BESÖNDRA , v. vbalsbst. -ING (se d. o.). ( -syndraG. I:s reg.2: 93 (1525); -sundraG. I:s reg.2: 186 (1525))
[fsv. besyndra, kanske af ett ej uppvisadt mnt. besunderen; jfr ä. d. besyndren, söndring, mnl. bezonderen, afsöndra, afskilja m. m., mht. besundern, afsöndra, skilja; se BE- o. SÖNDRA]
[BESÖNDRA 0]
(†) söndra, skilja, aflägsna.Han (ville) oss tiil noghen twedrect .. besyndhra j fraa thet forbwndt som emellan thenne iij riichen och the wendiske stæder endrecteliga bleff beleffnadt.G. I:s reg.2: 99 (1525). The wilia besundhra waara throo tienere oss j fraa.Därs.186.