstracter åt dem, som ville upprödja dem till hemman och boställen, hvarigenom åtskillige Skogs-konungar uppkommo. BOTIN Utk. 40 (
1757).
(De gamla odalbönderna ha) i werkligheten utgjort forntidens så kallade Småkonungar, hwilka, i mån af området, fingo benämning af Fylkes-, Härads-, Näs-, Skogs-, Här- och Sjökonungar. LILJEGREN Runl. 99 (
1832).
[SKOGS-KONUNG.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
konung (se konung, sbst.¹ 4 [SKOGS-KONUNG.ssg 2.g]
g) i skogen, skogens konung; särsk. om björn. ALMQVIST GMim. 3: 265 (
1842;
om lejon).
SÄTHERBERG Blom. 2: 64 (
1844;
om björn).
–
(1 g) SKOGS-KORN.
[jfr t. waldgerste]
gräset Hordelymus europæus (Lin.) Harz (som liknar sädesslaget korn); jfr -elm. NYMAN VäxtNatH 2: 456 (
1868).
–
(1 g) SKOGS-KOR-NELL.
bot. växten Cornus sanguinea Lin., hårdved. Lustgården 1944–45,
s. 306 –
(1 g) SKOGS-KORP.
[jfr t. waldrabe]
(
†)
kråkfågeln Pyrrhocorax graculus (Lin.), alpkaja. LIND (
1749;
under wald-rabe).
ÖoL (
1852).
–
(1 g) SKOGS-KORSÖRT ~⁰² l. ~²!o. (numera mindre br.) bot. växten Senecio silvaticus Lin., bergkorsört. GOSSELMAN BlekFl. 144 (
1865).
2SvUppslB (1953).
–
(1 g) SKOGS-KOVALL bot. växten Melampyrum silvaticum Lin. GOSSELMAN BlekFl. 107 (
1865).
–
SKOGS-KRANS.
( skog- 1897. skogs- 1911 osv.) krans (se d. o. 4 b δ) av skog. Sthm 3: 349 (
1897).
–
(1 g) SKOGS-KRASSE (
†)
[SKOGS-KRASSE.ssg 1]
1) växten Rorippa silvestris (Lin.) Bess., strandsenap, strandfräne. NYMAN VäxtNatH 1: 324 (
1867).
2) växten Cardamine impatiens Lin., lundbräsma.
LILJA SkånFl. 483 (
1870).
–
SKOGS-KRATT.
( skog- 1951–1952. skogs- 1857 osv.) (
numera i sht i vissa trakter)
== kratt sbst.², 2. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 57 (
1857).
–
(1 g) SKOGS-KREATUR. (
†)
djur som lever vilt i skog. VDAkt. 1685,
nr 54.
–
SKOGS-KRÖN.
krön av skogbeväxt upphöjning l. av upphöjning i skog. LEVERTIN Leg. 1 (
1891).
–
(1 g) SKOGS-KRÖSONRIS. (
†)
lingonris. LILJA SkånFl. 249 (
1870).
–
SKOGS-KUBIK.
skogsv. [SKOGS-KUBIK.ssg 1]
1) kubikinnehåll av stammarna ovan Stubbhöjd hos skog på rot. SvSkog. 1370 (
1928).
[SKOGS-KUBIK.ssg 2]
2) (
vard.)
skogskubikmeter. –
SKOGS-KUBIKMETER ~⁰⁰²⁰ l. ~⁰²⁰⁰. skogsv. om måttsenhet för beräkning av volymen hos stammarna (ovan stubbhöjd) av skog som står på rot: kubikmeter av växande skog. SkogsvT 1950,
s. 5.
Ssg (skogsv.):
–
skogskubikmeters-pris l.
skogskubikmeter-pris.
SkogsvT 1950,
s. 16.
–
SKOGS-KULA. (
numera i sht i vitter stil)
grotta l. håla i skog; jfr kula, sbst.⁴ 1 a. (Skogsmusen sade till stadsmusen:) iagh . . leffuer säker, och soffuer medh roligheet, vthi mijn fattigha, och trånga Skogskula. BALCK Es. 79 (
1603).
MOBERG Rid 132 (
1941).
–
SKOGS-KULISS.
teaterkuliss föreställande skog; äv. (i sht i vitter stil) bildl., om kulissliknande bälte av träd. LUNDEGÅRD Tit. 41 (
1892;
bildl.).
ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-KULLE.
jfr -höjd. Poetk 1816, 2: 47.
–
SKOGS-KULTIVATOR.
skogsv. (traktordraget, i sht förr av häst draget) redskap för markberedning (i syfte att underlätta självsådd l. i samband med skogssådd l. skogsplantering), skogsharv. SvD(A) 1959,
nr 69, s. 5.
–
SKOGS-KULTUR.
[SKOGS-KULTUR.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
== -odling 1; äv. konkret, = -odling 2; jfr kultur 2. JernkA 1846,
s. 90.
Vid . . (Lesjöfors,) egendom . . har man under mera än 20 år ifrigt bedrifvit skogskultur; men man har nästan alldeles kommit ifrån sjelfsådden. Därs. 1862, 2: 22. Största delen af . .
(Sveriges) jord är användbar endast till skogskultur.
NDA 1876,
nr 303, s. 2.
SD(L) 1904,
nr 287, s. 1.
NITZELIUS BokTräd 374 (
1958;
konkret).
2) (mera tillf.) kultur (se d. o.
8) präglad av vistelse i skogstrakter.
Rig 1923,
s. 138.
–
(1 g) SKOGS-KUMMIL. (
†)
om växterna Seseli tortuosum Lin. o. Laserpitium silvaticum Lin. (vilka ha aromatiska, inom medicinen använda frukter); jfr kummin 4. FRANCKENIUS Spec. E 3 a (
1638).
–
(1 g) SKOGS-KUMMIN. (
†)
(frukterna av) växten Carum carvi Lin., kummin. BOLAVI 152 b (
1578;
om frukterna, med medicinsk anv.).
–
(1 g) SKOGS-KUNGSFISKARE ~⁰²⁰⁰. zool. fågel tillhörande släktet Halcyon Swains., trädkungsfiskare; i sht förr äv. allmännare: fågel tillhörande underfamiljen brednäbbade kungsfiskare (Daceloninæ) av familjen kungsfiskare (särsk. i pl., om denna underfamilj).
2Brehm 2: 311 (
1884;
allmän- nare). DjurVärld 10: 139 (
1963;
i pl., om släktet).
–
SKOGS-KUNNIG.
kunnig i det som rÖr skog; särsk. i inskränktare anv.: (gm utbildning) kunnig i skogsbruk l. skogsvård o. d. SvTidskr. 1873,
s. 200.
–
(1 g) SKOGS-KURBITS.
[jfr t. waldkürbis]
(
†)
(frukt av) gurkväxten Citrullus colocynthis (Lin.) Schrad., kolokvint. Linc. (
1640;
under colocynthis).
–
SKOGS-KURS.
kurs i skogshushållning l. skogsvård l. skogsteknologi o. d. SkogsvT 1907,
s. 21.
Statens förberedande skogskurs (för inträdessökande till skogshögskolan). SFS 1950,
s. 1298.
–
SKOGS-KVINNA. särsk.
om kvinnligt skogsväsen. [SKOGS-KVINNA.ssg 1.a]
a) (numera bl. mera tillf.) om skogsnymf. ADLERBETH Æn. 245 (
1804;
om skogsnymfen læra i romersk mytologi). [SKOGS-KVINNA.ssg 1.b]
b) (
mera tillf.)
skogsrå. MOBERG Rid 138 (
1941).
–
SKOGS-KYRKA.
kyrka i skog l. skogstrakt; äv. bild).i om (parti av) det inre av skog. LIND (
1749;
under wald-kirche). Här
(inne i skogen) är skogskyrkans höga och brusande valv, / . . där viraken doftar och dagern är halv.
SIWERTZ Vindr. 89 (
1919).
–
SKOGS-KYRKOGÅRD ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. kyrkogård med (l. i anslutning till) skog; särsk. i sg. best., ss. namn på sådan kyrkogård. 3NF 2: 321(
1924;
i Sthm).
–
(1 g) SKOGS-KÅL.
1) (†) växten Brassica campestris Lin., åkerkål; jfr
kål, sbst.²
¹ b. Will Skogzkåål, med hååluta Blad.
BROMELIUS Chl. 12 (
1694).
[SKOGS-KÅL.ssg 2]
2) (föga br.) växten Aegopodium podagraria Lin., kirskål. LfF 1916,
s. 73.
3) (
numera föga br.)
växten Campanula latifolia Lin., hässleklocka. LILJA SkånFl. 145 (
1870).
[SKOGS-KÅL.ssg 4]
4) (
†)
växten Turritis glabra Lin., rockentrav. LINDESTOLPE FlWiksb. 39 (
1716).
–
SKOGS-KÅTA.
kåta (se kåta, sbst. [SKOGS-KÅTA.ssg 2]
2) i skog. LÖNNROT SvSkr. 2: 311 (
1842).
–
SKOGS-KÄLKE.
kälke använd (vid virkestransport) i skog; särsk.: timmerkälke. AFZELIUS Sag. 6: 233 (
1851).
–
SKOGS-KÄLLA.
kallkälla i skog. LUNDEGARD LaMouche 262 (
1891).
–
SKOGS-KÄRING.
( skog- 1899. skogs- 1894 osv.) (i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -rå sbst.², SAXON Härjed. 38 (
1894).
–
SKOGS-KÄRR.
i skog beläget (o. med skog beväxt) kärr. 2RA 2: 473 (
1727).
Rig 1938,
s. 200.
–
SKOGS-KÖP - ( skoge- 1586. skogs- 1861 osv.) köp av skog; särsk. (i skildring av ä. förh.) om (skogsbolags) köp av avverkningsrätt (särsk. på bondeskog) för ett visst antal år. UpplDomb. 3: 136 (
1580;
om markköp).
BtRiksdP 1873, I. 1:
nr 4, s. 14
(om köp av avverkningsrätt). –
SKOGS-KÖPARE.
jfr -köp. BtRiksdP 1874, I. 1:
nr 52, s. 49
(om köpare av avverkningsrätt). –
SKOGS-KÖRARE. särsk.
: person som (åtagit sig avverkningen a ett skogsparti o. där) utför skogskörslor; timmerkörare. FITINGHOFF BarnFrostm. 107 (
1907).
HD har . . i ett utslag från år 1949 ansett skogskörare som egen företagare. LD 1958,
nr 31, s. 4.
–
SKOGS-KÖRNING. särsk.
: förrättande av skogskörslor; timmerkörning. SMEDMAN Kont. 4: 18 (
1872).
–
(1 g) SKOGS-KÖRS.
[jfr t. waldkirsche]
(
föga br.)
körsbärsträdet Prunus avium Lin. var. silvestris Dierb.i sötkörsbär, fågelbär. LYTTKENS Växtn 749 (
1910)
–
(1 g) SKOGS-KÖRSBÄRSTRÄD ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (numera föga br.) =- -körs. TORÉN Rebau o. Hochstener 47 (
1851).
ENEBERG Karmarsch 1: 42 (
1858).
–
SKOGS-KÖRSEL. (
numera mindre br.)
skogskörning. LIND 1: 958 (
1749).
AHLMAN (
1872).
–
SKOGS-KÖRSLA.
handlingen att gm körning transportera avverkat virke till leveransplats o. d.; anträffat bl. konkretare, om enskild sådan handling (oftast i pl.). VALLERIUS Alm. 1714, s. B 1 b (:
Skogzkörsler;
möjl. pl. av -körsel). Sv- Saml. 3–
6: 300 (
1766).
En släde skulle varsamt åka längs en nätt och jemt farbar, vid någon skogskörsla begagnad väg, som (osv.). WETTERHOFF Skog 1: 74 (
1883).
–
SKOGS-LADA.
lada i skog (för skogs- l. ängshö). SynodA 125 (
1665).
–
SKOGS-LAG,
sbst.¹ lag (se lag, sbst.¹ [SKOGS-LAG.ssg 1]
1) rö – rande ägande- l. förfoganderätt till skog l. (i fråga o moderna förh. vanl.) skyldighet till skogsvård; skogsvårdslag; jfr -ordning. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 6 (
1863).
Björkhagarna hör till det slags otillräckligt utnyttjade marker, som den nya skogslagen gör det till en plikt att plantera igen. SELANDER LevLandsk. 125 (
1955).
–
SKOGS-LAG,
sbst.² ( skog- 1827–1909. skoga- 1656. skoge- 1692 osv. skogs- 1782 osv.) [SKOGS-LAG.ssg 1]
1) (
i vissa trakter, byg demålsfärgat) i uttr.
slå skogslag (med ngn), göra sållskap (med ngn) vid jakt i skog; jfr
lag, sbst.³
13 a. EKMAN NorrlJakt 1 (
1910).
[SKOGS-LAG.ssg 2]
2) (
förr)
lag (se lag, sbst.³ ¹⁴ [SKOGS-LAG.ssg 2.c]
c) bildat för gemensamt utnyttjande av (samfälld) skog (till bete o. d.); äv. dels abstraktare, om den sammanslutning l. organisation som sådant lag representerade (jfr lag, sbst.³ ¹³ d, dels i utvidgad anv., om den skog som sådant lag förfogade över. VDAkt. 1656,
nr 68.
Björkåkra ligger i allmänt skogslag med hela Åsheda By. Därs. 1782,
nr 561. 1790 års skifteskarta öfver Albo skoglag.
SkogsvT 909, Fackupps.
s. 375.
–
SKOGS-LAGG.
(skog- c. 1755. skogs- 1750–1909) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skogskant, skogsbryn; äv.: smalt utskjutande parti av skog. (Den som vill hugga kolved l. bränsle) gör bäst, om han innom skogs-laggarne låter jämt afhugga en plats der och hvar i skogen. VetAH 1750,
s. 143. Skogslagg,
(dvs.) en från större trakt utskjutande mindre del, som går ut emellan odlingar.
KÄLLSTRÖM Jagt 244 (
1850).
Bofinken hör ej utskogen till. Han slår sig ned i trädgårdar, lunder, hult och skogslaggar. KalSvFolkskv 1909, s. 138.
–
SKOGS-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰. jfr
-lag, sbst.¹ BetSkogshush. 1856,
s. 48.
Ssg:
–
skogslagstiftnings-kommitté.
NorrlSkogsvT 1919,
s. 232.
–
(1 g) SKOGS-LAKRITS. (
†)
växten Glycyrrhiza glabra Lin., sötlakrits, lakritsrot. (Lat.) Glycyrrhiza vulgaris . .
(sv.) Skogz Lackrijs, Skersöta.
TILLANDZ C 1 a (
1683).
–
(1 g) SKOGS-LAKTUK.
[jfr t. waldlattich]
(
numera föga br.)
1) skogssallat.
FRIES Ordb. 69 (
c. 1870).
AUERBACH 692 (
1911). 2) växten Prenanthes purpurea Lin., rödsallat.
TySvOrdb. 2676 (
1932).
–
SKOGS-LAND - (skog- 1626 1937. skoge- 1679–1689. skogs- c. 1620 osv.) [SKOGS-LAND.ssg 1]
1) skogbeväxt l. av skog dominerat l. präglat land (se d. o. 1) l. landområde; skogsregion; skogslandskap (se d. o. 1); i sht förr äv.: skogrik bygd, skogsbygd. Är (beträffande Sv.) mera nytta åt (knektarnas än ryttarnas) . . tienst i dessa Skoghslanden. GUSTAF II ADOLF 5 (
c. 1620).
Skoglanden (i Skåne? äro (jämförda med slättbygden) högre mot hafwet, ligga up in uti landet, längre från stranderne, mäst norr i landet. LINNÉ Sk. VII (
1751).
Landets utseende . . förändras från . . (Nöbbeled i Nottebäck) till Lenhofda till ett låghvälft skogsland. HISINGER Ant. 7: 25 (
1840).
Skogsrenarna äro betydligt större än fjällrenarna, de gå inte till fjälls om somrarna utan hålla sig i skogslandet året om. BORELIUS ForntLev. 82 (
1936).
[SKOGS-LAND.ssg 2]
2) (
†)
(primitivt) odlat jordområde i (l. i anslutning till) skog; jfr land 1 a α. ConsAcAboP 4: 368 (
1677).
[SKOGS-LAND.ssg 3]
3) land (se d. o. 3) som i stor utsträckning l. huvudsakligen utgöres av skogstrakter (o. där skogsbruket är en mycket viktig l. den viktigaste näringsgrenen). EKELUND NAllmH II. 1: 96 (
1838).
För ett skogsland som Sverige, med en högt utvecklad träförädlingsindustri, blir (osv.). LAHT 1903,
s. 301.
–
SKOGS-LANDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. [SKOGS-LANDSKAP.ssg 1]
1) landskap (se d. o. 1 [SKOGS-LANDSKAP.ssg 1.b]
b) som präglas l. domineras av skog (o. skogsbruk). SvGeogrÅb. 1937,
s. 176.
[SKOGS-LANDSKAP.ssg 2]
2) landskap (se d. o. 1 [SKOGS-LANDSKAP.ssg 2.c]
c) som präglas l. domineras av skog; äv. (konst.) om tavla l. målning med motiv från sådant landskaP.
ATTERBOM Minn. 99 (
1817;
om tavla). NDA 1863,
nr 125, s. 3.
–
(1 g) SKOGS-LANS. (
†)
växten Rumex sanguineus Lin. (som har lansettlika övre stjälkblad), skogsskräppa.
NYMAN FanerogFl. 89 (
1873).
–
SKOGS-LAPP.
( skog- 1774. skogs- 1674 osv.) (halvnomadiserande l. helt bofast) same som hela året uppehåller sig i skogsregion(en) (o. idkar skogsrenskötsel, vanl. ss. binäring), skogssame; oftast motsatt: fjällapp; jfr gran-lapp. RannsaknAntikv. I. 1: 303 (
1674;
om samer i Kemi lappmark).
Efter det olika lefnadssätt de föra indelas lapparne i Jordbrukande eller nybyggar-lappar, Fjellappar, Skogs-lappar och Fiskar-lappar. IllSv. 2: XVIII (1882).
Rig 1950,
s. 40.
–
SKOGS-LAPSK.
som har avseende på l. användes av skogslapp(ar); som tillhör skogslapparna l. är skogslapp. TurÅ 1933, s. 306
(om kåta). Den 86-årige skogslapske hemmansägaren Nilsson från Slakka.
Därs. 1955,
s. 60.
–
SKOGS-LASS.
( skog- 1916. skogs- 1893) (
i vissa trakte ,
bygdemålsfärgat)
virkes- l. vedlass från skog. LUNDELL (
1893;
från Västmanl.).
LARSSON Hemmab. 157 (
1916).
–
(1 g) SKOGS-LAV.
lav som växer i skog l. på träd; trädlav; förr särsk. i inskränktare anv.: laven Sticta silvatica Lin., ärrlav. L
(ichen) Sylvaticus. Linn. Skogs-Laf.
VetAH 1795,
s. 46.
VetAÅb. 1912, s. 259
(om trädlav). –
SKOGS-LED,
r. l. f. l. m. jfr
led, sbst.²
¹. Runa 1848, s.
20 (
1673).
–
SKOGS-LEGA.
( skog- 1559. skogs- 1544 osv.) [ fsv. skoghlegha, skogslegha]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
lega (se lega, sbst.² 2 [SKOGS-LEGA.ssg 2.a]
a) erlagd för nyttjande av skog (till avverkning l. bete). Skogxlego til bastwfflötan (dvs. flotte l. flottbro till badstuga). VadstKlUppbB 41 (
1544).
Skoghleghe för böndernes svijn. G1R 29: 661 (
1559).
–
SKOGS-LERA. (
numera i sht i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
lera l. leraktig jord l. jordmån (av den art) som förekommer i skog; särsk. om sandblandad lera l. leraktig sandjord (rödlera l. mjäla o. d.); jfr -jord 2. I .. (vissa dal- gångar) består jorden mestadels af mylla på god lerbotten; men föröfrigt är sand rådande, här och der wexlande med måszjord och skogslera. HOLMBERG Bohusl. 3: 250 (
1845).
HOLMSTRÖM Geol. 123 (
1877;
om rödlera). (Mjäla) benämnes ibland skogslera, björklera el. skabblera.
2SvUppslB 20: I (
1951).
–
SKOGS-LID. (
numera i sht i vissa trakter)
skogbeväxt lid (se lid, sbst.³). HFinlÖ 24 (
1701).
TurÅ 1953, s. 103.
–
SKOGS-LIK,
adj. ( skog- 1935 osv. skogs- 1939 osv.) MÖRNE Vinga 137 (
1935;
om park).
–
SKOGS-LIKNANDE,
p. adj. ( skog- 1939 osv. skogs- 1939 osv.) ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-LIKVID. särsk. (
i fackspr.)
om ersättning till jordägare som vid laga skifte fått skogbeväxt mark utbytt mot skoglös (l. sämre skogbeväxt) mark; i sht förr äv.: (förrättning innebärande) beräkning l. fastställande av sådan ersättning. En .. förening (bildades), hufvudsakligen af innehåll att inom ett år från det (skogs-)skiftet vunnit laga kraft fullständig skogsliqvid för hela byalaget skulle upprättas. NJA 1874,
s. 290.
PT 1892,
nr 114, s. 4.
–
(1 g) SKOGS-LILJA.
(skog- c. 1550. skogs- 1638 osv.) bot. WESTE FörslSAOB (c. 1815). [SKOGS-LILJA.ssg 1]
1) (
†)
växten Lilium martagon Lin., krollilja. HOLMBERG 2: 90 (
1795).
WESTE (
1807).
[SKOGS-LILJA.ssg 2]
2) bot. om vissa växter som likna liljor. [SKOGS-LILJA.ssg 2.a]
a) (växt av) släktet Cephalanthera Rich., syssla. Röd skogslilja, växten C. rubra (Lin.) Rich.? rödsyssla. Vit skogslilja, växten C. longifolia (Huds.) Fritsch, svärdsyssla, i sht förr äv.: växten C. damasonium (Mill.) Druce, storsyssla. Stor skogslilja, växten C. damasonium (Mil.) Druce, storsyssla. HARTMAN ExCFl. 124 (
1846;
om släktet).
LILJA SkånFl. 644 (1870: Hwit;
om C. longi- folia). ArkBot. II.
1: 70 (1904: hvit;
om C. damasonium). NATHORST SvVäxtn. 71 (1905: Röd).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 202
(1910: Stor).
[SKOGS-LILJA.ssg 2.b]
b) [jfr motsv. anv. av t. waldlilie]
(
†)
skogskaprifol, vildkaprifol. 2LinkBiblH 4: 66 (
c. 1550).
LINDFORS (
1824).
[SKOGS-LILJA.ssg 2.c]
c) (
numera nästan bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
växten Linnæa borealis Lin., linnea. FoFl. 1908,
s. 78.
[SKOGS-LILJA.ssg 2.d]
d) (
†)
(prydnads)växt av släktet Hemerocallis Lin., daglilja. NORDFORSS (
1805).
WESTE (
1807).
[SKOGS-LILJA.ssg 2.e]
e) (
†)
(prydnads)växt av släktet Asphodelus Lin., afodill. DALIN (
1854).
–
skogslilje-släkte(t).
bot. till -lilja 2 a. ArkBot. II. 1: 70 (
1904).
–
(1 g) SKOGS-LIND.
[jfr t. waldlinde]
bot. trädet Tilia cordata Mill., lind. NYMAN HbBot. 307 (
1858).
–
(1 g) SKOGS-LINGON. (
föga br.)
växten Vaccinium vitis idæa Lin., lingon. LYTTKENS Växtn. 418 (
1906).
–
SKOGS-LINJE.
[SKOGS-LINJE.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
upphuggen l. på annat sätt utmärkt linje (mellan olika skiften o. d.) i skog. SFS 1860,
nr 20, s. 11.
[SKOGS-LINJE.ssg 2]
2) ytter- l. kontur- l. horisontlinje av skog. Skogslinien aflägsnar sig alltjemt mer och mer ifrån kusterne (vid för stor skogsavverkning) och lemnar efter sig . . ljunghedar. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 369 (
1856).
