).
).
).
).
m. fl.
särsk. (
) med avs. på grav (se
medelst skovling fylla l. lägga igen.
).
).
).
).
).
, 1: 110.
.
).
särsk. ss. vbalsbst.
äv. dels konkretare
).
).
, s. 32
).
).
).
Särsk. förb.:
–
SKOVLA AV ¹⁰ ⁴. till ¹; jfr skovla bort. SAOB A 502 (
1895).
jfr avskovla.
–
SKOVLA BORT ¹⁰ ⁴. till 1: medelst skovling undanskaffa (ngt); särsk. oeg., i fråga om undanskaffande av stora mängder av ngt (utan användande av skovel; jfr
skovla v.,
3). Ej är tvilvelsmål, det ju här (i ett gammalt klosterbibliotek vore en god skörd at göra, om man hade tid at gräfva och någon til hjelp at skofla bort stoftet. Björnståhl Resa 5: 65 (1783).
CEDERSTRÖM Ströft. 32 (
1915).
–
SKOVLA FRAM ¹⁰ ⁴. [SKOVLA FRAM.fb 1]
1) till 1: medelst skovling framskaffa (ngt). WESTE FörslSAOB (c.
1815).
[SKOVLA FRAM.fb 2]
2) (
om ä. l. utländska förh.)
till 2 a, om hjulångare: medelst skovelhjul förflytta sig framåt; äv. refl., i uttr. skovla sig fram (äv. om person: på hjulångare färdas framåt); äv. i oeg. anv., tr., om propeller: förflytta (ngn) l. låta (ngn) färdas framgt (jfr skovla v., 3). Vi . . skoflade oss (år 1830) fram (från Sthm) till Uppsala på den tröga ångaren. LoF 1873,
s. 119 Under tiden skoflade båten .. sakta fram genom Arbogaån. ÖDMAN VårD 2: 62 (
1888;
om förh. 1861).
HEDENSTIERNA Svenssons 219 (
1903;
i oeg. anv.).
Fjärden där den gamla hjulbåten skovlade sig fram i värdigt majestät. BORN 9Sysk. 106 (
1931).
–
SKOVLA FÖRBI ¹⁰ ⁰⁴. (om ä. l. utländska förh.)
till 2 a; särsk. om person, refl., i uttr. skovla sig förbi ngt, på hjul ångare färdas förbi ngt. SNELLMAN Tyskl. 4 (
1842).
–
SKOVLA I ¹⁰ ⁴, äv. UT ⁰⁴. [SKOVLA I.fb 1]
1) till 1: medelst skovling skotta l. ösa (ngt) i (ngt). HÖRLÉN GSed. 117 (
1914).
[SKOVLA I.fb 2]
2) (
vard.)
till 3, refl., i uttr. skovla i sig, med avs. på mat: stoppa in i munnen i stora mängder (åt gången), skyffla i sig. NORDSTRÖM Amer. 114 (
1923).
–
SKOVLA IGEN ¹⁰ ⁴. till 1: medelst skovling fylla (öppning) med jord o. d., skotta igen. SANDER Dikt. 153 (
1870).
–
SKOVLA IHOP ¹⁰ ⁰⁴. till 1: medelst skovling samla ihop (ngt). SAHLSTEDT (
1773).
–
SKOVLA IN ¹⁰ ⁴. till 1: medelst skovling skotta l. ösa in (ngt); äv. (ngt vard.) oeg. l. bildl.: håva in (stora summor l. värden) ; jfr
skovla, v.
3, skyffla in.
Där för fem år sedan några tält stodo, reser sig nu den blomstrande grufstaden Johannesburg, där millioner skoflas in dagligen. GHT 1896,
nr 5 A,
s. 2 Eldarna hade skoflat in så mycket kol de förmådde och sprutade in fotogen. AMINOFF Krigsg. 490 (
1904).
jfr inskovla.
–
SKOVLA OM ¹⁰ ⁴. [SKOVLA OM.fb 1]
1) till 1: medelst skolving bringa (ngt) l. beståndsdelarna i (ngt) i annat läge (i förhållande till ngt annat resp. till varandra). BJÖRKEGREN 2368 (
1786;
med avs. på säd). jfr
omskovla.
[SKOVLA OM.fb 2]
2) (
tillf.)
till 2 a: röra sig runt likt skovlarna i ett skovelhjul l. dyl. (Bon- den drömde att) spadarna (i hans nya spadharv) skoflade om i hans hufvud. REUTER Ber. 22 (
1900).
