, ss. obetonad titel framför personnamn)
)); i bet.
äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
(fsv.
sv. dial.
; liksom fd.
, d.
, nor.
o. fvn. skó_
av mlt.
(motsv. t.
,), o.
); formen skom(mare är uppkommen ur formen skomagare l. beror på anslutning till sådana yrkesbeteckningar som
).
).
).
).
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
).
). "Vid glasens klang" – sa' skomakaren, drack ur blötbaljan.
– särsk.
).
).
Sticka skomarn). Sticka ut ögat på skomakaren. . . Af julhalmen göres ett slags mennisko figur . . uppå tre fötter. Denna ställes på golfvet. En gosse står framför densamma, och håller .. en lång käpp .. emellan sina ben. En annan fattar käppen bak om honom, och söker att "sticka ut ögat på skomakaren", d. v. s. skuffa omkull honom.
).
, s. 1
ff. (
).
).
[jfr motsv. av. av d. dial. skomager; jfr äv.
ff. (
, s.
ss.
; från Västergötl.). NysvSt.
, s. 138
).
).
).
).
[jfr motsv. anv. av t. schuster]
).
, s. 284, 285.
).
).
[jfr t. schustern, eg.: göra (ngn) till föriorare, till schuster, skomakare, förlorare]
).
vard. I. slangartat spr. förekommer äv.
Så har vi en skomis som bor breve.
).
Ssgr (i allm. till
1):
–
SKOMAKAR-ADEL, äv.
SKOMAKARE-ADEL. (
tillf.)
koll., om yrkesskickliga skomakare. FORSSELL Handskom. 214 (
1920).
–
SKOMAKAR-AMT.
(-are-) [jfr mlt. schō-makeram(me)t]
(
†)
skomakarskrå (se d. o. 2, skomakarämbete. VRP 3/9 1733.
–
SKOMAKAR-ARBETE.
~⁰²⁰. abstr. o. konkret: skoarbete. SCHULTZE Ordb. 4325 (c. 1755).
–
SKOMAKAR-ASK.
(i ht förr) ask för l. med skomakarverktyg l. skomaterial o. d. RUDBECK Atl. 2: 612 (
1689).
–
SKOMAKAR-BECK.
[jfr mlt. schō-makerpik, t. schuhmacherpech]
(
i sht i fackspr.)
skobeck. BOLAVI 123 a (
1578).
Varuhb- Tulltaxa 1: 61 (
1931;
om blandning av kolofonium o. vatten).
–
SKOMAKAR-BLÄCK. (
i sht förr)
skosvärta i flytande form, (innehållande bläck o.) använd av skomakare att svärta sulornas o./ klackarnas kanter med; jfr sko-bläck. TLädSkovaruind. 1889,
nr 1, s. 6.
–
SKOMAKAR-BOD.
(-are-) (
numera föga br.)
skomakarverkstad; jfr skobod. HdlCollMed. 23/0 1745.
–
SKOMAKAR-BORD.
skomakardisk. NORDFORSS (
1805).
–
SKOMAKAR-BORST.
– i sht förr) styvt o. tjockt svinborst som av skomakare fästes i spetsen av becktråd o. vid syning åstadkommer att tråden kan föras genom det med syl gjorda hålet i lädret; jfr sko-borst. NORDFORSS (
1805).
–
SKOMAKAR-BRYNE.
för bryning av skomakarkniv o. d. avsedd brynsten; jfr -brynsten. Varulex. Byggn.
2: 114 (
1955).
–
SKOMAKAR-BRYNSTEN.
~⁰² l. ~²⁰. skomakarbryne. EngSvOrdb. 946 (1874).
–
SKOMAKAR-BRÖST.
[jfr t. schuster- brust]
med. tratt- l. skålformig insjunkning av främre bröstkorgsväggen (särsk. nedre delen av bröstbenet), som förr ansågs ss. en yrkessjukdom hos skomakare, trattbröst. PETERSSON FysUnders. 301 (
1908).