Taggiga skogslinjer syntes på babordssidan. SANDGREN Furst. 62 (
1962).
–
SKOGS-LITTFRATUR.
litteratur rörande skog, särsk. skogsbruk l. skogsvård. SkogsvT 1911, Fackupps.
s. 263.
–
(1 g) SKOGS-LONKE. (
†)
växten Asplenium adiantum-nigrum Lin., glansbräken. LILJEBLAD Fl. 389 (
1792,
1798).
–
(1 g) SKOGS-LOSTA. (
†)
[SKOGS-LOSTA.ssg 1]
1) om vissa gräs av släktet Bromus Lin. (vartill förr äv. Festuca gigantea (Lin.) Vill. fördes); anträffat dels om arten Bromus Benekenii (Lge) Trim., strävlosta (äv. kallad sträv skogslosta), dels i uttr. rak skogslosta, växten Bromus erectus Huds., raklosta, stor skogslosta, växten Festuca gigantea (Lin.) Vill., långsvingel, dels om ett i äldre systematik uppställt släkte (Schedonorus Beauv.) omfattande vissa arter av det nutida släktet Bromus Lin. (B. inermis Leyss., B. erectus Huds., B. ramosus Huds., B. sterilis Lin., B. tectorum Lin.). SvBot. nr 461 (
1813;
om Bromus Benekenii).
LILJA Sv
FoderV 40 (
1867;
om släktet. Därs. (:
Stor).
Därs. 41 (:
Sträf).
Därs. (: Rak).
2) gräset Brachypodium silvaticum (Huds.) Beauv., lundlosta.
NYMAN FanerogFl. 18 (
1873).
–
SKOGS-LOTT.
[fsv. skoghluter, skogs luter]
lott (se lott, sbst.² 3) av l. i l. med skog. 2BorgP 4: 481 (
1731).
En egendom (kunde) efter (stor-)skiftet . . komma att bestå af 8 inägolotter och ett större antal vidt skilda skogslotter. Uppl. 2: 60 1903).
Svenskarna voro vana vid skogen, men ofta måste de köpa land i de torrare prärieområdena eller också små skogslotter. SvGeogrÅb. 1948,
s. 15.
–
SKOGS-LUBBARE.
[senare leden vbalsbst. till lubba, v.]
vard. skogsluffare. DN 1968,
nr 187, s. 24
(om orien- terare). –
(1 g) SKOGS-LUDDTÅTTL. (
†)
växten Holcus mollis Lin., lentåtel. LILJA SkånFl. 74 (18701.
–
SKOGS-LUFFANDE.
(vard., i sht sport.) skogsluffning. Terrängen var hård. . . En fin avslutning på skogsluffandet (dvs. oriente- randet) för året! IdrBl. 1935,
nr 137, s. 3.
Jag önskar bort det eviga skogsluffandet och fågelskådandet i poesien. RHALLDÉN i Rondo 1963,
nr 1 s. 8.
–
SKOGS-LUFTNING. (
vard.)
handlingen att luffa (se luffa, v.¹ [SKOGS-LUFTNING.ssg 1]
1) i skog; särsk. (sport.) om terränglöpning l. (vanl.) orientering(slöpning). IdrBl. 1935,
nr 42, s. 12.
–
SKOGS-LUFT.
om den för skog l. skogstrakter utmärkande (friska o. hälsosamma) luften; äv. oeg. l. bildl. THORILD 4: 170 (
1795).
(Fröding) hade funnit tonen i sina dikter alltför entonigt sorglig och ville ha in litet frisk skogsluft.
OLSSON Fröding 257 (
1950).
:
–
skogslufts-kurort.
SDS 1896,
nr 187, s. 1.
–
(1 g) SKOGS-LUMMER.
lummer (se lummer, sbst.² [SKOGS-LUMMER.ssg 1]
1) som växer i skogen. HSAMZELIUS LD 1910,
nr 287 B,
s. 5 –
SKOGS-LUND.
( skog- 1561–1926 (bygdemåls- färgat). skoge- 1746. skogs- 1603 osv.) (
numera i sht i vitter stil)
lund, skogsdunge. SVART G1
50 (
1561).
–
SKOGS-LUPEN,
p. adj. ( skog- 1690–1958. skogs- 1690–1968) [SKOGS-LUPEN.ssg 1]
1) (arkaiserande) som löpt till skogs för att där leva som fredlös; särsk. i substantivisk anv. SALJE NattBröd. 7, 8 (
1968;
om ä. förh.).
[SKOGS-LUPEN.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
överväxt l. igenväxt med skog; skogbeväxt. RÅLAMB 13: 95 (
1690).
PALMBLAD Palæst. 57 (
1823;
om landskap).
SÖDERWALL Suppl. 740 (
1958).
–
(1 g) SKOGS-LUS.
[sv. dial. skogslus, fästing]
(
†)
[SKOGS-LUS.ssg 1]
1) fästingen Amblyomma americanum Lin. PKALM (
1750) hos
LINNÉ Bref I. 8: 53. 1Brehm III. 2: 206 (
1876).
2) om broms? Skogslusen . . är wäl så stor, som någon Trollslända eller Libellula, och hafwer et långt, hwast och spröte-likt snyte, hwarmed hon sticker boskapen, som på långt håll, för hennes starka brummande med wingarna, häftigt rädas, löpa och fly.
LENÆUS Delsbo 158 (
1736,
1764).
–
SKOGS-LÅNEFOND ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (statlig) lånefond för skogsförbättring; särsk. i uttr. statens skogslånefond. SFS 1948,
nr 239, s. 426.
–
SKOGS-LÄGE. (
†)
(beskattning-senhet utgörande) jaktområde i skog; jfr läge 4 b slutet. TIDEMAN JämtelAfradsl. 39 (
1750).
–
SKOGS-LÄGENHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [SKOGS-LÄGENHET.ssg 1]
1) (†) om skogsområdes läge l. beskaffenhet; jfr lägenhet 1 3. Bl- BergshV 18: 156 (
1687).
[SKOGS-LÄGENHET.ssg 2]
2) om skog(sområde) tillhörande fastighet o. d. (jfr lägenhet 8); äv. (o. numera bl.) dels (mera tillf.) : lägenhet (se d. o. 9) där skogen dominerar, dels (i sht i fackspr.) om odlingslägenhet på kronopark. Bergv. 1: 389 (
1689).
Att faran för misshushållning med skogen skulle å en afsöndrad skogslägenhet . . vara större än om skogen står under stamhemmansegarens vård, är (osv.). BtRiksdP 1874, I. 1: nr 52,
s. 47
Ssg:
–
(1 g) SKOGS-LÄMMEL.
zool. lämmeln Myopus schisticolor Lilljeb. NILSSON Fauna 1: 384 (
1847).
–
SKOGS-LÄN.
skogrikt län (med skogsbruk ss. dominerande näringsgren). MosskT 1888,
s. 407.
I skogslänen påverkas hästhållningen per 100 ha åker av skogsinnehavet så att antalet där blir större än i jordbrukslänen. SONESSON BöndB 639 (
1955).
–
(1 g) SKOGS-LÄRKA.
( skog- c. 1815. skogs- 1738 osv.) [SKOGS-LÄRKA.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
lärka (SB d. o. 1) l. lärkliknande fågel som (huvudsakligen) lever i skog. MÖLLER 268 (
1745,
1755;
om kalanderlärkan).
[SKOGS-LÄRKA.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
zool. i inskränktare anv.: lärkan Lullula arborea Lin., trädlärka; äv.: piplärkan Anthus pratensis Lin., ängspiplärka; förr äv.: lärkan Galerida cristata Lin., tofslärka. LIND (
1738,
1749;
under haubenlerche;
om tofslärka).
FISCHERSTRÖM Mäl. 167 (
1785;
om trädlärka).
HAMMAR (
1936;
om trädlärka o. ängspiplärka).
–
SKOGS-LÄRLING.
[jfr t. forstlehrling]
(
numera föga br.)
skogselev. THELAUS Skog. 190 (
1865).
PT 1917,
nr 91 A,
s. 1 –
SKOGS-LÄROVERK ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰ (numera bl. ngn gg, med åldderdomlig prägel) undervisningsanstalt för utbildning av skogspersonal; särsk. ss. gemensam beteckning för statens skogsinstitut (l. skogshögskolan) o. statens skogsskolor; i pl. äv. enbart om statens skogsskolor. BtRStP 1856–57, IV. 1:
nr 136, s. 29.
SFS 1860,
nr 20, s. 1.
Ett skogsläroverk (inrättades) i Venedig år 1500, hvilket således är det äldsta skogsläroverket i Europa. THELAUS Skog. 138 ((
1865).
SFS 1938, s. 536
(i Pl., om statens skogsskolor). ÖSTERGREN (
1939).
–
(1 g) SKOGS-LÖK.
[SKOGS-LÖK.ssg 1]
1) bot. växten Allium scorodoprasum Lin.; förr äv. kallad italiensk tvebladig skogslök med runt huvud (jfr 2). RUDBECK CampElys. 2: 154 (1701: Italiansk).
RETZIUS FlOec. 39 (
1806).
[SKOGS-LÖK.ssg 2]
2) (
†)
om andra vilda lökarter (växande i skog). RUDBECK CampElys. 2: 145, 153 (
1701).
–
(1 g) SKOGS-LÖNN.
bot. trädet Acer platanoides Lin.i (allmän l. svensk) lönn. PriskurBergTrädg. 1891 – 92,
s. 6 –
SKOGS-LÖPARE. särsk.
om person som ofta l. (nästan) alltid strövar (l. uppehåller sig) i skog; skogskarl; (nordamerikansk) spejare, stigfinnare; stigman o. d.; jfr -löper. Vägbrytarne (i Canada) voro jesuitfäderne och det egendomliga canadiska slägtet af s. k. "skogslöpare" (coureurs de bois). HILDEBRAND Hellwald 1: 109 (
1876). "Det är ett gäft sällskap du vill gifva mig", sade Alf oblidt, "en fredlös skogslöpare och en förlupen träl".
LÖNNBERG Sigtr. 104 (
1892).
Vår Herre har inte skapt en tocken här spårsnödag, för att två gamla skogslöpare ska bli sittande inne i stugan. SPARRE MasJ 41 (
1922).
Gustav Vasa . . (byggde) sitt .. fäste (dvs. Vadstena slott) för att ingjuta respekt i en orolig provins, översvämmad av jutar, upproriska skogslöpare och svärmeandar. TurÅ 1938, s. 225. särsk. (
föga br.)
om satyr. RYDBERG Nakenh. 38 (
1895).
–
SKOGS-LÖPER,
r. l. m. [sv. dial. (Dalsl.) skogslöper (vars senare led är ordet löpare), eg. bildl. anv. av skogs-löpare]
(
†)
växten Lastrea dryopteris (Lin.) Bory, ekbräken. LINNÉ Vg. 235 (
1747;
angivet ss. dalsländskt namn).
FRIES Ordb. (
c. 1870;
angivet ss. dalsländskt namn).
–
SKOGS-LÖPNING.
löpning i skog; äv.: orientering(slöpning). DN(A) 1931,
nr 250, s. 16
(om orientering).
IdrBl. 1935,
nr 35, s. 3.
–
SKOGS-LÖT. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
"löt" (se löt, sbst.²) i skog. SCHRODERUS Comenius 189 (
1639).
–
(1 g) SKOGS-LÖV-BINDA. (
†)
växten Polygonuia dumetorum Lin., lövbinda. LILJA SkånFl. 259 (
1870).
–
SKOGS-MAN.
( skog- 1708–1936 (i bet. 2). skogs- 1555 osv.) [fsv. skoghman]
[SKOGS-MAN.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
till 1: (ociviliserad l. primitiv) man som lever i skog; jfr 4. Det är blott den vilda enstaka skogsmannen, som äfven till utvärtes daning starkt skiljer sig från de öfriga (människorna). LEOPOLD 5: 45 (
c. 1820).
jfr: Babianer, hwilka the kalla OranghGutans, (thet är Skogsmän,) äro mycket stoora, och vthi alt lijka Menniskor. KIÖPING Resa 95 (
1667); jfr
-människa 1 a. 2) till
1: manligt skogsväsen; särsk. om en (i skånsk folktro förekommande) manlig motsvarighet l. make till skogsrået, "manligt skogsrå".
(Lat.) Satyrus, . .
(sv.) Skogsman, apa, satyr
(gr.) Σάτυρος.
EKBLAD 461 (
1764).
Till de mytiska (folksagorna) höra sägnerna om . . skogsmannen eller busen. JmtFmT 3: 4 (
1902); jfr
buse, sbst.¹
⁴. Fast skogsfrun i regel tänkes såsom ett ensamt väsen, uppges hon stundom ha en man, skogsmannen, som väl i sägnen om Själv tänkes svara på hennes rop.
NordKult. 9: 125 (
1931).
[SKOGS-MAN.ssg 3]
3) till 1 skogskarl; särsk. i pregnantare anv. (se a – c). Vi voro . . i den årstiden, då "rönndrufvan glödde" – allt af en färgprakt, som endast hösten en kort tid bjuder skogsmannen. SCHRÖDER MinnSkog. 260 (
1888).
DENS. Skid. 16 (
1960. I en sådan här fråga
(som gäller skogens faror) har en gammal skogsman som du rikare erfarenheter än någon af oss
(sade herr Svantepolk till bergmästaren). HEIDENSTAM Folkung. 2: 17 (
1907). särsk.
[SKOGS-MAN.ssg 3.a]
a) (
numera i sht i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
= -karl a. TEITT Klag. 214 (
1555). "Skogmän", "skogkarlar" eller "skogskarlar" kallas ännu jägare och fångstmän.
EKMAN NorrlJakt 1 (
1910).
[SKOGS-MAN.ssg 3.b]
b) man som är kunnig i (o. sysslar med) skogshushållning o. d.; särsk. om skogstjänsteman; jfr forst-man. SvT 1852,
nr 180, s. 2.
Stockholms jägmästarklubb höll på onsdagskvällen sammanträde, som bevistades av ett 100-tal skogsmän från skilda delar av landet. SvD(A) 1933,
nr 66, s. 7. Ung skogsman med motorcykel kan beredas anställning under sommarmånaderna.
Därs. 1934,
nr 108, s. 20.
c) sport. =
-karl c. 4) (
förr)
till 1 c: fredlös l. från samhället skild (brottslig) man som gick på skogen l. höll till i skog l. skogstrakt(er); stigman; äv. i uttr. gå skogsman, gå på skogen; jfr 1. Suen gudmundson i guddarp, huilken för 10 åhr sedan hade dräpit en öff(ve)rdådigh skalk, och sedan ther ifrå uarit Skogzman. VDBötB 1622,
s. 548.
CAVALLIN Herdam. 4: 395 (
i handl. fr. 1708:
gångit).
De fredlöse kallades (på Island) . . skogsmän. HILDEBRAND Isl. 128 (
1883).
–
skogsmans-bana l. (bl. i ssgr till
-man 3 men där företrädesvis)
skogsmanna-bana.
till -man 3 b: bana (karriär) för skogsmän. BtRiksdP 1870, 1:
nr 1, Bil.
nr 6 b,
s. 32 -egenskap. särsk.
sport. till
-man 3 c. IdrBl. 1935, nr 125,
s. 4 –
skogsmans-förbund.
till -man 3 b; särsk. i uttr. västra Sveriges skogsmannaförbund, förr verksam sammanslutning mellan västsvenska skogsmän (skogstjänstemän, skogsägare o. d.) för befrämjande av skogshushållning o. skogsvård. GHT 1896,
nr 5 A,
s. 2.
–
skogsmans-koja särsk. till
-man 3.
(Skogsmannen) Eenokki besatt en grundlig erfarenhet i allt vad skogsmanskojor heter.
MUNSTERHJELM Vildm. 156 (
1936).
–
skogsmans-lya särsk. (
förr)
till -man 4 MOBERG Rid 217 (
1941).
–
skogsmans-sinne till -man 3. (De tre orienterarnas) skogsmannasinne är uppövat genom strövtåg i skogar och marker året om. IdrBl. 1935, julnr
s. 47.
–
skogsmans-skola.
till -man 3 b: skola för skogsmän; särsk. i uttr. lant- och skogsmanna- skola. SkogsvT 1907,
s. 21.
Styr(else)led(amot) i v:a Wärmml. lant- o. skogsmannaskola. Vem är det? 1923, s. 134. –
skogsmans-stånd.
mindre br.) till -man 3 a, om stammen av jägare l. fångstmän. EKMAN NorrlJakt 460 (
1910).
–
skogsmans-utbildning.
till -man 3 b: utbildning av skogsmän; skoglig utbildning. SkogsvT 1908,
s. 401.
–
skogsmans-yrke.
till -man 3 b. SkogsvT 1909, Fackupps.
s. 18.
–
(1, 1 i) SKOGS-MANGEL. (
†)
skogsbrist; jfr mangel, sbst.²
¹. JOHANSSON Noraskog 3: 408 (
i handl. fr. 1684).
–
SKOGS-MARK.
( skog- 1765. skogs- 1536 osv.) [ fsv. skogs mark]
(till övevägande del) skogbeväxt mark (se mark, sbst.¹ 3, 3 c, skog; för skogsproduktion använd l. lämplig mark; äv. dels: skogsjord (se d. o. 2, delsi skogsområde; i sht förr äv.: skogsbygd l. skogstrakt (jfr mark, sbst.¹ 3 d). Jach wil icke låta mijn öghon soffua, .. Til tess iach finner itt rum för herranom . . Sy wij haffue hört thet j Ephrata, wij haffue funnet thet j skogs markenne. Psalt. 132: 6 (öv. 1536;
LUTHER: auff dem felde des waldes,
Vulg.: in campis silvæ;
Bib. 1917 skogsbygden). Ännu . . låder wid många gamla fäpigor mycken widskepelse, häxeri och diäfwulskap, i synerhet up i skogsmarcken.
BROMAN Glys. 3: 199 (c. (
1730).
Kila socken .. upptages i söder till stor del af Kolmordens skogsmarker. HÖJER Sv. 1: 163 (
1873).
Skogsmarken består av tre huvudbeståndsdelar, nämligen mineraljord, humusämnen samt vatten. GEETE o. GRINNDAL 15 (
1923).
Enligt inventeringar .. utgjorde ytan av den stormhärjade skogsmarken 11,5 % av de undersökta skogsarealerna inom Gästrikland och Dalarna. LAHT 1955,
s. 22.
Ssgr:
–
skogsmarks-areal.
JernkA 1896,
s. 61.
–
skogsmans-typ.
TSvLärov. 1943, s. 19o.
-värde. SFS 1920,
s. 535.
–
SKOGS-MARSCH.
marsch (se marsch, sbst.¹ [SKOGS-MARSCH.ssg 1]
1) i l. genom skog; särsk. (mil.) motsv. marsch, sbst.¹ ¹ a. InfRegl. 1939, 2: 60.
WIGFORSS Minn. 1: 359 (
1950).
–
SKOGS-MASKIN. särsk.
: skogsaverkningsmaskin. Ny skogsmaskin skördar ett helt träd i minuten. SvD(A) 1965,
nr 300, s. 32
(rubrik). –
SKOGS-MASSA.
1) motsv
massa sbst.¹
³ 4: myckenhet l. mängd av skog; äv.
(skogsv.) överg ende i bet.: virkesmassa. Flottning
(är) .. ett beqvämt och ofta oumbärligt sätt till större skogsmassors transportering.
STRÖM Skogsh. 108 (
1822).
CARLÉN Skuggsp. 1: 345 (
1861,
1855).
[SKOGS-MASSA.ssg 2]
2) (
numera bl. mera tillf.)
motsv. massa, sbst.² 6; särsk.: sammanlagd l. odelad skogsareal. VDAkt. 1782,
nr 561.
–
SKOGS-MATEMATIK.
[jfr t. forstmathematik]
(
i fackspr.)
matematik tillämpad i skogshushållningsläran l. vid vissa skogsförrättningar. BtRiksdP 1875, 1:
nr 1, Bil. nr 5 b,
s. 12 –
SKOGS-MATEMATISK (
i fackspr.)
adj. till -matematik. BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit.
s. 34.
–
SKOGS-MATROS.
[sv. slang skogsmatros (SoS
1914, s. 92)] (
vard.)
kustartillerist. HELLSTRÖM Storm 124 (
1935).
–
SKOGS-MEDEL pl.
(i sht statliga l. kommunala) medel (se medel, sbst. [SKOGS-MEDEL.ssg 14]
14) härrörande från skog (tillhörande kronan resp. utgörande sockenallmänning); äv. ss. inkomsttitel o. d., särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. statens (l. statsverkets) skogsmedel. BtRiksdP 1869, 1: nr 1, Bil. nr 6 b, s. 16 Skogsmedel, beräknade (i stateregleringen) till 1,600,000 kronor, hafva under år 1889 . . lemnat en inkomst af 2,720,370 kronor 16 öre. Därs. 1890, 1: Inkomstberäkn. 1: 4.
NYSTRÖM SvGeogr. 460 (
1895;
härrörande från socknarnas besparingsskogar i övre Dalarna). 2SVUppslB 27: 280 (1953: Statens).
SSgr:
–
skogsmedels-belopp, äv. föga br.)
skogsmedel-belopp.
jfr belopp I a. BtRiksdP 1900, 7Hufvudtit.
s. 141.
–
skogsmedels-fond.
fond avsatt av skogsmedel; särsk. om besparingsskogfrond. SFS 1889,
Bih. nr 4, s. 38.
–
skogsmedels-inkomst.
inkomst i form av skogsmedel. SFS 1884,
Bih. nr 4, s. 29.
TSvLärov. 1954,
s. 775.
–
(1 g) SKOGS-MES.
[jfr t. waldmeise]
(
numera föga br.)
fågel av släktet Parus Lin., mes. HOLMGREN Fogl. 172 (
1867;
i pl., om släktet).
STUXBERG Djursk. 2: 318 (
1893:;
i pl., om släktet). Ssg (numera föga br.):
–
SKOGS-METEOROLOGI. (
i fackspr.)
om gren av meteorologien, som sysslar med de för skog l. skogstrakter speciella meteorologiska faktorerna, särsk. för att få (en för skogshushållningen värdefull) kunskap om dessas betydelse för trädens livsbetingelser. LD 1960,
nr 159, s. 15.
–
SKOGS-METEOROLOGISK. (
i fackspr.)
adj. till -meteorologi. Skogsmeteorologiska stationer. BtSvStat. Q 1877,
s. 47.
Skogsmeteorologiska undersökningar. BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit.
s. 50. =
-MIL. särsk. (
förr)
om ett i fråga om längre avstånd (i skog l. terräng) använt, särsk. c. fem kilometer utgörande längdmått, motsatt: officiell svensk mil; jfr rast, sbst.¹ I 1. LINNÉ Dal. 103 (
1734).
JANSSON 54 (
1950).
–
SKOGS-MO.
[SKOGS-MO.ssg 1]
1) (
numera bl. i vissa trakter)
mo (se mo, sbst. [SKOGS-MO.ssg 1]
1) av den art som finnes i skog; jfr -jord 2. SockenbeskrHäls. 89 (
1790).
[SKOGS-MO.ssg 2]
2) skogbeväxt (o. i ett skogskomplex ingående) mo (se mo, sbst. 2). Frey 1844,
s. 17.
–
SKOGS-MODER.
[jfr t. waldmutter, lett. mez_va mate]
1) (i fråga om utländska föreställningar) om kvinnligt skogsväsen.
Rig 1933, s. 162
(i lettisk folktro). [SKOGS-MODER.ssg 2]
2) [jfr nylat. syiva mater]
(
†)
bildl.: murgröna. 2LinkBiblH 4: 71 (
c. 1550).
–
(1 g) SKOGS-MOROT. (
†)
växten Daucus carota Lin. ssp. silvestris (Mill.) Hyl., vild morot. BROMELIUS Chl. 23 (
1694).
