BLIND blin⁴d, hvard. äfv. (i tvåstafviga former dock nästan bl. i Götal.) blin⁴ ("i dagliga umgänget" blinn enl. MOBERG Gram. 99 (1815)), adj. -are adv. -T (se d. o.). (blinne (pl.) MESSENIUS Disa B 4 a (1611), blinn DENS. Sign. C 4 a (1612); blin' SCHERPING cober 2: 126 1737; rimmande med skinn)) TAMM, FALK o. TORP; LIDÉN Studien 76 ff. (1897). Med afs. på sambandet mellan bet. `som icke ser' o. `som icke (tydligt) ses', `dunkel' kunna jämföras lat. cæcus, grek. ἀλαός o. τυφλός. Jfr äfv. förh. mellan DÖF o. DOF jfr BLINDA sbst. ¹-⁴, o BLINDA, v.] Jfr BARK-, DAG-, FÄRG-, GRÖN-, HALF-, HJÄRN-, KÄRLEKS-, LJUS-, LÄTT- (LETT-), MULLVADS-, MÄN-, MÅNADS-, NATT-, ORD-, RÖD-, SNÖ-, SOL-, STARR-, STEN-, STOCK-, STRÅ-, VANE-, VIOLETT-BLIND m. fl. Öfversikt öfver betydelserna. A) icke seende o. i bet. som (åtm. väsentligen) utvecklats ur l. närmast sammanhänga med denna.

[BLIND 1]

1) i eg. bet. Härunder bl. a.: blinda fläcken (a).

[BLIND 2]

2) bildl. om person l. som personligt uppfattadt väsen l. ting l. om mänskligt förstånd o. d.: intellektuellt l. moraliskt förblindad o. d. Härunder bl. a.: se (l. stirra osv.) sig blind på (α β), bliId för (a γ'g), blind anhängare o. d. (d).

[BLIND 3]

3) bildl. om mer l. mindre abstr. begrepp (meningar, känslor, egenskaper, handlingar, krafter osv.): som vittnar on, l. innebär intellektuell l. moralisk förblindelse, l. som själf tänkes såsom icke seende. Härunder bl. a.: blinda fördomar, blind vidskepelse o. d. (a α), blind tro o. d. (a γ), blind kärlek (b (α), blindt hat, blind ifver o. d. (b β), blind beundran, blindt förtroende o. d. (b γ,), blind lydnad o. d. (c α), blindt hugg l. slag o. d. (c β), blind drift, blind instinkt o. d. (d), blind nödvändighet, blindt öde o. d. (e α), blind slump, blind lycka o. d. (e β). 4) bildl. om ngt konkret: som styres l. ledes af en slump; som verkar slumpvis, utan plan l. beräkning, i blindo.

[BLIND 5]

5) ofruktbar, steril.

[BLIND 6]

6) i benämningar på vissa växter som förete likhet med den, hvilkas namn de, med tillägg af adjektivet i fråga, bära: "oäkta".

[BLIND 7]

7) overklig, skenbar, falsk. Härunder bl. a.: blindt alarm (a), blind passagerare (e), blind dörr, blindt föster o. d. (j (α), blindt ord, blindt tecken (j β). 8) om muryta o. d.: utan fönster (l. dörr-) öppningar. 9) om, kanal, rör, gång, hål o. d.: utan (utgångs)öppning, sluten (i ena ändan), stängd. Härunder: blind(a) gyllenåder(n), blinda hemorrojder (b), blinda tarmen (c), blinda hålet (d). B) icke (tydligt) synlig l. sådan att där icke (tydligt) ses o. i bet. som (väsentligen) utvecklats ur dessa. 10) mörk, ogenomskinlig; om mörker o. d.: ogenomtränglig. 11) dunkel, oklar, otydlig; svårförstådd, obegriplig; svår (att afgöra o. d.). Härunder bl. a.: blindt ord, blind mening (c). 12) osynlig, dold. Härunder: blindt skär o. d. (b). 13) blank, tom. Härunder: blind fana o. d. (b), blind typ l. stämpel o. d. (c). Ordspr. o. ordspråksliknande talesätt anföras under 1 c, 3 b α α'. . Då den under B anförda anv. är bl. svagt företrädd i isl. o. fsv., är det troligt att de dithörande betydelserna i de nynord. språken väsentligen bero på lån (i några fall ytterst från de klassiska språken). Äfven inom hufvudafdelningen A hafva vissa bet. otvifvelaktigt inkommit i sv. gm lån (jfr särsk. de etym. afd. under 7 o. 9. A)

[BLIND 1]

1)

[jfr motsv. anv. i d.; isl., got., mnt., holl., t. o. eng.]

