BENSIN bännsi⁴n l. ben-, r. l. n. (m. WENSTRÖM (1891)); best. -en l. -et. [jfr d- o. t. benzin, holl. benzine, eng. benzene, benzine fr. benzine, af benzoe (se BENSOE) o. den i kemien vanliga afl.-ändelsen -in; af MITSCHERLICH bildadt namn på det af FARADAY (
1825 upptäckta o. af
MITSCHERLICH 1833 ur bensoesyra framställa kolvätet (se
1; jfr
BENSOL), sedermera öfverflyttadt på petroleumbensin (se
2)]
[BENSIN 1]
1) (
numera mindre br.)
bensol, stenkolsbensin. Benzin består af lika antal atomer kol och väte. BERLIN Vextchemien 125 (
1835).
Sprängämne i flytande form, bestående af nitroglycerin, blandad med minst två procent benzin eller nitrobenzin. SFS 1871,
nr 56 s. 4.
Den sålunda renade (lätta tjär-)oljan .. består (hufvudsakligen) af benzol, toluol och xylol. Han kallas i handeln benzin eller stenkolsnafta. Uppf. b. 5:350 (
1874).
PT 1901,
nr 218 A,
s. 3.
[BENSIN 2]
2) beståndsdel i petroleum som vid dess rektificering öfverdestillerar vid c. 60-100 grader Cels.; petroleumbensin. Benzin kallas .. flyktigare kolväten ur bergolja .., hvilka i kemiskt hänseende äro fullkomligt olika med stenkolsbenzolen, ehuru de hafva vissa yttre egenskaper dermed gemensamma. CLEVE Handlex. (
1883).
Flottfläckar urtagas lättast med benzin. LANGLET Husm. 622 (
1884); jfr
1. Petroleumbenzin, eller, som den äfven oegentligt benämnes, benzin .. utvecklar äfven vid vanliga temperatur antändbara gaser och är derför mycket eldfarlig.
(EKENBERG o.) LANDIN 726 (
1894).
Ssgr(i sht till
2):
–
BENSIN-FERNISSA ⁰³~⁰²⁰, sbst. J. D. LEUFVENMARK i
AHB 39;
81 (
1870).
–
BENSIN-LACK ~². Terpentinolje- och benzinlacker äro lösningar af hartser i de nämnda lösningsmedlen. C. A. ÅLANDER i AHB 131:30 (
1887).
–
BENSIN-MOTOR ~²⁰. SDS 1899,
nr 428, s. 1.
Af de franska automobilerna öro öfver 90 % drifna med benzinmotorer. A. A. s. 31.
–
BENSIN-MOTORVAGN ~⁰⁰². A. F. A. ROXENDORFF i Tekn. tidskr. 1901,
A. A. s. 33.
–
BENSIN-TVÄTT ~². Byggnad, afsedd för bensintvätt. PT 1899,
nr 264, s. 4.