© Svenska Akademien. SAOB spalt: B3238; tryckår: 1915
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
BLINDA blin³da² (bli'nda WESTE), sbst.³, r. l. f.; best. -an: pl. -or (NF 16: 730 (1892)).
[jfr dan. o. t. blinde, ä. eng. blind(e), efter holl. blind(e), af blinden v., göra blind, hindra seendet för (ngn), skymma; i sv. möjl. delvis äfv. efter mnt. blinde (anträffadt bl. i ssgn blindefalle, tåg hvarmed blindan hissas; SCHILLER o.
LÜBBEN 6: 71). Benämningen beror enl. en af J. V. LENNEP Zeemanswoordenb.. (1856) framställd förmodan därpå, att detta segel var till stort hinder för utkiken]
[BLINDA.sbst3 0]
(förr) benämning på ett å större fartyg (i sht under 1500- o. 1600talet) användt råsegel som hade sin plats under bogsprötet; äfv. kalladt STOR(E)-BLINDA, UNDER-BLINDA, VATER-BLINDA (i motsats till BOFVENl. SKUF-BLINDA). Vinden är .. godh, / .. Sätt till .. vår blinda(!) ROSENFELDT Vitt. 183 (1689). Bukgiordingar til Blindan. RÅLAMB 10: 49 (1691). Wj .. miste (i en storm) 3. stora Ankare, Galion, Blindan och stor Masten. HOLM N. Sv. 64 (1702). Blinda, är et Råsegel som hänger under bogsprötet, har ingen bolin, men i stället för topp läntor och brassar, har den Gajert och Triss. DALMAN Sjölex. 6 (1765). RÖDING SD 14 (1798). Under bogsprötet fördes (i början af 1600-t.) en rå och ett råsegel, kalladt blindan. LINDER Sjömanskap 7 (1896). G. V. HORN i Tidskr. i sjöv. 1904, s. 493 (i fråga om förh. på 1560-talet). I den äldsta källa, där ordet i sv. anträffats, Lex.Linc. (6840), användes det oeg. ss. öfversättning af lat. supparus, toppsegel, bramsegel
[jfr motsv. anv. af d. blinde hos
COLDING Etym. lat. (1622)] . Närmare den eg. bet. står anv. hos SCHRODERUS Comenius 463 (1639), där ordet (liksom d. blinde på motsv. ställe i BACHKEGERS öfvers. af 1667) återgifver lat. dolo(n). Detta ord, det gr. δόλων, var benämning på ett under antiken stundom brukadt råsegel, anbragt på en i skeppets främre del befintlig framåtlutande mast (l. möjl. rättare benämning på ifrågavarande mast; jfr PAULY-WISSOWA Realencycl. 5: 1288 f. (1905), ALEXANDERSON Den grek. trieren 100, 107 f. (1914)).
Ssgr (förr) . Då mot de nedan anförda ssgrna i allm. i holl., stundom äfv. i t., svara sammanställningar l. ssgr med adj. blind (t. ex. holl. blinde ra, blinde toppenanten, blinde trissen, t. blinde rahe, blindstange osv.), bör måhända äfv. i de sv. ssgrna adjektivet BLIND (jfr d. o. 10) anses (åtm. från början) delvis ingå.
A
BLIND-RÅ,
BLIND-SKOT,
BLIND-TRISSA, se B.
B
BLINDE-BRASS ³⁰~². benämning på hvart särskildt af de båda vid ändarna af blindrån fästa tåg medelst hvilka dennas ställning kunde förändras; jfr -TRISSA. RAJALIN Skiepzb. 177 (1730). Babords blindebrass. Boström Tackl. 81 (1840). 2 NF 3: 693 (1905).
BLINDE-BRASS-BLOCK ~⁰~². block hvarigenom en blindebrass löpte. Boström Tackl. 80 (1840).
BLINDE-BRASSSKÄNKLING ~⁰~²⁰. Boström Tackl. 80 (1840).
BLINDE-RÅ ~². ( blinde- RAJALIN, EKELÖF Naut. ordl. 21 (1898) osv.; blind- TORNQUIST Utk. 2: Förkl. 2 (1788), 2 Uppf. b. 9: 523 (1906) m. fl.)
[jfr d. blind(e)raa, holl. blinde raa, t. blinderahe, blindstange]
under bogsprötet fäst rå som uppbar blindan; sedan bruket af blinda (på 1830-talet) upphört, ännu någon tid använd för att sprida klyfvar- o. jagarbomsgajarna, i afsikt att dessa skulle bättre stötta klyfvarbommen åt sidorna. RAJALIN Skiepzb. 145 (1730). De nyare fartyg, som ej nyttja blindrå, begagna i dess ställe gajdäfvertar .. som äro fast vid förkanten af kranbalkarne. Boström Tackl. 82 (1840). 2 Uppl. b. 9: 523 (1906).
BLINDE-RÅ-STROPP ~⁰~². stropp hvarmed blindrån var fäst vid bogsprötet. RAJALIN Skiepzb. 229 (1730).
BLINDE-SEGEL ~²⁰.
[jfr holl. blindzeil, t. blindsegel, äfvensom ä. d. blindt sejl, t. blindes segell blinda.
NF 2: 679 (1877). AUERBACH o. BLOMQVIST (1907; med hänv. till blinda).
BLINDE-SKOT ~². ( blinde- RAJALIN, SERENIUS; blind- RÅLAMB) skot till blindan. RÅLAMB 10: 49 (1691). RAJALIN Skiepzb. 177 (1730). SERENIUS H h h h 4 b (1757).
BLINDE-TOPPLÄNTA ~⁰²⁰,
[jfr d. blindetoplente, blindehængereb, holl. blinde toppenanten (pl.), t. blindetoppenaut]
benämning på hvart o. ett af de båda vid ändarna af blindrån fästa tåg medelst hvilka denna stöttades. RAJALIN Skiepzb. 177 (1730). EKBOHRN Naut. ordb. (1840). 2 NF 3: 693 (1905).
BLINDE-TRISSA ~²⁰. ( blinde- EKBOHRN Naut. ordb. (1840), 2 NF osv.; blind- WIDEGREN, CALWAGEN Sjölex. (1851) m. fl.)
[jfr d. blindetridse, holl. blinde trissen (pl.)]
== -BRASS. WIDEGREN (1788). 2NF 3: 693 (1905).
BLINDE-UTHALAR(E)-SKÄNKLING ~⁰¹⁰(⁰)~²⁰. skänkling för uthalande af blindrån. Boström Tackl. 80 (1840).