–
SKOGS-MOSAIK. (
i sht förr)
mer l. mindre mosaikliknande dekoration bestående av ingredienser från skog (kottar l. kottfjäll, ollon, mossa o. d.). Brefpress af skogsmosaik.
HemslöjdsutstSthm 1880,
s. 201.
HAGDAHL DBäst. 186 (
1885;
på bård till fodral till blomkruka).
–
(1 g) SKOGS-MOSSA,
sbst.¹ [SKOGS-MOSSA.ssg 1]
1) mossa som (företrädesvis) växer i skog, särsk. ss. (inslag i) mosstäcke på marken; äv. (bot.) i inskränktare anv., särsk. dels: (mossa av) släktet Dicranum Hedw., kvastmossa, dels: mossan Pleurozium Schreberi (Brid.) Mitt., husmossa, dels (o. numera bl.): mossan Aylocomium splendens (Hedw.) Br. o. Sch., väggmossa. Marken är här (på Hunneberg) mästendels nog jämn, öfvertäkt med skogsmåssa (Hypnum) samt beväxt med hög, tät och mörk Granskog. KALM VgBah. 61 (
1746).
ROTHOF 673 (
1762;
om Hylocomium splendens). SvBot. nr 276 (
1806;
om Pleuro- zium Schreberi). Lilfeblad Fl. 539 (
1816;
om släktet Dicra- num).
Det finns gula tyger, som är som gammal mässing eller våt skogsmossa. Form 1946,
s. 97.
2) (†) laven Sticta silvatica (Huds.) Ach., ärrlav.
NJournHush. 1791,
s. 196.
–
SKOGS-MOSSE, förr äv.
-MOSSA , sbst.² [SKOGS-MOSSE.ssg 1]
1) moosse i skog; äv. (i sht i fackspr.) : skogbeväxt mosse, särsk.: skogshögmosse. STENIUS KiärrMoss. 23 (
1742).
SvSkog. 304 (
1928;
om skogshögmosse). (En viss
trasmattsbotten) ger något av stämningen från björkhagar och skogsmossar.
Form 1947,
s. 58.
[SKOGS-MOSSE.ssg 2]
2) [jfr d. skovmose i motsv. anv.]
(
i fackspr.)
mosse bestående l. bildad av skogstorv. FRIES BotUtfl. 2: 49 (
1847,
1852).
–
SKOGS-MOTIV.
från skog l. skogslandskap o.. d. hämtat motiv (se d. o. 3).
–
skogsmunke-levnad.
eremit(er)s levnad. LIND (
1749;
under einsiedlerey).
–
(1 g) SKOGS-MURBRÄKEN. (
†)
växten Asplenium adiantumnigrum Lin., glansbräken. LILJA SkånFl. 774 (
1870).
–
(1 g) SKOGS-MURMELDJUR ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. zool. murmeldjuret Marmota monax Lin. Brehm 4: 588 (
1923).
–
(1 g) SKOGS-MUS.
om de till familjen råttdjur hörande (i äldre systematik ss. en enda art uppfattade) arterna Silvæmus sillvaticus Lin. (äv., i sht zool., kallad mindre l. liten skogsmus) o. S. flavicollis Melchior (äv., i sht zool., kallad större l. stor skogsmus); stundom äv. (numera icke i zoologiskt fackspr.) o andra möss l. små råttliknande gnagare som (företrädesvis) leva i skog; jfr -råtta. Råttor och Möss . . äre mångahanda slagh, bådhe Skogsmöss och heemske. Finnas och understundom huijte Råttor, ändoch sällan. FORSIUS Phys. 273 (
1611).
LINNÉ SystNat. 10 (
1748). tn liten Skogsmus i Peru, där kallad Chinchilla, . . äger en spinnbar ull af lika finhet med spindelväf.
MODEER PVetA 1788,
s. 6.
Stora skogsmusen eller halsbandsmusen. Djur- Värld 12: 234 (
1960).
Därs. 239 (:
mindre).
–
SKOGS-MUSEUM.
museum med samlingar som belysa skogsbrukets historia (i visst land). SkogsvT 1905,
s. 438.
–
(1 g) SKOGS-MUSSERON. (
†)
om en i fuktig barrskogsmark (från mitten av juni) växande musseron som nära överensstämmer med l. utgör en varietet av hovsvamp (se d. o. 1). LAGERGREN SvMatv. 84 (
1880).
–
(1 g) SKOGS-MYGGA entomol. stickmyggan Ochlerotatus nemorosus Meig. SvDjurv. 475 (
1930).
–
SKOGS-MYLLA mylla (av den art som finnes) i skog; förr äv. med speciellare anv.: sandmylla med starkt inslag av sand o. d. (jfr -jord 2). Skogs-Mylla, som ock kallas Lätt-jord, nämnes den, som äger mer fin sand och mull i sig än lera. HushBibl. 1755,
s. 12.
TurÅ 1962,
s. 44.
–
SKOGS-MYR,
äv. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
–
SKOGS-MYRA,
sbst.¹ (skog- 1642. skoge- 1543. skogs- 1779 osv.) myr i skog; särsk. dels motsatt, dels liktydigt med: hömyr l. slåttermyr. NorrlS 1 – 6: 134 (
1543).
6 godhe män skola syna och see huadh . ( 543). b godhe man skoia syna och see huadh skadha moomännerna och Skorpe männer haffua giordt Gottne männer på deres skougmyror vthi fiellet widh deras fääbodhar. ÅngermDomb. 1642,
fol. 203. Ur praktisk synpunkt kunna myrarne anses vara af tvenne slag, s. k. fodereller slåttermyrar och egentliga skogsmyrar eller mossar.
SvGeol C
92: 27 (
1888).
–
(1 g) SKOGS-MYRA,
sbst.² [jfr t. waldameise, eng. wood ant]
i sht
zool. särsk.
: myran Formica rufa Lin. (äv. kallad stor l. röd skogs- myra), röd stackmyra. CFDAHLGREN 2: 113 (
1840).
En och annan gång träffar man i jaktlitteraturen klagolåt öfver att de stora skogsmyrorna uppträdt i ensamma jakthyddor och (osv.). JAHN DjurJägL 47 (
1909).
Ymer 1919, s. 354 (:
röda).
–
(1 g) SKOGS-MYSK. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -lilja 2 c. FRIES BotUtfl. 3: 227 (
1864;
angivet ss. småländskt namn) .
–
(1 g) SKOGS-MÅ. (
föga br.)
bot. Växten Ribes alpinum Lin., måbär. LYTTKENS Namnlista 21 (
1907).
DENS. SvVäxtn. 865 (
1911).
–
(1 g) SKOGS-MÅBÄR ~²⁰, äv. ~⁰². (numera föga br.) == -må. PriskurBergTrädg. 1891–92,
s. 8.
LYTTKENS Namnlista 21 (
1907).
–
SKOGS-MÅN. (
†)
beskaffenhet hos skogsmark; jfr mån, sbst.¹ ⁴. LandtmFörordn. 37 (
1700).
–
(1 g) SKOGS-MÅRA. (
numera föga br.)
bot. växten Galium pumilum Murr., backmåra. Liljeblad Fl. 90 (
1816).
LYTTKENS Växtn. 169 (
1904).
–
(1 g) SKOGS-MÅRD.
djuret Martes martes Lin., mård; äv. om skinnet. ORRELIUS Diurr. 9: 1 (
1750).
SvD(A) 1927,
nr 98, s. 9.
–
SKOGS-MÅRKA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
"mårka" i l. genom skog. BotN 1846, s. 4
(i skildring från södra Lappl.). –
SKOGS-MÄNNISKA.
[jfr t. waldmensch]
[SKOGS-MÄNNISKA.ssg 1]
1) människa som lever i skog (l. vildmark), särsk. ss. vilde l. utom samhället. (Sv.) Skogsmenniska . . (fr.) Solitaire, Erémite. Homme isolé. NORDFORSS (
1805).
ALMQVIST Amor. 119 (
1839;
om fredlös).
CASTRÉN Res. 2: 199 (
1846;
i pl., om sibirisk samojedstam).
Han förfasar sig över (ryssarnas) . . okammade hår och skägg, som kom dem att i européernas ögon se ut som skogsmänniskor. Grimberg VärldH 10: 590 (1941). särsk. i utvidgad anv.
[SKOGS-MÄNNISKA.ssg 1.a]
a) (
numera föga br.)
om varelse (människa, apa) uppfattad ss. ett slags mellanting mellan apa o. människa; förr särsk.: människoliknande apa, i sht: orangutang (äv. kallad asiatisk skogsmänniska). Denna art människor (s. k. "nattmänniskor") som ock kallas skogsmänniskor, Orang-Outang, föres med mera skäl til människo- än apeslägtet. ORRELIUS Djurkänn. 41 (
1776).
1Brehm 1: 10 (
1874;
i pl., om människoapor ss. en underavdelning av familjen gamla världens apor").
Schimpansen . . benämndes fordom "afrikanska skogsmenniskan" och förvexlades vanligen af äldre resande med orang-utangen. Rebau NatH 1: 60 (
1879).
Därs. (: "asiatiska skogsmenniskan"). Även de hårbeklädda skogsmänniskor, som stundom förevisas för pängar, äro av allt att döma liknande återslag till redan passerade djurliknande utvecklingsstadier.
LIDFORSS Kås. 1: 19 (
1908.
[SKOGS-MÄNNISKA.ssg 1.b]
b) rå l. ocviliserad människa, "vilde" o. d.; särsk. i uttr. litteraturens skogsmänniska, Om Shakespeare. Shakespeare är litteraturens skogsmenmiska. LEOPOLD 5: 45 (
1801).
[SKOGS-MÄNNISKA.ssg 2]
2) människa som (ofta vistas l. strövar i o.) är väl förtrogen med (allt som rör) skog. FRÖDING ESkr. 2: 236 (
1896).
–
SKOGS-MÄRKE.
[fsv. skogha märke, skogs märke (i bet. 1); jfr t. holzreichen, waldzeichen (i bet. 2 b)]
[SKOGS-MÄRKE.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
märke angivandG gräns i skog. TbLödöse 219 (
1590).
[SKOGS-MÄRKE.ssg 2]
2) om märke på träd l. virke. [SKOGS-MÄRKE.ssg 2.a]
a) [märket inhugges vanl. i skogen av huggaren]
skogsv. huggyxmärke. FREDENBERG Sågtimm. 43 (
1892).
[SKOGS-MÄRKE.ssg 2.b]
b) (
†)
märke som på stämplas träd som skall avverkas (stämpelmärke) l. användes för att utmärka ägaren till träd med vildbisvärm. (Sv.) Skogsmärke, . . (t.) das Anschlagen mit dem Holzhammer. MÖLLER (
1790).
(Sv.) Skogsmärke. (T.) Holzzeichen . . Zeidelzeichen. HEINRICH (
1828).
–
SKOGS-MÄSSA.
mässa (se mässa, sbst. [SKOGS-MÄSSA.ssg 5]
5) för skogsfolk (se d. o. 2). SvD(A) 1925,
nr 338, s. 6.
–
SKOGS-MÄSTARE.
(skog- 1640–1888. skogs 1749 osv.) [jfr t. forstmeister, waldmeister]
(högre) skogstjänsteman l. skogsuppsy ningsman o. d.; särsk. o. i skildring av sv. förh. bl.): skogstjänsteman med examen från statens skogsmästarskola (l. den äldre motsvarigheten härtill, Klotens fortsättningsskola); jfr forst-mästare. (Lat.) Saltuarius . . (sv.) En skogzwacktare, skoghmästare . . (t.) Forstmeister. Linc. (
1640).
STRINDBERG Brev 7: 93 (
1888;
om danska förh.).
SFS 1920,
s. 2630.
Ssgr:
–
skogsmästar-elev, äv.
skogsmästare-elev.
elev vid skogsmästarskola (l. Klotens fortsättningsskola). DN(A) 1963,
nr 284, s. 22.
–
skogsmästar-examen.
ÖSTERGREN (cit. fr. 1931).
–
skogsmästar-förbund(et).
i uttr. svenska skogsmästarförbundet (l. enbart skogsmästarförbundet). SvD(A) 1919,
nr 70 A,
s. 10.
–
skogsmästar-skola.
om statlig undervisningsanstalt (i Skinnskatteberg) som ger den undervisning som anses erforderlig för förvaltare inom mindre l. medelstort skogsbruk o. d.; särsk. i uttr. statens skogsmästarskola. SFS 1944,
s. 1775.
–
SKOGS-MÄTNING.
[jfr t. forstvermessung]
skogsv. uppmätning av skog för kartläggning o. dyl. l. (vanl.) uppmätning o. kartläggning av skog; jfr
mätning 1 o. fältmätning.
SPF 1813,
s. 21.
–
SKOGS-MÖNSTER. (
numera bl. tillf.)
om mönster (se mönster, sbst.³ 5) med (visst slags) skogsmotiv. En duk af så kallat Skogznönster. ÅgerupArk. Bouppt.
1750.
–
SKOGS-MÖRDARE. särsk. (
†)
: skogsskovlare, skogsförödare. VetAH 1758,
s. 215.
–
SKOGS-MÖRK.
(skog- 1888–1955. skogs- 1900 osv.) (i sht i vitter stil) om område (t. ex. dal, strand, ö): som är beväxt l. uppfylld av mörk skog l. som är mörk l. ger ett mörkt intryck gm förekomst av (barr)skog; äv. bildl. RYDBERG Varia 179 (
1888,
1894;
om alpdal).
Norrsjöns järngråa vatten och skogsmörka, berghöga stränder. KOCH GudVV 1: 135 (
1916).
Ja, plundrat ha vi var jungfrulig strand: / urminnes blodskuld häftar vid vår hand, / och släktets skräck står skogsmörk kring vårt jag. EDFELT Eld. 37 (
1943).
–
SKOGS-MÖRKER.
(kompakt) mörker som råder i skog (under dygnets mörka timmar); äv. mer l. mindre liktydigt med: mörk skog. KNÖPPEL SvRidd. 13 (
1912).
Spåren försvunno in i skogsmörkret. KRUSENSTJERNA FaTT 1: 329 (
1935).
–
SKOGS-NABBE.
[fsv. skogs nabber]
(
numera nästan bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
skogbeväxt udde l. backe. NVedboDomb. Vårt. 1749,
§ 228.
–
SKOGS-NAMN. särsk.
: namn på skog l. skogsparti l. skogsområde. Uppl. 1: 417 (
1903).
–
(1 g) SKOGS-NARCISS. (
†)
i uttr. gul l. blekgul skogs- narciss, om växten Narcissus pseudonarcissus Lin., påsklilja. RUDBECK CampElys. 2: 70 (1701: Blekgul.
Därs. 80 (:
Gul.
–
(1 g) SKOGS-NARV.
[SKOGS-NARV.ssg 1]
1) (
†)
om vissa växter av släktet Stellaria Lin. [SKOGS-NARV.ssg 1.a]
a) växten S. nemorum Lin., lundstjärnblomma. LILJEBLAD Fl. 153 (
1792).
FISCHERSTRÖM 4: 331 (
c. 1795).
NJournHush. 1800,
s. 102.
[SKOGS-NARV.ssg 1.b]
b) växten S. longifolia Mühl., skogsstjärnblomma.
NYMAN VäxtNatH 1: 409 (
1867).
DENS. FanerogFl. 107 (
1873).
[SKOGS-NARV.ssg 2]
2) bot. växten Moehringia trinervia (Lin.) Clairv. (förr äv. kallad vanlig skogsnarv); i sht förr äv. i uttr. stor- blommig skogsnarv, växten Moehringia lateriflora (Lin.) Fenzl, ryssnarv. FISCHERSTRÖM 1: 156 (
1779).
LILJA SkånFl. 292 (1870: Wanlig).
ArkBot. II. 1: 61 (1904: Storblommig).
Ssg:
–
skogsnarv-släkte(t).
bot. till -narv 2: släktet Moehringia Lin. SvUppslB (
1935).
–
SKOGS-NATUR.
av skog präglad natur (se d. o. 10) l. natur i skogstrakt(er) o. d. EICHHORN Stud. 1: 20 (
1869).
–
SKOGS-NEJD. (
numera i sht i vitter stil)
skogstrakt. SvT 1852,
nr 15, s. 1.
–
(1 g) SKOGS-NEJLIKA [SKOGS-NEJLIKA.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
bot. om vissa växter tillhörande släktet Melandrium Lin. [SKOGS-NEJLIKA.ssg 1.a]
a) växten M. album (Mill.) Garcke? vitblära; särsk. i uttr. vit skogsnejlika (förr äv. vit bredbladad skogsnejlika l. vit skogsnejlika med breda blad). TILLANDZ C 6 a (
1683).
BROMELIUS Chl. 60 (1694: bredbladade). Hwijta Skogsneglikor med brede blad.
LINDESTOLPE FlWiksb. 22 (
1716).
AUERBACH (1913: vit). [SKOGS-NEJLIKA.ssg 1.b]
b) i uttr. röd skogsnejlika, Växten M. rubrum (Weig.) Garcke, rödblära. BROMELIUS Chl. 60 (
1694).
AUERBACH (
1913).
[SKOGS-NEJLIKA.ssg 2]
2) (
†)
om växten Silene nutans Lin. (backglim)? (Lat.) Lychnis sylv. angustifolia cauliculis turgidis striatis .. (sv.) Smalbladade hwijta Skogzneglikor. BROMELIUS Chl. 60 (
1694).
–
SKOGS-NOMAD.
nomad som (huvudsakligen) lever i skogstrakter. DONNER Sib. 56 (
1933).
–
(1 g) SKOGS-NOPPA bot. växten Gnaphalinum silvaticum Lin. GOSSELMAN BlekFl. 143 (
1865).
–
(1 g) SKOGS-NUNNA.
[SKOGS-NUNNA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
entomol. fjärilen Lymantria monacha Lin., barrskogsnunna. WALLENGREN HetFjär. 2: 370 (
1885).
SDS 1899,
nr 155, s. 2.
[SKOGS-NUNNA.ssg 2]
2) (
†)
växten Corydalis cava (Lin.) Schw. o. K., hålnunneört; jfr nunna 2 b, c. KINDBERG SvNamn 25 (
1905).
–
SKOGS-NUVA,
se skogs- snuva.
–
(1 g) SKOGS-NYCKELBLOMSTER. (
†)
bot. växten Orchis maculata Lin.i jungfru Marie nycklar. LILJA SkånFl. 635 (
1870).
–
SKOGS-NYMF.
[jfr t. waldnymphe (i bet. 1, 2)]
1) nymf (se d. o.
1 [SKOGS-NYMF.ssg 2.a]
a) som tänktes leva i skog, dryad. MÖLLER (
1755;
under bocager). särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.;
[jfr 2.
NORDENFLYCHT (SvS) 1: 96 (
1745).
Bäcken, som i kastningen ej annat möter, än lindar, cypreszer och gräswalf, der Skogs-Nymfer hwila på blomster-bäddar, omgifna af Osksulden, Nöjet och Kärleken. GT 1787,
nr 24, s. 3.
IdrBl. 1935,
nr 29, s. 7
(om dansöser föreställande skogsnymfer). 2) (†) kolibrin Chrysolampis mosquitus Lin.; äv. allmännare: fågel tillhörande en i äldre systematik uppställd grupp ("familj") l. uppställt släkte av kolibrier kännetecknade av rak l. bl. svagt böjd näbb med små inskärningar bakom den raka spetsen.
1Brehm 2: 186 (
1875).
2Brehm 2: 297 1884;
i pl. best., om gruppen).
Ssg:
–
skogsnymf-släkte(t). (
†) till
2, om ett i äldre systematik uppställt, "skogsnymferna" omfattande släkte (Lampornis Swains.).
NF 9: 629(
1885).
–
SKOGS-NYVA,
se skogssnuva
–
SKOGS-NÄBBA.
[SKOGS-NÄBBA.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
till 1: "näbba" (se näbba, sbst. [SKOGS-NÄBBA.ssg 2]
2) som bor l. uppehåller sig i skog(strakt). BREMER FamH 2: 237 (
1831).
[SKOGS-NÄBBA.ssg 2]
2) (
†)
till 1 g: skogsnäva. NYMAN VäxtNatH 1: 361 (
1867).
–
SKOGS-NÄRING.
skogsbruk ss. näring (se näring, sbst.² 3); äv. om visst slags avverkning (l. annan sysselsättning i skog) ss. näringsfång. Vedhygget blir under 1800-talet den viktigaste skogsnäringen. SMEDS Malaxb. 287 (
1935).
IllSvOrdb. (
1955).
–
SKOGS-NÄSTE. (
numera bl. i vitter stil)
näste i skog; särsk. motsv. näste, sbst.¹ ² a. NORDBERG C12 1: 898 (
1740).
AFZELIUS Sag. 6: 145 (
1851).
–
SKOGS-NÄT. (
†)
jaktnät (för skogsdjur). Hembygden(Hfors) 1913, s. 75 (1624.
–
(1 g) SKOGS-NÄVA.
bot. växten Geranium silvaticum Lin., midsommarblomster. GOSSELMAN BlekFl. 73 (
1865).
–
SKOGS-NÖT. (
mera tillf.)
nöt från vilt växande hasselbuske. SvD(A) 1915,
nr 303 A,
s. 15 –
SKOGS-OCEAN. (
i sht i vitter stil,
mera tillf.)
"ocean" (se ocean, sbst. [SKOGS-OCEAN.ssg 2]
2) av skog. KNÖPPEL Barb. 175 (
1916).
–
SKOGS-ODEL. (
†)
skogsjord (se d. o. 2); skogsmark; jfr odal, sbst. 2 CRÆLIUS TunaL 140 (
1774).
BotN 1851,
s. 215.
–
SKOGS-ODLA.
företa skogssådd l. skogsplantering (o. därigm dra upp skog) på (område, t. ex. kalhygge l. åkermark); äv. abs. BtRiksdP 1879,
I. 1: nr 12, s. 16.
SONESSON BöndB 988 1955 abs.). –
SKOGS-ODLARE.
person som företar skogsodling; i sht förr äv. allmännare övergående i bet.: person som idkar skogsbruk. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 282 (
1857;
allmännare).
BtRiksdP 1890, 7HUfvudtit.
s. 71.
–
SKOGS-ODLING.
[SKOGS-ODLING.ssg 1]
1) (uppdragande av skog gm) skogssådd l. skogsplantering; äv. allmännare: uppdragande (o. vård) av skog; i sht förr äv. övergående i bet.: skogsbruk; jfr -kultur 1. Skogsodling är uppdragandet af skog förmedelst frösådd utur hand eller plantering. BJÖRKMAN Skogssk. I (
1868).
(Svedjebruk) kan . . med ekonomisk fördel bedrifvas i trakter, der låga virkespriser göra skogsodling mindre lönande. JUHLIN-DANNFELT 387 (
1886).
Fattar man begreppet skogsodling i mer vidsträckt bemärkelse, är det klart att (uppluckring av markytan för underlättande av självsådd) . . måste betraktas som en skogsodlingsåtgärd. GEETE o. GRINNDAL 81 (192)3. Våren (är skogsodlingarnas speciella tid.
TurÅ 1959,
s. 53.
[SKOGS-ODLING.ssg 2]
2) område på vilket skogsodling (i bet. 1) företagits l. område med skogsplantor l. skogsträd som såtts l. planterats. SkogsvT 1910,
s. 397.
Ssgr (till odling 1):
–
skogsodlings-anslag.
jfr anslag 17. SFS 1930,
s. 615.
–
skogsodlings-arbete.
BtRiksdP 1894, I. 1:
nr 30, Utlåtkammarkoll.
s. 30.
–
skogsodlings-försök.
BtRikdP 1901, 9Hufvudtit.
s. 51.
–
skogsodlings-gräns.
särsk.: på skogsrevir nära skogsgränsen i Norrl. o. Dalarna fastställd gräns som avskiljer de närmast fjäll l. tundra liggande områdena inom vilka skogsbruk ger ringa ekonomiskt utbyte o. får l. bör bedrivas endast i begränsad omfattning. SELANDER LevLandsk. 290 (
1955).