–
SKOMAKAR-BÄNK.
skom. om skomakardisk; jfr sko- bänk. SERENIUS Ggg 3 a (
1734).
–
SKOMAKAR-CIRKEL.
av skomakare vid måttagning använd passare (se pas- sare, sbst.²); jfr cirkel II l. VaruförtTulltaxa 1: 282 (
1912).
–
SKOMAKAR-DISK.
lågt arbetsbord för skomakare varpå (l. i vars lådor o. d.) skomakarverktygen placeras; jfr -bord, -bänk, -tavla. ÖoL (
1852).
–
SKOMAKAR-DOSA.
(-are-) (
numera föga br.)
== -ask. Fornv. 1931, s.
87 (
1693).
–
SKOMAKAR-DRICKA.
(-are-) (†) skämts., om innehållet i skomakares blötbalja (se d. o. slutet)? Olÿckan har kommnit i Skomakare drickat.
CELSIUS Ordspr. 11: 588 (
c. 1710).
–
SKOMAKAR-DRÄNG.
[ fsv. skomakara dränger]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
== skomakeri-arbetare; särsk. om utlärd skomakeriarbetare (motsatt: skomakarlärling); jfr -ge- säll, -knekt. VadstKlUppbB 11 (
1540).
FORSSELL Handskom. 183 (
1920;
om ä. förh.).
–
SKOMAKAR-DURKSLAG ~⁰² l. ~²⁰. i fackspr. av skomakare använt verktyg för hålslagning. OxBr. 11: 747 (
1640).
–
SKOMAKAR-FILOSOFI.
skomakares (livs)filosofi; äv. mied mer l. mindre nedsättande innebörd (med tanke på denna livsfilosofi ss. dilettantisk l. banal o. d.). FRIDEGÅRD Tack 143 (
1936).-
–
(1,2 a) SKOMAKAR-FISK.
(-are-) (†) =
skomakare 2 a. HOFSTEN Wermel. 63 (
c. 1716).
–
SKOMAKAR-FOLK. (
numera bl. mera tillf.)
sammanfattande, om skomakare o. hans hustru; jfr folk 6. STRINDBERG Giftas 2: 140 (
1886).
–
SKOMAKAR-FÖRENING.
förening (se d. o. 7 [SKOMAKAR-FÖRENING.ssg 2.c]
c) för skomakare. FERLIN Sthm 1429 (
1857).
–
SKOMAKAR-FÖRKLÄDE.
~⁰²⁰. (långt) förkläde för skomakare. MOBERG Invandr. 242 (1952).
–
SKOMAKAR-GARN. (
i sht i fackspr.)
skogarn. OxBr. 11: 747 (
1640).
–
SKOMAKAR-GESÄLL.
[jfr t. schuhmachergesell]
jfr gesäll 2 o. -dräng. GYLLENIUS Diar. 201 (
c. 1670).
–
SKOMAKAR-GESÄLLSKAP ~⁰²⁰ l. ~¹⁰². förr) jfr gesällskap 2. DVSCHULZENHEIM PVetA 1799,
Bih. s. 146.
–
SKOMAKAR-GILLESTUGA.
~¹⁰²⁰. (förr)
skomakarskrået tillhörig gillesstuga. G1R 28: 484 (1558: skomakere gilstugen).
–
SKOMAKAR-GOSSE. särsk.
: skomakarlärling. VRP 1652,
s. 785.
–
SKOMAKAR-GRABB. (
vard.) särsk.
: pojke som är son till skomakare. LINDGREN MästBlomkv. 135 (
1946).
–
SKOMAKAR-GÄRNING.
(-are-) (
numera föga br.)
skomakararbete, skomakarhantverk. Skråordn. 40 (
1577).
–
SKOMAKAR-HANDSKE.
( -ar- 1807–1847. -are- 1805–1885) (
numera föga br.)
av skomakare använt handskydd som lämnar fingrarna fria, handläder. NORDFORSS (
1805).