om människa l. djur l. om synorgan: som (fullständigt l. nästan fullständigt) saknar förmåga, som ej kai, se, som är okänslig för (alla l. vissa) syn- l. Ijusintryck. Blind på ena ögat, på båda ögonen. Fullständigt, obotligt bind. Till hälften blind. Blind som en sten, som en stock, som en mullvad. Blind som en höna (jfr ordspr. blind höna hittar också ett korn, sp. 3213; jfr 2 a). G. I:s reg. 1: 34 (1522). Huilkin syndadhe, thenne eller hans föreldra ath han skulli födhas blind? Joh. 9: 2 (NT 1526). Är (offerdjuret) .. blindt, eller brutit, eller sarghat (osv.) .., så skola the icke sådant offra Herranom. 3 Mos. 22: 22 Bib. 1541). Iagh war thens blindas ögha, och thens haltas foot. Job 29: 15 (Därs.). Wij skola låta osz wårda om the Fattigi, Siuki, Halte och Blinde. Kyrkol. 28: 1 (1686). Det giör mig ondt, at Himlen .. / .. skapt dig blind til en evärdlig natt. DALIN Arg. 2: 154 (1734, 1754; yttradt till mullvaden). Ekorrarna) föda .. blinda ungar. ÖDMANN Intr. i VetA 1784, s. 16. Vara blind, och icke si; Var t och samma, tyckte de. KELLGREN 2: 150 (1792). Tryck för blinda. NORDIN Boktr. 256 (1881). Personer, som icke kunna urskilja alla de enkla färgerna, utan äro blinda för någon af dem. TIGERSTEDT Bert 2: 196 (1881). Med blinda .. afses (i den nya lagen om blindundervisning) icke blott de, som äro helt och hållet oförmögna att se, utan äfven sådana, hvilkas synförmåga är till den grad försvagad, att de icke .. kunna deltaga i vanlig skolundervisning. SFS 1896, nr 34 s. 1. De blinda gräfvande ormarne (Typhlopidæ, Glanconiidtæ). E. LÖNNBERG i Fauna o. flora 1910, s. 21; jfr BLIND-ORM 3. – särsk. a) anat. o. fysiol. i uttr. blinda fläcken, om den för ljusintryck okänsliga del af ögonbottnen där näthinnan genomtränges af synnerven. LOVÉN Huxley 170 (1871). Om man sträcker ut högra handen framför sig, höjer den uppåt, fixerar tumnageln med högra ögat under det man sluter det vänstra och spärrar ut fingrarna, så ser man i de flesta fall icke lillfingernageln, emedan dess bild faller på blinda fläcken i ögonbotten. ÖHRVALL Populärvet. upps. 94 (1909). Den af M(ariotte år 1666) gjorda upptäckten af den mariotteska l. blinda fläcken .. i ögat. 2 NF 17: 985 1912). b) i utvidgad anv. α) i sht zool. som saknar synorgan. Våra blinda Entomostrakiter. G. WAHLENBERG i Svea 1: 25 (1818, 1824). Flere af de kräftdjur, som finnas på nutidens stora hafsdjup, äro .. blinda. NATHORST Jord. hist. 625 (1892). Fauna o. flora 1908, s. 191. – (föga br.) oeg., i fråga om "ögon" i öfverförd anv. (jfr 19). Blinde, .. (dvs.) utan vingögon. RETZIUS Djurr. 91 1772; om en viss grupp af fjärilar). β) om tillfällig oförmåga att se (på grund af yttre påverkan af ngt slag): bländad. Den resande blir blind av (forsens) vattenstänk. SANDSTRÖM Natur o. arbetsliv 2: 201 (1910). c) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. "Låt mig se", sa' den blinde; jfr: "Vi ska' se på väfven" – sa' blinda Sara. HOLMSTRÖM Sa han 83 1876; 1880); jfr äfv.: "Farväl tills vi återse hvarandra!" – sa' den ene blinde åt din andra. Därs. 32. – Det kan en blind se o. d. ; jfr: Här på en blindh nästan kan see / At swerge bör then heder skee (att få ärkebiskop). MESSENIUS Christm. 247 (c. 1616); jfr äfv.: Det kan er blilid kiäring ta på. RUNIUS Dud. 2: 79 (c. 1710); jfr RHODIN Ordspr. 31 (1807); jfr äfv.: Det kan en blind käring peka på med en käpp. Mont-Louis Fr. spr. 283 (1739) . Hwar (dvs. om) nw blinder ledher en blindan, så falla the bådhe j gropena. Mat. 15: 14 (NT 1526); jfr: Then ene blinder ledar then andra j kulone. Sv. ords. C b (1604); Blinder leeder dhen blinda i groopen. GRUBB 47 (1665); När en blind skall lida en blind, falla de begge i gropen. Sv. ordspråksb. 67 (1865); jfr äfv.: Som Blinder Man kan blindan wägen tee; / Så (dvs. Iika litet) kan en olärd ok, hwad Rätt är see. STIERNHIELM Parn. 3: 8(1651) .. Döme .. som then blinde dömer om lett eller ferge. G. I:s reg. 4: 43 (1527); jfr: Een part taala här om, såsom then Blinde om Färgan. JOHAN III (1586) i Sthms mag. 1780, s. 326; Han dömmer, som den blinda om färgen. RHODIN Ordspr. 59 (1807); jfr äfv.: Det är ju absurdissimum, at vilja tala för din blinda om färgen. ANAGRIUS Holberg 61 (1756) . – Dett tör en blind man settia sitt öga widh (dvs. sätta på spel för, sätta i pant för). Sv. ords. A 4 b (1604). – Then som winckar til then blinda .. han gör sig fåfäng arbete. Sv. ords. C 5 b (1604). – Bättre är wara Eenögdh än Blind. SCHRODERUS Comenius 282 (1839); jfr GRUBB 67 (1665), Sv. ordspråksb. 9 (1865); jfr äfv.: Bättre .. skelögd, än blind. RHODIN Ordspr. 11 (1807) . – En blind han är en arm man. Hildebrand Magia nat. 187 (1654); jfr GRUBB 47 (1665) o.: Blind man, arm man. LANDGREN Ordspr. 11 (1889) . – Barnamagen är blind .. (dvs.) Han taar wedh (dvs. tager emot) allehanda spijs. GRUBB 40 (1885); jfr RHODIN Ordspr. 6 (1807) .. Blind Dufwa finner och stundom ett Hweteekorn (tryckfel för Hweete-). GRUBB 48 (1665); jfr: Blind höna hittar också ett korn. Sv. ordspråksb. 7 (1865) . Dhen blinde finner och stundom en hästskoo. GRUBB 117 (1665); jfr LANDGREN Ordspr. 19 (1889) . – Hwad skal dhen blinde medh spegel(?) GRUBB 48 (1665); jfr LANDGREN Ordspr. 81 (1889); jfr äfv.: Hvad gör väl din blinde med glasögon? Därs. 80 . Blinder Häst behöfwer en godh taleman (näml. föratt finna köpare). GRUBB 48 (1665); jfr LANDGREN Ordspr. 11 (1889) . – Dhen blinde meenar at alla Koor äre swarta. GRUBB 142 (1665) . När dhen Blinde bär Krymplingen, så komma dhe bådha fram. GRUBB 592 (1885); jfr Sv. ordspråksb. 67 (1865) o. LANDGREN Ordspr. 128 (1889) ; jfr äfv.: Det gamla ordstäfvet – den halte blir ledd af den blinda. BLIX Undersökn. om förvaltn. af riks. ständ. bank 14 (1796). – Girigheet föder blinda Barn .. (dvs.) Den girige famblar offta i mörkret. GRUBB 251 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 38 (1865) n. LANDGREN Ordspr. 66 (1889) – Den enögde är kunig ibland de blinda. G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 1: 330 (1779); jfr: I de blindes rike är den enögde kung. RAMSAY Fr. barnaår 1: 151 (1904); jfr äfv.: Den enögde är högst i korgen bland de blinde. Sv. ordspråksb. 13 (1865) . – Det första man blir blind på, så är det på ögonen. KEXÉL 1: 187 (1789); jfr RHODIN Ordspr. 36 (1807), JANSON Gastar 101 (1902) . – Det går som (när) de blinde slåss. RHODIN Ordspr. 42 (1807) . – Sax gör barnet blindt, och knif enögdt. Sv. ordspråksb. 78 (1885) . – Guldet gör ofta domaren blind. Sv. ordspråksb. 40 (1865) ; jfr 2 a. – Han är blindast, som inte vill se. GRANLUND Ordspr. (c. 1880); jfr: Ingen är så blind som den, som icke vill se, heter det. LAURIN Våld o. väld 14 (1910) . – Solen är lika klar, om ock den blinde inte ser det. LANDGREN Ordspr. 155 (1889) . – Hur går det? sa' den blinde till den halte. Som du ser, sa' den halte till den blinde. LANDGREN Ordspr. 79 (1889) .

