© Svenska Akademien. SAOB spalt: S5310; tryckår: 1974
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
SKULLE skul³e², r. l. m.; best. -en; pl. -ar (förr möjl. äv. att hänföra till sg. skulla, IERICI Colerus 1: 253 (c. 1645) osv.); förr äv. SKULLA, sbst.²,r. l. f. l. m.?; best. -an; pl. -or (RÅLAMB 14: 19 (1690), JernkA 1819, s. 79), möjl. äv. -ar (se ovan); förr äv. SKULL, sbst.²,n. (l. m.?); förr sannol. äv. SKULLER, sbst.¹, n.; anträffat bl. i pl. = (möjl. dock till sg. skulle l. skulla, GripshR 1585, s. 69 (: stalskuller), BtSödKultH 12: 69 (1597)). ( skul- i ssg 1748 (: Skulbotten). skull 1692 (i bet. 7) – 1754 (i bet. 6). skulla 1603–1897. skulle 1565 (: stallskulle) osv. skuller, pl. 1585–1597)
[sv. dial. skulle, skulla, äv. skull, n., m., skull, f., avsats på klippvägg, skuller, n.; av osäkert urspr.; möjl. dock etymologiskt identiskt med sv. dial. skulle, skalle, bakhuvud, panna, nor. dial. skolle, backe (varav sannol. meng. scolle, sculle, skalle (eng. skull)), o. besläktat med SKULT, sbst.³; formerna skull o. skuller äro ombildningar av skulle (beträffande skuller sannol. under påverkan av SLINDER). – Jfr SKULDRA sbst.²]
A) . loft, vind o. i anv. som närmast sammanhöra härmed l. utgå härifrån.
[SKULLE 1]
1) (ss. förvaringsplats använt) utrymme mellan översta bjälklaget o. yttertaket i ladugård, stall, loge o. d.; i sht: foderloft, fodervind, höloft; äv. (numera nästan bl. etnogr.) om l. med inbegrepp av motsvarande utrymme i (äldre l. primitivare) boningshus: loft (se LOFT, sbst.¹ 3 b) (ut)vind; i sht förr äv. (jfr 3, 4) med särsk. tanke på l. enbart om sådant utrymmes golv l. botten (bestående av (del av) mellantak l. av löst lagda slanor l. av risflakar o. d.); jfr HjÄLLE 3, RÄNNE, sbst.¹, SLINDER. VadstÄTb. 164 (1592). Skullen offwer Wåghboden .. Skullen på twetter stugun. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 16. Täckt och reparerat förstugun, samt täckt lilla skullen i min kamar. AKROOK i VDAkt. 1686, nr 123. Låftet eller skullan öfwer denna Länga är lagd med nya Rjsflakar til en dehl. ÅgerupArk. Syneprot. (1753). Den öfversta fönsterraden (på norra sidan av Åbo nya slott) hörer ei til några Salar eller camrar utan til en vidlyftig skulle eller vind, som sträcker sig öfver hela denna norra sidan. BtVLand 5: 87 (1764). Sommaren gick, slåtter och skörd hade fyllt alla skullar och lador. WESTERBERG Kärnf. 156 (1897). (Stallbyggnaden på Älvrosgården på Skansen) har en skulle, som på framsidan skjuter ut på samma sätt som en svalgång och är öppen mot gavellidret. ERIXON SkansenKultH 27 (1925). LEVANDER DalBondek. 1: 264 (1943; om höskullar). jfr BOD-, FODER-, FÄ-, FÄHUS-, HÖ-, KAMMAR-, STALL-, SÄDES-, VED-SKULLE.
[SKULLE 2]
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i kyrka: läktare. SOLAI Holstenius E 1 a (1640). BROMAN Glys. 2: 141 (c. 1730; från Hälsingl.). ingen läktare eller "skulle" finnes (i kyrkan i Överhogdal). JmtFmT 7: 181 (1921). jfr ORGEL-SKULLE.
[SKULLE 3]
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) om var o. en av ett flertal bottnar (av slanor o. d.) i torklada för löv l. om vart o. ett av (de fyllda) utrymmena mellan dessa bottnar: hjälle. I mellanrummen mellan väggstockarna (i lövladan) voro instuckna smala stänger, som bildade underlag för ett lager löv. En lövlada kunde . . innehålla .. ända till tio skullar (hjällar) löv. LEVANDER DalBondek. 1: 192 (1943). B) .
