BISARR

© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [B2747][tryckt år 1911]
bisar⁴ (bisárr ALMQVIST), adj.
-are adv. -T.
( ofta skrifvet bizarr. – bizar RUNRBERG E. skr. 2: 198 1833; rimmande på har), Därs. 238 (1839))
[jfr d. bizar, holl. bizar, t. bizarr, eng. bizarre, af fr. bizarre, underlig, besynnerlig, ä. fr. (med sidofor­men bigearre) äfv. käck, liksom it. bizzarro (hvilket, trol. gm påverkan af bizza, vrede, häftighet, äfv. har bet. argsint, häftig) af span. o. port. bizarro, käck, galant, elegant, i ä. span. äfv. brokig, fan­tastisk.
Ordets vidare härledning är oviss]


[1]

1) som företer öfverraskande o. frappanta afvikelser från det vanliga l. normala; sällsamt egenartad, underligt egendomlig, besynnerlig, kuriös, fantastisk.
SAHLSTEDT (1769).
På god Svenska heter .. bisarre, egensinnig, underlig, besynnerlig. SCHULZENHEIM Anm. v. sv. spr:s skrf­sätt 102 (1807);

jfr 2.
[1.a]

a) om person: oberäknelig (till lynne, vanor o. d.), rik på underliga infall l. griller, originellt nyckfull, excentrisk, underlig, konstig. Galen och bisarr.
THORILD 2: 54 (1784).
Förbittrad emot mig sjelf, slet jag mig lös från alla yttre anstän­dighets-reglor och blef bizarr. RADEMINE Knigge 1: 32 (1804, 1808)
Kanske han fått sig spleen, kort sagdt, han är bizar. RUNEBERG E. skr. 2: 198 (1833).
Man får ej peta allt för öfverflödigt / På sin pa­ryr, för att ej bli bizarr. C. V. A. STRANDBERG 2: 240 (1860).
Enslingen .. var något bizarr i sin klädsel. STRINDBERG Göt. r. 11 (1904). jfr: Häftig passion för et ovärdigt, fult och bizarrt objet. SP 1779, s. 461; jfr b. – särsk. om litterär l. konst­närlig personlighet med afs. på hans alstring.
(Shakspeare) är störst, der han är minst bisarr, och mest beundransvärd der han är minst underlig. LEOPOLD 3: 295 (1802, 1818)
Denna Allegori (är) ofullkomlig, skenbart osammanhängande och föga olik en kolossal målning af en bizarr mästare. L. HAMMARSKÖLD i Phosph. 1811, s. 352.
En viss be­synnerlighet i språkvändningar .., som gjort att mången .. ansett honom (dvs. C. J. L. Almqvist) bizar. RUNEBERG E. skr. 2: 238 (1839).
Bizarr som en Jean Paul. WIRSÉN i 3 SAH 2: 547 (1888).
[1.b]

b) i annan anv.
Höga, bisarrt formade klip­por. GEIJER (1810) i Sv. mem. o. bref 7: 135.
Bizarra idéer hade jag. SVEDELIUS Förfl. lif 62 (1887).
Qvin­nodrägtens alla bizarra vexlingar. Sv:s h. flicksk. 193 (1888).
En bizarr bändelse från hexprocesser­nas tid. T. HJELMQVIST i Verdandi 1892, s. 20. (Äl­gen går i "måndimman") fantastisk, bisarr som en syn i en dröm, / som en vålnad af fornskogens resar. KARLFELDT Frid. vis. 27 (1898). – särsk.
[1.b.α]

α) i numera obr. förb.
Ändå bizarrare och sällsammare är det kalckwatnet hwar vthi swaf­wel är vplöst. HIÄRNE Förb. 34 (1706).
[1.b.β]

β) i fråga om litterär l. konstnärlig framställning.
Le burlesque .. är i det löjliga det mest ytterliga och bizarra. THORILD 3: 98 (1791).
Grundtvigs snillrika, qvicka, något orediga och bizarra författareart. H. REUTERDAHL i SKN 1849, s. 279.
Många stora författares böjelse att genom ordmakeri och bizarra vändningar gifva sitt språk en mindre allmän prägel. E. H. TEGNÉR i Sv. tidskr. 1874, s. 119. (Rokokotidens) egendomliga smak för det regellösa, det osymmetriska och bisarra. L. LOOSTRÖM i 1 Minn. fr. Nord. mus. IX. 3: 6 (1885). En kort bizarr melodi, som saknade början och slut och föreföll som en sats utan predikat. HEl­ DENSTAM End. 28 (1889).
Törnewall säger om Fru Slösa (med en bisarr blandning af alla tre genera) att hon är ett så stort toker. E. H. TEGNÉR i 3 SAH 6: 435 (1892).
[2]

2) (†) egensinnig, halsstarrig, kärf, vresig, bister.
Månge bizarre humeurer, at iag med för­lof må säija finnehufwun, (skulle vid åseende af franska lustspel) sijne feel erkänna, ock sielfwe åt dem lee. S. COLUMBUS (1679) hos KLEMMING Dram. litt. 57;

jfr 1. Bizarre, bister, grym. SWEDBERG Schibb. 253 (1716).
Chiaus Bassan var en bisarre karl, och nu så mycket ovettigare, som han skulle tala i Sultans namn. NORDBERG K. XII 2: 366 (1740).
Bisarr .. homo morosus, .. austerus, rigidus. LINDFORS (1815).
Bisarr .. morosus, difficilis. CAVALLIN (1875).
ANMÄRKNING: . Efter utländskt mönster
[jfr t. o. eng. bizarre]

har ordet i bet. brokig användts ss. sbst. on, vissa trädgårdsväxter. (Af aurikler) gifvas många sorter, .. (hvaribland) Bizarrer, eller mång­färgade. FALLÉN Fleischer Trägårdsb. 523 (1795). (Af nejlikor finnas flera slag, ss.) Picotter, de som hafva 2:ne färgor .. Bizarrer, de som åtminstone hafva 3:ne färgor. Därs. 584.