[BLIND 2]

2) bildl., om person l. som personligt uppfattadt väsen l. ting l. On, mänskligt förstånd o. d.: intellektuellt l. moraliskt omtöcknad l. förblindad.

[BLIND 2.a]

a)

[jfr d. man er gemeenlig blind i sin egen sag o. motsv. anv. i isl., holl., t. o. eng., äfvensom af fr. aveugle o. (använda med afs. på förstånd o. d.) lat. cæcus o. grek. τυφλός]

som ej ser klart l. ej inser det riktiga l. sanna i ngt l. ett visst förhållande osv., som ej har ögat öppet (för ett faktum, en möjlighet osv.); oförstående; icke omdömesgill, omdömeslös; omtöcknad, förblindad, förvillad; fåvitsk; oklok, oförnuftig, dåraktig. Den blinda hopen dömer alltid skeft. Blind som en höna (jfr

[BLIND 1]

1) . Aff thetta .. kan man .. merkia, om man ey aldeles blind är, at iomfrudom jntit achtas fore gudhi. O. PETRI Clost. C 2 a (1528). Mitt förstånd är blindt, men troon så wida seer. SPEGEL Återv. par. 31 (1711). Jag är blind i egna fel, skarpsynt til at andras finna. KOLMODIN Rök. 78 (1728, 1745) Också Oförståndet grånar, och en Slendrian är evigt lika blind. THORILD 4: 170 (1795). Hon .., blind af konstens prakt, sin hyddas sällhet glömmer. J. G. OXENSTIERNA 2: 119 (1796, 1806) Blinda yngling, tro ej mer Den sol som i sin uppgång ler. LEOPOLD 2: 48 (1801, 1815) En blind och orättvis styrelse. JÄRTA V. skr. I: 45 (1809). Må ej, som Eli, jag så blind i kärlek vara, / Att när jag skådar fel (hos mina barn), jag skulle nästen spara. Ps. 1819, (340: 4. Ve de folk, som misskänna och motstå .. (sådana män som Cesar o. Napoleon)! .. de äro blinda och brottsliga! RYDBERG Rom. d. 13 (1876, 1882; efter Napoleon III). Man skall vara särdeles blind för att icke upptäcka den finska "anden i en mängd af dikterna. SÖDERHJELM Runeberg 2: 399 (1906). – särsk. α) (†) med inf.-bestämning. Spåmannen, / för grannen / kan "wara lärd / men hemma blinder at råda. WIVALLIUS Dikt. 99 (c. 1837). β) i uttr. se (l. stirra o. d.) sig blind på (ngt): så rikta sin uppmärksamhet l. sitt intresse på (ngt), att man ej märker l. har sinne för l. tager hänsyn till ngt annat. På verden vi oss blinda si. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 111. När denna värld ännu var galen / och stirrade sig blind på idealen. RYDBERG Dikt. 2: 107 (1891). Vi få ej se oss så blinda på talspråket .., att vi icke ha tid eller lust att göra bekantskap med litteraturin. H. BORG i Ped. tidskr. 1907, s. 180. jfr: Mången krigare såg sig blind / På de bruna ögonens glans. RUNEBERG 5: 23 (1880). γ) i uttr. blind för (ngt): som ej blifver varse l. aktar på l. förstår l. uppskattar (ngt); som (med riktande af sin uppmärksamhet l. sitt intresse på ngt annat) bortser från l. sluter sitt sinne för (ngt), som "ej vill se"; äfv.: son, ej låtsar märka (ngt), som låter (ngt.) passera. Han är blind för (sin) egen fördel. Jag gick för faran blind, / Att hämna dina qval. LEOPOLD 1: 75 (1790, 1814) Han är blind både för det naturliga och det uppenbarade ljuset. TEGNÉR 4: 147 (1828). Skåningarne voro denna tiden blinda för sitt eget väl. AFZELIUS Sagoh. 5: 110 (1843). Ej blind jag år för värdet af ert yrke. ATTERBOM LÖ 1: 6 (1854). (Lars) var icke blind för den beundran, som hans höga växt, säkra hållning och oerhörda kroppsstyrka inbragt honom från hopens side. RYDBERG Vap. 281 (1891). Du är så härlig, Walther, / .. jag har sett dig / Och sett, tills jag blef blind för allting annat. HALLSTRÖM Gr. af Antw. 24 (1899). – särsk. (mindre br., i Finl. obr.) med bestämning som betecknar person: blind för ngns fel l. brister; (alltför) efterlåten mot ngn. Föräldrarna äro ofta alltför blinda för sina barn. ALQVIST (1844). DALIN δ) Mat. 23: 16-26)] (i sht i religiös stil) i fråga om en människas förståndsbeskaffenhet i andliga ting: oupplyst, okunnig, som befinner sig (l. vandrar osv.) i mörker; förblindad; förstockad. I galne och blinde. Mat. 23: 17 (NT 1528). Menniskian är så blind at hon ey weet gudz sinne och wilia. O. PETRI 1 Förman. A 2 a (1528). Jagh haar warit ganska blinder / I alt thet som heligt är. Ps. 1695; 406: 2. Et blinder hedning. HUMBLA 155 (1740). Menniskan (är) af naturen blind i andeliga ting. WALLIN 2 Pred. 1: 244 (1830). Värdes genom ditt ord uppväcka de säkra, göra de andeligen blinda seende och de döfva hörande ..! Handb. 1894, s. 218. b) (†) okunnig (i l. om ngt), omedveten (om ngt). Capitaii Pranges Supplique, at honom, såsom en främling ock i sakerne blind ock okunnig, nåd vederfaras måtte. 2 RARP 2: 508 (1723). Sorgen (är) elI passion, ofta blind om sin orsak. KELLGREN 3: 142 (1785). Hur blind är menniskan om ödets skickelse! J. G. OXENSTIERNA 5: 98 (c. 1817). c) (i högre stil) besinningslös; obetänksam; hänsynslös. Hel blind i sin affect tidt menskian plägar yra. DÜBEN Boileau Sat. 62 (1722). Nero .. rasade blind, icke allenast til sit, utan ock til hela rikets fördärf MÖRK Th. 2: 164 (1752). När syndarn. blind af öfverdåd, / Sig i förderfvet kastar. Ps. 1819, 130: 2. Blind i sitt hat och i sin kärlek blind. THOMANDER 3: 122 (1831). C. V. A. STRANDBERG 1: 198 (1858). d) som ej har l. yttrar ngn egen mening l. vilja, kritiklös, slafvisk; ensidig, partisk; numera nästan bl. i sådana förb. som blind anhängare l. eftersägare l. beundrare o. d. A. är en blind beundrare af fru S. själf lika mycket som af hennes konst. (Efter frihetens undertryckande återstår) En eländig hop af blinda trälar, och förtjenstlösa lyckletare. TESSIN Bef 2: 101 (1754). Blinde anhängare af ett System .. måste hafva ensidige åsigter. E. FRIES i VetAH 1816. s. 128. DENS. Bot. utfl. 3: 137 (1864). 3) bildl., om mer l. mindre abstr. begrepp (meningar, känslor, egenskaper, handlingar, krafter osv.): som vittnar om l. innebär intellektuell l. moralisk omtöckning l. förblindelse, l. som själf tänkes såsom icke seende.

