BILANS bilaŋ⁴s, r. (m. LARSEN (1884)); best. -en; pl. -er ((†) -ar Brandordn. f. Gbg 1748, II. 10: 4 (i bet. II)). (förr äfv. skrifvet bilance. – bilans N. G. SEFSTRÖM i Jernk. annal. 1835, s. 245 (: BilansBok). bilants Brandordn. f. Gbg 1748, II. 10: 4, Därs. 1805, 11: 4. bilanze RARP 4: 69 (1647)) (numera knappast br.)

[BILANS I]

[se etym. afd. under BALANS I]

handel. balans (se d. o. I 6), tablå, bokslut; balanskonto. Derpå framlade Secret(eraren) ock treddo alla en Bilanze på alla dhe Penningar som wore för handen. RARP 4: 69 (1647). Direktionen (för banken) låter .. uppgöra fullständigt bokslut .. samt framlägger detta .. för Förvaltningskonseljen, som äger granska sagde bilance och deröfver afgifva sitt utlåtande. FFS 1872, nr 16, s. 17. SMEDMAN (1874). Sv.-fin. lagterm. (1883). Ekbohrn Främ. ord (1904).

[BILANS II]

II)

[se etym. afd. under BALANS II]

tekn. balans (se d. o. II 1 b; vickarm, svängel. När Sprutan skall upställas eller utredas, skola de (dvs. sprutlagarna) noga akta, det Slangan varder ordenteligen tagen af bilantzarne. Brandordn. f. Gbg 1748, II. 10: 4. Därs. 1805, 11: 4.

Ssgr (I)

– BALANS-BOK ⁰³~². (numera knappast br.) balansbok.

Conv.-lex. 169 (1831). N. G. SEFSTRÖM i Jernk. annal. 1835, s. 245.