SCHULTESS (
1885)
–
SKOMAKAR-HANTVERK.
~⁰² l. ~²⁰. [jfr t. schumacherhandwerk]
skomakares hantverk l. yrke; jfr sko-hantverk. GenMRulla 8/10 1711.
–
SKOMAKAR-HOPP.
(den hopkurade ställningen har ansetts påminna om skomakarens arbetsställning] (i sht förr) i fråga om simhopp: skämthopp frnmåt med knäna uppdragna under hakan o. fattning av händerna om knäna, så att sitsen o. fotsulorna först beröra vattenytan vid nedhoppet. Tldr. 1896,
s. 443.
–
SKOMAKAR-HOVTÅNG ~⁰² l. ~²⁰. av skomakare använd hovtång (med kort avstånd mellan leden o. skären) för borttagning av skostift l. skosulor o. d. Varulex. Byggn. 2: 149 (1955).
–
SKOMAKAR-HUSTRU.
[ fsv. skomakara husfru]
LIND (
1749;
under schusterin).
–
SKOMAKAR-HÄRBÄRGE ⁰²⁰. (förr)
härbärge för kringvandrande skomakargesäller. DA 1793,
nr 2, s. 4.
–
SKOMAKAR-JÄRN. (
†)
om ett slags skomakarverktyg av järn (använt att krusa läder med). Skomar(e) Jern att krusa sko m(ed). TullbSthm 4/5 (
1583).
Därs. 27/5 (: Skomar(e) Jern).
–
SKOMAKAR-KAMMARE.
ss. skomakarverkstad använd kammmare. Fatab. 1933, s.
83 (
1647).
–
SKOMAKAR-KLAPPHOLTS.
(-ar-) (†) av skomakare använt klappträ för bearbetning av läder (i avsikt att göra det mjukt).
BoupptSthm 1689, s. 1068 b.
–
SKOMAKAR-KLÄDER, pl. (
numera bl. tillf.)
kläder avsedda för l. burna av skomakare. PETREIUS Beskr. 2: 182 (
1614).
–
SKOMAKAR-KNEKT.
(-ar-) [jfr mlt. schō-makerknecht]
(
†)
== -dräng. VaruhusR 1539, s. 99 b.
–
SKOMAKAR-KNIV.
av skomakare använd kniv (vanl. bestående av en tunn, rak l. krokig, på ena sidan slipad stålklinga med ett handtag som vanl. består av ett stycke löst sittande skinn) ; jfr sko-kniv. Tullb- Sthm 8/11 (
1543).
SvSkoT 1931,
s. 351.
–
SKOMAKAR-KOMPANI.
[ fsv. skomakara kompani (i bet. 1)]
1) (†) skomakarskrå (se d. o.
2, skomakarämbete.
Skråordn. 35 (
1596).
[SKOMAKAR-KOMPANI.ssg 2]
2) (om ä. utländska förh.) kompani (se d. o. 4) med uppgift att utföra skomakeriarbete. KrigVAT 1846, s. 350
(om förh. i Frankrike 1806).
–
SKOMAKAR-KONST.
[SKOMAKAR-KONST.ssg 1]
1) om skomakares hantverk l. teknik l. yrkesutövning o. d.; jfr konst 3 e. RYDSBERG Brev 1: 6 (
1866).
2) av skomakarrealism präglad konst (se d. o.
4). FERLIN KulörtLykt. 50 (
1944).
–
SKOMAKAR-KRAMP.
[jfr t. schusterkrampf, eng. schoemaker's spasm]
med. (bl. a. hos skomakare uppträdande, yrkesbetingad) intermittent kramp (i sht i arml. skuldermuskulatur). WRETLIND Läk. 9–
10: 96 (
1901).
–
SKOMAKAR-LAG.
(-are-) (†) skomakarskrå (se d. o.
2). CORYLANDER LundDomk. 116 (
i handl. fr. 1739).
–
SKOMAKAR-LATIN.