[BLIND 3.a]

a)

[jfr eng. blind prejudice, a blind and mistaken inference o. motsv. anv. i d., holl., t. samt af fr. aveugle o. lat. cæcus]

om förståndsyttring, åsikt, omdöme o. d. α) oförstående, förblindad; fåvitsk, oklok, oförnuftig; äfv.: okunnig, fåkunnig. Blinda fördomar. Blind vidskepelse. Förnufftsens Dom är vthi Guddomlige Heemligheter blind. SCHRODERUS Osiander III. 2: 102 (1695). Då hon så wähl trodde / Min blinda råd. A. WOLLIMHAUS (c. 1669) i 2 Saml. 1: 126. Catholicismen är på vissa ställen i Europa ännu blindare (än i Frankrike). LANÆRUS Försök 69 (1788). Det lösa vacklandet, den blinda lättron / är dagens kräfta uti unga sinnen. TEGNÉR 2: 208 (1820). Den blinda vantron. RUNDGREN Minnen 2: 84 (1865, 1883) (†) Dumma lag, du blinda sed, / som af nedrig afvund ljuder, / När du Evæ Kön förbjuder, / At Parnassen komma vil. NORDENFLYCHT QT 1744, s. 9. β) (†) som är utan skäl, grundlös; omotiverad; tom, lös; bedräglig. Gudh .. beswijker icke sitt folck medh blind försäkring. PHRYGIUS IHim. lif. 44 (1615). Altså / War then blinde förhopning (hos korsfararna) tå. SIGFRIDI K 5 b (1619). Blinda Gissningar. HOORN Välöfv. jordg. 1: 47 (1697). Här får smaken sin grundval uti ett blindt tycke, utan lag; utan vett. C. A. EHRENSVÄRD 42 (1782). γ) kritiklös, slafvisk (jfr b γ o. c αg); i sht i uttr. bliid tro; jfr KOLAR-TRO. SERENIUS (1741). Göra Folk till Fä genom blind Tro och blind Lydnad. THORILD 2: 231 (1792); jfr c α. Blindt fasthängande vid abstracta principer. FRIES Bot. utfl. 2: 199 (1852). Den blinda tilltron till mahdismens höga uppgift. G. HEDENGREN i Ill. mil.-revy 1898, s. 75. (†) Aff Prästerne vppå blind credit emoottaga (alla de katolska lärosatserna). BRASK Pufendorf Inl. t. hist. 438 (1680). b) om känsla, karaktärsegenskap o. d. Ibland de svåraste laster, är visserligen en otidig ambition och en blind högfärd. TESSIN Bref 1: 242 (1753). Han ledes af en blind egenkärlek. HAGBERG Pred. 6: 139 (1820). Den blinda misstänksamheten är svaghetens tecken. SVEDELIUS i SAH 51: 147 (1875). särsk. α) om kärlek(en): som ej kan l. vill se några brister hos sitt föremål, okritisk, kritiklös; äfv.: som vid valet af (sitt) föremål ej ser klart o. kritiskt, som ej ser hvilket föremål den faller på. Blind älskog. DÜBEN Boileau Sat. 40 (1722). Den blinda moderliga kärleken. EURÉN Cora 67 (1794). TEGNÉR 6: 120 (1829). En bild af Manhem .. fram han bar, / Ej som det var, / Men såsom den blindaste kärlek det ville. SNOILSKY 3: 12 (1883; om O. Rudbeck). – särsk. α') i ordspr. Kärleken är blind, faller så snart på Kooskarn, som Liliebladh. LÆLIUS Jungf. C 2 b (1591); jfr GRUBB 434 (1665); jfr äfv.: Kärleken är blind, .. (äfv.) kärt öga ser ingen brist. RHODIN Ordspr. 86 (1807). β') i personifikation (jfr 1. Astrild sägs wara blott; och blind; doch snäller och hurtig. STIERNHIELM Herc. 329 (6848, 1668). (Amor) har öga för allt, och icke minst för det löjliga, men är derjemte blind och ser ingenting. LYSANDER Tre föredr. 19 (1855). β) i sht om affekt o. d.: som vittnar om l. visar brist på öfverläggning l. besinning l. hänsyn, l. som förhindrar l. utesluter öfverläggning osv.; besinningslös; numera i sht i vissa förb., ss. blindt hat, blindt raseri, blind ifver o. d. Jag lopp i blindan fart (på syndens bana). LYBECKER 57 (c. 1715). Kärlek och ifver, och som jag nu märker, också hunger, äro blinde. TESSIN Bref 1: 134 (1752). Den våda, / Hvari dig störtat har dit blinda öfverdåd. KELLGREN 1: 36 (1786). Det murkna gamla, det omogna nya / med blind förbittring kämpa nu om verlden. TEGNÉR 2: 207 (1820). han såg (hästarna) .. ofta slita sig. lösa och i blindt raseri störta utföre de högsta brådstuporna. FRYXELL Ber. 6: 449 (1833). Det blinda religionsnitet. NILSSON Ur. 1: 10 (1834, 1866) Under striden visa .. (australnegrerna). blind tapperhet. 2 NF 2: 460 (1904). γ) kritiklös, slafvisk (jfr a γ o. c α); i sht i vissa förb., ss. blind beundran, blindt förtroende o. d. De oförfarne och lättsinnige Konungars feel är, at de sig .. sine .. Gunstlingar, med ett blindt förtroende, aldeles uti händren gifva. EHRENADLER Tel. 98 (1723). Af dem, hvilka med honom ägde rättighet att rösta, (fordrade han) aktning, men aldrig en blind tillgifvenhet. ROSENSTEIN 2: 33 (1811). c) om handling o. d. Ibland .. är .. (koprofagien) en blind handling i ett tillstånd af stor bortkommenhet och djup omtöckning. 2 NF 14: 1005 (1910); jfr d. – särsk. α) kritiklös, slafvisk (jfr a γ o. b γ); i sht i förb. blind lydnad. THORILD 2: 231 1792; se under a γ). I blind eftergift för hvad de ansågo vara Monarken angenämt. CRUSENSTOLPE Skildr. De frånv. 131 (1834, 1837) Lydnad måste vara, men icke en blind. BREMER G. verld. 