SKOLMÄSTARE skω³l~mtäs²tare, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. arkaiserande) SKOLEMÄSTARE skω³l~-mæs²tare, förr äv. SKOLAMÄSTARE, i bet. 1 m., i bet. 2 o. 4 m||ig., i bet. 3 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =- (G1R 8: 211 (1533) osv.) ((†) -er SCHRODERUS Comenius 727 (1639)). ( sch- 1528–1845. sk- (sc-) 1526 osv. -ol- (-ll- 1526 osv. -ola- 1526–1624. -olæ- 16O8 – 1817. -ole- 1525–1943 (bygdemålsfärgat). -olä- 1750–1788. – Se för övr. MÄSTARE)

[ fsv. skolamästare; jfr d. skolemester, fvn. skólameistari (nor. skolemester), mlt. schō-l(e)- mester, mnl. scholemeester (holl. schoolreeester), mht. schuolmeister (t. schulmeister), eng. schoolmaster; av SKOLA, sbst.², o. MÄSTÅRE; jfr äv. lat. scholæ magister, av sholæ, gen. sg. av schola (se SKOLA sbst.²,), o. magister (se MAGISTER); i nordiska spr. sannol. (delvis) lån från mlt.; formerna scholæ-, scholä-, skolä- av lat. scholæ, gen. sg. av schola (se ovan)]

[SKOLMÄSTARE 1]

1) motsv. SKOLA, sbst.² ²: skollärare (särsk. om skolrektor); företrädesvis (särsk. i fråga om förh. fr. o. m. 18O0-talet) om lärare vid lägre (elementär) undervisningsanstalt (folkskollärare l. dyl.); utom i skildring av ä. förh. numera nästan bl. med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr SKOLA sbst.² ² e): pedantisk skollärare l. skolfux (som söker mästra l. på ett anspråksfullt sätt undervisa sina medmänniskor; jfr 2); i sht förr äv. bildl. (jfr 3): läromästare o. d. OPETRI 1: 80 (1626; bildl.). Wedh Schole stuffwor, som wid Domkyrkorne ähre, skall een Lector Theologiæ och een Con-Rector wara, som ähre Scholemestaren til hielp, at rätt instruera Ungdomen. STIERNMAN Riksd. 581 (1604). Wi måste ju tilstå, at det minsta blomster, hwarpå boskapen trampar, måste wara wår Skolemästare. BORG Luther 2: 495 (1753). Wi wilja mäta det adertonde seklets swenska skaldekonst, icke efter skolmästares tumstockar, utan efter den stora Europeiska bildningens gång. SKN 1844, s. 204; jfr 2. Värner (dvs. folk- skolläraren o. politikern V. Ryde-'n) är en liten skolmästare, men hans morskhet är nog till nytta för fosterlandet. WIGFORSS Minn. 2: 15 (i brev fr. 1914). (C. J. L. Almgvist) var . . (ss. författare än) gråtmild och än vass . . och än undervisande som en skolmästate på landet. SWENSSON Wille-'n 239 ((1937). År 1836 anställde socknen egen skolmästare, förre husaren Rinaldo. MOBERG Utvandr. 13 (1949). – jfr BARN-, GÅNG-, LANT-, ROTE-, SOCKEN-SKOLMÄSTARE.

[SKOLMÄSTARE 2]

2) i oeg. l. utvidgad anv. av 1, om person som (icke är skollärare men uppträder liksom en sådan o.) söker mästra l. (på ett överlägset l. anspråksfullt sätt) undervisa l. fostra sina medmänniskor o. d. Jag (skall) så klarligen .. skilja stympares konstiga joller ifrån Det som har rent värde och naturlig vigt, at ingen skall mera behöfva någon critisk scholmästare. THORILD (SVS) 3: 86 (1791). (Bondeståndets sekreterare) Palmén hade, under de veckor, som riksdagen varat, så ofta uppträdt såsom böndernas skolmästare, blandat sig i diskussionen, varnat, tillrättavisat, att (osv.). MALMSTRÖM Hist. 4: 151 (1874). Hon ville spela skolmästare öfver honom, kan tänka, skolmästardottren! CEDERSCHIÖLD Riehl 1: 93 (1876); jfr 1. Somligt (i Fénelons Téle-'maque) är mycket behagfullt beskrivet, men överallt skymtar skolmästaren fram, ty Fénelons avsikt med det hela var att meddela goda lärdomar. SYLWAN (o. Bing) 1: 337 (1910). Prästens roll som skolmästare för hela menigheten (i ä. tid). 2SvKulturb. 1 – 2: 50 (1934).