–
skogsodlings-metod JernkA 1875,
s. 1.
–
skogsodlings-redskap.
Skogsvänn. 1883,
s. 7.
–
skogsodlings-skyldighet.
skyldighet att utföra skogsodling. Skogsägaren 1930,
s. 43.
–
skogsodlings-tvång tvång att utföra skogsodling. SkogsvT 1906,
s. 250.
åtgärd. SFS 1918,
s. 1332.
–
(1 g) SKOGS-OGRÄS ~⁰² l. ~²⁰. (numera mindre br.) om vegetation av buskar l. ljung l. bärris l. värdelösa träd o. d. som hindrar l. försvårar (värdefulla) skogsplantors uppväxt l. inkräktar på de värdefulla trädens utrymme. STRÖM Skogsh. 152 (
1830).
Ljung och skogsogräs. JernkA 1851,
s. 222.
Under större delen av 1800-talet ansågs . . (björken) . . såsom ett "skogsogräs" inom barrskogen. SvSkog. 595 (1928).
ÖSTERGREN (
1939).
–
(1 g) SKOGS-OKRUT. (
†)
skogsogräs. BROWALLIUS Holbg 109 (
1744;
i bild; d. orig.: SkooUkrud).
–
(1 g) SKOGS-OLVON bot. växten Viburnum opulus Lin., olvon. PriskurBergTrädg. 1891–92,
s. 9 –
SKOGS-OMBUDSMAN ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (förr) tjänsteman som hade till uppgift att biträda bergsfiskal med uppsikt över bergslagsskog. Bergv. 2: 675 (
1755;
vid Stora Kopparberget).
PT 1791,
nr 57, s. 4.
–
SKOGS-OMRÅDE ~⁰²⁰. jfr
område 2. Staten
(har) af sina stora skogsområden
(i Norrl.) upplåtit
(osv.). NDA 1876,
nr 244, s. 2.
En farm kontinuerligt planterad med bomull hade en 105 gånger större stoftflykt än . . motsvarande skogsområde. SvGeogrÅb. 1952,
s. 76.
–
SKOGS-ORDER. (
†)
skogsordning. RARP 3: 330 (
1643).
–
SKOGS-ORDINANTIE l.
-ORDINANS. (
†)
skogsordning. HSH 31: 161 (1663: Skogz ordinanz).
RISINGH LandB 66 (1671: Skogz-ordinantier,
pl.).
–
SKOGS-ORDLISTA ~⁰²⁰. ordlista över skogliga termer. Skogsordlista. (1969; boktitel).
–
SKOGS-ORDNING.
[jfr t. holzordnung, waldordnung]
(
i sht om ä. förh.)
om lagbestämmelser l. förordning rörande skogs i sht rörande rätt att utnyttja l. skyldighet att vårda l. hushålla med skog, särsk. kronoskog l. skogsallmänning; jfr ordning 3 b. RP
11: 456 (
1646).
Skogsordningen för Hammartridjung i Upland utgafs 1379. LAGERBRING 1Hist. 3: 673 (
1776).
Flera skogsordningar af mera enskild natur utgåfvos i Tyskland redan under medeltiden. THELAUS Skog. 98 (
1865).
Skogsordningen av (1894). 2SvUppslB 26: 294 (
1953).
–
(1 g) SKOGS-ORKIS. (
†)
växten Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. NEUMAN o. AHLFENGREN Fl. 629 (
1901).
–
(1 g) SKOGS-ORM.
[fsv. skogs ormber (i bet. 1); jfr t. waldschlange (i bet. 1), holzwurm (i bet. 2)]
[SKOGS-ORM.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
(mindre) orm (särsk. huggorm l. snok) som företrädesvis uppehåller (l. anses uppehålla) sig i skog; förr särsk.: svart huggorm. (Lat.) Coluber .. (sv.) skogs orm. VarRerV 54 (
1538).
(Sv.) Skogsorm. (T.) Waldtschlange. (Lat.) Coluber. (Gr.) ὄφις. SCHRODERUS Dict. 99 (
c. 1635).
Skogs-Ormen Prester (dvs. en varie- tet av huggorm) med sin nästan hel svarta färg. VetAH 1795,
s. 183.
[SKOGS-ORM.ssg 2]
2) (
†)
om larv som lever (under barken l. i veden) på träd o. d. (t. ex. vedborre). (T.) Holzwurm, . . (lat.) cossus, (sv.) skogsorm. DÄHNERT 127 (
1746).
–
SKOGS-ORT.
( skog- 1756. skogs- 1669–1954) (numera mindre br.)
skogsbygd; i sht förr äv. om mindre område med skog: skogstrakt, skogsområde. Till (tsarens jakt) är .. förordnat hardt widh Muscou een Skogzohrt, som är tiock och full af trän. BARCKHUSEN Cotossichin 89 (
1669).
VgFmT 6–
7: 39 (
1755).
Uppl. 2: 323 (
1908). särsk.
[jfr t. waldstatt, waldstätte]
= -kanton. NF 14: 755(
1890).
2SvUppslB 30: 870 (
1954).
–
(1 g) SKOGS-OXE.
[jfr t. waldochse]
(
†)
om (hanne av) i skog (företrädesvis) levande oxdjur, särsk.: uroxe; äv. om antilop l. hjortdjur; jfr oxe 1 g o. vild-oxe. Tijn barn woro försmechtadhe, the lågho på alla gator såsom en besnerd (dvs. fångad) skogs oxe. Jes. 51: 20 (
Bib. 1541;
LUTHER: waldochse,
Vulg.: oryx;
Bib. 1917 antiloper).
Whroxar äre wilde Skogsoxar, grymme och mykit starcke. FORSIUS Phys. 262 (
1611).
ÖDMANN StrSaml. 1: 28 (
1785;
om hjortdjur).
–
(1 g) SKOGS-PADDA. (
numera bl. mera tillf.)
padda som (företrädesvis) lever i skog. LINNÉ Vg. 261 (
1747).
–
(1 g) SKOGS-PARASIT. särsk.
(bot.): växt som parasiterar på skogsträd. CORTIN SvampHb. 45 (
1937;
om honungs- skivling).
–
SKOGS-PARCELL (med fackspråklig prägel) avgränsat skogsområde; skogslott. BtRiksdP 1877, I. 1:
nr 32, Bil.,
s. 14 Ymer 1924,
s. 389.
–
SKOGS-PARK.
( skog- 1749. skogs- 1674 osv.) [SKOGS-PARK.ssg 1]
1) (till större delen) skogbeväxt (lust)park (se park, sbst.² [SKOGS-PARK.ssg 1]
1) l. skogsområde utgörande park; utan fast avgränsning från 2. SERENIUS F 4 b (
1754;
om jaktpark).
Den vilda skogspark, som (på Näsby) täcker udden mellan Svalnäsviken och Värtan. Sv- TrädgK 1: 60 (
1930).
Snart var man inne i den lilla skogs parken som blivit sparad runt en tjärn eller en liten sjö (osv.). THORÉN Herre 19 (
1942)- 2) allmännare: (mer l. mindre klart avgränsat) skogsområde (med värdefull l. välskÖtt skog); lund; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. (med bibegrepp av
1, mera tillf.) om kronopark o. d. The .. lustige lundar och rolige Skougzparcker, hwilke sigh til een stoor ymbnigheet vppå högderne mästedeles finna låtha.
SYLVIUS Mornay 177 (
1674).
Skogen har nog blifwit förminskad, så genom blåsning, som kolning; dock finnas ännu stora skogsparker . . omkring sjön Walsan. HÜLFHERS Dal. 94 (
1762).
Statens skogsparker. BtRiksdP 1906,
VIII. 1: nr 4, s. 1.
–
SKOGS-PARTI.
(skog- 1846- skogs- 1814 osv.) [SKOGS-PARTI.ssg 1]
1) motsv. parti 1. HEINRICH (
1814).
[SKOGS-PARTI.ssg 2]
2) (
numera i sht med ålderdomlig prägel) skogstur l. skogsutflykt; jfr
parti 11.
LdVBl. 1822,
nr 29, s. 3.
AUERBACH (
1913).
–
SKOGS-PATOLOGI.
skogsv. vetenskap som sysslar med skogsträdens sjukdomar. TNCPubl. 43: 73 (
1969).
–
SKOGS-PATRON.
patron (se patron, sbst.¹ 7 [SKOGS-PATRON.ssg 2.a]
a) inom den skogliga branschen; ägare av stor(a) skogsegendom(ar). HÖJER Sv. 3: 200 (
1883).
Naturen . . hade inte förnekat sin ändamålsenlighet, då den låtit honom bli storbonde, skogspatron och brännvinsbrännare, i stället för statare eller fiskare. MÅNSSON Rätt. 2: 358 (
1916).
–
SKOGS-PENGAR l. (i bet.
2)
-PENNINGAR, pl.
[SKOGS-PENGAR.ssg 1]
1) pengar som härröra från försäljning av (produkter från) skog. SANDSTRÖM NatArb. 2: 40 (
1910).
[SKOGS-PENGAR.ssg 2]
2) (
†)
penningskatt som erlades för nyttjande av skog. Sigfridh Jönsson äger svara till tesse effter:ne häreder och sockner udi Norre Motett opå Ölandh: Böda socknn . . (m. m.) för all årlig skatt, nemplige (bl. a.) . . landgilles- . . [och]
skogzpenninger. ALMQUIST CivLokalförv. 3: 194 (
i handl. fr. 1544).
–
SKOGS-PERSONAL. särsk.
: (förvaltande l. bevakande) personal inom skogsväsendet, särsk.: personal som lyder under domänstyrelsen l. tillhörde skogsstaten. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 122 (
1857).
–
SKOGS-PIPA.
[jfr t. waldpfeife (i bet. 1) ]
(
†)
1) pipa (se
pipa, sbst.¹ [SKOGS-PIPA.ssg 1]
1) använd vid jakt o. d. i skog. (Sv.) Skogspipa . .
(fr.) Flûte de chasseur.
NORDFORSS (
1805).
LING As. 77 (
1833;
om herdepipor).
DALIN (
1854).
[SKOGS-PIPA.ssg 2]
2) rökpipa använd l. avsedd att användas av jägare. NORDFORSS (
1805).
LINDFORS (
1824).
[SKOGS-PIPA.ssg 3]
3) växten Angelica silvestris Lin. (som har ihålig stjälk), strätta.
NYMAN HbBot. 291 (
1858).
DENS. VämNatH 1: 216 (
1867).
–
SKOGS-PLANTA.
[SKOGS-PLANTA.ssg 1]
1) till li planta av skogsträd. STRÖM Skogsh. 18 (
1830).
[SKOGS-PLANTA.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
till 1 g: skogaväxt (se -väKt, sbst. 2). LIND (
1749;
under waldgewächs) .
–
SKOGS-PLANTERA.
( skog- 1921–1939. skogs- 1913 osv.) plantera skog på (ett område); särsk. i (omskrivet l. med s bildat) pass. 6 till 7 tuUand (av en utmark) äro sedan omkring tolf år skogsplanterade. PT 1913,
nr 49 B, s. 2Man offrar mycket arbete och stora pengar på att skogsplantera våra dyner. SVNaturskydsmdskr. 2: 15 (
1926).
–
SKOGS-PLANTERARE .
– ( skog- 1939. skogs- 1798 osv.) person som planterar skog l. sysslar med skogsplantering; ngn gg äv. oeg.i om djur; jfr -plantör. Svin äro ock kanske de bäste Skogsplanterare, och hafva . . med fömon blifvit nyttjade til ofruktbara ängshckens upgräfvande och gödande. LBA 11–13: 54 (
1798).
BLOMBERG Landsv. 121 (
1927).
–
SKOGS-PLANTERERSKA.
kvinna l. flicka som planterar skog. SFANGBERG StMän 3: 147 (1
–
SKOGS-PLANTERING - (skog- 1759-1939. skogs- 1737 osv.) [SKOGS-PLANTERING.ssg 1]
1) plantering av skog. ROSENSTEN Skog. Dedik. I (
1737).
[SKOGS-PLANTERING.ssg 2]
2) (Område med) planterat trädbestånil. PH 2: 1440 (
1739).
–
skogsplanterings-kassa.
om en från inkomster av kronoskog härrörande kassa (se kassa, sbst.i 3) för bekostande av skogsplantering (l. skogsvård) i vissa län l. av skogsplantering, skogsvård, kronans skogsförvaltning o. d. inom hela riket (äv. kallad aIZntänna skogspZajiteringskassan). Skaraborgs Läns . . Skogsplanterings-Cassa. Förordnskog. I/s 1805,
s. 22.
SFS 182, s. 565 (:
allmänna).
-medel, pl. medel (se
medel, sbst.
[skogsplanterings-kassa.ssg 14]
14) från skogsplanteringskassa, särsk. allmänna skogsplanteringskassan. Redowisning af allmänna Skogsplanterings-medel. SFS 1826,
s. 565.
–
SKOGS-PLANT-SKOLA.
plantskola för odlande av skogsplantor (se -planta 1). SvVäxtförädl. 2: 406 (
1951).
–
SKOGS-PLANTÖR.
skogsv. person som utför skogsplantering l. leder arbete med skogsplantering (o. skogsvård), plantör; särsk. om person anställd av skogsvårdsstyrelse (ss. arbetsförman) l. hushållningssällskap. THELAUS Skog. 88 (
1865;
om personer anställda av hushållningssäll- skap).
Jägmästaren Oskar Gyberg, Svältornas förste Skogsplantör. TurA 1895,
s. 416. 20 hos skogsvårdsstyrelsen
(i Gbgs o. Bohus län) anställda arbetsförmän eller "skogsplantörer".
GHT 1943,
nr 82, s. 15.
–
SKOGS-PLATÅ.
jfr platå 4. TT 1899, Allm.
s. 9.
–
(1 g) SKOGS-PLOMMON. (
†)
[SKOGS-PLOMMON.ssg 1]
1) (frukt av) växten Prunus spinosa Lin. (slån). SERENIUS (
1734;
under plum).
De gamle hafwa brukat at af åtskilliga wäxter, såsom: Qwick-hwete, Brombärs buskar, Skogs-Plommon, Wäpling m. m. sluta om jordens fruktbarhet. HushBibl. 1756,
s. 473.
(Mot diarré användes) Skogs-Plommon; eller Stärke-bär.
HAARTMAN Sjukd. 53 (
1759).
2) växten Prunus domestica var. insititia (Lin.) Fiori et Paol., krikon.
MÜLLER TrädgK 176 (
1858).
–
SKOGS-POLITIK.
politik (se politik, sbst. 2, 3) i fråga om skogsbruk l. skogshushållning; äv.: lära rörande skogsbrukets ställning inom samhället, dess samband med andra näringsgrenar, betydelse som inkomstkälla o. d. BetSkogsund. 1908, s. 90
(ss. undervisningsämne vid skoglig utbildning). För att staten skall kunna föra en fullt målmedveten skogspolitik, är det ett grundvillkor, att
(osv.). SkogsvT 1912,
s. 381.
(Vid skogshögskolan meddelas under- visning i bl. a.) skogspolitik och skogsstatistik.
SFS 1914, s.
1613.
–
SKOGS-POLITISK.
adj. till -politik. Skogspolitiska frågor. 2Nf 23: 438 (
1915).
–
SKOGS-POSSESSION. (
föga br.)
skogsegendom. BetNorrlKom. 1904, 1: 2.
2NF 19: 1492(
1913).
–
SKOGS-PRAKTIKANT.
jfr -praktik. ÖSTERGREN (cit. fr. 1919).
–
SKOGS-PRIS.
[SKOGS-PRIS.ssg 1]
1) pris (se pris, sbst.³ I 1) på skog. STRÖM Skogsh. 290 (
1830).
[SKOGS-PRIS.ssg 2]
2) pris (se pris, sbst.³ III 1) för mönstergill skogshushållning l. skogsvård. Skogsägaren 1952,
s. 78.
–
SKOGS-PRODUCERANDE,
p. adj. SvSkog. 677 (
1928;
om mark).
–
SKOGS-PRODUKT.
produkt från skog; nästan bl. om pro dukt (virke, ved, kol, tjära, pappersmassa o. d.) härrörande från skogsträd (l. stubbar o. d.). ANCKARSVÄRD Brev 125 (
1807).
–
SKOGS-PRODUKTION.
förhållandet att skog produceras, produktion av skog; äv. konkretare, om resultatet. STRÖM Skogsh. 154 (
1830).
THELAUS Skog. 69 (
1865;
konkretare).
–
SKOGS-PRODUKTIV. (
i sht i fackspr.)
om mark l. område o. d.: som producerar skog l. användes för skogsproduktion. BtRiksdP 1896,
I. 2: nr 35, s. 6.
–
SKOGS-PROMENAD.
[SKOGS-PROMENAD.ssg 1]
1) motsv. promenad 1 a. SkogsvT 1904,
s. 447.
2) motsv.
prome- nad 2. STRINDBERG Brev 6: 70 (
1886).
–
SKOGS-PROVINS.
jfr -bygd. BotN 1845,
s. 147.
–
SKOGS-PRÖVNING. (
†)
prövning (se d. o. (2 b o.) 5) rörande skogsavvittring. HÜLFHERS Norrl. 4: 129 (
1779).
–
(1 g) SKOGS-PURLÖK. (
†)
växten Allium cepa Lin. var. viviparum Metz. (luftlök)?
(Lat.) Porrum sylvestre gemino capite ..
(sv.) Skogs Purlök med många hufwuden.
RUDBECK CampElys. 2: 144 (
1701).
–
SKOGS-PYSKE. (
†)
koll.: (små)troll som hålla till i skog. VDAkt. 1666,
nr 149.
–
(1 g) SKOGS-PÄRON.
[jfr d. skovpære, t. holzbirne, waldbirne]
(
numera föga br.)
(frukt av) trädet Pyrus communis Lin. (varifrån de odlade päronträden härstamma), vildpäron. BOLAVI 129 b (
1578).
In Epistola Ottonis ad Weidlerum talas om et blommande Skogspäron. SCHÜTZERCRANTZ 1Förlossn. 198 (
1785).
BJÖRKMAN (
1889).
–
(1 g) SKOGS-PÄRON-TRÄD.
[jfr t. holzbirnbaum]
(
numera föga br.)
trädet Pyrus communis Lin., vildpäron. VarRerV 56 (
1538).
ÖoL (
1852).
–
SKOGS-RABB. (
i vissa trakter)
(liten, stenig) skogbeväxt höjd l. kulle. DAHLLÖF Brudkr. 62 (
1910).
–
SKOGS-RAGG. (
i vitter stil)
bildl., om skog liknad vid raggen på ett djur. TurÅ 1959,
s. 28.
–
SKOGS-RAGGIG.
( skog- 1959. skogs- 1936 osv.) (
i vitter stil)
raggig (se d. o. 3) av skog. En liten sjö mellan skogsraggiga berg. sbst.¹ 2 f α) av skog. BREMER NVerld. 3: 458 (
1854;
TurÅ 1936,
s. 139.
–
SKOGS-RAM. (
i vitter stil)
ram (se ram, kring insjö).
–
SKOGS-RAND.
(skog- 19O6. skogs- 1824 osv.) [SKOGS-RAND.ssg 1]
1) om randen (se rand 1 [SKOGS-RAND.ssg 1.c]
c) av skog l. skogsområde, skogskant, skogsbryn; skogshorisont. Dunkelt der en skogsrand blånar / Bakom vandraren i qvällen. VALERIUS 1: 111 (
1824).
Redan var jag med bytet nära skogsranden, då (osv.). SPARRE Frisegl. 3: 247 (
1832).
Höstmånen hivar upp sig över skogsranden. MARTINSON Kvinn. 128 (
1933).
[SKOGS-RAND.ssg 2]
2) rand (se d. o. 2/1 b) av skog. STRÖM Skogsh. 168 (
1830).
–
(1 g) SKOGS-RANKA bot. [SKOGS-RANKA.ssg 1]
1) (växt av) släktet Clematis Lin.; numera bl. (föga br.) om växten C. vitalba Lin.i skogsklematis. LILJA FlOdlVext. 84 (
1839;
om släktet).
Clematis integrifolia. Skogsranka. SCHEUTZ NatH 269 (
1843).
2SvUppslB (
1953). särsk. (†)
[SKOGS-RANKA.ssg 1.a]
a) [jfr t. scharfe waldrebe]
i uttr. skarp skogs- ranka, växten C. flammula Lin.; jfr skarp, adj. 14 d α d'. LILJA FlOdlVext. 84 (
1839).
[SKOGS-RANKA.ssg 1.b]
b) i uttr. blå skogs- ranka, växten C. viticella Lin., italiensk sippranka. LILJA FlOdlVext. 84 (
1839). 2) (†) i uttr.
vilda skogs- rankor, växten Solanum dulcamara Lin.? besksöta, kvesved.
BROMELIUS Chl. 108 (
1694).
SERENIUS Kkkk 3 a (
1757).
3) (
mindre br.)
växten Vitis labrusca Lin., rävvin. LYTTKENS Växtn. 577 (
1908).
–
SKOGS-RANNSAKNING. (
†)
granskning l. syn av (krono- l. alllmännings-) skog; särsk. om en förr av landshövding o. "jägeribetjänte" minst vart sjätte år företagen syn av allmänningarna i ett län, allmänningsrannsakning; jfr -syn. KrigVAT 1858,
s. 272.
CNATTINIGUS (
1878, 1894).
–
SKOGS-REDOGÖRELSE ~⁰⁰²⁰⁰. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
årsredogörelse rörande skogsförvaltningen, som lämnades av tjänsteman inom statens skogsförvaltning; jfr redogörelse 1. BetSkogshush. 1856,
s. 235.
CNATTINGIUS (
1878, (
1894).
:
–
skogsredogörelse-formel. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
om var o. en av de fastställda formler (l. om formulär) som användes vid skogsredogörelse. SFS 1860,
nr 20, s. 3.
BtRiksdP 1892 7Hufvudtit. s. 50
–
SKOGS-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. vid skogsarbete använt redskap. Skogsägaren 1929,
s. 223.
–
SKOGS-REGALE.
av konungen l. kronan (ss. ett av grundregalena) hävdad rätt till allmänningsskogarna i riket l. de stora obebyggda områdena (särsk. i norra Sv.) l. till värdefulla träd (bok, ek o. vissa andra träd av större dimensioner för sjöförsvarets behov l. "bärande" träd); i sht i sg. best. RABENIUS Kam. § 154 (
1825).
Gustaf I:s bref till norrlänningarna 20 april 1542 förklarade, att "alla sådana ägor, som obyggda ligga, höra Gud, konungen och Sveriges krona till och ingen annan". Så framkom det s. k. skogsregalet, d. v. s. kronans eganderätt till skogarna i norra Sverige. 2NF 19: 1491(
1913).
Skogsregalet till bärande träd, grundlagt genom Gustav I:s brev av den 13/4 1537. Motion i 2 kam. 1928,
nr 310, s. 2.
Ett skogsregale i bergsbrukets intresse synes från 1400-talet ha sträckt sig till häradsallmänningarna. Minnesskr- 1734Lag 2: 388 (1934). –
SKOGS-REGION.
region som är skogbeväxt l. utmärkes av (visst slags) skog; jfr -bygd. Salix glauca . . kan räknas till de vexter som bestämma fjällens skogsregion. VetAH 1818,
s. 132.
I industriellt avseende kan Sverige indelas i tre olika regioner: åkerbruks-, bergshanterings- och skogsregionen. RÖNNHOLM EkonGeogr. 30 (
1907).
–
SKOGS-REKOGNITION. (
förr)
rekognitionsavgift (se d. o. 2, skogsöre(n). HC11H 13: 49 (
1697).
Ssgr (förr) :
–
skogsrekognitions-avgift.
rekognitionsavgift (se d. o. 2, skogsöre(n). Bergv. 2: 577 (
1751). -medel, pl. medel (se
medel, sbst.