1: 155 (1860). β) (i sht i högre stil) som göres slumpvis, på måfå, utan plan o. beräkning, som göres o. 4. När lyckan lyfte en uppå sin stålta vinga / Så slog hon tio ned i samma blinda flyckt. NORDENFLYCHT QT 1744, s. 26. Jag til blinda hugg mit svärd på fältet sträckt. KELLGREN 3: 43 (1792). En okänd kämpe lik, som mot en sköldmö strider / med sluten hjelm, med blinda slag, / så, Nore, var vår strid. TEGNÉR 2: 127 (1814). Kekri hade fått ett blindt hugg öfver armen. TOPELIUS Vint. III. 1: 232 (1862, 1896) – särsk. spelt. i poker, om förhandens insats, som sker på obesedda kort. VALLENTIN Pokerboken 23 (1903). d) om viljeyttring, kraft o. d.: omedveten, som verkar omedvetet, afsiktslöst, planlöst, mekaniskt (jfr e α). Affecterne, thet är, Hugsens blinde bångsame Reetningar, Vpäggelser och Anlopp. STIERNHIELM Lycks. Cart. (1650). Naturen är en blind verkande kraft. LEOPOLD 3: 24 (1802, 1818) Hos Menniskan är .. Naturdriften ej längre ett medvetslöst sträfvande; den har sålunda upphört att vara en blind Drift. TRANA Psych. 2: 139 (1847). Instinkten är .. en blind impuls, som djuret med nödvändighet följer. THORELL Zool. 1: 252 (1860). De ömmaste, blindaste begären. ULLMAN En flickas ära 206 (1909). jfr: Blinda kausalitetsräckor kunna logiskt riktas, utan att brytas. RYDBERG Varia 78 (1890, 1894) e) om öde, skickelse, nödvändighet, tillfällighet, slump o. d. α) om nödvändighet, öle o. d.: utan medvetande om syfte l. ändamål, som verkar planlöst, hänsynslöst, obevekligt (jfr d. En blind nödvändighet. GEIJER I. 5: 176 (1811). (Gymnasisternas) käppar och knytnäfvar sväfvade son det blinda ödet .. öfver oss (skolgossar). ÖDMAN Vår- o. sommard. 1: 4 (1882, 1887) – i personifikation. Låt oss tro, att ödets blinda tärnor / ledas likväl af en faders hand. TEGNÉR 1: 434 (1806). β) om tillfällighet, slump o. d.: oberäknelig (jfr c β o. 4. WIDEKINDI Krigsb. 187 (1671). Christi flycht in vti Egypten .. skedde (icke) af någon slump eller blott och blind hendelse. SWEDBERG Sabb.-ro 382 (1688, 1710) (Människan) finner . . (sedan hon fått begrepp om ett högre väsendes deltagande i hennes öden) icke någon blind tillfällighet, som leder hennes handlingar. LING Eld. 112 (1820). Det är ej en blind slump, som, afsigtslös, omblandar vår lefnads uppträden. WALLIN 1 Pred, 1: 261 (c. 1830). – särsk. (i sht i högre stil) i uttr. lyckan är blind o. d., lyckan ser ej hvem hon faller på; den blinda lyckan, den oberäkneliga lyckan, slumpen, turen; förr äfv. ngns blinda lycka l, (en) blind lycka, ngns oberäkneliga l. oförutsedda öde l. lycka, oberäknelig(t) öde l. lycka, lycklig slump) tur. Har dock wäll den blinda lyckan emoth dee mächtiga Troer så handlat? A. WOLLIMHAUS (c. 1669) i 2 Saml. 1: 112. (Karl IX) lofwade hielp emoot bägges theras Fiende, om (Boris Gudunow) .. wille ingå medh sig vthi närmare alliance och förbund; Men Boris, lijtet wettandes sin blinda Lycka, swarar högmodeligen. WIDEKINDI Krigsh. 21 (1871). (Jag) måste .. Cappa ankartåget och kom med blind Lyka i en god hamn. S. LÖFVINGH (1730) i Handl. Finl. öden 1: 454. At efterlämna et stort namn, är ofta en verkan af slump och af en blind lycka. ADLERBETH Åm. i VetA 1796, s. 1. Denna glada sfer, / Der lyckan, än ej blind, ännu förtjenstens är! WALLIN Vitt. 1: 23 (1805). i personifikation. Är lyckan blind, så måste man ge henne ögon! ALTÉN Förf. osk. 22 (1798). 4) (i högre stil) bildl., om ngt konkret: som styres l. ledes af en slump; som verkar slumpvis utan plan l. beräkning, o. e β). Tärningen har många ögon, men är ändå blind. Benrangelsmannen svänger sin blinda lie. Blinda kulor hveno / Kring honom hvarje stund. RUNEBERG 2: 34 (1848). Hvad sekler vårdat som en skatt / Slog krigets blinda åska neder. SANDER Dikt. 2 (1870). 5) (†) ofruktbar, steril; jfr BLIND-AX, -KORN, -SÄD. (Om kornet sås för tätt,) lägger (det) sig i Blomnings tiden; och gifver blinda Ax med ingen kärna. SALANDER Gårdsf. 167 (1727). 6) E. H. TEGNÉR i Sv. stud. t. G. Cederschiöld 446 ff. (1914). Epitetet tillkommer från början o. ännu hufvudsakligen vissa labiatväxter som likna nässlorna o. syftar väl eg. därpå att dessa växter icke bränna ss. de verkliga nässlorna; jfr för öfr. 5] i benämningar på växter som (åtm. för den folkliga uppfattningen) förete större l. mindre likhet med dem hvilkas namn de, med tillägg af adj. i fråga, bära: "oäkta"; jfr BLIND-BOK, -LJUNG. – särsk. (†) i uttr. blind nässla, om växter af fam. Labiatæ, blindnässla; jfr anm. 2: o under BLINDNÄSSLA (sp. 3249). Lex.Linc. 1640; under lamium). särsk. LYTTKENS Sv. växtn. 316 (1905))] om Marrubium vulgare Lin.; jfr BLIND-NÄSSLA 1 a. MÅNSSON Ört. 206 (1828, 1642) I. ERICI Colerus 1: 193 (c. 1645). 7) som saknar verklig grund l. normal(t) berättigande l. innebörd; overklig, skenbar; låtsad, föregifven, falsk. a) i uttr. blindt alarm (förr äfv. larm).

