SKRUBBEL skrub⁴el, sbst.¹, r. l. m.; best. -n; pl. skrubblar. [sv. dial.
skrubbel; liksom d.
skrubbel av t.
schrubbel, till
schrubbeln (se
SKRUBBLA v.,)]
[SKRUBBEL.sbst1 0]
(
numera mindre br.)
skrubb (se SKRUBB, sbst.² a; jfr SKRUBBLA, sbst. PH 3: 2315 (1749: Skrubblar;
orig. 1746: Skrubblor). Rensskrubbeln har något finare kardnålar än skrubbeln
(i en kardmaskin). 2UB 8: 258 (
1900).
jfr: Den första kardmaskinen kallas förskrubbel, den andra renskrubbel. 2NF 13: 923 (
1910). – jfr
REN-SKRUBBEL.
Ssgr se skrubbla, v. ssgr.