[SKOLMÄSTARE 3]

3) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1, om äldre, väl dresserad skolhäst avsedd att användas ss. parhäst vid inkÖrning av unga hästar. THästv. 1869, s. 30.

[SKOLMÄSTARE 4]

4) motsv. SKOLA, sbst.² ², 6: skolelev (l. medlem av lag av skolelever) som vunnit tävling (t. ex. i en idrott) inom en skola l. mellan skolor; jfr MÄSTARE 7 slutet. IdrBl. 1924, nr 29, s. 3 (i pl. best., om medlemmarna i bandylag). Svenska skolmästare i trafikkunskap. SvD(A) 1965, nr 141, s. 19.

Ssgr (i allm. till 1 o. i denna anv. numera företrädesvis i skildring av ä. förh.):

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-ANSIKTE, äv. SKOLMÄSTARE-ANSIKTE ~⁰²⁰. skolmästares ansikte; särsk. bildl. SNOILSKY i 3SAH 9: 34 (1894; bildl.).

– SKOLMÄSTAR-BESTÄLLNING. (-are-) (numera föga br.) skolmästartjänst. HALLMAN TwBröd. 10 (1726). PT 1904, nr 252, s. 1.

– SKOLMÄSTAR-BILDNING. särsk. (†) för en skolmästare erforderlig utbildning. TFolkskollär. 1848, s. 168.

– SKOLMÄSTAR-BORD. (förr) skolboställe. BtRiksdP 1905, I. 1: nr 114, s. 19.

– SKOLMÄSTAR-BOSTÄLLE ⁰²⁰ (förr) skolboställe; jfr skol-lärar-boställe. AdP 1840, 18: 138.

– SKOLMÄSTAR-BYGGNING. konkret: byggnad utgörande bostad för skolmäs tare. SCHOTTE NyköpElLärovH 2: 66 (i handl. fr. 1740).

– SKOLMÄSTAR-DOTTER. CEDERSCHIÖLD Riehl 1: 93 (1876).

– SKOLMÄSTAR-DRAG. skolmästaraktigt drag.

[SKOLMÄSTAR-DRAG.ssg 1]

1) till 1 motsv. drag 27. En mager man med skarpa skolmästardrag. MELIN AmazUrskog. 65 (1929).

[SKOLMÄSTAR-DRAG.ssg 2]

2) till 1, 2, motsv. drag 28. Vad som fördärvar effekten av Strindbergs religiösa förkunnelse under tiden närmast efter Inferno är . . skolmästardraget. LAMM i 3SAH LIII. 2: 59 (1942).

– SKOLMÄSTAR-ELEV. (förr) elev vid skolmästarseminarium. LdVBl. 1839, nr 38, s. 4.

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-FASON. (vard.) i pl.: skolmästaraktiga fasoner (se fason 6). SPARRE Findl. 2: 2 (1835).

– SKOLMÄSTAR-FINGER. (numera bl. tillf.) särsk. bildl. Blåsten med starka skolmästare-fingrar / Luggar alléen, snart peruken är slut! BRAUN Dikt. 1: 47 (1837).

– SKOLMÄSTAR-FLABB. (vard.) flabbig skollärare; jfr flabb, sbst.¹ 2. BONDESON Anna 21 (1883).

– SKOLMÄSTAR-FOLA. (-are-) (†) i pl.: skolmästaraktigt sätt l. beteende. CRUSENSTOLPE Tess. 3: 117 (1847).

– SKOLMÄSTAR-GÅRD. ss. bostad för skolmästare avsedd l. använd gård (se gård, sbst.¹ 6 a). VadstÄTb. 99 (1584).

– SKOLMÄSTAR-HUS. (-are-) (†) skola (se skola, sbst.² 2). HFinskolvH 1: 177 (1763).

– SKOLMÄSTAR-JORD. (förr) jord (se d. o. 5

[SKOLMÄSTAR-JORD.ssg 2.b]

b) vars avkastning användes för avlöning av skolmästare. Sockenbeskr- Häls. 318 (1791).

– SKOLMÄSTAR-KONST. (-ar-) (numera föga br.) (skol)pedagogik. Skolmästarkonst. DAHM (1846; boktitel); jfr TLär. 1846–47, s. 192.