[BLIND 7.a.α]

α) falskt alarm; jfr ALARM 1 f. Blindt alarm, som den Commenderande någon gång sjelf gör, för at pröfva sit Manskap. HOLMBERG 1785; under alarme). Alltsammans var .. blindt allarm. CRUSENSTOLPE Tessin 4: 187 (1849). β) (†) låtsadt anfall, alarmering; jfr ALARM 4 b. Iag .. pröfede med blinde alarum .. wäll öfuer tio reeser (att storma porten) B. SEVERINSSON JUSTEN (1579) i HSH 36: 178. Fienden .. giorde oss esomåfftast blinda allarm. S. AGRELL (1709) i Karol. krig. dagb. 5: 24. Oupphörligt oroades hären af blindt larm. STRINNHOLM Hist. 4: 275 (1852). γ) oro utan verklig anledning; jfr ALARM 5 slutet. Der (kom) ett blindt alarm i lägret kl. 5 om afftonen, i det att wåra Woloschier kommo att taga stånd på andra sidan om strömmen. C. M. POSSE (1708) i Karol. krig. dagb. 1: 308. Jag (begriper) i sanning icke, hvarifrån detta blinda allarm, denna paniska förskräckelse .., RYDBERG Frib. 384 (1857, 1866) SAOB 1870; under alarm). b) (numera knappast br.) i sht mil. om krigsrörelse o. d.: låtsad, simulerad, skenbar sken-. En "blind descente" (dvs. landstigning). 2 NF 5: 1096 (sannol. efter handl. fr. 1701) Han bör vänta en eller flere blinda attaqver. A. EHRENSVÄRD i VetAH 1743; s. 233. (En framstående general) utmattar .. (fienden) genom blinda rörelser. Sv. Merc. 2: 306 (1758). DALEN (1850). AUERBACH o. BLOMQVIST (1907). jfr: Solkouski .. slogh .. ett blindt Lägher. PETREIUS Beskr. 2: 258 (1614); jfr j. c) fäkt. om anfallsrörelse: låtsad, sken-, som bl. är en fint. Blindt hugg. Blind stöt. Halft framåt! blind qvart! Fallut hugg ters! Ledn. v. handter. af huggare 43 (1841). d) (†) i fråga om mönstring af krigstrupp; om karl: som utan att vara värfvad passerar mönstring(en), föregifven, understucken; om namn: som ej motsvaras af en verkligen befintlig karl, fingerad, falsk; j fr BLINDING 3. (Den) som kan bewisa, någon blind eller understucken gå genom Mönstringen. Stadg. ang. landtmil. 1: 145 (1682). (Somliga officerare hafva) Vpfylt Rullarna, och inte Lederna: hafwa haft många Passevolanter, eller blinda. ISOGÆUS Segerskiöld 546 (c. 1700). Munsterherrarne skulle hafva noga tillsyn, att inga blinda namn måtte insättas uti registren. C. ADLERSPARRE i VittAH 3: 328 (1793). e) (föga br.) i uttr. blind passagerare, passagerare som utan att betala i smyg medföljer fartyg l. tåg o. d. LD 1815, nr 45, s. 4. f) (†) i uttr. blind rote, blindrote. Conipagnierne .. böra (så) afdelas, at intet mera än en blind Rote under Piquenerarne och en under Mosqveterarne blifwer. Stadg. ang. landtmil. 3: 484 (1894). Regl. f. inf. 1751, s. 10. g) (†) i uttr. blid koppa, torr koppa; jfr BLIND-KOPPA. Har ock ofta hulpit (mot bukref), at man satt en blind kåppa på nafvelen. ROBERG Beynon 185 (1709, 1727) h) (†) om linje, punkt o. d.: "tänkt", supponerad, antagen; om linje: punkterad (till beteckning att den är blott "tänkt", antagen); som ej är afsedd att synas, hjälp-; jfr BLIND-LINJE. RÅLAMB 10: 4 (1891). På en blind Linea, som elliest giundlinie kallas, afsättjes dhe 24 Caliber Stycketz längd. GRUNDELL Anl. t. artill. 1: 29 (c. 1695). LANG LORENTSSEN Fortif. 63 (1737). Blinda streckit KL betekar Qvick-silfrets superficies. J. LECHE i VetAH. III 1763, s. 92. i) i sht mil. om ammunition, skott o. d.: som (bl. är afsedd för öfning o. därför) i ett l. annat afseende icke är "riktigt" l. effektiv, som gjorts ofarlig; oladdad, (i sht förr) äfv.: löst laddad; om eldgifingsöfning o. d.: som utföres med oladdade gevär. Ladda blindt! (kommando vid gevärsexercis). Pulwer (dvs. krut) til 8 Skott skarpt, och 16 blinde Skott. Stadg. ang. landtmil. 1: 52 (1680). Blindt skott, (fr.) décharge à poudre. WESTE: (1807). Den blinda ammunitionen består (bl. a.) af .. projektiler, hvilkas spetsar blifvit tvärt afsågade. DE RON o. VIRGIN I. 13: 52 (1886). Om patronen saknar kula, kallas den lös, blind eller öfningspatron. NF 12: 892 (1888). Blinda minor. SD(L) 1896, nr 30, s. 6. Om styrbord på "backen" och "gångbordet" exercerades en pluton i "blind" eldgifning ned karbin. GHT 1896, nr 274, s. 2. j) som ej har ngn verklig uppgift (o. därför ofta icke heller är "riktig"), som finnes l. är gjord osv. bl. för syns skull, som bl. tjänar dekorativt syfte o. d. Inga knappar bak på Råcken, utan allenast blinda knapphål. Stadg. ang. landtmil. 2: 107 (1687). På de .. blinda ficklocken bakföre, äro .. trenne knappar. Mag. f. konst 1828, s. 80. (Å orgeln i Lunds domkyrka) äro 3021 (pipor) ljudande och 46 blinda. BRUNIUS Metr. 424 (1836, 1854); jfr BLIND-PIPA 1 a. Blind styckeport. SCHULTHESS (1885). Vid .. tillverkning (af trikåvaror i mönster) kan man använda bleckpress, mönstertrådar, som icke bilda maskor, s. k. blinda läggningar m. fl. olika medel af mångfaldigt slag. 2 Uppf. b. 8: 384 (1900). – särsk. α) byggn. i fråga om bågverk, dörr- o. fönsteröppningar m. m.; jfr BLIND-DÖRR 1, -FÖNSTER 1 m. fl. (Rummet har) 4 dörrar, af hvilka två äro blinda. J. BÖTTIGER i Meldel. fr. Sv. slöjdfören. 1888, s. 109. I torn och å fasader (på romanska kyrkor) förekomma öppna, någon gång blinda bågställningar. WRANGEL Byggn. hist. 17 (1904). β) i uttr. blindt ord, blindt tecke, i vissa slag af chiffer: ord l. tecken utan betydelse, fyllnadsord, fyllnadstecken (jfr 11 c).

