BILLE , sbst., l. BILL, sbst.³, anträffadt bl. i pl. billar.
[af nt. bille l. holl. bil(l)e), f., låring, eg. arsklinka; ordet är sannol. identiskt med BILLA, sbst.; jfr äfv. (ARS)BALL; med afs. på bet.-utvecklingen jfr BOG, LÅRING]
[BILLE 0]
(†) sjöt.låring.Fyllig och Pååsigare sijda, som gemenligen giöres uppå Flöitar, Katter och Galljorter medelst den Bredden som kontinuerar hela sijdan långz och deras stora billar.RAJALINSkiepzb.76 (1730).