[SKULLE 4]
4) () utbyggnad (med vindsliknande utrymme?) framför ingången till hus. Äfwen bör på wänstra sidan giöras ny twist eller skulle. VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7. C) . tak(material).
[SKULLE 5]
5) () (högst upp beläget) innertak. Skullan är brädat, och then (är) antingen inlagd eller panelat eller hwalffdh. SCHRODERUS Comenius 551 (1639). (Lat.) Lacunar . . (sv.) Skulla. (T.) Eine getäffelte decke. FLORINUS Voc. 44 (1695).
[SKULLE 6]
6) (skull) () om visst slags material (sannol. slanor l. risflakar) till (ytter)tak. Taket odugeligit gjöres nytt med bräder eller skull. VDAkt. 1754, Syneprot. F III 7. Taket med skull eller bräde yter täckt. Därs. Taket af skull eller bräder odugeligit, giöres nytt af halm. Därs. D) .
[SKULLE 7]
7) (skull) () lider, skjul. ROSMAN BjärkSäb. 2: 213 (cit. fr. 1692). E) . plattform, hylla, lave o. d.
[SKULLE 8]
8) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) vid björnskytte använd (o. av kluvna stockar l. bräder bestående) plattform mellan träd. LEVANDER DalBondek. 1: 6 (1943).
[SKULLE 9]
9) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) byggd plattform l. ställning i gruva; dels om sådan plattform osv. använd ss. underlag för pump l. stege o. dyl. l. ss. viloplan vid ned- l. uppstigning, dels om sådan plattform osv. använd för att nå högt upp vid brytningen. Oppå warpett opmurass en Skulla af Steen, efter den förste war Small och förlåågh. HOLMKVIST BergslGruvspr. 65 (i handl. fr. 1640). (Det nedrasade berget) sönderslog och fördärfwade bägge Konsterne .. (i Dannemora gruvor) med alla desz Pumpar, Skullar och Sättningar. HC11H 12: 191 (1697). Baron Tilas (berättade), at K. B. Collegium redan i förledit år resolverat, det en .. anfart medelst säker, och på instämplade skullar ombyggd stegGång borde inrättas (vid Dannemora gruvor). NoraskogArk. 6: 10 (1768). LINDROTH Gruvbrytn. 1: 186, 268 (1955).
[SKULLE 10]
10) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om etage l. nivå i gruva; särsk. om (utvidgning av) ortmynning (använd ss. upplags- l. lastplats). NAUCLERUS MagnFod. 26 (1702). De många arbetsrum, som här i . . (Stora Kopparberget) förekomma, wore för widlöftigt at anföra. Sådane hafwa åtskillige namn: såsom skullar, kamrar, flottar, orter (m. m.). HÜLPHERS Dal. 392 (1762). Skulla betyder uti grufvor et inslag, eller en ort, som blifvit börjad öfver solan, eller botten, uti en annan ort, eller uti en sänkning. RINMAN (1789). Pålastningen (av malmen) sker i den utvidgade ortmynningen ("skullen"). SvRike I. 1: 107 (1899). jfr HOLMKVIST BergslGruvspr. 65 (1941).
[SKULLE 11]
11) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hylla l. nisch i spiselmur. Över spiselvalvet (i de ä. bondstu- gorna på Edsvedens kronoallmänning i Västergötl.) var murad en hylla i spiselmuren, som kallades "skullen", på vilken elddonen . . förvarades. Landsm. XI. 10: 15 (c. 1888). Öfver spisen (i en stuga i Gunnestorp i Falköpings landsförsamling) är "skullen". VgFmT II. 8–9: 92 (1908).
[SKULLE 12]
12) om kallbänk; i ssgn PLANT-SKULLE.
[SKULLE 13]
13)
[jfr motsv. anv. av t. bühne; sannol. eg. bildl. anv. av 9]
bergv. i masugn: rusa l. färska som bilda(t)s under masugnsgången o. satt sig l. sätter sig (likt en hylla l. lave) på muren i masugnens nedre del (o. orsakar störning av masugns- gången), hylla.
RINMAN (1789). Att skullar hade bildat sig i (masugns-)pipan, syntes . . tydligt deraf att sättningarae ofta sjönko på en gång 1/4 stundom äfven 1/2 aln. JernkA 1845, s. 140.