( -ar- 1854–1939. -are- 1734) (
numera mindre br.)
kökslatin. SERENIUS S 4 b (
1734).
ÖSTERGREN (
1939).
–
SKOMAKAR-LAX.
[jfr t. schusterkarpfen, sill]
(skämts., vard.) (salt) sill; äv. i speciellare anv., om urvattnad salt sill l. strömming med äggbitar o. skarpsås av ättika o. senap. GEETE Språkl. 8 (
1881,
1924).
Som en läckerhet ansågs "skomakarlax": urvattnad sill med äggbitar samt skarpsås av ättika och senap. SAXON Skom. 34 (
1934;
om förh. på 1870-talet).
ICAKurir. 1971,
nr 18, s. 27
(om strömming). –
SKOMAKAR-LURK. (
vard.)
jfr lurk 2. BELLMAN (BellmS) 1: 39 (
c. 1770,
1790).
–
SKOMAKAR-LÅDA.
[SKOMAKAR-LÅDA.ssg 1]
1) (i sht låda för förvaring av skomakarverktyg o. d.; jfr sko-låda. BoupptSthm 1673, s. 654 b.
2)
kok. låda (se låda, sbst.¹ ² [SKOMAKAR-LÅDA.ssg 1.f]
f) innehållande ox- l. kalvfilé o. potatismos (samt skinktärningar o. skuren gräslök); äv. allmännare, om maträtt bestående av stekt kött o. potatismos m. m. BonnierKokb. 661 (
1960).
–
SKOMAKAR-LÄRA.
praktisk undervisning i skomakaryrket; äv. bildl. Kan någon inbilla sig, at när . . (en person) för sit eget nöje, rimat ihop et litet fjolleri, han dermed tänker sätta sig i en vitter skomakar-lära, där han liksom af spanremmen bör lära känna hvart fel han gör? THORILD (SVS) 3: 64 (
1791).
(Hans Sachs) sattes . . i skomakarelära för att under 2:ne år inlära detta handtverk. HÄGG Fotbeklädn. 99 (
1873).
–
SKOMAKAR-LÄRGOSSE.
(-are-) (†) skomakarlärling.
LIND (
1749;
under schuster-jung).
–
SKOMAKAR-LÄRLING.
jfr lär- ling 1. DA 1793,
nr 55, s. 4.
–
SKOMAKAR-LÄST.
[jfr t. schumacherleisten]
(
numera bl. mera tillf.)
läst (se läst, sbst.³ 2, skoläst (se d. o. 1); äv. bildl., om skomakare. HELSINGIUS Ee 1 a (1587).
Rådsherrar, store präster, / Et retadt Borgerskap, intil Skomakar-läster, / En uptänd Allmogsskog, alt war der samladt hop. KOLMODIN QvSp. 2: 373 (
1750).
–
SKOMAKAR-LÖN.
till skomakare utgående lön (se lön, sbst.¹ ² b; – fråga om ä. förh. äv. om till skomakare utgående betalning för enstaka l. mera tillfällig arbetsprestation (jfr lön, sbst.¹ 2 a). BtÅboH I. 1: 35 (1554: Skomare lön).
–
SKOMAKAR-MASKIN.
[nåtlingsmaskinen var den första av skomakarna allmänt använda skomaskinen]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
nåtlingsmaskin; jfr sko-maskin. NorrbK 1888,
nr 107, s. 4.
–
SKOMAKAR-MÅL.
(-are-) (†) =
-cirkel. MÖLLER (
1745,
1755;
under compas).
–
SKOMAKAR-MÅTT.
(-ar- 1852. -are- 1749) [jfr t. schaster- mass]
(numera föga br.) konkret: skomått (se d. o. 1, fotmått. LIND (
1749;
under schuster-maasz).
ÖoL (
1852).
–
SKOMAKAR-MÄSTARE.
[jfr mlt. schō-makermē-ster, t. schuhmachermeister]
jfr mästare 10. TbLödöse 590 (
1621).