[BLIND 8]

8)

[jfr d. blinde fag, holl. een blinde amvangmuur, t. blinde wand, eng. blind wall, lat. paries cæcus o. gr. τοῖχος τυφλός; anv. utgår troligen från bet.: "som saknar ögon" (jfr den bet. "öga" har i ssgn VINDÖGA)]

om muryta o. d.: som saknar (fönster- l. dörr)öppningar; anträffadt bl. i ssgr (se BLINDMOR, -SIDA 2).

[BLIND 9]

9)

[jfr motsv. anv. i holl. o. t., eng. blind holes, blind alley, fr. canale areugle, tube aveugle, äfvensom motsv. anv. af lat. cæcus o. gr. τυφλός (se under b o. c); anv., som utgår från bet.: "utan ljus(öppnig)", "som ej insläpper ljus" (jfr 8), beror i de germ. spr. säkerligen ytterst på lån från de klassiska]

(i sht i fackspr.) om kanal, rör, gång, hål o. d.: utan (utgångs)öppning, sluten (i ena änden), stängd. Så kallade dead-holes eller blinda öppningar (på en tegelbränningsugn). P. B. BERNDES i VetAH 1805, s. 217. Hela deras (dvs. växternas) massa består af kortare eller lägre säckar, med blinda .. ändar. AGARDH Bot. 1: 87 (1830). Tunntarmens början betecknas ganska allmänt genom närvaron af mer eller mindre talrika, blinda utstjelpningar. SUNDSTRÖM Huxley 141 (1874). Näsborrarna (hos benfiskarna äro) endast .. blinda och (stå) icke .. i förbindelse med svalget. STRINDBERG Blomst. 35 (1888). De öfvertaliga spenarna äro vanligen blinda, d. v. s. utan spenkanal. Landtbr. bok V. 2: 157 (1908). – särsk. a) (†) om gata o. d.: återvänds-. Blinde och stängde Gator (måste i befästa städer) öpnas, att Soldaterne snart kunna komma dhe trängde till hielp. RÅLAMB 8: 34 (1691). b) (numera föga br.) i uttr. blind(a) gyllenåder(n) o. blinda hemorrojder, slutna (dvs. icke blödande) hemorrojder; motsatt ÖPPEN. C. F. RIBE Præs. i VetA 1748, s. 20. (Aloe är) obrukeligt (dvs. otjänligt) .. för dem som äro plågade af blinda gyllenådern. Sv. Merc. V. 4: 238 (1760). Plågad af blinda hemorhoiders uppstigande. CRUSENSTOLPE Mor. 4: 188 (1841). c) (†) i uttr. (den) blinda tarmen, blindtarmen.De grofve Tarmarna . ., af hvilka den första eller blinde; tarmen kallas cœcum. ROSENSTEIN Comp. 316 (1738). MÖLLER 1745; under b o r g n e, adj., o. c e c a l e). d) (föga br.) anat. i uttr. blinda hålet, benämning på ett vid undre (främre) ändan af pannkammen å pannbenets insida befintligt (hos den vuxne individen slutet) hål, o. tungans blida hål, benämning på en djup grop på tungroten, hvari en af tungans största nervspetsar har sitt säte. ALMQVIST 1844; under b l i n d h å l). HARTELIUS Anat. 16 (1874, 1893) B) 10) mörk, ogenomskinlig; gm l. i hvilken intet ses. a) (numera föga br.) i allm.: mörk, ogenomskinlig; om mörker, natt o. d.: ogenomtränglig. JUSLENIUS 277 (1745). Skyar fästet höljde ʃ Och mörker gjorde natten blind. C. V. A. STRANDBERG 3: 305 (1853). Hur vill ni man skall träffa i blinda mörkret? TOPELIUS Fält. 2: 53 (1853, 1856) I den blinda natten. WULFF Leopardi 286 (1913). (†) The meente at theras synder skulle fördolda, och vnder een blind täckelse förgätna wara. Vish. 17: 3 (Bib. 1541; LUTHER: vnter einem blinden Deckel). b) (i fackspr.) om glas o. d.: ogenomskinlig, (blott) genomlysande. STÅL Byggn. 1: 125 (1834). Om den smälta glasmassan afkyles mycket långsamt eller längre tid är utsatt för mycket hög temperatur, så .. (blifver glsset) ogenomskinligt eller som det kallas "blindt". 2 Uppf. b. 7: 244 (1903). 11) († utom i c) dunkel, oklar, otydlig; svårförstådd, obegriplig; svår (att afgöra o. d.). (Det) är ey blindt vppå tagha (dvs. inse) hoo the ära (dvs. äro). O. PETRI Äkt. B 2 b (1528). Hvadh honom .. ähr skedt rett eller orett, är blindt om döna. L. PETRI Kr. 82 (1559). Blinth taall. Kyrkoh. årsskr. 1902, Meddel. o. aktst. s. 38 (i handl. fr. c. 1600). Widhlöfftigheet gör Lagen blind och twifwelachtigh. SCHRODERUS Kon. förär. 53 a (1606). Men hvem är då den sanskylliga Bofven? .. hittils är det blindt för oss alla. Nissafors arkiv Bref 24 jan. 1806. En blind, eller mindre väl præparerad utanlexa. A. TÖRNEROS i Sv. litt.-fören tidn. 1838, sp. 516. – särsk. a) om rättssak: dunkel, svår att utreda, oklar, outredd, oviss. Ther Saken är blind, skal man vara snarare til at hielpa honom som beklagat (dvs. ankagad) är, än honom sorin klagar. Dom.regl. mom. 40 (c. 1530). Saken (är) på både sidor .. blindh och witnelöss. Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 150 (1632). RÄÄF Ydre 3: 299 (i handl. fr. 1723). "Döma en sak under Guds dom", .. (dvs.): ställa en blind sak till framtiden. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 2: 406 (1868). b) om skrift o. d.: otydlig l. svårläst l. svårtydd? halft osynlig l. utplånad? Så framt Messenius loaft någon blind afskrift af detta Chronicon, har han kan hända däraf tagit sig tilfälle at gissa, det Jutta varit insatt på Laholm. LAGERBRING 1 Hist. 2: 527 (1773). På några (brakteater) såg nan kronor, på några krönta ansikten och åtskilliga andra blinda strekar. DENS. Skr. 169 (1787). c) (numera föga br.) om ord, mening, uttryck o. d.: otydlig, oklar, obegriplig; innnehållslös, intetsägande (jfr 7 j β). De sväfvande, halfsökta uttryck eller såkallade blinda meningar . ., hvilka i dessa slags TillfällighetsStycken .. förekomma. Sv. lit.-tidn. 1820, sp. 66. Stundom förekomma (i boken) alldeles blinda meningar. J. E. RYDQVIST i Sv. litt.-fören. tidn. 1834, sp. 791. – särsk. ss. term i de gamla tyska mästersångarnas tabulatur. Blind mening. BÅÅTH Wagners sag. 3: 21 (1905). Blindt ord. Därs. 22. 12) († utom i b samt i vissa ssgr) osynlig, dold, undangömd, förstucken. Oren grund, blinda ankare och förlorade (dvs. förlista) skeppsvrak äta af ankaretågen och sätta hitkonmande skepp i .. förlägenhet. (BLADH o.) HORNSTEDT Resa 169 (1785) . jfr: Timar dråp af blinda slag (dvs. slag af hvilka man ej ser något märke). ARNELL Stadsl. 754 (1730). – särsk. a) i bild. Huru monga blinda renn-snaror osanningen hafver at besnärja sanningen med. RYDELIUS Förn. 14 (1718, 1737). b) (numera mindre br. utom i ssgr) om klippa, skär, grund o. d. i hafvet: icke synlig (öfver vattenytan), undervattens-; jfr BLIND, -KLIPPA, -REF, -SKÄR. Många blinda klippor, skär och grunder ligga i vägen. HSH 1: 19 (efter handl. fr. 1527). Slemme grund och bodhor, doch icke månge synlige, men meste parten osynlige och blinde. MÅNSSON Sjöb. 66 (1644). Blinda grund och stenar. LILJESTRÅLE Fid. 429 (1772, 1797) DALIN (1850). Seglatsen .. vore nycket farlig .. genom många blinda klippor, skär och grund. H. HILDEBRAND i 3 SAH 12: 125 (1897). c) om (voterings)sedel: på hvilken skriften är dold; sluten. Landsmännen (voterade) med blinda sedlar enhälligt på herr Mennander till kurator. P. KALM (1761) i Sv. mem. o. bref 3: XI. 13) 1615 o. 1862 strax nedan), dels med 7 o. (hvad mom. e beträffar) med 11] blank, tom (öfverhufvud l. som saknar ngt karakteristikum som man hos det ifrågavarande skulle vänta sig). De vanliga fläckarne (dvs. de s. k. "ögonen" på vingarna hos fjärilen Noctua cæcimacula äro) blinda, d. v. s. nästan utan kärna. THOMSON Insect. 178 (1862). Kartan var "blind", det vill säga utan utsatta namn. NYBLOM Minnen 2–3: 70 (1904). – (knappast br.) Blinda terningar (dvs. med ögon bl. på en sida). PETREIUS Beskr. 5: 12 (1615) . – särsk.