– SKOLMÄSTAR-KOST. kost (se kost, sbst.³ 2

[SKOLMÄSTAR-KOST.ssg 2.b]

b) avsedd l. lämplig för skolmästare. SthmSkotteb. 1539, s. 20.

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-KRITIK. skolmästaraktig kritik. LAMM i 3SAH LIII. 2: 67 (1942).

– SKOLMÄSTAR-LÄXA. (-are-) (†) rektorsklass. VDAkt. 1675, nr 84. -ÄSvVBiogr. 7–8: 29 (1809).

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-MIN. skolmästaraktig min. HOLMBERG 2: 53 (1795). Så länge skolmästarminen och skolmästartonen i sitt osminkade öfversitteri och pedanteri florerar och tolereras inom lärarkåren, komma (osv.). TENOW Solidar 2: 65 (1906).

– (1,2) SKOLMÄSTAR-PEDANT. pedantisk skolmästare. Almquist VärldH 7: 95 (1928).

– (1,2) SKOLMÄSTAR-PEDANTISM. (-are-) (numera föga br.) skolmästaraktigt pedanteri. HJÄRNE DagDrabbn. LXXXIV (i handl. fr. 1804).

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-REGEL. skolmästaraktig regel (se regel, sbst.¹ II ¹ b). KELLGREN (SVS) 5: 467 (1790).

– SKOLMÄSTAR-RIS. (förr) skolris; särsk. bildl., om skolmästarkritik. JÄRTA (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 5.

– SKOLMÄSTAR-ROTE. (förr) skolrote. SVEDENFORS Gränsb. 1: 338 (1949; om förh. 1847).

– SKOLMÄSTAR-SEMINARIUM. (förr) seminarium (se d. o. 4

[SKOLMÄSTAR-SEMINARIUM.ssg 2.b]

b) för utbildning av skolmästare. SynodA 1: 550 (1780; om förh. i Tyskl.).

– (1,2) SKOLMÄSTAR-SJÄL. skolmästaraktig själ. PoetK 1816, s. VII.

– SKOLMÄSTAR-SKÄPPA. (förr) skäppa spannmål utgå ende ss. skatt för avlöning av skolmästare. BRANTING Förf. 3: 184 (cit. fr. 1768.

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-SMAK. i fråga om syn på litteratur o. d.: skolmästaraktig smak. HJÄRNE DagDrabbn. LXXXV (cit. fr. 1804).

– SKOLMÄSTAR-STOL. stol för skolmästare; förr äv. om kateder. KARLSON ÖrebroSkolH 1: 45 (i handl. fr. c. 1617). KOF II. 2: 503 (c. 1655; om kateder).

– (1,2) SKOLMÄSTAR-STRÄNG. skolmästaraktigt sträng. LUNDEGÅRD LaMouche 195 (1891; om blick).

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-STRÄNGHET. ~⁰² l. ~²⁰.

[jfr -sträng]

skolmästaraktig stränghet. MALMBERG Werfel 40Dag. 289 (1935).

– (1,2) SKOLMÄSTAR-SYNPUNKT. ~⁰² l. ~²⁰. skolmästares synpunkt. SYLWAN (o. Bing) 1: 152 (1910).

– SKOLMÄSTAR-SYSSLA. jfr -tjänst. ÅbSvUndH 8384: 188 (1746; om rektors- tjänst).

– SKOLMÄSTAR-TJÄNST.

[jfr t. schulmeisterdienst]

tjänst l. befattning ss. skolmästare. ÅbSvUndH 58: 256 (1682).

– SKOLMÄSTAR-TOMT. ( -mästar- 1909 osv. -mästare- 1595–1663. -mäs- ters- 1586) tomt för skolmästares bostad. VadstÄTb. 109 (1586; för rektorsbostad.

– (1, 2) SKOLMÄSTAR-TON.

[jfr t. schulmeisterton]

skolmästaraktig ton. Den sedeförbätttande skolmästarton, hwarmed wåra så kallade Romaner betungas. SvLitTidn. 1818, sp. 432. Skolans lärare och framförallt lärarinnor (böra) energiskt bemöda sig om att motarbeta den behaglösa skolmästartonen. TENOW Solidar 2: 65 (1906).

– (1,2) SKOLMÄSTAR-VISDOM ~⁰² l. ~²⁰. skolmästaraktig visdom. AUERBACH (1913).