–
skomakamästar-förbund, äv.
skomakamästare-förbund. jfr
förbund 6 b. SvSkoT 1941,
s. 220.
–
skomakamästar-förening. jfr
förening –
c. Skom- FackT 1889,
nr 3, s. 2.
–
SKOMAKAR-NAGEL.
(-are-) (†) skospik.
TullbSthm 17/4 1548.
–
SKOMAKAR-NÅL.
av skomakare använd nål (särsk. om rund l. trekantig l. fyrkantig synål); jfr sko-nål. TullbSthm 22/7 1549.
Skomakarenålar 1 till 2 tum långa, dels med trekantig, dels med fyrkantig spets. ALMROTH Karmarsch 586 (
1839).
–
SKOMAKAR-PINNE.
( -are- 1583 (: Skomar(e) pinner, pl.) – 1584) (numera föga br.)
– sko-pinne 1. Tullb- Sthm 5/11 1583 (: Skomar(e) pinner, pl.). Därs. 12/8 1584.
–
SKOMAKAR-PLIGG. (
i sht förr)
skopligg. LIND 1: 1912 (
1749).
–
SKOMAKAR-POJKE.
skomakarlärling; äv.: pojke som är son till skomakare. BoupptSthm 1672, s. 83 a. "Ljuger jag, så ljuger mästaren" – sa' skomakarpojken.
HOLMSTRÖM Sa' han 57 (
1876).
TSvLärov. 1945, s. 221
(om son till skomakare). –
SKOMAKAR-PROFESSION(EN). (
numera bl. ålderdomligt l. skämts.)
skomakaryrke(t). SP 1792,
nr 240, s. 2.
–
SKOMAKAR-PRYL. (
i sht förr)
pryl (se pryl, sbst.² [SKOLÄR-PRYL.ssg 2]
2) använd av skomakare för att göra l. utvidga hål i skor (för pligg o. d.); jfr sko-pryl. SERENIUS (
1734;
under punch).
–
SKOMAKAR-RASP.
skorasp. ExposSlöjdprod. 1847,
s. 44.
–
SKOMAKAR-REALISM.
[med syftning på berättelsen om en skomakare, som kritiserade den grekiske målaren .Apelles († 308 f. Kr.) för hans sätt att avbilda en sandal o., då målaren tog hänsyn till hans kritik, fortsatte med att kritisera andra detaijer i målningen, varvid Apelles enl. den latinska versionen av berättelsen yttrade ne sutor supra (l. ultra) crepidam (se läst, sbst.³ 2 b)]
(av V. von Heidenstam myntad, mot 1880talets naturalism riktad term, betecknande) realism (se d. o. 4) i form av en detaljriktig men själlös o. intetsägande efterbildning av verkligheten; jfr -naturalism. HEIDENSTAM Renässans 27 (
1889).
–
SKOMAKAR-REALIST.
[jfr -realism]
författare vars alster präglas av skomakarrealism. HEIDENSTAM (o. BELFRAGE)BrDikt. 83 (
1890).
–
SKOMAKAR-REALISTISK.
[till -realismi]
tillf.) som präglas av skomakarrealism. DN(A) 1953,
nr 284, s. II
(om skulptur). –
SKOMAKAR-RÄKNING.
räkning (se d. o. 1 [SKOLÄR-RÄKNING.ssg 4.e]
e) från skomakare SCHULTHESS (
1885)
–
SKOMAKAR-SJUKHUS.
~⁰² l. ~²⁰. (förr)
om sjuhus inrättat av skomakarskrået i Sthm för vård av sjuka skomakare l. skomakeriarbetare. DVSCHULZENHEIM PVetA 1799,
Bih. s. 146.
–
SKOMAKAR-SKEN. (
förr)
lyskula (se d. o. 3); jfr -kula o. sken, sbst.¹ ⁵. Fatab. 1954,
s. 163.