[BLIND 13.a]

a) (†) om papper(sblad) o. d.: blank, utan vederbörlig(t) skrift l. tryck; jfr (in) BLANKO med ssgr. (De) wore .. nödgade til ath försegla (dvs. sätta sitt sigill under) blinth papiji och ingen wiste huad ther uthi skulle schriffuas. Kyrkoh. årsskr. 1902. Meddel. o. aktst. s. 39 (i handl. fr. c. 1600). För någon tijd sedan, äre här i Rijket hemligen instungne någre Danske Skriffter, betächte med blinde omslagh. Svar på thet danske manif. 1644, s. A 2 a. (Sekreteraren) skrifver det ordet Deputatus allenast på så många sedlar, som Deputati blifva skole; de öfrige sedlarne blifva blinde. 2 RARP I. 2: 286 (1720). – om lott: som utgör en nit. Om jag intet insatt (i lotteriet) och alle varit af samma sinne, så hade alla Lotterne blifvit blinda. DALIN Arg. 1: 154 (1733, 1754) b) herald. om fana, standar o. d.: utan emblem l. vapen l. inskrift. (Gustaf Ilorn) hafver .. bekommet 120 fångar .. och några blinda phanor. Oxenst. brefv. 5: 459 (1628). Een blind rödh Standar. N. av. 25 dec. 1656, nr 2 s. 4. Dukarna (på några svenska standar i Moskva) .. äro "blinda" d. v. s. utan några manmchiffer, vapen, sinnebilder eller inskrifter. T. J. PETRELLI i Ill. mil.-revy 1899, s. 127. c) (i sht i fackspr.) om boktryckstyp, stämpel, mynt o. d.: som saknar gravyr l. prägling. Blindt, ostämplat kopparmynt. STIERNMAN Com. 4: 703 (1687). En blind stämpel af metall. HILDEBRAND Medelt. 1: 924 (1894). Sättet att gjuta blinda typer kan icke betecknas som någon epokgörande uppfinning. HASSELQUIST Boktr. 15 (1905). – särsk. boktr. om materiell (steg, regletter, utslutningar osv.) som icke är afsedd att synas i trycket o. som därför är lägre än den eg. stilen. Stilens höjd är 11 nonpareille och den blinda materielen .. 2 noupareille lägre. L. BLOM i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1893, s. 95. d) boktr. om aftryck: utan svärta; jfr BLINDTRYCK 3. NORDIN Boktr. 248 (1881). e) (numera föga br.) om tryck l. om en enskild rad l. bokstaf osv. i tryck: sådan att (en del af) bokstäfverna l. bokstafven osv. ej kommit fram, (delvis l. ställvis) blank; jfr BLINDTRYCK 4. Et blint tryck, då svärtan är ej öfver alt påkommen. MÖLLER 1745; under f e i n t e). Blind rad. WESTE (1807). Huru kan man allting väl corrigera, när man får slätt aftrycka, blinda, bleka och fullsmörjade Correcturaftryck? Täuble Boktr. 2: 9 (1823). Blind rad; bokstaf; blindt ställe i tryck. DALIN (1850). SCHULTHESS (1885) .