BESTRÄNGA besträŋ⁴a, i Sveal. äfv. ⁰³² v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.). (i skriftspr., mindre br.) förse med sträng(ar), spänna sträng(ar) på, stränga; i sht i p. pf. Det hagel af pilar, / Stridande Parter strö ifrån besträngade bågar. ADLERBETH Buc. 118 (1807, 1814) Små fioler, besträngade med tagel. H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 129 (1865). Alla smärre instrument äro derför (dvs. för att öka tonernas styrka) dubbelt besträngade (tvåkoriga). Uppf. b. 2: 509 (1873). – i bild. Förrän, till skaldesång, min luta jag besträngar. BELLMAN 5: 357 (1773). RIDDERSTAD 1: 382 (1855).