–
SKOMAKAR-SKOLA.
skola för utbildning av skomakare; äv. oeg.: skola där eleverna lära sig att för egen l. familjens räkning utföra skoreparationer. SvLädSkoind. 1911, s. 235
(om förh. i Engl., oeg.). NORDLUND RådFolkskUngd. 15 (
1920).
–
SKOMAKAR-SKRÅ.
[ fsv. skomakara skra (i bet. l)]
[SKOLÄR-SKRÅ.ssg 1]
1) (
förr)
skråordning för skomakarskrået (i bet. 2). Skråordn. 43 (1856).
1474 års skomakareskrå. HANSSON SkomYrkH 28 (
1919).
[SKOLÄR-SKRÅ.ssg 2]
2) om skomakarnas hantverksskrå; äv. o. i fråga om nutida förh. bl. (mera tillf.) om skomakaryrket. LIND (
1749).
NORDFORSS (
1805;
äv. om skomakaryrket).
–
SKOMAKAR-SKYLT.
skylt utvisande skomakarverkstad. BoupptSthm 1668,
s. 1297.
–
(1,2 a ?) SKOMAKAR-SKÄGG.
( -ar- c. 1870 osv. -are- 1755–1894) särsk.
[möjl. beror namnet på att växtens blommor ansetts likena munnen på en sutare l. att tänderna på blommans överläpp liknats vid sutarens skäggtömmar]
(
†)
till 2 a ?: i växten Pedicularis palustris Lin., kärrspira. LINNÉ Fl. nr 551 (
1755;
från Södermanl.) NormFört. 48 (
1894).
–
SKOMAKAR-SPIK vid skotillverkning o. skolagning använd spik, skospik. TullbSthm 17/4 1548.
–
SKOMAKAR-SPRÅK.
om skomakarnas yrkesspråk. (Ett slags höga) klackar kallas på nutidens skomakarespråk för "Pompadourklackar." FORSSELL Handskom. 7 (
1920).
–
SKOMAKAR-SPÅN.
[jfr t. schusterspan, schuhmacherspäne, pl.]
(-ar- 1889. -are- 1858–1885) (†) fanerliknande tunn skiva av trä av 4 till 15 tums bredd o. 3 till 4 fots längd, bl. a. använd av skomakare till inlägg i skor; äv. om avfall i form av spån som uppstår, då sula l. dyl. på sko jämnas till med skomakarkniv l. dyl. ENEBERG Karmarsch 1: 68 (
1858).
(Sv.) Skomakarspån . . (eng.) shavings (after a shoe-knife). BJÖRKMAN (
1889).
–
SKOMAKAR-STAD. särsk.
i sg. bost., om staden Örebro (centrum för Sv:s skoindustri) ; jfr
sko-stad.
SoCDem. 1928,
nr 68, ,s. 9.
–
SKOMAKAR-STOL.
om stol (särsk. trebent stol utan ryggstöd) som skomakare sitter på under arbetet; jfr sko-stol, sbst.¹ 1. LINDFORS (
1824). särsk. bildl.; särsk.
a) sport. beteckning för vissa grupper om tre käglor i den figur som nio till kägelspel uppställda käglor bilda; dels om första käglan o. bakre käglan i vardera sidoraden (vilka tillsammans bilda en triangel), dels (i utvidgad anv.) om vardera av de grupper som bildas av de tre käglor som utgöra var sin av de främre snedsidorna; äv. abstr, om förhållandet att en sådan grupv av käglor Vid spel slås omkull.
De tre käglor, som utgöra ena främre snedsidan, (kallas) skomakarstol. NORMAN GossLek. 140 (
1878).
Skomakarstol eller första käglan och bakkäglorna i sidoraderna falla räknas 15 (poäng). BALCK Idr. 1: 482 (
1886).
HODELL Wärdsh. 114 (
1945).
[SKOLÄR-STOL.ssg 2.b]
b) (
numera bl. tillf.)
om harens triangelformade spår i snö. STRINDBERG SvÖ 4: 62 (
1890).
–
SKOMAKAR-STUGA.
