BISLAG bi³~sla²g (bi`slag WESTE; jfr KOCK Akc. 2: 93 (1884)), sbst.³, n. (jfr anm. under d); best. -et; pl. ==. [liksom d.
bislag, n., af mnt.
bislach, m., af
bi- (se
BI-, prefix¹
1 a) o.
slach (se SLAG); jfr mnl.
bislach, m., t.
beischlag, m.]
[BISLAG.sbst3 0]
om ngt som tillbyggts till ett hus. [BISLAG.sbst3 .a]
a) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.]
(
i sht i södra o. sydvästra Sv., i bygdemålsfärgadt spr., föga br.)
mindre tillbyggnad till ett hus. Spislarna i bislagen brunno lusteliga. ANGERED-STRANDBERG N. värld. 282 (
1898).
Med detta hus .. är sammanbyggdt ett bislag, hvilket att döma af en nedrasad spisel varit användt såsom kök. PT 1907,
nr 192, s. 1 (i annons från Blekinge).
[BISLAG.sbst3 .b]
b) [jfr motsv. anv. i d., nt. o. t.]
(
i sht i södra o. sydvästra Sv., i sht i bygdemålsfärgadt spr., mindre br.)
(i allm. med tak, sittbäukar o. trappa försedd) utbyggnad framför ingången till ett boningshus, förstugukvist. Förmaket (Förhwset, Bijslaget, Swalan). SCHRODERUS Comen. 544 (
1639).
SWEDBERG Schibb. 193 (
1716).
En förstuguqvist, altan, eller svale, et bislag. LIND 1749;
under auslage). Han är stadig som ett bislag.
RHODIN Ordspr. 65 (
1807); jfr: "Han står som ett bislag", säges om en som är tyst, orörlig, liksom han stode utom sällskapet.
MÖLLER Hall. ordb. (
1858)
[jfr ä. d. saa adstadig som et gammelt bislag]
; jfr d. Ett bislag eller förstugu-qvist med tvenne stensäten. BERGMAN Gotl. skildr. 115 (
1882).
En inklädd ingång eller ett så kalladt bislag. PT 1907,
nr 55 A,
s. 4 (i annons från Bohuslän).
[BISLAG.sbst3 .c]
c) (
numera knappast br.)
tak öfver förstugukvist (se b). IHRE Gl. (
1769).
Utanför rådhusporten i Stockholm fanns (under medeltiden) ett bislag d. v. s. ett framspringande tak, hvars yttre ändar torde hafva uppburits af stolpar. Under detta tak funnos bänkar. HILDEBRAND Medelt. I: 426 (
1884).
[BISLAG.sbst3 .d]
d) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Gottl.;
ALMQVIST (
1844)) o. nt.] (
†)
(sten) bänk på förstugukvist l. framför ett hus. Stodh beskedelig man Hans Huitt utan for radzstughen, ther meste parten aff radit satt med fogden Peder Hard paa bislaghen. O. PETRI i Sthms stads tänkeb. 1: 90 (
1526).
jfr: Bislag .. bänkar utanför förstugudörren. DALIN 1850;
betecknadt ss. provinsialism o. sannol. byggdt på Almqvists uppgift om bet.: s förekomst i gottländskan). –
Anm. I språkprofvet från
1526 kan formen bisIaghen möjl. vara m. sg. I så fall hör språkprofvet till
b.
[BISLAG.sbst3 .e]
e) [jfr motsv. anv. i nt., mnl. o. t.]
(
†)
(större) trappa som leder upp till ingången till ett hus l. till en förstugukvist (se b). (Sthtms rådhus på 1400-talet hade) likt många tyska rådhus ett "bislag" eller fritrappa, som ledde upp till de i första våningen belägna egentliga rådhuslokalerna. Tekn. tidskr. 1897, B. s. 110. Anm. Möjl. afser språkprofvet bet.
b.
Ssgr : (
a)
–
BISLAGS-DÖRR ³⁰~². Tidn. f. lev. 1907,
nr 17, s. 2.
– (jfr
d)
BISLAGS-STEN. (
†)
stenbänk på förstugukvist l. framför ett hus? Oxenst. brefv. 11: 799(
1640;
i en förteckning öfver exporterade varor).
–
(a, b)
BISLAGS-TAK ~². Växiö rådstur. prot. 1683,
s. 121.