© Svenska Akademien. SAOB spalt: S5722; tryckår: 1975
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SKÄCKA
ʃäk³
a
²
,
v.²
-ade
.
vbalsbst.
-ANDE
.(äv.
schä-
)
[av ljudhärmande urspr.]
[SKÄCKA.v2 0]
(
tillf.
)
om törnskata: ge ifrån sig sitt speciella väsande läte.
Törnskatan straxt flyger upp, hon schäckar, gäckar och gväar.
STRINDBERG
Fagerv.
108
(
1902
).