– SKOLMÄSTAR-ÄMBETE -~⁰²⁰. jfr -tjänst. G1R 19: 130 (1548). SAMUELSSON HALärovUpps. 82 (1952; om rektors- tjänst).

(†):

– SKOLMÄSTERS-TOMT, se A.

Avledn. (till 1):

– SKOLMÄSTARAKTIG , adj. som anstår l. passar l. liknar l. påminner om l. kännetecknar en skolmästare(s); undervisande l. doce- rande l. mästrande l. pedantisk l. dyl. förefaller monumentets hufvudfigur något prosaiskt kärf och skolmästaraktigt bred, så (osv.). NORDENSVAN SvK 584 (1892). Kellgrens anmärkningar (i recensionerna i Stockholms Posten) röra nästan blott stilen, . . men visserligen äro dessa anmärkningar ingalunda skolmästaraktiga och okänsliga. SYLWAN Kellgren 172 (1912.

– SKOLMÄSTARSKAP , äv. SKOL- MÄSTERSKAP, sbst.² (sbst.¹ se sp. ⁴507) n. (-mästar- 1755 osv. -mäster- 1759) (om ä. förh.) om förhållandet att vara skolmästare; förr äv. konkretare: skolmästartjänst. SvMerc. 1: 323 (1755; konkretare). BVBESKOW Lefn. 23 (1857)

– SKOLMÄSTERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰².

[jfr t. schulmeisterei]

(skolmästares) skolundervisning; numera nästan bl. med mer l. mindre nedsättande bibet.: pedantisk l. docerande l. mästrande skolunderrvisning l. skolmästaraktigt beteende l. pedanteri l. dyl. Nu såsom . . (jesuiterna) igenom sitt Scholemästerij månge dråpelige personer vthi sin orden bekommit hafwa . . ty (osv.). BRASK Pufendorf Hist. 443 (1680). Inseende öfver och . . ledning af de studerandes studier, kunna utöfvas utan att öfvergå till ett de sednares verkliga frihet kufvande skolmästeri. Frey 1845, s. 233 (1842). (Runebergs) undervisning var litterär och hade ingenting att skaffa med skolmästeri. OoB 1897, s. 5. Den tyska filosoflen med dess borgerliga rättskaffenhet ocb dess tycke av skolmästeri. LANDTMAN Kant 23 (1923).

– SKOLMÄSTERLIG , adj.

[jfr t. schulmeisterlich]

som tillkommer l. utövas av skolmästare; numera nästan bl. med mer l. mindre nedsättande bibet.: skolmästaraktig. ARNELL Moore LR 1: 76 (1829; om klander). Jag känner mig obehagligt skolmästerlig, när jag skall kritisera era öfversättningar. FRÖDING Brev 195 (18949). Ännu i dag (och säkerligen allt framgent . .) måste barnet beträda sin första forskningsstråt under skolmästerlig ledning. SvD 1898, nr 42, s. 1. avledn.: skolmästerlighet, r. l. f. ÖSTERGREN (1939).

– SKOLMÄSTERSKA , f. (†)

[ fsv. skola mästirska]

skolmästares hustru. MoB 7: 132 (1810). WETTERBERGH Altart. 23 (1848).

– SKOLMÄSTERSKAP , se skolmästarskap.

– SKOLMÄSTRA , v.

[jfr t. schulmeistern]

uppträda l. bete sig skolmästaraktigt; äv. tr.: behandla (ngn l. ngt) på ett skolmästaraktigt sätt, mästra, särsk.: på ett mästrande sätt kritisera l. klandra (ngn l. ngt) l. granska (ngt). SP 1792, nr 54, s. 3. Sedan Ni nu en längre tid så oförbebållsamt skolmästrat mig utan att jag lyft min penna, börjar det bli på tiden att jag tar Er i upptuktelse. STRINDBERG Brev 6: 117 (1886). Då Ni i går meddelade mig, att den av Eder beställda artikeln . . skulle skolmästras i likhet med "Folkskolans läseboks" uppsatser, blev jag verkligen . . förargad. LAURIN LivKonst 305 (1923). Man hör (i brevet från B. E. Malmström) den unga teologie studeranden med kappan och kragen till ögonmärke. Han talar ex cathedra. Han skolmästrar och bannlyser. Schiller godkännes utan vidare, medan man måste vara på sin vakt i umgänget med (Goethe). BERGMAN i 3SA4f 51: 136 (1940).