[skogsrekognitions-avgift.ssg 14]
14) bestående av l. härrörande från rekognitionsavgifter; förr äv.: rekognitionsavgift. Eho, som . . icke i rättan tid betalar hammarskattsjerns- och skogsrecognitions-medlen bör (osv.). Bergv. 2: 283 (
1743).
Därs. 423 (
1747).
–
skogsrekognitions-pengar pl.
rekognitionsavgift(er). SvRiksd. 6: 278 (
1934).
–
SKOGS-RELIKT. (
i sht i fackspr.)
relikt av skog. SvGeogrÅb. 1928,
s. 23.
–
(1 g) SKOGS-REN.
ren som året om (huvudsakligen) vistas i skog; dels om vissa vildrensraser, dels (o. i sht) om skogslapparnas tamrenar (vilka året om betas i barrskogsregionen); motsatt: fjällren (o. tundraren). VetAH 1774, s. 128
(om tamrenar). Vildrenen uppträdde i Skandinavien dels såsom fjällren, dels såsom skogsren, utan att dock dessa båda slag voro skarpt skilda från hvarandra.
EKMAN NorrlJakt 9 (
1910).
Asiatiska skogsrenen (Rangifer tarandus valentinæ). DjurVärld 14: 236 (
1960).
–
SKOGS-REN-HJORD.
hjord av skogsrenar. LÖNNBERG Ren. 166 (
1909).
–
SKOGS-REN-SKÖTARE renskötare för skogsrenar; same l. nomad som livnär sig på skogsrenskötsel. LÖNNBERG Ren. 169 (
1909).
–
SKOGS-REN-SKÖTSEL.
renskötsel med skogsrenar. LÖNNBERG Ren. 155 (
1909).
–
SKOGS-RENSNING.
( skog- 1790. skogs- 1964 osv.) 1) (
mera tillf.)
till 1: hyggesrensning o. d.; jfr rensa 6 a β. DN(A) 1596,
nr 45, s. 17.
[SKOGS-RENSNING.ssg 2]
2) (
†)
bortröjning av skog (från ängsmark); jfr rensa 6 a β slutet. SockenbeskrHäls. 219 (
1790).
–
SKOGS-REN-ÄGARE.
ägare av skogsrenar, renägare med skogsrenar. LÖNNBERG Ren. 168 (
1909).
–
SKOGS-REP. (
förr)
rep (se rep, sbst.¹ [SKOGS-REP.ssg 4]
4) av skogsmark. Bergv. 2: 707 (
1756;
i bergverksskog).
–
SKOGS-RESURSER, pl.
jfr resurs 2 a α. SÖRLIN Växtv. 279 (
1927).
–
SKOGS-REVA.
[jfr t. waldrebe]
bot. växt av släktet Clematis Lin., klematis, sippranka; äv. i inskränktare anv.: växten Clematis vitalba Lin., skogsklematis. TORÉN Rebau o. Hochstetter 56 (
1851;
i inskränktare anv.).
Clematis viticella, den italienska skogsrefvan (har jag) i några exemplar. GELLERSTEDT Glänt. 51 (
1909).
–
SKOGS-REVIR.
revir (se d. o. 3 a). TSkogshush. 1873,
s. 193.
–
SKOGS-RIA.
om förr använd ria i skog för torkning av säd från svedjeland. GROTENFELT JordbrMet. 157 (
1899).
–
SKOGS-RIDARE.
( skog- c. 1770 osv. skogs- 1836 osv.) [jfr d. skovrider, t. waldreiter]
om person (tjänsteman) som svarar för förvaltningen av skogsdistrikt o. d. i Danmark l. (numera nästan bl., hist.) förr svarade för sådan förvaltning i de urspr. danska områdena av Sv. Christopher Larsson olstedh, Skogridare öfuer Malmö Län. SommeliusSaml. B 2, s. 48 (
c. 1770); jfr
CAVALLIN Herdam. 1: 257 (
1854).
KrigVAT 1836, s. 121
(om danska förh.). –
SKOGS-RIDDARE. (
†)
stigman; jfr riddare 2 g. Mundy VandrAustr. 95 (
1857).
TOPELIUS Planet. 2: 19 (
1889).
–
SKOGS-RIKE. särsk.
motsv. rike 5 a, c. HEIDENSTAM Kastanj) 136 (c. 1930; om vidsträckta skogsägor). TurÅ 1959, s. 223.
–
SKOGS-RIS. särsk.
till 1 g: ris (se ris, sbst.¹ ³) som växer i skog. MosskT 1890,
s. 462.
–
(1 g) SKOGS-RISKA.
svampen Lactarius trivialis Fr. ROMELL Lindblad 60 (
1901).
jfr LAGERGREN SvMatv. 92 (
1880;
om svamp, sannol. L. trivialis, uppförd ss. underart av L. deliciosus Lin., riska). j
–
SKOGS-ROCK. (
numera bl. tillf.)
rock för användning (vid jakt o. d.) i skog. BoupptRasbo (
1764).
BERGSTRÖM HbJagtv. 64 (
1872).
–
SKOGS-ROMANTIK.
romantik präglad l. inspirerad av skog; äv. konkretare, om det romantiska som kan prägla skog. QUENNERSTEDT Torneå 2: 260 (
1903;
konkretare). (C.
J. L. Almqvists dikt Arthurs jaktsång) ansluter till den friska skogs- och fjällromantiken i Scotts poetiska berättelse The lady of the lake.
IlSvLittH 3:347 (
1956).
–
SKOGS-ROMANTISK.
jfr -romantik. ALVING HemBäst 106 (
1948;
om roman).
–
SKOGS-ROP.
[jfr t. waldgeschrei]
(
numera bl. tillf.)
(högt l. gällt) rop i skog (särsk. vid jakt); äv. i utvidgad l. bildl. anv.: högt l. gällt rop. Det måste vara ett skogsrop, som gäller mine kritici uti öronen, att man vill förqväfva all sjöfart i Sverige. CHYDENIUS 266 (
1766).
ADLERBETH Æn. 275 (
1804;
vid jakt).
Skogsrop . . (dvs.) Ganska högt rop, liksom då man ropar i skogen, för att höras långt bort. DALIN (
1855).
–
(1 g) SKOGS-ROS.
[SKOGS-ROS.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
om vild ros. [SKOGS-ROS.ssg 1.a]
a) i pl., ss. växtnamn; särsk.: växten Rosa canina Lin., nyponbuske; äv.: växten Rosa villosa Lin., hartsros. FRANCKENIUS Spec. F 3 a ((
1638).
RUDBECK HortBot. 100 (
1685;
om hartsros).
PONTÉN Fl. 25 (
1847).
[SKOGS-ROS.ssg 1.b]
b) blomma av växten Rosa canina Lin. BERCHELT PestOrs. G 4 a (
1589;
i pl.; med medicinell anv.).
[SKOGS-ROS.ssg 2]
2) (
†)
i pl., om vissa växter av släktet Melandrium Lin. [SKOGS-ROS.ssg 2.a]
a) i uttr. röda skogsrosor, = -blära. RUDBECK HortBot. 70 (
1685).
[SKOGS-ROS.ssg 2.b]
b) i uttr. stora, vita skogsrosor, växten Melandrium album (Mill.) Garcke, vitblära. RUDBECK HortBot. 70 (
1685).
–
(1 g) SKOGS-ROSENBUSKE. (
†)
växten Rosa canina Lin., nyponbuske. BROMELIUS Chl. 97 (
1694).
–
SKOGS-ROT.
(skog- 1734-- 1834. skogs- 1912–1913) [ fsv. skogs rot, rot av skogsväxt]
(numera föga br.) om trädrot; anträffat bl. dels i uttr. uppröja l. uppbryta l. upptaga (ägor o. d.) av skogsroten, av skogsmark, dels i uttr. sätta yxan till skogsroten, (börja) bryta mark; jfr rot, sbst.¹ ¹ b ε. 2BorgP 5: 82 (1734: uprögt). Man skulle ej tro, att det var så länge sedan Olof Trätelja der (dvs. i min hembygd) först satte yxan till skogroten. GEIJER Minn. 4 (
1834).
PETERSSON MånsSl. 5 (1912: uppbrutit).
DENS. KexsundSl. 3
(1913: upptagit).
–
(1 g) SKOGS-ROVA.
[jfr t. waldrübe (i bet. 1)]
(
†)
[SKOGS-ROVA.ssg 1]
1) växten Cyclamen europæum Lin., alpviol; äv. om rot av denna växt. FRANGKENIUS Spec. B 4 a ((
1638).
Tag stoora Skogz-rofwor, Pappel-root (dvs. altearot), koka dem i Öhl, och kämba där medh Manen och Swantzen (på hästen). RÅLAMB 13: 187 (
1690).
ÖoL (
1852).
2) växten
Brassica napus Lin. f. silvestris (åkerrova)?
(Fin.) ucoonauris . .
(lat.) rapa sylvestris, rapistrum
(sv.) skogzrofwa.
JUSLENIUS 400 (
1745).
–
SKOGS-RUGGE l.
-RUGG- rugge av träd l. buskar.
Jakten 175 (
1951).
–
(1 g) SKOGS-RUSS.
om russ (se russ, sbst.³ [SKOGS-RUSS.ssg 2]
2) som är utegångshäst på Gotl.; ofta allmännare: russ, gotlandsruss. LoF 1873,
s. 44.
Gotlands kvarlevande omkring 70 à 80 skogsruss . . få . . husera (på inhägnad skogsmark). Hästen 55 (
1938).
Landets hästbestånd (har bl. a.) .. för praktiskt bruk tämligen betydelselösa ponnyhästar (skogsruss och isländare). SONESSON BöndB 639 (
1955).
–
(1 g) SKOGS-RUTA. (
föga br.)
bot. växten Thalictrum aquilegiifolium Lin.i aklejruta. KROK o. ALMQUIST Fl. 88 (
1901).
–
SKOGS-RYGG.
jfr rygg 3 l o. -höjd. PERNOW Värmel. 30 (
1773).
–
(1 g) SKOGS-RYL. (
numera mindre br.)
växten Chimaphila umbellata (Lin.) Bart., ryl. PrisförtAlnarpTrädg. 1896,
s. 28.
–
SKOGS-RÅ,
sbst.¹ [ fsv. skogha ra (i bet. 1)]
[SKOGS-RÅ.ssg 1]
1) rå (se rå, sbst.³ 1 2) genom skog l. avgränsande skogsäga (se d. o. [SKOGS-RÅ.ssg 1]
1) l. skogsägor från varandra; äv. motsv. rå, sbst.³ ² d. PrivSvStäd. 4: 387 (1605). VÄRING Frost. 65 (
1926;
om ro- gata).
[SKOGS-RÅ.ssg 2]
2) [jfr sv. dial. (Lappl., Ångermanl., Medelp.) rå, (liten) sank dal (som utgör en glänta l. glesbeväxt område i skog), kanten av en myr, etymologiskt identiskt med rå, sbst.³ (†) (liten) fuktig (skoglös l. glesbeväxt) sänka i skog.
VetAH 1756,
s. 209.
–
SKOGS-RÅ,
sbst.² (skog- 1701. skoge- 1814. skogs- c. 1600 osv.) rå (se rå, sbst.¹) som tänkes vistas i l. råda över skog; särsk. om kvinnligt väsen som ofta föreställes ha ett förföriskt utseende sett framifrån men sett bakifrån likna ett baktråg l. en urholkad murken stubbe o. dyl. l. Vara försett med svans; äv. bildl. En bonde . . bandt en matsäk på kalven . . at Skogzrån ike skulle taga bort honom. BUREUS Suml. 69 (
c. 1600).
ALMQVIST DrJ 13 (
1834;
bildl., om ung kvinna som till- fälligt vistas i skog- (Vandraren) tror . .
(när han gän
vilse i skogen), att han gått i skogsrådans fjät.
FinlSvFolkd. VII. 1: 313 (
1919).
Ryssarna tala . . i likhet med finnar och ester främst om ett manligt skogsrå. GRANBERG Skogsr. 17 (
1935).
:
–
skogsrå-charm. (
mera tillf.)
om kvinnlig charm som för tanken till ett skogsrå. SvD(A) 1961,
nr 23, s. 13. -sägen. Rig 1933,
s. 149.
–
SKOGS-RÅDARE. (
i vissa trakter i Finl., bygdemålsfärgat o. folklor.)
rådare (se d. o. 2) som tänkes uppträda i l. härska över skog. KROHN SkandMyt. 44 (
1922).
–
SKOGS-RÅG. (
numera bl. mera tillf.)
svedjeråg. NorrlS 16: 46 (c. 1770).
–
SKOGS-RÅNDA.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. folklor.) kvinnligt skogsrå, skogsfru. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 2: 124 (
1868;
i skildring av folktro i Da- larna).
–
(1 g) SKOGS-RÅTTA. särsk.
[SKOGS-RÅTTA.ssg 1]
1) (
numera icke i zoologiskt fackspr.)
om mössen Silvæmus silvaticus Lin. o. S. flavicollis Melchior, skogsmus. ORRELIUS Diurr. 16: 2 (
1750).
2) [jfr amerik. eng. wood rat]
zool. gnagare av (det till underfamiljen hamstrar hörande, i Nordamerika förekommande) släktet Neotoma Say et Ord (äv. kallad nordameri- kansk skogsråtta). Floridansk skogsråtta, gnagaren N. floridana Ord. Mörkfotad skogsråtta, gnaaren N. fuscipes Baird. Pennsylvansk skogsråtta, gnagaren N. pennsylvanica Stone. De nordamerikanska skogsråttorna. 4Brehm 4: 376 (
1923).
–
SKOGS-RÄKNARE.
( skog- 1939. skogs- 1928 osv.) jfr räknare 2. HågkLivsintr. 9: 138 (
1928).
–
SKOGS-RÄKNING.
( skog- 1932–1939. skogs- 1910 osv.) jfr räkning 4. SkogsvT 1890,
s. 147.
–
SKOGS-RÄNTA.
[SKOGS-RÄNTA.ssg 1]
1) (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
ränta (se ränta, sbst.¹ [SKOGS-RÄNTA.ssg 1]
1) erlagd för skog. Bergv. 4: 366 (1811; erlagd för till skatteköp upplåten överloppsmark av rekognitionsskog). SFS 1852,
nr 28, s. 5
(erlagd av sågverk i norra Sv. för nyttjande av visst område av kronans mark till stockfångst). Minnesskr1734Lag 2: 427 (
1934;
erlagd för de olika delarna av de enligt beslut av år 1824 uppdelade häradsallmänningarna).
[SKOGS-RÄNTA.ssg 2]
2) vinst l. nettoavkastning av skog (med borträknande äv. av räntekostnader), ränta (se ränta, sbst.¹ [SKOGS-RÄNTA.ssg 4]
4) av skog. JernkA 1878,
s. 7.
2NF 20: 699(
1914).
–
skogsränte-lära.
skogsekonomisk teori l. princip med skogsränta ss. mätare för lönsamheten hos skogsbruk. GEETE o. GRINNDAL 68 (
1923).
–
skogsränte-princip jfr -ränte-lära. SkogsvT 1912,
s. 310.
–
SKOGS-RÄTT.
[jfr t. holzgericht, forstgericht (i bet. 2), holzrecht, forstrecht (i bet. 3) ]
[SKOGS-RÄTT.ssg 1]
1) (
tillf.)
om den "rätt" (se rätt, sbst.² 2) som gäller för den som lever i skog l. vildmark (utanför samhället). CYGNÆUS 10: 124 (
1851).
[SKOGS-RÄTT.ssg 2]
2) (om utländska förh.) skogsdomstol. SERENIUS (
1734;
under wood).
[SKOGS-RÄTT.ssg 3]
3) (
i sht i fackspr.)
rätt (se rätt, sbst.² [SKOGS-RÄTT.ssg 4]
4) att hämta ved l. virke o. d. i skog, skogsfång. CircKronoskog. 14/4 1824, s. 6. SvLantmät. 1: 350 (
1928).
–
SKOGS-RÄTTARE.
( skog- 1912. skogs- 1857 osv.) (vanl. i företagets regi utbildad, kvalificerad) skogsförman; äv. om en (i sht förr) vid skogsskola anställd person sora svarar för vården av skolans plant skola o. trädgård, leder elevernas praktiska arbeten, meddelar viss undervisning o. d.; jfr rättare 5 slutet. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 122 (
1857;
i för- slag till skogsstat).
ADLERSTAM Und. 154 (
1881).
Förmännen (vid skogsförvaltningar) kallas ibland skogsrättare. SvYrkeslex. nr 64 b, s.
1 (
1958).
–
skogsrättar-befattning, äv.
skogsrättare-befattning.
SFS 1860,
nr 20, s. 14.
–
skogsrättar-tjänst.
PT 1905 nr 136 s. l.
–
SKOGS-RÄTTIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (jfr t. waldgerechtigkeit] (i sht i fackspr.) == -rätt 3. LIND (
1749).
–
SKOGS-RÄV.
[SKOGS-RÄV.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
zool. till 1 g: djuret Vulpes vulpes Lin., (vanlig) räv. NILSSON Fauna 1: 250 (
1847).
2NF 24: 43(
1916).
[SKOGS-RÄV.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
om erfaren o. skicklig orienterare; jfr räv sbst.¹ ³. DN(A) 1931,
nr 246, s. 16.
–
SKOGS-RÖJA,
r. l. f. [ fsv. skoghryþia, skogha ryþia, skogs rydhia]
(
i sht i vissa trakter)
skogsröjning (se d. o. 2). PH 2: 1122 (
1754).
–
SKOGS-RÖJA,
v. (skog- 1735) (numera bl. mera tillf.)
röja bort skog från (ngt) l. utföra skogsröjning på l. inom (ngt). Ängen . . behöf(v)er . . skougrödias. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7.
–
SKOGS-RÖJANDE,
n. (bort)röjande av skogs, skogsröjning (se d. o. 1). FörarbSvLag 4: 299 (1692).
–
SKOGS-RÖJARE.
person som röjer (bort) skog; särsk. närmande sig l. övergående i bet.: uppodlare av skogsmark. LAGERBRING 1Hist. 1: 307 (
1769).
Ett slägte af . . kraftfulla skogsrödjare. MELLIN Nov. 2: 142 (
1849,
1867).
–
SKOGS-RÖJELSE. (
†)
skogsröjning (se d. o. 1). LIND 2: 705 (
1749).
–
SKOGS-RÖJNING.
( skoge- 1638. skogs- 1703 osv.) [SKOGS-RÖJNING.ssg 1]
1) bortröjning av skog; röjning (se d. o. 1) av l. i skog. (Det) finnes så mycken obrukad jord och skog wuxen i landet, at man icke aldeles kan eller må alle nybygge, Sågheqwarnar och Skogherödningar förbiuda.
SCHMEDEMAN Just. 233 (
1638); jfr
2. (Sv.) Skogsrögning, . .
(lat.) Silvæ explanatio.
SAHLSTEDT (
1773).
JordbrFörenBl(C) 1962,
nr 2, s. 11.
[SKOGS-RÖJNING.ssg 2]
2) röjning (se d. o. 2) i skog. Bergv. 1 :
531 (
1703).
–
SKOGS-RÖRELSE.
skogsindustri l. skogsbruk (ss. näringsgren); jfr rörelse 7. BtRiksdP 1874, I. 1:
nr 15, Bil.
s. 113.
DE GEER SvNatRiked. 1: 52 (
1946).
–
SKOGS-RÖR-GÅNG. (
†)
rågång avgränsande skogsäga l. skogsägor, skogsrå; jfr rör-gång, sbst.² G1R 16: 543 (
1544: Schogzröregong).
–
(1 g) SKOGS-RÖRVEN. (
†)
växten Calamagrostis canescens (Web.) Roth.i grenrör. LILJA SkänFl. 81 (
1870).
–
SKOGS-RÖTA.
trädröta. SJ 1: 137 (
1906).
–
SKOGS-RÖTE. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
(ss. strö använt) förruttnat skogsavfall o. d. JÄRTA Kopparb. 37 (
1823).
–
SKOGS-RÖVARE.
[fsv. skoghrövare]
rövare som uppehåller sig l. håller sig dold i skog l. skogstrakter; jfr -strykare o. stig-man, stråt-rövare. VadstÄTb. 16 (
1578).
MOBERG Rid 217 (
1941;
om fredlös i Smål. pa 1600-talet).
–
SKOGS-RÖVERI ~¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². röveri som utövas l. förövas i skog l. skogstrakt(er) l. av skogsrövare; jfr
stråt-röveri.
RP 1: 186 (
1629).
–
(1 g) SKOGS-SAFFRAN. (
†)
växten Carthamus tinctorius Lin., safflor; jfr saffran 1 b.Linc. (
1640;
under cnicus).
Ssg (†):
–
skogssaffranstistel växten Carlina vulgaris Lin. (som liknar safflor), stjärntistel, spåtistel. BROMELIUS Chl. 16 (
1694).
–
(1 g) SKOGS-SALLAT l.
-SALLAD.
[jfr t. waldsalat]
bot. växten Lactuca muralis (Lin.) Fres. (förr äv. kallad gul skogssallat); äv. om ett i äldre systematik uppställt släkte (Mycelis Cass.) konstituerat av bl. denna växt. NYMAN VäxtNatH 1: 52 (
1867).
LILJA SkånFl. 584 (1870: Gul).
Därs. 584 (om släktet). –
(1 g) SKOGS-SALVIA bot. växten
Salvia silvestris Lin. TÖRJE Växtfört. 2: 179 (
1938).
–
SKOGS-SAME.
skogslapp. TurÅ 1963,
s. 82. jfr: Skogssameh.
SamefolkTidn. 1919, s. 3; jfr
same anm. –
SKOGS-SAMFÄLLIGHET ~⁰¹⁰² l. ~⁰²⁰⁰ samfällighet (se d. o. 1) i skog; samfällighet (se d. o. 2 [SKOGS-SAMFÄLLIGHET.ssg 1.a]
a) bestående i skog. LAHT 1905, s. 30
(konkret). Skogssamfällighetens tider före s orskiftet.
Hembygden(Hfors) 1917 – 18,
s. 20 –
SKOGS-SAM-HÄLLE ~⁰²⁰. (i fackspr.)
växtsamhälle bestående av träd o. buskar samt övriga växter på skogsmarken; särsk. i speciellare anv., om art av sådant växtsamhälle: skogsform, skogstyp. LUNDSTRÖM Skog. 11 (
1895;
allmännare).
Ymer 1942, 3–4: 138
(i speciellare anv.). –
SKOGS-SAMISK.
[jfr -same]
skogslapsk. Den skogssamiska fisketerminologin.
TurÅ 1963,
s. 82.
–
SKOGS-SANATORIUM.
sanatorium i skog l. skogstrakt; särsk. (numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) motsv. sana- torium l. 2NF 29: 344(
1919).
–
SKOGS-SAVANN.
( skog- 1882. skogs- 1935 osv.) savann med gles skog (icke bl. enstaka träd). KRUHS Jordkl. 2: 552 (
1882).
SvUppslB 24: 15 (
1935).
–
SKOGS-SERVITUT - i sht jur. servitut bestående i skogsfång l. mulbete (l. bådadera). EkonT 1900, s. 207.
–
SKOGS-SIDA. särsk.
: sida (se sida, sbst. [SKOGS-SIDA.ssg 13]
13) där skogen ligger. NORDBERG C12 1: 270 (
1740).
–
SKOGS-SILHUETT l.
-SILUETT. jfr
silhuett 2 b.
HEERBERGER Dag 153 (
1939).
–
SKOGS-SIMME. (
†)
simme (se d. o. 1) tillverkad av rottågor l. vidjor l. bast av träd l. buskar (i skog). Medd- NordM 1899– 1900, s. 66 (1831).
–
(1 g) SKOGS-SIPPA bot. växten Anemone silvestris Lin., tovsippa, vildanemon. LILJA FlOdlVext 83 (
1839).
–
SKOGS-SJUKA. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om vissa invärtes sjukdomar som angripa djur (särsk. får l. kor) som gå på skogsbete (i skuggig l. fuktig mark); särsk. om sommarsjuka l. rödsot (se d. o. 3) l. mjältbrand. Skogs-Sjukan. Är en rötsiuka som de Får äro underkastade, hwilka lefwa i Skogarna på sidländ och fugtig jordmon. FLORMAN Abildgaard 127 (
1792).