–
SKOVLA UNDAN ¹⁰ ³², äv. ⁴⁰. till 1: medelst skovling undanskaffa (ngt), skotta l. skyffla undan; äv. oeg. l. bildl. ZILLIACUS Hågk. 107 (
1899).
Den tätt sammanpackade massan . . (av åskådare) börjar på att pressas utåt sidorna .., ty polisen går fram som en väldig snöplog och skoflar undan dem sakta men säkert. VALLENTIN London 260 (
1912).
jfr undanskovla.
–
SKOVLA UPP ¹⁰ ⁴. jfr upp- skovla. [SKOVLA UPP.fb 1]
1) till 1: medelst skovling samla upp (ngt) l. skotta (ngt) samman i en hög l. högar l. dyl. Skåfla up säden. SAHLSTEDT (
1773).
Under sommaren torka salinerna (på Cypern) ut och kvarlämna då .. saltet, som man blott har att försikigt skovla upp. TT 1942, Bergsv.
s. 44. särsk.
oeg. l. bildl.: kasta l. slunga upp (ngt) i stora mängder (liksom med skovlar; jfr
skovla v.,
3). Ett par jättebomber slogo . . ned i den främsta ryska skyttegraven. Skyddstak, vapen, människorester skovlades upp i luften. KNÖPPEL Barb. 97 (
1916).
[SKOVLA UPP.fb 2]
2) (i sht om ä. förh.) till
2, om skovlarna i paternosterverk l. dyl.: hämta upp (ngt); äv. oeg. l. bildl.
AHRENBERG Hem. 128 (
1887;
bildl.).
[SKOVLA UPP.fb 3]
3) (
om ä. l. utländska förh.)
till 2 a, om hjulångare: medelst hjulskovlar förflytta sig upp (genom ngt). HÖGBERG Frib. 17 (
1910).
[SKOVLA UPP.fb 4]
4) (
om ä. l. utländska förh.)
till 2 a, om hjulskovel på hjulångare: under sin rörelse föra l. kasta upp (vatten). EKLUNDH Folk 28 (
1918).
–
SKOVLA UT ¹⁰ ⁴. [SKOVLA UT.fb 1]
1) till 1: medelst skovling kasta l. ösa ut (ngt). SAHLSTEDT (
1773).
Blef det för orent, kunde man .. slå ett par skopor watten öfver (stug-)golfvet, sedan skrapa ihop och skofla ut smutsen. LfF 1912,
s. 255 jfr
utskovla.
[SKOVLA UT.fb 2]
2) (
om ä. l. utländska förh.)
till 2 a, om hjulbåt: ge sig av l. lägga ut med hjälp av sina hjulskovlar; äv. tr.: på så sätt förflytta (ngn) ut (från en plats). MATTSSON Resebr. 179 (
1910;
tr.).
Ångaren med Amerikafararna hade kastat loss . . och skovlade ut. HÖGBERG Baggböl. 2: 103 (
1911).
[SKOVLA UT.fb 3]
3) (
†)
till 2 b: förse (vattenhjul) med (på visst sätt placerade) skovlar. Att Rätt skåfla ut hiul effter wattufallet är dhet förnämbsta. BlBergshV 18: 106 (
i handl. fr. 1687).
–
SKOVLA UTI ,
se skovla i.
–
SKOVLA ÖVER ¹⁰ ⁴⁰. [SKOVLA ÖVER.fb 1]
1) till 1: medelst skovling skotta över (ngt) l. hölja (ngt) med jord l. dyl; äv. bildl. (jfr skovla v., 3). Minnet dock af hvad han var, / Se'n hans stoft vi skoflat öfver, / Dröjer som en stjerna qvar. SEHLSTEDT 2: 149 (
1853,
1862).
Pappa saknar för en gångs skull ord och gör i stället flera stora gester med båda händerna mot mamma, som om han rent av skovlade över skulden på henne. ESSÉN HustrFörfl. 18 (
1913).
[SKOVLA ÖVER.fb 2]
2) (
om ä. l. utländska förh.)
till 2 a, refl., i uttr. skovla sig över ngt, om hjulbåt: medelst hjulskovlar ta sig fram l. förflytta sig över ngt. LD 1959,
nr 154, s. 5
(om förh. på 1860- o. 1870-talen).