BINDSLE bin³dsle², hvard. bin³sle² (bi'ndsle WESTE), n.; best. -et; pl. -en; stundom BINDSEL bin⁴dsel, hvard. bin⁴sel, n.; best. -slet; pl. ==. (bindsle Lex.Linc. 1640; under s c h o e n o s), SFS 1862; nr 21, s. 12; osv. binsle Lex.Linc. (1640), DAHLMAN Reddej. Bih. 3 (1772) m. fl. bindsel COLLNÉR Försök 121 (1812), GHT 1897, nr 249 B, s. 1, m. fl. binsel RÄÄF Ydre 1: 32 (1856)) [fsv.
bindsel; jfr d.
bindsel, mnt.
bintsel, holl. o. t.
bindsel; af stammen i BINDA o. suffixet
-SEL, urgerm. -
isla-; formen bindsle torde vara bildad med suffixet
-SLE, urgerm. -
islia-. Med afs. på de dubbla formerna jfr
GÄRDSEL: GÄRDSLE. Mnt. bintsel (o. holl.
bindsel) torde dock delvis vara en ssg af
binden (se
BINDA, v.) o.
sel, rep; jfr t.
bindseil.
T. bindsel, bändsel, kan vara lån från nt. Jfr
i
Arkiv f. nord. filol. 7: 162 (
1891) o.
TAMM Avl.-änd. hos sbst. 84 (
1897). – jfr
BÄNDSEL]
[BINDSLE 1]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt. o. holl.]
ngt hvarmed man binder; band, rep. Reep eller bindzle. Lex.Linc. (
1640;
under s c h o e n o s).
DALIN 1850;
angifvet ss. tillhörande folkspråket). Karl Johan satt upprätt i sängen, med den friska handen hvilande i ett slags bindsle, som hängde ned från taket.
AGRELL På landsb. 117 (
1887).
Gamla järntrådslinor äro ett utmärkt bindsle vid hägnader. I. EKLUND i Skogvaktaren 1891,
s. 234.
N. KEYLAND i
Fataburen 1908,
s. 69 (om band kring kärfvar). De här nätterna
(dvs. påsknätterna) längta alla vigda skällor
(dvs. kyrkklockor) att få slita sitt bindsle och komma ut och flyga.
HEIDENSTAM Svenskarna 137 1908;
yttradt af en jättekvinna); jfr
a. – särsk.
[BINDSLE 1.a]
a) [jfr motsv. anv. i mnt.]
om kedja, grimskaft osv. hvarmed (hus)djur, i sht nötkreatur, bindas, särsk. i fähus, stall osv., med l. utan tillhörande halsring o. d. Then som vil hålla boskap, måste hafva tätt, varmt fähus .. och starka binslen, at intet nöt sliter sig löst, och stångar the andra. BROOCMAN Hush. 3: 3 (
1736). Ännu någon gång, särdeles mot stundande oväder, höres Urkon skaka sitt binsel.
RÄÄF Ydre 1: 32 (
1856).
Afsändare .. af hästar, andra större kreatur, eller hundar, åligger att .. anskaffa nödiga bindslen och ansvara för djurens säkra uppbindande [file:B2701] SFS 1862,
nr 21, s. 12.
Dessa och andra anmärkningar, som mot jerngrimskaften kunna göras gällande, hafva ock haft till följd att tänkande hästvänner sett sig om efter andra "bindslen". WRANGEL handb. f. hästv. 139 (
1884).
HEIDENSTAM folkung. 1.713 (
1905). jfr
HÄST-,
JÄRNBINDSLE m. fl.
[ .b]
b) om snöre, rem m. m. hvarmed skidor fastbindas vid fötterna, jfr BINDNING 1 b. Utställningen kommer .. att omfatta såväl sidor som bindslen och all öfrig utrustning för skidlöpare. SD(L) 1895, nr 106, s. 12. Sviker eller krånglar bindslet, förlorar skidlöparen herraväldet öfver både löpskida och andur. SCHRÖDER Om skidor 16 (1900). jfr
HORN-,
TÅ-BINDSLE m. fl.
[ .c]
c) (
†)
gallerverk, spaljé; jfr BINDE-VERK. ("Trädgårdssalar") äro stora skiöna prydeliga och med gröna binslen ihopafogada upna platzar i trägården, på hvilka åtminstone åtta alleer, såsom vti en medelpunckt stöta tilsammans. BROOCMAN Hush. 4:6 (
1736).
[ 2]
2) (
†)
växtsläktet Cusuta, särsk. Cuscuta epilinum Weihe; jfr anm. under BINDA, sbst. 4. Cuscuta.. Bindsle, skorff, ogräsz som wäxer i Lijn. Lex.Linc. (
1640).
Fasciculus (
1690).
Ssgr A
:
–
(1 a) BINDSEL-LÖSNINGS-APPARAT ³⁰¹⁰~¹⁰². Bindsellösningsapparaterna, genom hvilka man afser att (vid eldsvådor i ladugårdar) kunna lösgöra alla kreaturen på en gång. LD 1910,
nr 151, s. 3.
–
(1 a) BINDSEL-STEN ³⁰~². sten (i kyrkmur på Gottland) med hål i hvarigenom en stång trädes att binda hästar vid; jfr BIND-STEN 1 P. A. SÄVE i Land o. folk 1873,
s. 41.
B
(jfr
2)
–
BINDSLE-SKORF ³⁰~². (individ l. art af) växtsläktet Cuscuta, särsk. Cuscuta europæa Lin. bindsle-skorf, cuscuta. SERENIUS 1734;
under dodder).
WAHLENBERG Flora sv. 103 (
1824,
1831)
FRIES Ordb. 8 (
c. 1870).