BESVÄRELSE ,
sbst.¹, f.; best. -en; pl. -er. ( -lise G. I:s reg. 8: 33 (1532)) [jfr ä. d. besværelse]
(
†)
vbalsbst. till BESVÄRA v.¹, [BESVÄRELSE.sbst1 1]
1) == BESVÄR I. [BESVÄRELSE.sbst1 1.a]
a) == BESVÄR I 1 a. Liturgiæ Cæremonier äre inthet annath änn samuetzens besuärelse. Kyrkoh. årsskr. 1902, Meddel.
s. 39 (
i handl. fr. c. 1600).
[BESVÄRELSE.sbst1 1.b]
b) == BESVÄR I 2. LIND (
1749). – särsk.
== BESVÄR I 2 d. The (dvs. borgarna i Lidköping) skola thet som the så (dvs. gm upphandling på landet) köpa icke vthmonga the fattighe j hender som med them j byy boo them til tunga och beswärilse. G. I:s reg. 8: 33 (
1592).
[BESVÄRELSE.sbst1 2]
2) == BESVÄR III a. The mångfallige åttwaringer och beswärelser wij eder .. hafwe göre latit. G. I:s reg. 14: 70 (
1542).
Om Cammerordningen en beswärelsze. Därs. 16: 290 1544;
öfverskrift).
Ssgr (till
2):
–
BESVÄRELSE-BREF.
Det sist från Ryssland ankomna besvärelse-brefvet var .. förgripligt emot Konungen i sverige. HALLENBERG Hist. 5: 74 (
1796).