SFS 1863,
nr 32, s. 20
(om mjältbrand o. rödsot). Sommarsjuka, skogssjuka, blodpinkning, angriper nötboskap, som betar på sanka eller skuggiga marker och skogsbete.
JUHLIN-DANNFELT 369 (
1886).
SD(L) 1899,
nr 345, s. 2.
–
SKOGS-SJÖ.
( skog- 1835. skogs- 1561 osv.) sjö som ligger i l. (delvis) omges av skog; jfr -tjärn. SVART G1 142 (
1561).
–
SKOGS-SKADA.
skada på skog. LReg. 299 (
1680).
–
SKOGS-SKALA. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
om skalan 1:800 som användes vid kartläggning av (stora) skogar o. utmarker. (GJÖRWELL o.) BERGKLINT Sam. Bih. 17
(175 Skogs-Scal).
–
(1 g) SKOGS-SKALLERORM ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [jfr eng. wood rattle-snake]
zool. skallerormen Crotalus horridus Lin., bandad skallerorm. 4Brehm 10: 108 (
1927).
–
SKOGS-SKATA. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
fågeln Garrulus glandarius Lin.. nötskrika. GRAVANDER Buffon 3: 131 (
1806).
–
SKOGS-SKATE.
[jfr fsv. skogs skata (i bet. 2?)]
1) (
numera mindre br.)
== -topp; jfr skate, sbst.² 1. RUDBECK Atl. 2: 633 (
1689). 2) (
†)
skogbeväxt utmark l. dyl.; jfr skate, sbst.² ² c. År 1710 . . (klagar) bosättningen norrom ån från Smulter till Ture gård, "att 10 st. . . grannar som boo ofvanföre .. upbeta deras skogsskathor och förtrampa fäbroarna. SMEDS Malaxb. 144 (cit. fr. 1710).
–
SKOGS-SKATT.
( skog- 1540. skoga- 1533. skoge- 1550. skogs- 1814 osv.) skatt på l. för skog. (Redovisning) för Floda: Skogaskatt: 7 1/2 mrk. HH XI. 1: 56 (
1533).
För 2/3 i Bomanshytte skog (betalar Anders Svensson i) skogeskatt 120 (osmundstycken). JOHANSSON Noraskog 2: 240 (
i handl. fr. 1550).
DE GEER SvNatRiked. 1: 106 (
1946;
om skogsaccis).
Ssg:
–
skogsskatte-pengar l. (numera i sht i skildring av ä. förh.)
-penningar, pl. jfr
penning 5 n.
ALMQUIST Civ- Lokalförv. 3: 155 (
i handl. fr. 1540).
–
(1 g) SKOGS-SKEPLING.
( skog- 1858. skogs- 1792–1904) (
numera föga br.)
bot. skogskovall. LILJEBLAD Fl. 230 (
1792).
LYTTKENS Växtn. 239 (
1904).
–
SKOGS-SKIDA.
( skog- 1917. skogs- 1887 osv.) (jämförelsevis kort o. bred) skida för bruk (på snö utan spår) i skog. TIdr. 1887 s. 55.
–
SKOGS-SKIFT. (
mindre br.)
skogsskifte (se d. o. 1). – 1904, nr 148 B, s. 2 GÖTH Bergsråd. 83 (
1925).
–
SKOGS-SKIFTE.
[ fsv. skoghskipte, skogha skipte (i bet. 1)]
[SKOGS-SKIFTE.ssg 1]
1) skifte (se d. o. 1 a) av (tidigare samfälld) skog. DA 1771,
nr 74, s. 3.
[SKOGS-SKIFTE.ssg 2]
2) skifte (se d. o. 15 [SKOGS-SKIFTE.ssg 2.a]
a) av l. i l. med skog; skogslott; avverkningsskifte. SockenbeskrHäls. 147 (
1791).
Jag åtog mig egna skogsskiften och körde ut under vintern. SCHRÖDER Timmermärk. 171 (
1893).
–
SKOGS-SKIKT. (
i fackspr.)
i växtsamhälle: av skog bildat skikt (se d. o. 3 b) l. nivå av sådant skikt, trädskikt. BotN 1895,
s. 6.
Uppl. 1: 92 (
1901).
–
SKOGS-SKJUL.
[ fsv. skogha skiul, gömställe i skog]
(
†)
av skog bestående betäckning l. skydd (mot upptäckt). LPETRI Kr. 36 (
1559).
== -SKOLA. 1) (mera tillf.) skola i skog l. skogstrakt. STSD 1937,
nr 23, s. 6.
2) läroanstalt för skoglig utbildning; särsk. om (statlig) läroanstalt för utbildning av kronojägare, skogvaktare o. därmed jämförliga skogsförmän (numera benämnd skogsinstitut).
BtRStP 1856-57 IV. 1: nr 136, s. 29.
Ssgr (till -skola 2):
–
skogsskole-föreståndare, äv.
skogsskol-föreståndare.
BetSkogsund. 1908,
s. 409.
–
skogsskole-utbildad p. adj. Skogen 1935,
nr 22, s. V.
–
(1 g) SKOGS-SKRÄPPA.
[SKOGS-SKRÄPPA.ssg 1]
1) bot. växten Rumex sanguineus Lin. (förr äv. kallad
glesblommig skogsskräppa). NYMAN VäxtNatH 2: 189 (
1868).
KINDBERG SvNamn 28 (1905: glesblommig).
[SKOGS-SKRÄPPA.ssg 2]
2) (
†)
i uttr. tätblommig skogsskräppa, växten Rumex conglomeratus Murr., dikesskräppa. KINDBERG SvNamn 28 (
1905).
–
SKOGS-SKUGGA,
r. l. f. skugga i (l. av) skog. EHRENADLER Tel. 148 (
1723).
–
SKOGS-SKYDD.
(Sv.) Skogsskydd, (fi.) metsänsuojelus. HANNIKAINEN (
1893).
[SKOGS-SKYDD.ssg 1]
1) skydd (mot upptäckt l. mot blåst o. d.) i l. av- skog; äv. konkret: skyddande skog. (Fasaner- nas) flykt . . mot närmaste skogsskydd. Jakten 124 (
1951).
SONESSON BöndB 944 (
1955.
[SKOGS-SKYDD.ssg 2]
2) [jfr t. waldschutz]
om (kunskap rörande) åtgärder l. metodik för skyddande av skog mot skador (gm t. ex. storm l. skadeinsekter). THELAUS Skog. 195 (
1865 –
(1 g) SKOGS-SKÄFTE. (
†)
[SKOGS-SKÄFTE.ssg 1]
1) skogsfräken. RETZIUS FlOec. 233 (
1806).
LILJA SkånFl. 782 (
1870).
[SKOGS-SKÄFTE.ssg 2]
2) i uttr. stort skogsskäfte, växten Equisetum hiemale Lin., skavfräken, skäfte. BROMELIUS Chl. 25 (
1694).
–
SKOGS-SKÄL.
[fsv. skogha skiäl, gräns mellan skogar]
(ålderdomligt) särsk. om mellanrum l. skoglöst område mellan skogsområden. ROSENIUS Naturst. 97 (
1897).
–
SKOGS-SKÄRV. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
stenröse l. (område med) anhop ning av stenar i skog. MOBERG Rid 61 (
1941).
–
SKOGS-SKÖTSEL.
skötsel av skog; företrädesvis om (i sht för ekonomiskt utbyte avsedd) planmässig l. rationell skötsel (gm odling l. åtgärder för självföryngring, gallring, röjning, slutavverkning o. d.) av skog, skogsvård, särsk. (i sht skogsv.) ss. (läroämne utgörande) gren av skogshushållningsläran; i sht förr äv. allmännare: skogsbruk. DAHLMAN Humleg. 39 (
1748).
Få trakter finnas i Tyskland, der skogsskötseln ger lika fördel, som åkerbruket. QLm. 4: 33 (
1833).
Kursen för lantmäteriexamen . . (omfattar bl. a.) Skogslära. Skogsuppskattning och skogsindelning. Skogsskötsel och skogsteknologi. SvLantmät. 1: 132 (
1928).
SvGeogrÅb. 1947,
s. 156.
:
–
skogsskötsel-kurs.
kurs i skogsskötsel. SvD(A) 1983,
nr 124, s. 6.
–
SKOGS-SKÖVLAD,
p. adj. som skövlats på skog l. utsatts för skogsskövling. TurÅ 1906, s. 5
(om kullar). –
SKOGS-SKÖVLANDE,
n. skogsskövling. TurÅ 1964,
s. 310.
–
SKOGS-SKÖVLANDE,
p. adj. som skövlar skog. Skogssköflande insekter. Samtiden 1873,
s. 204.
Skogsskövlande bolag. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-SKÖVLARE.
skövlare av skog; särsk. om person som skövlar skog gm för stor (l. oklok) avverkning. HÖJER Sv. 1: 449 (
1875).
–
SKOGS-SKÖVLERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². (numera mindre br.)
skogsskövling. AB 1897,
nr 129 A,
s. 3 –
SKOGS-SKÖVLING.
(skog- 1875. skogs- 1856 osv.) skövling av skog, särsk. gm för stor (l. oklok) avverkning; baggböleri. BetSkogshush. 1856,
s. 116.
–
SKOGS-SLAG. (
numera bl. tillf.)
slag (sort) av skog. STRÖM Skogsh. 5 (
1822).
–
SKOGS-SLAKTERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². (vard.)
skogsskövling. SkogsvT 1911,
s. 436.
–
SKOGS-SLOG.
(skog- c. 1715. skogs- c. 1755 osv.) (i vissa trakter) slog i skog, skogsslåtter. HIÄRNE 1Hdskr. 30 (
c. 1715).
–
SKOGS-SLUTTNING.
LfF 1898,
s. 9.
–
SKOGS-SLÅTTER.
abstr. o. konkret: (ängs) slåtter i skog; jfr myr-slåtter. NorrlS 1–6: 108 (
1799;
abstr.). Landsm. II.
6: 23 (
1882;
konkret).
–
SKOGS-SLÄCKARE.
person som utför l. deltar i släckning av skogsbrand. UNT 1939,
nr 148, s. 1.
–
SKOGS-SLÄCKNING.
släckning av skogsbrand. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-SLÄDE. (
numera bl. mera tillf.)
släde avsedd att (främst) användas i skog l. för skogskörslor; timmersläde. En skogz släda. ÅgerupArk. Bouppt.
1751. Den indianska toboggan är skogssläden, avsedd att glida i djup snö och besvärlig terräng.
SÖDERHJELM Ingstad Pälsjäg. 59 (
1932).
–
SKOGS-SLÄTT. (
numera bl. mera tillf.)
om (jämförelsevis begränsat) plant (o. trädfritt) område i l. av skog; äv.: större, mer l. mindre plant skogbevuxet område, skogbevuxet slättland, skogsvidd. Vocka Skogsslätt, som war rundt om begifven med . . mörka skogar. IDHULTMAN (
c. 1734) i
HC12H 1: 19. På .. skogsslätter eller mossar, der orrarna samlas för att leka, bygger jägaren en skottkoja af ris med topparna ihoplagda upptill. NILSSON Fauna II. 2: 70 (
1858).
(På grund av torkan) kommer höskörden från så väl odlad och naturlig äng som från starr- och skogsslätter att bli .. under medelmåttan. SD(L) 1893,
nr 211, s. 7.
–
SKOGS-SLÄTTA.
(i viss – trakter, bygdemålsfärgat) (jämförelsevis begränsat) plant (o. trädfritt) område i l. av skog. HEMBERG BiblJäg. 4: 11 (
1897).
–
(1 g) SKOGS-SMULTRON.
(frukt av) växten Fragaria vesca Lin., smultron; särsk. (bot.) om växten. BBERGIUS PVetA 1780, 1: 253
(om växten). IdunVeckoJ 1964,
nr 26, s. 40
(om frukten). –
(1 g) SKOGS-SMULTRONÖRT ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (numera föga br.) växten Fragaria vesca Lin., (skogs)smultron. LILJA SkånFl. 355 (
1870).
–
(1 g) SKOGS-SMYGARE entomol..
hespiden Nisoniades tages Lin. AURIVILLIUS Fjär. 39 (
1889).
–
(1 g) SKOGS-SNIGEL.
( skog- 1746= 1785. skogs- 1745 osv.) zool. snigel tillhörande släktet Arion Fér.; särsk. om (de i sht i ä. systematik ofta ss. en enda art uppfattade) arterna Arion ater Lin. (ofta kallad svart skogs- snigel) o. A. rufus Lin. (ofta kallad röd, i sht förr äv. rödgul skogssnigel); förr äv. om (l. med inbegrepp av) snigel av släktet Limax Lin. Limax cinereus maculatus (dvs. Limax maximus Lin.), en stor skogsSnigel sågs under träden. LINNÉ Öl. 61 (
1745).
DENS. Fauna nr 1276 (
1746;
om A. ater; från Smål).
FISCHERSTRÖM Mäl. 236 (1785: svarta).
lbrehm III.
2: 276 (1876: Rödgula).
Rebau NatH 1: 702 (
1879;
om A. ater o. A. rufus ss. en art). DfurVärld 4: 413 (
1963) röda).
–
SKOGS-SNÅR.
(skog- c. 1755. skogs- 1682 osv.) snår i skog; äv. i koll. anv.: snårskog. SYLVIUS Curtius 443 (1682: Skogzsnaret). Man såg just ingenting härifrån
(dvs. från den höga stenen), bara risigt skogssnår åt alla håll.
THORÉN Herre 146 (l942). –
(1 g) SKOGS-SNÄCKA.
( skog- 1843. skogs- 1858–1879) [jfr t. waldschnecke]
(
†)
snäckdjuret Cepæa nemoralis Lin., trädgårdssnäcka. SCHEUTZ NatH 2io (
1843).
Rebau NatH 1: 703 (
1879).
–
(1 g) SKOGS-SNÄPPA.
[jfr d. skovsneppe, t. waldschnepfe, holzschnepfe]
[SKOGS-SNÄPPA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
morkulla. LIND 1: 959 (
1749).
VetAH 1755,
s. 203. jfr
(STUXBERG o.) FLODERUS 3: 300 (
1904;
om Philohela minor Gmel.,
amerikansk morkulla).
[SKOGS-SNÄPPA.ssg 2]
2) zool. vadaren Tringa och- ropus Lin. (jfr grop-snäppa); äv. i uttr. amerikansk skogssnäppa, vadaren Tringa solitaria Wilson. KOLTHOFF DjurL 21 (
1899).
DjurVärld 9:378 (961: l. amerikansk).
–
SKOGS-SNÄRE. (
†)
skogssnår. LING As. 623 (
1833).
–
SKOGS-SOCKEN.
jfr -län. SCHRÖDER Bruksb. 40 (
1903).
Åsele är en ren skogssocken, det vill säga vi lever bara på skogen. DN(B) 1958,
nr 350, s. 20.
–
(1 g) SKOGS-SORK.
zool. sork av släktet Chlethrionomys Tilesius; särsk. om arten C. glareolus (Schreb.) (ofta kallad långsvansad skogssork), ängssork; äv. i uttr. gråsidig skogssork, (individ av) arten C. rufocanus (Sund.), rödbrun skogssork, (individ av) arten C. rutilus (Pall.), rödsork. HOLMGREN Däggdj. 259 (1865: Gråsidiga).
Skogssorken är till förekomst och lefnadssätt ett typiskt skogsdjur. SkogsvT 1906,
s. 121.
FoFl. 1921, s. 46 (:
rödbrun).
4Brehm 4: 372 (
1923;
i pl. best. om släktet).
Ängssorken eller långsvansade skogssorken. Djur- Värld 12: 208 (
1960).
–
SKOGS-SORT. särsk. (
numera föga br.)
: trädslag. VetAH 1756,
s. 209.
–
(1 g) SKOGS-SPARV.
(jfr t. waldspatz] särsk. (†) : fågeln Passer montanus Lin., pilfink. Skogs-Sparfwar äro the störste, nästan som en liten hiärpe, grå til färgen äfwen få i följet som kyrksparfwarne. BROMAN Glys. 3: 289 2(
c. 1730).
BJÖRKMAN (
1889).
–
SKOGS-SPEGEL. (
i vitter stil,
mera tillf.)
om vattensamling i skog. BECKMAN Amer. 1: 33 (
1883).
–
SKOGS-SPEKULANT. särsk.
om person som (för oskäligt lågt pris) köper upp skogsfastigheter enbart för att tjäna pengar på skogen. NDA 1875, nr 282,
s. 2 –
SKOGS-SPILLA. (
†)
== -spillan. LÖWENHJELM PVetA 1751,
s. 31.
–
SKOGS-SPILLAN. (
numera bl. ngn gg,
arkaiserande)
förlust l. förstöring av skog. KÖNIG LärdÖfn. 3: 90 (
1746).
StadgJagt 13/4 1858, s. 15; jfr SkogsvT 1908,
s. 288.
–
SKOGS-SPILLNING. (
†)
== -spillan. Bergv. 2: 173 (
1740).
–
(1 g) SKOGS-SPIRA.
( skog- 1858. skogs- 1808 osv.) bot. växten Pedicularis silvatica Lin., granspira. NYMAN HbBot. 284 (
1858).
2SvUppslB (
1953).
–
(1 g) SKOGS-SPIRBLOMSTER-ÖRT. (
†)
–
SKOGS-SPIRA.
SvBot. nr 358 (
1808).
–
SKOGS-SPORT. särsk.
(sport.) i inskränktare anv.: orientering. IdrBl. 1935,
nr 69, s. 9.
–
(1 g) SKOGS-SPRING. (
föga br.)
bot. bräkenarten Asplenium adiantum-nigrum Lin., glansbräken. KINDBERG SvNamn 37 (
1905).
LYTTKENS Växtn. 1574 (
1913).
–
SKOGS-SPRÅK.
av skogsfolk använt fackSpråk. CNATTINGIUS 39 (
1874,
1894).
–
SKOGS-SPÖKE. särsk. (
†)
: skogstroll. JUSLENIUS 6 (
1745).
–
SKOGS-STADGA.
jfr -ordning-- Mål angående öfverträdelser af skogsstadgan.. böra slutföras i stadgad ordning. FFS 1904,
nr 39, s. 84
–
SKOGS-STALL. (
i sht i fackspr.)
i anslutning till avverkningsplats uppfört stall för skogskörares hästar. SFS 1920,
s. 2735.
–
(1 g) SKOGS-STARR.
(skog- 1816. skogs- 1792 osv.) bot. [SKOGS-STARR.ssg 1]
1) starrarten Carex silvatica Huds. LILJEBLAD Fl. 41 (
1792).
[SKOGS-STARR.ssg 2]
2) (
föga br.)
starrarten Carex loliacea Lin., repestarr. KINDBERG SvNamn 32 (
1905).
–
SKOGS-STAT.
(1869–1935 officiell) sammanfattande beteckning för (organisationen av) statsanställd (numera under domänstyrelsen lydande) personal (överjägmästare, jägmästare, kronojägare o. d.) för förvaltning o. bevakning av de allmänna skogarna o. för personal med därmed närstående l. jämförlig verksamhet; äv. i uttr. skogs- och jägeristaten; jfr -förvaltning o. jägeri- stat(en). Skogs- och Jägeri-Staten. Förordnskog. 1793, s. F 3 b.
DE GEER SvNatRiked. 1: 99 (
1946).
–
skogsstats-befattning.
befattning inom skogsstaten. SFS 1889,
nr 67, s. 19.
–
skogsstats-boställe. (
numera nästan bl. om ä. förh.)
boställe för tjänsteman inom skogsstaten. BetSkogshush. 1856,
s. 203.
BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit. s. 1 13.
–
skogsstats-tjänst.
tjänst inom skogsstaten. BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit.
s. 60.
–
skogsstats-tjänsteman.
tjänsteman inom skogsstaten. SkogsvT 1907,
s. 428.
–
SKOGS-STATIK.
[jfr t. forststatik]
(
i fackspr.)
skogsekonomi (se d. o. 2). SkogsvT 1907, 2: 24.
–
SKOGS-STATION.
[SKOGS-STATION.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
temperatur- l. nederbördsstation (l. bådadera) i skog l. skogstrakt, station för registrering av temperaturen osv. i skogstrakt. BtSvStat. Q 1876,
s. 46.
[SKOGS-STATION.ssg 2]
2) om en i anslutning till l. nära avverkningsplats uppförd anläggning (med bl. bostads- o. samlingsrum samt bastu) för inkvartering av o. kosthåll åt ett flertal skogsarbetare-; jfr -koja. TurA 1959,
s. 76.
–
SKOGS-STATISK.
[jfr t. forststatisch]
(
i fackspr.)
adj. till -statik. SkogsvT 1907,
2: 24 (om problem). –
SKOGS-STATISTIK.
(jfr t. forststatistik] (i fackspr.) gren av tillämpad statistik, som behandlar företeelser inom l. berör skogsbruket ( särsk. (förhållandet mellan) skogstillgång l. skogsproduktion o. avwerkning) l. skogsbrukets produktionskostnader; äv. dels ss. läroämne, dels konkretare, om framst.ällning i skogsstatistik (i ovan angivna bet.). Nationalekonomi och skogs-statistik.
THELAUS Skog. 182 (
1865).
Speciallärare (vid skogshögskolan) . . i skogspolitik o. skogsstatistik. SvStatskal. 1939,
s. 802.
SvGeogrÅb. 1956, s. 202
(konkretare, om statistik över värl- dens skogstillgångar). –
SKOGS-STATISK. (
i fackspr.)
adj. till -statistik. Skogsstatiska ärenden. SFS 1908,
nr 126, s. 5.
–
(1 g) SKOGS-STENBRÄCKA. (
†)
växten Lithospermum officinale Lin., stenfrö. (Lithospermum) sylvestre. Skogz Stenbräckia.
RUDBECK HortBot. 66 (
1685).
–
SKOGS-STIG,
sbst.¹ (gång)stig genom skog. MSTENBOCK (1710) hos LOENBOM Stenbock 2:284.--STIG, sbst.²
(skog- 1910 osv.
skogs- 1927 osv.)
skogsv. kolläst. 2NF 14: 569(
1910).
–
(1 g) SKOGS-STJÄRNA bot. växten Trientalis europæa Lin., duvkulla. LILJA SkånFl. 162 (
1838).
–
(1 g) SKOGS-STJÄRNARV ~⁰² l. ~²⁰ (föga br.) bot. 1) = -stjärnblomma 2. KINDBERG SvNamn 26 (
1905).
[SKOGS-STJÄRNARV.ssg 2]
2) i uttr. glatt skogs- stjärnarv, växten Stellaria calycantha (Led.) Bong., norrlandsarv, fjällarv. KINDBERG SvNamn 26 (
1905).
–
(1 g) SKOGS-STJÄRNBLOMMA ~⁰²⁰. [SKOGS-STJÄRNBLOMMA.ssg 1]
1) (
†)
växten Stellaria nemorum Lin., lundstjärnblomma, lundarv. Liljeblad Fl. 247 (
1816).
GOSSELMAN BlekFl. 76 (
1865).
[SKOGS-STJÄRNBLOMMA.ssg 2]
2) bot. växten Stellaria longifolia Mühl. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 217 (
1935).
[SKOGS-STJÄRNBLOMMA.ssg 3]
3) (
†)
i uttr. gul skogsstjärn- blomma, om växterna Gagea lutea (Lin.) Ker-G. (vårlök) o. G. minima (Lin.) Ker-G. (dvärgvårlök). RUDBECK HortBot. 84 (
1685;
om G. lutea).
Guul Skogz Stiernblomma den större (dvs. G. lutea) .. guul Skogzstiernblomma (dvs. G. minima). BROMELIUS Chl. 77 (
1694).
SERENIUS Kkkk 3 a (
1757).
–
(1 g) SKOGS-STJÄRNÖRT. (
†)
== -stjärnbiomma 1. LILJA SkånFl. 291 (
1870).