[ fsv. skomakara stuva]
(stuga utgörande) skomakares bostad l. verkstad. VaruhusR 1539, s. 72 b.
FORSSELL Handskom. 163 (
1920;
om verkstad).
FRIDEGÅRD Tack 169 (
1936;
om bostad).
–
SKOMAKAR-SVARTA. (
†)
– -svärta. BOLAVI 195 b
(1578: skomare swarta)-
IERICI Colerus 2: 48 (
c. 1645).
–
SKOMAKAR-SVEN.
(-ar-) [ fsv. skomakara sven]
(
†)
skomakarlärling l. skomakargesäll, ung skomakeriarbetare. TbLödöse 562 (
1620).
–
SKOMAKAR-SVÄRTA.
[jfr t. schumacherschwärze]
(
numera bl. tillf.)
av skomakare använd skosvärta. Linc. H 1 b (
1640).
–
SKOMAKAR-SYL.
syl (t. ex. pliggsyl, häckelsyl, spannsyl) använd av skomakare. TullbSthm 17/4 1548.
–
SKOMAKAR-TAVLA. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
skomakardisk. Boupptsthm 10/6 1651.
–
SKOMAKAR-TRIPP. (
förr)
till tygskor använt sammetsliknande tyg. OxBr. 11: 692 (
1637).
–
SKOMAKAR-TRÅD.
[jfr t. [file:S4601] schuhmacherdraht]
skotråd. ArkliR 1563, avd. 20.
–
SKOMAKAR-TYG.
(-ar-) [jfr t. schusterzeug]
(
†)
koll. i skomakarverktyg. BoupptSthm 1686, s. 715 b.
–
SKOMAKAR-TÅNG.
av skomakare (vid sträckning av läder o. d.) använd tång (t. ex. pinntång); jfr -hovtång o. sko-tång. TullbSthm 22/6 1581 (:
Schomare tänger,
pl.). –
SKOMAKAR-TÄNNLIKA. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== sko-tännlika. OxBr. 11: 696
(1637: Skoomaker tenlijker,
pl.).
–
SKOMAKAR-VAX.
av skomakare avänt skovax; särsk. (i sht förr) om sådant vax bestående av paraffin o. gult vax l. av schellack, harts o. terpentin o. använt till polering av klackar o. sulkanter på skor. LIND 1: 1399 (
1749).
KJELLIN (
1927).
–
SKOMAKAR-VERK.
(-are-) (†) skomakarhanti erk.
Linc. (
1640;
under suterna).
Hamb. 1: 729 (
1700).
–
SKOMAKAR-VERKSTAD.
~²⁰, äv. ~⁰². skomakares verkstad, skomakeriverkstad. Linc. (1640; under surtina).
–
SKOMAKAR-VERK-TYG.
~⁰² l. ~²⁰. BoupptSthm 1668, s. 1297 (: Skomakare werketygen,
pl. best.). Skomakareverktygen utgjordes redan århundraden före vår tideräknings början av läst, kniv, hammare, syl, pryl, beckad tråd och spannrem.
HANSSON SkomYrkH 28 (
1919).
–
SKOMAKAR-VETT. särsk. (
†)
nedsättande, om banalt o. ytligt vetande l. dyl. THORILD (SVS) 2: 79 (
1784).
–
SKOMAKAR-YRKE(T).
CAVALLIN (
1876).
–
SKOMAKAR-ÅLDERMAN ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. (förr)
ålderman i skomakarnas hantverksskrå. BoupptSthm 1670 s. 924.
–
SKOMAKAR-ÄMBETE.
~⁰²⁰. [ fsv. skomakara ämbite, skomara ämbite]
om skomakarnas hantverksskrå; förr äv. om skomakaryrket. 2SthmTb. 1: 6 (
1544).
Gabriel uppå sitt 14 åhrs Older, lärandes Skomakare-Embetet. Boupptsthm 1676, s. 1327 a. Det gamla skomakareämbetet
(i Sthm) upplöstes
1846.
Fatab. 1937,
s. 117.