l. ʃæ³ra²,
)).
).
).
).
.
).
). – jfr
.
).
[eg. specialanv. av 2 a]
).
).
. På mindre gårdar i Jämtland får man ofta se bönder skära kornet icke med lie utan med en stor, krokig kniv, som kallas "skära.
).
).
).
. jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
.
).
).
).
).
[specialanv. av 3 c]
).
). – särsk.
).
).
).
). jfr
.
[jfr motsv. anv. av t. sichel]
).
). jfr
.
.
).
Ssgr (till
3):
A
:
–
SKÄR-BALJIG. (
numera föga br.)
som har skärformig balja (se balja, sbst.¹ ² c; förr särsk. i uttr. skärbaljig kloärt, växten Astragalus falcatus Lin., skärvedel. WAHLBERG Foderv. 209 (1835: Skärbaljiga Klo-ärten).
–
SKÄR-BEN.
[jfr t. sichelbein]
zool. om skärformigt ben i handen (se hand 15 hos mullvad. 4Brehm 5: 187 (
1923).
–
SKÄR-BLAD.
[SKÄR-BLAD.ssg 1]
1) blad på skära. [SKÄR-BLAD.ssg 2]
2) bot. växten Falcaria vulgaris Bernh. (som har skärformiga småblad), skärfloka.
URSING SvVäxt. Faner.
115 (
1944).
SELANDER LevLandsk. 401 (
1955).
Ssg:
–
SKÄR-FJÄDER. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
ba- gfjäder (se d. o. 2). BONDESON Glimm. 17 (
1892).
–
SKÄR-FLOKA.
[jfr t. sicheldolde]
bot. växten Falcaria vulgaris Bernh. (som har skärformiga småblad), skärblad; förr äv. allmännare, om (växt av) skärfloksläktet. FRIES BotUtfl. 3: 220 (
1864).
DENS. Ordb. 111 (
c. 1870;
om släktet).
2SvUppslB 26: 580 (
1953).
Ssg:
–
skärflok-släkte(t).
bot. släktet Falcaria Bernh. ArkBot. II. 1: 32 (
1904).
–
SKÄR-FORMAD,
p. adj. ( skär- 1911 osv. skäre- 1903 =1906) (som gjorts) skärformig. ROSENIUS Himmelstr. 274 (1903; om svärd.
–
SKÄR-FORMIG.
( skär- 1804 osv. skäre- 1852) som har formen av en skära l. (vanl.) av det starkt krökta bladet hos en skära; äv. ss. adv.; jfr halvcirkel-formig. WIKFORSS 2: 602 (
1804).
Sex eller sju dagar efter det att månen visade sig såsom en .. skärformig strimma, antager han formen af en halfcirkei. LINDHAGEN Astr. 378 (
1860).
Bladen (av det utdöda växtsläktet Drepanophycus) äro ibland korta och tagglika men ibland rätt stora (intill 2 cm långa och då skärformigt böjda] . VäxtLiv 4: 514 (
1938). särsk.
a) geol. i uttr. skärformigt tråg, skärtråg.
MeddDanGeolF 12: 67 (
1952).
[SKÄR-FORMIG.ssg 2.b]
b) (
föga br.)
i uttr. skärformiga benet, om skärben. CANNELIN (
1912,
1938).
[SKÄR-FORMIG.ssg 2.c]
c) (
föga br.)
i uttr. skärformiga vecket, om hjärnskära. SVENSON Sinnessj. 17 (
1907).
–
SKÄR-KLÖVER. (
†)
växten Medicago faleata Lin. (som har skärformiga baljor), gul l. svensk lusern.
NYMAN HbBot. 326 (
1858).
JUHLIN-DANNFELT (
1886).
–
SKÄR-LIK. (
numera bl. mera tillf.)
(till formen) lik en skära, skärformig. RETZIUS Djurr. 210 (
1772).
–
SKÄR-MAKARE. (
förr)
skärsmed. WIKFORSS 2: 602 (
1804).
–
SKÄR-SMED.
[ fsv. skäru smidher]
(
förr)
smed som tillverkade skäror. LIND (
1749;
under sichel-schmidt).
–
SKÄR-TRÅG.
[jfr t. sichelwanne (tidigast använt av den svenske geografen E. Ljungner
1930), varefter eng.
sickle trough] geol. skärformigt, flackt klippbäcken utgörande en glacial bildning, skärformigt tråg. 2SVUppslB (
1953).
–
SKÄR-VEDEL bot. växten Astragalus faleatus Lam. (som har skärformiga baljor).
NormFört. 23 (
1894).
B
(numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat);
–
SKÄRE-KNIV.
[möjl. sammansatt med skära, v.²]
(
†)
skära. Linc. (
1640;
under secula).