–
(1 g) SKOGS-STORK.
( skog- 1902. skogs- 1884–1913) zool. [SKOGS-STORK.ssg 1]
1) (
föga br.)
storken Ciconia nigra Lin., svart stork. 2Brehm 2: 565 (
1884).
AUERBACH (
1913).
2) (
föga br.)
fågeln Ibis ibis (Lin.)i afrikansk ibisstork. STUXBERG (o. FLODERUS) 2: 446 (l902). [SKOGS-STORK.ssg 3]
3) fågeln Mycteria Americana Lin., skogsibis. LINDBLAD GrönPar. 83 (
1969).
–
(1 g) SKOGS-STORKNÄBB. (
†)
skogsnäva. DALIN Tillägg (
1855).
THOLANDER Ordl. (
1872).
–
SKOGS-STRAND.
strand som utgöres av skog, med skog bevuxen strand. KOCH EmigrLand 130 (
1910).
–
SKOGS-STRID. särsk.
: strid i skog l. skogstrakt. LfF 1872,
s. 234.
–
SKOGS-STRYKARE.
( skog- 1631–1708. skogs- 1542 osv.) [ fsv. skogs strykare]
numera i sht i skildring av ä. förh.) (i sht fredlös l. laglös) person som stryker omkring l. håller till i skog; skogsrövare; stigman; stråtrövare.
G1R 14: 303 (
1542).
Skogzstrykare och Röfware. SCHRODERUS Comenius 485 (
1639).
Desse Skogzstrykares wåldsamblige föröfningh, medh Skogz Vthödande. HFinLappm. 3: 318 (
1685;
om personer som utan rättighet o. utan att betala skatt uppehålla sig ss. svedjebrännare o. jägare i skog).
MOBERG Rid 269 (
1941;
om fredlösa. –
SKOGS-STRÖ.
(av barr, torra nedfallna löv o. d., stundom äv. av finhackat gran- l. tallris bestående) strö från skogen; i sht förr äv.: (ss. strö använt) lager av barr, torra löv, torkade rester av löv, ljung o. d. i barrskog. LUNDEQVIST Landtbr. 75 (
1840).
Den oangenäma syrliga lukt hos ladugårdsgödseln i trakter, der skogsströ ännu är i bruk, häntyder på parasitsvampars verk. MosskT 1888,
s. 89.
2NF 38: 357(
1926;
om lager på marken).
–
SKOGS-STRÖM.
( skog- 1812. skogs- 1833 osv.) (
numera i sht i vitter stil)
jfr -bäck. Nedanföre (klippan) kastade sig tvenne branta skogströmmar i bäcken. PoetK 1812, 2: 27.
–
SKOGS-STRÖVANDE,
p. adj. som strövar i skog. TurÅ 1959, s. 245
(om renar). –
SKOGS-STRÖVARE.
person som (ofta l. ständigt) strövar omkring i skog (för nöjes skull l. för jakt o. d.); i sht förr äv. liktydigt med dels: jägare, dels: partisan som uppehåller sig i skog, dels: skogsrövare, skogsstrykare. MELLIN Nov. 3: 556 (
1840,
1867;
om partisaner i skog).
Kommner skogsströfvaren med sina spetsar öfver en . . koloni ruggande gäss .. gör han sig i de flesta fall en god fångst. IdrFinl. 2: 8 (
1905).
2NF 15: 436(
1911;
om skogsnomader).
Skogsströvare och löst folk, som .. väntade sig god utkomst av or aniserat röveri. ANDERSSON SvH 267 (
1943).
(I Ore socken) finner skogsströvaren sitt paradis i de stora barrskogarna, sportfiskaren har tillgång till gott fiskevatten i de milslånga sjöarna (osv.). DN(A) 1964 nr 73, s. 33.
–
SKOGS-STUDERANDE.
person som genomgår skoglig utbildning l. går i skogsskola l. skogshögskola o. d. SFS 1937,
s. 237.
–
SKOGS-STYCKE.
( skog- 1854. skogs- 1599 osv.) 1) stycke skog, skogsparti.
UpplDomb. 5: 221 (
1599).
[SKOGS-STYCKE.ssg 2]
2) (numera mindre br.) målning med skogsmotiv.
BoupptSthm 11/12 (
1663).
NordT 1865,
s. 363.
–
SKOGS-STYRELSE. särsk.
i uttr. kungliga skogsstyrelsen (l. enbart skogsstyrelsen). [SKOGS-STYRELSE.ssg 2.a]
a) om ett 1859–1882 existerande (av domänstyrelsen efterträtt) centralt ämbetsverk för förvaltningen av de allmänna skogarna. BetSkogshush. 1856,
s. 78.
SFS 1859,
nr 60, s. 4.
[SKOGS-STYRELSE.ssg 2.b]
b) om ett 1941 inrättat centralt ämbetsverk med uppgift att handha administrativa, kamerala o. tekniska ärenden o. d. rörande det enskilda skogsbruket, befrämja dettas utveckling, vara centralmyndighet för skoglig utbildning, leda o. samordna skogsvårdsstyrelsernas verksamhet o. d. SFS 1942,
s. 31.
–
SKOGS-STÄMNING.
(trolsk) stämning (av den art) som råder l. som man erfar i skog; stämning som skog skänker; särsk. om stämning som kommer till uttryck i konst l. litteratur l. musik. 2NF 34: Suppl.
146 (
1922;
i musikstycken).
Med gotiken kan mystiken, sagodunklet, den trolska skogsstämningen sägas ha kommit in i konsten. SvSkog. 1627 (
1928).
–
SKOGS-STÄMPEL. (
†)
för skogsstämpling: stämpelhammare. CORYLANDER LundDomk. 114 (
i handl. fr. 1756).
–
SKOGS-STÄMPLARE.
skogsv. person som utför skogsstämpling. SDS 1900,
nr 359, s. 3.
–
SKOGS-STÄMPLING.
skogsv. stämpling av skog (för avverkning). LBÄ 11–
13: 55 (
1798.
–
SKOGS-STÖLD.
stöld av ved l. virke o. d. ur skog. ROSENSTEN Skog. 8 (
1737).
–
SKOGS-STÖVEL. (
numera bl. tillf.)
stövel (företrädesvis) använd i skog l. av skogsfolk (se d. o. 2). 2ne par skogs stöflar. BoupptVäxjö 1805. Skogsstövlar med hältrens, annotationsboken och blyertspennan bak örat voro nu sinnebilder för makten
(hos skogs- patroner). HÖGBERG Frib. 23 (
1910).
–
(1 g) SKOGS-SUGA bot. växten Teucrium Scorodonia Lin. WEIMARCK SkånFl. 539 (
1963).
–
SKOGS-SVAL.
( skog- 1876. skogs- 1835 osv.) (
i vitter stil)
som har l. präglas av skogssvalka. SvLittFT 1835, sp. 355
(om sommarmorgon). BÄCKSTRÖM Sång. 15 (
1876;
om vik).
–
SKOGS-SVALKA.
svalka som råder i skog l. som skog skänker. OLSSON Fröding 267 (
1950).
–
(1 g) SKOGS-SVAMP.
svamp som (företrädesvis) växer i skog. BROMELIUS Chl. 34 (
1694).
–
SKOGS-SVEDJA. (
förr)
svedjeland, svedja. HallHist. 1: 61 (
1954).
–
(1 g) SKOGS-SVIN.
[SKOGS-SVIN.ssg 1]
1) i sht
zool. (företrädesvis) i skog levande vildsvin; särsk.: (det i Västafrikas urskogar levande) vildsvinet Hylochoerus meinertzhageni Thomas (äv. i uttr. afrikanskt skogssvin). SPARRMAN Resa 1: 418 (
1783).
(Jaguaren var så nära läg- ret) att den kunnat välja annat byte om skogssvinen vetat fria sig. ZILLIACUS Hågk. 117 (
1899;
i skildring från Mellanamerika). DjurVärld 14: 94 (1960: afrikanska).
[SKOGS-SVIN.ssg 2]
2) (förr) svin som går l. gått på skogsbete.
LMil. 2:93 (1687.
[SKOGS-SVIN.ssg 3]
3) om ett (från eurasiatiska vildsvinet Sus scrofa Lin. härstammandei rasgruppen litet kortörat lantsvin tillhörande) vildsvinslikt tamsvin som förr hölls i norra Europa, i Sv. fram till mitten av 1800-talet (ofta kallat svenskt skogssvin). NORING Husdj. 375 (1841: Svenska).
LILLJEBORG Däggdj. 761 (
1874).
LAHT 1921,
s. 427.
–
(1 g) SKOGS-SVINGEL bot. växten Festuca altissima All. Liljeblad Fl. 70 (
1816).
–
SKOGS-SYN.
[(fsv.
skogs syn (i bet.
1)Å 1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) syn av (allmännings)skog (i syfte att utröna dess skötsel l. avslöja skogsstöld o. d.); syn i skogstvist(er); jfr
-rannsakning. Skogssyner af Almänningarne och serskilte skogar byarne emellan i Bergslagerne warda
(osv.). (
1670).
NoraskogArk. 5: 519 (i handl. fr. 1793;
om syn i skogstvister).
[SKOGS-SYN.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
syn på l. inställning till skog(en). LD 1959,
nr 62, s. 9.
–
SKOGS-SYNPUNKT -~⁰² l. ~²⁰. särsk. i uttr. ur l. från skogssyn- punkt, med hänsyn till skogen l. skogsvården o. d. LAHT 1894,
s. 131.
DE GEER SvNatRiked. 1: 20 (
1946).
–
(1 g) SKOGS-SYSKA. (
numera föga br.)
växten Stachys silvatica Lin., stinksyska. GOSSELMAN BlekFl. 104 (
1865).
SkogsvT l905,
s. 2.
–
SKOGS-SÅDD.
(skogsodling gm) sådd av skogsfrö; äv. konkret: (område med) bestånd av trädplantor (l. träd) uppväxta efter skogssådd (i ovan angivna bet.). SFS 1828,
s. 1710.
Komplettering och ibättring av luckiga skogssådder och naturliga föryngringar. SvUppslB 24: 1253 (
1935).
–
SKOGS-SÅG - 1) (numera bl. mera tillf.) handsåg använd vid skogsavverkning; särsk.: stocksåg. ÅgerupArk. Bouppt. (
1760).
ENEBERG Karmarsch 1: 99 (
1858;
t. orig.: Waldoder Bauernsäge;
om stocksåg).
2) (
numera föga br.)
enbladig ramsåg. Mellan den enkla skogssågen och den flerbladiga sågen finnas en mängd olika typer. 2UB 8:17 (
1900.
–
(1 g) SKOGS-SÅNGARE.
[SKOGS-SÅNGARE.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
sångfågel som (företrädesvis) lever i skog. BÅÅTH WagnerS 1: 37 (
1903). 2)
zool. i inskränktare anv.
[SKOGS-SÅNGARE.ssg 1.a]
a) fågeln Phylloscopus sibilatrix Bechst., grönsångare. HOLMGREN Fogl. 126 (
1867.
[SKOGS-SÅNGARE.ssg 1.b]
b) [jfr t. waldsänger, eng. wood-warbler]
fågel tillhörande (den amerikanska) tättingfamiljen Parulidæ. Svartvit skogssångare, fågeln Mnio tilta varia Lin. Gul skogssångare, fågeln Dendroica petechia Gmuel. Svartstrupig skogssångare, fågeln Dendroica cærulescens Gmel. Kirtlands skogs- sångare, fågeln Dendroica kirtlandii Baird. 2Brehm 2: 27 (
1884;
i pl., om släktet Dendroica Gray). 4Brehm 6: 353 (
1924;
i pl., om familjen).
[SKOGS-SÅNGARE.ssg 3]
3) (
mera tillf.)
diktare som besjunger l. besjungit skogen. ÖMAN LyrBl. 1: 154 (
1857;
om H. Sätherberg).
Ssg:
–
skogssångar-fågel. särsk. (†) till
-sångare 2 a: fågel tillhörande släktet Phylloscopus Boie, lövsångare.
SFS 1905,
nr 44, s. 8.
–
SKOGS-SÅNING. (
numera föga br.)
skogssådd. EconA 1807, juni
s. 29.
–
SKOGS-SÄLLSKAP ~⁰² l. ~²⁰. sällskap för främjande av skogsbruk l. skogsvård o. d.; särsk. om ett 1912 bildat sällskap (med namnet Sydvästra Sveriges skogssällskap, 1919 ändrat till Skogssällskapet). GHT 1912,
nr 130, s. 7.
Ymer 1940,
s. 37.
–
(1 g) SKOGS-SÄV.
( skog- 1784–1792. skogs- 1745 osv.) [SKOGS-SÄV.ssg 1]
1) bot. sävarten Scirpus silvaticus Lin. LINNÉ Fl. nr 38 (
1745).
[SKOGS-SÄV.ssg 2]
2) (
†)
sävarten Eleocharis palustris (Lin.) R. Br., knappsäv. FISCHERSTRÖM 2: 409 (
1780).
–
(1 g) SKOGS-TALL.
1) (
mera tillf.)
tall i skogen. PoetK 1815,
s. 103.
[SKOGS-TALL.ssg 2]
2) bot. i inskränktare anv.: trädet Pinus Silvestris Lin., (vanlig) tall. FRANCKENIUS Spec. F 3 a (1638).
VaruhbTulltaxa 1: 55 (
1931).
–
SKOGS-TAMD. (
†)
skogsvan; anträffat bl. i pregnantare anv.: jaktvan. SWEDERUS Jagt 355 (
1831).
DALIN (
1854).
–
SKOGS-TAPET. (
förr)
(vävd) tapet (gobeläng l. väggbonad) med skogsmotiv; (lärfts)tapet med målade skogsmotiv; förr äv. bildl., i uttr. gröna skogstapeter, "Guds gröna jord". 6 st. Brabandske Skougz Tapeter. Boupptsthm 3/7 (
1686).
RUNIUS (SVS) 2: 2OD (
1706;
bildl.). I stället för de målade skogstapeterna ritade Rehn en arkitektonisk dekoration.
SELLING SvHerrg. 179 (
1937). När de målade lärfttapeterna först uppträdde under 1600-talets senare hälft, voro de avsedda att ersätta de dyrbara vävda gobelängerna, de s. k. skogstapeterna.
Fatab. 1948,
s. 107.
–
SKOGS-TAPET-JAKT. (
†)
bildframställning av jakt i form av skogstapet; jfr jakt, sbst.¹ 2 f. HusgKam- RSthm 1727–29,
s. 104.
–
SKOGS-TAVLA.
[SKOGS-TAVLA.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
tavla med skogs- l. jaktmotiv. Bouppt- Sthm 1635, s. 423 a.
[SKOGS-TAVLA.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
vy över skog l. skogstrakt. TurÅ 1949, s. 147.
–
SKOGS-TAXATION.
[jfr t. forsttaxation]
skogsv. == -taxering 1. JernkA 1851,
s. 208.
Helsingfors universitet. . . Lärare. Professorer. . . Vakant. (Skogstaxation) . FinlStatskal. 1925,
s. 125.
IllSv- Ordb. (
1964).
–
SKOGS-TAXATOR.
[jfr t. forsttaxator]
om de statens skogsfövaltning tillhörande tjänstemän som ha till uppgift att leda upprättandet av l. själva upprätta skogsindelningsplaner för statens skogar, värdera skog som hembjudits till statsinköp o. d.; äv. om motsv. statliga tjänstemän i Finl.; äv. (skogsv.) allmännare: person som utför skogstaxering (se d. o. 1, skogstaxerare. FinlStatskal. 1884,
s. 303.
En befattning såsom skogstaxator med tjänstgöringsskyldighet inom Gåfle-Dala och Mellersta Norrlands distrikt kungöres härmed till ansökan. PT 1906,
nr 103 A, s. 4 PROCOFÉ Insp. 102 (
1915;
allmännare).
:
–
skogstaxators-avdelning.
Norra skogstaxatorsavdeln. SvStatskal. 1935,
s. 753.
-tjänst. – 1905,
nr 122 B,
s. 1 –
SKOGS-TAXERARE.
skogsv. person som utför skogs taxering (se d. o. 1). GEETE o. GRINNDAL 71 (
1923).
–
SKOGS-TAXERING.
[SKOGS-TAXERING.ssg 1]
1) skogsv. skogsuppskattning. RINMAN (
1789).
Skogstaxering på rot. STRÖM Skogsh. 122 (
1846).
Undersökningar om tillväxten höra . . till de viktigaste uppgifterna inom skogstaxeringens område. 2NF 29: 68(
1919). jfr
riks-skogstaxering. 2) (i samband med fastighetstaxering företagen) taxering av värdet hos skog, taxering av skog.
2SvUppslB (
1953).
–
SKOGS-TECKEN.
på karta o. d.: tecken för skog. Globen 1925,
s. 24.
–
SKOGS-TECKNING. särsk. (
numera bl. mera tillf.)
på karta o. d.: utmärkande av skog (med speciellt l. speciella slags tecken o. d.). BetKartv. 1871, Reserv.
s. 77.
–
SKOGS-TEG.
[ fsv. skogha tegher, skoghtegher]
(
numera föga br.)
skogslott, skogsskifte (se d. o. 2). För- arbSvLag 4: 213 (
1695).
SvLantmät. 2: 165 (
1928.
–
SKOGS-TEKNIK.
[jfr t. forsttechnik]
teknik tillämpad inom skogsbruket; särsk. ss. läroämne. SFS 1859,
nr 68, s. 99 (ss.
läroämne). –
SKOGS-TEKNIKER.
[jfr t. forsttechniker]
person som sysslar med tekniska ting inom skogsbruket; särsk. ss. titel för person som genomgått skogsinstitut (skogsskola). TSvLärov. 1943,
s. 187.
SvD(A) 1960,
nr 184, s. 15
(om person som genom- gått skogsskola). jfr: I denna del af frågan, som berör impregnerade boksliprar, hysa skogsteknici liknande åsikter.
TT 1900, Allm.
s. 212. =
-TEKNISK. [jfr t. forsttnechnisch]
jfr -teknik. Skogsteknisk handbok. EKMAN (
1908;
bok- titel).
Skogstekniska byrån. SvStatskal. 1939,
s. 161.
–
SKOGS-TEKNOLOG.
person (vetenskapsman) som sysslar med skogsteknologi. DN(B) 1958,
nr 22, s. 10.
–
SKOGS-TEK-NOLOGI.
[jfr t. forsttechnologie]
(gren av skogsbushållningsläran utgörande) teknologi som sysslar med praktiska l. tekniska spörsmål förknippade med skogsprodukternas tillvaratagande (virkets egenskaper, avverkning, transport o. förädling). SFS 1828, s. (
1710).
THELAUS Skog. 149 (
1865).
Professorer . . i skogsuppskattning, . . i skogsteknologi, byggnads- o. avdikningslära. SvStatskal. 1939,
s. 801.
–
SKOGS-TEKNOLOGISK.
[jfr t. forsttechnologisch]
(
i fackspr.)
adj. till -teknologi (o. -teknolog). SVSkog. 501 (
1928).
Skogsteknologiska problem. NFMånKr. 1939,
s. 212.
–
SKOGS-TIDSKRIFT ~⁰² l. ~²⁰. tidskrift behandlande skogliga ämnen. 2NF 27: 1045(
1918).
–
SKOGS-TILLDELNING ~⁰²⁰. tilldelning av skog (vid avvittring l. jorddelning l. i fråga om rekognitionsskogar). Bergv. 1: 404 (1690).
–
SKOGS-TILLGÅNG ~⁰² l. ~²⁰. (skog- 1748–1752. skogs- 1723 osv.) [SKOGS-TILLGÅNG.ssg 1]
1) (numera bl. mera tillf.) tillgång till skog, skogsfång. BESKOW i 2SAH 40: 359 (
1865).
[SKOGS-TILLGÅNG.ssg 2]
2) tillgång på l. mängd av skog; ofta konkretare, i sg. l. pl., närmande sig l. övergående i bet.: skog (att tillgå).
2RA 1: 632 (
1723).
Skogstillgång, som . . finnes böra afverkas . . skall . . utsynas. SFS 1894,
nr 17, s. 9.
Landskapets rika skogstillgångar. Rig 1959,
s. 25.
–
SKOGS-TILLSTÅND ~⁰² l. ~²⁰. tillstånd hos l. i fråga om skog. BtRiksdP 1891,
I. 2: nr 50, s. 22.
–
SKOGS-TILLVÄXT ~⁰² l. ~²⁰. BtRStP 1818, 7: 646.
–
(1 g) SKOGS-TIMJAN. (
†)
växten Thymus serpyllum Lin., backtimjan. VetAH 1741,
s. 85.
–
SKOGS-TIPPA.
(i vissa trakter o. folklor.) kvinnligt skogsrå, skogsfru. STOLT Minn. 83 (
1880;
i skildring från Smål.).
–
(1 g) SKOGS-TISTEL.
[jfr t. walddistel (i bet. 1, 2)]
1) (
numera bl. tillf.)
i skog växande tistel. Weise 2: 35 (
1771).
[SKOGS-TISTEL.ssg 2]
2) (
†)
växten Ilex aquifolium Lin., kristtorn, järnek. FRANCKENIUS Spec. E 1 b (
1659).
–
SKOGS-TJUV.
( skog- 1545. skogs- 1525 osv.) 1) person som stjäl ved l. virke o. d. ur skog.
PhysSH 1: 15 (
1776). 2) (†) person som bedriver olaga jakt, tjuvskytt.
RARP 11: 389 (
1672).
3) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) person (särsk. fredlös) som uppehåller sig i skog o. förövar tjuvnad l. ägnar sig åt röveri.
G1R 2: 154 (
1525).
Förrymde knektar och ogärningsmän slogo sig ned på de stora skogarne, och dessa – skogstjufvar – gjorde . . (på 1520-talet) hela trakten osäker. Uppl. 1: 254 (
1902).
Skogstjuven Ygge från Bläsmåla hade i pingsthelgen stulit i Humlebäck. MOBERG Rid 16 (
1941).
Ssg (†):
–
skogstjuve-hop.
till -tjuv 3: hop av "skogstjuvar". G1R 14: 129 (
1542).
Därs. 15: 128 (
1543).
–
SKOGS-TJUVERI ~¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². (numera bl. tillf.) skogsstöld; förr äv.: olaga jakt i skog. RARP 11: 390 (
1672).
ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-TJUVNAD. (
numera mindre br.)
skogsstöld. PhysSH 1: 15 (
1776).
–
SKOGS-TJÄNSTEMAN ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. (statlig l. privatanställd) tjänsteman med verksamhet knuten till skogsförvaltning l. skogsskötsel, skoglig tjänsteman; tjänsteman inom skogsväsendet. BetSkogshush. 1856,
s. 81.
De nu mera i Lappland stationerade skogstjenstemännen hålla noggran hand der öfver, att skogseldar, när de varsnas, blifva släckta. DÜBEN Lappl. 473 (
1873).
DN(A) 1964,
nr 12, s. 25
(om tjänsteman på bruksbolags skogsavdelning). –
SKOGS-TJÄRA. (
numera bl. mera tillf.)
trätjära. TT
1897, K.
s. 52.
–
SKOGS-TJÄRN.
tjärn som ligger i l. omges av skog; jfr -sjö. JOHANSSON Noraskog 3: 147 (
i handl. fr. 1684:
skogzkierna).
–
SKOGS-TOM.
(skog- 1865. skogs- 1830 osv.) (numera bl. mera tillf.) skoglös. Skogstomma luckor omgifne af ungskog. STRÖM Skogsh. 147 (
1830).
THELAUS Skog. 14 (
1865;
om trakter).
–
SKOGS-TOMT.
tomt i l. med skog. PT 1911,
nr 274 B,
s. 1 –
SKOGS-TOPP. särsk.
: trädtopp i skog(en); i sht i pl. (best.). BJÖRN Okände 104 (
1791).
Se hur lärkornas par / Öfver skogstoppen far. KNÖS Elfv. 63 (
1852).
