BLAM , sbst.²
[ä. sv. dial. Gudz blom (
PRYTZ G. I 36 (
1622)),
Gudz blum (i (
AGRELIUS Kort vnderv. 423 (
1655)), liksom ä. d.
godz blaam, gontz blom sannol. efter en mnt. eufemistisk förvrängning af
godes blot, Guds blod; jfr holl.
gansch bloemen (äldre
blommen), eufemistisk förvrängning af
gans bloed, hvilket i sin tur är en eufemistisk förvrängning af
gods bloed, Guds blod; jfr äfv. eng.
blooming ss. eufemism för
bloody. Möjl. står blam i st. f. blåm]
[BLAM.sbst2 0]
(
†)
i svordomen Guds blam. Swen i Löfftzgårdenn .. wpspranck och fick hans egen öxe, lemslåg hanom (som kommit in i hans stuga) all wm kringh, Hand ropta, bedendis, forwnda seg liffuit, saa lenga hand kunde faa scrifftemåll, Tha swarada Swenn i Löfftzgården, Gudz blam, Jack skall scriffta teg, Ock mett samma ordt drog hanom neder paa Jorden, och hög hanom then högre hand aff. HSH 29: 123 (
1542).