Ssgr (i allm. till 1):
A
: (1, 9)
SKULL-BJÄLKE. särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) bergv. till 9, särsk. om var o. en av två (från bergvägg utgående) bjälkar utgörande en skulle. VALLERIUS PVetA 1744, s. 21.
SKULL-BOTTEN. ( skull- 1748 osv. skulle- 1756. skulls- 1935)
[SKULL-BOTTEN.ssg 1]
1) till 1: botten (se d. o. II 5) i skulle; jfr -golv. DAHLMAN Humleg. 96 (1748). Bottnarna eller golven (i en ladugårdsbyggnad) jämte skullbotten (värderas till) 51 rdr. AMBROSIANI DokumPprsbr. 65 (i handl. fr. 1830).
[SKULL-BOTTEN.ssg 2]
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 10: (botten i) "skulle"; jfr botten II 5 e. WETTERDAL Grufbr. 256 (1878; i fråga om ortmynning).
SKULL-BRO. uppkörsbro till foderskulle. FORSSLUND ValborgsmKorsm. 46 (1932).
(1–3,8) SKULL-BYGGNAD. ( skulle- 1624) särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2, konkret: läktarbyggnad. Fornv. 1930, s. 378 (1624).
SKULL-GOLV. ( skull 1838 osv. skulle- 1773) golv i skulle; jfr -botten 1. BARCHÆUS LandthHall. 80 (1773).
SKULL-HALM. halm som ligger (l. legat) på skulle. FREDIN Dan. 39 (1888).
– (jfr 5) SKULL-TAK. särsk. () om skullbotten l. skullgolv ss. innertak. BRAUNER Åker 153 (1752; i stall.
SKULL-TORK. lant. anordning för skulltorkning (med ribbgolv, fläkt, luftintag, luftkanaler o. d.). Jordbr- TeknInstMedd. 252: 12 (1953).
SKULL-TORKA. lant. låta (ngt) undergå skulltorkning. JordbrTeknInstMedd. 252: 16 (1953).
SKULL-TORKAD, p. adj. lant. som torkats medelst skulltorkning, som undergått skulltorkning. LAT 1955, s. 28 (om hö).
SKULL-TORKNING. lant. (medelst genomblåsning med kall l. ngt förvärmd luft åstadkommen) eftertorkning av hö l. halm som i halvtorrt tillstånd lagts upp på skulle (l. in i annat lagringsutrymme), torkning av hö (l. halm) medelst skulltork. JordbrTeknInstMedd. 252: 4 (1953).
B
():
SKULLE-BOTTEN,
SKULLE-BYGGNAD,
SKULLE-GOLV, se A.
C
(föga br.):
SKULLS-BOTTEN, se A.
Avledn.
SKULLA , v.³ -ning. bergv. till 13; intr. o. refl., om malm o. d. i masugn: bilda skullar l. hyllor l. bryggor i masugnens nedre del (varigm masugnsgången störes); i sht ss. vbalsbst. -ning: (störning av masugnsgången gm) bildning l. uppkomst av sådana skullar l. hyllor l. bryggor; äv. konkret: skUlle l. brygga l. hylla. RINMAN 2: 681 (1789). Då malmerne under smältningen, förrän de hinna ned i stället, sammangyttras uti rusor och färskor, som fastna vid pipmuren eller öfverstället, sägas de Skulla sig. GARNEY Masmäst. 468 (1791). Blåsningen har gått mycket ojemnt, skullningar och malmras hafva ofta inträffat samt ena forman länge varit alldeles igengrodd. JernkA 1854, s. 84. Det nedgående godset häftar (vid långsam ökning av blästertrycket) lätt vid, framkallande utväxter på pipmuren, eller s. k. "skullningar." 2UB 5: 344 (1902).
Särsk. förb.:
skulla upp sig . bergv. på grund av skullning torna upp sig l. stanna upp, skulla sig. I blåsnings-journalen står anfördt, att massan efter blåsningens slut var något bortfrätt vid ställbandet och öfver forman till större delen borta. Sannolikt var det här, malmen skullade upp sig. JernkA 1854, s. 59. Efter glödgningen, då blästern drogs på, började massan nedrasa i grynform samt skullade småningom upp sig i förening med den nedkommande malmen öfver de 3 formorna till en segt sammanhängande halfsmält massa. Därs. s. 74.