–
SKOGS-TORP.
torp i skog l. skogstrakt; särsk. om områden upplåtna (särsk. enl. 1891 års lagstiftning) i kronoparker i Norrl. o. Dalarna för att skaffa jordbruk åt mindre bemedlade l. obemedlade (jfr krono-torp 1, odlings-lägenhet). KKD 1: 297 (
1708).
Lägenheter, som . . afsättas till skogstorp, skola noggrant beskrifvas. SFS 1891,
nr 29, s. 2.
Därs. 1945,
s. 1485.
–
SKOGS-TORPARE.
innehavare av skogstorp. WETTERHOFF Skog 1: 17 (
1883).
Vid 1913 års Riksdag medgifvos vissa ytterligare lättnader för skogstorparena och skogslägenhetsinnehafvarne. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 114 (
1917).
–
SKOGS-TORR. (
i fackspr.)
om ved l. virke: som (har den torrhetsgrad vilken utmärker ved osv. som) legat o. torkat (utan skydd mot nederbörd) i skog l. utomhus en längre tid, vanl. över en sommar (minst sex sommarveckor). ZNF 30: 122 (
1919).
–
SKOGS-TORV. (
i fackspr.)
(mörkbrun, starkt förmultnad o. rikligt med trädrester innehållande) torv som bildats av skogssa hälle l. av vegetation på skogsmossar (se -mosse 1). JernkA 1828,
Bih. s. 90. Såsom skogstorf betecknas de oftast väl multnade, med skogsaffall rikligt bemängda torfslag, som representera en gammal skogsbotten.
HÖGBOM Norrl. 182 (
1906).
–
SKOGS-TRAKT.
(skog- c. 1770. skogs- 1690 osv.) trakt som huvudsakligen består av skog l. där skogen dominerar; skogsbygd; äv. (numera nästan bl. skogsv.): skogsområde, skogsparti. Altså är intet mer än rätt och billigt, at . . the blifwa med wälfönient straf belagde, som .. släppa Elden lös, och ther igenom ofta store Skogz tracter beklageligen föröda. SCHMEDEMAN Just. 1284 (
1690).
BERCH Hush. 180 (
1747;
om ett av de stycken vari skog indelats vid trakthuggning). (Hornboskapen utfodras) i skogstrakter . . med blad och späda qwistar, wid sjökusterna med fisk, både färsk och torr.
HOLMSTRÖM Ström NatLb. 1: 11 (
1851).
–
SKOGS-TRAKTOR.
(specialkonstruerad l. specialutrustad) traktor för skogskörning. ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOGS-TROLL.
( skog- 1746. skogs- 1621 osv.) [SKOGS-TROLL.ssg 1]
1) troll i skogen; äv. bildl. (jfr
2)? om vild l. otyglad människa.
FORSIUS Fosz 524 (
1621;
om skogsrå).
HEDÉN 4: 292 (
1909;
bildlj. [SKOGS-TROLL.ssg 2]
2) (
†)
= sfinx 2. RETZIUS Djurr. 91 (
1772).
BJÖRKMAN (
1889).
–
(1 g) SKOGS-TRY bot. [SKOGS-TRY.ssg 1]
1) (
föga br.)
== -kaprifol. LYTTKENS Växtn. 161 (
1904.)
Därs. 166. [SKOGS-TRY.ssg 2]
2) växten Lonicera xylosteum Lin.) (ben)tFy. Lustgården 1944–45,
s. 306 –
SKOGS-TRÅNG. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
(område med) tät skog. MOBERG Sömnl. 217 (
1937).
–
SKOGS-TRÄ. (
numera bl. vard., i pl.
-trän) skogsträd. Såsom itt äpleträä ibland skoghsträä, så är min wen ibland sönenar.
HögaV 2: 3 (Bib. 1541;
Bib. 1917 vildmarkens träd). Kongl. May:tz Ordning och Stadga öfwer allehanda bärande Skogzträän i Rijket.
SCHMEDEMAN Just. 258 (
1647).
Skogs- och park-trän. SvT 1852,
nr 14, s. 3.
–
SKOGS-TRÄD.
träd som växer vilt i skogen; skogbildande träd. LANDELL Bligh 69 (
1796).
Allra tidigast (efter isens tillbakagång) voro björk och tall de allenahärskande skogsträden, men snart inkommo jämväl de ädla lövträden. FLODSTRÖM Naturförh. 185 (
1918).
–
skogsträds-art, äv.
skogsträd-art.
SkogsvT 1912, Fackupps.
s. 50.
–
skogsträds-frö.
TLandtKommunEkon. 1859,
s. 207.
–
skogsträds-förädlare.
Skogsägaren 1988,
s. 192.
–
skogsträds-förädling.
Skogsägaren 1938, s. 185.
–
skogsträds-pollen.
GeolFF 1916,
s. 384.
–
skogsträds-ras.
bot. o.
skogsv. jfr ras, sbst.² ¹ e. SkogsvT 1912, Fackupps.
s. 50.
–
SKOGS-TRÄD-SLAG.
slag av skogsträd l. trädslag i skog. JernkA 1851,
s. 262.
–
SKOGS-TRÄSK.
[SKOGS-TRÄSK.ssg 1]
1) träsk som ligger i skog. LAGERLÖF Berl. 1: 4 (
1891).
[SKOGS-TRÄSK.ssg 2]
2) (
i vissa trakter) skogssjö.
MURENIUS AV 372 (
1658).
–
SKOGS-TRÄTA. (
numera föga br.)
skogstvist. G1R 16: 263 (
1544).
–
(1 g) SKOGS-TUPP. (
numera mindre br.)
tupp av skogsfågel (särsk. tjäder o. orre). NILSSON Fauna II. 2. 1: 92 (
1828).
Jakten 181 (
1951).
–
SKOGS-TUR.
vandringstur l. restur i l. till skog l. på skogsvägar; skogsutflykt. WoH (
1904).
JÖNSSON ÄnSjung. 70 (
1933 1954)
–
(1 g) SKOGS-TVEBLAD ~⁰² ¹. ~²⁰ (numera föga br.) växten Listera ovata (Lin.) R. Br., tvåblad. LILJA SkånFl. 644 (
1870).
–
SKOGS-TVIST.
tvist angående äganderätt till skog l. rätt att utnvttja skog o. d. Bergv. 1: 624 (
1722).
–
SKOGS-TYP.
typ av skog; särsk. (i sht skogsv.) om var o. en av de av markbeskaffenhet o. klimat beroende, vanl. efter markflorans utseende bestämda undertyper av skog (särsk. barrskog) som uppställas för indelning av skogsmarken med hänsyn till dess biologiska egenskaper; jfr -samhälle. BtRiksdP 1896, 7Hufvudtit.
s. 44. Man
(kan) fördela skogstyperna på följande serier: 1. Den lavrika serien. 2. Den mossrika serien. 3. Den ört-(gräs-)rika serien. 4. Sumpskogsserien.
SvSkog. 225 (
1928).
Ssgr (i sht skogsv.):
–
skogstyps-indelning.
SkogsvT 1912, Fackupps.
s. 97.
–
skogstyps-system system för skogstyps-indelning. TurÅ 1959,
s. 49.
–
SKOGS-TYST. (
i vitter stil)
jfr -tystnad. Ufberget låg långt in i skogen. . . Där var skogstyst, hemskt och vildt. GEIJERSTAM KBrandt 60 (
1904).
–
SKOGS-TYSTNAD. (
i vitter stil)
tystnad som råder i skog; äv. konkretare, övergående i bet.: tyst skog. Knappt ett ljud förnams, när icke sorlet af en bäck hviskade in i skogstystnaden. RYDBERG Vap. 265 (
1891).
PT 1907,
nr 67 A,
s. 3 –
(1 g) SKOGS-TÅG. (
numera föga br.)
växten Juncus acutiflorus Ehrh., spetståg. Liljeblad Fl. 192 (
1816).
LYTTKENS Växtn. 1335 (
1913).
–
(1 g) SKOGS-TÅTEL. (
†)
växten Holcus mollis Lin., lentåtel. LILJA SvFoderV 67 (
1867).
–
SKOGS-TÄ. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
av stängsel omgiven utfartsväg från by till l. genom skog. Brunneby skogstä i Funbo. SvRuninskr. 9: 162 (cit. fr. c. 1715).
–
SKOGS-TÄKT. (
numera föga br.)
[SKOGS-TÄKT.ssg 1]
1) skogsfång; äv. övergående i bet.: skogsavverkning. Hwarföre skall jorden i flere wåra skogs- och bergsbygder twingas, at bära någon ändock otilräckelig säd, der skogs- och timmertäckt samt wisz boskapsskötsel helst borde idkas. FISCHERSTRÖM 2: 372 (
1780).
SCHULTHESS (
1885).
[SKOGS-TÄKT.ssg 2]
2) ställe där skogen avverkats, skogshygge. HISINGER Ant. 5: 49 (
1831).
COLLINDER Kalev. 165 (
1948).
–
SKOGS-UDDE.
[SKOGS-UDDE.ssg 1]
1) i vatten utskjutande skogbeväxt udde. DAHLBERG Dagb. 114 (
c. 1660;
uppl. 1912).
[SKOGS-UDDE.ssg 2]
2) i öppen mark utskjutande parti av skog. KKD 9: 258 (
1702).
–
SKOGS-ULL.
[jfr t. waldwolle]
bildl. [SKOGS-ULL.ssg 1]
1) (förr, särsk. i Tyskl. framställt) ullikt material bestående av växtfibrer beredda ur granbarr l. (vanl.) tallbarr. BotN 1852,
s. 48.
[SKOGS-ULL.ssg 2]
2) (
†)
mossa som växer på gärdesgårdar o. d. (o. användes som stoppning i bolster o. d.). AHB 34: 74 (
1869).
–
skogsulls-extrakt, äv.
skogsull-extrakt.
(-ull- 1894. -ulls- 1852–1894) [jfr t. waldwollextrakt]
(numera föga br.) (i samband med beredning av skogsull framställt) extrakt (med medicinell inv.) av barr; tallbarrsextrakt. BotN 1852,
s. 48.
(EKENBERG o.) LANDIN (
1894).
–
skogsulls-fabrik (
förr)
fabrik för beredning av skogsull. AB 1869,
nr 127, s. 4.
–
skogsulls-madrass. (
förr)
madrass med stoppning av skogsull. AB 1869,
nr 127, s. 4.
–
skogsulls-olja.
(-ull- 1894. -ulls- 1852–1906) [jfr t. waldvollöl]
(numera föga br.) olja (med medicinell anv.) som (i samband med framställning av skogsull) utvinnes ur barr; tallbarrsolja. BotN 1852,
s. 48.
KLINT (
1906).
–
skogsulls-tvål (-ulls) (numera föga br.) tallbarrstvål. BotN 1852,
s. 48.
–
skogsulls-vadd.
[jfr t. waldwollwatte]
(
förr)
av skogsull framställd vadd. BotN 1852,
s. 48.
–
SKOGS-UNDANTAG ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. kam. vid storskifte: undantag av skogsmark för gemensamt ändamål; särsk. konkret: skogsmark undantagen för gemensamt ändamål. PT 1909,
nr 25 A,
s. 1 –
SKOGS-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. undervisning i skogshushållning l. skogsyrket o. d.; särsk. om undervisningen vid (statliga) läroanstalter för skoglig utbildning. SFS 1882, nr 59, s. 18.
–
SKOGS-UNDERVISNINGS-VERK. (
numera föga br.)
undervisningsanstalt för skoglig utbildning. JernkA 1851,
s. 266.
BtRiksdP 1870 I. 1: nr I Bil. nr 6 b,
s. 31 –
SKOGS-UNION.
om vissa skogliga föreningar l. förbund. [SKOGS-UNION.ssg 2.a]
a) om internordisk(t) förening l. förbund för samarbete till gagn för skogsvård o. skogsbruk; särsk. i uttr. nordiska skogsunionen. Skogen 1945,
s. 307.
[SKOGS-UNION.ssg 2.b]
b) om internationell(t) förening l. förbund mellan skogsförsöksanstalter för samarbete o. forskningsutbyte. SvD(A) 1929,
nr 202, s. 3.
–
SKOGS-UPPKÖPARE ~⁰²⁰⁰. WoH (1904).
–
SKOGS-UPPSKATTNING ~⁰²⁰. [jfr t. forstabschätzung]
skogsv. uppskattning (i regel gm trädräkning o. vissa mätningar o. d. samt beräkning efter schabloner) av virkesförråd o. virkessortiment (samt ålder, bonitet o. d.) hos skog, skogstaxering; äv. ss. undervisningsämne. THELAUS Skog. 200 (
1865).
Till docent i skogsuppskattning vid skogshögskolan har förordnats (osv.). SvD(A) 1918,
nr 122 B,
s. 4 –
SKOGS-UPPSYNINGSMAN ~⁰¹⁰². (numera i sht om ä. l. utländska förh.) uppsyningsman över skog; jfr skog- vaktare WIKFORSS 1: 572 (1804).
–
SKOGS-UTDIKNING ~⁰²⁰. utdikning av skogsmark, skogsdikning. ÖSTERGREN (cit. fr. 1928).
Ssgr (i sht i fackspr.):
–
skogsutdiknings-anslag.
(statligt) anslag l. (statlig) anslagssumma för skogs(ut)dikning. Statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag. SFS 1927,
nr 270, s. 447.
–
skogsutdiknings-företag.
SOU 1929, 27: 81.
–
SKOGS-UTFLYKT ~⁰² l. ~²⁰. utflykt till l. i skog, skogstur. DN(A) 1964,
nr 339, s. 24.
–
SKOGS-UTREDNING ~⁰²⁰. (statlig) utredning rörande fråga l. frågor inom skogsväsendet, skoglig utredning. BtRiksdP 1938, IX. 2: nr 50, s. 7.
–
SKOGS-UTSTÄLLNING ~⁰²⁰ utställning som belyser skogsbruk. TT 1897, Allm.
s. 219.
Ssg:
–
skogsutställnings-hall.
JernkA 1895,
s. 286.
–
SKOGS-UTSYNINIG ~⁰²⁰. utsyning av skog som får l. skall avverkas (särsk. åt person(er) med skogsfångsträtt); äv. konkretare, om (resultatet av) enskilt fall av sådan utsyning; jfr
stämpling, -utvisning.
SPF 1842,
s. 70.
BtRiksdP 1834 I. 1: nr 6, s. 12.
Följa vi en skogstjänsteman i Norrland på hans skogsutsyningar i de aflägsna ödsliga skogarna, se vi, att han måste tillämpa blädningsbr. 2UB 4: 384 (
1899).
–
SKOGS-UTTAG ~⁰² l. ~²⁰. i sht skogsv. uttag av skog. JordbrFöreningsbl(C) 1958,
nr 3, s. 2.
–
SKOGS-UTVISNING ~⁰²⁰. (†) skogsutsyning. Bergv. 2: 312 (1744).
Ssg:
–
skogsutvisnings-förteckning. (
†) förteckning över skogsutsyningar.
HdlÅgerupArk. 13/2 1787.
–
(1 g) SKOGS-UV.
[SKOGS-UV.ssg 1]
1) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
fågeln Bubo bubo (Lin.), berguv. ERICSON Fågelkås. 2:73 (
1907;
angivet ss. provinsiellt).
2) (numera i sht i vissa trakter) ugglan
Asio otus Lin., hornuggla; förr äv.: ugglan Asio flammeus POntopp., jorduggla.
LEIJONFLYCHT ((
1827).
SCHEUTZ NatH 68 (
1843;
om jord- uggla). 2SvUppslB (
1953).
[SKOGS-UV.ssg 3]
3) (
mera tillf.)
bildl., om (äldre) person som ofta vistas (ensam) i skog (för jakt). HAMILTON Dagb. 1: 235 (
1914).
–
SKOGS-VAGN.
(skog- 1687. skogs- 1687 osv.) särsk. (i sht förr) om hästdragen vagn för hemforsling av ved l. virke o. d. från skog. LMil. 2: 94 (
1687).
–
skogsvagns-penningar, pl. (
förr)
penningavgift för anskaffande av skogsvagn; jfr penning 5 n. LMil.
2: 91 (
1687).
–
(1 g) SKOGS-VAJA.
vaja av skogsren. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 37 (c. 1830).
–
SKOGS-VAKT.
( skog- 1634. skogs- 1726–1939) (numera mindre br.)
skogsuppsyningsman l. skogvaktare. RF 1634,
§ 21.
Cannelin (
1939).
–
SKOGS-VALV. (
i vitter stil)
av skogsträds kronor bildat valv. HÖGBERG Vred. 1: 109 (
1906).
–
SKOGS-VAN.
van vid (o. kunnig rörande) skog l. det som hör till skogen; särsk.: van vid (o. skicklig i) att leva l. klara sig l. ta sig fram l. orientera sig i skog; äv. övergående dels i bet.: jaktvan, dels i bet.: van vid skogsarbete l. skogligt arbete. (Personer) finnas, som i så hög grad äro hvad man kallar skogsvana, att de på en helt kort tid göra sig hemmastadda i en trakt. BERGSTRÖM HbJagtv. 1: 29 (
1872).
Är valpen af god ras och vid lämplig ålder samt skogsvan, . . så händer det, att han genast från första början följer sin ledare på sök och dref. Balck Idr. 2: 50 (
1887).
De, som hafva arrendehemman och egna dragare, . . (kunna anses) vara lämpligast till kolare, såvida de äro skogsvana och ej hafva för stora landtbruk. Skogvakt. 1891,
s. 179.
Den skogsvane bonden / lade till spåret hundarna an. KLINCKOWSTRÖM Örnsjötj. 79 (
1906). Uppe i Dorotea (Lap.) var det en kvinna, som påstod så säkert, att hon hade sett .. ett litet naket barn, som hade sprungit upp i en gran . ., men skogsvant folk voro övertygade om, att det endast var en mård.
HAGBERG DödGäst. 615 (
1937).
–
SKOGS-VANA.
jfr -van. FRÖDING ESkr. 2: 236 (
1896;
i fråga om skogligt arbete). (Han) hade under väl åtta års jakter lärt sig skogsvana och oömhet.
KNÖPPEL Morg. 104 (
1913).
För att bibringa de blivande högskoleeleverna skogsvana och nödiga insikter i mera allmänt förekommande skogsarbeten . . är (osv.). SvSkog. 1478 (1928). –
SKOGS-VARA.
1) (
numera bl. mera tillf.)
vara bestående av skogsvirke o. d., skogsprodukt; i sht i pl. Bergv. 2: 438 (
1748). 2) (
†)
vara bestående av (skinnet l. pälsen av) skjutet l. fångat (skogs)villebråd; anträffat bl. i pl. OrdnPrästersk. 1617,
s. 1.
WAHLENBERG KemiLappm. 70 (
1804).
–
(1, 1 g) SKOGS-VARELSE.
varelse som (väsentligen) lever l. uppehåller sig i skog; skogsväsen; äv.: människa som är förtjust i l. intresserad l. inspirerad av skog. Jag blir alltid förvånad öfver att du är en sådan nordisk skogsvarelse i grunden trots allt det sydländska, som också finns. LAGERLÖF Brev 2: 15 (
1904).
Skogsvarelser bistå jägare och skogshuggare, varna personer för fara, vakta timmer för tjuvar (osv.). FolklEtnSt. 3: 34 (
1922).
Denna rapsodi om skogens djur i Sverige lämnar flertalet av skogsvarelserna utanför. TurÅ 1959,
s. 206.
–
(1 g) SKOGS-VARG. (
numera bl. mera tillf.)
varg som (företrädesvis) lever i skog; särsk. bildl. IERICI Colerus 1: 171 (c. 1645).
SCHULZE KanadPrär. 20 (
1931;
bildl., om vilda o. ociviliserade skogsarbetare).
Som gammal skogsvarg låter . . (snapphanen Hök-Elis) inte lura sig, tar inga risker. LUNDKVIST Snapph. 194 (
1968).
–
SKOGS-VATTEN.
1) ss. ämnesnamn: vatten i l. från skog.
POST KoprJordb. 47 (
1862).
[SKOGS-VATTEN.ssg 2]
2) (i sht dels i vitter stil, dels i vissa trakter) i individuell anv.: vatten i skog; särsk.: skogssjö l. skogstjärn. Tvenne dekorationer i ofvannämnda opera kan jag aldrig förgäta: de brusande skogsvattnen och den af dem bildade holmen, på hvilken Undine och Huldbrand första gången kommo tillsamman. ATTERBOM Minn. 66 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
Några sinsemellan förenade skogsvatten, kallade Harsjöarna. FrSkog. 80 (
1892).
–
SKOGS-VECKA. särsk.
om en (fr. o. m. 1918 i Sthm årligen hållen) c. en vecka varande sammankomst av svenska organisationer o. föreningar berörande skogsvård l. skogsbruk o. skogsindustri. SvD(A) 1918,
nr 69, s. 7.
–
SKOGS-VED.
[ fsv. skogs vidher]
ved i l. från skog; särsk. (skogsv.): kolved av rundvirke från skog (särsk. motsatt: ribbved). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 35.
SvIndustri 464 (
1935;
om kolved. –
SKOGS-VEDAN. (
†)
skogsjakt. G1R 6: 188 (
1529).
–
SKOGS-VEGETATION.
[SKOGS-VEGETATION.ssg 1]
1) till 1: av skog bestående vegetation; jfr träd-vegetation. FRIES BotUtfl. 2: 53 (
1847,
1852).
[SKOGS-VEGETATION.ssg 2]
2) till 1 g: vegetation (särsk. örtvegetation) i skog. BotN 1909,
s. 292.
–
SKOGS-VERK.
( skog- 1678–1692. skogs- 1687–1807) (
†)
[SKOGS-VERK.ssg 1]
1) målning av l. målat skogsmotiv; äv. om (komplex l. uppsättning av) kulisser föreställande skog l. skogsinteriör o. d. l. Stor tafla med Skoogwerk. BoupptSthm 1678, s. 695 b. Mig tyktz jag såg en Lund straxt bredwid Fröjas Tron, / Hwars skogwärks perspectiv utwiste en Theater.
VetSocLdÅb. 1947, s.
60 (
1692).
2) skogsväsen (se d. o.
2). EconA 1807, juli
s. 77.
–
(1 g) SKOGS-VETE.
( skog- 1784 – c 1815. skogs- 1792–1828) (
†)
skogskovall. HOFFBERG Växtr. 156 (
1784).
HEINRICH (
1828).
–
SKOGS-VETENSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [jfr t. forstwissenschaft]
vetenskap som sysslar med skogens växtbetingelser, vård o. tillvaratagande; skogshushållningslära. I Stuttgart inrättades en väl organiserad Undervisnings-anstalt i skogsvettenskapen med 2 lärare. EconA 1807, juli
s. 53.
DN(B) 1961,
nr 68, s. 15.
–
SKOGS-VETENSKAPARE ~⁰⁰²⁰ (numera tillf.) person (forskare) som ägnar sig åt skogsvetenskap. ST 1929,
nr 195, s. 14.
–
SKOGS-VETENSKAPLIG ~⁰⁰²⁰⁰. [jfr t. forstwsissenschaftlich]
adj. till -vetenskap. BetSkogshush. 1856,
s. 235.
Den skogsvetenskapliga forskningen (blir) av största vikt för den moderna kulturen. SvD(A) 1929,
nr 197, s. 18.
Skogsvetenskaplig licentiatexamen. SvD(B) 1950,
nr 50, s. 11.
–
(1 g) SKOGS-VIAL bot. växten Lathyrus silvestris Lin., backvial. RETZIUS FlOec. 351 (
1806).
–
SKOGS-VIDD.
skogsområdes vidd l. ut.sträckning; ofta konkret: skogsområde, särsk. (i sht i pl.): vidsträckt skogsområde, vidd av l. med skog. JernkA 1846, s. 89
(abstr.). Vattnen är vad som först och sist ger liv och omväxling åt de monotona norrländska skogsvidderna.
SELANDER LevLandsk. 192 (
1955).
–
(1 g) SKOGS-VILLEBRÅD ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. Rig 1950,
s. 42.